Djurskydd

Anf. 1 Malin Larsson (S)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet.

Denna mandatperiod har vi verkligen fått diskutera och debattera de viktiga djurskyddsfrågorna ordentligt. Vi har en socialdemokratisk regering som har satt djurskyddsfrågorna högt upp på dagordningen och har lämnat över flera betydelsefulla propositioner som vi tidigare har behandlat och beslutat om här i kammaren. I dag har vi den sista debatten om djurskydd för denna mandatperiod.

Djurskydd är ett ämne som berör, och vi är många som själva har djur och känner ett stort engagemang i dessa frågor. Det märks i den enighet det råder i flera frågor men också på de 202 motionsyrkanden som är inlämnade och behandlas i detta betänkande.

Sverige ska ha världens bästa djurskydd. Vi har en av världens starkaste djurskyddslagar, och vi har ett mycket gott djurhälsoläge i Sverige. Djur är levande och kännande varelser, och vi människor har ett mycket stort ansvar för de djur som finns i vår omsorg.

Djurskydd är en mycket viktig fråga för mig och för Socialdemokraterna. Att djur ska behandlas väl och skyddas mot onödigt lidande är en självklarhet och något som slås fast i den djurskyddslagstiftning vi har. Det gäller alla djur som vi har i vår vård och vid alla tidpunkter under djurets levnad.

Att detta är en viktig fråga hörs inte bara i ord från oss, utan det syns också i handling. Under den socialdemokratiska ledningen har vi infört en ny modern djurskyddslag med bland annat skärpta krav på att djur ska få utöva ett naturligt beteende och att beteendestörningar inte ska förekomma. Vi har tillsatt en utredning för översyn av lagstiftningen på djurhälsoområdet, och vi har satsat på en fortsatt finansiering av Sveriges 3R-center vid Jordbruksverket. För att komma till rätta med problemen med övergivna och förvildade katter har vi nyligen fattat beslut om en ny lag med krav på märkning och registrering av katter. Vi har också fattat beslut om skärpta straff och ett mer effektivt sanktionssystem vid brott mot djur.

Vi har tagit strid, och vi fortsätter att ta strid i EU, för ökade djurskyddskrav till exempel vid transporter och för minskad antibiotikaanvändning.

Herr talman! Det här är ett omfattande betänkande, och jag hinner inte gå in på alla viktiga delar. Men något jag vill lyfta fram extra är handel och illegal införsel av djur samt antibiotikafrågan.

Vi såg under coronapandemin att många passade på att köpa sällskapsdjur, och efterfrågan på framför allt hundar ökade. Denna efterfrågan har gjort att oseriösa hunduppfödare, smugglare och den organiserade brottsligheten sett möjligheter till att tjäna pengar. Det lidande och de risker för smittspridning som sådan verksamhet medför är oacceptabla. Brottsligheten utgör ett hot mot hela det demokratiska samhället och ska bekämpas med alla medel.

En framgångsrik brottsbekämpning förutsätter tidiga förebyggande insatser och hela samhällets engagemang. För att få bukt med detta problem krävs en bredd av åtgärder från olika aktörer och att de har rätt verktyg för att kunna agera.

Precis som har lyfts upp i betänkandet handlar det om att Tullverket ska ha möjligheter att stoppa fordon för att söka efter hundar, att veterinärer kan anmäla misstanke om illegal införsel av djur till andra myndigheter och andra insatser för att stävja och bekämpa den organiserade smugglingen av sällskapsdjur. Men framför allt handlar det också om fortsatt samverkan inom EU och att jag som köpare tar mitt ansvar, söker information och kontrollerar uppfödaren.

Regeringen har gett en särskild utredare i uppdrag att genomföra en samlad översyn av reglerna om Tullverkets befogenheter inom kontrollverksamheten och den brottsbekämpande verksamheten, och detta ska nu redovisas den 16 maj i år.

Hundsmuggling är olagligt i Sverige. Att köpa eller sälja en smugglad hund är förenat med straffansvar. Samtidigt ser vi en oroande utveckling med ökande smuggling av hundar. Det måste bekämpas med kraft. Det är viktigt att myndigheterna samarbetar och att alla potentiella djurägare vet att det är olagligt och direkt farligt att köpa en smugglad hund.

Herr talman! Antibiotikaresistensen är en av vår tids stora utmaningar. Det starka djurskyddet som vi har i Sverige gör våra djur friskare. I stället för att som i en del andra länder där djuren proppas fulla med antibiotika hålls djuren i det svenska jordbruket friska genom god djurhållning och förebyggande åtgärder. Den globala överanvändningen av antibiotika i djurhållningen är ett allvarligt bekymmer som kan leda till spridning av multiresistenta bakterier.

Det är oerhört viktigt att vi arbetar tillsammans inom EU och globalt för att få bort den onödiga användningen av antibiotika inom djurnäringen. Det här är helt avgörande om vi även i framtiden vill ha antibiotika som fungerar.

Sverige har gått före under många år, och redan på 80-talet lyfte vi upp antibiotikafrågan. Tidigare skrattade man åt oss, har jag fått det berättat för mig av vår tidigare landsbygdsminister Sven-Erik Bucht. Men i dag är det annat ljud i skällan; nu lär man av oss i Sverige. Vi visade att det går att kombinera ansvarsfull antibiotikaanvändning med hög avkastning. Det gör oss till en viktig förebild i omvärlden.

Vi har en stark samverkan mellan staten, näringen och forskningen, och vi ska fortsätta att vara en förebild i denna viktiga fråga. Vi ska dela med oss av kompetens och resurser för att bidra till en mer ansvarsfull användning och ett minskat behov av antibiotika i djurhållningen globalt.

År 2020 beslutade regeringen om en uppdaterad svensk strategi för arbetet mot antibiotikaresistens, och Sverige har länge arbetat internationellt för minskad antibiotikaresistens. Men det finns behov av att se över och effektivisera arbetet. Utredningen om en effektivisering och utveckling av det svenska arbetet för ansvarsfull och minskad användning av antibiotika i djurhållningen globalt lämnar sitt betänkande nu i juli 2022. Förhoppningsvis kan regeringen då få ta del av väl genomarbetade förslag som vi också kan ta vidare.

Antibiotikaresistens är ett växande globalt hot, och coronapandemin har också visat på vikten av en god och sund djurhållning. Smittor som rör sig mellan vilda djur, tama djur och människor har potential att utvecklas till nya pandemier. En god djurhållning och en bra djurvälfärd är därför både ett etiskt ansvar som vi människor har och även det bästa sättet vi har att hålla djur och människor friska.

(Applåder)

Anf. 2 Marléne Lund Kopparklint (M)

Herr talman! För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 23 om ny teknik, digitalisering och artificiell teknik.

