Våldsbrott och brottsoffer

Anf. 87 Anti Avsan (M)

Herr talman! Nu ska vi diskutera och debattera justitieutskottets betänkande som handlar om våldsbrott och brottsoffer. Rubriken på det här ärendet betecknar två väldigt centrala delar i rättsskipningen.

Våldsbrott har vi nyligen behandlat här i kammaren när vi fattade beslut om att skärpa straffen för allvarliga våldsbrott genom att göra förändringar i straffskalorna, någonting som är ett uttryck för att man har mindre och mindre tolerans mot våld mellan människor. Det är en effekt av att människor har blivit mer socialiserade och lever tätare tillsammans, och det finns också skäl för samhället att markera mot våldsbrottslighet.

På motsatta sidan av gärningsmannen finns alltid ett brottsoffer när det gäller våldsbrott. Brottsoffer är personer som av olika skäl inte alltid har möjlighet att komma till sin rätt. Det kan handla om att polisen inte utreder de brott som man rätteligen tycker borde utredas. Det kan till och med handla om att man helt enkelt inte får hjälp i en akut situation, och det är naturligtvis oacceptabelt.

Sådant handlar om andra saker än just det här ärendet, men det är sådant som har effekt på våldsbrott och brottsoffer.

Moderaterna och flera av våra kamrater i Alliansen har uppfattningen att regeringen borde gå längre i ett antal olika frågor. I ett längre perspektiv kan jag väl säga att jag tycker att det är lite tråkigt att framför allt Socialdemokraterna under tidigare mandatperioder haft ett ganska svagt intresse när det gällde just brottsoffer.

Detta kom till exempel till uttryck bland annat i att ingen ville debattera frågor om brottsoffer inför det förra valet. Jag hoppas att det är något annorlunda nu, men kanske inte helt och fullt. Då hade kanske några av de motioner som finns bifallits.

Innan jag går vidare vill jag för ordningens skull yrka bifall till reservation 3 under punkt 6. Vi står naturligtvis bakom alla reservationer där Moderaterna finns angivna som reservanter, men för tids vinnande yrkar jag endast bifall till reservation 3.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Jag kan börja med att säga någonting om just hedersrelaterat våld, för det är vad reservation 3 avser.

Hedersrelaterat våld är någonting som ibland uppmärksammas av rättsväsendet, och de brottsoffer som vågar stå emot kan råka väldigt illa ut. Det vet vi genom fallen Pela Atroshi och Fadime Sahindal, personer som vågade stå emot men som ändå drabbades av det yttersta våldet. Båda två hedersmördades.

Det finns tusentals personer i Sverige som lever under inflytandet av en hederskultur, vilket får en mängd olika konsekvenser. Alla blir dock begränsade i sin frihet, och det är någonting som vi tycker är väldigt allvarligt.

Man kan inte leva sitt liv på det sätt som vi tycker att man ska kunna leva i Sverige, alldeles oavsett om man är kvinna eller man. Det här drabbar dock främst yngre kvinnor.

Man får inte välja vem man ska gifta sig med. Man får inte välja vem man ska umgås med. I värsta fall utsätts man för väldigt allvarliga repressalier från familj, nära anhöriga och släktingar om man bryter mot de hedersnormer som finns.

Det här kan vi aldrig acceptera, och vi måste gå längre när det gäller alla ansträngningar för att komma åt den här typen av brottslighet.

Här handlar det om en mängd olika åtgärder. Man kan tycka att en kartläggning kanske inte behövs, för detta borde vara väl känt, men jag är inte så säker på att det är så. Det finns anledning att titta närmare på det här men också se vilka kunskaper som finns till exempel inom socialtjänsterna i olika delar av Sverige för att hantera just brottsoffer som man uppmärksammar är utsatta för någonting som kan vara uttryck för hederskultur.

Jag vet att många brottsoffer förlitar sig på att få hjälp kanske av socialtjänsten, eftersom det kan handla om att man måste flytta och bo på ett annat ställe för att kunna leva på det sätt man själv vill. Men på många ställen är tyvärr förståelsen ringa.

Det finns också goda exempel på hur man arbetar med problemen, och jag tycker att vi ska ta fasta på de goda exemplen. Där ska vi inhämta kunskap och använda den i alla sammanhang där frågorna är aktuella.

Naivitet hjälper ingen. Det finns en naivitet i dessa frågor. Det kan till exempel vara så att socialtjänsten pratar med anhöriga till brottsoffret och får en helt annan bild. Då förstår man inte hur man ska värdera och validera den information som har kommit fram.

Jag ska också nämna några av de andra viktiga områdena. Jag tänkte särskilt tala om våld mot äldre. Antalet äldre människor i Sverige ökar. Det är en naturlig följd av utvecklingen, och åldrandet ska också vara förenat med god livskvalitet. Det gäller också i det avseendet att man inte ska utsättas för våld eller brott.

Äldre behandlas illa inom omsorgen. Om våld förekommer är det något som gärna tystas ned från verksamhetsutövarnas sida. Vi vet att det förekommer. Vi vet också att det förekommer problem med relationsvåld mot äldre, och även funktionshindrade ska nämnas. Det är också ett stort problem. Det handlar många gånger om sköra och värnlösa människor. De blir illa åtgångna av den typen av brottslighet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Vi moderater har pekat på något som gjordes under alliansregeringens tid, nämligen att ge Åklagarmyndigheten i uppdrag att titta närmare på vilka möjligheter det finns att använda olika straffskärpningsgrunder så att straffen blir strängare när man inriktar sig mot skyddslösa, värnlösa och äldre personer. Det finns anledning att titta närmare på de frågorna.

