Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.2001/02:102)

Finansutskottets betänkande 2001/02:FIU19

Var är ärendet nu?

1 Förslag 2 Beredning 3 Debatt 4 Beslut

Ärendet är avslutat

Beslutat: 12 juni 2002

Beslut

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (FiU19)

Riksdagen lade till handlingarna regeringens redogörelse för utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Hela betänkandet

Betänkande 2001/02:FIU19 (doc, 644 kB) Betänkande 2001/02:FIU19 (pdf, 962 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

5 motioner, 1 skr

Från regeringen

regeringsskrivelse 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn

Motioner från ledamöterna

med anledning av prop. 2001/02:100 2002 års ekonomiska vårproposition Motion 2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (M)
med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn Motion 2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (M)
med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn Motion 2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (KD)
med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn Motion 2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (C)
med anledning av skr. 2001/02:102 Utvecklingen inom den kommunala sektorn Motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (FP)

Beredning

Beredning i utskottet: 2002-05-21
Justering: 2002-05-30
Trycklov: 2002-06-03

Reservationer 9
Betänkande 2001/02:FIU19

Alla beredningar i utskottet

2002-05-14, 2002-05-16, 2002-05-21

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (FiU19)

Finansutskottet föreslår att riksdagen lägger till handlingarna regeringens redogörelse för utvecklingen inom den kommunala sektorn.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2002-06-12

Webb-tv Debatt om förslag: Utvecklingen inom den kommunala sektorn (skr.2001/02:102)

31 oktober 2022
Debatt om förslag 2001/02:FIU19

Dokument från debatten

2002-06-12

Protokoll för debatten

Lennart Hedquist (M)

Anf. 36 Lennart Hedquist (M)

Herr talman! I detta ärende yrkar jag bifall till re- servation 1, även om jag självfallet står bakom samt- liga moderata reservationer. Herr talman! Det behövs ett väl fungerande ut- jämningssystem för kommuner och landsting. Kom- muner och landsting med för sina uppgifter otillräck- lig skattekraft behöver självfallet ett tillskott, men det ska ske genom statliga skattemedel och inte vara något som andra kommuner och landsting i strid med grundlagens lydelse tvingas finansiera med sin lokalt uppburna skatt. Dagens system gröper ur legitimiteten för den kommunala beskattningsrätten. I praktiken kan man säga att kommunalskatten nästan ersatts med en statskommunal skatt. Det inomkommunala utjämningssystemets saga är emellertid snart all. Alltfler inser att det är fullstän- digt orimligt till sin konstruktion. Det är en tillväx- tens fiende. Det straffar tillväxt var den än förekom- mer. I år har det illustrerats med två talande exempel. Det ena är den skenande utjämningsavgiften för Stockholms läns landsting - ett landsting som har ökande kostnader på grund av att man ska betala den vårdskuld som Socialdemokraterna lämnade efter sig men också finansiera den tillväxt man har i regionen. Kostnaderna för tillväxten finns där, och dem får man täcka. Intäkterna av tillväxten får man inte behålla. Herr talman! Arjeplog är ett annat exempel. Det är en fattig kommun i Lappland som har haft en relativ skattekraftstillväxt när etableringen av testbanor för bilföretag visade sig bli en framgång. Men den ökan- de skattekraftstillväxten får denna fattiga kommun inte behålla. Insikten om hur detta orimliga system fungerar sprider sig. Kommunstyrelsens ordförande i Arjeplog, vänsterpartisten Lestander, har t.ex. tydligt markerat att han finner dagens system felaktigt eftersom han har märkt vilka effekter det har. Vi har alla erfarit hur systemet och dess konstruktion ställer regioner och kommuner mot varandra på ett felaktigt sätt. Tyvärr sprider sig också insikten om hur systemet fungerar på annat sätt. Systemet är så uppbyggt att det i någon mening belönar passiva stagnationskommu- ner, eftersom man där alltid är garanterad minst den genomsnittliga tillväxten för landet, trots att man i det läget kanske har en betydligt svagare kostnadsut- veckling. Sedan vi senast behandlade det inomkommunala utjämningssystemet här i riksdagen har två intressanta ESO-rapporter kommenterat systemet. Professor Lars Söderström dömer ut det som ohållbart på sikt. I den nyligen utkomna rapporten Att hålla balansen anför Per Pettersson Lidbom och Fredrik Wiklund intres- santa kritiska synpunkter på hur det fungerar. Herr talman! Vi moderater framlägger våra rikt- linjer för hur ett framtida system ska vara konstruerat. Det har skett i en utförlig kommittémotion som sam- manfattas i vår reservation 6. I reservation 1 för vi fram de omedelbara nödvändiga förändringar som bör genomföras redan fr.o.m. 2002. De förslagen innebär att en relativ tillväxt ska få behållas i de kommuner där den uppstår. Vi har också lagt fram ett förslag om en spärr för utjämningsavgiften på landstingssidan, eftersom den skenande avgiften där har fått särskilt iögonenfallande verkningar. Utjämningsavgiften försöker, som jag har sagt, strypa tillväxtens förutsättningar i hela landet. Av den anledningen är dess konstruktion av sådan betydelse för tillväxten i hela landet att man omedelbart måste se över den. Herr talman! I detta betänkande behandlas en rad andra kommunala frågor som är av mycket stor bety- delse. Men de flesta av dem har den egenskapen att de redan har behandlats här i riksdagen ett flertal gånger. Därför har finansutskottet i sin redovisning av de förslagen hänvisat till de tidigare behandlade mo- tionsyrkandena i riksdagen. Det är den redovisningen som från moderat synpunkt görs i reservation 6. Låt mig däremot något kommentera reservation 5 från Folkpartiet, som avser Folkpartiets förslag om en nationell skolpeng. Från moderat håll hälsar vi med tillfredsställelse att det nu finns ytterligare ett parti här i riksdagen som föreslår att det ska införas en nationell skolpeng. Därmed, herr talman, kan man även på denna punkt vara tämligen säker på att en nationell skolpeng som ger föräldrar möjligheter att välja skola för sina barn genom en nationell finansie- ring utifrån de lokala förutsättningarna kommer att bli verklighet så småningom. Det finns dock formule- ringar i Folkpartiets reservation som gör att vi inte står bakom den, men principen om nationell skolpeng står vi ju helt bakom. Vi har framfört det förslaget under ett antal år.

