Utbildningsutskottets betänkande
1996/97:UBU13
Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning
Innehåll
1996/97 UbU13
Sammanfattning
I betänkandet behandlar utskottet regeringens skrivelse med utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning jämte motioner med anledning av den samt ett tidigare väckt motionsyrkande som hör hemma i sammanhanget. Samtliga motioner avstyrks. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse läggs till handlingarna. Motionerna rör en rad olika områden som regeringen tar upp i skrivelsen, bl.a. kvalitet och likvärdighet, valfrihet och segregation, elev- och föräldrainflytande, utvecklingen inom förskola, skola och vuxenutbildningen, lärarfrågor samt Skolverkets roll. Bland andra ämnen som tas upp i motionerna kan nämnas hemkunskapsämnet, sexuella trakasserier och betygen i skolan. Samtliga oppositionspartier har var för sig avgivit reservationer vad avser utvecklingsplanen i huvudsak. Därutöver finns reservationer i fråga om uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor (m, c, fp, kd), hemkunskaps-ämnets ställning (c resp. kd) samt om betygen i skolan och sexuella trakasserier (v, mp).
Skrivelsen Regeringen har i skrivelse 1996/97:112 Utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning - kvalitet och likvärdighet berett riksdagen tillfälle att ta del av vad som anförs i skrivelsen.
Motionerna
Motioner med anledning av skrivelsen 1996/97:Ub18 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om integrationen förskola och skola, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingen inom grundskolan, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skolverkets roll.
1996/97:Ub19 av Inger René och Inga Berggren (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vikten av hemkunskap i grundskolan, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om undervisning i kost och hälsa i gymnasieskolan. 1996/97:Ub20 av Beatrice Ask m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskola, skola och vuxenutbildning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om likvärdighet och kvalitet, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om en nationell skolpeng, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att välja skola, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolan och segregationen, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevers och föräldrars inflytande inom skolan, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärarutbildningen och lärarrollen, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sänkt skolpliktsålder, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om villkoren för olika huvudmän och organisationsformer inom förskolan och skolbarnomsorgen, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundskolan, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om elevers rätt till särskilt stöd, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om antalet kärnämnen i gymnasieskolan, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om alternativa kurser i gymnasieskolans kärnämnen, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fristående gymnasieskolor, 16. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU), 17. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingsutbildningen, 18. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om yrkesexamen inom gymnasieskolan, 19. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om praktikprogrammet, 20. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av lektorer inom skolan, 21. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kvalificerade yrkesutbildningen, 22. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kvalitetsarbetet i skolan, 23. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om Skolverket och ett nytt fristående kvalitetsinstitut. 1996/97:Ub21 av Marianne Andersson (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att stärka hemkunskapsämnet i skolan. 1996/97:Ub22 av Gudrun Schyman m.fl. (v) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillgänglighet, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om segregation, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om barnomsorg för barn till arbetslösa, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skolhälsovårds- och elevvårdspersonal, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om sexuella trakasserier mot barn, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om betyg. 1996/97:Ub23 av Leo Persson m.fl. (s) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ytterligare verksamhetsformer för vuxenutbildningen, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den kvalificerade yrkesutbildningen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunala lärcentrum och nätverk för distansutbildning. 1996/97:Ub24 av Andreas Carlgren m.fl. (c) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vilka utbildningspolitiska riktlinjer som skall ligga till grund för skolväsendets utveckling och regeringens förslag den kommande perioden. 1996/97:Ub25 av Lena Klevenås (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av åtgärder för att utveckla och ta vara på ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap. 1996/97:Ub26 av Margitta Edgren m.fl. (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om förskola och barnomsorg (avsn. 2), 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundskolan (avsn. 3), 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om gymnasieskolan (avsn. 4), 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om vuxenutbildningen (avsn. 5). 1996/97:Ub27 av Inger Davidson m.fl. (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om måldokument för skolbarnsomsorg och förskola, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om öppen förskola, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om flexibel skolstart, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om grundskolans roll som bas för kunskapslyftet, 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om hemkunskap, 6. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att konkretisera värdegrunden i det vardagliga arbetet, 7. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om fristående skolor, 8. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om föräldrainflytande, 9. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utvecklingssamtal, 10. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lokala styrelser med elevmajoritet, 11. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om rätten att få genomgå sina gymnasiestudier till och med 25 års ålder, 12. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om lärlingsutbildning, 13. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap, 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utveckling av kärnämnena, 15. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om poängsystem och studietakt inom vuxenutbildningen. 1996/97:Ub28 av Gunnar Goude m.fl. (mp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om den planerade utvecklingen av förskola, skola och vuxenutbildning. 1996/97:Ub29 av Sten Svensson m.fl. (m, fp, kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts beträffande införandet av ett modernt lärlingssystem.
Motion från allmänna motionstiden 1996 1996/97:Ub233 av Olof Johansson m.fl. (c) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om de skolpolitiska målen.
Utskottet
Inledning I propositionen om ansvaret för skolan (prop. 1990/91:18, bet. UbU4, rskr. 76) angavs att underlag och riktlinjer för utvecklingen på skolområdet skall tas fram i samband med den fördjupade prövningen av skolans verksamhet. Riktlinjerna borde presenteras i form av en utvecklingsplan för skolområdet, som i viktiga delar underställs riksdagen. I propositionen angavs vidare att utvecklingsplanen framför allt skall vara statsmakternas policydokument för skolverksamheten. Som sådant kommer planen också indirekt att vara av betydelse för planeringsarbetet på kommunal nivå och för det lokala utvecklingsarbetet. Den första utvecklingsplanen avsåg perioden 1994/95 - 1996/97 (skr. 1993/94:183). Regeringen informerar i förevarande skrivelse om att den i fortsättningen avser att ta fram en utvecklingsplan vartannat år. Regeringen redogör i skrivelsen för sin grundläggande syn på utbildningsväsendet och anger vilka områden som kommer att prioriteras under den kommande tvåårsperioden. Regeringen prioriterar arbetet med att utveckla utbildningens kvalitet och likvärdighet. Åtgärder måste vidtas för att höja och säkra utbildningens kvalitet och kvalitetsarbetet skall utvecklas på alla nivåer. I detta betänkande behandlar utskottet dels motioner som har väckts med anledning av skrivelsen, dels ett motionsyrkande från den allmänna motionstiden. Utskottet redovisar först skrivelsens huvudsakliga innehåll. Därefter behandlar utskottet under olika avsnitt vissa övergripande frågor, förskola, skolstart m.m., vissa grundskolefrågor, gymnasieskolan, vuxenutbildning, Skolverkets roll m.m., lärarfrågor m.m. och slutligen vissa övriga frågor.
Skrivelsens innehåll i huvudsak Regeringen framhåller att utbildning alltid varit en väsentlig del av den svenska välfärdspolitiken. Nya styrdokument och ett nytt betygssystem har införts, men reformeringen av utbildningen kan inte avstanna utan skolan måste ständigt utvecklas, betonar regeringen. Efter de avstämningar som hittills gjorts kan brister konstateras och det finns därför anledning att vidta åtgärder. Ökad uppmärksamhet på alla nivåer måste ägnas åt resultatet av arbetet. Sverige har goda förutsättningar att bli en av världens bästa utbildningsnationer. Regeringens ambition är att svensk utbildning internationellt sett skall ligga i toppen. Samhällets förändringstakt innebär nya villkor för människors livssituation. Nya och större krav ställs på kunskaper och utbildning. En bred kunskapsbas är det viktigaste verktyget för att individen skall kunna hantera en föränderlig verklighet. Ett arbetsliv i förändring ställer nya krav på utvecklingsförmåga och flexibilitet. En utvecklad demokrati förutsätter en skola av hög kvalitet, som ger alla elever en bra start i livet. Samtidigt ställer ett föränderligt samhälle större krav på vuxenutbildningen. De som tidigare fått en kortare utbildning måste ges rätt att nå upp till dagens krav. Den svenska skolan skall vara en sammanhållen skola, som ger likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar, betonar regeringen. Barn börjar skolan med skilda sociala och kulturella förutsättningar. Det är skolans uppgift att anpassa sin organisation och sin undervisning, så att alla barns förutsättningar tas till vara. Resursfördelningen i kommunerna måste ske på sådant sätt att ojämlikheter kompenseras. Regeringen tar bl.a. upp frågor om rätt att välja skola, skolan och segregationen, jämställdhet i skolan, elever med behov av särskilt stöd, elev- och föräldrainflytande och skolans kontakter med omvärlden. Hög kvalitet i förskola, skola och vuxenutbildning i hela vårt land är en fråga om likvärdighet och rättvisa, anser regeringen. Kvaliteten måste inte bara säkras utan också förbättras i alla avseenden, såväl i skola som i vuxenutbildning. Enligt regeringens uppfattning är den mest angelägna satsningen en kvalitetshöjning i grundskolan, så att alla elever kan nå målen för grundskolans utbildning. Regeringen framhåller att resultaten i skolan i stor utsträckning beror på personalens arbete. En väl utbildad och engagerad personal är avgörande för undervisningens kvalitet och verksamheten i skolan i övrigt. Regeringen redovisar sin syn på bl.a. skolledarrollen, den förändrade lärarrollen och frågan om forskarutbildade lärare i skolan. Förskolans pedagogiska roll bör förstärkas och tydliggöras. Genom en integration av förskola, skola och skolbarnsomsorg kan all pedagogisk verksamhet som rör barn och ungdom bilda en helhet som höjer kvaliteten i verksamheterna, anser regeringen. När det gäller grundskolan pekar regeringen på att grundskolans resultat i väsentliga delar är goda och internationellt sett ofta mycket goda. Samtidigt finns allt fler signaler om svårigheter för grundskolan att nå läroplanens mål. Regeringen anser att detta är djupt oroande. Grundskolans inre arbete och utbildningens kvalitet måste nu komma i fokus. Regeringen informerar om att den avser att återkomma till riksdagen när det gäller åtgärder mot mobbning, timplanefrågor och avgiftsfria skolmåltider. Gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede. Regeringen skisserar en utveckling av gymnasieskolan som på flera punkter kommer att utredas vidare och där regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag. Enligt regeringen behöver bl.a. utbudet av nationella program och deras grenar ses över och ett nytt teknikprogram och en ny modern lärlingsutbildning införas. Kursplanerna i kärnämnena bör fortfarande vara gemensamma för alla nationella program, men en tydligare öppning behöver skapas mot varje programs speciella karaktär. Vidare bör en förändring av utbudet av kärnämnen prövas. Ett praktikprogram bör erbjudas inom ramen för det individuella programmet. Vuxenutbildningen kommer att genomgå en successiv reformering de kommande åren. En satsning på vuxenutbildning är nödvändig för att förhindra utslagning från arbetsmarknaden och vidgade klyftor i samhället. Det nationella kunskapslyftet för vuxna som regeringen har inlett är ett viktigt inslag i en sådan satsning. En likvärdig utbildning kräver att arbetet med att bedöma, värdera och utveckla kvaliteten i skolan stärks på alla nivåer. Kvalitetsutvecklingen är ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna, påpekar regeringen. Regeringen avser att ta fram riktlinjer för kontinuerliga kvalitetsgranskningar på nationell nivå. Skolverkets kontrollerande uppgifter skall kompletteras med kvalitetsbedömningar gjorda av statliga utbildningsinspektörer knutna till myndigheten. Skolverket får en förändrad roll och ett utvidgat ansvars-område i och med att de nya ansvarsområdena förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg tillförs verket. Myndighetens roll som stabsorgan till regeringen bör utvecklas. Skolverket bör aktivt påverka skolans utveckling, anser regeringen. I ett avslutande avsnitt redovisas bl.a. kostnadsutvecklingen för barnomsorg och skola. Regeringen pekar bl.a. på att den svåra uppgiften att prioritera och fördela resurser mellan olika verksamheter förutsätter en aktuell och väl fungerande uppföljning och utvärdering som beslutsunderlag.
Vissa övergripande frågor
Kvalitet och likvärdighet m.m.
Skrivelsen Regeringen betonar att det är statens uppgift är att hålla fast ett övergripande och nationellt perspektiv på skolan och att stödja, stimulera och lyfta fram de lokala erfarenheterna, så att skolan som helhet kan inspireras och dra nytta av dem. Den förändrade relationen mellan stat, kommun och skola innebär inte att staten har avsagt sig sitt ansvar för skolan i och med att de nationella målen är fastlagda. Målen måste följas upp och resultaten granskas. Målen är inte heller en gång för alla givna utan måste ses över och utvecklas i takt med arbetslivets och samhällets utveckling. Reformeringen av utbildningen kan inte avstanna utan skolan måste ständigt utvecklas. Mål- och resultatstyrningen ligger fast och skall tillämpas fullt ut. Det decentraliserade och målstyrda systemet har många fördelar. Det förutsätter dock en god kontroll av resultaten, särskilt de kvalitativa. Utan en sådan kontroll kan kvalitet och likvärdighet inte garanteras i längden. Det nya betygssystemet tydliggör skolans resultat på ett helt annat sätt än tidigare. Det är ett instrument bland flera för bättre kontroll av utbildningens kvalitet och likvärdighet. Utvärdering, framför allt kommunernas utvärdering av arbetet i de skolor man är huvudman för, måste ges hög prioritet, enligt skrivelsen.
Motionerna I motion 1996/97:Ub20 (m) framhålls nödvändigheten av att arbeta med uppföljning och utvärdering vad gäller elevernas kunskapsutveckling på alla nivåer inom utbildningsväsendet. Trots att svenskt utbildningsväsende i många avseenden fungerar väl finns en rad problem som måste åtgärdas (yrk. 1). Kostnaden per elev i skolan visar stora variationer. Skolorna arbetar under olika förutsättningar beroende på var i landet, dvs. i vilken kommun, undervisningen bedrivs. Det är viktigt att skolorna garanteras vissa resurser så att de höga kvalitetsmålen garanteras. Utbildningen i grundskolan och gymnasieskolan är en nationell angelägenhet, där målet är en likvärdig undervisning av hög kvalitet i alla skolor (yrk. 2). Genom att införa ett statligt stöd riktat direkt till skolorna - en nationell skolpeng - skulle alla skolor få resurser med minst en nationellt jämförbar nivå. Ett fast belopp per elev skall utbetalas direkt till respektive skola utifrån antalet inskrivna elever. Förslaget skall genomföras genom s.k. skatteväxling mellan kommunerna och staten. En nationell skolpeng skapar tillsammans med rätten att välja skola ökad valfrihet, mångfald och flexibilitet och förbättrar möjligheterna att genomföra de nya läroplanerna och nå de nationella målen, anser motionärerna (yrk. 3). Enligt motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del bör ett decentraliserat kunskapssamhälle med en decentraliserad infrastruktur för hela landet skapas. Utvärdering och kvalitet är viktiga begrepp i ett decentraliserat skolsystem. Motionärerna framhåller att man borde utgå mer från undervisningens inre frågor, från vad som faktiskt sker i klassrummet. Det är viktigt med den form av verksamhet som motsvarar barnens behov och önskemål och som formar en helhet. I motion 1996/97:Ub233 (c) yrkande 1 (delvis) framhålls att utbildningspolitiken bör utgå från fyra begrepp - helhetssyn, likvärdig utbildning, decentralisering och valfrihet. I motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 1 pekas på att regeringen lyfter fram kvalitet och likvärdighet som nyckelord för utvecklingsplanen. Motionärerna vill lägga till ordet tillgänglighet, vilket innebär att det skall finnas ekonomiska möjligheter för kortutbildade vuxna att komplettera sin utbildning. Vikten av ett generöst och förutsägbart system för studiefinansiering betonas. Tillgänglighet innebär också att skolan skall ha fler kontaktytor med världen utanför - föräldrar, folkrörelser, näringsliv och högskolan. Enligt motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls att skolan skall förbereda för ett liv med hög livskvalitet i alla avseenden. Skolans värderingar bör mer sammanfalla med de värderingar som gäller utanför skolan. Människor skall få vara olika även i skolan, och den enskildes anlag och intressen skall vara utgångspunkten för all undervisning. Skolan skall utvecklas från en skola för alla till en skola för envar. Motionärerna saknar också i utvecklingsplanen en analys av den nuvarande och framtida arbetsmarknaden.