Trots att det var något som gjordes redan under alliansregeringens tid finns skäl att gå vidare när det gäller lagstiftningen mot tvångs- och barnäktenskap, det vill säga att förhindra att unga gifts bort mot sin vilja. Det finns lagstiftning i dag, men det finns anledning att titta närmare på om det går att göra mer. Just att unga gifts bort mot sin vilja är också starkt förknippat med hederskultur. Där är det oftast inte den som ska gifta sig som får bestämma vem han eller hon ska gifta sig med utan det är någon annan som har en bestämd uppfattning. Det kan vara gamla män som gifter sig med mycket unga kvinnor, och det kan vara fråga om relationer som vi har svårt att förstå. Under alla förhållanden finns anledning att göra mer.

Herr talman! Det här är frågor som kan debatteras och diskuteras mycket mer än så.

(Applåder)

Anf. 88 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! I betänkandet Våldsbrott och brottsoffer finns ett gäng reservationer från oppositionen, där man på olika sätt vill förbättra situationen för vårt lands brottsoffer. Med all respekt för enskilda lagändringar, som exempelvis kan ge bättre upprättelse och en tydligare markering mot våldsbrott, är de grundläggande förutsättningarna allra viktigast.

Herr talman! Under hösten 2015 fanns ett parti i Sveriges riksdag som föreslog att antalet poliser skulle utökas i vårt land. Inget annat parti tyckte att det var en nödvändig investering. Det var vi, Sverigedemokraterna, som föreslog att fler poliser skulle utbildas, och ni andra partier röstade emot.

Om vi hade fått som vi hade velat hade det redan i år börjat synas fler poliser ute i tjänst. Men resultatet av samtliga resterande partier ger det antal poliser som finns tillgängliga i dag. Det finns dessvärre otaliga brottsoffer som aldrig får sin polisanmälan behandlad. Det kan vara ett solklart fall med tydliga bevis och till och med ett erkännande från förövaren, men där ärendet efter flera år inte kommit längre än till just en polisanmälan.

Detta beror endast på att det finns för få poliser som ska hantera många anmälda brott. Med för få poliser som ska hantera många anmälda brott skapas en prioritering där vissa fall kanske avskrivs eller får vänta i flera år på att en utredare ska börja hantera ärendet. Denna situation, som alltför många brottsoffer får uppleva, är en samlad effekt av de ramanslag till Polismyndigheten som både Alliansen och de rödgröna partierna stod bakom 2015.

Jag kanske inte behöver understryka att jag tycker att detta är helt uppåt väggarna. Jag känner verkligen med de brottsoffer som har råkat ut för ett brott där bevisläget kan vara klockrent men där regeringens underfinansiering av Polismyndigheten har gjort att brottsoffren inte får sin sak hanterad av polisen. Det finns tyvärr inget bättre ord att beskriva detta, herr talman, än att det är skit.

Herr talman! Det finns en välkänd ordning i det här landet, nämligen att när ett våldsbrott har inträffat finns oändliga resurser, stöd och politisk omtanke om brottslingen, men nästan alltid är det rätt sparsmakat med energi för brottsoffren.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Dan Eliasson, ni vet, vår rikspolischef i landet, har på ett tydligt sätt exemplifierat just detta. När en 22-årig flicka kom i vägen för en mördare på ett asylboende förra året ojades det i direktsändning i SVT över vilket trauma mördaren bar med sig och vad denne eventuellt hade varit med om för hemskheter.

Detta är ett klassiskt synsätt för liberaler och partier på vänsterkanten. När ett brott begås är det ingen som fokuserar på att markera mot den brottsliga handlingen eller att visa stöd för brottsoffret. Allt fokus läggs på brottslingen och om den personen har haft för få fritidsgårdar att välja mellan när denna har växt upp. Vi känner igen debatten.

I det här betänkandet står Sverigedemokraterna bakom en reservation om att markera tydligare när äldre personer, som kan ha svårt att värja sig, utsätts för ett brott. Vi menar att det är självklart att det ska ses som en försvårande omständighet och därmed leda till en tydligare straffpåföljd om någon exempelvis överfaller och rånar en pensionär som har svårt att värja sig. De rödgröna partierna yrkar avslag på de motionerna. I stället är de alltid nöjda.

Det finns faktiskt en punkt i brottsbalken som hanterar äldre och straffpåföljder, bland annat straffmätningen när äldre personer har begått ett brott. Då ska domstolarna beakta brottslingens ålder vid straffmätningen så att brottslingen inte får ett alldeles för långt straff. Det kan enligt regeringen upplevas som lite extra tufft att sitta inne när man är äldre. Regeringen anser med andra ord att ålder har en betydelse vid straffmätningen i de fall där den äldre är en brottsling men att åldern inte har någon betydelse när den äldre är ett brottsoffer.

Återigen ser vi en tydlig omsorg om brottslingens perspektiv och avsaknad av omsorg om brottsoffrets perspektiv.

Herr talman! Sverigedemokraterna vill generellt att samhället ska få ett större och tydligare ansvar för brottsofferperspektivet. Därför vill vi att staten i fortsättningen ska ha huvudansvaret för att brottsoffer ska få sina skadestånd utbetalade av staten och inte att brottsoffren ska behöva vända sig till förövarna för att försöka få sina skadestånd utbetalade. Vi vill också se ett högre skadestånd gällande just våldsbrott eftersom vi helt enkelt värderar våldsutsattas kränkthet mer än exempelvis när någon upplever sig kränkt på grund av sin religiösa tillhörighet.