Djurskyddsfrågor är ett oerhört viktigt område. Vi vet att det är ett brett område där det finns flera olika frågor som vi behöver bearbeta och förändra för att djuren ska ha det så bra som möjligt. Vi har ett djurskydd som är bland världens bästa. Detta ska vi vara stolta över. Men det innebär inte att vi kan luta oss tillbaka och slappna av. Vi i riksdagen ska se till att djur slipper onödigt lidande, och vi människor ska ta vårt ansvar och skydda djuren från risker att fara illa.

Dessa ord leder mig vidare till de viktiga funktioner i samhället som bidrar till djurs välmående. Jag pratar om våra viktiga veterinärer, men jag skulle också vilja stanna upp vid tulltjänstepersoner.

Herr talman! Alla djur som hålls av människor omfattas av djurskyddslagstiftningen, som ska verka förebyggande. Målet är att djuren ska ha det bra och kunna bete sig naturligt. I djurskyddslagen står det också att handlingar som innebär fysiskt eller psykiskt lidande för djuren är förbjudna.

Att djuren ska ha det bra förutsätter tydlig och ansvarsfull lagstiftning och regelverk där skydd och förebyggande insatser regleras. I dag bemöts dock enskilda djurägare olika beroende på var i landet de bor eller är verksamma. En av länsstyrelsen genomförd kontroll kan få ett annorlunda utfall i norr än den får i söder. En dräktig hund får rätt vård i tid i Mellansverige men inte i södra Sverige på grund av den stora veterinärbrist som råder. Det är ett problem, och där har vi inte tillräckliga insatser.

Insmugglade hundvalpar, som har varit och är på tapeten, är också ett stort problem. En del smugglare blir stoppade av Tullverket vid Öresundsbron medan andra slipper undan och finner andra vägar in i Sverige. Vilka blir lidande i detta? Jo, djuren.

Denna rätts- och omsorgsosäkerhet är oerhört allvarlig. Brott mot djur och smittrisker vid införsel av smuggelhundar måste förebyggas genom skärpta straff. God tillgång till säker veterinärvård måste finnas tillsammans med en rättskedja som håller och ett mer effektivt kontrollsystem.

Det är också viktigt att det finns tillräcklig kapacitet i rättsväsendet. Om myndigheter påpekar brister som kan innebära brott måste det finnas kapacitet hos till exempel tullen eller polisen att hantera detta. Finns inte det spelar kvaliteten på lagstiftningen ingen roll. Om djur riskerar att fara illa måste vi stärka upp den och göra justeringar.

Jag vill än en gång gå in på ett område som jag pratat om flera gånger tidigare här i talarstolen och som jag vet att andra kommer att gå in på. Det gäller något som är rent ut sagt bedrövligt, nämligen hundsmugglingen.

Gång på gång har vi fått rapporter om detta, inte minst under pandemin när alla ville skaffa hund. När inte alla uppfödare hann med uppkom marknaden för insmugglade hundar, där man försökte tillgodose behoven hos köpare.

Vi har fått flera rapporter, upprepade rapporter, i olika mediekanaler. Jag bevakar detta ständigt, och jag ser att det fortsätter komma hela tiden.

Detta har inneburit att en organiserad brottslighet kring hunduppfödning har vuxit fram och etablerats även här i Sverige. Hundvalpar föds upp i fabriker där tikarna tvingas para sig för konstant valpning. Man tar valparna från tiken så att de går miste om anknytningen och har inte koll på om valparna mår bra. Sjukdomar och parasiter förekommer. Rabies, som vi varit förskonade från i Sverige, är inte ovanligt. Valparna säljs sedan avsevärt billigare med falska papper och falska identiteter.

Ett exempel är uppseendeväckande. I januari dömdes två män för hundsmuggling, men de friades från misstankarna om djurplågeri. I min värld är det här sanslöst och otroligt.

Männen ertappades på Öresundsbron. Båda dömdes för grov smuggling, främst på grund av valparnas vaccinationsstatus. Fem av valparna hade nämligen vaccinerats mot rabies för tidigt, och fem hade inte blivit vaccinerade alls.

En rådman vid Malmö tingsrätt uttalade till medierna att det huvudsakliga skälet till att man bedömde smugglingsbrottet som ett grovt brott var att det är av betydande samhällsintresse att Sverige förblir rabiesfritt. Männen friades från misstankarna om djurplågeri.

De här hundvalparna var fullständigt utmärglade och i riktigt dåligt skick, vilket inte är ovanligt. Då krävs det att det kommer en veterinär som gör en bedömning. Tyvärr behöver man i vissa fall avliva valparna på plats för att de är så sjuka och lider.

Det här är något som jag tycker att vi måste prioritera. Tullen måste få ökade befogenheter för att kunna hantera det här i så stor utsträckning som behövs i Sverige i dag. Valparnas dåliga skick borde ha varit bevis nog för djurplågeri.

Herr talman! Det är viktigt att Sverige stärker de lagar som är till för att skydda djur och att vi värderar djur högt. Djur kan ju inte yttra sig mer än att exempelvis gnälla eller skrika till när någon är elak mot dem. Valpar som är i dåligt skick kan inte ens göra det.

Vi behöver se till att lagen skyddar de djur som smugglas in i Sverige. Tullverket behöver förstärkas med tulltjänstemän för att kunna ta fast de brottslingar som ingår i ett kriminellt nätverk och för in djur i Sverige. Därtill behöver vi stärka upp veterinärerna i Sverige så att det finns god tillgång på dem.

När det gäller människors användning av antibiotika finns det mycket att göra. När det gäller djurhållning varierar förskrivningen av antibiotika stort inom EU:s medlemsstater. I Sverige är förskrivningen i dag mycket restriktiv medan man i många andra europeiska länder till och med kan köpa antibiotika receptfritt. Det här behöver vi vara mer noggranna med och kontrollera så att vi får ned antibiotikaanvändningen.

Anf. 4 Yasmine Eriksson (SD)

Herr talman! I en orolig tid är det vanligt att frågor om försvar, ekonomi, självförsörjning med mera är det som är på tapeten och det som för många känns mest aktuellt. Samtidigt fortsätter arbetet i riksdagen, där vi hanterar samtliga frågor.

I dag debatterar vi djurskydd, en fråga som påverkar många och som är mycket viktig inte minst inom lantbruket.

Vi i Sverige har högt ställda krav på våra djurhållare. I och med det är vi också ett av de länder i världen har lägst användning av antibiotika i animalieproduktionen. Det är såklart något vi ska vara stolta över. Men i många andra länder används antibiotika lättvindigt och rutinmässigt, inte minst i djurproduktionen. Där måste vi ligga på och visa vägen, för den höga användningen av antibiotika har lett till en situation där den håller på att tappa sin effekt genom att bakterierna blir alltmer resistenta.

Vi får inte hamna i en situation där vi inte längre kan behandla vissa sjukdomar hos djur och människor på grund av rent slarv. Sverige arbetar på flera sätt, både nationellt och internationellt, med frågan, men för att motarbeta utvecklingen av antibiotikaresistens behövs det en global samsyn och att avtal tecknas i frågan.