Utskottet Nya styrdokument har utarbetats i form av bl.a. läroplaner och nytt betygssystem. Den centrala styrningen har kompletterats med en lokal styrning. Varje kommun skall upprätta en skolplan, som klart skall visa hur kommunens skolväsende skall gestaltas och utvecklas. Den skall ange de åtgärder som kommunen avser att vidta för att uppnå de nationella målen för skolan. Enligt utskottets uppfattning är det synnerligen angeläget att kommunerna kontinuerligt följer upp och utvärderar skolplanen. För att skolan skall utvecklas krävs att decentraliseringen inte stannar i kommunalhuset utan förs vidare till varje skola. Utskottet vill därför betona vikten av att det vid varje skola utarbetas en arbetsplan, som visar hur man konkret avser att genomföra utbildningen för att nå de fastställda målen. Även arbetsplanen skall kontinuerligt följas upp och utvärderas. När det gäller uppföljning och utvärdering på nationell nivå vill utskottet understryka att Skolverkets centrala uppdrag är att verka för att de mål och riktlinjer för skolan som riksdagen och regeringen har fastställt förverkligas. Skolverkets huvuduppgifter är tillsyn, uppföljning och utvärdering av skolan samt att lägga fram förslag till utveckling av skolan och att medverka till sådan utveckling. Skolverket har de senaste åren gett en bred bild av tillståndet i svensk skola, bl.a. redovisad i Bilden av skolan 1993 respektive 1996 och i ett stort antal rapporter. Utskottet delar regeringens uppfattning att det decentraliserade och målstyrda styrsystemet har många fördelar. Det förutsätter dock en god kontroll av resultaten. Utan en sådan kontroll kan kvalitet och likvärdighet inte garanteras. Det är därför av största vikt att en uppföljning och utvärdering av resultaten, särskilt de kvalitativa, sker på alla nivåer i skolan. Utskottet utgår från att instrument för en sådan uppföljning och utvärdering utvecklas ytterligare och att såväl Skolverket som kommuner och skolor förbättrar sin uppföljning och utvärdering av kvalitetsmålen. Utskottet har tidigare vid ett flertal tillfällen, senast i sitt betänkande 1996/97:UbU1 (s. 77) avstyrkt motionsyrkanden om en nationell skolpeng. Utskottet har ingen annan uppfattning nu än vad utskottet redovisade då. En schablonberäknad nationell skolpeng ger inte de grundläggande förutsättningarna för att kraven på en likvärdig skola av hög kvalitet för alla elever skall kunna uppfyllas. Utskottet vill betona att resurser till skolans verksamhet skall fördelas med utgångspunkt i de behov som enskilda elever, olika grupper av elever och skolor faktiskt har. Kommunerna har ett ansvar för att skolans verksamhet bedrivs i enlighet med de bestämmelser som riksdag och regering beslutat och att skolans undervisning når de mål som statsmakterna fastställt. Det finns dock oroande signaler om att elever med behov av särskilt stöd inte får den utbildning som de har rätt till. Dessa varningssignaler måste tas på allvar. Utskottet ser därför positivt på att regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagit ett betydande resurstillskott till kommunerna avsett bl.a. för skolan (prop. 1996/97:150). Utskottet vill också i detta sammanhang beröra frågan om skolan och omvärlden. Samhällets förändringstakt innebär nya villkor för människors livssituation. Nya och större krav ställs på kunskaper och utbildning. Förutsättningarna för ett aktivt deltagande i samhället blir alltmer beroende av förmågan att ta till sig och använda information. Det är viktigt med breda och grundläggande kunskaper. Utskottet delar regeringens uppfattning att skolan måste öppnas mot det omgivande samhället. Samhällsutvecklingen, både den tekniska och den sociala, är i dag så snabb att skolan ständigt måste följa med i utvecklingen för att kunna fullgöra sitt uppdrag. Utskottet vill betona vikten av att skolan samverkar med arbetslivet och med det omgivande samhället i övrigt. Arbetsmarknaden förändras snabbt, bl.a. genom den fortgående internationaliseringen och den tekniska utvecklingen, framför allt inom IT- området. Gamla tjänstestrukturer luckras upp och kompetenskraven på varje medarbetare stiger. Utskottet delar regeringens uppfattning att utbildning och kompetens är avgörande för Sveriges möjligheter att hävda sig i den internationella konkurrensen. En bred kunskapsbas är det viktigaste verktyget för att individen skall förmå att hantera en föränderlig verklighet. Ett arbetsliv i förändring ställer krav på utvecklingsförmåga och flexibilitet. Utskottet vill i likhet med regeringen peka på att barns och ungdomars villkor har förändrats. Bland annat har ungdomstiden förlängts. Läget på arbetsmarknaden har stor betydelse för ungdomars livsvillkor. Ungdomar vinner senare inträde på arbetsmarknaden. Detta förstärker enligt regeringen kraven på en demokratiskt organiserad och meningsfull skolgång, som ökar förutsättningarna för ungdomar att etablera sig på arbetsmarknaden och att ägna sig åt fortsatt lärande. Utskottet delar denna uppfattning. När det gäller frågan om vuxnas möjligheter att finansiera sina studier vill utskottet peka på att riksdagen på förslag från regeringen har beslutat att ett särskilt utbildningsbidrag skall införas i avvaktan på ställningstagande till ett nytt studiestödssystem (prop. 1996/97:1 utgiftsområde 15, bet. UbU2, rskr. 101). Regeringen informerar i 1997 års ekonomiska vårproposition att den avser att återkomma med förslag om ett nytt återbetalningssystem för studie- lånen grundat på Studiestödsutredningens förslag (SOU 1996:90) kombinerat med en prövning av bidragsandelens storlek för genomförande år 2000 (prop. 1996/97:150 s. 111). Regeringen framhåller att det särskilda utbildningsbidraget för arbetslösa motsvarande beloppet i a-kassa eller KAS kommer att behållas som en del av kunskapslyftssatsningen. Utskottet anser det inte påkallat med något uttalande av riksdagen med anledning av motionerna i motsvarande delar.
Valfrihet - Segregation
Skrivelsen Regeringen framhåller att den svenska skolan skall vara en sammanhållen skola, som ger likvärdig utbildning för alla barn och ungdomar. Barn börjar skolan med skilda sociala och kulturella förutsättningar. Det är skolans uppgift att anpassa sin organisation och sin undervisning, så att alla barns förutsättningar tas till vara, betonar regeringen. Såväl barnomsorgen som skolan och vuxenutbildningen påverkas av den sociala segregationen i samhället. Även om huvudorsakerna till problemen ligger utanför skolan, måste skolans organisation och innehåll utvecklas i sådan riktning att den negativa utvecklingen motverkas. Skolan måste vara på sin vakt mot segregerande tendenser i den egna verksamheten. Resursfördelningen i kommunerna måste ske på ett sådant sätt att ojämlikheter kompenseras, anför regeringen. Det finns i dag möjlighet att välja skola, en annan kommunal skola än den kommunen anvisar eller en fristående skola. Regeringen framhåller att dessa möjligheter har påverkat utvecklingen positivt. Samtidigt har en del negativa effekter blivit synliga. Valfriheten kan leda till segregation. En utvärderingsrapport från Skolverket visar tendenser till ökad socioekonomisk segregation mellan skolor. Regeringen anser att de varningssignaler som finns om ökad segregation gör det särskilt viktigt för kommunerna att i sina uppföljningar och utvärderingar uppmärksamma de effekter som den ökade möjligheten att välja skola, såväl offentlig som fristående, kan medföra.
Motionerna Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) är rätten att välja skola central i modern utbildningspolitik. Rätten och möjligheten att välja skola handlar om individens frihet och ansvar (yrk. 4). När det gäller fristående gymnasieskolor pekar motionärerna på att regeringen - trots alla positiva erfarenheter, bl.a. industrigymnasierna - i propositionen om fristående skolor valde att komma med förslag som innebär stora svårigheter för framväxten av alternativ till den utbildning som kommunerna ger (yrk. 15). Effekterna av den segregation som 60- och 70-talets bostadspolitik skapat avspeglas också i skolorna. Motionärerna framhåller att det är av största vikt att skolorna i socialt utsatta områden håller så hög kvalitet i undervisning och verksamhet att social rörlighet främjas. Det är särskilt betydelsefullt att elever med annat hemspråk än svenska ges stöd för sin språkutveckling. Att kunna tala och skriva svenska är en förutsättning för goda resultat i fortsatta studier och arbete och för att kunna fungera som aktiva medborgare i samhället (yrk. 6). I motion 1996/97:Ub233 (c) yrkande 1 i denna del framhålls att de fristående skolorna har en betydelsefull roll i det svenska skolväsendet. Att få välja skola skall vara en självklarhet för den enskilde eleven. Valfriheten skall gälla möjligheten att välja såväl mellan kommunala skolor som mellan kommunala och fristående skolor. Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 2 (delvis) skall fristående och kommunala skolor värderas lika. Kommunerna skall vara skyldiga att ge bidrag till godkända fristående skolor. Det är nödvändigt att staten sätter ett golv under vilket ersättningen till fristående skolor inte får sjunka. Motionärerna konstaterar att det finns kommuner där segregation är ett påtagligt problem. Det är ofta en direkt följd av det segregerade boendet. Enligt motionärernas uppfattning kan rätten att fritt välja skola vara ett medel mot segregation. Det behövs dock fler åtgärder. Skolor som har många barn med behov av särskilt stöd måste ges större resurser. Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati, anförs det i motion 1996/97:Ub27 (kd) yrkande 7. Det bidragssystem för fristående skolor som införts och som innebär att kommunerna avgör bidragets storlek leder till krångel och osäkerhet om vad som gäller. Motionärerna beklagar att regeringen inte på något sätt antyder att man är beredd att ompröva bidragssy- stemet. Motionärerna tar också upp frågan om fristående skolor och segregation och framhåller att segregation är att inskränka människors frihet. Att ha möjlighet att välja undervisning för sina barn är något helt annat. Även i motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 2 behandlas frågan om skolan och segregationen. Motionärerna framhåller att boendesegregationen i de större städerna hotar likvärdigheten. Det är inte längre möjligt att åstadkomma radikala förändringar genom politiska beslut som rör enbart skolan. Skolan är en del av samhället, och hur bra eller dåligt skolan fungerar avspeglar hur väl eller ofullständigt samhället i övrigt fungerar.
Utskottet Utskottet erinrar om att ett stort antal motionsyrkanden från den allmänna motionstiden som rör valfrihet och fristående skolor nyligen har behandlats av riksdagen (bet. 1996/97:UbU6 s. 9 och 1996/97:UbU7 s. 19). Riksdagen avslog på utskottets förslag samtliga yrkanden. Utskottet pekade bl.a. på att riksdagen nyligen beslutat om nya regler för godkännande av fristående skolor och offentligt bidrag till dessa (prop. 1995/96:200, bet. 1996/97: UbU4, rskr. 14). Utskottet fann inte skäl att ändra sitt ställningstagande från hösten 1996 och gör det inte nu heller. I det först nämnda betänkandet, bet. 1996/97:UbU6 s. 6, har utskottet även utförligt behandlat frågor om segregationstendenser i skolan. Utskottet konstaterar att det i stort sett är yrkanden med likartat innehåll som nu återkommer. Utskottet hänvisar därför till sitt ställningstagande i februari. I likhet med regeringen och vad som anförts i flera motioner anser utskottet att möjligheten att välja skola har påverkat skolans utveckling positivt. Samtidigt delar utskottet regeringens uppfattning om vikten av att kommunerna i sina uppföljningar och utvärderingar uppmärksammar de effekter som den ökade möjligheten att välja skola, såväl offentlig som fristående, kan medföra. Utskottet anser inte att riksdagen skall göra något uttalande med anledning av motionerna i nu berörda delar.
Elev- och föräldrainflytande
Skrivelsen Regeringen pekar på att sambandet mellan elevernas kunskapsutveckling och en skolmiljö som karakteriseras av mening, delaktighet och glädje är starkt. Det finns dock rapporter om att det framför allt är på det här området som skolan har problem i dag. Variationerna mellan skolorna är stora, men de sammantagna resultaten är nedslående. Regeringen framhåller att elevinflytande är en förutsättning för det arbete som pågår i skolan. Det viktigaste för eleverna är att få inflytande i klassrummet, över undervisningen och det egna lärandet. Eleverna skall också ha ett formellt inflytande. Regeringen har nyligen lämnat förslag till riksdagen om en försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan (prop. 1996/97:109). Regeringen betonar att det friutrymme som läro- och kursplaner ger skapar möjligheter att utforma mycket varierade lärosituationer. Föräldrar är en viktig men förhållandevis outnyttjad kraft i skolan. Regeringen har genom propositionen om lokala styrelser med föräldramajoritet öppnat möjligheten i grundskolan och den obligatoriska särskolan att inom ramen för en försöksverksamhet inrätta lokala styrelser med föräldramajoritet (prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259). Detta innebär ett stort steg framåt när det gäller frågan om föräldrainflytande i skolan, anför regeringen.
Motionerna Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) yrkande 7 angriper regeringen problemet på fel sätt. Tyngdpunkten läggs vid formella strukturer, som knappast ger flertalet elever vare sig mer inflytande över sin egen studiesituation eller ökade kunskaper om demokratiska beslutsprocesser. Det finns en risk att inflytande och medbestämmande hänvisas till sammanträdesrummen. Det är viktigt att skolorna finner former för att öka elevernas inflytande och ansvar i skolans vardag. När det gäller föräldrarnas inflytande är rätten och möjligheten att välja skola grundläggande. I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls vikten av att föräldrarna blir en naturlig del av skolans vardag genom att man räknar med varje förälders engagemang för det egna barnets framsteg och utveckling (yrk. 8). Lärarna och föräldrarna behöver samverka för att hitta nya vägar för ett utvecklat samarbete. Utvecklingssamtalen i grundskolan är ett konkret exempel på hur skolan tillsammans med eleven själv och föräldrarna följer elevens utveckling och planerar den fortsatta skolgången. Motsvarande ordning bör införas även i gymnasieskolan. Även om eleverna i gymnasieskolan är äldre bör föräldrarna inbjudas till en dialog med eleven och läraren om studiernas uppläggning (yrk. 9). Förslaget (i proposition 1996/97:109) om att tillsätta styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan avvisas av motionärerna. Det leder inte till målet att eleverna skall få ett konkret inflytande över sin skolvardag (yrk. 10).
Utskottet Efter förslag av regeringen godkände riksdagen våren 1996 inriktningen av en försöksverksamhet med lokala styrelser med föräldramajoritet i grundskolan och den obligatoriska särskolan (prop. 1995/96:157, bet. UbU9, rskr. 259). Försöksverksamheten äger rum under perioden juli 1996-juni 2001 och är reglerad i förordningen (1996:605) om försöksverksamhet med lokala styrelser i skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning att detta innebär ett stort steg framåt när det gäller föräldrainflytande i skolan. Föräldrarnas möjligheter att påverka skolan har hittills varit små. Föräldrarna är en viktig men förhållandevis outnyttjad kraft i skolan. Det är av stor vikt att inflytandet gäller sådana frågor som föräldrarna själva anser vara viktiga. Utskottet instämmer i vad Kristdemokraterna anför om att utvecklingssamtalet, som är ett regelbundet återkommande samtal mellan elev, lärare och föräldrar i grundskolan, spelar en viktig roll i kontakten mellan skola och hem. Utvecklingssamtalet skall ge föräldrarna en god bild av vad man arbetar med i skolan, hur man arbetar och hur det går för det egna barnet. Det skall ge skolan kunskap om hur föräldrarna ser på elevens utveckling. Det skall också ge eleven möjlighet att ge sin syn på skolarbetet och den egna insatsen. Utskottet utgår från att skola och hem - föräldrar och barn - tillsammans utvecklar dessa samtal till en bred kontaktyta som ger ömsesidig information och leder till ömsesidiga åtaganden. Regeringen redovisar i skrivelsen att Kommittén för gymnasieskolans utveckling förordat att utvecklingssamtal också borde förekomma i gymnasieskolan och då föras mellan lärare och elev. Regeringen delar denna bedömning men anser i likhet med kommittén att något obligatorium inte bör införas. Utskottet finner inte skäl att uttala någon annan uppfattning. När det gäller elevinflytande i gymnasieskolan och komvux har riksdagen nyligen beslutat om en försöksverksamhet med lokala styrelser med elevmajoritet (prop. 1996/97:109, bet. UbU10, rskr. 222). Försöksverksamheten med lokala föräldrastyrelser har varit modell för hur de lokala styrelserna med elevmajoritet skall utformas. Försöksperioden börjar den 1 juli 1997 och omfattar fyra år, vilket innebär att den avslutas samtidigt med försöksperioden för föräldrastyrelserna i grundskolan och den obligatoriska särskolan. Med anledning av de synpunkter som motionärerna nu framför beträffande elevernas inflytande vill utskottet hänvisa till vad utskottet anförde i betänkandet. Enligt utskottets mening är det självfallet väsentligt att eleverna generellt får ett sådant ökat inflytande att de kan påverka sin vardagssituation. Detta står inte i motsättning till att elever får ett formellt inflytande vilket kan ses som ett led i deras demokratiska fostran; i skolans uppgifter ingår att fostra ansvarskännande och demokratiska samhällsmedborgare. I likhet med regeringen anser utskottet att ett elevinflytande i lokala styrelser för skolan markerar att eleverna är kompetenta att ta ett större ansvar. Det kan i sin tur leda till att också elevinflytandet i klassrummet ökar. Om elever och personal upplever att den demokratiska processen i skolan fungerar och att elevernas åsikter och synpunkter bemöts med allvar och respekt, måste rimligen den attityden också ha betydelse för det mer informella inflytandet. Utskottet vill särskilt lyfta fram att elevinflytandet inte enbart är en rättvise- och demokratifråga utan också en fråga om utbildningskvalitet. Med ökat inflytande över undervisningssituationen ökar motivationen hos den enskilde eleven. Utskottet anser att motionsyrkandena i motsvarande delar bör avslås av riksdagen.
Förskola, skolstart m.m.
Skrivelsen Regeringen framhåller att den sociala miljö och den pedagogiska stimulans som barn möter under barndomsåren på ett avgörande sätt påverkar deras förutsättningar för utveckling och lärande. Förskolan bör därför ges sin rättmätiga betydelse som den första grundstenen i utbildningssystemet. Förskolans pedagogiska roll bör förstärkas och tydliggöras. Genom en integration av förskola, skola och skolbarnsomsorg kan all pedagogisk verksamhet som rör barn och ungdom bilda en helhet som höjer kvaliteten i verksamheterna. Samordningen av förskoleverksamheten, skolbarnsomsorgen och skolan skall också omfatta styrdokument, lagstiftning och tillsyn. Regeringen anser att läroplanen för grundskolan bör ersättas med ett gemensamt måldokument för förskolans verksamhet för sexåringarna, grundskolan och skolbarnsomsorgen. Även förskolans verksamhet för de yngre barnen, som bedrivs i daghem och deltidsgrupper, bör ges ett nytt måldokument med motsvarande karaktär av läroplan. Skolverket skall bli myndigheten för tillsyn, uppföljning, utvärdering och utveckling av skolan, förskoleverksamheten och skolbarnsomsorgen.