Sverigedemokraterna står fortfarande bakom att det ska bli enklare för kvinnor som i dag trakasseras, förföljs, hotas och utsätts för våld att få kontaktförbud utfärdade. Från första andetaget när en kvinna ansöker om kontaktförbud ska ärendet tas på största allvar, och samhällets hjälp och stöd måste finnas direkt. Det måste givetvis bli allvarligare konsekvenser för dem som ändå överträder ett kontaktförbud. I tidigare debatter har vi föreslagit fotboja som ett alternativ vid kontaktförbud.

Men det absolut viktigaste är det jag inledde mitt anförande med, nämligen att brottsoffer måste få uppleva att deras anmälningar tas på allvar. Det måste finnas omedelbara resurser som direkt sätter igång. Det är oacceptabelt att det finns så många brottsoffer som lämnas åt sitt öde som sker i dag. För att ändra på detta krävs ett politiskt ledarskap som förstår vad som behöver göras innan problemen uppenbarar sig. Herr talman! Ett sådant politiskt ledarskap finns dessvärre inte i överflöd i den här församlingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Jag yrkar, avslutningsvis, bifall till reservation 1 om våld mot äldre och reservation 16 om statlig skadeståndsgaranti. 

I detta anförande instämde Crister Spets (SD).

Anf. 89 Anti Avsan (M)

Herr talman! Adam Marttinen säger att polisens bristande förmåga att utreda brott beror endast på antalet poliser. Han framställer Sverigedemokraterna som om de hade haft facit inte bara beträffande potatisen och Alströmer utan också i det här fallet.

Min fråga till Adam Marttinen är hur han förklarar den minskande brottsuppklaringsprocenten över tid. Är det bara antalet poliser det handlar om, eller kan det vara någonting annat också? Det är liksom en ledande fråga till Adam Marttinen.

Jag kan säga så här: De samhällsutmaningar som finns i Sverige innebär i och för sig att det behövs fler poliser. Det gäller inte minst de utmaningar som finns i utanförskapsområden eller, som polisen kallar dem, områden som är särskilt utsatta för allvarlig brottslighet. Där har polisen i många avseenden kapitulerat, liksom många andra myndigheter. Man har lämnat över det offentliga rummet till personer som är kriminella. Det är helt oacceptabelt, och för att återta territoriet där krävs det poliser.

Vi moderater har därför föreslagit 25 000 poliser senast 2025, men vi anser också att polisens effektivitet måste bli betydligt mycket högre. Det är någonting som Adam Marttinen inte ens nämner. Han säger att det endast handlar om antalet poliser.

Det är inte bara överbudspolitik som leder till framgång utan också analys av vad som brister och kan bli bättre i det som är befintligt i dag. Jag vill påstå att det krävs betydligt högre effektivitet och uppklarningsprocent hos polisen och att det beror på en mängd olika faktorer som ligger lite djupare men att det också krävs fler poliser.

Anf. 90 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! Till att börja med: Det är antalet poliser som är avgörande för att det ska gå att hantera de anmälda brott som i dag läggs på hög. Det finns liksom ingen annan som kan göra det arbetet än poliserna själva. Det är ett uppdrag som är ålagt Polismyndigheten. Det är Polismyndighetens ansvar, och det är fler anställda som krävs för att hantera den mängden.

När det gäller effektivitet tror jag att om man frågar poliserna själva runt om i distrikten om de jobbar effektivt svarar de nog att de hellre vill se fler poliser än effektivisera, att den största delen av lösningen ligger i antalet poliser och inte i att öka effektiviteten.

Man kan säga att Sverigedemokraterna verkar ha en spåkula och ifrågasätta det, men vi har haft ett tydligt facit på utvecklingen i Sverige. Alliansen har tydligt sagt att migrationen har varit en vinst för samhället och välkomnat den. Vi har gjort en helt annan politisk analys och sagt att den okontrollerade migrationen till Sverige kommer att ställa ökade krav på våra myndigheter, kanske framför allt Polismyndigheten, i ett kort perspektiv. Ser man tillbaka på det som vi har sagt och det som vi har förutspått är vår spåkula något klarare än Alliansens spåkula.

Därför är det inte helt konstigt att vi har föreslagit ett utökat antal poliser för att klara av myndighetens samlade uppdrag. Där tycker jag att Alliansen och kanske Moderaterna har brustit i sin framtidsanalys av de politiska omvärldshändelser som vi har stått inför i Sverige.

Anf. 91 Anti Avsan (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Herr talman! Jag vill påstå att om man tillför fler poliser till Polismyndigheten i Sverige och de poliserna inte arbetar på ett effektivt sätt - vilket vi har kunnat uppmärksamma i en mängd olika enskilda avseenden; det kan gälla bostadsinbrott eller inbrott på andra platser, och det kan gälla sexualbrott - därför att myndigheten har arbetsmetoder som innebär att den inte är effektiv, då måste man göra någonting åt det. Gör man ingenting åt det kommer de tillförda poliserna inte att prestera så pass många nya utredningar som de skulle göra om man också tittade på effektiviteten. Det tycker jag är självklart.

När det gäller migration och alla de frågorna kan man väl säga så här: Det är individer som begår brott. Brott ska bedömas efter sitt straffvärde, och det är lika klandervärt att begå brott alldeles oavsett vem man är och varifrån man kommer. Det är oacceptabelt i vilket fall som helst.

Ytterligare en sak som jag blir lite konfunderad över är att Sverigedemokraterna vill lyfta skadeståndsansvaret från den som har begått brott och låta staten ta över det ansvaret. Jag tycker att det är en bra ordning att kronofogden jagar den som har begått brott och är skadeståndsskyldig så att den personen får göra rätt för sig, direkt till brottsoffret om så är möjligt.