Per Landgren (Kd)

Anf. 37 Per Landgren (Kd)

Herr talman! Jag inleder mitt anförande med att yrka bifall till reservation 7. Det är en klumpreserva- tion, och det kan vara spännande att yrka bifall till den. Regeringens skrivelse om kommunerna kommer av ett borgerligt initiativ under Inger Davidsons tid som civilminister. Man ville göra en årlig tempera- turmätning på kommunsektorn. Det brukar vara in- tressant att jämföra med hur landstingen och kommu- nerna själva beskriver sin egen situation. Det kanske inte alltid harmonierar. När man läser vad Kommunförbundet och Lands- tingsförbundet skriver om t.ex. den ekonomiska situ- ationen och ser till detaljer märker man att det är en svår situation för landstingen och kommunerna. Det kommer att bli värre. Det är egentligen inte så konstigt. Den socialde- mokratiska regeringen använder ju kommunsektorn som en budgetregulator och som ett dragspel. Det var i kommunsektorn och i landstingen som man gjorde stora besparingar efter den statliga saneringspoliti- kens behov. Samtidigt som statsbidrag och skatteintäkter har ökat från 1997 och framåt har de också urholkats och försvagats genom regeringens politik. De tillskott till kommunsektorn som Socialdemokraterna berömmer sig av och som sedan 1997 också Vänsterpartiet och Miljöpartiet berömmer sig av visar sig vid en närmare analys inte ha inneburit någon förstärkning, om man tar hänsyn till andra beslut som också påverkat den kommunala ekonomin, dvs. när man letar efter netto- siffrorna. Dem hör vi väldigt lite om. I budgetproposition efter budgetproposition ges ett intryck av att kom- munsektorn vadar i pengar just på grund av att de generella och även de specificerade statsbidragen har ökat. Men man säger väldigt lite om de indragningar som man gör. Man ger med höger hand och tar med vänster hand. Statliga reformer har krävt ett ökat kommunalt an- svarstagande som inte finansieras enligt finansie- ringsprincipen. Behoven inom de obligatoriska verk- samheterna har också ökat, och underskott, löneök- ningar och prisökningar har lett till en ansträngd eko- nomi för kommunsektorn, bl.a. på grund av att de generella statsbidragen inte räknas upp utan är statis- ka. I förra veckan var det debatt om kommunkontosy- stemet. Då var det Lars Bäckström som talade för Vänsterpartiet. Han ville inte undanhålla någon del av sanningen och hävdade att regeringen, med stödparti- ernas goda minne och medverkan, har tagit tillbaka 6 miljarder av de 18 miljarder som har tillförts sedan 1997 bara på grund av Ludvikamomsen eller kom- munkontosystemet. Därefter var det bara 12 miljarder kvar. När Landstingsförbundet och Kommunförbundet sedan har gjort uträkningar för egen del av nettotill- skottets storlek märker man att regeringen och riks- dagsmajoriteten ger en bild, medan socialdemokrater, vänsterpartister och andra i Landstingsförbundet och Kommunförbundet ger en helt annan bild. Man säger nu från landstingens sida att det statliga nettotillskot- tet från 1996 t.o.m. 2001 ligger på 2 miljarder, medan Kommunförbundet i sin senaste rapport om det eko- nomiska läget räknar med en nettoförlust för kommu- nerna om 3,7 miljarder år 2005. Denna skillnad mellan vad regeringen och riks- dagsmajoriteten för ut och vad Kommunförbundet och Landstingsförbundet säger är pikant och lite pinsam och känns alldeles för valrörelsebetonad. Det här kan rimligtvis inte gå ihop. Bl.a. mitt parti driver den linjen att det i någon form måste institutionalise- ras och lagstiftas hur finansieringsprincipen ska pre- ciseras. Finansdepartementet och regeringen måste komma överens med Kommunförbundet och Lands- tingsförbundet om hur man faktiskt ska räkna. Det är det minsta man kan kräva. Vi kristdemokrater har i vår motion med anled- ning av skrivelsen angivit ett tydligt politiskt alterna- tiv. Vi fokuserar på den ideologiska grunden, på sta- tens relation till kommunsektorn, på den kommunala självstyrelsen och på den kommunala ekomin ur olika aspekter. Vi noterar att socialdemokratin inte har någon som helst ideologisk