Motionerna Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) bör alla barn mellan 3 och 5 år erbjudas pedagogisk verksamhet. Skolpliktsåldern skall sänkas till sex år med möjlighet för de barn som har behov därav att uppskjuta skolstarten ett år. Ett rakt beslut om sänkt skolstartsålder är bättre än frivilliga förskoleklasser, anser motionärerna (yrk. 9). Det måste vara likvärdiga villkor mellan enskilda och offentliga huvudmän inom förskola och skolbarnsomsorg och likvärdiga villkor mellan olika typer av verksamheter inom förskolan. Kommunerna måste vara skyldiga att ge bidrag till en enskild huvudman (yrk. 10). I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del förordas att en tioårig grundskola med start vid sex års ålder införs senast år 2000. Genom att integrera förskolans sexårsverksamhet i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet mellan förskola och skola. Ett gemensamt måldokument för den obligatoriska skolan, skolbarnsomsorgen och sexårsverksamheten i förskolan bör leda till genomförande av en tioårig grundskola. Motionärerna framhåller att det är viktigt att kommunerna erbjuder någon form av femårsverksamhet liknande den verksamhet som i dag finns i förskolans regi för sexåringarna. Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 1 bör alla barn från tre års ålder erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig pedagogisk inriktning. Förskoleverksamheten skall omfattas av en läroplan och vara en integrerad del av skolsystemet. All personal skall vara högskoleutbildade förskollärare. Motionärerna anser att integrationen mellan skola, förskola och barnomsorgen måste öka. Ett gemensamt måldokument är ett steg i rätt riktning. I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls att föräldrarnas roll och inflytande måste betonas i måldokumentet för de yngre förskolebarnen. Ett gott samarbete mellan föräldrarna och förskolan är en förutsättning för en positiv utveckling för barnen (yrk. 1). Det framgår inte av regeringens skrivelse om den öppna förskolan kommer att omfattas av måldokumentet. Den öppna förskolan borde vara tillgänglig för alla barn mellan ett och fem år som inte deltar i annan förskoleverksamhet (yrk. 2). Motionärerna avvisar skolplikt vid sex års ålder. Skolplikten bör även i fortsättningen vara nioårig och skolstarten flexibel (yrk. 3). Frågan om barnomsorg för barn till arbetslösa tas upp i motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 3. Kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg bör förtydligas. Tillgången till barnomsorg är utomordentligt viktig för alla barns utveckling och hälsa. Barnets rätt till eget rikt liv, utveckling och utbildning måste sättas främst. En fungerande barnomsorg är nödvändig även för den som är arbetslös. Utan ordnad barnomsorg är möjligheten att få en ny anställning minimal. Enligt motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 1 finns det två väsentliga nackdelar med regeringens upplägg vad gäller sexåringarna. Några procent av sexåringarna kommer att stå utanför verksamheten eftersom den inte - som en skolstart vid sex års ålder - är obligatorisk för alla barn. Man riskerar också att motverka en fortsatt lokal utveckling av en ökad integration mellan förskola och skola och att i hög grad styra de lokala organisationsformerna, heter det i motionen.
Utskottet Utskottet har tidigare under innevarande riksmöte vid tre tillfällen behandlat frågor om förskoleverksamheten, skolstartsålder och integrering av förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Utskottet behandlade i början av riksmötet regeringens proposition 1995/96:206 Vissa skolfrågor m.m. samt med anledning av denna väckta motionsyrkanden (bet. 1996/97:UbU5). I propositionen redovisade regeringen sin syn på en integrering av förskoleverksamhet, skola och skolbarnsomsorg. Därefter har motionsyrkanden i samma fråga behandlats i betänkande 1996/97:UbU6 resp. yttrande 1996/97:UbU6y. Dessa tidigare behandlade yrkanden liknar till sitt innehåll och syfte i stor utsträckning dem som nu behandlas. Barnomsorg och skola-kommittén (BOSK) har i februari i år överlämnat sitt betänkande Växa i lärande - Förslag till läroplan för barn och unga 6-16 år (SOU 1997:21) till skolministern. Förslaget remissbehandlas för närvarande. Även förslag från en arbetsgrupp inom Utbildningsdepartementet om hur tillämpliga delar av bestämmelserna om förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg i socialtjänstlagen (1980:620) kan inarbetas i skollagen (1985:1100) har nyligen remissbehandlats. Arbetsgruppen har bl.a. föreslagit att förskolan för sexåringarna skall utgöra en egen skolform - förskoleklass - inom det offentliga skolväsendet för barn och ungdom och att bestämmelserna om detta förs in i ett nytt kapitel i skollagen. Det skall enligt förslaget vara obligatoriskt för kommunerna att anordna förskoleklasser, men frivilligt för barnen att delta. Vidare har regeringen givit BOSK tilläggsdirektiv att utarbeta förslag till måldokument för den pedagogiska verksamheten i förskolan och göra en översyn av skollagen utifrån de krav integreringen av förskola, skola och skolbarnsomsorg ställer och utifrån förslagen till nya måldokument för verksamheterna. Uppdraget skall var slutfört senast den 1 november 1997 (dir. 1997:30). När utskottet i slutet av februari behandlade yrkanden med anknytning till pedagogisk verksamhet för barn i förskoleåldern uttryckte utskottet sig positivt om det arbete som nu inleds i syfte att finna metoder och former för att stimulera barns tidiga lärande. Utskottet ansåg att tilläggsdirektiven till BOSK till stor del svarade mot de synpunkter som framförts i motionerna och att riksdagen därför utan något särskilt uttalande borde avslå dem. När det gällde frågor om skolstartsålder och skolpliktens omfattning gjorde utskottet den bedömningen att den fortsatta beredningen inom Regerings- kansliet av utredningsförslagen om en gemensam lagstiftning och ett gemensamt måldokument för skolformerna förskoleklass och grundskola borde avvaktas. Utskottet finner inte skäl att ändra sitt ställningstagande från februari. Eftersom beredning av frågorna pågår inom Regeringskansliet, bör riksdagen med hänvisning härtill avslå yrkandena i denna del. Det närmare innehållet i måldokumentet för förskolan berörs i motion 1996/97:Ub27 (yrk. 1 och 2). Utskottet anser att det är självklart med en nära samverkan med föräldrarna när det gäller de yngre barnen inom förskolan. Utskottet utgår från att föräldrasamarbetet kommer att betonas i det kommande måldokumentet för förskolan. I fråga om den öppna förskolan har regeringen i direktiven om måldokument för förskolan angett följande: ?Måldokumentet bör kunna vara vägledande även för andra verksamheter än förskolan, t.ex. familjedaghemmen, den öppna förskolan och barn på sjukhus.? Utskottet anser att yrkandena bör avslås med hänvisning till pågående utredning. När det gäller frågan om likvärdiga villkor mellan enskilda och offentliga huvudmän inom förskolan och barnomsorgen (motion 1996/97:Ub20 yrk. 10) erinrar utskottet om att riksdagen efter regeringsskiftet hösten 1994 beslutade att upphäva tidigare av den borgerliga regeringen införda lagbestämmelser rörande barnomsorg. Bl.a. upphävdes från och med den 1 januari 1995 bestämmelserna om kommunernas skyldighet att ge bidrag till enskilda förskolor, enskilda fritidshem och enskild integrerad skolbarnsomsorg, vilka skulle ha trätt i kraft vid samma tidpunkt. I stället gäller nu att kommunerna efter egen bedömning kan lämna bidrag till enskild förskoleverksamhet och enskild skolbarnsomsorg (18 § socialtjänstlagen). Socialutskottet har i februari 1997 behandlat motionsyrkanden från den allmänna motionstiden 1996 om bidrag till enskild barnomsorg (bet. 1996/97:SoU8 s. 41). Socialutskottet avstyrkte yrkandena och anförde därvid följande:
Enskild barnomsorg kan enligt utskottet berika barnomsorgen och bidra till en positiv utveckling. Någon anledning att ändra reglerna för kommunernas ersättning till enskilda alternativ föreligger emellertid inte. Utskottet anser vidare att en kommun skall kunna avslå en ansökan om tillstånd att bedriva förskole- eller fritidshemsverksamhet med hänvisning till att behov av ytterligare platser saknas. Utskottet har ingen annan uppfattning än socialutskottet och anser att yrkandet bör avslås av riksdagen. När det gäller frågan om barnomsorg för barn till arbetslösa (motion 1996/97:Ub22 yrk. 3) vill utskottet peka på att enligt gällande bestämmelser (14 a § socialtjänstlagen) skall förskoleverksamhet och barnomsorg tillhandahållas i den omfattning det behövs med hänsyn till föräldrarnas förvärvsarbete eller studier eller barnets eget behov. Denna bestämmelse infördes i socialtjänstlagen efter förslag av regeringen i propositionen om utvidgad lagreglering på barnomsorgsområdet (prop. 1993/94:11). I denna proposition anges att det bör vara en strävan att ett barn, om föräldrarna så önskar, får behålla en plats i förskolan även vid förändrade sociala förhållanden, t.ex. om en förälder blir arbetslös eller tar ledigt för vård av ett yngre syskon. Det bör enligt propositionen undvikas att barnet rycks upp ur barngruppen när sådana förändringar inträffar. Bedömningen bör således i dessa fall göras med beaktande av barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet, anges det (prop. s. 33). I det ovan nämnda betänkandet har socialutskottet även behandlat denna fråga (SoU8 s. 42). Socialutskottet framhöll att det är angeläget att barn vars föräldrar blir arbetslösa eller föräldralediga och som har behov av det får behålla sin plats i barnomsorgen. En noggrann bedömning bör i varje enskilt fall göras av barnets behov av trygga förhållanden och av att delta i pedagogisk verksamhet. Någon ändring av bestämmelserna i socialtjänstlagen behövs inte, anförde socialutskottet. Frågan om förskola för utsatta barn har också tagits upp i utvecklingsplanen. Regeringen anför att det är viktigt för utsatta barn att få det stöd som förskolan innebär. Utskottet förutsätter i likhet med regeringen att kommunerna tar sitt ansvar i enlighet med lagstiftningen. Utskottet anser det inte påkallat med något uttalande av riksdagen i frågan. Med hänvisning till det anförda avstyrks yrkandet.
Vissa grundskolefrågor
Skrivelsen Regeringen ger i skrivelsen både en ljus och en mörk bild av grundskolan. Grundskolans resultat är i väsentliga avseenden goda och internationellt sett ofta mycket goda. Samtidigt finns alltfler signaler om svårigheter för grundskolan att nå läroplanens mål. Detta är djupt oroande, anför regeringen, eftersom grundskolan måste ges förutsättningar att lyckas med sitt uppdrag; att främja barns utveckling och ge alla barn en kvalitativt god utbildning. Grundskolan bör lägga grunden för ett livslångt lärande och ett aktivt deltagande i samhällsutvecklingen. Regeringen poängterar att detta är ett område där huvudmännen har ett tydligt ansvar. Grundskolans inre arbete och utbildningens kvalitet måste enligt regeringen nu komma i fokus. Det inre arbetet behöver utvecklas för att man skall kunna möta alla barn utifrån deras skilda förutsättningar och behov. Integrationen mellan förskola, skola och skolbarnsomsorg kommer att påverka grundskolans arbetssätt, påpekar regeringen. Regeringen avser att senare återkomma till riksdagen med en proposition om ändringar i grundskolans timplan, som inom ramen för nuvarande totala timtid dels ger skolor bättre möjligheter att anpassa timplanen efter lokala behov, dels ger slöjd och idrott och hälsa mer tid. Regeringen informerar också om att den avser att senare återkomma till riksdagen i frågorna om mobbning och avgiftsfria skolmåltider.
Motionerna Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) finns det inte i dag anledning att nationellt reglera timplanen ytterligare inom den totalt fastställda ramen. Motionärerna förordar i stället en kontinuerlig uppföljning av hur skolorna använder tillgängligt utrymme för skolans respektive elevens val samt för ämnesintegrerad undervisning. Vidare framhåller motionärerna att de är allvarligt bekymrade över rapporterna om bristande ordning, skolk, koncentrationsproblem, mobbning m.m. som kommer från skolorna. Skolorna måste precis som andra arbetsplatser formulera regler för verksamheten. När det gäller frågan om avgiftsfria skolmåltider anser motionärerna att denna fråga även fortsättningsvis bör avgöras lokalt (yrk. 11). Motionärerna poängterar att alla elever skall ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen innan de lämnar grundskolan. Det är oroväckande att ca 10 % av eleverna i dag lämnar grundskolan utan fullständigt betyg och med ofullständiga kunskaper. Vissa elever kan behöva längre tid i grundskolan. Skyldigheten att elever med behov av särskilt stöd får ett åtgärdsprogram understryks i motionen (yrk. 12). I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del framhålls att skolan har ett ansvar för normbildning och att den aldrig kan acceptera mobbning, våld, rasism eller droger inom sina väggar. Skollagen bör skärpas med en rapporteringsskyldighet för lärare och en skyldighet för skolan att agera. Motionärerna tar också upp frågan om fria skolmåltider och utgår från att kommunerna tar sitt ansvar och även fortsättningsvis anordnar kostnadsfria måltider. Lagstiftning strider mot kommunernas självbestämmanderätt. Vidare anförs att hemkunskapsämnets ställning i grundskolan bör stärkas. Kostens betydelse för hälsan är odiskutabel. När det gäller informationsteknik (IT) i skolan framhålls att IT skall vara ett medel och ett redskap för att söka kunskap och därför integreras i all utbildning och alla ämnesområden. Motionärerna pekar också på att miljön i skolan är viktig. Skolgårdsmiljöerna är fortfarande sorgligt eftersatta. Arkitektur, inredning och utrustning i skolan hänger samman med helheten, synen på barn och hur man lär sig. Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 2 (delvis) krävs för en ökad kvalitet inom grundskolan sammanfattningsvis följande. Pedagogisk mångfald, utveckling av lärarnas professionalitet, tioårig grundskola med skolstart vid sex års ålder, skriftliga omdömen vid utvecklingssamtal, resurser till barn med svårigheter i skolan, t.ex. läs- och skrivsvårigheter, att betyg i svenska som andraspråk inte skall få ersätta betyg i svenska, friskolor för ökad valfrihet och mångfald, avveckling av timplanen, åtgärder mot mobbning, jämställdhet på alla plan i skolan samt satsning på IT som verktyg i alla ämnen. I motion 1996/97:Ub27 (kd) framhålls att grundskolans kvalitet måste vara i fokus när det gäller ett nationellt kunskapslyft. Det är oroväckande att den kvalitet som är nödvändig inte kan upprätthållas överallt bl.a. på grund av ekonomiska neddragningar. Om hela tiden nya stora grupper lämnar grundskolan med otillräckliga grundkunskaper blir arbetet med att i efterhand åtgärda bristerna det allt överskuggande i stället för kompetensutveckling och livslångt lärande (yrk. 4). Larmrapporterna från skolan gäller inte bara kunskapsbrister. Våld, mobbning, främlingsfientlighet, skolk och vandalism är en del av skolans vardag. Arbetet för att motverka denna utveckling måste ta sin utgångspunkt i det etiska perspektivet som beskrivs i skolans värdegrund, heter det i motionen. Värdegrunden måste omsättas i praktiken i det vardagliga arbetet i skolan. Motionärerna betonar att det behövs särskilda utbildningsinsatser för skolans personal inom området (yrk. 6). Motionärerna anser att det finns goda skäl, inte minst pedagogiska, att stärka slöjdens och idrottens ställning i grundskolan men anser att även hemkunskapen bör lyftas fram och beaktas i den översyn som regeringen aviserar (yrk. 5). I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del betonas att effektiva åtgärder för stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter måste vidtas omgående. En lagstadgad plikt för varje skola att ha ett handlingsprogram mot mobbning bör införas omgående. Motionärerna tar också upp frågan om informationsteknik (IT) i skolan och anser att datorkunskap skall ingå i utbildningen i grundskolan från årskurs 4. Datorer har också sin givna plats i framtiden som hjälpmedel i skolan. Motionärerna pekar på att de ekonomiska nedskärningarna i kommunerna har drabbat barn med behov av särskilt stöd. De kommunala anslagen i budgeten måste öka, och kontrollen av att kommunerna verkligen gör det som de enligt skollag och läroplaner är skyldiga att göra måste förbättras. Enligt motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 2 bör regeringen i det fortsatta arbetet kring utvecklingsplanen åstadkomma ökad tydlighet och överensstämmelse mellan resonemang och de konkreta åtgärderna. Motionären pekar på att regeringen å ena sidan uttalar sig för målstyrning av skolan och å andra sidan överväger ytterligare regleringar.
