Vattenvård

Anf. 1 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Vi ska i dag debattera miljö- och jordbruksutskottets betänkande Vattenvård där en rad olika vattenrelaterade frågor tas upp för såväl sött som salt vatten. Det handlar om övergödning, reningsverk, enskilda avlopp, Östersjösamarbete, EU:s ramdirektiv för vatten med mera.

Jag ska börja med att yrka bifall till reservation 29 som handlar om införande av en havsmiljölag utifrån betänkandet Havet och människan som Miljömålsberedningen lämnade till regeringen för över två år sedan. Jag står givetvis bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till denna reservation.

Miljömålsberedningens arbete pågick i över två år. Det var ett arbete som mynnade ut i betänkandet Havet och människan. Det var ett gediget arbete, och det säger jag inte bara för att jag var ordförande och ledde arbetet utan för att det faktiskt var det. Alla partier i Sveriges riksdag stod bakom det. Det finns inga reservationer i betänkandet. Det är över 100 förslag för havsmiljön. Förutom att det handlar om sådant som påverkar havsmiljön handlar det också om sådant som finns på land och i sött vatten, eftersom det mesta till slut rinner ut i havet.

Det är otaliga timmar som har lagts ned av civilsamhället, forskare, NGO:er, lokalpolitiker, regionpolitiker, föreningar och företag på detta. Hela samhället har varit involverade och gett sin syn på saken, och vi har fått detta betänkande.

Det lämnades som sagt till regeringen i januari 2021, och samtliga partier stod bakom det. Betänkandet har därefter varit ute på remiss. Och hösten 2021 aviserade den dåvarande S-MP-regeringen att det skulle komma en proposition förra våren. Men i december samma år lämnade Miljöpartiet regeringen, och bara Socialdemokraterna var kvar i regeringen. Då försvann havsmiljöpropositionen.

Nu har vi en ny regering. Vad den tänker göra vet jag inte. Det står i våra handlingar att detta fortfarande bereds inom Regeringskansliet. Höstterminen har gått, och våren är här. Men vi vet fortfarandet inget mer än att det bereds i Regeringskansliet.

Därför skulle jag i dag vilja uppmana, eller kanske till och med vädja till, sittande regering och företrädare för regeringspartierna här i dag att se till att detta arbete inte går till spillo. Det är så mycket jobb som är nedlagt, och det är så sällan som vi i denna kammare faktiskt är överens om saker. Och detta skulle kunna göra att ett nytt golv tas fram för havspolitiken som vi skulle kunna utgå från.

Det finns flera reservationer i dagens betänkande där det hänvisas till detta arbete. Jag valde att yrka bifall till reservation 29 som handlar om en havsmiljölag. Det var den som skulle hålla ihop hela detta arbete. Den skulle på liknande sätt som klimatlagen se till att det finns en uppföljning eller metodik i fråga om hur vi ska nå våra miljökvalitetsmål, i detta fall Hav i balans samt levande kust och skärgård samt Ingen övergödning. Den skulle se till att ekosystemansatsen skulle genomsyra allt och att arbetet för detta skulle vila på vetenskaplig grund. Och alla regeringar, oavsett färg, skulle jobba på ett liknande sätt med frågorna. Det var detta som var grejen. Vi såg alla att det var en väldigt viktig fråga att ta vidare. Någonting som Miljömålsberedningen också konstaterade var nämligen att hav och klimat är två sidor av samma mynt. Och här skulle vi behöva göra det.

Det handlade också om hur man skulle få ihop EU-direktiven, som vi förmodligen också kommer att debattera här i dag, och hur genomförandet av havsmiljödirektivet, ramdirektivet för vatten och art- och habitatdirektivet skulle samordnas för att hjälpa varandra i stället för att gå emot varandra som de ibland kan göra.

Fru talman! Detta skulle jag vilja säga är en lågt hängande frukt för att på allvar komma igång med havsmiljöarbetet och sätta ett nytt golv för frågorna och få en stor positiv påverkan på alla havsfrågor och vattenfrågor - sötvatten, kustvatten och havsvatten. Det skulle ge svar på och en hel del åtgärder för övergödningsproblematiken, bidra till den biologiska mångfalden, få en positiv påverkan på fisket och på kustmiljön. Det finns LEVA-samordnare och LOVA-samordnare med. Det handlar om sjöfart, turism och myndighets- och EU-arbete.

Snälla regeringen, leverera på detta och låt inte detta arbete gå till spillo!

Fru talman! Jag ska ta upp en annan sak som jag inte riktigt förstår när det gäller denna regering. Det handlar om att man drar ned på pengar till miljöövervakning. Flera av de delar i detta betänkande som vi i dag kommer att diskutera handlar just om hur vi ska få rent vatten och hur vi ska kunna ha en övervakning. Det funkar inte utan kontrollprogram och ordentlig miljöövervakning på plats.

Naturvårdsverkets generaldirektör sa att miljöövervakning är miljöarbetets ryggrad. Det är en förutsättning för att kunna göra någonting på vetenskaplig grund. Och om det är någonting som vi i Sverige har varit duktiga på under lång tid så är det detta. Vi har långa tidsserier, och det är på så sätt som vi kan upptäcka och se förändringar i miljön, oavsett om det är hav, land eller vatten. Och det är på så sätt vi vet att våra åtgärder ger resultat. Jag tror att vi kommer att återkomma till detta vid behandlingen av ett annat betänkande i dag som handlar om kemikalier.

Jag vill återigen ge en uppmaning till regeringen: Tar ni dessa frågor om rent vatten på allvar, se då till att vi också har övervakningsprogram som fungerar!

Fru talman! Till sist skulle jag vilja ta upp utskottets tillkännagivande som handlar om våtmarker. Den nuvarande regeringen har sagt att den vill satsa på våtmarker. Det var kanske den enda satsningen på miljöfrågor som vi hittills har sett. Vi kan vara överens om att det är viktigt med insatser när det gäller våtmarker. Att anlägga våtmarker och öka antalet våtmarker stärker den biologiska mångfalden samt ger fler ekosystemtjänster, minskade utsläpp av växthusgaser, förbättrad vattenhushållning, bättre handhållande av vatten i landskapet, flödesutjämning vid skyfall, minskad övergödning och ökad grundvattenbildning. Det har alltså betydelse för klimat, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft.

Trots alla dessa positiva delar ser man att den satsning som regeringen har talat om är en tummetott. Man tar 200 miljoner kronor från skydd av värdefull natur, just det som detta ska bidra till, och öronmärker dessa pengar snarare än att använda dem till satsningar. Även om det skulle ha varit additionella pengar är det mindre än vad tidigare regeringar har satsat.

Därför finns det nu ett tillkännagivande i detta betänkande om att vi vill öka takten i arbetet med våtmarkerna och att de ska bli fler.

(Applåder)

Anf. 2 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Vi ska i dag tala om en fråga som är av yttersta vikt för världens och Sveriges framtid, nämligen vatten. Jag kommer i dag att lägga särskild vikt vid fyra områden, nämligen åtgärder mot övergödning, skydd och anläggning av våtmarker, avloppsrening och skydd av dricksvatten.

Vi socialdemokrater står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall till endast reservation 30.

Fru talman! I dag lever vi över planetens tillgångar och förutsättningar. Klimatförändringarna är på riktigt, och miljökrisen är ett faktum. Var och en av oss påverkas, men det är de mest utsatta i världen som drabbas hårdast. Vi socialdemokrater avvisar alla idéer om att Sverige skulle ha gjort tillräckligt.

Vetenskapen lämnar inget utrymme för tvekan. Fakta ligger på bordet. Nu är tiden inne för handling för att fortast möjligt nå klimatmålen. Omställnings- och investeringstakten måste öka kraftfullt, och Sverige ska leda den gröna omställningen. Tillväxt, välfärd och omställning är inte bara förenliga med varandra utan är även varandras förutsättningar. Genom att leda omställningen och förutsätta att varje land gör de investeringar som krävs för att efterleva Parisavtalet stärker vi vår konkurrenskraft, skapar fler svenska jobb och ökar resurserna till välfärden.

För att klara en hållbar resursförbrukning krävs att ekonomin blir mer cirkulär och att vår konsumtion blir mer hållbar. Det gäller inte minst vår mest värdefulla resurs, nämligen vattnet.

Fru talman! Vi människor har alla ett ansvar att skydda våra vatten, både för vår egen hälsa och för miljöns skull. Vatten är en av de viktigaste resurserna på jorden och spelar en central för människan, naturen och allt liv på vår planet. Vatten är såvitt vi vet en nödvändighet för livet i sig, och för människan är vatten en grundläggande förutsättning för vår överlevnad. Vi behöver vatten för att dricka, för att laga mat, för att tvätta oss och för att rengöra saker. Vi använder vatten i industrin och i jordbruket. Vatten bidrar till att såväl skapa som upprätthålla olika ekosystem, alltifrån våtmarker till regnskogar.

