Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

Utrikesutskottets betänkande 2000/01:UU9

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 12 juni 2001

Beslut

Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa (UU9)

Riksdagen godkände regeringens förslag på inriktning av det femte samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende perioden 2002-2003. Det övergripande målet ska vara att främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar utifrån behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska resursbasen. Två nya huvudområden införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social trygghet samt utbildning och forskning. Utvecklingssamarbetet ska styras av tre riktlinjer: att främja EU-anpassningen i kandidatländerna samt, när det gäller Ryssland, Ukraina och Vitryssland, att främja systemförändringar och integration i europeiska samarbetsstrukturer; att främja relationerna med Sverige; att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla samarbetet. Samarbetet ska huvudsakligen vara inriktat på Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Utskottets förslag till beslut: Bifall till propositionen. Avslag på motionerna
Riksdagens beslut: Bifall till utskottets hemställan

Hela betänkandet

Betänkande 2000/01:UU9 (doc, 254 kB) Betänkande 2000/01:UU9 (pdf, 516 kB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

4 motioner, 1 proposition

Från regeringen

proposition 2000/01:119 Europa i omvandling - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa

Motioner från ledamöterna

En generation i fara Motion 1999/2000:U221 av Ingrid Näslund m.fl. (kd)
med anledning av prop. 2000/01:119 Europa i omvandling - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa Motion 2000/01:U17 av Göran Lennmarker m.fl. (m)
med anledning av prop. 2000/01:119 Europa i omvandling - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa Motion 2000/01:U18 av Karl-Göran Biörsmark och Elver Jonsson (fp)
med anledning av prop. 2000/01:119 Europa i omvandling - Sveriges utvecklingssamarbete med Central- och Östeuropa Motion 2000/01:U19 av Jan Erik Ågren m.fl. (kd)

Beredning

Beredning i utskottet: 2001-05-08
Justering: 2001-05-31
Trycklov: 2001-05-31

Betänkande 2000/01:UU9

Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa (UU9)

Utrikesutskottet föreslår att riksdagen godkänner regeringens förslag på inriktning av det femte samarbetsprogrammet med Central- och Östeuropa avseende perioden 2002-2003. Det övergripande målet ska vara att främja en hållbar utveckling, fördjupad integration och partnerskap i Östersjöområdet och dess omgivningar utifrån behoven i samarbetsländerna och med utnyttjande av den svenska resursbasen. Två nya huvudområden införs i utvecklingssamarbetet, nämligen social trygghet samt utbildning och forskning. Utvecklingssamarbetet ska styras av tre riktlinjer: att främja EU-anpassningen i kandidatländerna samt, när det gäller Ryssland, Ukraina och Vitryssland, att främja systemförändringar och integration i europeiska samarbetsstrukturer; att främja relationerna med Sverige; att låta ett jämställdhetsperspektiv prägla samarbetet. Samarbetet ska huvudsakligen vara inriktat på Estland, Lettland, Litauen, Ryssland, Ukraina och Vitryssland.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2001-06-11

Webb-tv Debatt om förslag: Utvecklingssamarbetet med Central- och Östeuropa

24 november 2022
Debatt om förslag 2000/01:UU9

Dokument från debatten

2001-06-11

Protokoll för debatten

STEN TOLGFORS (M)

Anf. 0 STEN TOLGFORS (M)

Fru talman! Lennart Kollmats lyfter fram frågan om oberoende. För mig är det väldigt viktigt att pub- lic service är både publicistiskt och ekonomiskt obe- roende gentemot staten. Samtidigt säger Lennart Kollmats att licensavgiften är väldigt omodern och bör avskaffas. Min fråga blir då: På vilket sätt ska public service finansieras i framtiden?

K-G BIÖRSMARK (Fp)

Anf. 1 K-G BIÖRSMARK (Fp)

Fru talman! Den senaste tiden har ett av public service-bolagen, Sveriges Television, varit föremål för stor uppmärksamhet. Det har stormat rejält internt i organisationen. Hanteringen av den senaste av bola- gets direktörer som tvingades avgå gav inte en smick- rande bild av styrelsen för ett public service-företag, som borde föregå med gott exempel när det gäller att förmedla grundläggande värderingar om människo- värde och medmänsklighet. Det tycker jag att det finns anledning att beklaga även från riksdagens talarstol utan att för den skull ta ställning i sakfrågan. Det är som bekant inte under riksdagens ansvarsom- råde att tillsätta eller avsätta chefer inom public ser- vice-bolagen. Det betänkande som vi nu ska behandla handlar om det nya fyraåriga sändningstillståndet för Sveriges Television, Sveriges Radio och Utbildningsradion. Man hade kunnat önska att diskussionen om tillstån- det hade föregåtts av lika stor uppmärksamhet som chefsfrågan, för det skulle behövas en mer genomgri- pande debatt om vad public service-verskamhet är bra för. Vad förväntar sig allmänheten av den radio och TV som står i allmänhetens tjänst? Vad är man be- redd att betala för framöver? På vilket sätt ska det märkas att public service-kanalerna inte har samma uppdrag som reklamkanalerna? Hur tydliga ska riks- dag och regering vara när uppdraget utformas? Allt detta är frågor som behöver diskuteras igenom i en tid då public service-kanalerna inte längre är ensamma på plan. Jag vill börja med att deklarera att vi kristdemo- krater anser att public service, radio och TV i allmän- hetens tjänst, inte bara har haft utan också inför fram- tiden har en mycket viktig uppgift att fylla. I ett de- mokratiskt samhälle måste det fria ordet värnas och vårdas. Fler än en röst måste få höras, och respekten för allas rätt att uttrycka sina åsikter måste upprätt- hållas. I den stora förändringsprocess som pågår inom medieområdet är det också viktigt att det finns kana- ler med ett brett utbud av kvalitetsprogram inom alla genrer, inklusive underhållning, ett utbud som även språkliga och etniska minoriteter och funktionshind- rade har möjlighet att ta del av och som människor oavsett var de bor i landet kan identifiera sig med. Public service ska vara en garant för allt detta. Om det ska vara möjligt krävs att bolagen ligger långt framme när det gäller den nya digitala tekniken så att sändningar av hög teknisk kvalitet kan garanteras till alla hushåll, och det krävs att organisationen är de- centraliserad och utformad på ett sådant sätt att pro- gramverksamhet och produktion finns i hela landet. I en situation då utländskt material dominerar många kanaler är det lokala perspektivet en styrka i public service-bolagens programutbud som måste värnas. Vad kvalitet är går alltid att diskutera, men just därför måste uppdraget från staten vara så tydligt utformat att en enskild programidé eller ett inslag i en nyhetssändning ska kunna stämmas av mot uppdra- get. Här tycker vi att det finns en del övrigt att önska. Vi anser t.ex. att varken kravet på relevans eller på allsidighet har en tillräckligt stark skrivning i betän- kandet. Därför har vi föreslagit en förtydligande text i reservation 2, som jag yrkar bifall till. Ett tydligt public service-uppdrag är alltså viktigt att ge. Däremot ska utförandet få ske i stor frihet så länge som villkoren uppfylls. Att binda just dessa bolag med detaljregler samtidigt som man vill att de ska stå sig väl i konkurrensen med kanaler som har fria händer när det gäller uppläggningen av verksam- heten är kontraproduktivt. Ett sådant exempel är riktlinjerna i tillståndet när det gäller utomståendes medverkan. Det sägs att Sve- riges Radio ska sträva efter en högre grad av utlägg- ningar medan Sveriges Television inte får öka sina utläggningar under tillståndsperioden. Sådana frågor borde företagsledningarna få frihet att fatta egna beslut om. Fru talman! När vi diskuterade radio och TV för drygt ett år sedan hänvisade majoriteten många frågor till den utredning som pågick då och till den kom- mande beredningen och propositionen. Det gällde bl.a. de funktionshindrades möjlighet att ta del av programutbudet. Majoriteten förutsatte att propositionen skulle ställa tillräckligt långtgående krav och att utskottet därför inte behövde uttala önskemål om det till rege- ringen. Så blev det nu inte. Propositionen visade sig vara ganska vag på den här punkten. Desto mer gläd- jande är det nu att utskottet har kunnat enas om en betydligt mer långtgående skrivning när det gäller de textade programmen. Ett enigt utskott utgår ifrån att andelen textade förstagångssända program med svenskt ursprung ökar till minst hälften under den kommande tillståndsperi- oden. Det är äntligen ett mätbart mål som går att följa upp och som jag vet att många döva och hörselskada- de gläder sig åt. Även när det gäller störande bakgrundsljud har det gjorts ett förtydligande. Utskottet slår fast att vederbörlig hänsyn till de publikgrupper som har svårt att uppfatta talade inslag i radio och TV måste vägas mot de programansvarigas krav på autenticitet och absolut konstnärlig frihet. När det gäller de synskadades behov av en uppläst textremsa sägs i propositionen och betänkandet att det ska vara ett mål att kunna erbjuda en sådan service under tillståndsperioden. Det är ett steg framåt. Men vi anser att man borde ha gått ännu längre för att göra SVT och UR mer tillgängliga även för de många synskadade. Vi anser att riksdagen skulle ha krävt att SVT och UR skulle presentera hur de tänker lösa frågan med uppläst textremsa innan regeringen meddelar sänd- ningstillstånd för nästa period. Olika tekniska lös- ningar finns redan och har prövats i mindre skala. Jag yrkar bifall till reservation nr 6. Ett ämne som också diskuterades för ett år sedan var våldsskildringarnas genomslagskraft och public service-bolagens särskilda ansvar för att minimera dem. Vi konstaterade då som nu att SVT, som det i första hand handlar om, i stort har en ansvarsfull och genomtänkt policy för skildring av våld, men att den till viss del är otydlig. Man utgår t.ex. från att grova våldsskildringar får visas bara om det sker efter 21.00. Men hur kommer man fram till att de har ett konstnärligt eller socialt värde som motiverar att de över huvud taget visas? Risken är stor att toleranströskeln sänks eftersom utbudet av grovt våld är så mycket mer frekvent i andra kanaler. Många, inte minst föräldrar, skulle uppskatta om de kunde lita på att grova, fiktiva vålds- skildringar och pornografi inte förekommer alls i public service-kanalerna. Att nyhetsprogram kan innehålla verkligt våld är en annan sak. Men de sänds på fasta tider och är lätta- re att undvika om man vill det. Att programbolagen i sin policy beslutat att inte följa radio- och TV-lagen där det framgår att en ljudsignal ska varna för pro- gram med våldsinslag anser vi fortfarande är oaccep- tabelt. Ljudsignalen är ju tänkt att underlätta för föräld- rarna. Ett muntligt meddelande får förstås inte samma effekt eftersom det förutsätter att man är alldeles i närheten av TV-n och har uppmärksamheten riktad mot vad som sägs. Det hade varit intressant att höra om statsrådet Marita Ulvskog hade några kommenta- rer till det här. Vi får väl se om hon dyker upp så att jag kanske kan få svar på den frågan så småningom. Vi kristdemokrater har föreslagit några åtgärder för att stävja våldsutbudet ytterligare. En åtgärd är att ge Våldsskildringsrådet mer klor än vad det har i dag. När kommer översynen av rådet? Nu har det gått ytterligare ett år sedan vi förra gången efterlyste den- na översyn. Det här hoppas jag också att Marita Ulv- skog senare i dag kan ge besked om, alltså dels när översynen kommer, dels hur hon själv ser på Vålds- skildringsrådets roll. En annan åtgärd vore att tillsätta en utredning som får till uppgift att samla in fakta och kunskap som finns tillgäng i Sverige och internationellt om hur barn och unga påverkas såväl psykiskt som fysiskt av det mediala utbud som de tar del av under många timmar dagligen. Ett sådant underlag skulle behövas inför kommande sändingstillstånd. Här har vi en reservation tillsammans med Vänsterpartiet, Folkpar- tiet och Miljöpartiet om en sådan utredning. Fru talman! Programföretagens kulturansvar är en mycket viktig del av public service-uppdraget. Många programtyper som kan inräknas under kulturansvaret förekommer bara i public service-kanalerna. I propo- sitionen konstateras att för många människor är radi- on och televisionen det enda sättet att regelbundet komma i kontakt med ett stort antal konstarter som t.ex. film, teater, konst och musik. Detsamma gäller för gudstjänster som också är en viktig del av kulturutbudet. Vi anser att en markering av detta också behövs inför nästa sändingstillstånd. Att fler människor besökte en gudstjänst än ett idrott- sevenemang under 2000, enligt Kulturrådets om- världsanalys, är knappast något som avspeglas i pro- gramutbudet i radio och TV i dag. Fru talman! Public service-företagen finansieras med hjälp av licensavgifter. Det systemet har fungerat bra hittills, men det kan komma att behöva omprövas med tanke på det nya medielandskap som växer fram. Det blir en fråga för den nya parlamentariska kom- mitté som ska tillsättas för att förbereda nästkom- mande tillstånd. En eventuell förändring av avgifts- systemet kan alltså komma till stånd tidigast 2005. När det gäller medelstilldelningen föreslår rege- ringen i propositionen att uppräkningen om 2 % årli- gen av bolagens medelstilldelning ska betalas ut i sin helhet bara under förutsättning att Radiotjänst i Kiru- na - RIKAB - lyckas att minska TV-avgiftsskolket med minst 25 miljoner per år. I dag betalar ca 90 % av de betalningsskyldiga sin avgift. Det är en hög siffra ur ett internationellt per- spektiv, men den är naturligtvis ändå otillfredsstäl- lande. Därför satsar de tre programbolagen, som gemensamt äger RIKAB, åtskilliga miljoner för att driva in licensmedel. Det går kanske att komma yt- terligare en bit på väg med hårdare indrivningstag kombinerat med en morot i form av t.ex. någon extratjänst, men det är inte säkert att det leder till en nettointäkt - smakar det så kostar det. Bolagen riskerar därför att förlora i två ändar, först ytterligare ekonomiska satsningar på kontroll, sedan på att ändå inte få ut hela medelsuppräkningen, om de inte lyckas. Det är en väldigt märklig och oge- nomtänkt konstruktion som skapar osäkerhet om vilka ekonomiska ramar som gäller. Därför reserverar vi oss mot villkorandet av medelstilldelningen. Fru talman! Underlaget till det betänkande om ra- dio och TV i allmänhetens tjänst som vi kommer att besluta om i dag har tyvärr kommit till med ganska snäva tidsramar - en kort utredning följd av en kort parlamentarisk beredning och en kort tid för proposi- tionsskrivande. Det har inneburit att någon djupare diskussion inte har kunnat föras vare sig om organi- sationsfrågor eller om innehåll. Nu har regeringen aviserat att en ny parlamenta- risk ska tillsättas som ska göra en djupare utredning av public service i framtiden, och det är nödvändigt av många skäl. Vi hoppas att den får börja arbeta ganska omgående så att den kan arbeta långsiktigt och lägga upp arbetet på ett sådant sätt att alla intres- serade kan delta i seminarieverksamhet och andra diskussionsforum. Det behövs en bred och djup debatt om hur public service ska värnas och fortsätta att utvecklas. Frågor som blir viktiga att belysa och utvärdera är teknikut- vecklingen, finansieringsformen, själva organisatio- nen med bolagen, styrelserna och stiftelsen samt Utbildningsradions utvidgade uppgift i ett modernt kunskapssamhälle. Men det gäller också inte minst public service-begreppets innehåll och etiska riktlin- jer för etermedier. Det är en både spännande och viktig diskussion som jag tror att många med mig ser fram emot. Jag yrkar bifall bara till reservationerna nr 2 och 6, men jag står bakom alla våra reservationer.