grund för kommunal självstyrelse. Det förs inte ens en diskussion om detta och görs inte ett försök att precisera vad man menar, utan kommunsektorn ses mer som ett förvaltningsor- gan som många andra - som statens förlängda arm, som man kan göra lite vad man vill med. Man kan köra över den när det passar, och när man ska försva- ra kommunal självstyrelse hänvisar man till några lagtexter som i praktiken inte betyder så mycket. Herr talman! Såvitt jag förstår stämmer Vänster- partiet in i detta. Men, Siv Holma, när man träffar vänsterpartister och socialdemokrater som företräder kommuner och landsting är det en helt annan ton i skällan. Vår politik i riksdagen för kommunsektorn är framtagen gemensamt med ledande kristdemokratiska kommun- och landstingspolitiker. Från riksdagshåll driver vi frågorna tillsammans med dem och försöker nu inom partiet arbeta så som vi vill ha det på det statliga planet när vi senare tar över makten tillsam- mans med andra borgerliga partier. Det ska vara en enighet om basics och fakta. Sedan kan man natur- ligtvis ha lite olika åsikter eftersom ansvarsaspekterna är olika. Vi tillämpar subsidiaritetsprincipen så gott vi kan. Socialdemokraterna gör det på EU-nivå, men de för- står inte riktigt att tillämpa den på lokal nivå i Sveri- ge. Vi har för kommunsektorn det som jag saknar hos regeringspartierna, nämligen en ideologisk grund för kommunalt självstyre. Vi talar om att kommunal ekonomi och kommunalt självstyre faktiskt hör ihop. Göran Persson sade vid ett tillfälle att den som är satt i skuld icke är fri. Den som är ekonomiskt beroende är inte heller fri. Vi anser att kommuner och landsting ska kunna stå på egna ben och ska ges möjligheter att göra det. Detta betyder att vi inte vill ha riktade statsbidrag utan att kommunerna ska ha generella statsbidrag. Kommunerna och landstingen vet var pengarna bäst behövs i den egna verksamheten. I stället för att på sikt minska de generella bidragen vill vi bredda skat- tebasen. Vi ser det som en rimlig konsekvens av det kommunala självstyret. Kommuner och landsting är inte instrument eller förvaltningar utan naturliga gemenskaper, som är rationella och ändamålsenliga. Det har inte att göra med någon romantisk natursyn, som vi tidigare har fått höra här i kammaren, utan det handlar om ända- målsenliga gemenskaper. Vi har på kort sikt föreslagit en förstärkning av det generella statsbidraget eftersom riksdagsmajori- tetens näringspolitik inte klarar en lågkonjunktur och att varaktigt stärka skattebasen och skatteintäkterna för kommuner och landsting. Det är ändå det som är det viktiga. Vi föreslår en generell statsbidragshöj- ning om 6,5 miljarder för år 2003 och om 5 miljarder för 2004. Vi menar att detta är ett rimligare sätt än att mer ad hoc försöka sätta in t.ex. tillfälligt sysselsätt- ningsbidrag, som inte ens Kommunförbundet och Landstingsförbundet enligt vad de skriver tror kom- mer att ha någon större verkan. De är inte speciellt nöjda med detta. Jag skulle också kunna ta upp fler saker. Vi har i fråga om utjämningssystemet bara avgivit ett särskilt yttrande. Som Lennart Hedquist sade är det i detta sammanhang fullt med frågor som har behandlats tidigare. Utjämningssystemet är en oerhört viktig och akut fråga. Vi har i flera års tid sagt att man inte bara ska utreda utan också förbereda för en omläggning syftande till en statlig utjämning, inte en inomkom- munal sådan. Vi uppfattar att den går emot grundla- gens intentioner. Vi har i vårt parti diskuterat alternativa finansie- ringsformer. Några ska ändå betala för utjämningen, och det finns flera alternativ som har tagits upp tidi- gare i utredningssammanhang osv. Vi har sagt att ett statligt system ska garantera medborgarna samma rätt till en likvärdig kommunal service till ungefär samma kostnad i hela landet. Jag vill att inte minst Center- partiet ska uppfatta att detta är vår absoluta ambition. Det handlar inte om att öka regionala klyftor eller om att tillgodose kommuner och landsting ute i landet på storstadsområdenas bekostnad.