Men vatten har också andra effekter på miljön, till exempel att bidra till att reglera temperaturen på planeten genom tröghet för temperaturförändringar.

Inte att förglömma är vatten också en viktig kraftkälla. Vattenkraften är en ren och förnybar energikälla som används för att producera el i många delar av världen, och den är ryggraden i det svenska elsystemet. Men vattnet är också en begränsad resurs som hotas av överutnyttjande och föroreningar. Klimatförändringar påverkar också vattenresurserna på olika sätt, exempelvis genom att påverka vattenflöden och vattenkvaliteter. Vi behöver trygga en säker dricksvattenförsörjning med anledning av klimatförändringarna samt potentiella kriser.

EU har gjort viktiga framsteg när det gäller vattenfrågorna, till exempel EU:s ramdirektiv för vatten. Att nå dessa krav på god ekologisk och kemisk status i våra vattenmiljöer kommer att vara en utmaning.

Hav och vatten i Sverige har länge varit hotade av övergödning och försurning. Detta fortsätter att vara ett omfattande problem även om utsläppen av övergödande ämnen i Östersjön numera minskar. Den tidigare S-ledda regeringen införde flera kraftfulla insatser mot övergödning, och det arbetet måste fortsätta.

För att nå de vattenrelaterade miljökvalitetsmålen behövs mer insatser mot framför allt övergödning och miljögifter. Vi behöver därför minska utsläppen av övergödande ämnen och i högre utsträckning i stället använda fosfor och kväve i kretslopp. Nya metoder måste utvecklas för att minska läkemedelsresterna i avloppsvattnet.

Fru talman! Naturvårdsverket bedömer att nya etappmål behöver tas fram inom områden som är särskilt viktiga för att nå miljömålen där utvecklingen i miljön är negativ och där det i dag saknas etappmål. Ett sådant område är den biologiska mångfalden och ekosystemets återhämtning. Precis som Emma Nohrén sa är en av de mest effektiva åtgärderna för att värna och öka den biologiska mångfalden att skydda befintliga våtmarker, restaurera utdikade våtmarker och samtidigt anlägga nya.

Våtmarkerna fungerar som naturens egna reningsverk genom att fånga in övergödande näringsämnen och binda dem innan de når havet. De är också hemvist för en omfattande fauna, inte minst i form av fåglar och insekter - varav en stor andel är rödlistade. Dessutom binder de koldioxid på ett mycket kostnadseffektivt sätt och ökar grundvattennivåerna.

Att restaurera våtmarker ger oss alltså mycket på köpet, och det är något vi verkligen måste satsa mer på framöver. För att stärka arbetet på lokal nivå vill vi se utökade satsningar på våtmarker och vattendammar för att öka retentionen av näring i landskapet. Det är positivt att andelen våtmarker har stabiliserats i Sverige, men deras ekosystemtjänster når ändå inte upp till sin fulla potential. För att dra mesta möjliga nytta av våra våtmarker och dammar krävs det att vi aktivt vårdar och restaurerar redan befintliga områden och att vi förstärker arbetet med att anlägga nya. Insatserna som genomfördes av den tidigare regeringen har bidragit till att balansera vattenflöden, förbättra vattenhushållning, öka tillskottet till grundvattnet, gynna biologisk mångfald samt minska klimatpåverkan och övergödning.

Vi vill se en förstärkning av dessa insatser för att säkerställa att vi når miljökvalitetsmålen. Jag vill som socialdemokrat framhålla vikten och betydelsen av dessa typer av miljöinsatser för jobb och tillväxt runt om i hela Sverige, inte minst på landsbygden.

(Applåder)

Anf. 3 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till reservation 27.

Vi har i dag förmånen att debattera vattenvård. Vatten är grundläggande för allt liv på jorden, och därför är det nödvändigt att skydda våra vattenresurser och se till att de används på ett hållbart sätt. Flera rapporter har visat att vi behöver förbättra vattenreningen och använda oss av ny teknik för att ta bort föroreningar och läkemedelsrester.

För att minska tillförseln av föroreningar och öka producenternas ansvar är det viktigt att stärka kemikalielagstiftningen. Sverige bör fortsätta att arbeta för att utveckla kemikalielagstiftningen i EU. Samtidigt är EU:s vattendirektiv en betydande del av miljöskyddet i Europa. Det avgörande är att direktivet implementeras på ett effektivt sätt för att stödja miljöskyddande verksamheter, till exempel avloppsreningsverk och andra miljöåtgärder i samhället.

Vi måste också se till att direktiven inte hindrar investeringar i ny teknik som kan möjliggöra maximal rening av våra vattenresurser. Sverige har nämligen tidigare haft vissa utmaningar när det gäller implementering av EU-direktiv. Det är avgörande att detta sker effektivt och utan onödig byråkrati. Därför krävs det samarbete och samordning mellan EU och medlemsstaterna. Jag hoppas att regeringen fortsätter att arbeta mot detta mål och ser till att dessa åtgärder implementeras och blir realistiska.

Fru talman! Jag vill även argumentera för att utsläppen av lustgas från reningsverk bör ses över. Lustgas är, som ni som lyssnar på detta vet, en väldigt potent växthusgas som kan få negativ påverkan på klimatet. Forskning har också visat att reningsverk är en källa till utsläpp av lustgas, och därför är det viktigt att man tittar på detta.

Jag vill lyfta fram de stora framsteg som har gjorts när det gäller övergödning i Sverige och andra EU-länder för att minska utsläppen av kväve och fosfor från land. Trots dessa framsteg är det viktigt att vi har en restriktiv hållning när det gäller näringsämnen som kommer från land.

En metod som har visat sig vara framgångsrik för vissa jordbruksmarker är strukturkalkning. Det kan vara en lönsam investering för jordbrukare, men det kräver god dränering. Tyvärr kan kostnaden för dränering vara hög och på kort sikt utgöra ett hinder för att jordbrukare ska investera i detta. Därför är det avgörande att jordbrukare har tillgång till de resurser som krävs för att vidta dessa åtgärder och minska näringsläckaget, inklusive stöd för dränering i samband med strukturkalkning.

Det är viktigt att komma ihåg att strukturkalkning inte är någon universallösning på problemet med övergödning och utsläpp av kväve och fosfor. Det krävs en kombination av åtgärder för att få en hållbar lösning på detta problem.

För att ta itu med problemet i Östersjön - med bottendöd och syrebrist - krävs samordning både nationellt och internationellt. Inom ramen för Helcom, Helsingforskommissionen, är det nödvändigt att förhandla och stärka det regionala samarbetet i Östersjöregionen samt att hantera de utmaningar som övergödning och plastföroreningar utgör för Östersjöns ekosystem.

Jag vill betona vikten av att fokusera på plast i våra marina miljöer. Åtgärder behöver vidtas för att främja den cirkulära ekonomin samt återvinning och återanvändning av plast och andra produkter. Det är också nödvändigt att se till att det finns långsiktigt stöd för strandstädning och internationellt stöd för att minska mängden plast i haven globalt.

Ett annat problem är förlorade fiskeredskap - de så kallade spöknäten. De är ett allvarligt hot mot livet i marina miljöer i Östersjön. De fortsätter att driva runt i vattnet och fångar upp fisk och andra djur, vilket leder till mycket lidande och en plågsam död. Dessutom skadar dessa nät sjögräsängar och andra viktiga havsbottenområden.

Detta är inte bara ett miljöproblem, utan det är också ett ekonomiskt problem. Förlorade fiskeredskap orsakar förlust av fisk och skaldjur, vilket påverkar fiskare och andra som jobbar inom fiskeindustrin. Detta är en fråga som vi måste ta itu med om vi vill skydda Östersjön och dess ekosystem för nuvarande och framtida generationer.

Sammanfattningsvis måste vi se till att våra vattenresurser skyddas och används på ett hållbart sätt. Det krävs samarbete och samordning mellan EU och medlemsländerna liksom investeringar i forskning och teknik för att uppnå dessa mål.

Anf. 4 Stina Larsson (C)

Fru talman! Jag har en fråga som gäller våtmarker. Jag uppfattade inte att ledamoten nämnde detta över huvud taget i sitt anförande. Därför är min fråga: Varför väljer Sverigedemokraterna att nedprioritera våtmarkerna? Och anser Beatrice Timgren att våtmarker inte är viktiga?

Anf. 5 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Våtmarker är ett effektivt sätt att minska miljöpåverkan. Det finns mycket man kan göra för att skydda vår miljö och våra vatten, bland annat med våtmarker. Allt får dock inte plats i ett enda anförande.

Anf. 6 Stina Larsson (C)

Fru talman! I debatten om den globala uppvärmningen och koldioxidutsläpp har representanter för Sverigedemokraterna påstått att det inte förekommer några klimatförändringar samt att förskjutning av årstider och mer extrema väderförändringar inte har med klimatet att göra.