Utskottet Skolan förbereder eleverna för livet som helhet, för arbetslivet, för vidare studier och för rollen som samhällsmedborgare. Det kan vara mycket svårt och dyrt för både individen och samhället att senare i livet reparera brister som uppkommit i grundskolan. Utskottet anser i likhet med regeringen att arbetet med att utveckla grundskoleutbildningens kvalitet och likvärdighet måste prioriteras. Utskottet instämmer i uppfattningen att det är viktigt att skolans inre arbete utvecklas för att skolan bättre skall nå läroplanens mål. I flera av motionerna har den grundläggande och väsentliga frågan tagits upp om att alla elever skall ges möjlighet att uppnå målen för grundskolan. Utskottet vill betona att skolhuvudmännen har ett tydligt ansvar för att alla elever ges möjligheter att nå grundskolans mål. Till skolans viktigaste uppgifter hör att lägga grunden för fortsatt lärande genom goda kunskaper i läsning, skrivning och räkning. Alla barn måste ges förutsättningar att lyckas i skolan. Som regeringen har redovisat finns det oroande indikationer på att skolornas möjligheter att hjälpa elever att nå goda resultat har försämrats de senaste åren. Fler elever än tidigare uppger t.ex. att de inte får den hjälp som de anser sig behöva. Att många elever kan befaras lämna grundskolan med brister i sin utbildning är en allvarlig varningssignal, som måste leda till åtgärder på lokal och nationell nivå. Utskottet ser det som särskilt angeläget att finna åtgärder för att hjälpa elever som har läs- och skrivsvårigheter. Utskottet har under en följd av år vid upprepade tillfällen betonat vikten av att åtgärder sätts in för att komma till rätta med detta. Utskottet konstaterar att en särskild kommitté har tillsatts för att redovisa viktiga utgångspunkter för arbetet med att stödja elever med stora läs- och skrivsvårigheter samt föreslå åtgärder i förebyggande och avhjälpande syfte. Kommittén skall redovisa sina slutsatser och förslag till regeringen senast i augusti 1997. Utskottet vill i likhet med vad som anförts i Moderaternas motion understryka skyldigheten (5 kap. 1 § grundskoleförordningen) att ett åtgärdsprogram skall utarbetas om en elev behöver särskilda stödåtgärder. Utskottet konstaterar vidare att Skolverket i regleringsbrev för budgetåret 1997 ålagts att särskilt utvärdera skolsituationen för elever som har behov av särskilt stöd, såväl funktionshindrade elever som elever med mer dolda handikapp eller svårigheter. De insatser som görs för att dessa elever skall få en med övriga elever likvärdig utbildning skall belysas och värderas, även ur kvalitetssynpunkt. En analys skall göras av de hinder som kan finnas för skolor att leva upp till sitt resultatansvar när det gäller denna grupp av elever. Utskottet noterar också med tillfredsställelse att regeringen i 1997 års vårproposition har föreslagit ett omfattande resurstillskott avsett för skolan, bl.a. i syfte att förstärka resurserna för elever med behov av särskilt stöd. Förhållandena i skolan när det gäller mobbning och våld har uppmärksammats i skrivelsen och i flera av motionerna. Utskottet har vid upprepade tillfällen, senast i februari, behandlat motionsyrkanden om mobbning och våld. Det framgår klart att utskottet ser mycket allvarligt på utvecklingen i skolorna (bet. 1996/97:UbU6 s. 15). Barnombudsmannen har den 18 april 1997 överlämnat en särskild rapport till regeringen om arbetet med mobbning och därvid föreslagit lämpliga åtgärder. Regeringen avser att återkomma till riksdagen med förslag i frågan. Utskottet anser att pågående beredningsarbete inom Regeringskansliet bör avvaktas. Utskottet förutsätter att regeringen återkommer till riksdagen med sina förslag snarast möjligt. Regeringens redovisning av att den avser att återkomma till riksdagen med en proposition om ändringar i grundskolans timplan, som inom ramen för nuvarande totala timtid dels skall ge skolor bättre möjligheter att anpassa timplanen efter lokala behov, dels ge ämnena slöjd och idrott och hälsa mer tid, har föranlett flera motionsyrkanden. Statsrådet Ylva Johansson har den 29 april svarat på en interpellation om timplanen för grundskolan. Hon var då inte beredd att gå in på den konkreta utformningen av den tilltänkta ändringen. Ärendet bereds inom Regeringskansliet och kommer att bli föremål för remissförfarande, innan regeringen tar ställning och presenterar ett förslag för riksdagen. Utskottet anser att det inte finns skäl att föregripa den beredning av ärendet som nu pågår. Utskottet kommer att i det följande under avsnittet Övriga frågor behandla motionsyrkanden om hemkunskaps-ämnets ställning i grundskolan. Riksdagen har begärt att regeringen skall överväga möjligheten att lagstifta om elevers rätt till fria skolmåltider (bet. 1995/96:UbU3, rskr. 148). Regeringen informerar om att den senare under år 1997 avser att återkomma till riksdagen med förslag. Riksdagen kommer således att inom kort att kunna ta ställning i frågan. Utskottet finner ingen anledning att föregripa beredningen av ärendet. I ett par av motionerna har framförts synpunkter på användningen av informationstekniken (IT) i skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning att det är en viktig rättvise- och demokratifråga för skolan att göra alla elever väl förtrogna med IT för att undvika uppkomsten av nya kunskapsklyftor. För att alla elever skall få sådana kunskaper om IT som minst motsvarar kraven i läroplaner och kursplaner, fordras att eleverna dels har tillgång till datorer, program och nätverk, dels får använda datorn som ett verktyg i skolarbetet. Alla elever, oavsett bakgrund, kön, bostadsort etc., har rätt att få dessa kunskaper. Förmågan att använda och dra nytta av IT är en mycket viktig uppgift för skolan. Utskottet vill i sammanhanget peka på att Utbildningsdepartementet i november 1996 har publicerat skriften IT - om IT som en förändringskraft i skolans utveckling (Ds 1996:67). Skriften avses tjäna som ett diskussionsunderlag ute i skolorna om lärande och IT. Vidare har Skolverket regeringens uppdrag att utveckla och driva skoldatanätet. Utvecklingsarbetet skall bl.a. inriktas på fortlöpande informationsinsatser till kommuner och skolor och genomförande av olika utvecklingsprojekt tillsammans med kommunerna kring användningen av Internet. Utskottet vill påminna om att riksdagen våren 1995 tog ställning till förslag i proposition och motioner om jämställdhet mellan kvinnor och män inom utbildningsområdet (prop. 1994/95:164, bet. UbU18, rskr. 405). Utskottet betonade då att skolan har ett ansvar för att aktivt och medvetet främja kvinnors och mäns lika rätt och möjligheter och för att motverka traditionella könsmönster. I skollagen infördes, i enlighet med regeringens förslag, en bestämmelse om att den som verkar inom skolan särskilt skall främja jämställdhet mellan könen. Utskottet delade regeringens bedömning att jämställdhet bör lyftas fram som en pedagogisk fråga i skolans dagliga arbete. Utskottet vill också något beröra frågan om skolans arbetsmiljö. Utskottet delar den uppfattning som framförts i Centerns kommittémotion att det är viktigt att skolorna har både en god inomhusmiljö och en god utomhusmiljö. Enligt den ansvarsfördelning som gäller mellan stat och kommun på skolområdet är det kommunerna som är ansvariga för att erforderliga resurser även i detta avseende ställs till skolans förfogande. Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör motionsyrkandena i motsvarande delar avslås av riksdagen.
Gymnasieskolan
Skrivelsen Regeringen konstaterar att gymnasieskolan befinner sig i ett intensivt utvecklingsskede. Det finns dock redan nu behov av justeringar och förbättringar, något som gymnasiereformen som sådan medger. De nationella programmen behöver ses över i syfte att tydliggöra varje programs inriktning och profil och därmed stärka programmålens betydelse. En översyn bör även göras av utbudet av nationella program och deras grenar. Den låsta ämnesstrukturen i naturvetenskaps- och samhällsvetenskapsprogrammen behöver luckras upp och ett nytt teknikprogram införas, anför regeringen. Regeringen anser vidare att programmen med yrkesämnen behöver stärkas till innehåll och uppläggning samt utvecklas kvalitativt. En större flexibilitet behöver skapas. Ett nationellt program med yrkesämnen skall kunna läggas upp på olika sätt. Inom ramen för dessa program bör en alternativ studieväg införas med en modern lärlingsutbildning. Den bör erbjudas som alternativ till nuvarande studieorganisation och kan efter cirka två års gymnasieutbildning utgöra en väg att fullfölja ett nationellt program. För att ytterligare höja kvaliteten på program med yrkesämnen bör det prövas om en yrkesexamen skall införas inom gymnasieskolan. Ambitionerna och målsättningen för kärnämnena är fortsatt höga, framhåller regeringen. Därför måste nya vägar prövas för att alla elever skall nå målen i dessa ämnen. Regeringens bedömning är att kursplanerna fortfarande skall vara gemensamma för alla nationella program, men en tydligare öppning mot varje programs speciella karaktär behöver skapas. En förändring av utbudet av kärnämnen behöver prövas. Regeringen anser vidare att ett praktikprogram bör erbjudas inom ramen för det individuella programmet. Avsikten är att inom praktikprogrammet förena undervisning i vissa grundskolekurser, vissa gymnasiekurser och en yrkesinriktad praktik. För att inte skapa återvändsgränder måste de elever som väljer att inte övergå till ett nationellt program och som saknar kunskaper i kärnämnen få rätt att i gymnasieskolan eller gymnasial vuxenutbildning läsa och få betyg i resterande ämnen. Denna rätt bör finnas upp till 25 års ålder, anför regeringen.
Motionerna Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) bör antalet kärnämnen minskas och omfatta svenska, engelska, matematik, samhällskunskap samt idrott och hälsa (yrk. 13). I stället för att som i dag låta en grupp elever få betyget Icke godkänd i kurser i kärnämnena bör det finnas alternativa kurser, främst i ämnena svenska, engelska och matematik, där målen sätts lägre. Dessa kurser skall inte ge generell behörighet till högre utbildning (yrk. 14). Motionärerna tar också upp frågan om den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) och anser det nödvändigt med en finansieringsmodell som gör det attraktivt för arbetsplatserna att ta emot APU-elever (yrk. 16). När det gäller lärlingsutbildningen anser motionärerna att den bör utgöra ett eget program. Skolan bör ha ansvaret för de två första åren och arbetslivet för de avslutande, i de flesta fall förmodligen två åren. Arbetsplatsen bör få ersättning från kommunen och lärlingen ersättning från arbetsplatsen. Utbildningen bör avslutas med ett gesällprov och leda till ett yrkesdiplom eller yrkesexamen (yrk. 17). Motionärerna anser vidare att en examen bör införas för alla elever som fullgör ett nationellt program, oavsett om det är teoretiskt eller yrkesinriktat (yrk. 18). De åtgärder som regeringen avser med det planerade praktikprogrammet är enligt motionärerna fullt möjliga redan inom det nuvarande individuella programmet. Det vore bättre om regeringen i stället för att föreslå ett nytt program informerade om de möjligheter som redan finns inom dagens sy- stem (yrk. 19). I motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del understryks behovet av att gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap. Motionärerna förutsätter att regeringen återkommer med förslag i denna riktning. De betonar också vikten av att uppläggningen av lärlingsutbildningen är flexibel och anpassas efter rådande förhållanden. Kraven måste utformas så att många lärlingsplatser kan skapas i småföretag. Enligt motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 3 (delvis) krävs för en ökad kvalitet i gymnasieskolan bl.a. följande: färre kärnämnen, en mer flexibel gymnasieskola, ett nytt personligt program där eleven själv väljer kurser utöver de obligatoriska kärnämnena, entreprenörsutbildning, ett nytt teknikprogram, en ny lärlingsutbildning och en frivillig gymnasieexamen för alla elever som slutar ett program. När det gäller kärnämnena anser motionärerna att de bör begränsas till svenska, engelska och matematik. En mer flexibel gymnasieskola innebär att den som föredrar kortare studietid i tonåren skall kunna komma tillbaka och inom ramen för de tre åren läsa vid t.ex. komvux. Enligt motion 1996/97:Ub27 (kd) bör rätten att fullfölja gymnasiestudierna upp till 25 års ålder gälla alla elever och inte bara dem som väljer ett praktikprogram (yrk. 11). När det gäller lärlingsutbildning framhåller motionärerna vikten av att eleverna får börja lärlingsdelen direkt och inte behöva vänta i två år. Det bör vara möjligt att gå två grenar inom ett program, en ordinär och en lärlingsinriktad. Den arbetsplatsförlagda delen skall varvas med teoretiska studier under hela utbildningen (yrk. 12). Ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap bör inrättas. Detta bör beaktas i samband med att programstrukturen ses över (yrk. 13). När det gäller eventuella förändringar av antalet kärnämnen och deras inriktning anser motionärerna att en omfattande utredning och analys måste göras. De pekar bl.a. på elevernas intresse för existentiella frågor och religionskunskapsämnets roll i det sammanhanget (yrk. 14). I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls bl.a. att naturkunskap, filosofi och estetik är centrala kunskaper som bör tillhöra den för alla elever gemensamma kunskapsmassan som kärnämnena utgör. Livslångt lärande borde innebära att vi kan planera inlärning över livet med hänsyn till vilken period i livet som är mest lämpad för ämnesstudier. Enligt motion 1996/97:Ub29 (m, fp, kd) måste lärlingsutbildningen brytas ut ur gymnasieskolans system. Motionärerna anför bl.a. att utbildningen skall vara tre till fyra år och kombineras med vissa kärnämnen. Undervisningen i kärnämnena skall kunna förläggas till folkhögskola, komvux, gymnasieskola eller bransch-/yrkesskola. Utbildningsstöd skall inte utgå till företaget men det skall befrias från sociala avgifter och arbetsgivaravgifter för lärlingarna. Utbildningskontrakt skall skrivas mellan företaget och den enskilde eleven.
Utskottet I och med riksdagens beslut med anledning av propositionen Växa med kunskaper - om gymnasieskolan och vuxenutbildningen (prop. 1990/91:85, bet. UbU16, rskr. 356) lades grunden till utformningen av den nya gymnasieskolan. I propositionen framhölls att reformen skall ses som en grund för en fortsatt utveckling av gymnasieutbildningen. Vikten av att skapa lösningar som ger förutsättningar för en fortgående utvecklingsprocess betonades. Beslutet våren 1991 om reformering av gymnasieskolan har sedermera fullföljts genom flera riksdagsbeslut bl.a. om en ny läroplan och ett nytt betygssystem. En parlamentarisk kommitté följer gymnasieskolans utveckling (dir. 1994:29 och dir. 1994:128). Kommittén har lämnat två delbetänkanden, Den nya gymnasieskolan - Hur går det? (SOU 1996:1) och Den nya gymnasieskolan - Steg för steg (SOU 1997:1). Kommittén kommer att lämna sitt slutbetänkande sommaren 1997. Utskottet anser i likhet med regeringen att det finns behov av justeringar och förbättringar av gymnasieskolan. Ett flertal förändringar, som enligt regeringens uppfattning bör göras, kommer att utredas vidare. Regeringen informerar om att en översyn av de nationella programmen kommer att göras, bl.a. utbudet av nationella program och deras grenar. Utskottet ser ingen anledning att föregripa den fortsatta beredningen i Regeringskansliet. Utskottet noterar med tillfredsställelse att regeringen i skrivelsen pekar på behovet av att gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap. Utskottet delar regeringens uppfattning att sådana utbildningsinslag inte enbart bör inriktas mot företagande utan bör ha ett bredare angreppssätt i syfte att stimulera nytänkande och kreativitet, egenskaper som behövs i många sammanhang. Utskottet ser positivt på de av regeringen skisserade förändringarna av programmen med yrkesämnen, bl.a. införandet av en alternativ studieväg - lärlingsutbildning. Även denna fråga kommer att utredas vidare liksom ett eventuellt införande av en yrkesexamen. Utskottet är inte berett att förorda ett generellt införande av en examen för alla elever som fullgör ett nationellt program. Eftersom de nu behandlade frågorna kommer att beredas ytterligare, anser utskottet det inte påkallat med något uttalande av riksdagen i förevarande sammanhang. När det gäller kärnämnena delar utskottet regeringens uppfattning att kursplanerna skall vara gemensamma för alla nationella program, men att nya vägar bör prövas för att alla elever skall nå målen i dessa ämnen. Utskottet påminner om att tillkomsten av kärnämnena för alla utbildningar i gymnasieskolan innebar en markant höjning av de utbildningspolitiska ambitionerna och är ett av fundamenten i gymnasiereformen. Således anser utskottet att den gymnasiala utbildningen även fortsättningsvis måste ha en hög ambitionsnivå. Det är därför av största vikt att frågan om hur en större andel av eleverna kan nå målen i kärnämnena löses utan att kraven sänks. Utskottet ser därför positivt på den av regeringen skisserade omarbetningen av kursplanerna så att varje programs karaktär får större genomslag i utbildningen. Kursplanerna bör öppna för samverkan med karaktärsämnena, så att varje programs särart kan framträda i undervisningen. Regeringen avser även att göra en översyn av kärnämnena religionskunskap, naturkunskap och estetisk verksamhet. Dessa ämnen omfattar endast 30 poäng vartdera. Regeringen pekar på att korta kurser innebär en onödig splittring och små möjligheter att se helheter och samband. Regeringen avser att utreda konsekvenserna för gymnasieskolan och gymnasial vuxenutbildning om den sammanlagda omfattningen av dessa tre ämnen, 90 gymnasiepoäng, i stället utnyttjas för att studera ett av ämnena. Eftersom frågan kommer att utredas vidare finner utskottet det inte påkallat med något uttalande från riksdagen sida. Utskottet har inte något att erinra mot vad regeringen anfört om ett nytt program - praktikprogrammet. Utskottet noterar att även utformningen av praktikprogrammet kommer att analyseras vidare. Flera av de synpunkter i övrigt som framförts i motionerna har behandlats av utskottet vid flera tillfällen, senast i betänkandet om Vissa gymnasiefrågor m.m. (1996/97:UbU7), bl.a. yrkanden om finansieringsmodell för APU och en mer flexibel gymnasieskola. Utskottet har därvid avstyrkt bifall till yrkandena. När det gäller finansiering av den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) fäste utskottet stor vikt vid att en särskild målbeskrivning för APU skulle utarbetas. Utskottet erinrade om att Skolverket har regeringens uppdrag att göra detta. Utskottet ansåg att det fanns anledning att anta att det främst är andra insatser än ekonomiska incitament som främjar en kvalitativt god utbildning som förläggs till arbetslivet. I fråga om en mer flexibel gymnasieskola hänvisade utskottet bl.a. till de stora möjligheter till flexibla studier som finns i den nya kursutformade gymnasieskolan, bl.a. att studera ämnen i separata kurser och få dessa tillgodoräknade senare vid återupptagande av studierna efter ett tillfälligt avbrott. Utskottet hänvisade även till Kunskapslyftskommitténs arbete (dir. 1995:67 och 1996:71). Utskottet har inte funnit skäl till ytterligare överväganden om APU och en mer flexibel gymnasieskola. Med hänvisning till vad utskottet tidigare har anfört avstyrks motionsyrkandena i motsvarande delar.