Agne Hansson (C)

Anf. 38 Agne Hansson (C)

Herr talman! Utvecklingen inom den kommunala ekonomin är en viktig aspekt av den samlade sam- hällsekonomin. Av den skrivelse som regeringen har lämnat till riksdagen och som vi nu behandlar fram- går att den positiva resultatutveckling inom den kommunala sektorn som har pågått sedan 1996 har brutits under 2001. Trots en gynnsam intäktsutveck- ling försämrades resultatet av en betydligt högre kostnadsökning under år 2001. Nettokostnaden ökade med 15 miljarder under tiden 1998-2000 men med hela 26 miljarder kronor under 2001. De stora utgiftsposterna är skolan och äldre- och handikappomsorgen, vilket är ett allvarligt observan- dum. Här kan spåras statliga åtaganden som gjorts men som inte till fullo har finansierats från statsmak- ternas sida. Än värre kommer det att bli när det åta- gande som maxtaxeförslaget innebär får fullt genom- slag. Det är i många fall underfinansierat. Bakom dessa siffror finns också stora olikheter i kostnadsbilden som understryker vikten av en effek- tiv och rättvis skatteutjämning. Det är klart att den kommunala ekonomin påver- kas av hur man från regeringen och statsmakterna ser på den kommunala verksamheten rent principiellt. Jag vill lyfta fram fyra saker som är viktiga i detta perspektiv men som majoriteten vare sig nu eller tidigare vid behandlingen har velat beakta. Det första är att principerna för statsbidragsgiv- ning och ekonomisk utjämning så långt möjligt utgår ifrån ett kommunalt självstyre. Den kommunala självstyrelsen är ett viktigt fundament för demokratin. Därför är det viktigt att statsbidragsgivningen sker utan pekpinnar, där det lämnas stort utrymme åt de enskilda kommunerna att själva bestämma över medlens användning. I den delen har vi sett förslag från regeringen som träder det kommunala självstyret för när på en rad områden. Ett sätt att stärka det kommunala självstyret är att statsbidragen till kom- munerna ges som fria medel och inte specialdestine- ras. Det andra är också en viktig princip. Det är ett rättvist och effektivt skatteutjämningssystem. Man kan säga att ett sådant utjämningssystem t.o.m. är nödvändigt för att det kommunala självstyret över huvud taget ska vara möjligt och för att vi ska nå tillväxt i hela landet. Det utjämningssystem vi har uppfyller till stora delar de krav man kan ställa på ett utjämningssystem. Där delar jag inte den hårda kritik som Lennart Hedquist riktade mot det. Men det hind- rar inte att det finns delar i systemet som har s.k. skönhetsfläckar och som behöver ses över. Vi är för att man ser över systemet. Det har vi markerat i vår motion som behandlas i betänkandet. Det tredje jag till ta upp är kommunernas skatte- bas. Det bästa sättet att både åstadkomma en högre grad av självstyre och stärka kommunernas ekonomi är att stärka kommunernas egen skattebas. Den har gröpts ur betydligt under en följd av år genom statens s.k. reformering av skattesystemet. Reformering be- tyder symboliskt förbättringar. Men för kommunernas del har det verkligen inte blivit förbättringar i det här fallet. De förändringar som har gjorts har varit till kommunernas nackdel. Kommunförbundet har i en egen skattebasutred- ning visat på det. Det finns ett antal exempel på för- slag som kan användas för att stärka kommunernas egen skattebas. Ett av dem är att ersätta dagens grundavdrag i skattesystemet med en skattereduktion. Det innebär med andra ord en rabatt direkt på skatten. Det är i likhet med vad vi från Centerpartiet har före- slagit i det förslag till skattereform som vi har lagt fram i riksdagen i syfte att sänka skatterna för låg- och normalinkomststagarna radikalt. En sådan växling till skatterabatt som vi har före- slagit skulle ge ett utfall som har sin största effekt i de kommuner som i dag har en hög skattesats. En sådan reform skulle därmed också minska omslutningen i skatteutjämningen med ca 1,4 miljarder kronor. Det är inte ett oväsentligt belopp i detta sammanhang. Vi har begärt utredning och förslag från regeringen, men utskottsmajoriteten säger nej. Varför? kan man undra. Slutligen till det fjärde, herr talman. Vi avvisar systemet med och de tankar som ligger i specialdesti- nerade statsbidrag. Det är en förmyndarmentalitet och en misstro mot folkvalda som vi inte kan ställa upp på. Systemet med de specialdestinerade bidragen bryter dessutom mot de principer som låg bakom reformen av statens bidrag till kommunerna över huvud taget. Det borde vara en självklarhet när staten vill styra att man också fullt ut finansierar det man vill ha fram, tar över ansvaret fullt och fast och för en öppen diskussion med kommunerna om syftet och vart man vill komma. Herr talman! Min fråga till majoriteten är: Varför misstror ni så de kommunalt folkvalda politikerna? Jag ber att få yrka bifall till reservation nr 8. I öv- riga punkter yrkar jag bifall till utskottets förslag.