Det är trots allt så att den information man som målsägande får tillsammans med domen innebär att man får en anvisning precis hur man ska göra och vart man kan vända sig om man inte får skadeståndet, som kronofogden erbjuder sig att driva in.

Jag tycker att det är ganska självklart att de som har begått brott ska göra rätt för sig själva så långt det går, också när det gäller skadestånd, och jag undrar varför Sverigedemokraterna vill lyfta över det ansvaret till staten.

Anf. 92 Adam Marttinen (SD)

Herr talman! När det gäller effektivitet, Anti Avsan, kan man säga att ni har haft ett par år på er under den här mandatperioden att låta Polismyndigheten visa sin förmåga att effektivisera utifrån de förutsättningar den har haft. Vi kan väl säga med facit i hand att det har gått så där, särskilt mot bakgrund av hur många anmälda brott som läggs på hög i dag.

För mig är det alldeles självklart att vi har haft en underfinansiering av Polismyndigheten och en för låg målsättning från politiskt håll att ha fler poliser. Fler poliser är huvudlösningen på många av de problem som Polismyndigheten upplever i dag. Det är möjligt att vi har skilda uppfattningar om den saken, men det kan väl vara naturligt eftersom vi tillhör två olika partier.

När det gäller den statliga skadeståndsgarantin är det absolut inte så att ansvaret ska tas bort från den som har begått ett brott. Jag kanske var lite otydlig i mitt anförande; det framgår i motionen att staten i sin tur ska utkräva skadeståndet från den som har begått brottet. Men själva syftet med motionen är såklart att underlätta för de brottsoffer som finns i Sverige i dag så att de lättare ska få tillgång till det skadestånd som har blivit utdömt. De ska inte behöva vara i kontakt med förövaren eller med förövarens advokat eller liknande för att få skadeståndet utbetalat, utan det ska vara en enklare process för den som har blivit utsatt för ett brott. Det är med hänsyn tagen till brottsofferperspektivet, liksom i så många andra frågor som vi har hanterat i detta motionsbetänkande.

Anf. 93 Johan Hedin (C)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Herr talman! Det är svårt att sätta sig in i situationen, svårt att ens formulera tanken, men tänk er att drabbas av det värsta man kan drabbas av: att en älskad nära anhörig - ens barn, make eller maka, syskon eller förälder - rycks ifrån en. Tänk vilka tankar som måste gå genom huvudet och hur det måste kännas i hjärtat och magen när det börjar bli klart vad som har hänt. Tänk på de timmar som kanske hinner gå innan man får klarhet och när polisen knackar på dörren och lämnar mardrömsbeskedet.

Precis i början av denna mandatperiod träffade jag representanter för RAV, Riksorganisationen för anhöriga till våldsdödade. Det är människor som varit med om precis just detta.

Ingenting som vi gör här kan göra skadan ogjord. Tiden kan inte vridas tillbaka, och ingen domstol i världen kan ge någon tillbaka en älskad närstående som förlorats genom brott. Men vi kan göra allt vi kan för att inte göra skadan större än den behöver vara.

Den som drabbas av våldsbrott måste känna sig sedd av samhället. I så stor utsträckning som möjligt ska den personen få upprättelse för det brott som är begånget mot honom eller henne. Gärningspersonen ska lagföras och straffas, och det skadestånd som han eller hon blir skyldig brottsoffret ska betalas. Om detta är nog de flesta överens. Det är dock inte riktigt så enkelt. Jag återkommer till det lite senare i mitt anförande.

Utredningar kan dra ut på tiden, och ibland blir det så att ingen ställs till svars för brottet. Det är i sig allvarligt och något som vi måste ta på största allvar. Vi ser en negativ utveckling när det gäller utredningsresultaten, och det är inte alls bra.

I ett första skede drabbas den brottsutsatta om ingen kan ställas till svars. I nästa steg urholkas förtroendet för rättsstaten om det blir en allmän känsla av att brott kan begås utan att risken är särskilt stor att åka fast. När fler upptäcker att man kan begå brott utan att åka fast kommer fler att begå brott, varvid ännu färre begångna brott utreds och fler brottslingar går fria.

Ett samhälle som går djupare och djupare ned i en sådan spiral är snart inte längre att betrakta som en rättsstat. Där kommer människor att söka sin trygghet och i värsta fall också sin upprättelse på andra håll än genom de demokratiska systemen, varvid fler brott kommer att begås. Till slut är tryggheten i fritt fall.

Vi har fortfarande långt dit i de flesta delar av Sverige, men på några håll måste insatser sättas in snabbt. Ju längre man väntar, desto svårare och dyrare kommer det att bli att vända utvecklingen.

I vissa områden är det redan i dag svårt att få folk att vittna och kanske ens anmäla brott. Det krävs ett långsiktigt förtroendeskapande arbete för att säkra rättsstatens funktion även där.

Centerpartiet har aviserat stora satsningar på tryggheten. De lokala poliserna, områdespoliserna, är grundläggande för förtroendet för polisen och rättssamhället. Vi måste satsa på dem för att den typen av polistjänst ska vara tillräckligt intressant för de bäst lämpade poliserna att söka. Poliserna måste få tid att jobba. De måste lära känna invånarna och etablera den ömsesidiga respekt som krävs för att någon ska våga prata om det som kanske är jobbigast av allt att prata om. Och när någon väl tar steget att anmäla ett brott eller vittna måste den personen känna att hela rättsstaten står upp bakom honom eller henne på ett stödjande och professionellt sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Områdespoliserna är dock inte de enda poliserna som behöver bättre villkor. Vi har avsatt 1,7 miljarder för att samtliga poliser ska kunna få högre löner. 2 000 kronor mer i månaden skulle satsningen räcka till. Det gäller även de 2 000 fler poliser som vi avsätter pengar för i vår skuggbudget.