Herr talman! Tyvärr begås det många brott mot djur i vårt Sverige. I början av året beslutade vi i den här kammaren att grovt djurplågeri skulle införas i brottsbalken, något Sverigedemokraterna har föreslagit i tio års tid.

De beslutade lagändringarna har ännu inte hunnit träda i kraft, men vem som helst kan nog förstå att även om vi nu skärper straffen för vissa brott mot djur behövs det också särskild kompetens för att hantera alla dessa fall. För att förbättra hanteringen av dessa brott behöver vi upprätta en särskild djurskyddsbalk, där vi samlar all lagtext som rör djur så att det bättre går att åskådliggöra lagstiftningen. Men vi vill också att det operativa arbetet när det gäller brott mot djur sköts på ett så rättssäkert och effektivt sätt som möjligt. Därför vill vi att det införs en nationell djurskyddspolis med specialkompetens på området.

Brott mot djur sker i varierande former. Det finns de som skadar sina egna eller andras sällskapsdjur, men brott mot djur sker även inom animalieproduktionen. Vi vet att de flesta är bra på att ta hand om sina djur och följer alla de lagar och regler vi sätter upp för att djuren ska ha det så bra som möjligt i vårt Sverige.

Men det finns också de som tummar på djurskyddet, på grund av ekonomiska intressen, av oaktsamhet eller av rent sadistiska skäl. Oavsett vilket måste vi komma till rätta med problemet. Djurskyddskontrollerna måste vara rättssäkra. Det är viktigt att de som arbetar med djurtillsyn har relevant kompetens för ändamålet, och personal som arbetar med djurskyddstillsyn bör ha egna erfarenheter av djurhållning.

Vi vill se att en utredning tillsätts om hur kontrollsystemet kan förbättras och att vi samtidigt utreder möjligheten att införa kroppskameror eller övervakningskameror på djurgårdar och slakterier, för att underlätta och effektivisera kontrollarbetet.

Herr talman! När vi talar om djurskydd här i kammaren måste vi tyvärr ofta tala om alla hemskheter som sker mot djur. Det finns tyvärr alltför många punkter att beröra.

Ett mycket aktuellt och angeläget ämne, som några kollegor redan har tagit upp och de andra ledamöterna säkert också kommer att tala om, är den illegala hundsmugglingen. Under coronapandemin har vi kunnat se en ökad efterfrågan på sällskapsdjur. Med en ökad efterfrågan har kriminella hittat sätt att sko sig på människors längtan efter en hund.

Men detta har ett pris; det sker på hundarnas bekostnad. Inte sällan kommer de insmugglade hundarna från valpfabriker utomlands, där hundarna lever under miserabla förhållanden. Det handlar om hundar som förvaras i trånga burar, med flera hundar i varje bur. Det har uppdagats fall där tikar fått stämbanden avklippta för att de inte ska kunna skälla och avslöja den illegala verksamheten. Valpar tas ofta alldeles för tidigt från sina mödrar och får resa i trånga burar under transporten till ett annat land, utan att rastas och till och med utan mat och vatten.

Smugglarna tar sig alltför ofta in i Sverige med hundarna, antingen för att de helt enkelt inte har fastnat i någon kontroll eller för att de har lyckats ta sig igenom med falska papper. Detta kan få förödande konsekvenser om hundarna till exempel för med sig rabies, som även kan smitta människor med dödlig utgång.

Om smugglingen misslyckas väljer man ofta bara en annan färdväg in i Sverige, om inte valparna har avlivats på plats hos tullen. Tullen upptäcker såklart en del av de valpar som man försöker smuggla in i landet, men långt ifrån alla. Samtidigt har det allt oftare påtalats av tullpersonal att de har svårt att få dit distriktsveterinärer för att dessa helt enkelt inte har tid att komma och inspektera valparna och hundarna för att avgöra hur de ska hanteras.

Därför är vi positiva till de tillkännagivanden som vi kommer att rikta till regeringen, om att ett antal myndigheter ska ges i uppdrag att identifiera och stävja organiserad smuggling av sällskapsdjur. Det handlar också om att vi redan nu, i ett tidigt skede, kan säkerställa att Tullverket kommer att fortsätta att ha de befogenheter som krävs i deras arbete för att motverka den illegala handeln med djur, trots Djurhälsolagsutredningens förslag som skulle kunna innebära inskränkningar i dessa.

Men det behöver såklart göras mer för att motverka denna kriminella verksamhet. När de hundvalpar som olovligt förts in i Sverige ska säljas, ofta på marknadsplatser online, kan det vara svårt för en köpare att urskilja att det rör sig om en smuggelhund. Och om det ändå upptäcks kan det vara svårt att finna ut vem som verkligen ligger bakom annonsen och bär ansvaret för försäljningen. Därför behöver krav ställas vid annonsering av hundar så att det kan säkerställas vem som faktiskt är säljaren, så att det vid upptäckt av försäljning av smuggelhundar går att väcka åtal.

Det har också rapporterats om att veterinärer på svenska djurkliniker som fattar misstankar om att hundar de behandlar är smuggelhundar känner att de inte har möjlighet att upprätta en anmälan på grund av tystnadsplikt eller på grund av EU:s dataskyddsförordning, GDPR. Därför är det viktigt att vi möjliggör för veterinärer att anmäla vid misstanke om illegal införsel av djur och att regeringen verkar för ett undantag i GDPR-förordningen för detta ändamål.

Herr talman! När jag ändå är inne på veterinärer vill jag passa på att också ta upp de ökade veterinärkostnaderna. Många djurägare anser att veterinärkostnaderna är för höga. Det kan vara svårt att veta om de höga priserna för djurvård är rimliga, framför allt i en stressad situation där man behöver söka akutvård för sitt djur.

Referenspriser skulle underlätta för den som söker vård för sitt djur, så att man kan jämföra priser och känna sig trygg med att man får betala rätt pris för rätt vård. Därför vill vi att det från myndighetshåll tas fram och tillhandahålls information om referenspriser för veterinärvård. Dessa bör också synas tydligt på varje veterinärkliniks prislista.

Herr talman! Jag ser att jag redan har dragit över tiden, så jag får avsluta här. Men jag måste också yrka bifall till reservation 33.

Anf. 5 Ulrika Heie (C)

Herr talman! Djurskydd är en viktig fråga. Många av oss i utskottet är mycket engagerade i den, och det finns en stor samsyn i många av dessa frågor i miljö- och jordbruksutskottet.

När det gäller det betänkande vi debatterar i dag är man som centerpartist stolt när man läser första sidan och ser att flera av Centerpartiets motioner nu bifalls. De handlar om till exempel veterinärers möjligheter att anmäla misstanke om illegal införsel och om insatser mot organiserad smuggling av sällskapsdjur.