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 39 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Verksamheten i den kommunala sektorn, kommuner och landsting, handlar i väldigt hög utsträckning om saker som ligger människor oerhört nära i deras vardag och sådant som man ofta har behov och nytta av mer eller mindre dagligen. Det gäller alltifrån att snön försvinner från trapporna utanför huset på vintern till att barnens dagis funge- rar. Det finns självklart många andra vardagliga saker som kommuner och landsting i stort sett inte alls har med att göra. Det gäller t.ex. vilken mat man ska äta, vilka kläder man ska köpa och var mataffärerna ska ligga. Men likafullt är den kommunala verksamheten oerhört viktig för människors vardag. Det är då viktigt att kommunerna, som jag sade i den förra debatten, gör rätt saker. De ska fokusera på den kommunala kärnuppgifterna och se till att göra dem på ett bra sätt. De ska göra saker rätt. Upphand- ling är självklart ett sätt att se till att människor får välja själva vilken typ av kommunalt finansierad service de vill ha och i vilken regi den ska vara. Män- niskor måste helt enkelt få mer valuta för skattepeng- arna. Detta med att få valuta för skattepengarna tror jag är något som många politiker från olika partier gärna instämmer i. Men när man hör den nu rådande majo- riteten tala om valuta handlar det mer om olika typer av valutor. Och då menar jag inte vilken valuta som Sverige ska ha, för där är det lite svårare att komma till skott. Däremot talar man om alla de andra valu- torna som finns från staten till kommunerna. Det är Perssonpengar, Wärnerssonpengar, stor- stadspengar, lokala investeringspengar och annat. Men i grunden finns det bara helt vanliga svenska pengar, och i väldigt många fall säger människor att de andra valutorna aldrig dyker upp längst ut i verk- samheterna. Det talas mycket om Wärnerssonpengar, men man ser inga speciallärare ute i skolan. Maxtaxan är underfinansierad, och man rör till den kommunala verksamheten genom att ha väldigt mycket specialdestinerade pengar. Kommunerna får lägga ned mycket tid på att skicka ansökningar om dem. Det främsta syftet tycks vara att statsråden ska komma på bild många gånger i lokaltidningen. Folk- partiet ogillar den här typen av pengar som kommu- nerna ska skicka in ansökningar om. Det blir väldigt otydligt och godtyckligt. Det statliga inflytandet över dessa verksamheter bör i stället begränsas till att man har tydliga regelverk som är generella och användba- ra. Jag nämnde tidigare att maxtaxan är underfinansi- erad. Det ställer krav på kommunerna att plocka in pengar från andra håll för att kunna upprätthålla en kvalitet i barnomsorgen. Vi har i många fall sett att de har haft svårt att klara av det. Det förekommer en väldigt tydlig Stockholmsfixering från regeringens sida. Man är väldigt intresserad av vad som händer i Stockholm. Jag vet inte om det beror på att man inte klarar av att göra något annat än att titta ut genom fönstret från Regeringskansliet. Dagisköerna och de stora barngrupperna växer nu runtom i landet på väldigt många håll. Man hör ofta från det socialdemokratiskt styrda Göteborg om rikti- ga skräckexempel på stora barngrupper och långa dagisköer. Vårdköerna växer på många håll, dock inte i den här regionen. Skolans kvalitet har många brister. Vårdpersonal och skolpersonal tillhör dem som i mycket stor utsträckning - den största - drabbas av långtidssjukskrivningar. Det beror mycket, om än inte bara, på en bristande kapacitet som arbetsgivare från kommuners och landstings sida. Så nog finns det mycket att ta tag i ute i kommu- ner och landsting, och jag tycker att vår uppgift är att se till att man får goda ekonomiska villkor och stabila planeringsförutsättningar. Vi ska också se till att kommunalpolitiker och landstingspolitiker i relation med sina väljare kan se till att riktigt fokusera på de frågeställningar som de är ansvariga för. Av den anledningen har vi i Folkpartiet också kommit fram till att skolan, som har så stora brister, är en sådan verksamhet som behöver ha mycket tyd- liga nationella regelverk, läroplaner och även en na- tionell kvalitetskontroll. Det är oerhört viktigt att alla elever, oavsett var de bor, ska tillförsäkras en god grundutbildning. Därför har vi utöver en lång rad förslag från Folkpartiets sida om hur man ska kunna förbättra kvaliteten i undervisningen och i utbildning- en också föreslagit att man ska ha en nationell finan- siering av skolan så att alla elever kan tillförsäkras en god finansiering av sin skolgång oavsett hur rika grannar man råkar ha och oavsett om kommunalpoli- tikerna har prioriterat skolan på det sätt som vi tycker att man ska