Vuxenutbildningen
Skrivelsen Regeringen framhåller att en central uppgift i regeringens politik är att ge alla vuxna möjlighet att få ny kunskap och att komplettera brister i tidigare utbildning. I grunden handlar det om att individen skall kunna själv styra sitt liv, påverka sitt yrkesval, få inflytande och kunna utvecklas både i arbetet och på fritiden. Ett alltmer kunskapsintensivt arbetsliv och samhälle förutsätter att alla medborgare under hela livet kan öka sina kunskaper och vidga sin kompetens. En satsning på utbildning är därför nödvändig för att förhindra utslagning på arbetsmarknaden och vidgade klyftor i samhället. Det nationella kunskapslyftet som regeringen inlett är ett viktigt steg i en sådan satsning. Utmaningen att säkra allas möjlighet till kontinuerligt lärande skall i första hand mötas lokalt. Kommunerna behöver utveckla en infrastruktur för vuxenutbildning och kompetensutveckling. Det bör ske i samverkan med de lokala parterna på arbetsmarknaden, enskilda utbildningsanordnare och folkbildningens organisationer. Kunskapslyftet skall medverka till att de redskap utvecklas som krävs för att ge alla reella möjligheter till ett livslångt lärande. De kommande åren kommer vuxenutbildningen att genomgå en successiv reformering. Grunden för denna läggs genom det utvecklingsarbete som har inletts i kommunerna inom kunskapslyftet och genom försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning och med distansutbildning. Målet är att utveckla vuxenutbildningen så att den i början av 2000-talet är väl rustad att tillgodose såväl individens som arbetslivets och samhällets krav på ett livslångt lärande för alla.
Motionerna I motion 1996/97:Ub20 (m) yrkande 21 anförs att regeringen - för att klara kraven och möta bristen på kvalificerade yrkesarbetare - omgående måste satsa på fler platser inom den kvalificerade eftergymnasiala yrkesutbildningen. Utbildningen borde fullt utbyggd omfatta minst 20 000 platser. Motionärerna pekar bl.a. på att det finns branscher som inte har fått tillgång till den nya utbildningen. Även i motion 1996/97:Ub24 (c) i denna del och i motion 1996/97:Ub23 (s) yrkande 2 anförs att fler platser måste tillföras försöksverksamheten med kvalificerad yrkesutbildning för att tillgodose arbetslivets behov av fler medarbetare med högre kompetens. I motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 4 framhålls att en friare studietakt underlättas genom ett fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux och en ökad flexibilitet. Motionärerna anser att komvux bättre än i dag måste fylla den gråzon som finns mellan gymnasieskolan och högskolan. Vidare betonas att folkbildningen - studieförbund och folkhögskolor - även i framtiden kommer att ha en viktig roll. Det är viktigt att se sambandet mellan möjligheten att häva arbetslösheten och förutsättningarna för att skaffa sig en kompetenshöjande utbildning och att starta företag. Frågan om studietakten i vuxenutbildningen tas upp i motion 1996/97:Ub27 (kd) yrkande 15. Motionärerna pekar på att vuxenstuderande upplever sig pressade av alltför hård studietakt och svårtolkad poängsättning. Studiepoängen för t.ex. naturvetenskapliga ämnen är så låga att det behövs två till tre ytterligare ämnen för att man skall uppnå tillräckligt antal poäng för att uppfylla de krav på studietakt som krävs för att finansiera studierna. Det är viktigt att skapa större flexibilitet inom vuxenutbildningen. Poängsättningen inom vuxenutbildningen bör därför ses över. Enligt motion 1996/97:Ub23 (s) yrkande 1 bör regeringen skapa ett ökat utrymme för förändringar inom vuxenutbildningen. En mångfald av olika verksamhetsformer och utbildningsanordnare skapar ett positivt omvandlingstryck som leder till ständiga förändringar, ökad kostnadseffektivitet och en höjd utbildningskvalitet. I yrkande 3 samma motion anförs att distansutbildning bör uppmuntras i syfte att nå målgrupper som av geografiska, sociala och ekonomiska skäl inte har tillgång till utbildning. Motionärerna anser också att kommunala lärcentrum bör utvecklas.
Utskottet Riksdagen har beslutat att en särskild vuxenutbildningssatsning skall göras under fem år med start den 1 juli 1997 (prop. 1995/96:222, bet. FiU15, rskr. 307). Avsikten är att man under genomförandeperioden i praktiskt utvecklingsarbete och i konkret tillämpning skall pröva former och få erfarenheter som kan ligga till grund för en successiv reformering av vuxenutbildningen. Målet är att åstadkomma ett nationellt kunskapslyft. Satsningen riktas till den grupp vuxna som har störst behov av utbildning och som hittills fått minst av samhällets utbildningsinsatser. Regeringen har givit Kunskapslyftskommittén tilläggsdirektiv (dir. 1996:71) innebärande att kommittén skall följa utformningen av den särskilda vuxenutbildningssatsningen samt göra en årlig avrapportering till regeringen åren 1998 och 1999 för att möjliggöra en successiv reformering av vuxenutbildningen. Kommittén har också samordningsansvar för utvärderingen av kunskapslyftet. Utskottet vill i likhet med regeringen peka på att vuxenutbildningen ofta har spelat en avgörande roll för enskilda människors framtid. Genom de snabba förändringarna i arbetslivet och i samhällslivet i övrigt kommer vuxenutbildningen att ställas inför stora utmaningar och ha en mycket viktig roll i framtiden, vilket kräver både organisatoriska, pedagogiska och innehållsmässiga förändringar. Det är därför ett mycket angeläget utvecklingsarbete som nu inletts inom kunskapslyftet. Det är bl.a. angeläget att i ökad omfattning utnyttja olika utbildningsanordnare, varigenom man tar till vara olikheterna i profil, arbetssätt och kontaktnät. Utskottet vill i sammanhanget peka på att folkbildningen - folkhögskolor och studieförbund - är en mycket viktig del av vuxenutbildningen. När det gäller distansutbildning erinrar utskottet om att Distansutbildningskommittén senast den 31 maj 1998 skall föreslå åtgärder som kan främja användningen av distansmetoder inom utbildningen. Det utvecklingsarbete som sker inom ramen för kommittén kommer att ha stor betydelse för att utveckla distansutbildningen. Riksdagen har beslutat om en försöksverksamhet med en ny kvalificerad yrkesutbildning på eftergymnasial nivå (prop. 1995/96:145, bet. UbU8, rskr. 224). Medel till försöksverksamheten har hittills beräknats så att den omfattar 3 700 årsstudieplatser år 1997 och 4 500 årsstudieplatser år 1998. I tilläggsbudgeten för år 1997 föreslås en utökning med 1 500 platser hösten 1997. Vidare förordas i 1997 års ekonomiska vårproposition en utökning av försöksverksamheten med 4 300 platser år 1998 och ytterligare 2 800 platser år 1999 utöver tidigare beräknade platser för respektive år (prop. 1996/97: 150 s. 84). Utskottet har nyligen tillstyrkt förslagen (yttr. 1996/97:UbU5y). Med hänvisning härtill anser utskottet att yrkandena om fler platser till försöksverksamheten kan anses tillgodosedda. När det gäller frågan om att en friare studietakt och en ökad flexibilitet kan underlättas genom ett fördjupat samarbete mellan ungdomsgymnasiet och komvux vill utskottet hänvisa till det arbete som pågår inom Kunskapslyftskommittén. Kommittén skall enligt sina direktiv bl.a. pröva möjligheten att påtagligt öka flexibiliteten genom att föreslå ett arbetssätt som ger möjlighet till successiv intagning, mer individualiserad utbildning, avbrott för arbete m.m. (dir. 1995:67 och 1996:71). I fråga om den höga studietakten inom den gymnasiala vuxenutbildningen vill utskottet peka på att man bör jämföra med vad som krävs av ungdomarna i gymnasieskolan. Där skall det i normalfallet inte ta mer än tre år att få ett slutbetyg. För studerande i komvux är kravet på gymnasiepoäng för ett slutbetyg något lägre än i gymnasieskolan. För att mäta de studerandes studieprestationer använder sig Centrala studiestödsnämnden (CSN) av ett system som i grunden bygger på gymnasiepoängen. CSN har satt upp gränsvärden för lägsta studieprestation för att medge fullt studiestöd. CSN har nyligen sett över frågan och beslutat om viss ändring (CSNFS 1997:5). Ändringen innebär att komvuxstudierna för ett helt program kan få ta nästan sju terminer. Med hänvisning till vad utskottet anfört bör motionerna i motsvarande delar avslås av riksdagen.
Skolverkets roll m.m.
Skrivelsen Regeringen framhåller att den kvalitetsutveckling som nu måste komma till stånd är ett gemensamt ansvar för staten och kommunerna. Regeringen avser att ta fram riktlinjer för kontinuerliga kvalitetsgranskningar på nationell nivå. Skolverkets kontrollerande uppgifter skall kompletteras med kvalitetsbedömningar gjorda av statliga utbildningsinspektörer knutna till myndigheten. Särskilda direktiv från regeringen skall ange inriktningen och vilka områden som skall granskas. Granskningarna skall genomföras och redovisas så att de både ger underlag för bedömningar av läget i skolsystemet som helhet och fungerar som stöd lokalt för kvalitetsutvecklingen. Regeringen anser att ett decentraliserat, mål- och resultatstyrt skolsystem kräver en stark central myndighet som aktivt följer upp och hävdar utbildningens likvärdighet och kvalitet. Skolverket kommer att få en förändrad roll och ett kraftigt utökat ansvarsområde i och med att de nya ansvarsområdena förskoleverksamhet och skolbarnsomsorg tillförs verket. Myndighetens roll som stabsorgan till Regeringskansliet bör utvecklas. I sin nya roll bör Skolverket aktivt påverka utvecklingen i kraft av sina kunskaper. Arbetet med att utvärdera och säkra utbildningens kvalitet blir en nyckelfråga. Uppföljningen av skolväsendets resurser, förutsättningar och kvalitativa resultat bör utvecklas och effektiviseras, anför regeringen.
Motionerna Enligt motion 1996/97:Ub20 (m) måste skolornas resultat belysas tydligare. Ett verktyg är därvid de nationella proven. Resultaten skall redovisas offentligt. Vidare måste skolhuvudmännens ansvar och skyldigheter följas upp. Motionärerna anser att dessa frågor måste ges ökad prioritet. En viktig aktör i skolans kvalitetsarbete är staten genom sin myndighet Skolverket (yrk. 22). Motionärerna anser vidare att Skolverket inte kan åläggas både uppgiften att fritt dra slutsatser av sitt arbete och samtidigt vara stabsorgan åt Regeringskansliet. Det är bättre att särskilja Skolverkets uppgifter så att myndighets-, informations- och stabsuppgifter ligger kvar inom Skolverkets ram, medan uppgifter som kräver större frihet i arbetsformer och slutledningar flyttas till ett fristående kvalitetsinstitut (yrk. 23). Även i motion 1996/97:Ub18 (m) yrkande 3 tas frågan om Skolverkets roll upp. Motionären anser att Skolverket skall verka som sektorsföreträdare, ge stöd till utvecklingen av skolan och vara inspiratör för skolreformer. Däremot kan verkets huvuduppgift inte vara att driva utvecklingen av sin egen eller annans verksamhet i tillsynsärenden genom t.ex. pressmeddelanden där kommuner och/eller skolor ?hängs ut?.
Utskottet Utskottet vill i likhet med regeringen betona att ett decentraliserat, mål- och resultatstyrt skolsystem kräver en stark central myndighet som aktivt följer upp och hävdar utbildningens kvalitet och likvärdighet. Utskottet ser därför positivt på den förändrade, utvidgade och förstärkta roll som regeringen anser att Skolverket bör få framgent. Utskottet fäster stor vikt vid att ett system med återkommande kvalitetsbedömningar införs. Skolverket kommer att få en central roll i utvecklingen av detta kvalitetssäkringssystem. Utskottet delar likaså regeringens uppfattning att Skolverket under sin verksamhet hittills bidragit till en kraftigt förbättrad kunskap om skolområdet. Analyser av skolans resurser, förutsättningar och resultat, rapporter från olika nationella och internationella utvärderings- och utvecklingsprojekt och från tillsynsarbetet bidrar till att vi numera har en bättre bild av tillståndet i svensk skola än någonsin tidigare. Skolverket har genom sina samlade och aktuella kunskaper en omfattande kompetens. Enligt utskottets uppfattning har Skolverket denna breda kompetens inom skolområdet på grund av att myndigheten har ett brett uppdrag från statsmakterna, nämligen att både följa upp och utvärdera, att medverka i utvecklingen, att ha tillsynsuppgifter och informationsansvar etc. Utskottet delar inte uppfattningen att myndigheten bör delas i två separata delar. En stor del av den samlade kompetensen hos verket skulle därmed gå förlorad. Utskottet anser att motionsyrkandena i motsvarande delar bör avslås av riksdagen.
Lärarfrågor m.m.
Skrivelsen Regeringen framhåller att resultaten i skolan i stor utsträckning beror på personalens arbete. En väl utbildad och engagerad personal är avgörande för undervisningens kvalitet och verksamheten i skolan i övrigt. Lärararbetet har som en följd av samhällets förändringar och nya styrdokument genomgått och genomgår betydande förändringar. En ny lärarroll växer fram. Riksdagen har mot bakgrund av de stora förändringarna i lärararbetet som sin mening gett regeringen till känna att en parlamentarisk utredning om lärarutbildningen bör tillsättas (bet. 1996/97:UbU1, rskr. 100). Regeringen behandlar bl.a. frågan om forskarutbildade lärare och understryker angelägenheten av att få fler lärare med forskarutbildning i skolverksamheten. Regeringen pekar på tre faktorer som bör kunna bidra positivt. Ett sätt är att öka rekryteringsbasen av forskarutbildade personer. Rekryteringen kan vidare stimuleras genom ett vidgat samarbete mellan skola och högskola. Som en tredje faktor nämns det nya skolavtalet mellan lärarfacken och kommunerna med dess satsning på skolutveckling.
Motionerna I motion 1996/97:Ub20 (m) betonas vikten av höga antagningskrav för lärarutbildningen. Det behövs någon form av antagnings-, anlags- eller lämplighetstest. Det finns många skäl för att etablera flera olika vägar till läraryrket, anför motionärerna. Vidare anser de att det är viktigt att utveckla karriärvägar inom läraryrket. Formerna för ett lärarcertifikat och en masterutbildning måste utvecklas. Motionärerna betonar också att fortbildningsfrågorna är en viktig del i förnyelsen av skolans arbete (yrk. 8). I yrkande 20 samma motion framhålls vikten av att det finns forskarutbildade lärare i gymnasieskolan. Det ökar kvaliteten och skapar fler karriärvägar för lärarna i skolan. Även i motion 1996/97:Ub26 (fp) yrkande 3 (delvis) betonas att det för ökad kvalitet inom gymnasieskolan bl.a. krävs att fler lektorstjänster inrättas och tillsätts. Fler karriärvägar, ökade möjligheter till löneutveckling, ökad konkurrens mellan skolor och pedagogiska inriktningar kan stärka läraryrket, anser motionärerna. De framhåller också att efterfrågan på lärare kommer att öka. Det behövs fler platser i högskolan och det krävs rekryteringsinsatser. Regeringen bör snarast återkomma med en analys av lärarbehovet och förslag till åtgärder. I motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del framhålls att en stor ökning av antalet elever i skolan kan förväntas. Dessutom har vuxenstudieplatserna ökats till 100 000. Det råder redan brist på utbildade lärare. Den kommande lärarbristen är ett stort problem, varför kraftiga stimulansåtgärder för högkvalitativ lärarutbildning bör prioriteras, anför motionärerna. I motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 4 framhålls att antalet skolkuratorer, psykologer och skolsköterskor har minskat. Skolhälsovården fanns inte nämnd i en tredjedel av skolplanerna enligt en undersökning våren 1995. Inte heller i utvecklingsplanen lyfts problemen med skolhälsovården fram. Motionärerna anser att det är viktigt att frågan uppmärksammas.