Djurskyddsfrågorna är viktiga av många olika anledningar. Framför allt handlar det om att vi människor har ett ansvar för de djur som är beroende av oss, både sällskapsdjur och djur inom animalieproduktionen.

Svenska livsmedelsproducenter är världsledande på djurhälsa, har restriktiv användning av antibiotika i djurhållningen och producerar mat på ett klimatsmart och miljövänligt sätt. Vi ser dock att svenska lantbrukare inte alltid kan ta betalt för det mervärde som exempelvis betande djur ger upphov till i form av öppna landskap och stärkt biologisk mångfald.

För att svenska lantbrukares konkurrenskraft ska kunna stärkas bör regelbördan inom djurskyddsområdet minska. Det finns flera aspekter på djurskyddslagen. Även om det nu har antagits en ny och modernare djurskyddslag finns det fortsatt utmaningar som man behöver se över och förbättra. Det handlar också om bemötande vid kontroller och så vidare. Både lantbrukare och djurskyddskontrollanter kan utsättas och hamna i hotfulla situationer, och det är givetvis väldigt olyckligt.

Herr talman! Sverige har hårda krav och tillsyn när det gäller djurtransporter. Det är vi stolta över. Det har dock uppdagats flera fall av ovärdiga transporter av djur inom EU. De regler som finns inom EU när det gäller djurskydd efterlevs inte av alla medlemsstater. Därför är det så otroligt viktigt att de här kontrollerna genomförs och att man efterlever EU-regelverket kring djurskydd. Vi skärper djurskyddslagstiftningen, men om man inte följer upp att den efterlevs blir det en ganska tandlös lag.

Det handlar också om att konkurrenslagstiftningen och konkurrenskraften för de gröna näringarna blir bättre om det finns rimliga gemensamma spelregler i hela Europa. Det EU-gemensamma djurskyddet behöver lyftas till den svenska nivån, så att vi alla kan leva upp till den i hela det europeiska området. Det gör att vi alla också kan lita på att maten produceras på ett värdigt sätt.

När det handlar om djurtransporter anser vi från Centerpartiets sida att osäkra resor till tredjeländer bör vara helt förbjudna om det inte går att garantera säkra djurtransporter.

Även om djurskyddet är betydligt bättre i Sverige än i resten av EU vet vi att det finns utmaningar också här och att förbättringar kan göras. Centerpartiet vill se fler djurvälfärdsprogram, där bland annat branschorganisationer, slakterier, handelskedjor och producenter arbetar tillsammans.

Herr talman! Många har före mig i debatten varit inne på problemet med smuggling av sällskapsdjur, framför allt hundar. Detta är ett brott som ökat under pandemin. Rent mänskligt går det ju att förstå att den som längtar efter att få köpa en hund har svårt att säga nej till de små valpögon som man möter när man tänker sig att få ta med sig en hundvalp hem. Men som privatperson behöver man ta eget ansvar och fundera över på vilket sätt man skulle kunna vara med och bidra till den illegala handel som sker. För att försäkra sig om att man inte gör det kan man ta del av checklistor från Tullverket och så vidare. Det handlar om att säkra att djur inte utsätts för stort lidande, vilket i många fall sker.

Dessutom är det så att den problematik kopplad till rabies som lyfts tidigare hotar både djurens hälsa och människors hälsa på olika sätt. I början av den här veckan hade jag förmånen att besöka en veterinärklinik. I mitt samtal med veterinären Mia nämnde hon att alla som arbetade på den djurkliniken hade funderat på att vaccinera sig för att skydda sig själva. De var rädda för att drabbas av en sjukdom som inte var aktuell för bara ett par år sedan.

Det handlar också om att lyfta frågor om kompetensförsörjning. Jag kommer inte att ägna mitt anförande åt veterinärbristen, men det är en del som jag vet att vi alla i utskottet på olika sätt jobbar med. Regeringen har tillsatt en utredning. Från oppositionspartierna lyfter vi vikten av att kunna göra saker även på kort sikt, utan att vänta på att en utredning blir klar, inte minst när det gäller distriktsveterinärernas arbetsmiljö.

Tillbaka till frågan om djursmuggling! Det är otroligt viktigt att kunskapen ökar hos den relevanta personalen, till exempel vid Tullverket. Myndigheterna behöver även säkerställa att kompetensen finns tillgänglig vid de större gränspassagerna. Samverkan mellan Tullverket, Jordbruksverket, länsstyrelserna samt Skatteverket och Försäkringskassan behöver stärkas för att identifiera och stävja organiserad smuggling.

Precis som tidigare talare som har talat sig varma för Centerpartiets förslag vill jag säga att det är viktigt att veterinärer måste ha större möjligheter att anmäla misstankar om illegal införsel. I dag finns det hinder, till exempel i form av GDPR, veterinärers tystnadsplikt och så vidare. Det finns all anledning att vara lite extra stolt i dag, när vi nu yrkar bifall till de här motionerna från Centerpartiets sida.

Med det sagt, herr talman, vill jag ändå yrka bifall till reservation nummer 23, som handlar om ny teknik och artificiell intelligens. För att dessa verktyg ska bli verklighet framöver behövs det politiska beslut som främjar dem. Det är synd att bara fem av åtta partier ställer sig bakom den här reservationen, som handlar om att vi på olika sätt kan göra satsningar från den politiska sidan för att lyfta innovationsgraden.

Låt mig ta ytterligare ett exempel - jag ser att jag har någon minut kvar på min talartid - och berätta om ett besök hos lantbrukaren Torbjörn, som använder sig av digitala halsband på sina kor för att kunna följa deras hälsoutveckling. Eftersom ni alla vet vad det handlar om nämner jag idisslande, fertilitet och brunstperioder. Det är en fantastisk teknik som utvecklats, men det finns betydligt större möjligheter. Det gäller att ta till vara dem och göra ytterligare satsningar. Ibland behöver man ändra på regelverk. Nya tekniska lösningar kan verkligen förändra dagens arbetssätt. Det är viktigt att vi från den politiska sidan ser vilka satsningar som kan behöva göras.

Anf. 6 Elin Segerlind (V)

Herr talman! Vi är här för vår årliga debatt om djurskyddsfrågor. Detta är ett betänkande som är särskilt viktigt för att det så tydligt berör individer som själva saknar röst att göra sig hörda med. I stället lämnas det till oss att föra deras talan och vara kloka nog att se till att deras väl och ve blir en prioritet.

Pandemin har under de senaste åren varit med oss i allt vi gjort, så även i det här utskottet. Det gäller även frågor om djurskydd och kanske framför allt frågor som rör minkfarmernas fortsatta vara eller icke vara. Under pandemin spred sig coronasmittan bland de danska minkfarmerna. Det resulterade till slut i ett beslut om att avliva alla minkar och i en historisk nedstängning.