Det är inte mycket, men det är en början och en viktig signal. Centerpartiet ser er, ni modiga och duktiga hjältar som utför små mirakel varje dag. Jag vet att mina kollegor i Alliansen är inne på samma spår.

Totalt satsar vi 9 miljarder för att stärka polisen under en fyraårsperiod. I det ingår en satsning på 1 300 civilanställda som kan avlasta polisen och bistå med expertkunskap.

För att brott ska kunna bekämpas effektivt krävs inte bara satsningar på polisen. Om vi bara skjuter till medel där kommer högarna att växa hos åklagarna. Även de måste tillföras resurser, så att de kan göra ett bra arbete och på rimlig tid, så att brottsoffret kan få upprättelse så fort som möjligt, och faktiskt för att gärningsmannen så fort som möjligt ska kunna sona sitt brott och gå vidare i livet.

Även Nationellt forensiskt centrum, som gör ett väsentligt arbete för de flesta brottsutredningar, behöver ett tillskott. Redan i dag går de på knäna, och väntetiderna för deras, för brottsutredningarna ofta helt avgörande, analyser är redan mycket långa.

Vi vill också stärka vittnesskyddet. Fler ska känna sig trygga när de deltar i en sådan process.

De tre delarna, som ligger utanför de rena polissatsningarna, utgör nästan en miljard ytterligare i vår stora satsning på att stärka tryggheten i Sverige.

Utöver det tillkommer något som jag har drivit ända sedan det där samtalet med RAV för mer än två år sedan. De berättade för mig att det ibland är en komplicerad process att få ut de skadestånd man blivit tilldömd som brottsoffer. Man måste själv vara aktiv och driva på hos kronofogden. Och det ska man göra när man har utsatts för något som ofta innebär en fruktansvärd livskris.

Jag har inte sett några siffor på det, men jag är övertygad om att det finns många brottsoffer som inte orkar, som inte ids, frammana den sista energi de har till att driva en skadeståndsprocess. Därför går de miste om den ersättning som de har rätt till.

Jag och Centerpartiet har motionerat om detta. Det har vännerna i KD likaså. Vi har en gemensam reservation om detta, reservation 15 om skadestånd till brottsoffer, som jag vill yrka bifall till. Jag står givetvis bakom Centerpartiets och Alliansens samtliga reservationer. Men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast den.

Anf. 94 Roger Haddad (L)

Herr talman! Det här betänkandet handlar om våldsbrott och brottsoffer. Det finns flera centrala punkter, men jag kommer att kommentera några för Liberalernas del.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Det första gäller arbetet mot grov kvinnofridskränkning och kvinnovåld. Det är anmärkningsvärt att regeringspartierna yrkar avslag på samtliga våra förslag om skärpningar och att man hänvisar till utredningar. Det är också anmärkningsvärt att man återkommande pekar på initiativ som togs så sent som i februari och mars 2017. Man är alltså inne på det tredje året av en fyraårig mandatperiod och ska nu börja utreda och göra översyner för att eventuellt överväga skärpningar.

Vi har sagt att minimistraffet för grov kvinnofridskränkning ska höjas. Vi vet att Brottsförebyggande rådet har tagit fram analyser. Jag vet att de nu också ska titta på bakomliggande orsaker till det minskade antalet anmälda, uppklarade och lagförda brott. Men det arbetet kommer igång först i november 2018, alltså efter valet.

Vi har också ett antal yrkanden som gäller hedersrelaterat våld. Vi kommer inte att följa upp den reservationen. Vi har påtalat felaktigheterna och bristerna i lagstiftningen när det gäller hedersmotiv som straffskärpningsgrund.

Så sent som i februari tog vi också initiativ i civilutskottet till att Sverige inte ska erkänna barnäktenskap som har ingåtts utomlands. Vi fick stöd för den inriktningen av en majoritet i Sveriges riksdag. Detta tvingade justitie- och migrationsministern att i mars meddela att man nu ska se över den lagstiftningen.

Det är extra intressant att titta på hur regeringspartierna hanterar flera yrkanden om elektronisk fotboja i det här betänkandet. Det kanske är den fråga som har fått mest uppmärksamhet i svensk inrikespolitik de senaste veckorna.

Liberalerna har i betänkandet föreslagit ökad användning av kontaktförbud. Regeringspartierna yrkar på avslag. Vi har föreslagit att man ska skärpa straffet vid överträdelse av kontaktförbud. Och det säger regeringspartierna nej till.

Liberalerna har också motionerat om ett utökat område för kontaktförbud, för den som trakasserar, förföljer och hotar exempelvis sin exfru. Då ska man kunna ta till och förstärka lagstiftningen. Men även där säger regeringspartierna nej till våra yrkanden. Det beklagar vi.

Jag vill lyfta fram och ställa mig bakom reservation 5 i betänkandet. Vi har yrkat och krävt i en motion att rättsväsendet - domstolar, polis och åklagarväsen - måste bli bättre när det gäller arbetet mot hatbrott. Vi får naturligtvis avslag. Det är på det sättet regeringspartierna hanterar våra motioner i dag. Man hänvisar till strategier och dokument och till att polisen har ökat sin förmåga när det gäller arbetet mot hatbrott.

Jag hoppas att Socialdemokraterna eller Miljöpartiet kan ge tydligt besked på hur de kan referera till att polisen har ökat ambitionen. Hur kan ni i det här betänkandet påstå att arbetet fortlöper, att man nu har hatbrottsgrupper på flera ställen och att man därmed kan hantera anmälningar och göra fler utredningar när det gäller hatbrott?