Utskottet Mot bakgrund av bl.a. de stora förändringarna inom skolan har riksdagen begärt att regeringen skall tillsätta en parlamentarisk utredning om lärarutbildningarna (bet. 1996/97:UbU1, rskr. 100). Regeringen har den 3 april i år beslutat om direktiv till utredningen (dir. 1997:54). I utredningens uppdrag ingår att ange mål och principer för styrning av lärarutbildningen och lämna förslag om innehåll och omfattning av de olika lärarutbildningarna, liksom om organisatoriska frågor. Utredningen skall vidare behandla frågor om lärarutbildning för olika pedagogiska profileringar samt lärarutbildningens dimensionering och rekrytering. I uppdraget ingår också att lämna förslag rörande lärarnas fortbildning, vidareutbildning och lärarutbildningens forskningsanknytning. Utredningen skall redovisa sitt uppdrag senast den 2 juni 1998. Utskottet konstaterar att flera av de synpunkter som framförts i motionerna, bl.a. frågor om rekrytering och dimensionering av lärarutbildningen, fortbildning och vidareutbildning, omfattas av direktiven till utredningen. Med hänvisning till att frågorna för närvarande sålunda utreds bör riksdagen avslå yrkandena i motsvarande delar. När det gäller frågor om fler forskarutbildade lärare (lektorer) och lärares karriärmöjligheter i skolan har utskottet nyligen behandlat likartade motions- yrkanden från den allmänna motionstiden 1996 (bet. 1996/97:UbU8 s. 25). Utskottet har därvid bl.a. pekat på att ett tillägg gjorts i 2 kap. 3 § skollagen, enligt vilket kommuner och landsting åläggs att sträva efter att för undervisningen i gymnasieskolan, gymnasial vuxenutbildning och påbyggnadsutbildning anställa lärare som har forskarutbildning. Skolverket har regeringens uppdrag att följa effekterna av denna ändring i skollagen. Verket har lämnat en första redovisning. Utskottet hänvisar vidare till vad utskottet likaledes i sitt betänkande 1996/97:UbU8 anförde om bl.a. utvecklingen av regionala centrum i syfte att åstadkomma ett önskvärt vidgat samarbete mellan skola och högskola. Utskottet anförde också att det är av stor vikt att kommunerna erbjuder lärare möjligheter till karriär och kompetensutveckling. I skrivelsen understryker regeringen ånyo angelägenheten av att få fler forskarutbildade lärare i skolan. Utskottet delar regeringens uppfattning. Regeringen pekar bl.a. på det nyligen slutna läraravtalet med dess satsning på skolutveckling. Ett av syftena med satsningen på skolutveckling är att utveckla och stärka lärarprofessionen och lärarrollen. Behovet av karriär- och utvecklingstjänster tas upp i det gemensamma dokument som parterna har tagit fram. Utskottet utgår från att utvecklingen inom området noga följs av regeringen. När det gäller frågan om skolhälsovården vill utskottet peka på att utskottet nyligen behandlat motionsyrkanden med i huvudsak likartat innehåll i betänkande 1996/97:UbU6 (s. 22). Utskottet redovisade då bl.a. att Skolverket under våren 1996 utgivit referensmaterialet Att utveckla skolhälsovården som vänder sig främst till skolsköterskor och skolläkare och är en introduktion till en mer systematisk kvalitetsutveckling inom skolhälsovården. Skriften är också tänkt att kunna användas vid diskussioner med skolans huvudman och rektor på den enskilda skolan. I referensmaterialet anges att den kommunala skolplanen skulle kunna utgöra en utgångspunkt för kvalitetsutvecklingen, men att det är ovanligt att skolhälsovården innefattas i denna. Däremot finns det ofta formuleringar om elevvård som också är giltiga för skolhälsovården. Skriften lyfter fram skolans arbetsplan som en lämplig utgångspunkt för kvalitetssäkringsarbetet. Utskottet förutsatte att Skolverkets referensmaterial får genomslag i skolorna och avstyrkte motionsyrkandena. Utskottet anser att ej heller det nu aktuella yrkandet om elevvårdspersonal bör föranleda någon åtgärd från riksdagens sida. Med hänvisning till vad utskottet har anfört bör riksdagen avslå yrkandena i motsvarande delar.
Sammanfattning av utskottets ställningstagande till motionerna såvitt avser utvecklingsplanen i huvudsak Med hänvisning till vad utskottet anfört i det föregående föreslår utskottet att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97: Ub233 yrkande 1 samt lägger skrivelsen i motsvarande delar till handlingarna.
Övriga frågor Frågan om uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor tas upp i Moderaternas kommittémotion 1996/97:Ub20 yrkande 5. Motionärerna saknar besked om hur regeringen avser att följa upp och utvärdera de nya reglerna. U t s k o t t e t erinrar om att riksdagen nyligen beslutat om nya regler för godkännande av och offentligt bidrag till fristående skolor (prop. 1995/96:200, bet. 1996/97:UbU4, rskr. 14). De nya reglerna trädde i kraft den 1 januari 1997 och skall tillämpas på utbildning som äger rum efter den 1 juli 1997. Regeringen anförde i propositionen bl.a. att en expertkommitté borde tillsättas för att följa utvecklingen av bidragsgivningen till fristående skolor. Regeringen har den 15 maj beslutat om direktiv till en kommitté med uppgift att följa utvecklingen av kommunernas bidragsgivning till fristående skolor (dir. 1997:55). Kommunernas tillämpning av de nya resursfördelningsreglerna skall följas och utvärderas under läsåren 1997/98 och 1998/99. Kommittén skall enligt direktiven till sig knyta en referensgrupp med företrädare för olika intresseorganisationer inom området, t.ex. Svenska Kommunförbundet, Friskolornas Riksförbund, Waldorfskolefederationen, Sverigefinska Riksförbundet, Sveriges Fristående Waldorfskolors Föräldraförening, Svenska Montessoriförbundet och Sveriges Kristna Friskoleråd. Kommittén skall lämna en delrapport senast den 1 oktober 1998 och slutredovisa uppdraget senast den 1 oktober 1999. Utskottet föreslår med hänvisning till vad utskottet nu redovisat att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub20 yrkande 5. Betygen i skolan behandlas i motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 6. Enligt motionärernas uppfattning går det inte att mäta kunskap. Hur det än görs blir resultatet subjektivt och föga användbart. Betyg är ett trubbigt verktyg som urvalsinstrument till högre studier. Enligt motion 1996/97:Ub28 (mp) i denna del är betygssystemet ett pedagogiskt hinder, och det bör därför avvecklas eller åtminstone ändras radikalt. U t s k o t t e t har nyligen med anledning av motioner från den allmänna motionstiden hösten 1996 utförligt behandlat frågor om betyg i skolan (bet. 1996/97:UbU8 s. 19). Utskottet behandlade därvid yrkanden med i huvudsak likartat innehåll som de nu föreliggande. Utskottet hänvisade bl.a. till att riksdagen under 1994/95 års riksmöte beslutat om ett nytt betygssystem för det obligatoriska skolväsendet och därvid avslagit ett yrkande om en parlamentarisk utredning av en betygsfri skola (prop. 1994/95:85, bet. UbU6, rskr. 136). Utskottet återgav vad utskottet tidigare hade anfört i samband med beslutet om det nya betygssystemet. Utskottet finner inte skäl att upprepa vad utskottet anförde i mars men vill även nu framhålla att det finns behov av ett nationellt betygssystem för att ge eleverna intyg på uppnådda kunskaper efter genomgången utbildning. Betygen spelar också en roll som instrument för urval till gymnasieskolan respektive till högskolan. När det gäller betygen i gymnasieskolan vill utskottet peka på att kommittén som följer gymnasieskolans utveckling (dir. 1994:29 och dir. 1994:128) bl.a. har i uppdrag att följa hur det nya betygssystemet tillämpas i gymnasieskolan. Utskottet anser att motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och 1996/97:Ub28 (delvis) bör avslås av riksdagen. Hemkunskapsämnet behandlas i flera motioner. Som utskottet har redovisat under avsnittet om grundskolan har Centerpartiet i sin motion 1996/97:Ub24 i denna del anfört att hemkunskapsämnets ställning bör stärkas i grundskolan. Kristdemokraterna har i sin motion 1996/97:Ub27 yrkande 5 anfört att ämnet hemkunskap bör lyftas fram och beaktas i den översyn som regeringen aviserat i fråga om timplanen. Därutöver har denna fråga även tagits upp i motion 1996/97:Ub19 (m) yrkande 1 och 1996/97:Ub21 (c). I båda motionerna framhålls att ämnet hemkunskap bör stärkas. Det är en stor brist att detta ämne inte nämns, när regeringen nu aviserar att den avser att stärka ämnena slöjd och idrott och hälsa. I motion 1996/97:Ub19 (m) yrkande 2 framhålls att den enda kostundervisning i gymnasieskolan för alla elever är den som sker inom ämnet idrott och hälsa. Motionärerna hänvisar till en undersökning som visat på en tendens att den del av ämnet som avser undervisningen om kost får ingen eller en obetydlig del av den totala undervisningstiden. För att kunna utföra en relevant undervisning krävs att mer tid anslås, anförs det i motionen. U t s k o t t e t delar uppfattningen att hemkunskapsämnet är viktigt. Det skall ge både praktiska och teoretiska kunskaper av betydelse för hälsa och livskvalitet. Även kostundervisningen i gymnasieskolan inom ämnet idrott och hälsa är av stor betydelse. Kunskaper om sambanden mellan livsstil, mat, hälsa och miljö har betydelse för folkhälsan och folkhushållet. Undervisningen i hemkunskap skall ge sådana kunskaper. Utskottet påminner om att det i samband med läroplansreformen gjordes förändringar i olika ämnens timtal. Flera ämnen fick minskad tid till förfogande för att möjliggöra en förstärkning av de grundläggande kunskaperna, för att ge utrymme för ett utökat språkval och för att ge eleverna möjligheter till ett eget val. Den inbördes balansen ändrades och bl.a. ämnena slöjd och idrott och hälsa fick en timreduktion. Hemkunskapsämnet fick däremot ett något högre timtal än tidigare. Utskottet vill också peka på att det är målen för ämnet i kursplanen och inte enbart antalet timmar i ett ämne som skall styra undervisningen. Regeringen har informerat om att den efter utredning avser att återkomma till riksdagen med förslag som bl.a. skall ge ökade möjligheter att tillämpa timplanen mer flexibelt. Utskottet anser att beredningen inom Regeringskansliet bör avvaktas och är således inte berett att tillmötesgå motionärernas yrkanden om ett tillkännagivande om en utökning av tiden för ämnet hemkunskap m.m. Utskottet avstyrker yrkandena. I motion 1996/97:Ub25 (s) framhålls behovet av åtgärder för att utveckla och ta till vara ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap. En utvecklingsplan måste prioritera utbildningar inom teknik och naturvetenskap och ange hur kommunerna skall stimuleras att öka intresset för dessa områden i hela kedjan förskola-grundskola-gymnasieskola-högskola-arbetsliv. U t s k o t t e t anser i likhet med regeringen och motionären att det är angeläget att ta till vara och utveckla barns och ungdomars intresse för teknik och naturvetenskap. Utskottet konstaterar att regeringen i utvecklingsplanen (s. 63) framhåller att en viktig uppgift för skolan är att hos både flickor och pojkar skapa intresse för naturvetenskap och teknik samt utveckla miljömedvetenhet. Regeringen pekar vidare på att undersökningar har visat att elevernas begreppsbildning och problemlösningsförmåga inom det naturvetenskapliga området behöver utvecklas. Regeringen informerar om att den även fortsättningsvis kommer att ägna utvecklingen av undervisningen inom dessa områden stor uppmärksamhet. Utskottet vill också påminna om att det aktuella området vid ett flertal tillfällen har uppmärksammats av regeringen; t.ex. drivs sedan flera år tillbaka det s.k. NOT-projektet gemensamt av Skolverket och Högskoleverket. NOT-projektet syftar till att stimulera utvecklingen av och intresset för naturvetenskap och teknik i grundskola, gymnasieskola, komvux och högre utbildning. Utskottet vill därutöver peka på att regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagit ett betydande resurstillskott avsett för skolan (prop. 1996/97:150, s. 84). Detta resurstillskott bör enligt regeringen, förutom att det bör leda till förstärkta resurser för elever med behov av särskilt stöd, även stimulera en särskild satsning på miljö, natur och teknik i skolan. Med hänvisning till vad utskottet har anfört avstyrks motion 1996/97:Ub25. Enligt motion 1996/97:Ub22 (v) yrkande 5 är det en brist i utvecklingsplanen att förekomsten av sexuella trakasserier i skolan inte nämns. Det är oftast flickor som blir utsatta, men det förekommer också fall där pojkar blir utsatta. Det är vanligast att elever trakasserar andra elever. Det finns emellertid också fall där lärare har utsatt elever för sexuella trakasserier. U t s k o t t e t erinrar om att ett av skolans viktigaste uppdrag är att förmedla och hos eleverna förankra de värderingar vårt samhälle vilar på: människors okränkbarhet, individens frihet och integritet, alla människors lika värde, jämställdhet mellan män och kvinnor samt solidaritet med svaga och utsatta. Detta är uttryckt i skolans värdegrund i läroplanerna. Vardagen i skolan måste genomsyras av dessa värderingar. I skolornas arbete för att utveckla tolerans och respekt för alla människors lika värde ingår givetvis att på alla sätt ta avstånd från och förhindra sexuella trakasserier. Sådant får givetvis inte förekomma i skolan vare sig elever emellan eller mellan vuxna och elever. Utskottet vill i detta sammanhang peka på att regeringen har tillsatt en arbetsgrupp med uppgift att inventera det arbete som sker på myndighetsnivå och rör skolans värdegrund samt föreslå hur det kan samordnas och anpassas till skolans vardagsarbete (U 1996:H). Regeringen har den 24 april 1997 tillkallat en särskild utredare med uppgift att analysera om arbetsgivare bör ges ökade möjligheter eller skyldighet att kontrollera och pröva lämpligheten hos en person som skall anställas eller redan är anställd inom förskoleverksamhet, skola eller skolbarnsomsorg. Syftet med en sådan lämplighetsprövning skall vara att stärka barns och ungdomars skydd mot främst sexuella övergrepp (dir. 1997:69). Utskottet anser att riksdagen bör avslå motion 1996/97:Ub22 yrkande 5.
Utvecklingsplanen i övrigt Utskottet föreslår att riksdagen lägger regeringens skrivelse med utvecklingsplan för förskola, skola och vuxenutbildning, i den mån den inte tidigare behandlats i detta betänkande, till handlingarna.
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 och lägger skrivelsen i motsvarande delar till handlingarna, res. 1 (m) res. 2 (c) - delvis res. 3 (fp) res. 4 (v) res. 5 (mp) res. 6 (kd) - delvis 2. beträffande uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub20 yrkande 5, res. 7 (m, c, fp, kd) 3. beträffande betygen i skolan att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och 1996/97:Ub28 (delvis), res. 8 (v, mp) - delvis 4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m. att riksdagen avslår motionerna 1996/97:Ub19, 1996/97:Ub21, 1996/97:Ub24 (delvis) och 1996/97:Ub27 yrkande 5, res. 2 (c) - delvis res. 6 (kd) - delvis 5. beträffande teknik och naturvetenskap att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub25, 6. beträffande sexuella trakasserier att riksdagen avslår motion 1996/97:Ub22 yrkande 5, res. 8 (v, mp) - delvis 7. beträffande utvecklingsplanen i övrigt att riksdagen lägger skrivelsen till handlingarna i den mån den inte behandlats under momenten ovan.
Stockholm den 22 maj 1997
På utbildningsutskottets vägnar
Jan Björkman
I beslutet har deltagit: Jan Björkman (s), Beatrice Ask (m), Eva Johansson (s), Ingegerd Wärnersson (s), Rune Rydén (m), Agneta Lundberg (s), Torgny Danielsson (s), Ulf Melin (m), Tomas Eneroth (s), Britt-Marie Danestig- Olofsson (v), Majléne Westerlund Panke (s), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Gunnar Goude (mp), Inger Davidson (kd), Nils-Erik Söderqvist (s), Marie Wilén (c) och Ola Ström (fp).