I Sverige, som har en betydligt mindre besättning än vad Danmark hade då, såg man också smittan sprida sig mellan minkfarmerna. Först var det osäkert om det skulle bli ett stopp även i Sverige. Till slut landade vi i en mittenväg: att behålla den besättning som fanns men inte låta det bli någon ny avel 2021. Det blev till viss del en vinst, men sedan har den grusats av att minkfarmningen nu återigen tillåtits och är igång i Sverige.

Nackdelen med det förfarandet är också att Sverige nu har betalat ersättning för att upprätthålla en verksamhet som väldigt få egentligen över huvud taget vill se fortsätta. I stället skulle vi ha betalat ut ersättning för att en gång för alla avsluta minkuppfödningen och minkarnas liv i bur. Regeringens linje har i stället varit att svälta ut minkuppfödarna, vilket också till del lyckas i och med att vissa nu tvingas slå igen. Regeringen sätter sin tilltro till att marknaden löser det hela, något man för all del kan förvänta sig av en borgerlig regering men kanske inte på samma vis av en socialdemokratisk.

Hur illa jag än tycker om att vi håller djur i bur är det viktigt att de som i dag får sitt levebröd från den här verksamheten erbjuds en sansad väg ut. Flera länder har tagit beslut om att stoppa den inhemska pälsdjursuppfödningen. Senast, nu i mars, var det Irland. Tidigare har till exempel Norge och ytterligare 15 länder runt om i Europa gjort det. Även Polen är på väg mot ett beslut om utfasning. Ska Sverige verkligen till slut stå kvar som ensamt land i Europa som tillåter det här? Jag tycker verkligen inte att det vore en bra väg framåt.

Andra djur som vi fortfarande håller i bur på det här sättet är hönor. I den nya djurskyddslagen förstärks rätten för djur att kunna röra sig obehindrat och utföra beteenden som är viktiga för deras välfärd.

Hönor i bur - i bur. Bara där borde vi förstå att det här är ett system som inte går att upprätthålla, inredda burar eller inte. Det är ett djur i bur, och det finns inget naturligt med det.

Sverige borde sätta ett slutdatum för när burarna ska vara borta från den svenska äggindustrin. Det ger en tydlig riktlinje för dem som fortsätter att bedriva den här typen av verksamhet och all möjlighet för dem att ställa om. En absolut majoritet av svenska folket vill också se den här utvecklingen, så låt oss göra det. Om man tar in i beräkningen att många gårdar redan har gått över till frigående system borde utfasningen av de sista burarna kunna ske inom de närmaste åren.

Problemen med kycklingindustrin är i sig också omfattande, vilket flera avslöjanden har visat de senaste åren. Av bilder från djurhallar med tusentals kycklingar som trängs på trånga spånbeklädda golvytor förstår man att orden "djur" och "industri" aldrig borde få sättas i samma mening.

Sverige har också ett unikt krav på att mjölkkor ska hållas ute på bete sommartid. Det ser vi särskilt den här tiden på året med kosläpp som man kan besöka. Det här är också en faktor som är viktig för svenska konsumenter när de väljer produkter i mejeridisken. Om det ska vara ett argument för mer djurvälfärd vet jag inte, men det är ändå en viktig aspekt. Debatten har gått åt det hållet att lösdrift inomhus kan vara ersättning nog, medan forskningen visar att bete för mjölkkor har positiva effekter på kornas hälsa, och det är också ett starkt naturligt beteende.

Vänsterpartiet delar uppfattningen att situationen för våra mjölkbönder är akut och kräver åtgärder. Vi har därför också föreslagit att öka stödet för betesmarker. Vi menar att ett försvagat djurskydd aldrig kan vara en hållbar strategi för det svenska lantbruket och vår livsmedelsproduktion.

En annan ohållbar aspekt av djuruppfödningen för konsumtion är djurtransporterna. I Sverige får de transporterna inte överstiga åtta timmar förutom vid en rad undantag som gör att transporterna kan bli så långa som tolv timmar.

Minskad transporttid är en av de viktigaste faktorerna för att minska antalet djur som självdör under transporter. Sverige behöver vara en stark röst i EU för att minska transporterna så att de inte överstiger fyra timmar inom EU och också ta fram en nationell strategi för att totalt sett minska mängden djurtransporter. Ett av förslagen som Vänsterpartiet har drivit är att också ge stöd åt gårdsslakterier.

Djurtransporterna har ofta ett mål, och det är just slakteriet. Metoderna som används på slakterierna har varit föremål för debatt genom åren. När det kommer till koldioxidbedövning vet vi att det orsakar starkt obehag för grisar. Det har varit känt för forskningen i 20 år, och det behöver verkligen inte fortgå.

Ett första steg för att komma bort från den här plågsamma bedövningsmetoden är att sätta ett slutår och ett datum för när koldioxidbedövningen ska vara borta från de svenska slakterierna. Ett andra steg är att omgående tillsätta resurser för att ta fram alternativa bedövningsmetoder. Så länge koldioxidbedövningen är tillåten och inget slutdatum satt saknas ju incitament att gå från den relativt billiga bedövningen med koldioxid.

Det är tråkigt att utskottet den här gången snubblar på målsnöret och inte får till ett tillkännagivande för att satsa ytterligare på denna forskning.

Herr talman! Det har talats mycket om hundar, och jag tänker göra detsamma. De är trots allt i slutändan människans bästa vän.

Precis som har sagts är hundsmuggling något som har uppmärksammats under pandemin, och det är efterfrågan som har drivit på. Under första halvan av 2021 hade tullen i södra Sverige hittat 108 hundar. År 2015 bedömdes handeln med hundar och även katter i tolv av EU:s medlemsstater omfatta 61 miljoner hundar och 67 miljoner katter. Det är ju helt horribelt! De går inte bara till Sverige; det är ett EU-gemensamt problem, och den storskaliga uppfödningen i valpfabriker är precis så hemsk som vi redan har hört beskrivas av många här.

Tullverket har nämnt en rad olika åtgärder som skulle behövas, till exempel ökad samordning mellan Tullverket och andra berörda myndigheter men också skarpare och tuffare lagstiftning och straff för smuggling.

I dag håller insmugglingen av en hundvalp ungefär samma straffvärde som en insmugglad liter vodka. Det är inte proportionerligt. Vänsterpartiet menar att det behövs en tydlig handlingsplan för hur vi ska komma åt problemet som knyter samman samhällets olika delar och till exempel tar bort onödiga problem som att myndigheter inte kan dela information med varandra.

Vänsterpartiet välkomnar därför särskilt de tre tillkännagivanden som nu med total enighet kommer från utskottet. Att vi har en situation med en ökad smuggling av hundar men även andra djur samtidigt som vi har en veterinärkår som till del upplever att de inte kan anmäla misstanke om djursmuggling är inte hållbart, och det är jättebra att vi nu kan få ett tydligt uppdrag till regeringen att åtgärda detta.

På samma sätt behöver regeringen säkerställa att Tullverket fortsatt kan stoppa fordon för att söka efter djur i samband med att arbetet med Djurhälsoutredningens förslag nu fortgår.

Illegal handel med djur är också ofta starkt förknippad med organiserad brottslighet. Det innebär också en risk för omfattande smittspridning bland djur och människor, samtidigt som det ofta utsätter djuret för stort lidande. Därför måste arbetet mot djursmuggling stävjas i grunden, och det är bra att berörda myndigheter nu får ett uppdrag att tillsammans arbeta organiserat för att lyckas med detta.

I slutändan är detta ändå ett internationellt problem, och därför behöver det ske ett samarbete inom EU. Vänsterpartiet hade velat se gemensamma krav på id-märkning inom EU och ett register som länkar samman länderna för att kunna hålla bättre koll vid gränserna.

Apropå det internationella samarbetet vill jag avslutningsvis lyfta behovet av att Sverige arbetar för det förbud mot svanskupering som finns inom EU. Det är förbjudet att kupera svansen på djur, men trots det fortsätter det runt om i Europa. När det finns en djurskyddslagstiftning behöver den också följas. Att lagstiftningen har funnits i flera år medan efterlevnaden är så låg är inte djurrättsligt hållbart, och det är viktigt att Sverige driver på för att efterlevnaden inom EU ska öka.

Med det, herr talman, vill jag yrka bifall till reservation 14 och den gemensamma reservationen 30.

Anf. 7 Magnus Oscarsson (KD)

Herr talman! I dag debatterar vi djurskyddet här i kammaren, och det är alltid lika inspirerande att lyssna till mina kollegor. Vi har inte hört alla än, men jag vet att det blir lika bra. Här finns mycket kunskap, och jag tror att alla som lyssnar märker att det är många som är engagerade, precis som min kollega Ulrika Heie talade om.

Jag yrkar bifall till reservation 19, så har jag det sagt.

Det är viktigt att vi har ett starkt och resolut djurskydd i Sverige. Tack vare det har vi i dag en minimal användning av antibiotika i djuruppfödningen. Tittar vi runt om i EU använder vi faktiskt minst antibiotika. Ser vi på Europa använder Island och Norge mindre.

Det är framför allt våra svenska bönder som ska ha äran för detta. Ibland hör man politiker säga att det handlar om politik. Men det är bönderna själva, så stort tack till alla jordbrukare som kanske lyssnar på detta! Det är tack vare ert arbete och era beslut att ta krafttag när det gäller exempelvis djurstallar och grisboxar som vi i dag använder så lite antibiotika.

Många av oss vet att den höga antibiotikaanvändningen är ett av de största bekymren runt om i världen. Vi vet att bakterier blir resistenta, och det fungerar inte längre att bota vissa sjukdomar med penicillin. Det här är naturligtvis väldigt allvarligt.

Ser vi på andra länder är Sverige verkligen ett ljus i tunneln. Vi i utskottet var i början av den förra mandatperioden i Paris och pratade om det här. Då vet jag att de hade frågor till oss. Hur gör ni i Sverige?

Många länder börjar alltså titta på detta, och det tycker vi är väldigt bra. Men det går för långsamt. Vi önskar att EU driver på detta ännu kraftigare.

Precis som en tidigare talare sa är detta också viktigt för konkurrenskraften för våra bönder. För om vi har sådana lagar är det klart att andra europeiska länder också måste ta efter.

Det är alltså väldigt viktigt att regeringen driver på detta. Men det är naturligtvis viktigt att man också gör det från våra vänner och kollegor i EU.

Herr talman! Det har pratats mycket om smuggelhundar, och jag vill också ta upp det. Någon kanske frågar: Varför? Jo, för att det är ett jättebekymmer. Talare före mig har pratat om att det är ett problem i hela Europa, men det kommer många sådana hundar till Sverige också.

Många av oss har sett de förfärliga bilderna på hundar som sitter inklämda och hur illa man behandlar hundarna. Tyvärr finns det en stor marknad för dessa hundar i vårt land. Även om vi kan tänka att många har förstått att man inte ska köpa hundar på detta sätt gör de tyvärr det ändå. Alla vet att om det finns pengar att tjäna finns det också en marknad, och automatiskt blir det kriminella ligor som sköter detta.

Talar man med tullen och polisen får man också höra hur det fungerar med valpfabriker för att föra in hundar i vårt land. Vi vet inte exakt hur många som kommer hit, men det är många som kommer hit. Och de som tullen tar är bara toppen på det stora isberget. Det är nämligen så att om någon åker fast i dag blir den personen ofta hemskickad. Den personen försöker sedan ta sig in i Sverige på en annan plats. Detta är såklart väldigt dåligt, och tyvärr fortsätter det. Vi vet också att det finns en väldigt stor risk att dessa hundar bär på sjukdomar.

Därför vädjar vi verkligen om att det ska bli någonting av det som har föreslagits. Därför är det så kul att det finns en majoritet i utskottet. Det finns även flera tillkännagivanden i denna fråga. Det handlar till exempel om veterinärers möjligheter att anmäla misstanke om illegal införsel, om Tullverkets möjligheter att stoppa fordon för att söka efter hundar - vilket jag tycker är väldigt bra att vi får fram - och om insatser mot organiserad smuggling av sällskapshundar. Detta är väldigt bra, herr talman. Nu är det bara upp till regeringen och Socialdemokraterna att komma med förslag i fråga om detta. För till syvende och sist är det faktiskt Socialdemokraterna som har regeringsmakten. Vi menar från Kristdemokraternas sida att det naturligtvis skulle vara enkelt att snabbt ta fram förslag som läggs på bordet här. Ofta är det så att om bara viljan finns kan man göra något.

Man kan också titta på andra förslag från andra länder, från Storbritannien och från olika EU-länder. Det är naturligtvis viktigt att vi även här jobbar tillsammans med våra europeiska vänner.

Herr talman! Precis som LRF vill även vi kristdemokrater se över beteskravet. Det är ingen som kan tro - tänker jag i alla fall - att kossorna har det på precis samma sätt som på 80-talet. Många med mig har växt upp med Emil i Lönneberga. Många har i alla fall sett på film hur Emil går med sin kossa ned till ladugården. Det är jättemysigt på alla sätt. Men det var då, men vi lever nu. Och stallarna ser helt annorlunda ut nu. Vi tycker därför att det är väldigt relevant att, precis som LRF säger, faktiskt se över detta och att regeringen skyndsamt arbetar med frågan.

Anf. 8 Jakob Olofsgård (L)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 40. Självklart står vi bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag inte bifall till övriga reservationer.

När det gäller djurskydd måste vi lyfta fram alla som har djur och sköter om sina djur. Politikens uppgift är att styra upp saker och att komma till rätta med problem när vi uttrycker: Så här kan vi inte ha det!

Men vi har det också väldigt bra genom att många sköter om och tar hand om sina djur - smådjur eller djur i lantbruket.

Till er som är djurägare och gör ett fantastiskt bra jobb: Tack så mycket!

Jag vill lyfta fram två av alla frågor i dag som är viktiga att poängtera. Det handlar om något som vi är överens om i utskottet och något som vi inte är överens om i utskottet.

Jag vill börja med hundsmuggling, som är mycket problematisk på så många sätt. Den leder till stort lidande för de djur som smugglas på vidriga sätt. Det medför också problem och risker för att rabies, parasiter och andra smittor sprids i landet av hundarna. Dessutom innebär smugglingen ett ekonomiskt inflöde till den grova organiserade brottsligheten som ligger bakom valpfabriker och smuggelverksamheten. Dessa kriminella finansieras genom lidande djur.

Tullverket stoppar allt fler smuggelhundar på gränsen till Sverige, och det är bra. Under förra årets första sex månader stoppades ungefär 260 hundar. Under hela året innan stoppades 280 hundar. Vi ser alltså en dubblering, om inte mer, av dessa hundar. Nu varnar både Tullverket och Jordbruksverket för att förslaget om en ny djurhälsolag kan underlätta för själva smugglingen. Den nya lagen kan nämligen förhindra att man stoppar fordon för att söka efter hundar som smugglas in i landet. En effektiv lagstiftning i fråga om detta är avgörande för att denna grova organiserade brottslighet ska kunna stoppas för att förhindra enskilda djurs lidande och för att upprätthålla smittskyddet för husdjur här i Sverige.

Det finns alltså mycket tunga skäl till detta. Med anledning av dessa skäl anser vi att svensk djurhälsolagstiftning behöver motverka hundsmugglingen. Svensk lag får inte göda organiserad brottslighet, lidande för djuren och riskabel smitta. Det är oacceptabelt.

Därför är det viktigt att regeringen nu fortsätter att arbeta med beredningen av Djurhälsolagsutredningens förslag. Man måste säkerställa att Tullverket även fortsättningsvis har de befogenheter som krävs i detta avseende. Mycket av detta är vi överens om, vilket gläder oss i Liberalerna.

Något som det är besynnerligt att vi inte lyckas enas om i utskottet är detta med minkfarmning. Jag undrar om alla som talar varmt om djuren och djurskyddet har besökt en minkfarm och sett hur djuren i dessa burar lever. Jag har lite svårt att förstå hur man då inte kan ställa sig bakom de motioner som har väckts om att minkfarmning bör upphöra.

Den svenska pälsdjursnäringen har minskat kraftigt. Från 1988 till 2011 minskade antalet minkfarmer i Sverige med 90 procent. Därefter har ytterligare hälften försvunnit. I dag återstår ungefär 25 minkfarmer. Det kanske inte verkar så jättemycket. Men det är ändå ett par hundra tusen minkar kvar i Sverige. All uppfödning av räv för pälsens skull har upphört.

Djurskyddskraven för minkuppfödning har skärpts stegvis, vilket är bra. Men Sverige är inte det mest ambitiösa landet i Europa. Kritiken från detta djurskyddsperspektiv har fortsatt. Det handlar bland annat om att minkar, som är vattenälskande och rörliga djur, inte får utlopp för sitt eget naturliga beteende. Burarna är 35 x 80 centimeter stora och 45 centimeter höga. De är inte stora för ett djur som är vant att leva vid vatten. Hur kan man tycka att det är okej med dessa burar, vilket man gör om man inte står bakom motionerna?

Återkommande larmas det om att minkar som är stressade utvecklar stereotypa beteenden. Man hävdar att de avlas fram för att kunna leva i bur. Det finns inga bevis för det. I stället vankar de fram och tillbaka, fram och tillbaka i den här buren. Vad är egentligen en mink? För att förtydliga: Det är ett vattendjur som simmar, dyker och jagar. Gör den det i buren? Nej. Där är det raka motsatsen, och de lever i ungefär ett halvår i dessa gallerburar.

Det finns ungefär 25 farmer kvar. Ett antal länder i Europa har avvecklat minknäringen på senare år. Det har skett antingen genom skärpta djurskyddsregler som har gjort uppfödningen ekonomiskt olönsam eller genom regelrätta förbud. Vilken väg är bäst att gå?

Coronapandemin gjorde att Jordbruksverket beslutade om ett totalförbud mot uppfödning av minkar i Sverige under hela 2021, med tanke på risken för smittspridning. Minkens lungor liknar fysiologiskt dina och mina; det är därför man använder mårddjur i forskning om just luftvägsvirus. Risken är alltså överhängande att minkar inte bara för vidare virus utan att virus muterar bland dem. Forskare hävdare att en minkfarm kan bli en genetisk fabrik för virus.

Att inte alla partier ställer sig bakom detta är en gåta.

I år är avel tillåten igen, herr talman, efter 2021. Däremot får inga nya minkfarmer byggas, och de blir mindre och mindre lönsamma. Jordbruksverket vill ha mer kontroll och göra en ny prövning av smittrisker. Det blir här tydligt att minkfarmen är en fortsatt riskverksamhet, så varför - varför - förbjuder inte riksdagen detta i dag? Under 2021 har minknäringen alltså varit tillfälligt nedstängd, och branschen förtjänar nu att veta hur det ska bli i framtiden. Ska man satsa på det här eller inte? Det är nu det avgörs.

Vi liberaler vill se en avveckling. Den kan ske antingen på samma sätt som avvecklingen av rävfarmer, det vill säga genom ett tydligt skärpt djurskyddskrav, eller genom ett regelrätt förbud. I båda fallen bör det givetvis finnas en omställningstid på ett antal år.

Människan har i alla tider hållit djur - för matens skull, för ullens skull, för skinnets skull - men med detta följer ett ansvar för djurens välfärd. Det är problematiskt att dagens minkuppfödning enbart handlar om det estetiska. Uppfödningen handlar om dyra ytterkläder.

Att ta ställning för en avveckling av minkfarmer handlar inte om att vara emot djurhållning, utan det handlar om djurskydd. Djuren ska slippa stressa, och de ska få utöva sitt naturliga beteende. Att ta ställning för detta innebär att ta ställning för att minkfarmer måste avvecklas, och det borde de som driver minkfarmerna själva ta till sig och fundera över - speciellt under pandemin.

Detta handlar inte om att aktivister eller extremister släpper ut minkar och begår brottsliga handlingar; det är inte för deras skull. Det är inte heller för pälsens skull. Det är för djurets skull - för minkens skull.

Anf. 9 Elisabeth Falkhaven (MP)

Herr talman! I utskottets betänkande läser jag att utskottet föreslår fem tillkännagivanden till regeringen med anledning av motionsyrkanden om djurskydd. Det rör

veterinärers möjligheter att anmäla misstanke om illegal införsel

Tullverkets möjligheter att stoppa fordon för att söka efter hundar

insatser mot organiserad smuggling av sällskapsdjur

ett globalt avtal om antibiotikaanvändning

efterlevnad av förbud mot svanskupering.

Jag är mycket tacksam över att dessa tillkännagivanden nu kommer till stånd. Just när det gäller hundsmuggling har det varit mycket prat och väldigt lite verkstad hittills, och det finns många olika saker att göra där. Jag är därför tacksam att den resan börjar ta fart nu.

Att lägga hela ansvaret på den som köper hund fungerar inte, och det gör vi inte heller när det gäller försäljning av smuggelgods av annat slag. Eftersom hundsmuggling inte är tillåten måste vi politiker se till att täppa till de kryphål som finns, förbättra de lagar som behöver förbättras, skärpa straffen och vidta åtgärder så att de som har som sin uppgift att tillse att lagarna följs har tillräckliga resurser för att göra just det. Här handlar det om Tullverket, Jordbruksverket och länsstyrelserna.

Herr talman! Vi i vårt parti väckte en motion utifrån vårt djurpolitiska program, som vi arbetade fram förra året. Det är ett gediget program. Om det som står där genomfördes i sin helhet, ja, då skulle vi komma mycket långt vad gäller en bättre verklighet för djuren - och i samma andetag också bättre för människan. Vi har ju en bra djurskyddslag i Sverige, men som har sagts flera gånger tidigare blir det inte bättre för djuren så länge vi inte implementerar den fullt ut.

Djur har ett egenvärde oavsett den nytta människan har av dem, något som också fastslås i förarbetena till den svenska djurskyddslagen. God djurhållning och välfärd handlar inte bara om att undvika lidande i form av rädsla, smärta, sjukdom utan även om att ge djuren möjlighet till positiva upplevelser och ett för deras art så fullvärdigt och naturligt liv som möjligt.

En fråga att ställa sig där är om det är ett fullvärdigt och naturligt liv för en höna att sitta hela sitt liv i en bur som är så liten att hon inte ens kan fälla ut sina vingar. Eller är det ett fullvärdigt och naturligt liv för ett rovdjur som minken att leva hela sitt liv i en ståltrådsbur och aldrig få glida ned i vattnet för att fiska? Jag tror vi vet svaret på de frågorna egentligen.

Frågan om djurvälfärd är samtidigt bredare än det individuella djurets välfärd. Vi ser över hela världen effekterna av att djur utnyttjas utifrån kortsiktiga ekonomiska intressen. Mest tydligt är det på antibiotikaområdet, där det globalt sett fortfarande används mer antibiotika till friska djur än till sjuka människor. Antibiotika är i en stor del av världens djurhållning ett rutinmässigt insatsmedel, ofta använt för att kamouflera en dålig djurhållning.

Ett förbättrat regelverk för att komma åt detta problem inom EU har nyss införts, men det finns inget globalt regelverk som begränsar det missbruk av antibiotika som ses i många länder. Det är av mycket stor vikt att vi aktivt verkar för det från Sveriges håll. Fortfarande går det nämligen att göra kortsiktiga vinster genom att rutinmässigt ge djur antibiotika, vilket innebär att missbruket av antibiotika kommer att fortsätta. Därför måste ekonomiska styrmedel utformas på ett sätt som gynnar de djuruppfödare som satsar på förbättrade förhållanden för djuren, stärker deras hälsa och därmed minimerar antibiotikaanvändningen.

Svenska djurhållare är i stort redan där - den svenska djurhållningen använder minst antibiotika i hela EU - men vi som politiker behöver ta ansvar för att en ansvarsfull djuruppfödning också bär sig på marknaden. Kött från djuruppfödning där antibiotika överanvänds bidrar till ett av mänsklighetens mest allvarliga hälsoproblem i framtiden, nämligen antibiotikaresistens, och det måste helt enkelt bort från marknaden.

Herr talman! Djurskyddet och djurvälfärden behöver stärkas världen över, oavsett om det gäller sällskapsdjur, djur i livsmedelsindustrin eller försöksdjur. Ett flertal länder, däribland Sverige, har ställt sig bakom att det ska antas en global FN-deklaration om djurvälfärd. Sverige bör även verka för att bindande minimiregler om djurvälfärd utarbetas inom WTO. Krav på djurvälfärd måste in i handelsavtal. Vi måste agera på den kunskap vi har och ta konsekvenserna av den.

Miljöpartiet anser att behovet av en global överenskommelse om stopp för de avarter som hotar såväl djurs välfärd som människors hälsa aldrig har varit större än nu. Det kommer att komma fler pandemier, och ju mer vi arbetar med att skapa en bättre djurvälfärd, desto färre pandemier. Så tror jag att man skulle kunna sammanfatta den kunskap som finns i dag.

Jag vill avsluta mitt inlägg med en kort betraktelse. Jag har otaliga gånger - både som ung och även en bra bit upp i åldrarna - fått höra uttryck som "känslomässigt dravel" och "djuren kan inte prata" samt att jag inte ska disneyfiera djur. Detta har sagts när jag har berättat om de djur jag delar min vardag med - vad de gör, hur de mår och så vidare.

Jag har sedan dess läst etologi och djurens kommunikation på Linköpings universitet, och jag vet att en häst är en häst, en människa är en människa och en fisk är en fisk. Alla arter har olika behov. Många har likartade känsloliv. Flera är monogama, lever i livslånga relationer, uppvaktar varandra, bygger bo och uppfostrar sina avkommor. Likheterna är många, men det finns också skillnader.

En häst som går ute behöver inget täcke på sig bara för att jag fryser när jag går ut. Och möss kan inte sy klänningar och trä nålar, men de kan känna och alldeles säkert också kommunicera med andra möss, liksom vi kan kommunicera med andra människor.

Det mesta av det som jag påstod när jag var ung har nu forskningen genom uppfinningsrika forskare lyckats leda i bevis. Så ju mer vi lär oss om djuren desto klokare blir de - eller? Nej, riktigt så är det inte.

Att vi inte lyckats leda detta i bevis förrän nu har inte med djuren att göra, att djuren inte kände då eller att de inte kunde kommunicera då. Det har att göra med att vi människor inte hade lyckats komma på något sätt att ta reda på att de känner, hur de känner och tänker och hur de kommunicerar. Just det är oerhört viktigt för oss att lägga på minnet. Det handlar oftast om oss själva och våra egna tillkortakommanden.

Jag vill avsluta med att säga att de djurskyddsbestämmelser som finns motiveras av att det finns ett behov av dem, antingen genom påvisade forskningsrön eller genom praktiska erfarenheter. Vi vet också i dag mycket mer om hur djuren mår och känner - vetskap som vi har valt att inte hantera. Även om vi kanske är bland de bästa i världen på djurskydd betyder det inte att vi är bra nog.

Jag vill tacka ledamöterna från både Vänsterpartiet och Liberalerna för strålande inlägg i debatten. Och jag vill säga att jag står bakom alla våra reservationer, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation 15.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 10.)