Faktum är att hatbrottsgrupperna i princip har fått läggas ned. Hatbrottsgruppen i Göteborg är numera reducerad till tre poliser. Jag kontaktade hatbrottsgruppen i City i Stockholms polisområde i dag. De meddelade att de inte bedriver något hatbrottsarbete just nu. Det beror inte på att de inte vill och inte på att de inte är på plats. De hinner inte, eftersom de har fått andra arbetsuppgifter. Och enligt de uppgifter jag har behöver hatbrottsgruppen i Malmö ökad prioritering. Man behöver inte minst ökat stöd från polisledningen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

När det gäller arbetet mot hatbrott har vi i många år kunnat samla oss politiskt och säga att det är viktigt. Om man utsätts på grund av diskriminering, rasism eller religiös tillhörighet ska man kunna förlita sig på ett polisväsen, ett åklagarväsen och ett domstolsväsen som tar oron på allvar.

Men den här kapaciteten, den informationen, överensstämmer inte med den bild som regeringspartierna har när de i dag avslår vårt yrkande.

(Applåder)

Anf. 95 Andreas Carlson (KD)

Herr talman! Vi debatterar nu betänkandet om våldsbrott och brottsoffer. Flera ledamöter har varit inne på det som jag tänkt inleda med, nämligen att det krävs en kraftfull satsning på svensk polis.

Vi har föreslagit 10 000 fler poliser, höjda löner och bättre arbetsvillkor för poliser. Det vill vi göra för att höja yrkets attraktivitet, för att vi ska kunna få fler poliser men också för att fler ska stanna i yrket. Det är en central och viktig del i att kunna ta brottsoffrets perspektiv, för att kunna återupprätta och stödja brottsoffer.

Vi har en reservation i betänkandet om hedersrelaterat våld, som Anti Avsan har talat om. Jag instämmer i reservation 3 och yrkar bifall till den.

Reservationen om våld mot äldre ser Kristdemokraterna som angelägen. Jag läste för ett tag sedan i Expressen om Åke, 92 år, som berättade att han förra året hade haft otur, som han sa. Han hade blivit utsatt för rån utanför sin egen bostad, inte en, inte två utan tre gånger.

En del kriminella typer - jag blir arg när jag hör det här - ger sig på en 92-årig man utanför hans eget hem.

Det är klart att dessa brott behöver prioriteras, och samhället behöver se särskilt allvarligt på brott mot äldre och andra som kan ha svårt att värja sig mot brott.

Herr talman! För oss kristdemokrater är det centralt med upprättelsen för brottsoffret. Vi har en hel del reservationer i detta betänkande, men jag kommer inte att yrka bifall till alla. Vi har också 20 miljoner kronor i vår budget till utökat stöd för brottsofferjourerna och för att öka det statliga ansvaret för vittnesstödet.

När det gäller stödet till brottsofferjourerna är de ideella organisationerna oerhört viktiga. De har en stor betydelse för att förebygga våld, hjälpa dem som har utsatts för brott och vara ett stöd för personer som vill lämna kriminalitet eller missbruk. I dag finns det ca 100 brottsofferjourer i Sverige. Genom brottsofferjourerna kan offret få en ideell brottsofferstödjare. Brottsofferstödjaren skulle exempelvis kunna följa med vid rättegång, hjälpa till, svara på frågor och vara ett stöd som så många behöver. Till stor del har det statliga stödet till den ideella sektorn betalats ut under begränsade tidsperioder i projekt.

För att skapa kontinuitet och långsiktighet i verksamheterna tycker vi att det är angeläget att stödet blir förutsägbart och långsiktigt. Därför föreslår vi att statens bidrag till föreningar som verkar inom brottsoffersektorn ska fördelas direkt till de lokala verksamheterna genom Brottsoffermyndigheten. I vår budgetmotion har vi föreslagit 20 miljoner kronor extra för detta mycket angelägna arbete.

Jag vill också instämma i Johan Hedins yrkande på reservation 15, som handlar om skadestånd till brottsoffer. Många brottsoffer vittnar om svårigheten att få ut ett tilldömt skadestånd och att kränkningen efter brottet på det sättet blir ännu större.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Det måste bli lättare för brottsoffer att få ut sitt skadestånd. I dag innebär det en mycket krånglig process för dem som berörs av detta. Vi tycker att staten ska ta ansvaret och betala ut skadeståndet till brottsoffret och att staten sedan ska kräva in beloppet från gärningsmannen. Detta är ett sätt att förstärka stödet till brottsoffret och att ta upprättelsen av brottsoffret på allvar. Därför yrkar jag bifall även till reservation 15.

Jag står även bakom övriga reservationer som Kristdemokraterna har i detta betänkande, och jag yrkar bifall till reservationerna 3 och 15.

(Applåder)

Anf. 96 Gustaf Lantz (S)

Herr talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer.

När jag arbetade i domstol fick jag se det som ofta döljs av den som slår och av den som blir slagen, det som annars bara anas - kanske genom konstiga dunsar från lägenheten under, kanske genom ett par solglasögon en mulen dag. Det handlar om spruckna läppar, avslitna hårtussar och blod. Bilderna var bevis mot män som slagit kvinnor.

När rättegången ägde rum var blåmärkena borta, men skadorna fanns kvar. Självkänslan hade inte läkt, och oron hade inte slutat mala. Barnen hade ofta sett sådant som inga barn ska behöva uppleva, sådant som inga människor glömmer.

Slagen hade riktats mot kvinnorna i deras hem, men samtidigt slagit fast en ordning som drabbar alla kvinnor. Dessa fega brott är den yttersta formen av maktobalans mellan män och kvinnor. Slagen träffar oss alla och är samtidigt allas vårt ansvar.