göra. Nationell likabehandling betyder raka motsatsen till lika mycket pengar per elev. Om man skulle ge lika mycket pengar per elev så skulle eleverna på intet sätt få en likabehandling, utan det kräver att man har rätt så stora skillnader i skolpeng per elev beroen- de på hur den socioekonomiska situationen ser ut och en rad andra saker. Vi har kommit fram till detta och lagt fram förslaget här. Det finns beskrivet i reserva- tion nr 5, som jag därför, herr talman, yrkar bifall till. Jag tycker att det är mycket viktigt att man skiljer på vad kommunerna ska finansiera, vad de ska hante- ra och vad de måste producera. Det är också viktigt att man har ett utjämningssystem mellan de olika kommunala ekonomierna så att det blir likvärdiga förutsättningar för människorna. Frågan om finansieringen av en viss verksamhet ska vara lokal eller nationell måste avgöras av vad som är bra för verksamheten i sig. Vi tror att det är bra för skolans verksamhet att ha en nationell finansi- ering. Man ska inte flytta fram och tillbaka på finan- sieringen av sjukvård, äldreomsorg och andra saker eller, för den delen, inte heller plocka in fastighets- skatt kommunalt eller centralt för att försöka dribbla bort korten eller för att lösa andra problem med ut- jämningssystemet. Sådana förändringar måste stå på egna meriter. Vi tycker att vissa villkor vad gäller äldreomsor- gen och annat kan motivera att man kan behöva titta på hur vi ska tillförsäkra även äldre människor en bra och väl fungerande omsorg och även rätten och möj- ligheten att flytta fram och tillbaka över kommun- gränsen även den dagen man behöver hjälp. Men sådana förändringar ska inte göras i syfte att lösa problemen med teknikaliteter i utjämningssystemet. Herr talman! Jag pratade förut om att vårdköerna växer. Produktiviteten i sjukvården steg i början på 90-talet. Sedan började den sjunka från mitten på 90- talet. Hur den ser ut nu vet vi inte, för när produkti- viteten hade sjunkit ett tag slutade man mäta den. Och det är klart - om man inte kan se ett problem därför att det inte finns beskrivet så behöver man inte heller ha någon lösning på det. Vi tycker att det är mycket viktigt att vettig statistik och uppgifter om utveck- lingen i sjukvården verkligen tas fram och görs synli- ga. Därför har vi reserverat oss till förmån för krav på att det ska tas fram statistik kring sjukvården. Herr talman! Jag har nämnt utjämningssystemet ett par gånger. Det är oerhört avgörande att man för de verksamheter som kommuner och landsting har det finansiella ansvaret för också har ett väl funge- rande utjämningssystem. Kommunalskattens nivå, hur höga avgifter man behöver ta ut eller kvaliteten i vården, skolan och barnomsorgen ska inte vara bero- ende av om man har rika eller fattiga grannar. Frågan om ifall man kan få äldreomsorg ska inte heller vara beroende av om det finns många eller få gamla i samma kommun. Detta är oerhört grundläggande för att verksamheterna ska fungera. Det nuvarande systemet har helt och hållet löpt amok. Jag förstår inte varför vi inte bara kan konsta- tera det: Det nuvarande systemet har löpt amok. Det är för krångligt, det skapar motsättningar mellan stad och land, det utjämnar inte strukturella olikheter till- räckligt bra och det innehåller faktorer som inte är kommunalt ansvar men som man utjämnar för i alla fall. Det grundar sig till viss del på icke-förklarande variabler, utan på statistiska samvariationer och det jämför storkar och barnafödande. Det tar inte hänsyn till att en hög skattekraft på grund av högre inkomst- nivå också ger högre inkomstnivåer inom kommunala verksamheter. Det tar inte hänsyn till tillväxtens kost- nader och det försvårar relationen mellan medborgare och de förtroendevalda. Jag tycker att det är dags att vi gör upp med detta och konstaterar att det är på det sättet. Vi måste ar- beta vidare med ett väl fungerande system i stället för att bita oss fast i detta. Vi anser från Folkpartiets sida att man måste utjämna inkomster och kostnader till- sammans så att man fångar upp också de extra kost- nader som tillväxt och skattekraft ger för kommuner och landsting. Det måste vara tillväxtvänligt, det måste grundas på förklarande variabler och inte på statistiska sinkaduser och det måste avse det som faktiskt är kommunalt ansvar. De borgerliga partierna har en gemensam reser- vation kring denna fråga i morgondagens betänkande om riktlinjer för den ekonomiska politiken. Jag står fullständigt bakom den, och jag förutsätter att de borgerliga kollegerna i dag också står bakom det som vi gemensamt har kommit överens om måste vara grunden för en reformering av utjämningssystemet. Herr talman! Jag står givetvis bakom alla reserva- tioner i finansutskottets betänkande nr 19, men jag yrkar bifall bara till reservation nr 5.