BIRGITTA AHLQVIST (S)

Anf. 2 BIRGITTA AHLQVIST (S)

Fru talman! Om några timmar kommer majorite- ten i denna riksdag att ha senarelagt svensk public service-radios och -TV:s inträde i framtiden med fyra år. Genom att bortse från att mediemiljön, inte minst rent tekniskt, har förändrats under de senaste åren leder man in public service-verksamheten i en åter- vändsgränd. Det av många efterlängtade nytänkandet överlåter man åt en ny utredning att ägna sig åt, så först om fyra långa år får riksdagen möjlighet att ange en ny färdriktning. Jag misstänker att TV-tittarna och radiolyssnarna då eftertryckligt kommer att ha marke- rat sin otillfredsställelse med public service-utbudet genom att ägna alltmer tittartid åt andra kanaler. SVT, SR och UR ges av kulturutskottets majoritet helt enkelt inte förutsättningar att vara med och möta publikens ändrade behov. Inte ens det förslag som framfördes från moderata företrädare i den beredning som föregått regeringens proposition om att fastställa tillståndsperiodens längd till tre år vann gehör. Då hade åtminstone de nödvändiga förändringarna kun- nat genomföras något snabbare. Fru talman! Det moderata alternativet, såsom vi utvecklat det i våra reservationer, skulle ha inneburit ett omformulerat public service-uppdrag. Vi anser att det måste handla om att erbjuda ett komplement till det övriga medieutbudet, både innehålls- och kvali- tetsmässigt. I dag kan man välja mellan ett mycket stort antal TV- och radiokanaler, distribuerade analogt eller digitalt och förmedlade via satellit, kabel eller mark- bundna sändare. Snart är för många familjer radio och TV via Internet ytterligare ett alternativ som bidrar till ökade valmöjligheter. Bundenheten vid program- läggarnas tablåer minskar. Man kan själv välja när man vill se ett visst program. Man kan t.o.m. kompo- nera sina egna nyhetsprogram genom att ange vilken typ av nyheter man är intresserad av. Mediefolket kallar den pågående tekniska utvecklingen för kon- vergens, dvs. att olika distributionstekniker flyter samman och blir sinsemellan utbytbara. Detta kom- mer att ställa krav på att regelverket anpassas till de nya förhållandena. Då går det inte längre att ta ut en statlig TV-apparatavgift av alla som ser på TV via sin dator. Vi pekar i en reservation på att grunderna för TV- avgiftssystemet håller på att rubbas och anser att den aviserade utredningen bör få i uppdrag att överväga en skattefinansiering av public service-verksamheten. Det borde vara möjligt att skapa den nödvändiga friheten från politisk styrning i ett sådant system på precis samma sätt som i dag, i varje fall i princip, gäller för kulturområdet i övrigt. I det system som i dag tillämpas med riksdagsbe- slut om vilka resurser de tre public service-företagen ska få disponera finns alltför tydliga exempel på att det redan nu förekommer en viss form av politisk styrning. Vi behöver bara tänka på de regler som gäller för andelen produktion som ska förläggas utan- för Stockholm eller regeringens förslag att SVT inte ska få lägga ut mer produktioner på fristående före- tag. Den sortens regler skadar påtagligt tilltron till företagens oberoende. Fru talman! Hur skulle då det moderata alternati- vet kunna se ut? Vi tänker oss ett public service- uppdrag i stället för ett antal public service-företag. Uppdraget skulle handla om en utveckling mot ökad kvalitet och fördjupning. Tittar- och lyssnarsiffror skulle inte vara det primära måttet på måluppfyllelse. Även små publikgruppers behov ska tillgodoses. Det finns ingen anledning att med offentliga me- del finansiera program som de kommersiella kanaler- na kan producera. Det är en förlegad tanke att publi- ken tänker i kanaler. Med fjärrkontrollen har tittaren fått frihet att välja de program som han eller hon vill se över hela kanalspektrat. I den nya medievärlden saknar begreppet kanal- profil betydelse. Att skapa någon form av tittartrohet är en utopi. Under monopolepoken kunde man möjli- gen tänka sig att tittaren på väg från middagsbordet till sin TV-fåtölj ställde in en kanal som sedan fick stå på tills det var dags att gå och lägga sig. Även om jag inte kan peka på några vetenskapliga mätningar, kan jag utifrån mitt eget beteende anta att zappandet i dag är mycket väletablerat. Det är därför en felaktig slut- sats att hävda att just public service-kanalerna ska erbjuda program som täcker alla intresseområden. En väsentlig del i det nya public service- uppdraget, såsom vi moderater definierar det, kom- mer att vara att etablera en nyskapande kraft i det svenska kultursamhället. Nya samarbetsformer mel- lan TV- eller radioföretag och läns- och stadsteatrar kommer att kunna vitalisera svensk teater. Vi anser också att helt nya organisationsformer bör skapas för Radiosymfonikerna, Radioteatern och SVT Drama. De har alla karaktär av nationella kul- turinstitutioner och bör ges möjlighet att verka på samma villkor som t.ex. Operan eller Dramaten. Det skulle kunna skapa en motvikt mot den huvudstads- dominans som helt naturligt präglar kultursektorn och ge fler skattebetalare valuta för de pengar som man sätter av till kulturen. Vi vill också öka möjligheten för fristående kul- turskapare, t.ex. kortfilmsproducenter, att nå en ny publik via public service-uppdraget. Fru talman! I många år har kulturutskottet uttalat sig för att public service-företagen måste ta hänsyn till de publikgrupper som har svårt att fullt ut se eller höra programmen. Vi ser i utskottets skrivningar en ökad förståelse för kravet att alltfler TV-program ska text-TV textas. Däremot är fortfarande, som Inger Davidson påpekade, ambitionsnivån när det gäller uppläst textremsa alltför lågt satt. Vi kräver i en re- servation att regeringen skärper kraven och att i stäl- let för att detta bör erbjudas under tillståndsperioden ska uppläst textremsa erbjudas. Den tekniska utveck- lingen gör att detta inte är något orealistiskt krav. Fru talman! Sveriges Utbildningsradio, UR, är enligt vår uppfattning ett främmande inslag i public service-verksamheten. Vi vill att hela public sevice- uppdraget inom SVT och SR ska präglas av folkbild- ningsambitioner och anser att de rena utbildningspro- grammen med fördel kan överlåtas åt fristående pro- gramföretag. I ett första skede vill vi att UR:s för- lagsverksamhet avvecklas och att läromedel, i den mån de behövs för programverksamheten, ska upp- handlas. Det kan, fru talman, inte ha undgått någon att Moderata samlingspartiet från början motsatte sig den statliga miljardsatsningen på ett markbundet nät för digitala TV-sändningar. SVT måste under överskåd- lig tid erbjuda analoga sändningar i marknätet. För de digitala sändningarna är kabel, satellit och bredband tekniskt jämförbara och ekonomiskt överlägsna. Att då belastas med dubbla sändningskostnader i marknätet är inte försvarbart. Att i stället, som vi hoppas, förtydliga sändningsvillkoren så att det fram- går att de satellitoperatörer som önskar erbjuda sina tittare tillgång till SVT:s kanaler ska kunna göra detta utan kostnad, ger ett snabbare genomslag för den digitala tekniken. Vi avvisar också förslaget om ett särskilt distribu- tionskonto, där framför allt SVT kommer att dra på sig en miljardstor låneskuld under många år framöver för att klara de dubbla sändningsteknikerna. Det är uppenbart att detta kommer att inverka menligt på verksamheten. Det finns med de lösningar som vi föreslagit ing- en anledning att nu öka medelstilldelningen till de tre företagen och därmed inte heller att höja TV-avgiften. I detta sammanhang hör också vårt förslag om att sälja Teracom AB hemma. Ett upphävande av de facto-monopolet och ett uppdrag till public service- företagen att upphandla sändningstjänster i konkur- rens skulle skapa ett öppnare etermedielandskap. Även de företag som ägnar sig åt att paketera digitala TV-program och tillhandahålla avkodningsutrustning skulle enligt vårt förslag privatiseras. Fru talman! Jag vill bara för fullständighetens skull påpeka att vi också står bakom en trepartireser- vation där vi efterlyser aktiva insatser från regeringen för att öka möjligheten för invånarna i de nordiska länderna att se varandras public service-utbud. I många år har arbetet med att åstadkomma de nödvän- diga regeländringarna bedrivits utan att några egentli- ga framsteg gjorts. Det är ett beklämmande faktum att Sveriges Radi- os satsning på digitala sändningar, den s.k. DAB- radion, har misslyckats. Vi avvisar inte att en utvärde- ring görs, som regeringen föreslår, men vi vill redan nu peka på att en anledning till den dåliga uppslut- ningen från lyssnarna har varit att utbudet styrts av politiska regler. Den privata radion måste ges möjlig- het att finnas med i den tekniska utvecklingen, liksom andra fristående intressenter. Vi pekar i en reservation på möjligheten att erbjuda invandrarföreningar chan- sen att producera nätradio, dvs. radiosändningar över Internet, och föreslår att det ska införas ett produk- tionsstöd för att underlätta detta. Under alla omstän- digheter kommer fortsatta sändningar med analog teknik att behövas under lång tid framöver. Public service-verksamhetens finansiering genom TV-avgifter har blivit alltmer föråldrad på grund av den tekniska utvecklingen. Jag har redan pekat på att vi vill att skattefinansiering ska utredas som ett bättre alternativ. En ekonomiskt närmast försumbar men ändå politiskt viktig finansieringsväg är den spons- ring som framför allt SVT enligt nuvarande regler kan ägna sig åt. Granskningsnämndens utslag härom- dagen där två program fälldes för otillåten sponsring visar att det finns en gråzon mellan sponsring och försäljning av visningsrätter. Regeringen måste sna- rast överväga att förtydliga sponsringsreglerna. Skulle det visa sig svårt att hitta ett hållbart regelverk måste alternativet vara att inte tillåta sponsring över huvud taget. När det slutligen gäller regeringens förslag om en fortsatt översyn av public service-verksamheten bör den överordnade målsättningen vara att lösa frågorna om företagens roll, självständighet, finansiering och organisation. Ola Karlsson kommer längre fram i denna debatt att redovisa de principer som vi anser ska vara vägledande i detta arbete. Slutligen yrkar jag bifall till reservation nr 1 under punkt 1.