Samhället kan därför aldrig någonsin acceptera denna brottslighet. Regeringens mål är därför glasklart: Mäns våld mot kvinnor ska upphöra. Punkt.

I skrivelsen Makt, mål och myndighet - feministisk politik för en jämställd framtid presenterar regeringen inriktningen och en ny delmålsstruktur för jämställdhetspolitiken. Det övergripande målet är att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv.

Regeringen anser att statens styrning av insatser mot mäns våld mot kvinnor, inklusive hedersrelaterat våld och förtryck samt prostitution och människohandel för sexuella ändamål, ska följa en samlad nationell strategi under perioden fram till 2026.

Strategin består av politiska målsättningar, en organisation för genomförande och ett system för uppföljning. Strategin började gälla den 1 januari i år.

Regeringen bedömer att strategin bör bidra till att uppnå regeringens mål att mäns våld mot kvinnor ska upphöra och att kvinnor och män, flickor och pojkar ska ha samma rätt och möjlighet till kroppslig integritet. Strategins fyra politiska mål är ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld, förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn, effektivare brottsbekämpning samt förbättrad kunskap och metodutveckling.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Regeringen gav den 23 februari i år Socialstyrelsen i uppdrag att stödja genomförande och uppföljning av den nationella strategin för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. I uppdraget ingår att förbättra kunskapen om förekomsten av våld och insatser på området samt kompetensstöd och metodutveckling för vård- och omsorgspersonal.

Socialstyrelsen ska också genomföra en nationell kartläggning av hedersrelaterat våld och förtryck, barnäktenskap och tvångsäktenskap. Uppdraget till Socialstyrelsen syftar bland annat till att förbättra kunskapen om förekomsten av mäns våld mot kvinnor och insatser på nationell, regional och lokal nivå.

Socialstyrelsen ska göra en delredovisning av uppdraget senast den 30 mars 2018 och en slutredovisning senast den 31 mars 2020.

Regeringen tillsatte i mars i år en särskild utredare för återfallsförebyggande insatser för män som utsätter närstående för våld. Utredningens uppdrag är att analysera effekterna av insatserna samt föreslå hur arbetet med våldsutövare kan utvecklas och stärkas.

Utredningen har även i uppdrag att kartlägga kunskap om verksamma metoder samt analysera verksamheter som syftar till att förebygga att våld uppstår och återupprepas samt att se över behov av stöd och vägledning för att utveckla återfallsförebyggande verksamhet. Dessutom ska förslag lämnas på hur stöd kan utformas för att möjliggöra effektivisering av detta arbete.

Utredningen ska också se hur samverkan mellan och inom socialtjänst, hälso- och sjukvård och rättsväsendets myndigheter kan främjas. Uppdraget ska redovisas senast den 1 juni 2018.

I Brås regleringsbrev för 2017 gavs myndigheten i uppdrag att stärka det straffrättsliga skyddet för kvinnor som utsätts för systematiska övergrepp och kränkningar av en partner eller före detta partner.

Brå ska studera utvecklingen av grov kvinnofridskränkning och analysera orsakerna till det minskade antalet anmälda, uppklarade och lagförda brott. Uppdraget ska redovisas senast den 1 november 2018.

Regeringen meddelade i mars i år att den avser att införa obligatoriska moment om mäns våld mot kvinnor och våld i nära relationer i utbildningar till yrken som innebär möten med våldsutsatta kvinnor och barn.

Regeringen har även genomfört en rad andra åtgärder för brottsoffer.

Polismyndigheten och Socialstyrelsen har av regeringen fått i uppdrag att bistå våldsutsatta med att hämta personliga tillhörigheter i hemmet.

Ett nationellt kunskapscentrum om våld och övergrepp mot barn har inrättats vid Linköpings universitet.

Kvinnojourerna har fått kraftigt förstärkta resurser i och med att regeringen har avsatt 100 miljoner kronor årligen de närmaste åren.

Socialstyrelsen har fått i uppdrag att utvärdera försöksverksamheter med fem rutinfrågor om våldsutsatthet i hälso- och sjukvård och socialtjänst.

Socialstyrelsen har nyligen även fått i uppdrag att vidareutveckla och stödja införandet av verksamma metoder i socialtjänsten för att arbeta med våldsutövare.

Socialstyrelsen ska också vidareutveckla och stödja införandet av metoder i socialtjänstens arbete när det gäller barn som utsätts för eller riskerar att utsättas för våld i familjen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Polismyndigheten har fått i uppdrag att redovisa hur den arbetar med transnationella ärenden där det finns misstanke om hedersrelaterat våld och förtryck, äktenskap mot den egna viljan eller barnäktenskap.

Kontroll av kvinnor och flickor i hederns namn kan handla om begränsningar i vardagen i fråga om klädsel, umgänge och fysisk rörelsefrihet. Många kvinnor får inte heller själva välja utbildning, jobb eller partner.

Även unga män kan bli gifta mot sin vilja. Hbtq-personer kan betraktas som hotande mot familjens heder och utsättas för liknande kontroll, påtryckningar och våld.

Regeringen beslutade den 9 mars i år att tillsätta en särskild utredare som ska undersöka om det finns behov av åtgärder i syfte att säkerställa ett stärkt skydd mot barnäktenskap, tvångsäktenskap och brott med hedersmotiv.

Utredningen ska bland annat analysera och ta ställning till hur möjligheten att erkänna utländska barnäktenskap ytterligare kan begränsas samt undersöka i vilken utsträckning hedersmotiv beaktas av polis, åklagare och domstolar. Dessutom innefattar uppdraget att ta ställning till om det bör införas en särskild straffskärpningsgrund för brott med hedersmotiv i brottsbalken.