Jag vill förtydliga för ledamoten att just våtmarker och återvätning är viktigt ur flera aspekter. Våtmarker bidrar till att bromsa klimatförändringarna och öka den biologiska mångfalden.

Vad tycker Sverigedemokraterna och Beatrice Timgren att vi ska göra för att gynna den biologiska mångfalden och bromsa klimatförändringarna?

Anf. 7 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Vad jag vet har våra företrädare aldrig påstått att människan inte skulle ha påverkat klimatet. Det är viktigt att man tittar på vilka effektiva åtgärder som finns, och våtmarker är en av de åtgärder som det är viktigt att titta på.

Anf. 8 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Tidölagets partier har kommit överens om att pausa prövningarna enligt den nationella planen för moderna miljötillstånd för vattenkraften. Regeringen har anfört att pausen ska användas för att analysera vad vårt elsystem klarar av och sedan anpassa prövningssystemet.

Men, fru talman, prövningarna sker redan i dag utifrån ett regelverk som har som utgångspunkt att verksamheten ska kunna fortsätta genom att vattenkraften ska vara så kallad hållbar verksamhet enligt EU:s taxonomi när nödvändiga miljöåtgärder är genomförda. Inget av detta kommer att förändras av att regeringen analyserat vattenkraftens betydelse för det svenska elsystemet. Sverige måste leva upp till vattendirektivet om svenska vattenkraftverk ska rymmas inom EU:s taxonomi.

Om det samlade Tidölagets ambition med pausen är att se över hur man kan få till stånd ytterligare beslutsunderlag för vattenmyndigheterna i deras bedömning kommer vi socialdemokrater att se väldigt positivt på detta, men just nu är jag rädd att pausen inte leder till något annat än en fördröjning av omprövningen av miljötillstånden.

Detta har en alternativkostnad. Med pausen är det just nu miljön som får bära kostnaden. Åtgärder som hade behövt vidtas för att förbättra miljön i Sverige fördröjs. Många av de kraftägare som har haft en plan att förhålla sig till har upphandlat konsulter för att hjälpa till med omprövningarna, och helt plötsligt förskjuts tidsplanen ett år. Detta betyder att man behöver ha konsulten upphandlad ett år längre än vad man hade tänkt sig eller att man måste avbryta konsultens uppdrag för att sedan anlita en ny.

Därför är jag och Socialdemokraterna angelägna om att denna paus förvaltas på ett väldigt klokt sätt. Mina frågor till ledamoten är om hon håller med om min problembeskrivning och vad Sverigedemokraterna gör för att se till att pausen leder till någonting konstruktivt.

Anf. 9 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för en otroligt viktig fråga. Detta med vattenreningsverk och omprövningen är otroligt viktigt när det gäller miljöanpassning och att se till att vi kan få fiskvandring - ålen har ju debatterats väldigt mycket.

Som ledamoten säkert vet har vi ett problematiskt läge just nu när det gäller energi och energiförsörjning. Vi hade tidigare en regering som valde att lägga ned kärnkraftverk. Det innebär att vi nu har väldigt dyr energi. Just nu måste vi titta på hur detta kan påverka energiförsörjningen, och därför är denna paus nödvändig. Jag ser dock fram emot att man efter denna paus kan komma till skott med detta otroligt viktiga arbete.

Anf. 10 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Låt mig inleda med att säga att det är dags för regeringspartierna att sluta med sin historieförfalskning. Alla vet att det inte har fattats några politiska beslut om att stänga ned kärnkraft och att det har funnits en energiöverenskommelse sedan 2016 som möjliggör att bygga ny kärnkraft i Sverige.

Men min fråga handlade inte om det utan om hur vi ska få vattenkraft i Sverige som i framtiden ryms inom EU:s taxonomi och därigenom kan fortsätta att producera billig, reglerbar elkraft samtidigt som vi lever upp till vattendirektivets krav.

Jag frågar igen: Vad anser ledamoten om den problembild jag beskrivit för miljön och inte minst för alla de vattenkraftsägare som väntar på att kunna säkra sin verksamhet inom taxonomin? Vad gör Sverigedemokraterna för att se till att pausen leder till något konstruktivt?

Anf. 11 Beatrice Timgren (SD)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Låt mig börja med att konstatera att det inte var ett politiskt beslut att stänga kärnkraftverken men att det var ett högst politiskt beslut att göra dem så pass olönsamma att de blev tvungna att stänga. Det var målet med politiken, och det har också branschen konstaterat.

När det gäller vattenkraftverken hoppas också jag att pausen ska leda till att vi kan få en effektiv och bra miljöprövning och omprövning och samtidigt säkra upp att elförsörjningen inte påverkas på ett negativt sätt.

Anf. 12 Johanna Hornberger (M)

Fru talman! Sverige är ett vattenrikt land. Vi är till stor del omgivet av vatten genom en lång kustlinje, och vi har även många sjöar och vattendrag. Vårt vatten påverkar oss i grunden.

Vatten kan betyda olika saker för var och en av oss. En kanske tänker på ett glas dricksvatten, en annan på en varm dusch och en tredje på ett härligt bad i havet eller en stilla fisketur i ekan. Tanken kan också gå till stora, bullriga fartyg eller till algblomning i Östersjön där fisken har försvunnit. Man kan också känna oro för vad vattnet ens barn dricker innehåller. Njutningen av en vacker solnedgång över havet kan blandas med tankar om dumpat kemiskt stridsmedel på havsbotten. Ett rent, kallt glas vatten och ett morgondopp i ett klart hav en varm sommardag är nog det mina tankar dras till.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 16.

Vattnet är avgörande för vårt samhälles funktion av helt självklara skäl, bland annat som dricksvatten, för hygien och som källa till livsmedel - och vår huvudstad kallas ju Nordens Venedig.

I vattnet i våra hav, sjöar och vattendrag finns en stor del av vår biologiska mångfald. Ekosystemen i våra vatten är känsliga och utsätts i dag för stora påfrestningar. Kraftig trafik på vatten ger upphov till utsläpp och buller. Andra typer av påfrestningar inkluderar övergödning, utfiskning, försurning och klimatförändringar som värmer upp världshaven.

Haven förenar länder, och inget land kan ensamt lösa och hantera problem med exempelvis marint skräp och försurning. Internationellt samarbete är alltså helt avgörande för att återställa en livskraftig havsmiljö.

Fru talman! Riksdagens kammare beslutade i höstas om regeringens budget, som på en mängd sätt startar arbetet med att få ordning på Sverige. Det är också en stark budget med avseende på arbetet med att återställa och bevara vår vattenkvalitet.

Anslaget för återvätning av våtmarker ökas med 200 miljoner kronor i budgeten. Det anslås 340 miljoner kronor för att ta bort och minska miljögifter genom arbetet med förorenade områden, även i hav och vatten. Därutöver anser regeringen att det krävs ytterligare åtgärder för att nå de havs- och vattenrelaterade miljökvalitetsmålen och tillför därför 250 miljoner kronor till fortsatt arbete med att minska försurningen och hindra att skräp, läkemedel och andra föroreningar sprids.

Både i regeringsförklaringen och i budgetpropositionen är regeringens höga ambitioner för havs- och vattenmiljön tydliga. Regeringen gör det även tydligt att Sverige ska vara internationellt drivande för att öka ambitionerna för en bättre havsmiljö, inte minst när det gäller Östersjön.

Det tillkännagivande som en majoritet i utskottet önskar rikta till regeringen i dag är helt onödigt. Viljan och ambitionen är densamma för regeringspartierna och motionärerna. Tillkännagivandet baseras på motioner av Socialdemokraterna, Centerpartiet och Sverigedemokraterna och syftar till främjande av våtmarksetablering och en intensifiering av återställande och anläggande av våtmarker.

Detta syfte är helt i linje med regeringens uttalade ambitioner och satsning på våtmarker i budgeten för 2023. Här finns medel till insatser för skydd, skötsel och restaurering av våtmarker, biologisk mångfald, landskapets motståndskraft, återhämtning för fiskbestånd och mot övergödning. Regeringen utvecklar alltså arbetet med våtmarker, vilket rätt genomfört är en mycket kostnadseffektiv klimatåtgärd.

Kostnadseffektivitet i åtgärder för vårt klimat och för vår miljö behöver vara i fokus. Mest klimatnytta för varje skattekrona måste vara ledorden i arbetet framåt när utmaningarna och kriserna är många. Att bekämpa och förhindra miljöförstöring mer effektivt är en central prioritering för regeringen.

Fru talman! Regeringens tydliga prioritering av miljökrisen i Östersjön är mer än varmt välkommen. Vi är många som rör oss i och runt Östersjön och som alltför tydligt ser att vårt gemensamma innanhav inte mår bra. Övergödningen visar sig genom algblomning men leder också till syrebrist och bottendöd. Fiskare längs kusten vittnar om drastiskt minskade fiskbestånd och överfiske.