Reservationer
1. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) Beatrice Ask, Rune Rydén, Ulf Melin och Hans Hjortzberg-Nordlund (alla m) anför: Dagens samhälle präglas av snabb förändringstakt och kunskapsutveckling. Enskilda människors kompetens och kunskap blir allt viktigare. Kunskap och kompetens kan inte tilldelas människor. Kunskap erövrar var och en i många olika sammanhang. Skolans huvuduppgift är att stimulera och utveckla elevers kunskapssökande och inlärningsarbete. Det är av stor vikt att skolan förmår att ge eleverna motivation för de grundläggande kunskaper alla behöver. Utbildningen måste också ge eleverna de redskap som krävs för att kritiskt granska omvärlden och de allt intensivare kunskapsflöden som omger oss. Kunskap och kompetens är ett svårfångat begrepp. Vi vill betona nödvändigheten av uppföljning och utvärdering vad gäller elevernas kunskapsutveckling på alla nivåer inom utbildningsväsendet. Vi vill framhålla vikten av att skolorna garanteras vissa resurser så att de höga kvalitetsmålen inte äventyras. Utbildningen i grundskolan och gymnasieskolan är en nationell angelägenhet. Vi vill införa ett statligt stöd riktat direkt till skolorna - en nationell skolpeng - för att alla skolor skall få resurser på en nationellt jämförbar nivå. Ett fast belopp per elev skall utbetalas direkt till skolorna utifrån antalet inskrivna elever. En nationell skolpeng skapar tillsammans med rätten att välja skola en ökad valfrihet, mångfald och flexibilitet och förbättrar möjligheterna att genomföra de nya läroplanerna och nå de nationella målen. En nationell skolpeng skall genomföras genom en s.k. skatteväxling mellan staten och kommunerna. Rätten att välja skola är central i modern utbildningspolitik. Reformerna som genomfördes under den borgerliga regeringen innebar ökade möjligheter att välja såväl bland de kommunala skolorna som bland fristående alternativ. Antalet fristående skolor ökade, vilket innebär en ökad mångfald inom skolväsendet. Rätten och möjligheten att välja skola handlar om individens ansvar och frihet. Stora försämringar har genomförts vad gäller möjligheterna att starta och driva fristående skolor, bl.a. har det tidigare garanterade minimibidraget per elev avskaffats när det gäller grundskoleutbildning. Även i fråga om fristående gymnasieskolor har förändringar genomförts som innebär svårigheter för framväxten av alternativ till den utbildning som ges i kommunerna. Bedömningen av hur en ny gymnasieskola påverkar närliggande utbildning skall göras av respektive kommun i stället för av regionala myndigheter. Effekterna av den segregation som 1960- och 70-talens bostadspolitik skapat avspeglas också i skolorna. Vi anser att det är av största vikt att skolorna i socialt utsatta områden håller så hög kvalitet i undervisning och verksamhet att social rörlighet främjas. Särskilt betydelsefullt är att elever med annat hemspråk än svenska ges stöd för sin språkutveckling. Att kunna tala och skriva svenska är en förutsättning för goda resultat i fortsatta studier och arbete och för att kunna fungera som aktiva medborgare i samhället. Vi anser att regeringen angriper problemet med elev- och föräldrainflytande på fel sätt. Tyngdpunkten läggs vid formella strukturer, som knappast ger flertalet elever vare sig mer inflytande över sin egen studiesituation eller ökade kunskaper om demokratiska beslutsprocesser. Vi vill framhålla vikten av att elevernas inflytande markeras genom att de ges goda möjligheter att få information om utbildningens mål och olika möjligheter att lägga upp studierna samt att skolan ger utrymme för elevernas egna val. Det är viktigt att skolorna på initiativ av rektor och under dennes ledning finner former för att öka elevernas inflytande och ansvar i skolans vardag. Rätten och möjligheten att välja skola är betydelsefull när det gäller föräldrarnas inflytande. Vi avvisar i annat sammanhang (jfr bet. 1996/97:UbU10 reservation 1) regeringens förslag till försöksverksamhet med elevmajoritet i styrelser för gymnasieskolan och anser att regeringen bör ta initiativ till en utredning om gränsdragningsproblem vad gäller skolans ansvar och föräldrars inflytande på arbetet i skolan. När det gäller förskolan, skolstartsålder och skolbarnsomsorgen anser vi att alla barn mellan tre och fem år bör erbjudas pedagogisk verksamhet. Sexåringarna skall gå i skolan. Vi förordar således sänkt skolpliktsålder, med möjlighet för de barn som har behov därav att uppskjuta skolstarten ett år. Det skall vara likvärdiga villkor mellan enskilda och offentliga huvudmän inom förskola och skolbarnsomsorg och mellan olika typer av verksamhet inom förskolan. Vi anser inte att det i dag finns anledning att nationellt reglera grundskolans timplan ytterligare inom den totalt fastställda ramen. Sådana förändringar blir tämligen marginella till sin betydelse. Alternativt medför de allvarliga inskränkningar i ett eller flera ämnen. Risken är dessutom stor att det blir elevens val som beskärs. Vi förordar i stället en kontinuerlig uppföljning av hur skolorna använder tillgängligt utrymme för skolans respektive elevernas val samt för ämnesintegrerad undervisning. Vi är allvarligt bekymrade över de otaliga rapporter om bristande ordning, skolk, koncentrationsproblem, mobbning, våld m.m. som kommer från skolorna. Skolan måste precis som andra arbetsplatser ange regler för verksamheten. Samarbetet mellan skola, hem, polis och sociala myndigheter måste utvecklas. Vi ser fram emot regeringens utlovade förslag vad avser ytterligare insatser för att förebygga mobbning. Alla elever måste ges möjlighet att uppnå kunskapsmålen innan de lämnar grundskolan. Enligt vår uppfattning borde debatten om grundskolan handla mer om undervisningsresultaten än antalet år. Vissa elever kan behöva längre tid i grundskolan. Vi vill understryka skyldigheten enligt grundskoleförordningen att elever med behov av särskilt stöd får ett åtgärdsprogram. När det gäller gymnasieskolan anser vi att antalet kärnämnen bör minskas och omfatta svenska, engelska, matematik, samhällskunskap samt idrott och hälsa. De ämnen som inte längre är kärnämnen bör ingå som karaktärsämnen i programmen, och omfattningen av dem i respektive program bör utredas. Det utrymme som skapas bör användas för elevens tillval eller ämnesfördjupning. I stället för att som i dag låta en grupp elever få betyget Icke godkänd i kurser i kärnämnena bör det finnas alternativa kurser, främst i ämnena svenska, engelska och matematik, där målen sätts lägre. Dessa kurser skall inte ge generell behörighet till högre utbildning. Vi anser att det självfallet skall finnas möjligheter att komplettera och läsa in en högre kurs. Engagemanget från arbetslivets sida måste öka och skolan måste lära sig att arbeta tillsammans med arbetslivet. Minimigränsen för den arbetsplatsförlagda utbildningen (APU) föreslås av Kommittén för gymnasieskolans utveckling att på sikt höjas, en uppfattning som delas av regeringen. Vi anser att detta är positivt, men vi anser också att det är nödvändigt att man inför en finansieringsmodell som gör det attraktivt för arbetsplatserna att ta emot APU-elever. Vi hänvisar till det förslag härom som föreslogs i betänkandet Höj ribban! (SOU 1994:101). Lärlingsutbildningen borde enligt vår uppfattning utgöra ett eget program. Vi anser att skolan bör ha ansvaret för lärlingsutbildningen under de två första åren och arbetslivet för de avslutande, i de flesta fall förmodligen två år. Arbetsplatsen borde få ersättning motsvarande kommunens kostnad för yrkesutbildning under ett år, samtidigt som lärlingen får ersättning från arbetsplatsen grundad på den insats som lärlingen gör i produktionen. Utbildningen bör avslutas med ett gesällprov och leda till ett yrkesdiplom eller yrkesexamen. Enligt vår uppfattning är det positivt att regeringen är beredd att införa yrkesexamen på vissa yrkesinriktade utbildningar. Vi anser dock att en examen bör införas för alla elever som fullgjort ett nationellt program, oavsett om det är teoretiskt eller yrkesinriktat. I likhet med regeringen anser vi att det finns starka skäl att skapa ett nytt program - teknikprogrammet. När det gäller införande av ett praktikprogram vill vi framhålla att alla de åtgärder som regeringen beskriver skall kunna ingå i det nya programmet är fullt möjliga att vidta redan nu inom det individuella programmet. Vi delar Kristdemokraternas uppfattning (motion 1996/97:Ub27 yrkande 13) att ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap bör inrättas. Vi anser att regeringen omgående måste satsa på fler platser inom försöksverksamheten med den kvalificerade yrkesutbildningen. Vi noterar att regeringen i 1997 års ekonomiska vårproposition har föreslagit ytterligare platser för hösten 1997 och även för åren 1998 och 1999. Vi menar dock att försöksverksamheten bör tillföras ytterligare platser utöver regeringens förslag. Utbildningen borde fullt utbyggd kunna omfatta minst 20 000 platser. Vi vill peka på att det finns branscher som inte har fått möjlighet att pröva den nya utbildningen. När det gäller kvalitetsarbetet i skolan vill vi framhålla att det inte bara är enskilda elevers resultat som måste följas upp. Även skolornas resultat måste belysas tydligare. De nationella proven är därvid ett verktyg. Resultaten skall redovisas offentligt. Vidare måste skolhuvudmännens ansvar och skyldigheter följas upp. Dessa frågor bör ges ökad prioritet. En viktig aktör i skolans kvalitetsarbete är staten genom sin myndighet Skolverket. Vi välkomnar förslaget att Skolverket i framtiden skall ges större möjligheter att kommentera och ta ställning till resultaten av sitt arbete. Vi anser däremot att det är fel att verket knyts närmare Regeringskansliet som ett ?stabsorgan?. Verket kan inte både åläggas uppgiften att fritt dra slutsatserna av sitt arbete och samtidigt vara ?stabsorgan? till Regeringskansliet. Vi anser att det är bättre att särskilja Skolverkets uppgifter så att myndighets-, informations- och stabs-uppgifter ligger kvar inom Skolverkets ram, medan uppgifter som kräver större frihet i arbetsformer och slutledningar flyttas till ett fristående kvalitetsinstitut. Det är enligt vår uppfattning viktigt med höga antagningskrav till lärarutbildningen. Någon form av antagnings-, anlags- eller lämplighetstest behövs. Vi anser att det finns många skäl att etablera flera olika vägar till läraryrket. Vidare är det angeläget att utveckla karriärvägar inom läraryrket. Formerna för lärarcertifikat och en masterutbildning måste utvecklas. Vi vill också betona att fortbildningsfrågorna är en viktig del i förnyelsen av skolans arbete. Det är även av stor vikt att det finns forskarutbildade lärare i gymnasieskolan. Det ökar kvaliteten och skapar fler karriärvägar för lärarna i skolan. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 1 bort hemställa: 1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub18 yrkande 2 och 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23 och med anledning av motionerna 1996/97:Ub18 yrkande 1, 1996/97:Ub27 yrkande 13 samt 1996/97:Ub29 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkande 3, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4, 6-12, 14 och 15, 1996/97:Ub28 (delvis) och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
2. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) Marie Wilén (c) anför: Kunskap blir allt viktigare i dagens samhälle och är en drivkraft till förnyelse. Jag vill betona vikten av att man medvetet bygger upp en decentraliserad infrastruktur för kunskapsutveckling i hela landet. Centerpartiets skolpolitiska mål utgår från fyra begrepp - helhetssyn, likvärdig utbildning, decentralisering och valfrihet. Undervisningen bör ha en helhetssyn på barnen och utgå från vad som är bäst för dem. Alla skall ha rätt till en likvärdig och bra utbildning oavsett var man bor och oavsett social och ekonomisk bakgrund. Detta innebär dock inte likformig utbildning. Mångfald och olikheter i undervisningsformer och utbildningsutbud kan tvärtom innebära större likvärdighet. Decentralisering innebär att beslut och ansvar skall ligga så nära verksamheten som möjligt. Att få välja skola skall var en självklarhet för den enskilde eleven, och den möjligheten skall gälla både kommunala och fristående skolor. Jag vill framhålla vikten av den form av verksamhet som motsvarar barnens behov och önskemål och som formar en helhet. Det är nödvändigt med handens och hjärnans samspel, av teori och praktik, av skapande och inlärning. Jag vill också betona vikten av kvalitet och utvärdering i ett decentraliserat skolsystem. När det gäller förskolan och skolstarten anser jag att en tioårig grundskola med start vid sex års ålder bör införas senast år 2000. Genom att integrera förskolans sexåringar i grundskolan ges möjligheter att utveckla samarbetet mellan skola och förskola. Förslaget om ett gemensamt måldokument för förskolans sexårsverksamhet, skolan och skolbarnsomsorgen bör enligt min uppfattning leda till ett genomförande av en tioårig grundskola. Jag anser också att det är viktigt att kommunerna erbjuder någon form av femårsverksamhet liknande den sexårsverksamhet som i dag finns inom förskolan. Det bör dock vara en från kommunernas sida frivillig verksamhet. Grundskolan måste ge eleverna en bra grund för fortsatt lärande i gymnasieskolan. Jag kan inte acceptera att besparingar inom skolan går ut över eleverna. Jag vill också framhålla att skolan och barnomsorgen har ett stort ansvar för normbildning. Skolan skall inte vara en värdeneutral plats, och den kan aldrig acceptera mobbning, våld, rasism eller droger inom sina väggar. Med försöksverksamheten med föräldrastyrelser i grundskolan och elevstyrelser i gymnasieskolan kan man förvänta sig att t.ex. kampen mot mobbning och rasism intensifieras och att nya uppslag kan komma fram i det fortsatta arbetet. Självklart skall skolmåltiderna vara kostnadsfria för eleverna. Jag utgår från att kommunerna tar sitt ansvar och även fortsättningsvis anordnar avgiftsfria skolmåltider. Enligt min uppfattning strider det mot kommunernas självbestämmanderätt att lagstifta i frågan. Informationsteknik (IT) skall vara ett medel och ett redskap för att söka kunskap och därför integreras i all utbildning och alla ämnesområden. Tillgängligheten till nationella databaser bör öka. Vidare förutsätter jag att regeringen i det fortsatta arbetet med att utveckla skolans IT-användning tar till vara erfarenheterna inom detta område från KK-stiftelsen. Jag anser att miljön i skolan är viktig. Skolgårdsmiljöerna är ofta fortfarande sorgligt eftersatta. Arkitektur, inredning och utrustning i skolan hänger samman med helheten, synen på barn och hur man lär sig. Enligt min mening borde man kunna utnyttja olika arbetsmarknadsinsatser för att t.ex. rusta upp skolornas inomhusmiljöer. När det gäller gymnasieskolan vill jag i likhet med vad regeringen anfört i skrivelsen understryka att det finns behov av att gymnasieskolans utbildningar inriktas mer mot entreprenörskap. Regeringen och Centerpartiet har kommit överens om att en ny modern lärlingsutbildning bör utvecklas inom gymnasieskolan. Jag vill betona att lärlingsutbildningen måste vara flexibel och anpassas efter rådande förhållanden. Kostens betydelse för hälsan är odiskutabel. Det är viktigt att ge utrymme för kunskap om mat och näringsbehov i skolan. Hemkunskapsämnets ställning i grundskolan bör därför stärkas. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1 och 4 bort hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub24 (delvis) och 1996/97:Ub233 yrkande 1 och med avslag på motionerna 1996/97: Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis) och 1996/97:Ub29 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub24 (delvis) och med anledning av motion 1996/97:Ub21 samt med avslag på motionerna 1996/97:Ub19 och 1996/97:Ub27 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
3. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) Ola Ström (fp) anför: Skolan är samhällets kraftfullaste verktyg för att ge alla människor jämlika livschanser. Sverige måste få ett utbildningssystem av världsklass, vilket enligt min uppfattning innebär att mer av samhällets kraft måste satsas på utbildningen. När det gäller förskolan och barnomsorgen vill jag betona att alla barn från tre års ålder måste erbjudas plats inom en barnomsorg med tydlig pedagogisk inriktning. All personal skall vara högskoleutbildade förskollärare. Förskoleverksamheten skall omfattas av en läroplan och vara en integrerad del av skolsystemet. Förskollärarutbildningen skall bli mer integrerad med utbildningen för grundskollärare. Ett gemensamt måldokument för skolan, förskolan och skolbarnsomsorgen är ett steg i rätt riktning. En ökad kvalitet inom grundskolan kräver enligt min uppfattning att den skall vara en tioårig grundskola med skolstart vid sex års ålder. Vidare bör det krävas pedagogisk mångfald, utveckling av lärarnas professionalitet, skriftliga omdömen vid utvecklingssamtal, resurser till barn med svårigheter i skolan, t.ex. dem med läs- och skrivsvårigheter. Vidare bör slutbetyg i svenska som andraspråk inte kunna ersätta slutbetyg i svenska. Fristående skolor bör finnas för ökad valfrihet och mångfald. Det krävs en avveckling av timplanen, åtgärder mot mobbning, jämställdhet på alla plan i skolan och en satsning på informationsteknik (IT) som verktyg i alla ämnen När det gäller åtgärder för att förebygga läs- och skrivsvårigheter välkomnar jag att regeringen har tillsatt en utredning för att analysera frågan. Jag utgår från att det sker en tydlig belysning av skolans roll som problemlösare och att även barnomsorgens roll behandlas av utredningen. Jag vill också betona att kunskaper i svenska språket har en central roll för elevens möjligheter att klara sig bra i grundskolan. Målet för undervisning i svenska språket bör sättas lika högt för invandrarelever som för svenska elever. Det finns kommuner i Sverige där segregation är ett påtagligt problem. Jag anser att rätten att fritt välja skola kan vara ett medel mot segregation. Men det krävs fler åtgärder. Skolor som har många barn med behov av särskilt stöd måste ges större resurser. Jag anser att fristående och kommunala skolor skall värderas lika. Kommunerna skall vara skyldiga att ekonomiskt ersätta godkända fristående skolor. Det är nödvändigt att staten sätter ett golv under vilket ersättningen inte får sjunka. När det gäller jämställdhet är lärarnas kunskaper inom området viktiga. Kunskaper måste förmedlas till eleverna inom lärarutbildningen och lyftas fram i fortbildningen. Även när det gäller IT måste lärarna få fortbildning i användningen av den nya tekniken. Skolverket bör initiera en ökad utveckling av programvara för interaktiv användning av multimedia. Jag anser det också viktigt att kommunerna tar upp satsningar på IT i sina skolplaner. När det gäller gymnasieskolan anser jag att en ökad kvalitet kräver färre kärnämnen, flexibilitet, ett nytt personligt program där eleven själv väljer kurser utöver de obligatoriska kärnämnena, entreprenörsutbildning, ett nytt teknikprogram, en ny lärlingsutbildning, en frivillig gymnasieexamen för alla elever som avslutar ett program, fler forskarutbildade lärare och fler lektorat. Jag anser att kärnämnena bör begränsas till ämnena svenska, engelska och matematik för att markera betydelsen av dessa ämnen och samtidigt öka elevernas möjlighet till egna val av kurser. Kunskapskraven i dessa kärnämnen får inte sänkas. Jag anser vidare att de tre åren i gymnasieskolan skulle kunna utnyttjas mer flexibelt och organiseras i etapper. Den som av olika anledningar föredrar kortare studietid i tonåren skall kunna komma tillbaka och läsa vidare, inom ramen för de tre gymnasieåren, t.ex. vid komvux. Jag anser att det är viktigt att redan på gymnasienivå finna flexibla kombinationer av utbildningslösningar som stimulerar och lär inför ett eget företagande. Jag delar också Kristdemokraternas uppfattning (motion 1996/97: Ub27 yrkande 13) om behovet av ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap. När det gäller vuxenutbildningen anser jag att det behövs ett fördjupat samarbete mellan gymnasieskolan och komvux. Genom detta kan en ökad flexibilitet och en friare studietakt underlättas. Jag anser också att komvux bättre måste fylla den gråzon som i dag finns mellan gymnasieskolan och högskolan. Enligt min uppfattning kommer folkbildningen - studieförbund och folkhögskolor - även i framtiden att ha en viktig roll. Jag vill också peka på sambandet mellan möjligheten att häva arbetslösheten och förutsättningarna för att skaffa sig en kompetenshöjande utbildning och att starta nya företag. Det bör finnas en möjlighet till kompetenshöjning mitt i livet. Jag vill betona att ökad kvalitet inom gymnasieskolan bl.a. kräver att fler lektorstjänster inrättas och tillsätts. Fler karriärvägar, ökade möjligheter till löneutveckling och ökad konkurrens mellan skolor och pedagogiska inriktningar kan enligt min uppfattning stärka läraryrket. Jag vill också peka på att efterfrågan på lärare kommer att öka. Det krävs rekryteringsinsatser och fler platser i högskolan. Enligt min uppfattning bör regeringen snarast återkomma med en analys av lärarbehovet och förslag till åtgärder. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4 och med anledning av motion 1996/97:Ub27 yrkande 13 samt med avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4, 6-12, 14 och 15, 1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
4. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) anför: Regeringen lyfter fram kvalitet och likvärdighet som nyckelorden för sin utvecklingsplan. Jag vill tillägga ordet tillgänglighet. Med tillgänglighet avses att det skall finnas ekonomiska möjligheter för kortutbildade vuxna att komplettera sin utbildning. Jag anser att det är av stor vikt med ett generöst och förutsägbart system för studiefinansiering. Tillgänglighet innebär också att skolan skall ha fler kontaktytor med världen utanför - föräldrar, folkrörelser, näringsliv och högskola. Jag anser att det behövs en förnyelse av skolan och en förändring av nuvarande arbetsformer. Lärares och skolledares yrkesroll behöver utvecklas. Jag anser bl.a. att läraryrket behöver en starkare forskningsanknytning. Lärare och elever skall ha beslutanderätt i pedagogiska, ekonomiska och administrativa frågor. Eleverna skall vara delaktiga i ansvaret för skolans dagliga verksamhet. Jag vill också betona att alla barn och ungdomar, också de med behov av särskilt stöd, har rätt till en likvärdig utbildning. Boendesegregationen i de större städerna är ett stort problem och hotar likvärdigheten. Skolan är en del av samhället, och hur bra eller dåligt skolan fungerar avspeglar hur väl eller ofullständigt samhället i övrigt fungerar. Jag anser att problemen i skolan som de skildras i regeringens skrivelse inte i första hand är av skoladministrativ eller pedagogisk art utan måste ses i ett större sammanhang. Många tecken visar att barn mår dåligt. Skillnader i hälsa och utveckling mellan barn från olika socioekonomiska grupper tenderar att öka. Jag anser att kommunens skyldighet att tillhandahålla barnomsorg för barn till arbetslösa bör förtydligas. Tillgången till barnomsorg är utomordentligt viktig för alla barns utveckling och hälsa. En fungerande barnomsorg är nödvändig även för den som är arbetslös. Utan ordnad barnomsorg är möjligheten att få en ny anställning minimal. Skolans elevvård har försämrats genom ett minskat antal skolkuratorer, psykologer och skolsköterskor. Enligt en undersökning år 1995 fanns inte skolhälsovården nämnd i en tredjedel av skolplanerna. Inte heller i regeringens utvecklingsplan lyfts problemen för elevvården fram. Jag anser att det är viktigt att frågan om skolans elev- och skolhälsovård uppmärksammas. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort hemställa:
1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97: Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub23, 1996/97: Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
5. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) Gunnar Goude (mp) anför: Skolan skall förbereda för ett liv med hög livskvalitet i alla avseenden. Jag vill betona att skolan skall utvecklas från en skola för alla till en skola för envar. Många kommuner har inte fungerande skolplaner, utvecklade rutiner för uppföljningar och utvärderingar av skolans verksamhet eller en effektiv tillsyn. De kommunala anslagen måste öka, och kontrollen av att kommunerna verkligen gör det som de enligt skollag och läroplaner är skyldiga att göra måste förbättras. Jag saknar i utvecklingsplanen en analys av den nuvarande och framtida arbetsmarknaden. Jag anser att det i framtiden kommer att krävas kunskaper om de grundläggande biologiska villkoren, ett ständigt vaksamt miljömedvetande och en förståelse för relationen mellan globala problem och lokala verksamheter. När det gäller gymnasieskolan gör utvecklingsplanen delvis ett intryck av att vara en uppmaning till lärare och skolledare att bättre utnyttja det stora svängrum för förbättringar av undervisningen som det nya regelverket faktiskt ger. Detta budskap skulle enligt min mening lättare anammas om man inte vidhöll kraven på målrelaterade betyg. Betygssystemet är ett pedagogiskt hinder. Naturkunskap, filosofi och estetik är enligt min uppfattning centrala kunskapsområden för alla människor som skall föra samhällsutvecklingen mot långsiktig hållbarhet och ökad livskvalitet. Innehållet i dessa ämnen bör tillhöra den för alla elever gemensamma kunskapsmassan som kärnämnena är tänkta att ge. Det ligger en risk i att gymnasieskolans planering inte tillräckligt uppmärksammar att gymnasiestudierna sker under en period i livet när så många centrala levnadsfrågor söker sina svar och sinnet är mer öppet än någonsin för starka konstnärliga upplevelser och livsfilosofiska frågeställningar. Livslångt lärande borde innebära att vi kan planera inlärning över livet med hänsyn till vilken period i livet som är mest lämpad för olika ämnesstudier. Genomförandet av gymnasiereformen innebär den kanske största omställningen i svensk undervisning någonsin. Jag anser att betydande medel bör anslås i nästa budget för fortbildning av lärare och skolledare. Enligt min mening är det självklart att datorkunskap skall ingå i utbildningen från årskurs 4 i grundskolan och vidare uppåt. Datorerna har också sin givna plats som hjälpmedel i skolorna. Åtgärder för att utbilda lärare måste skyndsamt vidtas och frågan om datoranvändning i vuxenutbildningen särskilt uppmärksammas. Kraftfulla åtgärder borde ha vidtagits för länge sedan när det gäller mobbningsfrågan. Jag anser att det skall vara en lagstadgad plikt för varje skola att ha ett handlingsprogram mot mobbning med tydligt juridiskt ansvariga. Detta bör omgående verkställas. Effektiva åtgärder för stöd till elever med specifika läs- och skrivsvårigheter bör likaså vidtas omgående. Jag vill peka på att det redan råder lärarbrist inom vissa ämnesgrupper. Antalet elever i grundskolan och något senare i gymnasieskolan kommer att öka. Därtill kommer 100 000 nya platser i vuxenutbildningen. Det är också redan i dag en skriande brist på utbildade lärare vid de små och medelstora högskolorna. Jag anser att kraftiga stimulansåtgärder för högkvalitativ lärarutbildning bör högprioriteras. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under moment 1 bort hemställa: 1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub28 (delvis) och med avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97: Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15, 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
6. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) Inger Davidson (kd) anför: Jag vill betona att det är viktigt att samhället organiserar de offentliga resurserna på ett sådant sätt att omsorgen hjälper och kompletterar, men inte ersätter, familjerna. Det är viktigt att komma ihåg att många barn i dag får sin omsorg på annat sätt än genom det offentliga systemet. Jag anser att föräldrarnas roll och inflytande bör betonas i måldokumentet för de yngre förskolebarnen. Ett gott samarbete mellan föräldrarna och förskolan är en förutsättning för en positiv utveckling för barnen. Det framgår inte om den öppna förskolan kommer att omfattas av måldokumentet. Jag anser att den öppna förskolan skall vara tillgänglig för alla barn mellan ett och fem år som inte deltar i annan förskoleverksamhet. Skolstarten skall var flexibel och utformas i samverkan mellan föräldrar, förskollärare, fritidspedagoger och lärare. Jag avvisar skolplikt från sex års ålder och anser att skolplikten även fortsättningsvis skall var nioårig. Det är samhällets skyldighet att ge alla en likvärdig möjlighet att utvecklas efter sina anlag, intressen och önskemål. Jag vill betona grundskolans roll i det nationella kunskapslyftet. Om hela tiden stora grupper lämnar grundskolan med otillräckliga grundkunskaper blir arbetet med att i efterhand åtgärda bristerna det allt överskuggande i stället för kompetensutveckling och livslångt lärande. Våld, mobbning, främlingsfientlighet, skolk och vandalism är en del av skolans vardag på många håll. Jag är övertygad om att arbetet med att motverka dessa företeelser måste ta sin utgångspunkt i det etiska perspektiv som beskrivs i läroplanens avsnitt om skolans värdegrund. Värdegrunden måste omsättas i praktiken i skolans vardagliga arbete. Rätten att välja skola är grundläggande i en demokrati. Segregering är att inskränka människors frihet. Att ha möjlighet att välja undervisning för sina barn är något helt annat. Det bidragssystem som införts för fristående skolor och som innebär att kommunerna avgör bidragets storlek leder enligt min uppfattning till krångel och osäkerhet för skolorna om vad som gäller. Beträffande elev- och föräldrainflytande vill jag framhålla att jag ser positivt på utvecklingen av föräldrainflytandet genom försöksverksamheten med lokala styrelser med föräldramajoritet. Ännu viktigare är dock att föräldrarna blir en naturlig del av skolans vardag. Utvecklingssamtalet i grundskolan är ett bra och konkret exempel på hur skolan tillsammans med eleven själv och föräldrarna följer elevens utveckling och planerar den fortsatta skolgången. Jag anser att motsvarande ordning bör införas även i gymnasieskolan. Även om eleverna i gymnasieskolan är äldre bör det naturliga ändå vara att föräldrarna inbjuds till en dialog med eleven och läraren om studiernas uppläggning m.m. Förslaget i proposition 1996/97:109 att tillsätta styrelser med elevmajoritet i gymnasieskolan avvisas av Kristdemokraterna. Det leder inte till målet att eleverna skall få ett konkret inflytande över sin skolvardag. Det måste vara möjligt att fullfölja sin utbildning i gymnasieskolan inom mer flexibla ramar. Jag anser att rätten att fullfölja gymnasiestudierna upp till 25 års ålder bör gälla alla elever och inte bara dem som väljer ett praktikprogram. När det gäller lärlingsutbildning vill jag betona att den arbetsplatsförlagda utbildningen måste finnas med från början och varvas med teoretiska studier under hela perioden. Det bör vara möjligt att gå två grenar inom ett program, en ordinär och en lärlingsinriktad. Enligt min mening är det viktigt att eleverna inte behöver vänta i två år utan får börja med ?lärlingsdelen? direkt. Jag anser vidare att ett nationellt program med speciell inriktning på företagande och entreprenörskap bör inrättas. Detta bör beaktas vid översynen av programstrukturen. Regeringen avser att utreda konsekvenserna av en minskning av antalet kärnämnen. Jag vill betona att intresset för existentiella frågor är stort bland ungdomar i dag. Inom speciellt religionskunskapsämnet är det naturligt att möta elevernas intresse i dessa frågor och ge dem verktyg för att bearbeta sina tankar i de stora livsfrågorna. Alla elever behöver få den möjligheten. Enligt min uppfattning måste en betydligt mer omfattande utredning och analys göras av eventuella förändringar i fråga om antalet kärn-ämnen och deras inriktning. Enligt min mening är det viktigt att det inom vuxenutbildningen skapas en större flexibilitet där elevens egna förutsättningar i högre grad får styra undervisningens uppläggning. Vuxenstuderande upplever sig pressade av alltför hård studietakt och svårtolkad poängsättning. Studiepoängen för t.ex. naturvetenskapliga ämnen är så låga att det behövs två till tre ytterligare ämnen för att man skall uppnå tillräckligt antal poäng som krävs för att finansiera studierna. Poängsättningen inom vuxenutbildningen bör därför ses över. Jag anser att det finns goda skäl, inte minst pedagogiska, att stärka slöjdens och idrottens ställning. Även hemkunskapsämnet bör lyftas fram i det sammanhanget. Både folkhälso- och hushållsekonomiska skäl talar för att ungdomar behöver bättre kunskaper och färdigheter i de moment som ingår i detta ämne. Detta bör beaktas i den den översyn av timplanen som regeringen aviserar. Mot bakgrund av det anförda anser jag att utskottet under momenten 1 och 4 bort hemställa: 1. beträffande utvecklingsplanen i huvudsak att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub27 yrkandena 1-4 och 6-15 och med avslag på motionerna 1996/97:Ub18 yrkandena 1-3, 1996/97:Ub20 yrkandena 1-4 och 6-23, 1996/97:Ub22 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub23, 1996/97:Ub24 (delvis), 1996/97:Ub26 yrkandena 1-4, 1996/97:Ub28 (delvis), 1996/97:Ub29 och 1996/97:Ub233 yrkande 1 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 4. beträffande hemkunskapsämnets ställning m.m. att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub27 yrkande 5 och med anledning av motionerna 1996/97:Ub19 yrkande 1, 1996/97:Ub21 och 1996/97:Ub24 (delvis) samt med avslag på motion 1996/97:Ub19 yrkande 2 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
7. Uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor (mom. 2) Beatrice Ask (m), Rune Rydén (m), Ulf Melin (m), Hans Hjortzberg-Nordlund (m), Inger Davidson (kd), Marie Wilén (c) och Ola Ström (fp) anför: Det nya bidragssystemet för fristående skolor skall tillämpas för första gången hösten 1997. Detta innebär att förhandlingar nu pågår mellan kommunerna och de fristående skolorna. Vi anser det synnerligen angeläget att bidragsgivningen i kommunerna noga följs redan från starten. Vi noterar att regeringen den 15 maj har tillsatt den i propositionen aviserade kommittén för uppföljning av resursfördelningen. Vi vill betona vikten av att effekterna av det nya bidragssystemet för de fristående skolorna analyseras noga. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under moment 2 bort hemställa: 2. beträffande uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub20 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
8. Betygen i skolan m.m. (mom. 3 och 6) Britt-Marie Danestig-Olofsson (v) och Gunnar Goude (mp) anför: Vi anser att de pedagogiska vinsterna av en betygsfri skola är så stora att frågan bör utredas. Betygssystemet är ett pedagogiskt hinder i undervisningen. Enligt vår mening går det inte att mäta kunskap. Hur det än görs blir resultatet subjektivt och föga användbart. Betyg är ett trubbigt verktyg som urvalsinstrument till högre studier. Vi ser allvarligt på förekomsten av sexuella trakasserier i skolan. Det är oftast flickor som drabbas men det förekommer också att pojkar blir det. Det är vanligast att elever trakasserar andra elever, men det finns också fall där lärare utsatt elever för sexuella trakasserier. Flera instanser har lyft fram frågan, bl.a. har den tagits upp av Kommittén som följer gymnasieskolans utveckling i dess senaste betänkande (SOU 1997:1). Vi anser att frågan är av sådan vikt att den borde ha uppmärksammats i utvecklingsplanen. Motion 1996/97:Ub22 yrkande 5 bör bifallas av riksdagen. Mot bakgrund av det anförda anser vi att utskottet under momenten 3 och 6 bort hemställa: 3. beträffande betygen i skolan att riksdagen med bifall till motionerna 1996/97:Ub22 yrkande 6 och 1996/97:Ub28 (delvis) som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts, 6. beträffande sexuella trakasserier att riksdagen med bifall till motion 1996/97:Ub22 yrkande 5 som sin mening ger regeringen till känna vad som ovan anförts,
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Skrivelsen............................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................5 Inledning 5 Skrivelsens innehåll i huvudsak 5 Vissa övergripande frågor 7 Kvalitet och likvärdighet m.m. 7 Skrivelsen 7 Motionerna 7 Utskottet 8 Valfrihet Segregation 10 Skrivelsen 10 Motionerna 11 Utskottet 12 Elev- och föräldrainflytande 12 Skrivelsen 12 Motionerna 13 Utskottet 13 Förskola, skolstart m.m. 14 Skrivelsen 14 Motionerna 15 Utskottet 16 Vissa grundskolefrågor 18 Skrivelsen 18 Motionerna 18 Utskottet 20 Gymnasieskolan 22 Skrivelsen 22 Motionerna 23 Utskottet 24 Vuxenutbildningen 26 Skrivelsen 26 Motionerna 26 Utskottet 27 Skolverkets roll m.m. 28 Skrivelsen 28 Motionerna 29 Utskottet 29 Lärarfrågor m.m. 30 Skrivelsen 30 Motionerna 30 Utskottet 31 Sammanfattning av utskottets ställningstagande till motionerna såvitt avser utvecklingsplanen i huvudsak 32 Övriga frågor 32 Utvecklingsplanen i övrigt 35 Hemställan 36 Reservationer........................................37 1. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 37 2. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) 40 3. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 42 4. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 44 5. Utvecklingsplanen i huvudsak (mom. 1) 45 6. Utvecklingsplanen i huvudsak m.m. (mom. 1 och 4) 46 7. Uppföljning av de nya reglerna för fristående skolor (mom. 2) 48 8. Betygen i skolan m.m. (mom. 3 och 6) 48