Den del av uppdraget som avser erkännande av utländska barnäktenskap ska redovisas i ett delbetänkande senast den 6 december 2017. Uppdraget ska slutredovisas den 1 september 2018.

(Applåder)

Anf. 97 Annika Hirvonen Falk (MP)

Herr talman! Vid sidan av mitt uppdrag som riksdagsledamot är jag ersättare i Nämnden för brottsskadeersättning. Det är den nämnd dit människor som blivit utsatta för bland annat våldsbrott kan vända sig om det inte går att få ut skadestånd från den som begått brottet. I den rollen har jag fått läsa om några av de mest gruvliga livsöden som människor har drabbats av på grund av att vissa har tagit sig rätten att kränka andra människors integritet, kroppsligt eller på andra sätt.

Samhällets uppgift är att skydda människor från brott. Det är ett mycket angeläget uppdrag, och den här regeringen arbetar på många olika sätt för att motverka brott. Det handlar bland annat om att förebygga att brott alls begås. Det är ett otroligt viktigt arbete som har fått en nystart i och med det nationella brottsförebyggande program som är det första på 20 år.

Ett särskilt område som är angeläget och som engagerar såväl mig och mitt parti Miljöpartiet som regeringen är arbetet mot mäns våld mot kvinnor. Här har regeringen antagit en tioårig nationell strategi, som för första gången sätter fokus på det förebyggande arbetet mot mäns våld mot kvinnor, våld i nära relation och våld i hederns namn.

Förutom det förebyggande arbetet jobbar regeringen aktivt med att förbättra upptäckten av sådant våld, för att kunna skydda dem som är utsatta. En del av detta är den stora satsningen på kvinnojourer och de förstärkta medlen till brottsofferjourer. Det är ideella föreningar där man arbetar dagar, kvällar och helger med att stödja de kvinnor och andra brottsoffer som behöver någon att prata med - eller i värsta fall ett annat hem på en hemlig adress.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Därutöver är en effektivare brottsbekämpning ett otroligt viktigt medel för att sätta stopp för mäns våld mot kvinnor. Genom bättre arbetsmetoder inom polisen, till exempel vad gäller sexualbrott, hoppas jag att fler ska kunna ställas till svars för sina gärningar.

Herr talman! Vi behöver också utveckla kunskap och metoder - kunskap bland annat om hur vi effektivt kan förebygga att destruktiva maskulinitetsnormer resulterar i ökat våld. Inte minst tänkte jag tala lite om arbetet mot våld i hederns namn. Här tror jag nämligen att vi har en utmaning i samhället, herr talman.

Vi måste göra mycket för att ingripa när det redan har hänt, men för de unga pojkar och flickor som tvingas bryta med hela sin familj och släkt för att kunna leva ett liv i frihet - eller kanske över huvud taget få ha livet i behåll - är tragedin redan ett faktum. Det finns ett stort engagemang för dessa frågor i många partier; det har vi hört i dag. Det hedersrelaterade våldet har stått högt upp också på regeringens dagordning.

Regeringen utreder en straffskärpningsgrund för våld i hederns namn och ser över reglerna om barnäktenskap. Här finns nu en bred enighet, även om den tidigare regeringen var nöjd med den lagstiftning som då lades fram. Jag välkomnar att vi nu är eniga om att vi måste se allvarligare på barnäktenskap och inte acceptera att barn i Sverige är gifta.

Vi behöver också bättre verktyg för att hämta hem barn som blivit gifta utomlands mot sin vilja. Det är mycket sorglig kunskap vi får del av när vi talar med dem som är experter på dessa frågor i Sverige, Länsstyrelsen i Östergötland. Vi vet att många barn förts utomlands för att bli gifta mot sin vilja, och ett sextiotal av dem har till och med varit i kontakt med socialtjänst eller andra vuxna i kommuner i Sverige i dag.

Det behövs mer kunskap. Socialstyrelsen ska göra en nationell kartläggning, men framför allt behövs kunskapen hos de enskilda personer som träffar dessa barn, herr talman. Kunskapen behövs hos de socialsekreterare som möter våldsutsatta. Kunskapen behövs hos tandläkare som ser den kvinna vars tänder uppenbarligen har blivit utslagna med våld. Därför är det med stor glädje jag ser fram emot regeringens beslut att göra det obligatoriskt med kunskap om mäns våld mot kvinnor i relevanta utbildningar.

Herr talman! Jag ska även säga några ord om hatbrott. Det är en fråga som regeringen har jobbat aktivt med, och man har gett Polismyndigheten i uppdrag att utveckla sitt arbete mot denna typ av brottslighet - som inte bara drabbar enskilda personer utan också skapar rädsla hos grupper av människor, på grund av deras ursprung, religion eller sexuella läggning.

Om det Roger Haddad från Liberalerna säger stämmer, det vill säga att det arbete som regeringen har beslutat är prioriterat, och som Polismyndigheten själva sagt sig ska prioritera, inte utförs i verkligheten, är det mycket allvarligt. Det behöver vi gemensamt följa upp.

Vad gäller hatbrott vill jag också betona att vi ser en stor skillnad mellan Miljöpartiet och Sverigedemokraterna. Sverigedemokraterna tycker inte alls att det är ett problem att vissa människor utsätts på grund av sin religiösa tillhörighet. Miljöpartiet och flera andra partier i den här kammaren vill inte ha ett samhälle där människor drabbas av hat på grund av sin tro eller sexuella läggning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Våldsbrott och brottsoffer

Herr talman! Det finns mycket mer att säga om dessa viktiga frågor, men jag får avrunda här eftersom vi snart ska votera. Jag yrkar bifall till justitieutskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)