Regeringens fokus på att få ordning på Östersjön är efterlängtat. Mycket har gjorts med höga ambitioner, som nu höjs ytterligare. Ingen kan tro att det kommer att gå vare sig snabbt eller lätt, men det som görs är inte tillräckligt. Vi måste höja ambitionerna, och det är precis vad regeringen gör.

Fru talman! Vatten är vårt viktigaste livsmedel. I Sverige förväntar vi oss rent, säkert och välsmakande vatten direkt ur kranen 24 timmar om dygnet. Under de senaste åren har det dock blivit känt att det finns dricksvattentäkter som är förorenade. Våra reningsverk är hårt belastade och kan inte alltid hantera eller rena många av de kemikalier och näringsämnen som finns i vattnet.

Vi har också ett helt nytt säkerhetsläge, och regeringen höjer därför beredskapen, även avseende dricksvatten. Regeringen har redan beslutat om ökad livsmedelsberedskap och robustare dricksvattenförsörjning. Ett nationellt dricksvattenlaboratorium ska inrättas för att öka vår förmåga att möta mikrobiologiska hot mot dricksvattenförsörjningen vid kris och höjd beredskap.

I Sverige kan vi i långt högre utsträckning än i andra länder lätt ta oss ett rent, kallt glas vatten. Men den lyxen ska vi inte ta för given, utan redan i dag krävs förebyggande insatser. Vi behöver vara på vår vakt så att vi kan fortsätta att ha rent vatten i framtiden.

Vårt vatten påverkar kontinuerligt vår vardag och vårt samhälle i grunden. Jag är stolt över och trygg med de höga ambitioner som regeringen har för vårt vatten.

(Applåder)

Anf. 13 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Jag vill börja med att ställa en annan fråga än vad jag hade tänkt från början. Eftersom ledamoten var så tydlig med att det inte finns någon skillnad i ambitionsnivå när det gäller våtmarker inställer sig frågan varför det då finns en reservation i betänkandet och varför ledamoten yrkar bifall till den.

En annan sak jag reagerade på i ledamotens anförande var frågan om en effektiv miljöpolitik och att vi ska få så mycket som möjligt för varje skattekrona i miljöpolitiken. Detta håller vi socialdemokrater självfallet med om, och jag tror att ledamoten håller med mig om att det i så fall måste bygga på vetenskaplig grund. Det är på vetenskaplig grund som man ser till att man får den mest effektiva miljöpolitiken.

Då infinner sig en annan fråga: Varför har man valt att så drakoniskt dra ned på resurserna till miljöövervakningen, som är det instrument vi har för att se till att det fattas långsiktiga och kloka beslut?

Jag vill också passa på att grotta vidare i den fråga som jag ställde till ledamoten från Sverigedemokraterna och ställa samma fråga nu: Delar Johanna Hornberger min problembild när det gäller pausen för vattenkraftens miljöprövning? Och vad gör Moderaterna för att se till att pausen leder till något konstruktivt?

Anf. 14 Johanna Hornberger (M)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Järrebring! Det var inte bara en fråga utan många frågor, men jag ska försöka ta mig igenom dem.

Jag börjar med kostnadseffektiviteten. Jag förstår att Socialdemokraterna tycker att det ska läggas mer pengar och att allt gott kanske kommer ur det, men för oss moderater finns det tydliga gränser för hur mycket pengar vi har att förfoga över. Detta baseras på en grundläggande respekt för skattebetalarnas pengar.

Jag tror det är bekant för de flesta här i kammaren att vi har många kriser att hantera, däribland den ekonomiska krisen och den elkris som den tidigare regeringen, oavsett bakgrund, ändå får hållas ansvarig för. Då måste man prioritera, och i det fallet har vi valt att göra de förändringar i statens budget som krävs för att möta alla kriser samtidigt.

Den öronmärkning som görs av pengarna till just våtmarker är ett sätt att försöka vara mer effektiv med de pengar som läggs på att stötta upp och hantera vår miljö- och klimatkris.

Sedan kan jag bara instämma i ledamoten Timgrens tidigare svar om vattenkraften och den paus som är helt nödvändig för att vi ska hantera en av de kriser jag just nämnde, nämligen elkrisen. Vi behöver ta en paus för att tänka efter och hantera den elkris vi har samtidigt som vi tar hand om hushållens pengar och företagens verksamheter så att de inte behöver gå på knäna mer än nödvändigt.

Anf. 15 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Återigen får jag inleda med att säga att det är dags att upphöra med den totalt falska historiebeskrivningen. Att vi skulle ha haft en energikris beroende på någon form av bristande produktion i Sverige är inte alls sant, utan vi har varit den största exportören av el i hela Europa. Priset på el är alltför högt satt. Den krisen är på riktigt, men den beror inte på svensk elproduktion.

Med detta sagt fick jag inget tydligt svar om varför Moderaterna säger att de vill ha en effektiv miljöpolitik, som vi borde kunna vara överens om ska vila på en vetenskaplig grund, samtidigt som regeringen drar ned på den miljöövervakning som är själva resursen för att kunna fatta beslut på vetenskaplig grund.

Om vi kan vara överens om att EU-taxonomin inte tar hänsyn till vilken effekt som svensk småskalig vattenkraft har på det svenska elsystemet kvarstår frågan: Hur tänker Moderaterna se till att pausen inte bara blir en fördröjning av nödvändiga miljöåtgärder med fördyringar för de vattenkraftsägare som i dag står och stampar och väntar på ett nytt, modernt miljötillstånd? Hur ska Moderaterna se till att pausen leder till något konstruktivt?

Anf. 16 Johanna Hornberger (M)

Fru talman! En paus är nödvändig.

Vi kan stå här och debattera huruvida ansvaret låg hos den regering som styrde detta land i åtta år under den tid då problemen med vår elproduktion uppstod. Jag tror ganska många är överens med mig om att den regeringen har ett ansvar för den elkris som vi nu har att hantera.

De anslag som ledamoten refererade till och som han funderar över hur Moderaterna kan tycka är kostnadseffektiva får man nog ändå säga är höga historiskt sett. De bygger på en hög miljö- och klimatambition från den tidigare regeringen som vår regering nu höjer och där fokus sätts på just vattenfrågorna.

Men prioriteringar måste göras när vi har att hantera flera kriser samtidigt, och det är jag trygg med. Jag tror att vi har en väldigt ambitiös regering vad gäller miljö och klimat, och den fokuserar på kostnadseffektiva åtgärder, varav en gäller våtmarker. Men detta har vi redan har hört om här i kammaren i dag, så jag stannar där.

Anf. 17 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Johanna Hornberger pratade om rent vatten och vikten av detta, och jag tror att vi var många som såg en guppande eka framför oss. Men jag tryckte på replikknappen när ledamoten började prata om kostnadseffektivitet och om satsningar som vid närmare beskådan inte är satsningar utan omfördelning av pengar.

Hur ska den där visionen om det rena vattnet, den guppande båten och fiskesjön bli verklighet med den politik som bedrivs av regeringen och de regeringspartier som Johanna Hornberger företräder? Som jag tog upp i mitt anförande borde ett snabbt och enkelt sätt vara att genomföra Miljömålsberedningens förslag. Det skulle ge kostnadseffektivitet och användning av ett arbete som redan är gjort. Det har redan på varit ute på remiss och är något som vi i denna kammare, i alla fall partivis, har sagt att vi är överens om.

Min fråga till ledamoten är därför: Kommer vi att få se en proposition om havsmiljön utifrån Miljömålsberedningens betänkande Havet och människan och i så fall när?

Anf. 18 Johanna Hornberger (M)

Fru talman! Tack för frågan, ledamoten Nohrén!

Jag noterade ledamotens anförande när det gäller Miljömålsberedningen. Jag har stor respekt för det arbete som har gjorts inom ramen för beredningen. Som vi kan läsa när det gäller det som vi har att besluta om i dag finns det en rad frågor där Miljömålsberedningen har lagt fram förslag som nu bereds i Regeringskansliet. Jag ser fram emot det som ska komma ut av det arbete som nu sker, men precis som alla andra och även ledamoten får jag avvakta regeringens och Regeringskansliets arbete i den delen.

Anf. 19 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för svaret, även om jag inte blev mycket klokare.

Det hela lämnades som sagt över till regeringen 2021. Det har varit på remiss, och det har legat en nästan färdig proposition på den nya regeringens bord. Men det bereds fortfarande, och finns ingen avisering om när propositionen ska komma eller om det är vissa delar man vill lyfta ut. Till exempel i de regleringsbrev som har gått ut finns det vissa delar som inte behöver gå igenom riksdagen.

Är det verkligen sant att det bereds inom Regeringskansliet? Kommer vi att få se en proposition? Kommer ledamoten Hornberger att arbeta för en sådan?