Lennart Hedquist (M)

Anf. 40 Lennart Hedquist (M)

Herr talman! Jag begär replik närmast för att ut- trycka min tillfredsställelse över den mycket distinkta och klara kritik som Karin Pilsäter gav uttryck för beträffande dagens utjämningssystem. Jag tycker att den kritiken ger en bra grund för hur man ska kunna förändra det systemet så att man motverkar de fakto- rer som Karin Pilsäter med rätta lyfter fram. Det har varit lite olika hur förutseende man har varit beträffande hur utjämningssystemet skulle fun- gera, men jag upplever att det med de ganska massiva kritiska kommentarer som nu kommer från olika typer av experter och med den successiva omorien- tering som också har skett här i riksdagen finns goda förutsättningar att få ett bättre och ett väl fungerande utjämningssystem.

Karin Pilsäter (Fp)

Anf. 41 Karin Pilsäter (Fp)

Herr talman! Jag förutsätter att de borgerliga par- tiernas arbete för ett reformerat utjämningssystem ska ta sitt avstamp i den gemensamma reservation som finns i riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Vi behöver inte här gå i polemik med statlig finansiering som inte finns med i olika budgetalternativ osv.

Herr talman! När det för det första gäller maxtax- an kan det vara så att den inte just nu visar en under- finansiering. Det kan bero på att man har försökt att tumma på kvaliteten genom att plocka in fler barn. Men på sikt talar allt för att den är underfinansierad. Det tycker jag är ett observandum av fler på den för- sta frågan. Fortsätt att fundera på den frågan, Sonja Karlsson! För det andra har de specialdestinerade bidragen ökat väldigt kraftigt. Det är klart att det är svårt för kommunerna att själva prioritera. Vi prioriterar en påse så att kommunerna själva får större utrymme att välja. Det kan naturligtvis finnas skäl att vid vissa tillfällen ha bidragen styrda, t.ex. de åldersrelaterade bidragen, men då ska man också skicka med pengar. Detta har alltså att göra med den första frågan. Den tredje frågan gäller skattebasen. Det kan vara vissa saker som gör att skattebasen stärks, men det som är viktigt med en sådan här förändring är att skattebasen stärks på ett sådant sätt att det gynnar de fattigaste kommunerna mest. Det blir alltså en skatte- utjämnande effekt, och det är väldigt viktigt. Man slår två flugor i en smäll; man stärker skattebasen och får en utjämnande effekt. Är inte det, Sonia Karlsson, en alldeles utmärkt idé om man hävdar skatteutjämning och skattesänkning för vanligt folk?