STEN TOLGFORS (M)

Anf. 3 STEN TOLGFORS (M)

Fru talman! Moderaterna vill ju ha ett väldigt smalt public service-utbud. Jag kan på ett sätt ha sympati för det. Då tänker man sig kanske att för- djupningen och kvaliteten kan bli ännu tydligare. Men nu visar ju forskare som följer utbudet både i public service-kanalerna och reklamkanalerna att om public service håller hög kvalitet på sin underhållning så påverkar det också utbudet i reklamkanalerna. Public service sätter alltså en viss standard. Det tyck- er jag är något väldigt positivt. Därför tror jag att det är viktigt att public service också sänder underhållningsprogram av hög kvalitet. Visst kan man ha synpunkter, inte minst personliga synpunkter, på vissa av de program som går. Men om inriktningen ändå är underhållning av hög kvalitet så bör det här finnas med. Hur ser Jan Backman på det här sambandet mellan reklamkanalerna och public service?

BIRGITTA AHLQVIST (S)

Anf. 4 BIRGITTA AHLQVIST (S)

Fru talman! Över huvud taget tror jag att SVT ge- nom att sända program av hög kvalitet, oberoende av genre, bidrar till att sätta en rimlig kvalitetsnivå som även de kommersiella kanalerna strävar efter att upp- nå. Om det sedan går att göra de här exakta avväg- ningarna programtyp för programtyp vet jag inte, men man kan inte frånta ett företag alla kvalitetsambitio- ner bara för att det är kommersiellt, det tycker jag nog inte.

STEN TOLGFORS (M)

Anf. 5 STEN TOLGFORS (M)

Fru talman! Nej det var inte på något sätt det jag gjorde. Det finns kvalitetsprogram även i de kommer- siella kanalerna. Jag tycker ändå att den här forsk- ningen är viktig att belysa eftersom Moderaterna så väldigt tydligt talar om ett smalt utbud där underhåll- ningsprogrammen i stort sett försvinner. Är inte då också risken stor att publiken missar de fördjupande programmen och de andra program som kanske Jan Backman hellre vill att de ska se? Det är ju ändå så att även om man zappar har man preferenser för vissa av programmen. Kan alltså Moderaterna på intet sätt tänka sig att den bredd som finns i dag mellan fakta, fördjupning och underhållning kan få finnas kvar? Vi tycker att det är viktigt.

BIRGITTA AHLQVIST (S)

Anf. 6 BIRGITTA AHLQVIST (S)

Fru talman! Det finns säkert mellanformer. Vi har ju sett hur SVT har försökt att göra underhållningsin- slag i samhällsupplysande program för att den vägen åstadkomma en publik uppmärksamhet som man vill ha. Så snäva gränser kommer det inte att finnas i framtiden heller. Nog kommer man att kunna skratta även åt SVT:s program i Moderaternas public ser- vice-värld, det tror jag.

K-G BIÖRSMARK (Fp)

Anf. 7 K-G BIÖRSMARK (Fp)

Fru talman! Till det här betänkandet har det fogats 36 reservationer. Det tycker jag är rätt märkligt. Vad är det som är så konstigt med det? Det kanske ni undrar. Jo, det är för att propositionen arbetades fram av representanter för samtliga riksdagspartier. Den var så att säga redan kompromissad och klar när den lades fram på riksdagens bord. Vi var överens. Trots detta återfinner vi Moderaterna i hela 19 reservatio- ner. Moderaterna hade två representanter med i grup- pen, och ingen av dem reserverade sig där. Då kan man fråga sig: Hur kan man komma över- ens med Moderaterna i en utredning när det finns så stora skillnader i hur man ser på radio och TV i all- mänhetens tjänst - så stor skillnad att man i utskottet reserverar sig i 19 reservationer? Villkoret som Mo- deraterna ställde var att redan under denna till- ståndsperiod tillsätta en parlamentarisk kommitté som ska göra en översyn av public service-uppdraget och public service-företagens förutsättningar att uppfylla sitt uppdrag i en föränderlig mediesituation. Arbetet skulle vara klart i god tid före kommande till- ståndsperiod. Det var deras villkor då. Nu har de andra villkor. Och vi sitter här med 36 reservationer trots att vi tidigare var överens. Inte heller Folkpartiet, Kristde- mokraterna eller Centerpartiet verkar vara särskilt nöjda med avtalet. De har tolv, nio respektive sex reservationer. Fru talman! De nya villkor som Moderaterna för fram är bl.a. att public service-uppdraget måste kon- centreras till att enbart vara ett komplement till övrigt medieutbud såväl innehållsligt som kvalitetsmässigt. Det ska vara ett mycket smalt, minimalt utbud. Jag tror att public service så sakteliga kommer att tyna bort om det blir en verklighet. Ett annat krav är att sälja ut Utbildningsradion. Man vill skrota 55 %-målet, och man vill inte att vi ska lägga oss i vilken omfattning egenproduktionen i bolagen ska ha. Man vill också korta avtalstiden m.m. Allt detta gäller det kommande tillståndsvillkoret - trots att vi tidigare var överens. Ni har alla hört vad den moderata representanten tidigare har sagt. Som jag ser det sågade Jan Back- man totalt sina representanter i den föregående radio- och TV-beredningen. Jag anser att främst Moderater- na, Sveriges näst största parti, genom detta ökar på politikerföraktet. Först gör man upp i en utredning, sedan bryr man sig inte om detta och anmäler 19 reservationer i utskottet. Jag tror att väljarna inser hur ofruktbar den poli- tiska argumentationen är. Alltför ofta talar två eller flera politiker till varandra utan att höra, utan att för- söka förstå vad den andre har att säga. Först gör man upp, sedan gör man ändå som man vill och bryr sig inte om det man tidigare har gjort upp om. Fru talman! För Vänsterpartiet är idén med public service, en radio och television i allmänhetens tjänst, att verksamheten ska tjäna det gemensammas bästa. Den ska stå fri gentemot olika politiska och ekono- miska maktsfärer och andra särintressen. Därav har vi inte heller enligt tillståndet någon reklam och väldigt begränsad sponsring. Man ska också eftersträva hög kvalitet i program- utbudet. Programmen ska göras tillgängliga och be- gripliga för alla. Därför har vi målet att hälften av alla förstagångssända svenskproducerade program ska vara textade. Programmen ska vara folkbildande och kritiskt granskande och inge människor lust, kraft och förmåga att delta i samhälls- och kulturlivet. En radio och TV i allmänhetens tjänst har en skyldighet att ge utrymme för dem som annars har små möjligheter att göra sin röst hörd. Därför har alla tre programbolag en skyldighet att vara folkbildande. Public service-företagen ska i sina program rikta sig till alla människor i landet oavsett ålder, kön och etnisk eller kulturell tillhörighet. De ska spegla de olika gruppernas verklighet och möta deras respektive behov i ett programutbud med både bredd och djup, vilket är viktigt, annars är det ingen public service. Därför har vi också krav på en egenproduktion, och målet är 55 %. Vi har också krav på att det ska vara en regional organisation. Dessa krav har vi därför att vi också ska kunna ställa krav på kvalitet och på att kompetensen upprätthålls, eftersom det krävs erfa- renhet även för att ställa krav på externa program- leverantörer. Det är viktigt att man därmed har en stor egen produktion. När det gäller särskilt nyheter, samhällsanalys och kulturutbud har tillståndet förtydligats. En ambition i fråga om detta tillstånd är att man ska arbeta interak- tivt så att allmänheten inte bara bli mottagare av pro- grammen utan även kan påverka innehållet. Och det kommer den nya tekniken, både vad gäller markbase- rad digital TV och IT att ge stora möjligheter till. Vänsterpartiet har i detta fyraåriga tillståndsvill- kor fått gehör för sin syn på hur public service - en radio och TV i allmänhetens tjänst - ska se ut. Tydligt är att främst moderaterna inte delar vår uppfattning och att de inte kan respektera den över- enskommelse som partierna tidigare var överens om. Med deras 19 reservationer har de gjort klart att de inte vill lyssna och inte vill förstå. De har gjort klart att de har den sanna sanningen. Jag tillstyrker förslaget till de villkor och riktlinjer som ska gälla för de tre public service-företagen. Fru talman! Till sist vill jag säga några ord om re- servation 35 som Vänsterpartiet har gemensamt med Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Centerpartiet och Folkpartiet och som i sig inte har att göra med själva tillståndsvillkoret. Vi vill ha en särskild utredning om mediers påverkan på barn och unga. Barn, särskilt unga flickor, har ökat sitt TV-tittande under senare år. Vi kan inte bortse från att detta påverkar deras refe- rensramar och värderingar. Vi reservanter tycker att vi måste utreda dessa konsekvenser vidare och vad det kan komma att innebära att de tittar alltmer på bl.a. TV och hur det påverkar våra barn och unga. Hur ser deras bild av verkligheten ut, och vilken för- måga har de att analysera det utbud som finns i un- derhållning - såpor, våldsfilmer - men också i våld- sinriktade datorspel och också den stora tillgång till t.ex. pornografi som finns på nätet. Vi anser att man måste ta ett samlat grepp om mediers påverkan på barnets utveckling både psykiskt och på annat sätt. Därför bör en sådan utredning göras. Jag yrkar bifall till reservation 35. Tack för er uppmärksamhet.

BIRGITTA AHLQVIST (S)

Anf. 8 BIRGITTA AHLQVIST (S)

Fru talman! Det är intressant att Vänsterpartiet väljer att fokusera på de moderata reservationerna. Det kanske också är lite symtomatiskt att hon tillmä- ter uppgörelser i slutna rum så stor betydelse att de t.o.m. ska överordnas den offentliga debatten och den fria motionsrätten i riksdagen. Räkningen är rätt. Det totala antalet moderata re- servationer är 19. Av dem handlar fem om finansie- ringen, som inte ingick i beredningsuppdraget, fem handlar om distributionsfrågor, en handlar om Tera- com, som inte heller hörde hit, en handlar om tex- tremsan, där vi har skärpt skrivningen från ett bör till ett skall, två handlar om decentralisering och utlägg- ning, och där har även folkpartister, kristdemokrater och centerpartister reserverat sig, två handlar om UR, och en handlar om inriktningen på den kommande utredningen. Jag tycker att det är en felaktig beskriv- ning att säga att vi har desavouerat våra utredningsre- presentanter. Vi har vidareutvecklat deras tankar som de inte fick inte möjlighet att göra i slutet av bered- ningen.

K-G BIÖRSMARK (Fp)

Anf. 9 K-G BIÖRSMARK (Fp)

Fru talman! Jan Backman går här i försvar för sina 19 reservationer. Jag tycker att om man hade tagit den föregående beredningen på fullaste allvar så skulle man ha bifogat särskilda yttranden för att ha med det i processen till den kommande beredningen som ska tillsättas redan under denna tillståndstid. Moderaterna har alla möjligheter att i den nya beredningen försöka få in de krav som de inte hade så stor framgång med i den tidigare beredningen. Men vi var överens. Vi verkligen vände och vred på alla våra argument. Och moderaterna var väldigt delaktiga i denna diskussion. Jag vill inte på något sätt förringa den offentliga debatt som vi nu har. Den är viktig. Det är det vikti- gaste av allt. Men det lades faktiskt ned väldigt mycket diskussioner i den tidigare beredningen ock- så. Och det tycker inte jag att moderaterna har visat respekt för här i dag.

BIRGITTA AHLQVIST (S)

Anf. 10 BIRGITTA AHLQVIST (S)

Fru talman! Det betänkande som vi debatterar i kammaren i dag gäller en av de frågor som nog dis- kuteras mest av allt i vårt samhälle av gemene man. Det är ett lika kärt samtalsämne att tala om TV- program som man har sett som att tala om vädret. Det är därför intressant men också beklämmande att ta del av den forskningsrapport som medieprofessor Kent Asp presenterade i DN i går. Den rapporten visar att andelen som tittar på SVT:s program har minskat stort bara under de senaste tre åren från 48 % till 38 %. SVT visar för få bra underhållningsprogram och för få bra faktaprogram, och tittarna går därför över till de kommersiella TV-kanalerna. Med tanke på att vårt land består av mycket glesbygd där med- borgare på vissa orter inte kan se annat än TV 1 och TV 2 med acceptabel bild, om de inte skaffar para- boler, så är det tråkigt att medborgarna anser att kva- liteten är för låg på SVT:s program. Kvalitetskraven står dock i centrum i den proposition som ligger till grund för dagens debatt. Och eftersom samstämmig- heten mellan alla partier var stor under beredningen, så hoppas jag att vi får en kvalitetshöjning av pro- grammen och att tittarna därför återvänder. Jag tror att vi alla här i kammaren är överens om att alla människor har lika värde. För funktionshind- rade finns dock mycket att göra innan vi kan slå oss för bröstet och säga att vi har ett samhälle som är lika för alla. I utskottet har vi under beredningen av ärendet om radio och TV i allmänhetens tjänst lyckats komma en bit på väg genom att vi har fattat ett enhälligt beslut om att minst 50 % av SVT:s svenska programutbud ska vara textat innan avtalsperioden är slut. Jag tycker att det är glädjande att vi har fattat det beslutet i ut- skottet. I propositionen föreslås att personer med funk- tionshinder successivt ska ges ökade möjligheter att ta del av nyheter, information och underhållning via radio och TV. Inget sägs där om debattprogram. För- hoppningsvis är det en miss, men den är nog så be- klaglig. Jag förutsätter att regeringen även avser de- battprogram. Dessa är oerhört viktiga även för hörsel- skadade. Alla ska kunna ta del av dem vid första visningen i TV. Det är dagen efter TV-debatterna som folk diskuterar vad de har hört på TV, och då ska även hörselskadade ha möjlighet att delta i diskussio- nen. De ska inte behöva vänta tills den textade repri- sen kommer flera dagar senare. Vid det laget har vi hörande redan förträngt debattprogrammet för något nytt som vi har hört. Beträffande synskadades möjligheter att ta del av TV-program är det hjälpmedel på gång, bl.a. Voxit, som är ett slags "prator", dvs. en pratande apparat som beskriver det som visas. Detta hjälpmedel måste snabbt kunna erbjudas med rimliga villkor från hjälpmedelscentralerna runtom i landet. Det är viktigt att de synskadade får denna möjlighet. Det är många gånger så att hjälpmedelscentralerna hjälper gravt synskadade, men vi har också många med synsvag- heter som kanske inte får denna hjälp från hjälpme- delscentraler, men som ändå behöver kunna ta del av textremsor, osv. Därför är det viktigt att man snabbar på denna möjlighet. Bakgrundsljud vid olika referat är andra störande moment som flera talare före mig har tagit upp och som är besvärligt för personer med hörselnedsätt- ningar. Ibland är det naturligtvis oundvikligt med bakgrundsljud, men det bör inte läggas in som speci- ella effekter samtidigt som man ska lyssna till repor- tage eller debatter. I vårt land finns det cirka en mil- jon med hörselnedsättningar. Fru talman! En annan fråga som jag vill lyfta är våldet som visas i TV. Public service har visserligen den policyn att inte visa våld före kl. 21 vare sig i nyhetssändningar eller underhållningsprogram. Men det visas väldigt mycket våld inte minst i barnpro- gram. Det är då på tid före kl. 21. Det visas i tecknade filmer och i program med animerade dockor. Barn- programmen blir våldsammare, och barnen blir in- skolade i att se våldet som en kul grej. För mig och Centerpartiet är det ett felaktigt sätt att skola in våra ungdomar i hur samhället fungerar. Ser man våldsfilmer där en person sparkas tio gånger och denna person sedan reser sig som om ingeting har hänt är det lätt för barn och ungdomar att tro att det fungerar så även i verkliga livet. Program med våldsscener bör vi slippa se i public service-kanalerna. Sådana program kan de kommersi- ella behålla för sig själva. Public service-kanalernas programutbud bör i stället förmedla god kultur som stärker människornas självkänsla och som pekar på goda exempel och inte på våld. Vi har en reservation där - reservation 45 - som Charlotta Bjälkebring pratade ganska mycket om tidigare. En annan fråga som jag vill lyfta är gudstjänst- program i TV. Det är gammal god kultur att erbjuda människor möjlighet att ta del av gudstjänster i TV på söndagar, och den möjligheten bör kvarstå. De behö- ver inte ligga på en fast tid, men de bör ligga på sön- dagar så att de människor som vill ta del av guds- tjänstprogram har den möjligheten. Nordiskt TV-samarbete är en annan fråga som är viktig. Vi behöver stärka det nordiska samarbetet i många frågor, och då är det naturligt att vi även har ett gott samarbete inom TV-utbudet. Regeringen bör därför lägga fram förslag som leder till att de nordis- ka ländernas public service-kanaler kan ses i alla de nordiska länderna. Att arbeta för ökad mångfald är inte bara frågan om att motverka koncentration utan också om att stimulera nya aktörer att producera och förmedla information. Bra exempel på det är öppna kanalerna, dvs. oberoende och icke kommersiella lokala statio- ner som sänder i huvudsak samhällsinformation, utbildning och kultur. Politiken bör inriktas på att ta till vara den tekniska utvecklingen för att förbättra villkoren för dessa och andra nya medier. Fru talman! Centerpartiet tycker att det är väldigt bra att det sägs i propositionen att 55 % av alla pro- gram ska produceras utanför storstäderna. Det är bra att hela landet speglas i nyheter och andra samhälls- program. Men beträffande den indexuppräkning på 2 % som föreslagits är jag dock lite orolig. Det täcker inte löneuppräkningarna, och följden blir att lokalsta- tionerna kommer att tvingas säga upp personal för att få ekonomin att gå ihop. Jag hoppas att kulturminis- tern har några kommentarer till det och att jag får möjlighet att ställa frågan till henne när hon kommer till debatten. Lokalradiostationerna skulle också behöva ökade resurser för att producera bra program av hög kvalitet men också för att anställa journalister som är duktiga på webbsidor. Det är viktigt för alla medborgares möjlighet att ta del av vad som händer. För mig som jobbar här i Stockholm, t.ex., är det bra att kunna läsa på webbsidan vad som har hänt, men det är inte minst bra för hörselskadade som inte kan lyssna till radion. De har också rätt att få veta vad som händer. Sist men inte minst: Den snabba utvecklingen inom hela telekommunikationsområdet och främst informationstekniken öppnar nya möjligheter för människor att ta emot och distribuera information. Genom den globala marknad som man kan välja från blir det möjligt för individen att sätta samman ett helt individuellt mediepaket, där lokala nyheter hämtas från en källa, inrikesnyheterna från en annan och utrikesnyheterna från ytterligare några källor. De sociala och demokratiska frågorna behöver uppmärksammas i samband med denna medieutveck- ling. Inte minst bör forskning initieras, och en offent- lig debatt om den framtida medielandskapet behöver stimuleras. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 36 un- der punkt 46. Jag står givetvis bakom alla Centerpar- tiets reservationer, men för att vinna tid yrkar jag bifall bara till reservation 36.

MURAD ARTIN (V)

Anf. 11 MURAD ARTIN (V)

Fru talman! Detta är ett ärende som berör oss alla, för visst är det så att vi alla varje dag tar del av an- tingen radio eller TV eller både-och. Enligt en färsk statistik tillbringar vi i snitt två timmar per dag fram- för TV:n och ett antal timmar i sällskap med radion, ibland slölyssnande och ibland mer aktivt lyssnande. Medietiden ökar hela tiden i våra liv. Sedan har vi väldigt olika program som vi tar del av. Det är då det börjar bli intressant, och det är det som detta betänkande handlar om. Vår radio- och TV-struktur var länge synnerligen enahanda. Riksda- gens socialistiska majoritet gjorde länge allt vad den kunde för att hindra konkurrens och alternativ. Det var för väl att det så småningom kom en regering som kunde ta loven av monopolen. Nu tycks det delvis som att man hakar sig fast vid TV-licensen som om det inte händer något. Det känns som att man inte vill se att det som händer verkligen händer. Det var likadant med reklamen i TV. Man ville från den dåvarande majoriteten inte se det som hände och vad det innebar - utlandsbaserade TV- företag som kunde nå svenska hushåll - utan försökte hålla fast vid monopol och förbud i det längsta. Jag ska återkomma till TV-licensen lite senare. Nu är möjligheterna om inte oändliga så i varje fall stora till variationer och konkurrens. Det ställer stora krav på de uppdrag som vi ska ge för de kom- mande åren. I och för sig ville vi bara ha tre år, men jag inser att beslutet med stor sannolikhet blir fyra. Det finns de som tror att vi i Folkpartiet för att vi vill ha konkurrens, etc., är negativa till public service, men det är precis tvärtom. Vi tror att konkurrens utvecklar kvaliteten. Nu kan det finnas enstaka exem- pel som jävar det påståendet, t.ex. hur man konkurre- rar med frågeprogram, men som helhet och som prin- cip är konkurrens för oss kvalitetspådrivande. Vi är ytterligt angelägna om att public service-funktionen fungerar och fungerar väl. Detta begrepp används på många olika sätt. En definition är en radio och TV i allmänhetens tjänst, men det kan ha så olika innebörd. Handlar det om att alla ska få vad de vill? Det torde vara en omöjlighet. Då får vi se om det finns något annat. Jag tror inte att det här begreppet låter sig definieras med några få ord utan behöver en längre förklaring. Tillgänglighet för funktionshindrade är en del av definitionen, och det återkommer jag snart till. Produktion av program för minoritetsgrupper är en annan del. Ansvar för kultur- program, för bildning och för det svenska språket är andra delar. Den stora frågan är ju det som redan har kommit upp i replikskifte som handlar om bred un- derhållning. Jag inser värdet för både SVT och SR av att också sända bred underhållning, populära sporte- venemang m.m. även om det kostar en hel del, men jag blir lite orolig om man alltför mycket sneglar på hur tittarsiffrorna utvecklas. Det är en självklarhet att andelen tittartimmar minskar med ökad konkurrens. Det är inte så många år sedan man hade 100 %. Det fanns ju inget alterna- tiv. Nu har siffrorna sjunkit, som Birgitta Sellén tog upp, från 48 till 38 % på tre år. En del av den minsk- ningen hör givetvis ihop med ökad konkurrens. Sedan spekuleras det en del om det också hör ihop med de återkommande ledningskriserna, men det är ju svårt att uttala sig om direkta eller indirekta konsekvenser av det. Bra är de naturligtvis inte, och en from för- hoppning är väl att man finner en vettig lösning så snart som möjligt. Men jag ska gå tillbaka till det här med tittarsiffrorna. Min slutsats är att man, om man uppfyller public service-kraven och bl.a. därmed visar smala program, givetvis tappar tittare. Det ligger i sakens natur. Jag tror att en enkel definition av smala program är att få ser dem. Är det många som ser programmen är de inte längre smala. Det säger sig självt. Sedan ska jag gå över till funktionshindrades möjligheter att ta del av public service och SVT:s, SR:s och UR:s program. Det är glädjande att notera med vilken energi som kulturutskottet och dessförin- nan partierna har tagit sig an de här frågorna kring funktionshindrade så att de i stor utsträckning ska kunna tillgodogöra sig radions och TV:ns sändningar. Vi har en framtida utveckling i sikte genom digi- talisering som skapar nya möjligheter, men eftersom det tar ett antal år finns det åtgärder som kan genom- föras redan nu. Inger Davidson tog upp frågan om textade program t.ex. En annan punkt gäller bak- grundsljuden, som inte sällan är så störande att många hörselskadade missar budskapet. Då försvarar man bakgrundsljudet med uttryck som "konstnärlighet" och "autenticitet". Det är ibland tydligen viktigare med detta än att även hörselskadade ska kunna höra. Det påminner mig om alla de föredragshållare som inte vill använda mikrofon. Jag undrar då alltid om någon över huvud taget behöver höra föredraget ef- tersom det inte är till för alla. Men jag är glad över att utskottet har enats i den här frågan och så tydligt markerar kraven på både SVT och SR. Tyvärr kom vi inte lika långt när det gällde teckenspråksutbudet. Det är ändå så att man har ett särskilt ansvar för att döva och hörselskadade ska få ett ökat utbud av informa- tion och kultur via teckenspråkliga program. Sänd- ningstiden för år 2000 uppgick till 1 timme och 25 minuter per vecka. Ni hörde inte fel. Det är alltså mindre än en och en halv timme av 168 timmar, eller vad det är, som finns tillgängliga under en vecka. Det är inte så konstigt att vi från Folkpartiet anser att det antalet timmar kan utökas och ska utökas, och våra krav innebär en fördubbling under kommande till- ståndsperiod. En fördubbling skulle då innebära upp- emot tre timmar per vecka. Ytterligare en insats för funktionshindrade är s.k. syntolkning som innebär att det ges en muntlig be- skrivning av händelseförloppet för den som är syn- skadad. I det analoga systemet kräver det en egen frekvens, och det finns i dag inga praktiska möjlig- heter att genomföra det. Men när den digitala tekni- ken mer frekvent har tagits i anspråk anser vi att man ska göra försök och också genomföra syntolkning. Sedan gäller det TV-licensen. TV-avgiften funge- rar hyfsat väl under överskådlig tid som finansiering av public service. Det sade kulturminister Marita Ulvskog när hon presenterade regeringens proposi- tion torsdagen den 22 mars. Vi i Folkpartiet tycker att TV-licensen är föråld- rad. Vi anser att det är märkligt att teknikutveckling- en i det avseendet inte får större återspegling i det nya avtalet. Det är ändå så att det redan finns möjligheter att ta del av en del av TV-utbudet via dator. I sinom tid finns det en mängd andra möjligheter. Hur blir det då? Ska det bli en registrering även när man köper en dator och en licensavgift på den, precis som när man köper en TV? Det är självklart inte möjligt. Därför borde man ta tag i den här frågan kraftfullt redan nu. Vi måste ha ett regelverk som är teknikneutralt. Jag är medveten om att det här inte kan genomföras inom ett år, men det borde åtminstone finnas en mer påtaglig avisering om en förändring. Visserligen finns det en utredning tillsatt, om jag är rätt underrättad, för att se över avgiftsformen, men kulturministerns uttalande tyder på att någon större vilja till förändring inte finns. Hur ska man annars tyda uttrycket "överskådlig tid"? Det kanske kan vara bra att få en definition av det så småningom. Ett slopande av TV-licensen skulle också innebära att vi slipper en kontrollfunk- tion genom att Radiotjänst i Kiruna kan upphöra. Bara i och med det görs en besparing på ungefär 140 miljoner per år som kan användas till programverk- samhet. Det är väl ingen som skulle sakna den där platsuppräkningen, som kommer då och då och som talar om var det blir skärpt avgiftskontroll. I avvaktan på slopande av licensen och ett annat finansierings- system är vårt förslag nu att man inte höjer nuvarande licens. När ett nytt tillstånd ska ges är det lätt att försöka styra i detaljer. Många gånger kommer man faktiskt på sig själv med att tänka att man skulle vilja ha det på ett visst sätt. Samtidigt finns det naturligtvis ett värde i att låta dem som är professionella på området ha en stor frihet. Det är inte bra med en stark politisk styrning av det som ska vara oberoende. Det finns många avskräckande exempel på det i vår omvärld. En detaljstyrning som vi då reagerar mot i det här förslaget är att minst 55 % av allmänproduktionen ska göras utanför Stockholm. Att vi går emot det är ingen uppmaning till centralisering, utan jag ser det som viktigast att programmen speglar hela Sverige. Den här siffran 55 % tycks ibland få egendomliga konsek- venser genom att man för att uppnå det direktivet forslar i väg ett antal stockholmare utanför tullarna för att göra programmen där. Jag tycker att det skulle vara intressant med en mer allmänt hållen formule- ring och sedan, givetvis, en noggrann uppföljning av hur riktlinjerna om speglingen av hela Sverige efter- levs. Siffran 55 % får för mig annars kanske ett slags arbetsmarknadspolitisk prägel, och det är ju pro- graminnehållet som är det väsentliga i det här avse- endet. En annan del inom det här avsnittet gäller riktlin- jerna för utomståendes medverkan i programproduk- tionen. Det kan inte vara rimligt att statsmakten ska styra programbolagen på det sättet. Jag tror också att den här pekfingervisningen får till följd att man minskar utomstående programföretags medverkan. Det kan naturligtvis ha en förödande effekt på ett antal fristående mindre programbolag, och det ska inte vara statens uppgift att gå fram med pekpinnar till företagsledningarna inom det här området. Jag sade att man ibland kommer på sig själv med att vilja detaljstyra, och politik är ju möjligheternas konst. Efter att ha predikat mot detaljstyrning måste jag ändå ta upp det här med gudstjänsterna. Jag är väl medveten om att riksdagen inte ska gå in i detaljerna i programsammansättningen, men det finns ändå en del som har fått många att reagera. Det gäller det här med gudstjänsterna och den aviserade neddragningen av dem. Jag tror att det kom som en överraskning att det blev en så negativ reaktion mot det förslaget. Jag måste säga att jag har förståelse för den negativa reaktionen. Inte minst gäller det dem som inte har möjlighet att ta sig till kyrkorna - både Inger Da- vidson och Birgitta Sellén har tagit upp och visat på det här. De har i långliga tider haft radio och TV som sin möjlighet att uppleva gudstjänsten. Vi har från riksdagens kristna grupps styrelse skrivit ett öppet brev undertecknat av samtliga partier som finns representerade i kammaren. Vi har sedan också haft en överläggning med religionsradions representant och fått utbyta argument om det här i positiv anda. Svaret var väl ungefär det som var för- väntat, nämligen att det är brist på pengar. Men jag menar att det samtidigt torde handla om prioritering inom koncernen. Vi har i en reservation tillsammans med Kristde- mokraterna och Centern utvecklat de här synpunkter- na. Även om den avslås hoppas jag att man inom SVT och SR tar till sig både vår och många andras kritik mot att det dras ned på de här programmen. Slutligen: Jag vet inte hur länge det har kommit propåer om tillgång till TV-program från och till våra nordiska grannländer - inte för oss här i Riksdagshu- set utan för de nordiska folken, för att kunna se var- andras program. Jag gissar att den här frågan kommer upp vid i stort sett varje session med Nordiska rådet, och därtill kommer alla interpellationer och frågor här i kammaren. Jag undrar: Är det så omöjligt att kom- ma fram på det här området? Jag ställer den frågan till socialdemokraterna och hoppas att antingen Åke Gustavsson eller kulturministern tar upp detta senare. Finns det verkligen vilja att lösa frågan, eller ska den dras ännu längre i långbänk med olika skäl till att inte finna framkomliga vägar? TV har en god förmåga att hjälpa till med förståelse, både språkligt och kultu- rellt. Men för att det ska gälla inom Norden är en av förutsättningarna att det går att se varandras program, och det inte bara alldeles utmed gränserna. Fru talman! Jag står givetvis bakom alla de reser- vationer vi har i det här betänkandet. Hur många de var har Charlotta Bjälkebring nogsamt berättat. För tids vinnande yrkar jag dock bifall bara till reserva- tionerna 17 och 29.

STEN TOLGFORS (M)

Anf. 12 STEN TOLGFORS (M)

MURAD ARTIN (V)

Anf. 13 MURAD ARTIN (V)

Fru talman! Tack för att Charlotta Bjälkebring ställde den frågan, som jag inte tog upp i mitt anfö- rande. Det är ett ganska långt svar som krävs. Vi vill inte heller ha en skattefinansiering. Vi är lite oroliga för den eventuella politiska styrning som kan komma, och jag är lika angelägen som Charlotta Bjälkebring om oberoendet. Vi föreslår, och det finns i en av våra reservationer, fem fristående fonder som ska arbeta med att köpa upp public service-program. Sedan kan olika kanaler, reklamfria kanaler men också de kom- mersiella kanalerna, göra public service-program. Det är i oerhörd korthet det förslag vi har, med en finansi- ering som är oberoende av skatten - och också obero- ende av TV-licensen. Som vi hörde här tidigare är det ju i dag uppemot 10 % som skolkar från TV-licensen.

STEN TOLGFORS (M)

Anf. 14 STEN TOLGFORS (M)

Fru talman! Jag tror nog att det system som Folk- partiet förespråkar också kan få väldigt stora problem. I och för sig kan det TV-licenssystem som vi i dag har ses som lite omodernt, men jag tror ändå att vi bör försöka uppmuntra och motivera de licensskolkare som i dag finns, 7-10 %, att betala. Vi måste få folk att inse att det är viktigt att betala sin TV-licens för att få det här breda utbudet som står fritt och obero- ende, både publicistiskt och ekonomiskt, från staten. Jag hoppas att vi även i framtiden ska kunna ha kvar den här finansieringen.

MURAD ARTIN (V)

Anf. 15 MURAD ARTIN (V)

Fru talman! Jag delar Charlotta Bjälkebrings upp- fattning: Så länge TV-licensen finns hoppas jag också att så många som möjligt betalar den. Men jag tror att med den teknikutveckling vi har blir det allt färre som betalar. Man hittar andra vägar att se TV- programmen. Det här systemet är ju väldigt beroende av den teknik vi har och TV-apparaten som sådan. Registreringen inför TV-licensbetalande sker ju när man köper TV:n. Men hur gör man då med alla som ser TV via datorn, t.ex.? Där är det ju inte möjligt att ha sådana registreringar. Jag tycker att teknikutveck- lingen springer ifrån TV-licensen som institution.

K-G BIÖRSMARK (Fp)

Anf. 16 K-G BIÖRSMARK (Fp)

Fru talman! I en demokrati är det viktigt att opini- ons- och åsiktsbildningen är fri. Det här förutsätter att de medier som sprider information kan göra det på ett kritiskt och allsidigt sätt, att alla åsikter kan komma till uttryck och att informationen inte underkastas kommersiella krav. Public services roll i en alltmer fragmentiserad värld ökar i betydelse. När det kom- mersiella utbudet av lättillgängliga förklaringar och förenklingar av verkligheten vräks över oss behöver vi alternativ som ger bakgrund, fördjupning och ana- lys. Den nyhetsförmedling som public service står för ska därför kännetecknas av både djup och bredd och få lov att ta den tid i anspråk som krävs för att en kritisk reflexion och ett analytiskt perspektiv ska kunna utvecklas. Public services kulturansvar bör också öka. I pro- positionen sägs nu att det utländska programutbudet ska spegla olika kulturkretsar och i större omfattning än i dag innehålla program från olika delar av värl- den. Även samarbetet med landets olika kulturinsti- tutioner ska öka. Kulturnyheter har vi fått, både i Sveriges Radio och i Sveriges Television. Dock anses de inte så viktiga att det finns ekonomi på Sveriges Television för att sända dem under sommaren, trots att propositionen säger att kulturansvaret ska vara ett prioriterat område i public service-uppdraget. Den internationella bevakningen behöver fördju- pas och nyanseras, inte förenklas och utarmas. Här vill jag också påminna om att en kompetent och allsi- dig nyhetsbevakning i allra högsta grad är en demo- kratifråga, en mänsklig rättighet. Den typ av skvaller- press som utvecklas i England m.fl. länder bör därför inte smitta av sig till vår nyhetsbevakning. Snabba, förenklade budskap är lika nedbrytande för det de- mokratiska intellektet som flottig, näringsfattig fast food är för kroppen. Miljöpartiet såg med stor oro på likriktningen mellan de två separata nyhetskanalerna i allmäntele- visionen, som successivt ökade under tidigare omor- ganisation. I nu gällande avtal - för vi har ju inte tagit dagens beslut ännu - mellan public service-företagen och staten står att det även fortsättningsvis ska finnas två separata nyhetsredaktioner inom Sveriges Televi- sion. Med "separat" torde menas fristående, enskild. I dagens utbud förekommer samma inslag alltsomof- tast. Det här anser vi inte överensstämmer med gäl- lande avtal. När jag anmälde SVT till Gransknings- nämnden för just brott mot gällande avtal visade det sig att Granskningsnämnden inte kunde granska an- mälan därför att kravet på separat sändning inte fanns inskrivet i sändningstillståndet. Nu säger SVT självt att det inte finns fog för på- ståendet att Aktuellt och Rapport skulle vara alltför lika - vadå alltför lika? Och hur kommer dagens verklighet att överensstämma med det nya avtal som vi kommer att besluta om här i eftermiddag? I propo- sitionen står det att det är av stor vikt att den nya organisationen med en central nyhets-desk inte ska leda till att de redaktionella bedömningarna centrali- seras. Men samma nyhetsinslag visas fortfarande i Aktuellt och Rapport. Vidare sägs att förekomsten av flera nyhetsredaktioner - de är ju fler än två i dag - ska innebära att förutsättningarna för variation ga- ranteras beträffande urvalet av nyheter. Men för SVT räcker det tydligen med att de inte är "alltför" lika. Under kommande tillståndsperiod kommer Granskningsnämnden att följa och utvärdera hur förändringarna inom nyhetsorganisationen påverkar mångfalden i nyhetsutbudet. Jag tycker även att sty- relsen borde ta sig en allvarlig funderare på hur fort- sättningen på denna dystra lek med ord ska kunna leda till att vi åter får olika nyhetsrapporteringar som det är värt att se på. Den snabba utvecklingen inom medievärlden in- nebär också att public services roll ständigt bör prö- vas. Radions betydelse framöver kommer med all sannolikhet att öka, som en motreaktion på alla bilder som ständigt flimrar förbi. Även Utbildningsradions roll som folkbildare kommer att öka. Därför är det extra viktigt att öppna för fristående bedömare att analysera och granska verksamheten. I propositionen sägs också att offentlig debatt bör stimuleras av pro- grambolagen själva och att ett fortsatt utredande av public service behövs. Hur ska statens ansvar för broadcasting se ut framöver? Ska det finnas sank- tionsmöjligheter för annat än sponsring och reklam? Hur ska framtida finansiering se ut när vi stänger av det analoga nätet och medierna smälter samman allt- mer? Ibland krävs det lite mer tydlighet i propositions- skrivandet om resultatet ska kunna mätas och grans- kas. Kulturutskottet har t.ex. valt att under rubriken Tillgänglighet för funktionshindrade komma med en konkretisering. Här säger propositionen att andelen textade program av det totala rikssända utbudet med svenskt ursprung ska öka påtagligt. Utskottet har valt att tolka det som att minst hälften av förstagångssän- da program med svenskt innehåll ska textas under kommande tillståndsperiod. Minst hälften är mätbart, och det finns nu möjlighet för Granskningsnämnden att granska. Jag går nu över till övriga motioner. Barn mellan tre och åtta år umgås med någon form av medier 2 timmar och 42 minuter per dag. Tyvärr står inte Sveriges Radio, Sveriges Television och UR för det dominerande inslaget. Här krävs kraftfulla insatser för att producera svenska barnpro- gram med hög klass. Jag ser med oro på hur TV- mediet köper in alltfler tecknade nonsens- och vålds- serier och förser dem med svenska röster. Det är under uppväxten vi skaffar oss de flesta av våra referenser och värderingar, utforskar verklighe- ten och gör en bild av hur den ser ut och hur den fungerar. Barndomsåren är en känslig tid. Upplevel- ser vi har formar oss och bestämmer hur vi ska handskas med situationer och möten som vuxna. Nutidens barn möter information och får upplevelser på helt andra sätt än de som var barn för 10 och 30 år sedan. Televisionens explosionsartade utveckling med ständigt fler kanaler och ett alltmer avancerat innehåll har gått hand i hand med informationstek- nologins utbud av snabbare kommunikationer, nya inlärningsmöjligheter, spel och större och mer komplexa vägar att söka information. Att den tekniska utvecklingen går framåt är bra i sig. Yttrandefrihet och demokrati stärks av att det blir lättare att söka information och sprida åsikter. Samti- digt bör vi fråga oss vad utvecklingen på medieområ- det betyder för dem som är barn och unga i dag, vad medieutvecklingen gör med deras bild av verklighe- ten och deras förmåga att analysera den. Vi måste också fråga oss vad det innebär att växa upp med våldsinriktade dataspel, ett gigantiskt TV-utbud dyg- net runt och ögonblicklig tillgång till den stora gryta av information som finns hopblandad på Internet, där våld, pornografi, rasistpropaganda utgör en mindre men obehaglig del av helheten. När det mediala ut- rymmet växer finns det större möjlighet att inom det skapa slutna rum, dit debatt och kritisk granskning aldrig når. Vi saknar också kunskap om vad den förändrade användningen av kroppen gör med vår hälsa. Det som noterats är att antalet överviktiga barn ökar. Forskare börjar slå larm om skelettskador och motoriska rubb- ningar. Det finns sex områden som behöver diskuteras. Det är televisionens utveckling, dataspelen, Internet, det skrivna språket, videogram och film. Det behövs mer av både debatt och forskning om det nya medie- landskapet. Därför är det hög tid att ge en helhetssyn av den kunskap som finns i Sverige och internatio- nellt i dag. En utredning behöver tillsättas för att ta ett samlat grepp om alla de mediala situationer som barn utsätts för och deras påverkan på barnets utveckling, psykiskt såväl som fysiskt. Därför yrkar jag bifall till Miljöpartiets reservation 35 under punkt 45, vilket för övrigt alla andra partier gör utom Socialdemokraterna och Moderaterna. Men vi har ju ingen mittenregering. Till nästa reservation. Den enda icke kommersi- ella TV-produktionen är i dag Öppna kanalen. Den erhåller inte något statligt stöd. Drygt en miljon män- niskor har i dag tillgång till Öppna kanalen och kan bl.a. se direktsända debatter från EU-parlamentet. I dag är det i första hand de större kommunerna som ger bidrag, vilket innebär stora regionala skillnader som inte är acceptabla. Det är ju viktigt att alla män- niskor får tillgång till det fria mediet. Vi vill därför att möjligheten undersöks hur en statligt finansierad Öppna kanalen kan se ut. Förebilder finns i flera länder, närmast i Danmark och i Tyskland. Med det yrkar jag också bifall till reservation 32 under punkt 41. Det är viktigt att slå fast att teknisk utveckling aldrig går före kvalitet i public service. Miljöpartiet vill ha ett starkt och konkurrenskraftigt public service med bredd, hög kvalitet och modern teknik. I en rikt- linje för programverksamheten sägs också i proposi- tionen att programföretaget ska erbjuda ett mångsi- digt programutbud som kännetecknas av hög kvalitet i alla programgenrer. Enligt Granskningsnämndens alldeles färska rapport konstateras att kanalerna SVT 1 och SVT 2 fortfarande är breda public service- kanaler. TV 4 närmar sig däremot mer TV 3 och TV 5, dvs. deras mångfald minskar. Den här nya utvecklingstrenden, att det informationsinriktade utbudet minskar i TV 4, stärker mina och Miljöparti- ets krav på fria, självständiga och starka nyhetskana- ler i Sveriges Television. Slutligen har jag en kommentar till den odemok- ratiska valbevakningen. De flesta länder har någon form av skriftliga föreskrifter om hur medierna ska sköta valbevakning. I många fall är det noggranna regleringar. Men i Sverige finns inget skrivet eller reglerat om valbevakning. Vid genomgång av SVT:s rikssändningar efter valet 1998 fann Granskningsnämnden att två längre debatter hållits med samtliga partier, därutöver en längre duell mellan Göran Persson och Carl Bildt och en kortare mellan Mona Sahlin och Gudrun Schyman. Rapport Morgon hade kortare dueller där Socialde- mokraterna deltog i elva, Moderaterna i nio, Vänstern och Folkpartiet deltog i fem vardera, Centern och Kristdemokraterna i tre vardera och Miljöpartiet i två dueller. Jag tycker att det är rimligt att ställa större krav på likformig behandling av partierna inför val. Det går faktiskt att rätta till, om regeringen vill, vid nästa sändningstillståndsskrivning. Därför undrar jag om kulturministern vill agera så att mer jämlika förhål- landen kan få råda även i Sverige till nästa val. En liten kommentar till Folkpartiet, som säger att konkurrens är kvalitet. Det ska jag inte ha någon invändning mot, men kvalitet kostar, Lennart Koll- mats, och Folkpartiet vill inte höja licensen i dag. Även om Folkpartiet precis som Miljöpartiet inser att dagens licenssystem inte håller i den nya teknikvärl- den, har vi ingen majoritet för att ändra det i dag. Ska Folkpartiet då ekonomiskt utarma och sänka public service genom att i dag agera för att inte höja licensen för att möjliggöra högre kvalitet?

MURAD ARTIN (V)

Anf. 17 MURAD ARTIN (V)

Fru talman! Nej, Ewa Larsson, vi har två förslag. Ett på lång sikt, som jag nämnde i ett tidigare replik- skifte, med fonder som enligt våra beräkningar skulle ge SVT 15-25 % mer till public service-verksamhet än man har i dag. Det andra är att vi, också i en reservation, har skissat på ett annat sätt att förmera pengarna till SVT. Det handlar om att ställa krav på dem som distribue- rar TV-programmen. Vi vill alltså ersätta en höjning av TV-licensen med detta. Vi säger okej till nuvaran- de TV-licens, men vi har alternativa finansierings- möjligheter.

K-G BIÖRSMARK (Fp)

Anf. 18 K-G BIÖRSMARK (Fp)

Fru talman! Ni säger okej. Men ni kan ju inte säga något annat än okej, för det finns ingen majoritet för någonting annat heller. Det går inte att förändra nå- gonting om man inte har majoritet. Det allvarliga tycker jag är att Folkpartiet säger nej till höjd licens, eftersom det är det system som har majoritet i dag, och att Folkpartiet pratar om högre kvalitet och dessutom vill detaljreglera om kyrkan ska ha sändningar eller inte. Däremot vill man inte ställa upp på en höjd licens. Vad är det då man ska ta bort från public service?

MURAD ARTIN (V)

Anf. 19 MURAD ARTIN (V)

Fru talman! Nu förstår jag bättre varför Miljöpar- tiet är i koalition med Socialdemokraterna. Det är för att alltid i alla lägen försöka ha majoritet. Vi lägger fram våra förslag utifrån vår ideologi och utifrån det vi tycker är rätt. Det är det som detta alternativa förslag handlar om, dels om fonderna längre fram, dels om att få in pengar till TV på ett annat sätt under den kommande sändningsperioden. Det kanske går bra att läsa den reservationen, Ewa Larsson. Det skulle underlätta debatten.

BIRGITTA AHLQVIST (S)

Anf. 20 BIRGITTA AHLQVIST (S)

Fru talman! Jag har läst den reservationen. Det finns många intressanta tankar i det Folkpartiet ut- vecklar. Själv står jag väl inte helt bakom dem. Det vi är överens om är att licensavgiften inte håller framöver. Men det är den som gäller i dag. Då tycker jag att det är anmärkningsvärt att samtidigt prata om att man vill ha högre kvalitet och inte gå med på en höjning som möjliggör denna högre kvali- tet.

MURAD ARTIN (V)

Anf. 21 MURAD ARTIN (V)

Fru talman! Public service är för oss socialdemo- krater grunden i ett fungerande demokratiskt medie- samhälle. Public service ska garantera mångfald och kvalitet. I en konkurrensutsatt mediemarknad är vi övertygade att det är mer viktigt än någonsin att stär- ka public service-uppdraget - detta just för att garan- tera det som public service står för i egentlig mening, dvs. geografisk spridning, redaktionellt oberoende, kvalitet och minoritetsansvar. Enbart med ett väl fungerande public service-uppdrag kan vi garantera ett medieutbud som kännetecknas av kvalitet och som alla människor i hela landet kan ta del av. Vi står alltså för en radio och TV för hela Sverige. En parlamentariskt sammansatt arbetsgrupp har tagit fram public service-propositionen, som dagens betänkande i första hand grundar sig på. Vi har i detta arbete lyckats nå enighet inom nästan samtliga frågor. Det har vi ansett vara viktigt för att kunna garantera en trygg och hållbar utveckling för public service- uppdraget. När propositionen lades på riksdagens bord stod samtliga riksdagspartier bakom riktlinjerna för programverksamheten. Finansieringsförslagen stöds av en majoritet bestående av Socialdemokrater- na, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Det visade sig dock att enigheten för programverksamheten på ett antal punkter enbart var ett spel för galleriet. Detta spel står framför allt Moderaterna för. Teknikutvecklingen går fort, och nya lösningar måste prövas. Detta ledde till att vi i arbetsgruppen kom överens om att en parlamentarisk kommitté måste tillsättas med uppgift att göra en översyn av det framtida public service-uppdraget i denna ständigt föränderliga mediesituation. Även om vi i dag står inför ett avstamp inför kommande tillståndsperiod är det viktigt att public service-debatten fortsätter, såväl inom den nya utredningen som i medierna och här i riksdagen. Jag vill också understryka vikten av vad som sägs i utskottets betänkande om den digitalradiokommitté som ska tillsättas. Den ska enligt propositionen ha uppgiften att göra en utvärdering av försöket med den digitala radion och föreslå lösningar inom detta om- råde. Utan något tillkännagivande, men dock som något viktigt, säger utskottet att kommittén kan till- sättas och arbeta skyndsamt. Det har vi nått en bred enighet om i utskottet. Skälet till detta är att vi så snabbt som möjligt ska hitta en bra lösning för den framtida DAB-radion. Charlotta Bjälkebring hade räknat ut hur många reservationer som Moderaterna står bakom. Av de 36 var det 19 stycken. Dessbättre står Moderaterna i stor utsträckning ensamma i sina strävanden att vingklip- pa public service. När det gäller antalet reservationer kan man möjligen säga att de har visst understöd av Folkpartiet, som står bakom 12 stycken. Moderaterna reserverar sig i betänkandet mot riktlinjerna för verksamheten - trots, som jag sade tidigare, enighet under arbetet med propositionen. Det kan verka något förvirrande. Moderaterna vill att Sveriges Television enbart ska vara ett komplement till de kommersiella kanalerna. Public service- företagen ska enligt Moderaterna enbart sända ett sådant utbud som de kommersiella kanalerna inte finner det lönsamt att satsa på. Det leder till att vi får en rest-TV och till att folk blir mindre intresserade av att ta del av den verksam- het som sker och det programutbud som finns hos public service-företagen. Det i sin tur leder naturligt- vis till att vi riskerar att betalningsviljan för public service-företagens verksamhet minskar. Då har vi just situationen med en rest-TV och också en restradio. Den socialdemokratiska synen på public service- utbudet präglas av bredd och djup. För oss är det viktigt att alla människor kan hitta ett utbud som passar just dem. I praktiken innebär detta att både små och stora publikgrupper ska kunna tillgodoses. I gårdagens Dagens Nyheter hade Kent Asp en debattartikel under rubriken "Låg kvalitet ger tittar- flykt från SVT". Asp menar att TV-tittarna sviker SVT därför att det sänds för få bra underhålls- och faktaprogram. I det läget är det naturligtvis orimligt att begränsa SVT:s uppdrag till att vara ett komple- ment, en rest-TV, till Moderaternas kommersiella krafter. I stället tror jag att det är viktigt att SVT ar- betar mer med program som Skärgårdsdoktorn, eller varför inte Rederiet, och att man anstränger sig än mer för att fylla upp fakta- och nyhetsprogram med ett angeläget innehåll. I Moderaternas TV-värld ska SVT förbjudas att sända t.ex. Expedition Robinson och, antar jag, också viktiga idrottsevenemang, efter- som det är program som bör ges som monopol till de kommersiella TV-bolagen. Det skulle vara intressant att se hur urvalet ska fungera. Ska Jan Backman tjänstgöra som en censor åt Sveriges Television och säga vilka program de inte får sända därför att TV 3 ska ha dem? Det ska bli intressant att se hur man från moderat sida har tänkt sig att lägga upp detta. Det är viktigt att ha denna bredd och detta djup, så att folk känner att det är viktiga program som man ser och därmed känner att man får någonting för pengar- na när man betalar TV-avgiften. Den uppgiften ska alla tre public service-företagen kunna fullfölja i fortsättningen. Det är tydligt att Moderaterna inte är intresserade av radio och TV för hela Sverige. För dem är det ett komplement. Det tyder på en underskattning av dess värde för många människor. Det är faktiskt så, Jan Backman, att en tredjedel av Sveriges befolkning inte kan ta emot fler kanaler än SVT 1, SVT 2 och TV 4. Ska dessa människor inte få chansen att se de pro- gram som Jan Backman annars talar så väl om i de kommersiella TV-kanalerna därför att de inte har den distributionsteknik som de enligt Jan Backman bör ha, dvs. parabol eller kabel? Jag tror att mitt resone- mang i det avseendet är näraliggande Birgitta Selléns. Det är alltså viktigt att se till att alla människor får möjlighet att ta del av programmen oavsett vilken teknik man använder sig av för att ta emot program- men. Dagens betänkande innehåller en del förbättringar för personer med funktionsnedsättningar. Jag ska inte säga mycket om det utan bara konstatera att här råder en bred enighet om att kraven på programbolagen ska förtydligas och stärkas. För att underlätta finansie- ringen av en del av dessa reformer får också SVT ett engångsbelopp på 10 miljoner kronor. De bör också göra större ansträngningar för att åstadkomma en jämn och hög ljudkvalitet och undvika störande bak- grundsljud. Det är ett arbete som inte minst Elisabeth Fleetwood har deltagit i. Förhoppningen är nu att dessa skrivningar ska kunna leda till märkbara förbättringar för funktions- hindrades tillgänglighet till public service-utbudet. Vi har också lyckats få till stånd krav på program- bolagen när det gäller utbudet till språkliga och etnis- ka minoriteter. Inte minst är detta viktigt för de finsk- språkiga som lyssnar på Sveriges Radio. Moderaterna reserverar sig mot att minst 55 % av Sveriges Radios och Sveriges Televisions allmänpro- duktion ska göras utanför Stockholm. Man hänvisar till att detta är detaljstyrning. För Socialdemokraterna handlar det inte om detaljstyrning. Det handlar om att upprätthålla en decentraliserad organisation och beva- ra en radio och TV för alla människor i hela landet. 55-procentsmålet är ett viktigt krav i ambitionen att bibehålla ett utbud som speglar hela landet. För att säkerställa denna decentraliserade organisation tillför vi även ett krav om att den andel av resurserna för allmänproduktion som förbrukas av enheterna utanför Stockholm ska bibehållas på minst nuvarande nivå. Dessa krav menar vi är väldigt viktiga för att vi i framtiden ska kunna bibehålla en radio och TV för hela svenska folket. Förtydligandet av Utbildningsradions uppdrag är en mycket viktig åtgärd. UR ska i större utsträckning fokusera på produktion av utbildningsprogram. Ut- skottet säger att UR ska ge särskild stimulans till etniska och språkliga minoriteter, vilket innebär att man rimligen bör satsa mer på verksamhet riktad till de grupperna. Jag önskar för egen del att Utbildnings- radion, tillsammans med invandrarnas egna organisa- tioner och folkbildningen gör rejäla satsningar på språkutbildning bland våra invandrare, så att man underlättar för invandrargrupper och enskilda invand- rare att komma in bättre i det svenska samhället. Den digitala tekniken är fortfarande ett hett de- battämne, trots att verkligheten nu håller på att köra över moderaterna på den punkten. Moderaterna envi- sas med att säga att SVT snarast bör inrikta sig mot andra digitala plattformar än det digitala marknätet. Det är viktigt att ha olika tekniker. Det är inte som moderaterna säger i sin reservation, att miljarder har kastats ut på det digitala marknätet. Jag kollade i dag med Teracom, som är det före- tag som står för investeringarna. Enligt Teracoms uppgifter har beslut fattats om investeringar i det digitala marknätet för 641 miljoner kronor. Man ökar penetrationen av boxarna. Försäljningen går bättre. Hittills i år har man placerat ungefär 35 000 boxar. Därmed har man åstadkommit nästintill en fördubb- ling av den siffra som gällde vid årsskiftet. Den digitala marksända radion har däremot up- penbara problem, eftersom lyssnarna ännu inte är speciellt intresserade av att köpa mottagarutrustning. Anledningen är att utrustningen är dyr. Det är svårt att hitta något mervärde, eftersom man enbart kan lyssna till Sveriges Radios program. Den parlamentariska digitalkommittén, som nu snabbt ska påbörja sitt arbete, kommer naturligtvis att diskutera problemen. Jag kan tänka tanken vad som skulle hända om man lät ett par rikstäckande, kom- mersiella kanaler komma in på det digitala marknätet. Dessa kanaler skulle kunna bidra till det som i nulä- get saknas för DAB-radion, nämligen mervärdet. Det är viktigt att vi försöker hitta lösningar genom att föra en dialog med de kommersiella radioutgivarna. Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpar- tiet står bakom förslaget till finansiering. Lennart Kollmats förde ett resonemang om finansiering och ägande. Det är klart att man får tänka vilka tankar man vill. Det ska man göra. En politiker har dock möjligen till ädelt syfte att försöka förverkliga sina tankar. Om man förverkligar Folkpartiets tankar skulle det leda till att public service-företagen skulle säljas ut på börsen eller, som det står i reservationen och för övrigt i Folkpartiets mediepolitiska program, göras till personalägda företag. Jag tror inte att man kan ha ett public service-uppdrag där intressena yt- terst styrs av aktieägarnas förväntningar på vinst på kapitalet. Det måste vara andra utgångspunkter som gäller för public service-verksamhet. Ewa Larsson har rätt när hon säger att det är märkligt att man inte vill vara med om att höja TV- avgifterna om man klagar över kvaliteten och därför vill ha en förändring, i likhet med moderaterna. Vi står nu inför ett avstamp inför kommande av- talsperiod för public service-företagen. Det har varit en lång och livlig debatt. Jag hoppas att den debatten kan fortsätta. Under tiden som utredningsarbetet pågår gäller de riktlinjer som riksdagen nu står i be- grepp att fatta beslut om.

BIRGITTA AHLQVIST (S)

Anf. 22 BIRGITTA AHLQVIST (S)

Fru talman! Låt mig först påpeka att de moderata reservationerna inte säger någonting om att inte SVT skulle vara företrätt i det digitala marknätet. Det vi har opponerat oss mot är att det har blivit en rege- ringsfråga, en politisk fråga snarare än en distribu- tionsteknisk fråga. Det kunde vara intressant att höra Åke Gustavs- sons synpunkter på att kravet på att 55 % av pro- grammen ska produceras utanför Stockholm skulle vara det som gör att vi får TV-program som intresse- rar hela folket. Jag tycker att Lennart Kollmats för- klarade ganska tydligt att det måste finnas andra me- toder för att nå fram till att SVT känner ett ansvar för hela folket än att ange ett procenttal. Det blir lite bakvänt. Det är jag som försvarar mig mot den som står i talarstolen. Det finns ingenstans i de moderata reservationerna något påstående om att SVT skulle svika de tittare som i dag inte kan ta emot annat än markbundna sändningar och ge dem det utbud de har rätt att kräva eller det utbud det finns anledning att erbjuda dem. Vi vill under överskådlig tid ha kvar de analoga sändningarna i marknätet. Allt analogt blir därmed tillgängligt för dem som så öns- kar. Rest-TV-begreppet låter så negativt. Är det inte bättre att kalla det komplement-TV? Utöver allt det som erbjuds finns det nischer, kvalitetsaspekter, som tillgodoses av public service inom ramen för ett pub- lic service-uppdrag, av public service-företagen eller på annat sätt.

MURAD ARTIN (V)

Anf. 23 MURAD ARTIN (V)

Fru talman! Man kan naturligtvis diskutera siffran 55 %. När den tillkom låg andelen produktion ute i landet lägre än den gör nu. Vi har satt upp ett utvärde- ringsbart mål som det är viktigt att följa. Utan att vara alltför raljant kan man säga att siff- ran 55 % är uttryck för en viss generositet mot den produktion som sker i Stockholm, sett mot befolk- ningsunderlaget. Stockholm är garanterat betydligt mer produktion än vad som svarar mot befolknings- underlaget. I dag är en tredjedel av svenska folket hänvisad till marknätet. De har inget alternativ. För dem är kabel-TV oftast inget alternativ, av den enkla anled- ningen att man inte kan ha en kabel till en enstaka fastighet. Därför kommer det också i framtiden att vara nödvändigt att ha terrestra sändningar. Det kommer i framtiden inte att finnas analoga sändning- ar, av flera skäl. Det är dels av kvalitetsskäl, dels av kostnadsskäl. Konsekvensen av ert resonemang är att en tredjedel av svenska folket lämnas åt sitt öde, i det avseendet. Rest-TV låter negativt. Det är negativt. Det är precis det ni vill ha. Det som de kommersiella TV- bolagen säger nej till ska hänvisas till Sveriges Tele- vision. SVT ska inte få sända VM-finaler i fotboll eller andra breda evenemang. Det ska de kommersi- ella kanalerna ta hand om. Om man menar allvar med fri konkurrens borde väl public service få vara med och tävla om de evenemangen, Jan Backman.

ANA MARIA NARTI (Fp)

Anf. 24 ANA MARIA NARTI (Fp)

Fru talman! Åke Gustavsson talar om att public service-produktionen i Stockholm skulle vara pro- portionell mot befolkningsunderlaget. Vore det inte bättre om den vore proportionell mot produktionsre- surser, produktionskompetens och produktionskapa- citet? Det fanns en rolig artikel i SVT:s personaltid- ning häromdagen, där Göteborgsteknikerna klagade på att de inte hade fått sköta en utsändning av SM- finalen i handboll. I stället hade man dragit upp med en buss från Malmö till Göteborg. Om det hade ut- spelats i Stockholm hade bussen kanske fått åka från Malmö till Stockholm. Då hade det blivit produktion utanför Stockholm av det. Det är en chimär att tro att man på det sättet kan styra SVT:s produktionsfördelning.

HOLGER GUSTAFSSON (Kd)

Anf. 25 HOLGER GUSTAFSSON (Kd)

Fru talman! Det får gärna vara proportionellt mot resurser, kompetens och kapacitet. Det är just det som är det yttersta syftet. Genom att man säkrar de 55 % säkrar man också att resurser, kompetens och kapa- citet kan finnas runtom i landet. Jag kan naturligtvis inte diskutera enskildheter om OB-bussar och annat. Men hela tanken är att vi ska ha teknik, resurser och kreativt arbete runtom i landet. Jag har, Jan Backman, ägnat ganska mycket tid åt att tala med enskilda medarbetare framför allt på Sveriges Television. Jag har också ägnat mig mycket åt att diskutera med människor i allmänhet runtom i Sverige. För alla har det - med något undantag, ska jag erkänna - varit väldigt viktigt att vi har detta mål. Skriver man det allmänt, som den tidigare TV- ledningen ville att vi skulle göra, blir det ett mål som inte är utvärderingsbart. Det måste vara utvärderings- bart så att vi har möjlighet att ge en reaktion om man inte har uppfyllt det mål som är fastställt. Vi ska akta oss för att ställa en rad olika detalj- krav och liknande på public service-företagen. Det tror jag vi är ganska överens om. I stället för allmän- na svepande formuleringar som kan tolkas ungefär hur som helst är det väl rimligare att ha krav som kan utvärderas. Har man uppfyllt kravet, eller har man inte uppfyllt kravet?

Beslut

Beslut: 2001-06-12

Protokoll med beslut

2001-06-12