Anf. 20 Johanna Hornberger (M)

Fru talman! Mitt hjärta brinner precis som ledamotens för vår miljö och klimatet - vi har bara har olika lösningar.

Frågan kanske också borde ställas till ledamoten Järrebring, som representerar den regering som under större delen av tiden har suttit i regeringsställning. Jag påminner om att den nuvarande regeringen har suttit väldigt kort tid på sin position. Med tanke på de höga miljö- och klimatambitioner som den här regeringen har ser jag med tillförsikt fram emot att man får lägga sina lager på det betänkande som finns och komma tillbaka till riksdagen. Det är mina förhoppningar.

Anf. 21 Andrea Andersson Tay (V)

Fru talman! Fem av de svenska miljömålen berör hav och vatten. De skulle ha nåtts till år 2020, men tillståndet i miljön är fortfarande långt ifrån det som målen beskriver. De ser inte heller ut att nås till 2030.

Klimatet och tillståndet för våra ekosystem hänger ihop. Stora mängder kol binds i haven, som även står för en stor del av det syre som produceras på jorden. För att de här ekosystemtjänsterna fortsatt ska fungera krävs att havens ekosystem bevaras och att den biologiska mångfalden värnas. Forskning på kustekosystem har visat att det finns risk att dessa miljöer, som normalt binder stora mängder kol, i framtiden i stället kan bli utsläppskällor om miljötillståndet blir sämre. Klimatkrisen och havsförsurningen förstärker effekterna av andra havsmiljöproblem, som övergödning och syrefria bottnar, vilket påverkar havens motståndskraft.

Trots ett omfattande och långvarigt åtgärdsarbete för en bättre havsmiljö finns det fortfarande många tecken på att miljötillståndet i Nordsjön och Östersjön inte är bra. De största problemen är kopplade till övergödning, farliga ämnen, fysisk exploatering och fiske. Den svåra problematiken med omfattande syrebrist och döda bottnar i Östersjön består. Tillförseln av organiskt material ökar i både Östersjön och Västerhavet. Mikroplaster påverkar jordens samtliga marina miljöer och ger negativa effekter även i Sveriges havsområden.

Det är viktigt att konstatera att miljöåtgärder ger resultat. På ett flertal platser runt våra kuster ser man positiva effekter av att utsläpp av fosfor och kväve har åtgärdats genom bättre rening. Havsörnarna var på 70-talet nästan utrotade, men i dag finns över 700 häckande par. Förbud mot miljögifter har varit en mycket viktig faktor för denna framgång. Det visar att politiska beslut ger resultat.

Fru talman! Miljömålsberedningen föreslog 2020 i sitt betänkande Havet och människan att Sverige skulle införa en havsmiljölag för att skapa förutsättningar för breda och uthålliga insatser både nationellt och globalt. Regeringen skulle varje mandatperiod ta fram en havsmiljöproposition med en beskrivning av planerade åtgärder för att uppnå miljömålet. Vänsterpartiet stöder detta förslag, som ger förutsättningar för en bred politisk uppslutning för en mer kraftfull havsmiljöpolitik. Därför yrkar jag bifall till reservation 29, som handlar om just detta. Men jag står givetvis även bakom Vänsterpartiets övriga reservationer i betänkandet.

Fru talman! Övergödningen är ett av de mest akuta hoten mot havsmiljön. Näringsläckage från jord- och skogsbruk, trafik på land och till sjöss, avloppsreningsverk och industrier måste åtgärdas om situationen ska förbättras. Vänsterpartiet föreslår en rad åtgärder för att lösa problemen. Nuvarande åtgärdsprogram inom vatten- och havsmiljöförvaltning samt landsbygdsprogrammet är otillräckliga när det gäller åtgärder för att minska näringstillförseln till vattenmiljöer. Regeringen bör se till att åtgärdsprogrammen samordnas så att de innehåller de åtgärder som krävs för att minska näringstillförseln till nivåer som möjliggör en vattenmiljö fri från övergödning. Regeringen bör också införa ett etappmål om återföring av kväve och fosfor till livsmedelsproduktionen i enlighet med Miljömålsberedningens förslag.

Jordbruket är i dag den främsta landbaserade orsaken till det läckage av näring som leder till övergödning. Stallgödsel bör så långt det är möjligt återföras till kretsloppet genom att den nyttjas för att odla grödor. Vänsterpartiet anser att det krävs ytterligare åtgärder för att gödselanvändningen i Sverige ska bli kretsloppsanpassad. Ett sådant målinriktat arbete skulle även, förutom miljö- och klimatvinster, minska behovet av importerad konstgödsel och stärka vår livsmedelsberedskap.

Fru talman! Att restaurera våtmarker och skapa nya ger många vinster för klimat, miljö och samhälle. Genom att man låter våtmarker lagra kol kan utsläppen av växthusgaser minska. Att anlägga våtmarker har också stor betydelse för den biologiska mångfalden. Våtmarker stärker landskapets skydd mot torka, översvämning och brand, vilket är av stor betydelse ur klimatanpassningsperspektiv. Utöver det kan våtmarker minska övergödningen genom att hålla kvar näring och därmed minska näringsbelastningen i vattendrag, sjöar och hav. Vänsterpartiet vill öka satsningarna på att återställa och anlägga våtmarker och genomföra dessa långsiktigt. Vi välkomnar därför utskottets markering mot regeringen att den måste intensifiera sitt arbete med att anlägga och restaurera våtmarker.

(Applåder)

Anf. 22 Stina Larsson (C)

Fru talman! Under den senaste tiden har våtmarker kommit högre upp på agendan. Fler och fler har fått upp ögonen för alla fördelar det finns med våtmarker, miljöaktivister försöker synas med våtmarksbudskap och det finns rapportering med kartor och verktyg om hur vi kan anlägga nya våtmarker på bästa sätt. Men tyvärr försvinner det fortfarande fler våtmarker i världen än vad det anläggs nya.

Varför är då våtmarker så viktiga? Det finns flera olika anledningar. Att restaurera utdikade våtmarker och samtidigt anlägga nya är bland det allra mest effektiva vi kan göra för att motverka övergödningen av hav och sjöar. De fungerar som naturens egna reningsverk genom att fånga in övergödande näringsämnen och binda upp dem innan de når havet.

Våtmarker stärker också den lokala artrikedomen och är hemvister för en omfattande fauna, inte minst i form av fåglar och insekter, varav en stor andel är rödlistade. Samtidigt binder våtmarker koldioxid på ett mycket kostnadseffektivt sätt, och därför är det ett verktyg för att minska klimatförändringarna.

Nya våtmarker ökar också grundvattennivåerna. Särskilt i sydöstra delen av Sverige behövs det satsningar för att människor och djur ska ha god tillgång till rent vatten. Tyvärr har de senaste årens minskade nederbörd visat att det måste göras något för grundvattennivåerna i till exempel Kalmarbygden och Blekinge.

Till skillnad från de flesta andra åtgärder behöver vi inte välja mellan nyttor och ekosystemtjänster när våtmarker restaureras. Det är mycket som vi får på köpet. Särskilt stora fördelar blir det när utdikade och dränerade torvmarker återställs. Dessa områden läcker ut stora mängder växthusgaser till atmosfären. Trots att de torvbildande våtmarkerna endast täcker cirka 3 procent av landytan innehåller de dubbelt så mycket kol som världens skogar.

Våtmarker är alltså bra för klimatet, grundvattnet och den biologiska mångfalden. Just därför är jag väldigt glad över att Centerpartiets motion om att satsa lokalt på att anlägga fler våtmarker nu har fått majoritet och stöd i utskottet.

Fru talman! Det andra område jag väljer att lyfta i kammaren handlar om övergödning. Med anledning av att Centerpartiet verkligen bryr sig om Östersjön vill jag att riksdagen tittar lite extra på alla de förslag och reservationer vi har för att minska övergödningen. Det är flera stycken. Av tidsskäl väljer jag att inte yrka bifall till någon av reservationerna just nu, men jag står ändå bakom dem.

Även om tillförseln av övergödande ämnen såsom fosfor och kväve har minskat över tid cirkulerar det fortfarande stora mängder näring i havet, vilket bland annat leder till algblomning. De åtgärder vi vidtar i dag kommer att ge resultat först om flera decennier. Det tar alltså lång tid, och vi har inte råd att vänta längre. För att säkerställa rena och levande hav för framtida generationer måste det till krafttag för att stoppa tillförseln av övergödande och giftiga ämnen, framför allt vid punktkällorna, men också insatser för att få bort de föroreningar som redan finns i vattnet.

För att komma till rätta med en del av denna övergödningsproblematik vill Centerpartiet införa ett nationellt etappmål om återföring av fosfor och kväve. I dagsläget finns en stor del av dessa näringsämnen i avloppen i våra tätorter. Potentiellt skulle de kunna återföras till jordbruket, men det blir inte av. Det som vi gör i dag är inte hållbart och cirkulärt.

Flera svenska företag har i dag kommit långt i teknikutvecklingen, vilket möjliggör att dessa näringsämnen kan återvinnas direkt från reningsverken på ett effektivt sätt utan spår av giftiga ämnen. På sikt kan denna teknik bli en viktig exportvara för Sverige.

Det är i dag många aktörer som väntar på ett besked om vilka målsättningar som ska gälla. För att komma vidare menar vi att det är nödvändigt med ett nationellt mål för återföring av fosfor och kväve på 70 respektive 20 procent till år 2030. Till år 2040 och 2050 ska målet höjas ytterligare i takt med att teknikutvecklingen går framåt.

Det yttersta syftet är att sluta kretsloppen och minska övergödningen i våra hav och vattendrag. Studier från bland annat Svenskt Vatten och Svenska Miljöinstitutet har också funnit att återvunnet kväve har haft svårt att konkurrera ekonomiskt med jungfruligt producerat kväve, även om klimatpåverkan ofta är betydligt mindre. I syfte att stimulera produktionen på avloppsreningsverken samt ta steg mot en mer etablerad marknad vill vi se över möjligheten att ta fram ett nationellt certifieringssystem för klimatsmart och återvunnet kväve.

Problemet med övergödning i Östersjön är förstås inte begränsat till Sveriges utsläpp. Samtliga Östersjöländer måste ta ett större ansvar och få ned de övergödande utsläppen. Sedan ett antal år tillbaka har Centerpartiet drivit förslaget om ett handelssystem med utsläppsrätter som innebär att länderna runt Östersjön måste betala för att få släppa ut övergödande ämnen, i synnerhet kväve och fosfor.

Havs- och vattenmyndigheten redovisade under 2021 ett utredningsuppdrag som visade att ett sådant handelssystem har många fördelar och kan skapas utan rysk medverkan. Det kvarstår en del implementeringsaspekter att utreda. Men redan i dag borde regeringen inleda en dialog med grannländerna runt Östersjön och de regionala samarbetsorganen med målsättningen att just införa ett handelssystem de närmaste åren. Jag vill därför yrka bifall till reservation 13.

Fru talman! Jag är avslutningsvis glad över att riksdagen riktar en uppmaning och ett tillkännagivande till regeringen om utökade satsningar på våtmarker.

För att minska övergödningen behöver våra vattenreningsverk utrustas med modern och avancerad reningsteknik. En bonus är också att dessa ämnen kan återvinnas och återföras till lantbruket och på så vis minska vårt importberoende och stärka den cirkulära ekonomin.

Det behövs ett nationellt etappmål om återföring av fosfor och kväve och ett handelssystem mot övergödning. Centerpartiet vill se utökade satsningar på att aktivt vårda och restaurera befintliga våtmarker men också anlägga många nya framöver.

(Applåder)

Anf. 23 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Vatten är en resurs som vi inte kan vara utan. Vatten är helt avgörande för liv. Därför är betänkandet om vattenvård ett av de viktigaste vi hanterar i utskottet, ja i hela riksdagen. Samtidigt är det ett betänkande som inte är bland de mest omfattande vad gäller vare sig antalet sidor eller antalet motioner. Trots att vi nu har en debatt tyder det ändå på en väldigt stor samsyn i många av frågorna.

I budgetpropositionen för 2023 redovisas att Naturvårdsverket och berörda myndigheter under 2021 fortsatte arbetet med uppdraget om bättre kunskap för hantering av förorenade sediment, bland annat genom marina undersökningar. Naturvårdsverket har också beslutat om särskilda forskningsmedel för att ta fram nya och förbättrade metoder för att få mer kunskap om vilka effekter förorenade sediment har på miljön, på människors hälsa och förstås på vatten.

I budgetpropositionen för 2023 bedömde regeringen att satsningar på sanering av miljöfarliga vrak och förorenade sediment har gett resultat genom att miljögifter tas bort från hav och vatten. Enligt regeringen är det av stor vikt att arbetet med att ta bort och minska miljögifter genom arbetet med förorenade områden på land och i hav håller en hög takt.

Regeringen föreslog därför en förstärkning på 340 miljoner kronor till anslaget för sanering. Samtidigt, fru talman, är det en grannlaga uppgift att göra rätt då det i vissa fall kan göra en större skada om man börjar hantera förgiftade områden och gifter som tidigare har kapslats in i stället släpps fria. Forskningen är där helt avgörande för att göra rätt så att man inte gör ännu större skada.

En annan viktig fråga som många före mig har lyft fram här i dag är övergödningsproblemen. Det är en oerhört viktig fråga att ta tag i. Samtidigt gäller det att säkerställa ett hållbart nyttjande av våra naturresurser.

Förslag om ett nytt etappmål för återföring av fosfor och kväve till livsmedelsproduktionen har förts fram av flera utredningar, bland annat Miljömålsberedningen där jag själv deltog i framtagandet av det som blev vår slutprodukt, Havet och människan.

Samtidigt noterar jag att regeringen anför att nya etappmål är en viktig del i utvecklingen av miljömålssystemet och att dessa ska beslutas inom prioriterade områden och utformas för att driva på arbetet för att nå miljömålen, vilket är bra. Det jobbas alltså på i frågan.

Vi har samtidigt utmaningen gällande vårt innanhav Östersjön. Vi är många stater runt om vårt innanhav som ska ta ansvar för att minska övergödningen. Efter Rysslands fullskaliga och vidriga invasion av Ukraina blir inte samarbetet om miljön i Östersjön lättare. Dessutom blir det fokus på andra frågor i stället, vilket på ett vis är ganska förklarligt.

Men i regeringsförklaringen från i höst säger regeringen att särskilda insatser ska göras för att motverka övergödning av Östersjön. Regeringen ska under EU-ordförandeskapet stärka och utveckla genomförandet av EU:s strategi för Östersjöregionen och då i synnerhet för det regionala samarbetet.

Utan samarbete i frågan misslyckas vi. Vi ska självfallet ta vår del av kakan. Det är inte fråga om annat. Men vi kan samtidigt inte täcka upp för att andra stater inte gör sitt jobb. Då riskerar vi dessutom till exempel vår egen livsmedelsproduktion, vilket vore väldigt allvarligt.

Fru talman! Ett annat ärende som verkligen har varit på tapeten här gäller våtmarker. Det är ingen tvekan om att våtmarker har betydelse för arbetet med klimat, biologisk mångfald, övergödning och landskapets motståndskraft. Därför vill regeringen utveckla arbetet. Man satsar därför på en återvätning av dikade våtmarker.

Regeringen föreslog i budgetpropositionen 200 miljoner kronor från och med detta år för att finansiera återvätning av våtmarker. Dock är det här, precis som i övrigt hanterande av andras privata marker, viktigt med samarbete, samförstånd och frivillighet. Det måste finnas en förståelse för att det i de allra flesta fall är någon annan som äger marken, om man nu inte satsar på att göra det bara på statens egna marker.

Samtidigt är det intressant att höja blicken lite grann. Man kan ställa sig frågan: Varför markerna är utdikade från start? Torvbruk har en lång historisk tradition i Sverige. I början på 1900-talet fanns det till och med statliga torvskolor som lärde ut hur man tog till vara torv för energi och odling.

Staten gav bidrag ända till 1990-talet för att markägare skulle dränera sina torvmarker. Syftet var att utöka landets jord- och skogsmark. Det har medfört att över en fjärdedel av Sveriges torvmarker är dikade.

På många av våra tidigare utdikade våtmarker har vi alltså i dag matproduktion, vilket inte heller är att förakta. Det är därför dags för lite sans och balans i frågan. I likhet med Joakim Järrebring tycker även jag att reservation 16 är en bra reservation att yrka bifall till, och även jag vill göra detta.

Fru talman! I dag på morgonen hade vi i utskottet besök av klimat- och miljöministern för information inför nästa veckas miljöråd i Bryssel, bland annat om det reviderade avloppsdirektivet. Som så ofta ser vi hur EU agerar utan att ha ett konsekvenstänk för hela unionen. Även om många delar i förslaget är bra är det oerhört viktigt att regeringen nu verkar för att bland annat undvika krav på kväverening som inte är proportionerliga eller motiverade ur miljösynpunkt.

En annan viktig fråga som vi också var inne på under morgonens övningar var sviter efter Weserdomen. I fjol riktade riksdagen ett tillkännagivande till den dåvarande regeringen om EU:s regelverk påverkan på utbyggnaden av svenska reningsverk. Utskottet anförde bland annat då utmaningarna med Weserdomen och tillämpningen av det så kallade icke-försämringskravet.

Miljömålsberedningen har också föreslagit att regeringen ska genomföra en noggrann analys av potentiella och långsiktiga negativa effekter på miljötillståndet i vatten och hav till följd av icke-försämringskravet. Det är problematiskt om kravet lägger hinder för utvecklingen av ny miljövänlig teknik som på sikt kan ersätta dagens teknik och minska utsläppen.

Det är självfallet angeläget att dels bygga ut landets reningsverkskapacitet i takt med att befolkningen i Sveriges kommuner växer, dels investera i ny avancerad och miljövänlig teknik. Tolkningen av EU:s ramdirektiv för vatten genom Weserdomen innebär utmaningar i dessa hänseenden.

Det kan ju inte vara syftet med domen att verksamheter som redan har höga miljöambitioner och använder bästa miljöteknik ska drabbas negativt om de behöver bygga ut sin verksamhet, såvida ännu mer reningsteknik kan kompensera för ökad verksamhet. Därför är det bra att ett förslag till reviderat avloppsdirektiv har presenterats och att regeringen nu avser att verka för att kraven i direktivet är samstämmiga med kraven i ramdirektivet för vatten och att man även avser att verka för att avloppsdirektivet ska utformas på ett sådant sätt att befolkningstillväxten inte hindras.

Slutligen, fru talman: I mars 2022 överlämnade regeringen propositionen Vägar till hållbara vattentjänster till riksdagen. I propositionen anförde regeringen bland annat att åtgärdstakten när det gäller bristfälliga små avloppsanläggningar behöver öka och att det behövs en ökad kontroll av små enskilda avloppsanläggningar. Regeringen föreslog därför att det skulle införas ett nytt bemyndigande i miljöbalken. Med stöd av detta skulle enskilda fastighetsägare kunna bli skyldiga att kontrollera den egna anläggningen och lämna uppgifter till tillsynsmyndigheten om anläggningens utformning och funktion och om den kontroll som utförts.

Enligt regeringen kunde nya föreskrifter om kontroll bidra till ökad medvetenhet hos den som ansvarar för en avloppsanläggning, både om anläggningens funktion och om gällande krav. Den ökade medvetenheten kunde i sin tur bidra till att åtgärdstakten ökar.

Tack och lov avslog riksdagen den dåvarande regeringens proposition i denna del med motiveringen att kommunerna redan i dag har till uppgift att utöva tillsyn över små avlopp. Med hänsyn till det tillsynsarbete som bedrivs inom kommunerna ifrågasatte riksdagen om ett nytt bemyndigande av det slag som regeringen föreslog var rätt väg att gå för att uppnå en ökad åtgärdstakt. Man såg en risk för att nya föreskrifter med stöd av bemyndigandet kunde leda till omotiverade kostnader för den enskilda fastighetsägare som inte vägs upp av en motsvarande positiv miljönytta.

Vi har redan alldeles för många exempel även utan den föreslagna lagstiftningen på jakt efter enskilda avlopp där det inte är mätbart om det förekommer utsläpp och därmed verkligen innebär en omotiverad kostnad för den enskilde.

Vi ska självfallet göra rätt, fru talman, precis som jag nämnde tidigare kring avloppsdirektivet och EU. Men detsamma måste gälla här vad gäller kostnader och verkan. Symbolpolitikens tid måste vara förbi.

(Applåder)

Anf. 24 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Tack, Kjell-Arne Ottosson, för anförandet! Det blev väldigt tydligt att Kristdemokraterna vann den brottningsmatchen mot Moderaterna. Det är KD som inte har samma ambitionsnivå som oppositionen, medan Moderaterna tycker att tillkännagivandet egentligen bara är onödigt eftersom man delar ambitionsnivån. Men nu fick vi en tydlighet i varför det finns en reservation och varför den också yrkas på.

Jag tänkte ge ledamoten Kjell-Arne Ottosson möjlighet att svara på samma fråga som jag har ställt till både Sverigedemokraterna och Moderaterna. Delar ledamoten synen på den problembild som jag har beskrivit när det gäller pausandet? Och vad gör Kristdemokraterna för att se till att pausen leder till något konstruktivt?

Anf. 25 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Tack, Joakim Järrebring, för frågorna - särskilt den sista! Jag är allvarlig när jag säger det, för jag hade funderingar på att lägga en lapp på ledamoten Järrebrings bänk när jag gick förbi för att hålla mitt anförande där jag bad att även jag skulle få samma fråga som ledamoten har ställt till de andra. Så särskilt tack för den sista frågan!

Vad gäller den första frågan är det så att i utskottets ställningstagande, som bland andra Socialdemokraterna står bakom, finns inga pengar satsade. Det här är alltså ett ärende som inte fanns med i budgetpropositionen eller hanteringen av den, som togs i höstas. Det här är en text som tas nu, och texten säger att vi ska ha höga ambitioner.

Självfallet ska vi ha höga ambitioner; därom råder ingen tvekan. Men detta säger faktiskt ingenting om hur mycket större er satsning ska vara än vår, för det är inte siffersatt. Det fanns inte med i budgetbetänkandet, utan det är bara en text här och nu som talar om att våtmarker är viktiga. Och precis detsamma tycker vi.

Vad gäller den fråga som jag ville ha fattade regeringen den 12 januari beslut i fråga om pausen. Joakim Järrebring lyfter den ena sidan, men han väljer att inte lyfta den andra sidan - den sida som jag har fått enormt många samtal och mejl om.

Jag har besökt väldigt många dammägare som är otroligt bekymrade för vad omprövningen kommer att leda till. Det blir kostnader, och frågan är om detta ger den miljönytta som man hoppas på.

Och inte minst: Kommer vi att klara vår elproduktion? Den småskaliga vattenkraften levererar i dag den elproduktion som krävs för Göteborgs stad. Det är alltså ingen liten elproduktion som skulle kunna falla bort om de mindre vattenkraftverken inte får lov att fortsätta. Jag noterar att min talartid är ute nu, så jag får fortsätta sedan.

Anf. 26 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Då återkommer jag faktiskt till frågeställningen. Om det är så att även Kristdemokraterna tycker att tillkännagivandet i sig om att det krävs högre ambitionsnivå när det gäller våtmarker framöver är bra - varför finns det då en reservation, och varför yrkar ni bifall till den om vi har samsyn i frågan? Det är obegripligt för mig.

När det sedan kommer till pausen är faktiskt hela syftet med prövningen att alla våra vattenkraftverk ska få moderna miljötillstånd så att de ska få fortsätta att finnas. De ska få fortsätta att leverera el och fortsätta att leverera tjänster till elsystemet. Men vi måste ju leva upp till vattendirektivets krav. Vi måste se till att vattenkraften räknas som hållbar enligt EU:s taxonomi. Här får det inte finnas någon konflikt mellan miljö och behovet av fortsatt vattenkraftsproduktion.

Vi socialdemokrater välkomnar om det är så att regeringen avser att ta fram ett förbättrat beslutsunderlag så att vattenmyndigheterna har mer underlag att ta ställning till. Kommer det ett sådant välkomnar vi det, men just nu är det enda beskedet från regeringen att man ska analysera vattenkraftens bidrag till elsystemet. Det säger väldigt lite.

Återigen: Kjell-Arne Ottosson får möjlighet att svara på frågan. Vad gör Kristdemokraterna för att se till att pausen leder till någonting konstruktivt?

Anf. 27 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag upplever tydligt att Socialdemokraterna fortfarande inte har förstått den andra sidan. När vi beslutade om det tillkännagivande som detta bygger på var inte Socialdemokraterna med på det. De var ju då i regeringsställning; det var därför det var ett tillkännagivande.

Och varför gjorde vi detta? Jo, det var så otroligt många dammägare som tog kontakt och var förtvivlade över vad som hände och vad de såg att några av våra myndigheter gjorde. Det var enorma kostnader man var tvungen att lägga ned för en omprövning - en omprövning som sedan kanske inte ledde till att man fick lov att fortsätta att ha sin damm. Då fick man dubbla kostnader, för då hade man först betalat för omprövningen, och sedan skulle man betala för att dammen ska rivas ut. Då kan man fråga sig: Är det rätt att hantera det här på det viset?

Vi har tidigare pratat om vattenfrågor och vattenmiljön. Är det något som verkligen är viktigt för vattenmiljön är det att vi har dammar - just för att vi ska klara oss när det blir för mycket vatten, till exempel vid översvämningar. Då ska vi klara att pytsa ut det så att vi inte får någon förstörelse. Det kan också handla om sommaren - att vi klarar att behålla vattenspegeln och har vatten hela tiden. Dammar kan ha en väldigt positiv funktion ur ren natur- och miljösynpunkt. Men här handlar det alltså om människor som ser hela sin verksamhet gå under på grund av gigantiska kostnader och krav.

Från EU har man väldigt tydligt sagt: Vi kräver inte att några dammar ska behöva rivas ut. Men sedan ser vi hur svenska myndigheter har agerat i vissa frågor. Där kommer krav på att det ska rivas ut och återställas till förindustriell tid - som om människan inte ens skulle ha funnits! Då, fru talman, kan vi prata om hur vi verkligen gör nytta för oss.

(Applåder)

Anf. 28 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Vi är beroende av naturen och den biologiska mångfalden för vår överlevnad. För att kommande generationer ska kunna växa upp med samma möjligheter som vi måste ekosystemen skyddas och den biologiska mångfalden värnas. Klimatförändringarna innebär att insatserna för att skydda natur och miljö behöver ges allt högre prioritet.

Stora arealer våtmark har torrlagts i Sverige de senaste seklen. Dikade våtmarker släpper ut stora mängder växthusgaser. Den biologiska mångfalden och vattenhushållningen har påverkats negativt.

Fru talman! När man rör sig i naturen i mina hemtrakter och i stora delar av Sverige dröjer det sällan innan man ser spår efter utdikning eller sjösänkning.

Under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var Sverige fortfarande i många delar ett väldigt fattigt land. Det var brist på åkermark. För att få till ny mark sattes stora diknings- och sjösänkningsprojekt igång. Ett av de mer påtagliga exemplen är sänkningen av Hjälmaren hemma i Örebro.

Det har funnits en lång tradition i Sverige av att torrlägga och dika ut. Man ska inte sticka under stol med att detta har skapat både mer jord och skog att bruka och fler arbetstillfällen, kanske främst till folk på landsbygden. Det har rent krasst spelat roll för byggandet av den välfärd vi ser i dag.

Jorden och skogen är grundläggande fundament i samhällsbygget Sverige. Så har det alltid varit, och så måste det fortsätta vara.

I sammanhanget finns det en poäng i att påminna sig om den resa vårt land gjorde under förra seklet. Många av dem som föddes i början av 1900-talet fick under sin livstid vara med om ett ökat välstånd som saknar motstycke. Många föddes in i trångboddhet och fattigdom. Efter sig lämnade de ett av världens rikaste och mest jämställda länder. Jorden och skogen har spelat en viktig roll i skapandet av detta välstånd. Jorden och skogen är fortfarande avgörande för Sveriges väl.

Delar av de utdikade och torrlagda våtmarkerna kommer nu återigen att spela en viktig roll för vår gemensamma framtid, denna gång genom att vara en av många delar i arbetet med att möta klimatkris och minskad biologisk mångfald.

Våtmarker är bland de mest artrika miljöerna i Sverige. Genom återvätning av torrlagda våtmarker minskar utsläppen, och markerna omvandlas till kolsänkor.

Det görs nu viktiga satsningar på att restaurera och anlägga våtmarker. Jag är både glad och stolt över de satsningar som finns med i budgeten för 2023. Det här gör skillnad på riktigt.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till reservation 16.

(Applåder)

Anf. 29 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Jag har nu ställt samma fråga till alla Tidölagets partier. Dock har jag inte fått något svar på vad man har tänkt att åstadkomma för någonting konstruktivt som leder till att den fortsatta prövningen resulterar i andra beslut än dem vi sett hittills i början av prövningsperioden.

Men nu kanske vi får möjlighet att få ett svar. Var så god, ledamoten från Liberalerna!

Anf. 30 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Nu har samtliga av mina kollegor i Tidösamarbetet fått samma fråga. Jag tycker att man ska vända lite på steken. Min moderata kollega var lite inne på det. Pausen för vattenkraften krävdes på grund av att vi stod inför en situation med nedsläckningar i vårt system. Vi hade en situation där den tidigare regeringen inte hade tagit ansvar för att se till att vi hade en sådan energiförsörjning som Sverige behövde. I det läget blev det helt nödvändigt att göra allt vi kunde, vända på alla stenar, för att få till stabilitet.

Omprövningen är nödvändig. Den är en kort period, och vi får hoppas att man kommer fram till viktiga slutsatser. Jag har inte så mycket mer att svara. Men pausen var faktiskt helt nödvändig.

Anf. 31 Joakim Järrebring (S)

Fru talman! Det hade varit ett bra argument om det var sant. Vi har ju inte haft något problem med elproduktionen i Sverige. Vi har haft stora överskott. Vi är den största exportören av el i hela Europa.

Framtida elsystem behöver stärkas. Vi behöver bygga ut elproduktionen i takt med att vi ska klara den gröna omställningen och elektrifieringen. Vi behöver modernisera elsystemet för att klara av att hantera mer av sol och vind.

Men det var inte det frågan handlade om. Detta handlar om miljöprövning för att se till att vi har en vattenverksamhet i Sverige som är hållbar enligt EU:s taxonomi. För att kunna fortsätta bedriva verksamhet behöver man miljötillstånd.

De underlag som vattenmyndigheterna i dag har att ta hänsyn till har uppenbarligen lett till en del olika effekter. En del ägare tycker att insatserna som behöver göras inte är värda de kostnader de innebär. Trots att det finns pengar att få från Vattenkraftens miljöfond är det ibland så pass stora kostnader att en del väljer utrivning.

Det råder ingen tvekan eller några olika uppfattningar om de faktiska omständigheterna. Som jag sagt flera gånger välkomnar vi socialdemokrater verkligen om regeringen avser att ta fram ett nytt beslutsunderlag så att myndigheterna kan ta hänsyn till saker som de i dag inte kan ta hänsyn till.

Men jag har fortfarande inte fått något svar: Vad är det regeringen avser att göra? Och vad gör Liberalerna för att se till att pausen faktiskt leder till någonting konstruktivt, till ett nytt beslutsunderlag?

Anf. 32 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Jag delar bilden att det är viktigt att arbetet kommer igång igen. Men nu var den här pausen helt nödvändig, med hänvisning till det läge vi stod inför. Sedan arbetar regeringen såklart med frågan, och vi får se vad regeringen kommer fram till. Men det har också gått kort tid. Man har hela det här året på sig, och vi får se till att leverera. Det är angeläget. I detalj har jag dock inte mer svar än så.

Anf. 33 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag begärde replik när Elin Nilsson påminde oss om historien när det gäller utdikning av våtmarker. Jag har själv besökt en lantbrukare vars farfars farfar fick medalj av kungen för att han hade dikat ut, och nu hade han själv fått medalj av kungen för att han hade återställt våtmarkerna. Vi har olika kunskaper genom olika tider, och det är viktigt att vi alltid använder oss av den senaste kunskapen och vetenskaplig grund i de beslut vi tar.

Apropå den fråga som ledamoten precis debatterade med Socialdemokraternas ledamot om pausen i vattenkraften tycker jag nog att det kan vara en viss historierevidering när man säger att det har med bristen på el att göra att man tar denna paus. Det påverkar ju inte detta, utan det ska anpassas så att vi kan ha såväl elproduktion som fiskvägar och annat för biologisk mångfald. Men den frågan kan vi ta senare.

När det gäller kostnaderna, som Kristdemokraternas ledamot också lyfte fram, finns det ju en fond som finansierar detta, så den frågan är också utredd. Där hann jag inte begära replik.

Det jag skulle vilja fråga Elin Nilsson om rör en fråga som jag pratade om förut och som har tagits upp av företrädare både för oppositionen och för regeringspartierna, nämligen Miljömålsberedningens arbete.

Elin Nilsson tillhör ju samma parti som miljöministern och har kanske mer information om ärendet som bereds inom Regeringskansliet. När kommer det en proposition baserad på Miljömålsberedningens arbete Havet och människan? Vet Elin Nilsson något mer om detta?

Anf. 34 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Jag tackar för frågan, men jag har faktiskt inget svar att ge. Miljömålsberedningen sätter igång sitt arbete igen inom kort. Jag tänker att vi får mer information efter det. Frågan bereds på Regeringskansliet, och när det finns svar att ge kommer svar att ges.

Anf. 35 Emma Nohrén (MP)

Fru talman! Jag noterar att vi nog inte kommer att få några fler svar från regeringsföreträdarna angående Miljömålsberedningens arbete.

Miljömålsberedningen jobbar ju på uppdrag av regeringar och har samrått med de flesta partier om vilka ämnen man ska ta upp. Det här handlade om havsmiljön och vattenmiljön, och det finns ett färdigt förslag som jag hoppas kan bli verklighet eftersom vi har varit överens. Sedan dess har det kommit ytterligare ett betänkande som handlar om konsumtionsbaserade utsläpp, och nu ska man titta på markanvändning och LULUCF.

Ett gediget arbete har gjorts, och det har kostat väldigt många mantimmar. Det råder konsensus kring att resultatet är bra, och såväl forskare och företag som föreningar och andra vill att man kommer till skott. Jag önskar att Elin Nilsson tar med sig detta till regeringen och trycker på för att det ska bli verklighet.

Anf. 36 Elin Nilsson (L)

Fru talman! Jag instämmer med ledamoten om att det är en väldigt viktig fråga, och det är viktigt att arbetet går framåt. Jag lovar att ta med mig frågan och återkommer i ett annat sammanhang.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 8.)