Sonia Karlsson (S)

Anf. 58 Sonia Karlsson (S)

Herr talman! Jag tycker att det var bra att Agne Hansson ändå sade att det kan finnas särskilda tillfäl- len då det kan vara bra med styrda bidrag, exempelvis det åldersrelaterade bidraget eller, som jag nyss hän- visade till, de särskilda pengarna till skolan, som sedan kommer att ingå i det generella statsbidraget. Och det har givetvis också skickats med pengar. Sedan måste jag återigen säga att jag är väldigt nöjd med Centerpartiets motion, där man så tydligt tar avstånd från statlig inkomstutjämning och säger att det är väldigt viktigt att vidhålla en långtgående kommunal utjämning. Jag tycker att det är bra att vi står enade bakom detta. Centerpartiet, Socialdemo- kraterna, Vänstern och Miljöpartiet har ju stått stadigt bakom detta.

Fru talman! Då handlar det om alla socialdemo- kratiska kommuner, alla kommuner där socialdemo- kraterna har haft egen majoritet. Vi har ju gjort en studie av dem. Då har vi bl.a. sett hur förhållandena är i Motala. Men jag förstår att man inte vill att vi ska jämföra med Motala och andra kommuner, Piteå eller vilka man nu vill dra fram, som man inte tycker är särskilt bra. Man är inte nöjd med och stolt över dem. Men jag vill att ni ska nämna någon socialdemokra- tisk mönsterkommun, eller ett par, som ni tycker är särskilt bra.

Sonia Karlsson (S)

Anf. 81 Sonia Karlsson (S)

Fru talman! Lennart Hedquist tog upp Motala kommun, och jag jämförde med en borgerlig kom- mun, Falun. Det visade sig att Falun hade både högre arbetslöshet och högre skatt än Motala. Detta visar att Moderaternas jämförelser i motionen är fel. Det är ett felaktigt och dåligt underbyggt underlag.

Lennart Hedquist (M)

Anf. 82 Lennart Hedquist (M)

Fru talman! Falu kommun har under en lång tid inte haft en entydig majoritet, utan man har haft skif- tande majoriteter och oklart styre. Jag har ju erbjudit Socialdemokraterna att namnge någon kommun där man har haft makten väldigt länge i obruten följd, och det finns ju ett stort antal sådana. Där har ni rimligen kunnat förverkliga er lokala politik. Namnge då nå- gon av dessa kommuner som mönsterkommun!

Beslut

Beslut: 2002-06-12

7 förslagspunkter, 1 acklamation, 3 voteringar

Protokoll med beslut

2002-06-12

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2001/02:325

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen lägger regeringens skrivelse 2001/02:102 till handlingarna.

2. Förändringar av utjämningssystemet 2002

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi42 av Bo Lundgren m.fl. (m) yrkande 16 samt 2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkande 4.

Reservation 1 (m)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m)
s	117	0	0	14
m	0	72	0	9
c	13	0	0	5
fp	14	0	0	2
kd	29	0	11	2
v	37	0	0	6
mp	16	0	0	0
-	0	1	0	1
Totalt	226	73	11	39
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Kommunala bolag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 6.

Reservation 2 (m, fp)

4. Statistik om sjukvårdens produktivitet

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 7.

Reservation 3 (m, fp, kd)

5. Kommunernas miljöarbete

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 11.

Reservation 4 (fp)

6. Tidigare behandlade motionsyrkanden vad avser skolan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkande 3.

Reservation 5 (fp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 5 (fp)
s	117	0	0	14
m	25	5	41	10
c	13	0	0	5
fp	0	14	0	2
kd	40	0	0	2
v	37	0	0	6
mp	16	0	0	0
-	1	0	0	1
Totalt	249	19	41	40
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Tidigare behandlade motionsyrkanden i övrigt

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2001/02:Fi45 av Gunnar Hökmark m.fl. (m) yrkandena 1-3 och 5-12, 2001/02:Fi46 av Per Landgren m.fl. (kd), 2001/02:Fi47 av Rolf Kenneryd m.fl. (c) samt 2001/02:Fi48 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) yrkandena 1, 2, 4, 5 samt 8-10.

Reservation 6 (m)
Reservation 7 (fp)
Reservation 8 (kd)
Reservation 9 (c)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 8 (kd)
s	117	0	0	14
m	1	0	71	9
c	0	0	13	5
fp	0	0	14	2
kd	0	40	0	2
v	37	0	0	6
mp	16	0	0	0
-	0	0	1	1
Totalt	171	40	99	39
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Var är ärendet nu?

Beslut

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (FiU19)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Utvecklingen inom den kommunala sektorn (FiU19)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Skrivelsen om utvecklingen inom den kommunala sektorn

2. Förändringar av utjämningssystemet 2002

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

3. Kommunala bolag

4. Statistik om sjukvårdens produktivitet

5. Kommunernas miljöarbete

6. Tidigare behandlade motionsyrkanden vad avser skolan

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Tidigare behandlade motionsyrkanden i övrigt

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag