Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Utrikesutskottets betänkande 2003/04:UU10

Var är ärendet nu?

Ärendet är avslutat

Beslutat: 5 maj 2004

Beslut

Verksamheten i EU under 2003 (UU10)

Regeringen har rapporterat till riksdagen om verksamheten inom Europeiska unionen under 2003. Riksdagen avslutade ärendet utan att göra något mer.

Utskottets förslag till beslut: Skrivelsen läggs till handlingarna. Avslag på motionerna.
Riksdagens beslut: Kammaren biföll utskottet

Hela betänkandet

Betänkande 2003/04:UU10 (doc, 552 kB) Betänkande 2003/04:UU10 (pdf, 1 MB)

Dokumentet är stort, klicka för att öppna på egen sida

Ärendets gång

Förslag

48 motioner, 1 skr

Från regeringen

regeringsskrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2003

Motioner från ledamöterna

EMU - ett historiskt vägval Motion 2002/03:Fi289 av Gudrun Schyman m.fl. (V)
En försvarspolitik för det tjugonde århundradet Motion 2002/03:Fö261 av Lars Ångström m.fl. (MP)
EU:s detaljreglering Motion 2002/03:K206 av Rolf Gunnarsson (M)
Samarbetet inom Europeiska unionen Motion 2002/03:K238 av Håkan Larsson m.fl. (C)
EU:s framtid Motion 2002/03:K288 av Gudrun Schyman m.fl. (V)
Politik för en miljödriven utveckling Motion 2002/03:MJ428 av Maud Olofsson m.fl. (C)
Terrorism Motion 2002/03:U206 av Sten Tolgfors (M)
Mänskliga rättigheter Motion 2002/03:U228 av Carl B Hamilton m.fl. (FP)
Israel - Palestina Motion 2002/03:U231 av Gudrun Schyman m.fl. (V)
Fri abort Motion 2002/03:U235 av Birgitta Ohlsson (FP)
Palestinafrågan Motion 2002/03:U245 av Hillevi Larsson (S)
USA:s utrikespolitik Motion 2002/03:U277 av Lotta N Hedström m.fl. (MP)
Säkerhetspolitiken Motion 2002/03:U280 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
EU:s grannar i Central- och Östeuropa Motion 2002/03:U281 av Rosita Runegrund m.fl. (KD)
Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika Motion 2002/03:U295 av Göran Lennmarker m.fl. (M)
EU:s krishantering Motion 2002/03:U299 av Lars Ohly m.fl. (V)
Sverige i världen Motion 2002/03:U322 av Bo Lundgren m.fl. (M)
Sverige i Europa Motion 2002/03:U323 av Bo Lundgren m.fl. (M)
EU:s framtidsfrågor Motion 2002/03:U324 av Ulf Holm m.fl. (MP)
Ett EU för framtiden Motion 2002/03:U326 av Maud Olofsson m.fl. (C)
Svensk terrorskyddskommission Motion 2003/04:Fö242 av Sten Tolgfors (M)
EU:s detaljreglering Motion 2003/04:K209 av Rolf Gunnarsson (M)
Liberal europapolitik Motion 2003/04:K419 av Lars Leijonborg m.fl. (FP)
med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik Motion 2003/04:U14 av Göran Lennmarker m.fl. (M)
med anledning av skr. 2003/04:20 Mänskliga rättigheter i svensk utrikespolitik Motion 2003/04:U17 av Cecilia Wigström m.fl. (FP)
med anledning av skr. 2003/04:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2003 Motion 2003/04:U18 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
med anledning av skr. 2003/04:60 Berättelse om verksamheten i Europeiska unionen under 2003 Motion 2003/04:U19 av Gunilla Carlsson i Tyresö m.fl. (M)
Konfliktförebyggande arbete och konfliktlösning Motion 2003/04:U203 av Maud Olofsson m.fl. (C)
Svenskt Natomedlemskap Motion 2003/04:U208 av Sten Tolgfors (M)
Sveriges roll i EU och i världen Motion 2003/04:U211 av Ana Maria Narti (FP)
Demokratiseringen i Vitryssland, Ukraina och Moldavien Motion 2003/04:U220 av Agne Hansson m.fl. (C)
Utrotning av fattigdomen med fokus på Afrika Motion 2003/04:U248 av Göran Lennmarker m.fl. (M)
Östersjöområdet Motion 2003/04:U249 av Göran Lennmarker m.fl. (M)
Svensk säkerhetspolitik Motion 2003/04:U256 av Bo Lundgren m.fl. (M)
Palestina Motion 2003/04:U259 av Hillevi Larsson m.fl. (S)
Rätten till abort i ett internationellt perspektiv Motion 2003/04:U276 av Birgitta Ohlsson (FP)
Mänskliga rättigheter Motion 2003/04:U282 av Carl B Hamilton m.fl. (FP)
Turkiets väg in i EU Motion 2003/04:U286 av Eskil Erlandsson m.fl. (C)
Utveckling mot frihet, fred och demokrati i Mellanöstern Motion 2003/04:U289 av Göran Lennmarker m.fl. (M)
Reformerad FN-stadga Motion 2003/04:U292 av Sten Tolgfors (M)
Mänskliga rättigheter i arabvärlden Motion 2003/04:U325 av Gunnar Hökmark (M)
Säkerhetspolitik Motion 2003/04:U329 av Carl B Hamilton m.fl. (FP)
EU:s nya medlemsländer och grannar Motion 2003/04:U339 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
Mellanösternkonflikten Motion 2003/04:U340 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
Nordiskt samarbete Motion 2003/04:U342 av Runar Patriksson (FP)
Global utveckling, solidaritet och förvaltarskap, utgiftsområde 7 Motion 2003/04:U348 av Alf Svensson m.fl. (KD)
Säkerhetspolitiken Motion 2003/04:U350 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)
Global handel Motion 2003/04:U351 av Holger Gustafsson m.fl. (KD)

Beredning

Beredning i utskottet: 2004-04-27
Justering: 2004-04-27
Betänkande publicerat: 2004-05-06
Trycklov: 2004-05-03

Reservationer 19
Betänkande 2003/04:UU10

Alla beredningar i utskottet

2004-03-18, 2004-04-20, 2004-04-27

Verksamheten i EU under 2003 (UU10)

Regeringen har rapporterat till riksdagen om verksamheten inom Europeiska unionen under 2003. Utrikesutskottet föreslår att riksdagen avslutar ärendet utan att göra något mer.

Beslut är fattat. Se steg 4 för fullständiga förslagspunkter.

Debatt

Debatt i kammaren: 2004-05-05

Webb-tv Debatt om förslag: Verksamheten i Europeiska unionen under 2003

14 oktober 2022
Debatt om förslag 2003/04:UU10

Dokument från debatten

2004-05-05

Protokoll för debatten

Urban Ahlin (S)

Anf. 1 Urban Ahlin (S)

Ärade ledamöter! För första gången står i dag Europeiska unionens flagga jämte den svenska här i riksdagens plenisal. Vi tyckte att detta var ett lämpligt tillfälle. I lördags firades runtom i Europa, liksom här i Sverige, EU:s utvidgning med tio nya medlemmar. Det är en stor glädje för oss att ha representanter från de nya medlemsstaterna på läktaren i dag. (Applåder) Å Sveriges riksdags vägnar vill jag ta tillfället i akt att hälsa Cypern, Estland, Lettland, Litauen, Malta, Polen, Slovakien Slovenien, Tjeckien och Ungern välkomna i Europeiska unionen. Det var en enhällig riksdag som tog ställning för er anslutning i december. Vi vet också att utvidgningen har ett starkt stöd hos det svenska folket. Det har i europeisk historia alltid funnits en spänning mellan enhetssträvanden och autonomi. Krafter som verkar sammanhållande och sådana som verkar splittrande har löpt parallellt. Det har visat sig att de bästa perioderna i Europas historia har varit när gränserna hållits öppna för människor, idéer och varor. Drömmen om Europa, enat och i samarbete, har kommit och gått genom århundraden. Den har ofta varit kopplad till en strävan efter maktbalans. Men framför allt har drivkraften varit längtan efter fred. Redan på 500-talet e.Kr. tänkte sig påven Gregorius den store, som också har kallats Europas fader, ett samfund av västeuropeiska stater under påvlig ledning. Stora tänkare på 1700-talet som Voltaire, Rousseau och Kant hade olika förslag om ökat samarbete mellan de europeiska länderna. Och 1849, då fredsrörelsens stora kongress öppnade i Paris, inledde Victor Hugo med att tala om ett Europas förenta stater. Ett sådant tillfälle i historien, då drömmen om Europa var stark, var naturligtvis efter det andra världskriget. På fredag är det 59 år sedan Tyskland kapitulerade utan villkor på alla fronter. Det är också en dag som kommer att högtidlighållas i många länder. Därmed hade freden kommit till Europa. Men det var en svårt sargad kontinent som hade att resa sig efter krigets förödelse. Århundraden av tänkande och skrivande om ett förenat Europa hade inte lyckats skapa varaktiga projekt för samarbete och integration. I slutändan hade de söndrande krafterna alltid segrat. De inflytelserika statsmän som efter andra världskrigets slut tog sig an drömmen om Europa hade egentligen inte mycket konkret att luta sig mot. Den svenske diplomaten Ingemar Hägglöf har liknat Västeuropa under decennierna efter andra världskriget vid en väldig byggarbetsplats. Han skriver så här: Det hamrades och snickrades på fördrag, allianser och organisationer. Den ena europeiska organisationen efter den andra tog form: Brysselpakten, OEEC, Europarådet, Nato, Europeiska betalningsunionen, Kol- och stålunionen, Europeiska försvarsgemenskapen, Västeuropeiska unionen, Europeiska frihandelsområdet, Europeiska ekonomiska gemenskapen, EFTA, OECD. Det byggdes, ändrades, vrakades, förhandlades, slogs ihop. Statsmän frammanade stolta visioner. Så långt Ingemar Hägglöf. Samtidigt hade Europa snabbt efter kriget delat sig i två block. Redan 1946 målade Winston Churchill upp bilden av en järnridå, som hade gått ned över Europa från Lübeck till Trieste. Snart lades till den politiska uppdelningen en ekonomisk i och med att den amerikanska Marshallhjälpen enbart antogs av länderna i väst. Före 1940-talets slut var den polariserade värld som kom att betecknas det kalla kriget ett faktum. Den 1 maj i år satte slutligen punkt för denna period i Europas historia. Omvälvningen började det dramatiska året 1989 då det kommunistiska samhällssystemet i Central- och Östeuropa föll samman. En reformvåg av demokrati och marknadsekonomi svepte över länderna som snabbt vände sina blickar mot Europeiska unionen. Många var faktiskt villiga att ge upp en del av det självbestämmande som man kämpat så hårt för, för att bli delaktiga i något större. Resultaten från folkomröstningarna om EU-anslutning i de nya medlemsländerna har här talat ett tydligt språk. Många har vittnat om känslan av att komma tillbaka till Europa - känslan av att komma hem. Kalla krigets slut innebar också möjligheter för handeln, freden och säkerheten i Medelhavsområdet. EU har sedan många år strävat efter utökade ekonomiska, politiska, sociala och kulturella förbindelser i denna region. Cyperns och Maltas medlemskap i unionen är ett uttryck för detta. Kära ledamöter! Vissa av de byggen som Ingemar Hägglöf nämnde har så småningom övergivits. Andra har vi genom åren fortsatt att snickra på. Europeiska unionen tillhör ett av de byggen som kommit att bli allt viktigare. Utvecklingen av unionen har drivits framåt av behovet att tillsammans hantera gemensamma utmaningar. Frågar man medborgarna i samtliga 25 medlemsländer, vilka frågor som EU bör arbeta med, blir svaret: Bekämpa arbetslösheten, fattigdomen, terrorismen och den organiserade brottsligheten, bevara freden i Europa och skydda miljön. Dessa är de viktigaste utmaningarna. Men integrationen i EU har också drivits fram av det möjligas konst. Efterhand har det geografiska området vidgats med fler och fler medlemmar, och den institutionella kapaciteten har ökat. Alltfler sakfrågor har kommit att behandlas inom EU:s ram. Till de ursprungliga områdena handel, jordbruk, konkurrensfrågor och transport har under årens lopp lagts en rad andra som monetärt samarbete, utbildning och kultur, för att nämna några. Detta ställer naturligtvis krav på den demokratiska processen - liksom på oss folkvalda. Alla folkvalda församlingar har ett ansvar att värna demokratin. Det gäller i kommunerna, i landstingen, i Europaparlamentet och naturligtvis här i Sveriges riksdag. På alla nivåer måste vi folkvalda fråga oss: Vad kan vi göra för att främja öppenheten, tydligheten och dialogen med medborgarna? EU är en gemenskap av demokratiska stater. Hur säkerställer vi demokratin, själva fundamentet för denna gemenskap, som nu omfattar 450 miljoner människor? Det är en stor utmaning som vi har att hantera. Jag skulle vilja lyfta fram tre aspekter. För det första måste vi bli bättre på att samarbeta med parlamentariker i andra EU-länder och i Europaparlamentet. I konventets förslag till nytt fördrag får de nationella parlamenten ett särskilt ansvar att på medborgarnas vägnar bevaka att subsidiaritetsprincipen följs. Genom en kontrollmekanism har parlamenten sex veckor på sig att reagera om de anser att en fråga inte hör hemma på EU-nivå. I denna nyordning ser jag ett stort behov av samarbete mellan parlamenten i EU. Vi bör ha i minnet att EU numera omfattar 26 parlament, 37 kammare, ungefär 430 fasta utskott och över 9 000 ledamöter. För det andra måste vi bli mer aktiva i EU-frågorna här i Sveriges riksdag. Fler ledamöter måste komma in på plan, och utskotten måste ta ett större ansvar. Längre fram i denna månad kommer vår gemensamma arbetsgrupp att redovisa sina preliminära slutsatser kring detta för Riksdagskommittén. För det tredje är det angeläget att vi inom EU tar del av debatterna i varandras länder. Det kan vi självklart göra genom personliga möten och kontakter, men jag ser också att nationella medier har en central roll i detta. För om vi ska vara ärliga, är det inte särskilt många som läser Financial Times, Le Monde eller Die Zeit eller ens en gång ser på andra länders TV-kanaler. Ärade ledamöter! EU har alltid haft en gäckande karaktär. Unionen låter sig svårligen kategoriseras. Det är en komplex organisation, som befinner sig i ständig förändring, vad Jacques Delors har kallat ett "oidentifierat politiskt objekt". Vissa statsvetare hävdar att EU lättast kan förstås som en process, snarare än en institution, och jag är benägen att hålla med. Men en sak är säker: den europeiska union som vi kände före den 1 maj finns inte längre. Nu öppnas nya möjligheter. De tio nya medlemsländerna har mycket att bidra med. De kommer in som friska fläktar i ett etablerat samarbete, med höga ambitioner och nya perspektiv och idéer. Jag är förvissad om att vi kommer att ha mycket att vinna på att lyssna och lära av varandra. Den processen har redan börjat. Riksdagens kontakter med Bryssel och med EU:s medlemsländer har ökat rejält under senare år. Förra året och i år kommer representanter för Sveriges riksdag att ha besökt eller tagit emot besök från en klar majoritet av EU:s medlemsländer. Flera utskott och partigrupper har börjat samarbeta tätare med sina motsvarigheter i andra parlament inom EU. Jag skulle tro att detta samarbete alltmer kommer att handla om konkreta politiska sakfrågor och allt mindre om allmänt erfarenhetsutbyte och kontaktskapande. Vi kommer att hitta likasinnade i andra parlament som vi kan bygga allianser med för att få bättre genomslag för svenska ståndpunkter i unionen. En stor del av det vi har framför oss handlar därför om att kavla upp ärmarna och diskutera problem och lösningar över nationsgränser. Det handlar om handfast hederligt politiskt arbete i den utvidgade unionen, ibland arbetsamt men ofta stimulerande, ja spännande och roligt. Låt oss vara uppriktiga: EU var, och är, inte allas förstahandsval för europeiskt samarbete. Men EU är numera den plats där 25 länder sitter och fattar gemensamma beslut som påverkar vardagen för hundratals miljoner människor. EU är en organisation, en process, som inte bara bidrar till fred och säkerhet utan även föder oro. Konsekvenserna av utvidgningen är ett sådant exempel. Vi hade här i riksdagen en intensiv debatt om övergångsregler förra onsdagen. I de nya medlemsländerna är det risken för att förlora unga högutbildade som har bekymrat många. Inom ramen för EU möts dessa olika perspektiv. Här har vi att hantera varandras oro och varandras bekymmer. Vi ger - och vi tar - och vi håller ihop. För det verkar faktiskt som att nu, när valet är fritt om man vill delta eller inte, så är de sammanhållande krafterna i Europa till slut starkare än de splittrande. Flaggorna bakom mig representerar just det. (Applåder)

Berndt Ekholm (S)

Anf. 2 Berndt Ekholm (S)

Herr talman! Sverige spelade en stor roll för utvidgningen av den europeiska unionen. Alla Sveriges regeringar har med kraft kunnat stödja den europeiska utvidgningen genom att det har funnits ett så starkt stöd ifrån Sveriges riksdag. Alla riksdagens partier har varit helt eniga om det viktiga med att den onaturliga uppdelningen av Europa slutförs och att vi förs samman till en helhet. Kom ihåg i dag, dock, att vi inte ska låta oss nöja med att floden Bug vid östra sidan av Polen blir EU:s östra gräns. Utvidgningen kommer att fortsätta. I dag är det värt att påminna om att alla Europas länders folk har en rätt att få bli medlemmar av Europeiska unionen. Jag skulle också vilja påminna om den unika roll som Sveriges riksdag faktiskt spelade när Sovjetunionen föll samman. De baltiska länderna hade folkvalda parlament, men de styrdes från Moskva. Den svenska regeringen ville naturligtvis väldigt ogärna samarbeta med regeringen i Moskva om vår utrikespolitik gentemot Baltikum. På den tiden sköttes faktiskt Sveriges utrikespolitik av Sveriges riksdag med våra kontakter med våra vänner på andra sidan Östersjön. Mina kolleger i utrikesutskottet och en del andra utskott kommer senare att vittna från sina besök i Baltikum och Polen och det deltagande de hade vid deras firande. Men låt mig få vara lite personlig och göra en ornitologisk utsvävning. Under de tio år som jag har suttit i riksdagen och fått ansvaret från det socialdemokratiska partiet att företräda oss i frågor som handlar om Europeiska unionens utvidgning och vår relation till Öst- och Centraleuropa har jag i alla tal hänvisat till ornitologins värld, och jag vill sluta cirkeln genom att göra detsamma i dag. När muren hade fallit vet vi alla hur svårt vi hade att komma ihåg namnen på de berörda länderna och deras huvudstäder. Hur var det nu? Var Vilnius huvudstad i Lettland, och var någonstans låg Riga? Samtidigt öppnades en möjlighet för oss amatörornitologer att se fåglar som vi aldrig tidigare hade sett. Blåkråkan är en rar fågel i den svenska naturen men finns faktiskt i ganska talrik mängd i Baltikum. Vi fick möjlighet att komma dit och göra nya bekantskaper, träffa nya vänner och se nya fåglar. En solidaritet och en vänskap uppstod över Östersjön - denna Östersjö som tidigare höll oss isär men som nu faktiskt sluter oss samman. Denna vänskap och solidaritet utvecklades så mycket att hundratals kyrkor, frikyrkoförsamlingar, fotbollsklubbar, kommuner och landsting flög fram och tillbaka över Östersjön för att utveckla samarbeten, vänortsprogram och aktiviteter tillsammans. Vi flög likt kustsnäppan helt obehindrat över nationsgränserna, fram och tillbaka. Vi behandlade varandra som grannar. Vi hälsade på hos varandra. Vi hade trevligt tillsammans. Men nu har vi ingått i samma familj. Rosenfinken är en väldigt vacker fågel - en klarröd liten fink. För 20 år sedan var den ganska ovanlig i den svenska naturen. Sedan dess har den invandrat från östra Europa, och den finns i dag i talrik mängd i Sverige. Jag vet inte om någon ledamot nu i maj kan finna tid för en skogspromenad - jag vet att det är en sammanträdestyngd månad - men försök! Just i maj sitter nämligen denna klarröda rosenfink med självklar stolthet och auktoritet i den svenska naturen och sjunger sin sång. Precis på samma sätt som våra grannländer nu har ingått i samma familj kommer deras kulturer, tradition, språk och sång att vara en naturlig del i vårt svenska samhälle. Låt mig härma rosenfinken. Den låter som jag nu visar genom att vissla. Minnesramsan för alla amatörornitologer är: Pleased to meet you. Pleased to meet you. Det är vad vi i dag säger till ambassadörerna för de nya medlemsländernas folk: Pleased to meet you! (Applåder)

Göran Lindblad (M)

Anf. 3 Göran Lindblad (M)

Herr talman! I Litauen firades EU-inträdet med ett ambitiöst tvådagarsprogram. Det var ett stolt parlament som förklarade första maj som en historisk dag för Litauen. I frånvaro av premiärminister Brazauskas, som firade EU-inträdet tillsammans med övriga premiärministrar på Irland, men i närvaro av frihetsrörelsen Sajudis ledare Landsbergis och förre presidenten Adamkus samt en mängd honoratiores från det litauiska samhället förklarades EU vara vårt gemensamma hem. EU-inträdet beskrevs från talarstolen som den slutliga frigörelsen och uppbrottet från det ryska inflytandet. Nu börjar en ny era, en bättre och tryggare framtid som ger nya möjligheter. Samtidigt markerades att EU medför nya krav som måste uppfyllas. Framgångarna ligger i våra egna händer. Vi kan nu skapa en välfärdsstat, var budskapet. En bok om vägen till EU-inträdet hade sammanställts, liksom en utställning. Man tackade för det stöd som Sverige och de nordiska länderna gett Litauen på vägen in i EU. Nu såg man fram emot EU-valet den 13 juni som nästa stora händelse. Ceremonin i parlamentet, Seimas, avslutades med att en resolution antogs om Litauens utrikespolitik som ny EU- och Natomedlem. Efter de många talen i parlamentet förflyttade vi oss alla ut till Självständighetstorget utanför parlamentet, där folk i stora skaror redan församlats, för att till ackompanjemang av den litauiska nationalsången och EU-hymnen samt tillhörande kanonsalut få vara med om hissandet av den litauiska gul-grön-röda flaggan och EU-flaggan. Dagen innan genomfördes ett heldagsseminarium om det utvidgade EU och dess relation till länderna österut. Debatten kom mycket att handla om läget i Vitryssland, vår relation till dem och deras relation till EU. Det blev en animerad intern debatt mellan vitryska regeringstrogna parlamentariker och en oppositionsföreträdare mot bakgrund av att en programlagd vitrysk föreläsare fängslats och inte kunde delta i seminariet. Med inspiration från Barcelonaprocessens nyligen konstituerade parlamentariska församling med representanter för EU-länderna och de arabiska länderna söder om Medelhavet antogs ett uttalande om att bilda ett parlamentariskt forum för EU:s östra gränsområde med representanter för EU-länderna, EU:s kandidatländer samt EU:s östra grannländer. Uttalandet strök under vikten av att stärka banden med länderna utanför EU, sprida de demokratiska värdena, medverka till en god ekonomisk utveckling även i länderna öster om EU:s nya gräns, bygga välfärd och säkerhet samt motverka brottslighet, terrorism och brott mot de mänskliga rättigheterna. Även länderna i Kaukasus innefattades i denna omsorg om det östligaste Europa. Det är värt att notera Litauens stora intresse för att vara brobyggare österut och motverka att den nya gränsen avskärmar våra grannar österut från EU. Herr talman! Valborgsmässokvällens festligheter fortsatte under första maj med en folkfest på Vilnius gator och torg. Det var en trängsel som förmedlade det tydliga budskapet att det litauiska folket med öppen famn tar emot EU och känner stolthet att få tillhöra det som i parlamentet beskrevs som vårt gemensamma hem.

Johnny Gylling (Kd)

Anf. 5 Johnny Gylling (Kd)

Herr talman! När jag var liten grabb och badade i Östersjöns vatten utanför Karlskrona brukade vi barn ropa till varandra: Simma inte för långt för då hamnar du i Polen! Polen var det land som låg bortom horisonten. Vi visste väldigt lite om detta land. Fortfarande finns det stora kunskapsluckor i Sverige om Polen. Det finns också fördomar. Därför var det med mycket stor glädje som vi den 20 april i år kunde bilda det svensk-polska parlamentarikerförbundet. Vi är mycket tacksamma för det stöd vi fått av Polens ambassadör Marek Prawda och hans medarbetare i den här processen. Hela 57 ledamöter är medlemmar. Det vittnar om ett stort intresse för Polen i Sveriges riksdag. Själv besökte jag Polen för en vecka sedan. I staden Wroclaw skulle jag delta i halvmaraton för parlamentariker. Jag ser att Alf Svensson har svårt att tro detta, men det är faktiskt sant. Men en förkylning stoppade mig, och jag kunde inte springa. Jag fick bli observatör i stället. Men den polska vänligheten kunde inte lämna svensken lottlös, så även jag fick en deltagarmedalj. Det tycker jag var storsint, herr talman. På stadens torg fanns en gigantisk scen uppbyggd, som jag trodde för prisutdelningen. Men inte så. Den skulle vara till för firandet av inträdet i Europeiska unionen. Det andades en stämning av förväntan hos de människor jag talade med, och det var inte bara politiker. Wroclaw, Polens fjärde stad, är definitivt värt ett besök som turist. På det nyrenoverade hotellet jag bodde lade jag märke till en liten detalj. Duschkabinen kom från ett svenskt företag, Gustavsberg. Jag tog det som ett tidens tecken på utvecklingen av fri handel och företagsamhet våra länder emellan. Vi behöver varandra, våra länder är beroende av varandra. Den förväntansfulla stämningen inför EU-inträdet försvann för ett ögonblick när jag anlände till Warszawa. Där spikades fönster igen på banker och kontorslokaler. Där spärrades gator av, och mängder av poliser syntes på gatorna. Anledningen var det stora mötet, European Economy Summit, som skulle hållas just dagarna innan den 1 maj. Man fruktade den annonserade ankomsten av demonstranterna från antiglobaliseringsrörelsen. Trots detta kändes det påtagligt att framtidstron finns där, spänningen inför att komma med i unionen. Ekonomin växer i Polen, bokstavligen. Restauranger och kaféer öppnas hela tiden. Som utländsk turist med endast tio polska ord i ordförrådet kände jag mig ändå ytterst välkommen och blev mycket väl mottagen överallt. Polens politiska läge är kaotiskt just nu. Premiärministern har avgått. Regeringspartiet, socialdemokratiska SLD, ligger runt 4 % i opinionsmätningarna. Talmannen avgick också, för att bilda ett nytt parti. Vi kan fundera över vilka rubriker detta hade skapat i Sverige. Men polackerna är luttrade. De reder säkert ut situationen igen. Det kan bli tal om nyval om inte premiärminister Belka lyckas vinna parlamentets förtroende. Jag mötte tre parlamentariker från olika partier. Det var maratonlöparen Tadeusz Jarmuziewicz från oppositionspartiet Civic Platform. Givetvis önskade han sig ett val så fort som möjligt. Jag mötte partiledaren för det unga familjepartiet, LPR, Roman Giertych, som också var optimistisk inför kommande val. Slutligen diskuterade jag framtida kontakter mellan oss parlamentariker med Nordiska gruppens vice ordförande Boguslaw Liberadski från SLD. Eftersom både han och jag är ledamöter av trafikutskottet i respektive parlament kunde vi inte underlåta att även diskutera infrastruktur. Vi var båda överens om att transportkorridorerna mellan Polen och Sverige måste förstärkas så att duschkabinerna kan forslas till Polen och cyklarna från Polen till Sverige. Det är väl allom bekant att den ursvenska cykeln Kronan tillverkas i Polen. Herr talman! Jag mötte också två chefer på parlamentets internationella enhet som berättade om hur de har strukturerat sina internationella kontakter. Där finns ett omfattande och imponerande arbete med 36 olika grupper understödda av administrationen. Av naturliga skäl dominerar kontakterna med Tyskland. Men det poängterades att relationer med Sverige uppskattas mycket. Även om Polen liksom alla andra länder kommer att möta bekymmer i framtiden bär jag från mitt korta besök med mig en stark känsla av att optimismen kommer att segra över pessimismen. Framtidstron är stark i Polen. Slutligen, herr talman, noterar jag att Östersjön förut var en mur mot andra länder. Men i dag är den som en stor bro som binder folken samman. Med stor glädje välkomnar vi Polen och alla nya länder till vår gemensamma europeiska union.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 6 Lotta N Hedström (Mp)

Herr talman! Låt mig dela med mig av min dagbok från valborgsmässohelgen 2004. Med en mild förväntan i maggropen flög vi med mjölkplanet över Östersjön den lilla timmen till Riga på valborgsmäss morgon - jag, Carl B Hamilton och Per-Arne Ströberg. Ett nätt program väntade. Sedan vår vänlige svenske ambassadör Göran Håkansson hämtat oss på flygplatsen fick vi en kort sittning med premiärminister Indulis Emsis. Vi två hade träffats redan för ett par veckor sedan, och nu ville han befästa den svensk-lettiska officiella vänskapen med en snabb kopp te på hans kansli. Alla de 250 nya lagförslag som krävts för inträdet i EU hade han lyckats få igenom de sista två veckorna, trots att parlamentet, Saeima, har plenarsammanträde bara en gång i veckan i vanliga fall. Några extrasammanträden hade det emellertid fått lov att bli, så här minuterna före EU-inträdet. Han var påtagligt nöjd med den insatsen, men han tänkte inte trängas i huvudstaden för infirandet på själva den 1 maj utan meddelade att han skulle åka ut på landsbygden. Därefter fick vi en visning i den 100 mandat stora Saeima. Det är en vacker byggnad som ursprungligen har varit riddarhus. Ekboaseringen var imponerande, liksom lättheten - eller ska vi säga lett-heten? - i ärendehanteringen. Möjligheter till att spontant replikera och med mindre tungroddhet än hos oss i Sverige få upp ärenden för debatt och votering är kanske något vi har att lära av. Bland ledamöterna återfinns 20 % kvinnor, varav två sitter i utrikesutskottet. Vi fick en timmes formell sittning och en inledande diskussion med större delen av de kollegerna. En nytillträdd, konservativ ordförande gjorde ett professionellt intryck och kunde balansera det mesta av våra frågor. Men vid frågan om eventuella trängselavgifter i Riga gick hans toleransgräns . Gåvor utväxlades och tillfälle till fotografering gavs - allt enligt protokollet. Sedan Emsis tillträtt har en praxis etablerats att Saeima får besök av regeringen en extra vända för förankring och debatt innan avgörande beslut fattas i viktigare frågor. Det är en sympatisk ordning, men det är kanske också en nödvändighet för en trepartiregering som inte har full egen majoritet. Koalitionen tillträdde så sent som i mars i år efter det att den förre regeringschefen misslyckats med att hålla ihop sin fyrpartikoalition. Detta förbund av gröna/bönder, folkpartiet och de måttligt konservativa verkar hittills lovande, åtminstone rent administrativt. Konststycket att på två månader före inträdet pressa igenom alla EU-lagarna är en prestation. Efter en mottagning för oss och stadens alla EU-ambassadörer, jämte - nota bene - andremannen på ryska ambassaden, hade vi tillfälle att på kvällen vid en middag komma in på mer detaljerade och specifika frågor. Till det vi kan rapportera av större aktualitet hör framför allt frågan om den ryska minoritetens ställning, men tiden i dag medger inte några utläggningar i denna sak. Vår slutsats, emellertid, blev att frågan i nuläget helt enkelt är mycket svårbedömd. Mer uppenbart var däremot hur levnadsstandarden och den ekonomiska aktiviteten höjts rekordartat sedan självständigheten 1991. I dag är tillväxtsiffran uppe i en 8-procentig ökning av BNP. Bland annat detta var något som hade blivit föremål för studier och analys på den av Sverige introducerade filialen till Handelshögskolan - Stockholm School of Economics. Också denna institution besöktes av oss under fredagen. Intrycket var just att en sådan verksamhet, med elever från alla grannländerna, inklusive Ryssland, och med kvalificerade studier på schemat, kraftigt bidrog till att minska eventuella motsättningar. Den du arbetar med, sjunger i studentkör med, kan du inte annat än behandla som vän och individ, i stället för som anonym grupp. I en uppbyggnadsfas för ett land blir det tydligare än någonsin hur behövlig varje medborgare är. I sådana lägen är överbryggande verksamheter för unga människor vägen framåt - bort från ockupationsperioders dystra minnesskuggor som försvårar samlevnad och skymmer kreativt tänkande i nuet. Vilken regering som än finns i landet och vilket unionsinträde som än vore aktuellt, måste Lettland nu balansera rätt mellan de nationalistiska krafter som behöver något objekt, några "andra", att projicera på samt omvärldens krav att rationellt och genast glömma bort historiens mörka präglingar. Inte enkelt. Nog om slikt. Vår verkliga anledning att överge svenska valborgssånger och eldar var ju att övervara den historiska dag då Lettland blev en av tio lyckliga vinnare i EU-utvidgningen. Vi inledde den stora dagen med en uppmjukande morgonpromenad i gamla stan för att, för sent, få sitta på våra VIP-platser intill presidenten. Vi landande vid scenen på domkyrkotorget kl. 11.45. Prick kl. 12 var platsen fullständigt packad, och ingen förflyttning i folkhavet var längre möjlig. President Vaira Vike-Freibergas tal var välrepeterat och gripande, och trots att vi på kognitiv nivå inte förstod ett ord gjorde vi det rent känslomässigt. Korta adresser följde av premiärminister Emsis, Rigas kontroversielle borgmästare och den kvinnliga talmannen - samtliga exponerade på storbildsskärm. När blå ballonger steg till väders, liksom applåderna, och Beethovens nia ekade över staden, sken min folkpartistiske kollega i kapp med solen - även om vi gång på gång under samtalen påmints om att Natointrädet betyder mer i upplevd trygghet för Lettland än någonsin EU-anslutningen. Denna historiska dag i Riga, som vi fått privilegiet att bevista, avrundades med en ljuvlig vårlunch på ett hotelltak med vid utsikt - nästan ända hem över den smala baltiska pölen - i sällskap av norska ambassadörens andrekvinna och vår egen Göran Håkansson.

Gunilla Carlsson (M)

Anf. 7 Gunilla Carlsson (M)

Herr talman! Vi firar i dag utvidgningen med Estland, Lettland, Litauen, Polen, Ungern, Slovenien, Slovakien, Tjeckien, Malta och Cypern som medlemmar i EU. Det är stort. Till stora delar upplever vi i den här kammaren en svensk framgång, men framför allt en framgång för de länder som har tagit detta steg att bli fullvärdiga medlemmar. Det bygger på enskilda människors engagemang och förmåga att stå upp för värden och tro på det som tidigare syntes kanske omöjligt. Jag är stolt över att tillhöra det parti som har slagits för främst Baltikums frigörelse och för Sveriges plats i Europa. Därför firade jag första maj hemma i Stockholm på det jag känner som frihetens torg, nämligen Norrmalmstorg, där vi under 1990 påbörjade måndagsmöten för att visa att vi trodde på ett enat och helt Europa och på Baltikums frigörelse och delaktighet i det europeiska samarbetet. Vi diskuterar nu EU 2003, årsboken om EU. Det ger oss anledning att titta framåt och se att arbetet inte på något sätt är slutfört. För att få ett enat och helt Europa återstår mycket. Det är en utmaning för EU att Cypern kommer in i unionen som en delad ö. Rumänien och Bulgarien är kandidatländer som nu förhandlar och som vi hoppas så snart som möjligt ska kunna leva upp till kraven och få fullt ut inträde till unionens samarbete. I höst väntar viktiga avgöranden för Turkiets del. Jag är glad över att vi i Sveriges utrikesutskott har en samsyn i vikten av att Turkiet ska ges öppenhet in till EU. Kroatien och Makedonien har lämnat in medlemskapsansökan. Jag tror att den framgångsväg som vi har sett, som har haft så stor betydelse inte minst för vårt närområde, med öppenheten från EU gentemot Baltikum, måste användas på samma sätt vad gäller Balkan. Vi skapar gemensamt fred, säkerhet och frihet men också demokrati och välstånd genom att EU finns och har öppenhet för nya medlemmar - ett EU som växer med Balkan - men också till våra vänner i östra Europa. Den här nya, större, bredare och djupare unionen ställer krav. Den ställer krav på svenskt ledarskap. Då handlar det om att på ett bra sätt företräda Sverige i EU men också om att kunna förankra EU i Sverige. Därvidlag ser jag tyvärr i dag rätt stora brister. Herr talman! Det var för ungefär ett år sedan som vi, socialdemokrater och moderater, tillsammans satt och planerade en euroomröstning. Vi som var engagerade i Europaarbetet såg att det skulle betyda mycket att Sverige fullt ut var med i EMU, för vår delaktighet i Europasamarbetet. Nu förlorades denna omröstning, och statsministern lovade att utanförskapet skulle kompenseras. Jag trodde att den samsyn och den samverkan som tidigare utmärkt Sverige, att tillvarata gemensamma intressen, skulle fortsätta. Men av detta ser vi ingenting i dag. Det är totalt borta. Det finns ett ointresse från den socialdemokratiska minoritetsregeringen, som försöker lägga monopol på EU-frågorna, samtidigt som ledarskapet blir alltmer otydligt i fråga om vad det är man vill med EU och vad det är man gör. Herr talman! Se bara i dag! Vi har nu högtidligt firat utvidgningen. Statsrådet Nuder hade bråttom i väg till någonting annat och ville inte vara med i detta att vi gemensamt skapar en grundplatta för att diskutera vad som ska hända i EU 2004. Statssekreterare Danielsson å sin sida är just nu med i en konkurrerande verksamhet, där han har en egen pressträff i Rosenbad och diskuterar EU:s framtidsfrågor. Det här är exempel på att jag vill framföra det vi har sagt i vår motion. Vi måste få en bättre samsyn och bättre möjligheter att i den här riksdagen diskutera EU-frågor. Det sade också statsministern när vi senast hade öppen EU-nämnd. Då efterlyste han att riksdagen skulle kunna göra det lite mer. Det är därför jag saknar honom i dag. Det kan hända att vårbruk eller någonting annat lockar. Jag tycker att Göran Persson uppträder alltmer som vilse i Europa, och det påverkar Sverige och Sveriges möjligheter. Han ser hot med det nya Europa, inte möjligheter, när vi nu får nya utmaningar. Därvidlag tror jag att Sveriges riksdag skulle kunna vara behjälplig. Men i stället vill han likna sig själv vid en snigel, som bär runt på sitt eget hus för att snabbt kunna krypa in där när det bränner till, och känselspröten används bara för den egna maktens skull och inte för våra gemensamma intressen. Med det riksdagsbeslut som togs här förra veckan - att den fria rörligheten ska värnas, att EU-medborgare ska behandlas lika och ha rätt att arbeta, studera och driva företag varsomhelst i vår gemensamma union och att Sverige ska stå fast vid sina löften - hjälpte riksdagen regeringen att vara principfast och stå fast vid det som jag tror att de flesta har uppfattat som en mycket hederlig svensk uppfattning, det vill säga att ord ska gälla och att vi ska ha lika behandling av EU-medborgare. På samma sätt hade vi i december i kammaren total enighet om vikten av detta. Jag utgår därför från att den saltomortal och de nedsättande ord som statsministern har använt om våra vänner runt Östersjön nu är historia och att vi tillsammans tar ett nytt ledarskap med denna seger som utgångspunkt för att Sverige ska kunna spela en väldigt viktig roll, inte minst med de nya medlemsstaterna. Det större, bredare och djupare Europa handlar om nya utmaningar men också om att vi tillsammans ska möta nya hot. När muren föll 1989 öppnades främst nya möjligheter, men EU behövdes för att kunna stabilisera och verka för säkerhet. Jag tror att den snabba och omfattande utvidgningen möjliggjordes av murens fall. Men att EU kunde spela en så stor roll för säkerhet gjorde också att fler länder mycket tidigare kom med i unionen, just för att det var en egennytta för det gamla EU. På samma sätt som murens fall banade väg för att Sverige skulle ompröva sina egna ställningstaganden och bli medlem i EU förändrades totalt förutsättningarna. Men under den här tiden, från 1989 till 1995, när vi själva kom med, har vi tyvärr också fått bevittna det som vi sade aldrig mer skulle inträffa. Vi har sett krig i vårt Europa. Det forna Jugoslaviens sönderfall blev en plågsam påminnelse om krigets fasor, med övergrepp, dödande och folkfördrivning, som påverkade vårt eget samhälle och som manade till solidaritet och möjlighet att i tid ingripa gemensamt. Därför är EU just nu i färd med att skapa en helt ny kapacitet för att möta den gamla tidens hot av krig. Samtidigt har vi fått uppleva nya angrepp mot vårt fria samhälle. Terrordåden i New York men också i Madrid visar att vi är extremt sårbara och att vi bara tillsammans kan möta dessa nya, delvis okända hot som riskerar att dyka upp varsomhelst. De här problemen kan bara mötas genom att vi samverkar tätare och bättre och att EU gör de rätta sakerna. Därför antog man en säkerhetsstrategi i december 2003, och i förväg undertecknades den solidaritetsklausul som fanns som förslag från framtidskonventet och som också har varit uppe i IGC-förhandlingarna. Nu är vi med i en union, och vi kan inte längre säga att Sverige är neutralt. Men i var och en av dessa insatser som jag talar om är principen att vi utgår från varje enskilt lands beslut om deltagande, men att vi också tillsammans nu använder varje dag i det europeiska samarbetet för att skapa mer av gemensam identitet med gemensamma värderingar och förhoppningsvis inom utrikes- och säkerhetspolitiken mer av gemensamma målsättningar. Därför är det viktigt, som vi ser det, att regeringskonferensen kan avslutas redan nu i juni. En större union behöver också vara en tydligare union, och man behöver se var besluten ska fattas. Det är också viktigt att EU utvecklar en tydligare politik på många centrala områden, inte minst i vårt närområde i relationerna med Ryssland. Där anser jag att det är viktigt att nogsamt följa utvecklingen, men självklart utgå från att det är partnerskap och inte fiendskap som gäller. Det EU som nu tar form måste det gå att lita på, och det måste stå fast vid dessa värderingar, att vi sluter upp bakom varandra, att vi använder FN, att vi tillsammans mer kan ta gemensamt ansvar för hoten, att EU kan göra mer i Irak, att vi solidariskt ställer upp bakom de länder som ingår i alliansen, att vi är beredda att göra långtgående och långvariga insatser i Afghanistan. Det finns en stor förväntan, inte minst på Sverige, i denna typ av uppdrag att bidra till fredsskapande möjligheter. Men det förutsätter en militär förmåga i slutändan. Det kommer vi att avgöra i höst. Då kommer det att fattas nya försvarsbeslut. Det bestäms också lite grann av det politiska agerandet i Bryssel. Jag kan säga att förväntningarna på Sverige är väldigt stora. Utifrån de insatser som enskilda soldater och befäl har gjort i Makedonien och i Kongo vet man att Sverige har kapacitet, förmåga och ett väldigt bra ledarskap i internationella fredsinsatser. Men nu kommer frågorna att komma på rad för oss. Ska Sverige bidra i en snabbinsatsstyrka med en egen stridsgrupp för att just visa att man är beredd att ta ledarskap och bilda skola för hur vi ska lösa konflikter och främja freden? Ska Sverige som ett av de länder som har en stor försvarsindustri och ingår i sexnationsinitiativet ta plats i det strukturerade försvarssamarbetet? Det är frågor som regeringen har att avgöra och jag skulle vilja se en mycket större dialog om dessa utmaningar, men också om hur vi värnar Sveriges förmåga. Kan vi leva upp till de behov som finns och visa att vi värnar säkerhet men också att vi är beredda att vara delaktiga och ta vårt ansvar för solidariteten? Eller ska den här typen av frågor bara styras av en budgetrestpost? Herr talman! Jag har talat mycket om samförstånd i Sverige kring vitala intressen och den långsiktiga inriktningen av unionen. Vi har haft en tradition i vårt land att ha en samsyn och att kunna diskutera den här typen av frågor. Samtidigt är det naturligtvis så, i all den bredd som EU-samarbetet har, att mycket blir inrikespolitik och att skillnaden mellan höger och vänster är betydande. De politiska vägvalen spelar roll. Den 13 juni är det val till Europaparlamentet. Den politiska majoriteten i Europaparlamentet är väldigt viktig. Den kan antingen, såsom fallet är nu när parlamentet styrs av en borgerlig majoritet, använda EU mer till att öppna upp, avreglera och öka friheten. Samtidigt kan man om det blir en socialdemokratisk majoritet använda EU mer till att reglera, detaljreglera och öka byråkratin. Det spelar roll, eftersom parlamentet både har lagstiftningsmakt och är opinionsbildare i viktiga värderingsfrågor. Och i vårt gemensamma intresse ligger att Sverige får ett högt valdeltagande den 13 juni, så att vi verkligen visar att vi är fullvärdiga och aktiva EU-medborgare. Vi moderater vill använda EU till att göra Sverige bättre. Samarbete över gränser ska vara ett sätt att göra de svenska insatserna starka, men det kan absolut inte ersätta att Sverige gör sina egna nationella åtaganden. Ta till exempel frågan om att få ett bättre fungerande samarbete kring att bekämpa brottsligheten. Det förutsätter ju i Sverige en bra lagstiftning, ett rättsväsende som fungerar och att det finns tillräckligt med poliser. Men för att vi ska kunna skapa en bättre trygghet och för att vi tillsammans ska kunna göra insatser när det gäller terroristbekämpning, internationell brottslighet och människohandel, för att nämna något, måste samarbetet över gränserna bli tydligare men också skarpare. Vi moderater vill också använda EU för att skapa tillväxtkraft och nya jobb i Sverige. Därför har vi motionerat om två frågor som vi ser som rätt så fundamentala. När det gäller den ena delen kring arbetstidsdirektivet, är vi förvånade över att Socialdemokraterna så lättsamt vill att vi ska gå från svensk avtalsmöjlighet på arbetsmarknaden, genom kollektivavtal, till att i stället mer arbetstidslagstifta. I stället för att man, när det gäller lagstiftning på EU-nivå, ska ta över den svenska modellen med kollektivavtalslösningar, som därmed också möjliggör en mångfald av olika alternativ, har regeringen valt att inte använda undantag i arbetstidsdirektivet och ha en flexibilitet. Man överger i stället den svenska modellen, vilket gör att vi kommer att få bekymmer i våra landsting och kommuner vad gäller till exempel läkares jourtjänstgöringstider. Jag tycker att det här är ett litet bevis på brist på ledarskap och engagemang och vilja att stå på för Sveriges skull och visa Bryssel att vi inte går med på det här, att vi här vill ha undantag och göra lite annorlunda. Den andra frågan tror jag är mer fundamental, och den handlar om tjänstesektorn. Där har vi en oerhörd potential i Sverige. Det är en bransch som växer. Nya jobb skapas. Det handlar om tillväxt och en mångfald av idéer som kan tas till vara inom tjänstesektorn. Där ställer sig Socialdemokraterna och facket i vägen. Man ställer sig i vägen för dem som har betalat skatt i Sverige och som vill ha vård i tid och som vill söka sig vård utanför vårt land och använda vårdgarantin men också utnyttja möjligheterna med en union och en marknad. Socialdemokraterna säger att man inte vill ha detta, för man är så otroligt rädd om sina egna monopol och sina egna politiska lösningar och förstår inte att tänka om. Jag kan inte förstå varför vi ska ha fri rörlighet för varor, där Sverige har tjänat väldigt mycket på att exportera bilar och kylskåp, men att vi inte ska ha samma attityd och tilltro till Sverige som en tjänsteproducerande nation. Jag tror att den inställningen bottnar i den här slutenheten, den här rädslan för det nya och i att man är lite vilse i Europa just nu. Jag tror att detta bottnar i en osäkerhet om Sveriges egen förmåga, att vi inte tror att vi kan konkurrera. Jag tycker att vi ska ha den här öppenheten för både varor och tjänster och att vi ska bejaka att EU-kommissionen nu vill öppna upp även tjänstesektorn för konkurrens och mångfald och handel över gränserna. Det har ju varit en framgångsväg för varor, där tillväxten har kunnat öka och där priserna har kunnat pressas. Det spelar alltså roll hur man röstar i juni om vilket EU man vill ha. Därför har jag tagit tillfället i akt att linjera upp lite av de skiljelinjer som finns i betänkandet UU10. Vi har ett flertal reservationer. Jag yrkar bifall till reservation 1 men står naturligtvis bakom samtliga våra reservationer. Jag ber också talmannen att låta Europaflaggan fortsätta att finnas här. Vi är med i en och samma union som delar Europas historia och också Europas framtid. Nu ingår även de baltiska staterna och Polen i samarbetet, och vi kan få helt nya möjligheter med ett Östersjösamarbete. Den här utvecklingen är en svensk och en europeisk framgång. Låt därför flaggan vara kvar och påminna oss om att det otänkbara kunde ske.

Carl B Hamilton (Fp)

Anf. 8 Carl B Hamilton (Fp)

Herr talman! Jag tänker tala om historien och om svensk EU-politik. Jag ska sedan gå över till framtiden och dess förändringskrav och till frågan om folkomröstning om EU-fördraget och till den nygamla frågan om en friare tjänstehandel i Europeiska unionen. Herr talman! "Fruktan, nöden och skammen." Det var de ursprungliga drivkrafterna för att bilda dagens europeiska union. "Krigen och Förintelsen skapade fruktan och nöd. Diktaturer, inbördeskrig och samarbete med ockupationsmakter skapade skammen". Så skriver Gunnar Hägglöf, bror till den av talmannen tidigare nämnde Ingemar Hägglöf och också han en ledande svensk diplomat, citerad av Svenska Dagbladets legendariske EU-korrespondent Rolf Gustavsson. "Fruktan, nöden och skammen." Det är viktigt att aldrig glömma detta förfärliga arv som Europa bär på och vars tyngd EU-samarbetet har hjälpt till att lyfta av. Det var dock inte Sveriges förtjänst att Europa befriades från nazismen och att demokratin segrade. Det var heller inte Sveriges förtjänst att kommunismens diktaturer föll och demokratin segrade i Östeuropa. Det är heller inte Sveriges förtjänst att Europa genom EU-samarbetet lyckats skapa, behålla och utvidga freden i vår världsdel. Vi har som nation inte gjort några uppoffringar för fred och välstånd i Europa vare sig på slagfältet eller i det formativa arbetet vid den tidiga efterkrigstidens förhandlingsbord. Vi kom sent. Vi har fått oss allt serverat som på silverfat, men trots detta är vi likväl det mest EU-skeptiska land som Europa känner. Svenskarna är Europas mest otacksamma och historielösa folk. Som nation koketterar vi med vår EU-skepsis. "EU är inte bra, men det vi har", sade statsministern häromdagen på första maj samtidigt som jublet och ballongerna steg mot skyn i Riga och på andra håll och EU utvidgades med tio nya länder. "EU är inte bra". Just på första maj 2004 var Göran Persson säkert Europas mest otacksamme och självöverskattande statsminister. När andra i Europa rörda av historiens täthet sjöng Beethovens Ode till glädjen klagade Sveriges statsminister på Europeiska unionen som något som katten släpat in i folkhemmet. Och sådan är ju socialdemokratins Europasyn: EU är något som katten har släpat in i folkhemmet. Svenska socialdemokrater har minst av alla Europas folk förtjänat EU. Sverige har, däremot, kanske mest av alla Europas folk tjänat på EU. 1900-talets Sverige, dominerat av den socialdemokratiska arbetarrörelsen, är utifrån sett en nation av krämare och militära svikare med ett neutralitetspolitiskt hycklande som kännetecken i sin utrikespolitik. Detta är Sveriges relation till Europa och EU i ett nötskal - tyvärr, herr talman. Och skulden för detta eländiga tillstånd ligger hos det parti, Socialdemokraterna, som dominerade svensk politik under 1900-talet. Det är ett parti som totalt har misslyckats med att forma en svensk Europapolitik, och ännu mindre har man lyckats forma en solidarisk Europapolitik för Sverige. Inte heller har Socialdemokraterna ännu 15 år efter Berlinmurens fall förmått forma en svensk säkerhetspolitik som har frigjort sig från järnridåns logik. Motvilligt har Socialdemokraterna låtit sig släpas från position till position i EU-politiken, alltsedan Tage Erlanders avvisande Metalltal på 1960-talet. Glöden och engagemanget för frihet, demokrati, fred och samarbete på denna vår kära gamla komplicerade kontinent saknas. Därför, herr talman, duger inte socialdemokrater till att företräda Sverige i Europa och i Europaparlamentet. Herr talman! Framtiden i det utvidgade EU, den uppgift som EU-länderna och vi riksdagsledamöter står inför, är skrämmande i så måtto att vi faktiskt måste lyckas. Vi måste se till att det utvidgade EU kan fungera effektivt och demokratiskt, trots att det är betydligt fler länder i EU och att de är mera olika varandra än någonsin förr. De tio nya medlemsländerna har under ett drygt decennium varit djupt involverade i en stark omvandling, genomgripande reformer, demokratisk uppbyggnad av sina samhällen och kontinuerliga sociala omvälvningar. De är vana vid detta. Förändring och anpassning har på sätt och vis blivit deras vardagsmat och deras komparativa fördel. De ser möjligheter i förändringar på ett helt annat sätt än man gör i Västeuropa. I vår del av Europa, något trött och sliten, ser vi hot i förändringarna. Ord som reformer och verklighetsanpassning är som ett rött skynke för många väljare i Västeuropa. I de gamla EU-länderna är det egentligen först nu som man verkligen börjar inse att det även här varje år under många år kommer att krävas vissa förändringar på grund av EU:s östutvidgning. Vi hade diskussionen om övergångsreglerna i förra veckan som var ett väldigt tydligt exempel på detta. Importkonkurrensen - för att ta en annan sak - blir hårdare, men samtidigt blir exportmöjligheterna större och våra handelspartner i Europeiska unionen, den större unionen, successivt allt rikare. EU måste förändras för att kunna fungera effektivt och demokratiskt med 25 medlemmar, herr talman. Det är också syftet med den nya EU-grundlagen: ökad demokrati och ökad effektivitet i EU. "EU:s stora språng kräver ny grundlag" var en rubrik i tidningen häromdagen. Så är det ju. De som är emot den nya grundlagen blir i praktiken också emot konsekvenskraven när det gäller östutvidgningen. Om du tycker att det är bra med tio nya medlemsländer i EU bjuder logiken att du bör bejaka den nya grundlagen. Den är bra, om än inte fulländad. Herr talman! Folkpartiet vill inte ha någon folkomröstning om den nya grundlagen. För den ståndpunkten finns det minst nio goda skäl. 1. En folkomröstning om det liggande förslaget blir i praktiken en omröstning för eller emot EU och EU:s östutvidgning. Om det blir ett nej leder det rimligen till en ny omröstning om själva medlemskapet. Så bjuder logiken. Det vill Vänstern och Miljöpartiet gärna ha. De har ju en annan dagordning än vi andra, att Sverige ska lämna den europeiska unionen och vända ryggen åt EU, vända ryggen åt Baltikum, Finland, Danmark, England och de andra grannländerna. 2. Det liggande förslaget till fördrag ändrar inte på något väsentligt sätt Sveriges ställning inom EU. Det ändrar inte heller Sveriges rättigheter och skyldigheter inom unionen. Däremot förbättrar det unionens demokrati och effektivitet. 3. Ännu en folkomröstning skulle konkurrera med riksdagsvalet som är, och bör vårdas som, den överordnade kanalen för folkligt inflytande i en parlamentarisk demokrati som Sverige. Om något skulle kunna karakteriseras som ett orent inslag i ett demokratiskt system är det folkomröstningar vid sidan av val till riksdagen. Vi ska vara väldigt försiktiga med detta, just för att slå vakt om det som är grunden: den parlamentariska demokratin. 4. En folkomröstning är inte, som många oreflekterat gärna tror, en opinionsyttring sprungen direkt ur folkdjupet och fri från den gamla vanliga partipolitiken. Frågornas formulering i omröstningen, tidpunkten för densamma, kampanjerna och tolkningen av resultatet under kommande riksdagsår kommer med nödvändighet att skötas av det gamla vanliga partipolitiska systemet. Det är en illusion, som inte minst politikerna i Miljö- och Vänsterpartiet själva älskar att odla, att folkomröstningar skulle stå över partipolitiken. Så är det ju inte alls. 5. En ny folkomröstning skulle leda till att EU-folkomröstningens ja- och nej-sidor från 1994 återuppstår. Samma ja- och nej-sidor som i euroomröstningen 2003 återuppstår. De båda sidorna skulle med sina kampanjer gräva upp de nu med viss möda igenskottade skyttegravarna. Vad vi i Sverige behöver för att vinna större inflytande i Europasamarbetet är inte fortsatt och återuppväckt intern splittring. Det tjänar Sverige inte på. Stridsyxorna bör förbli nedgrävda. 6. En folkomröstning skulle stadfästa det olyckliga förhållandet att EU-frågorna får en gräddfil i svensk politik i form av särskilda folkomröstningar. I stället bör Europafrågorna inordnas och debatteras i de vanliga riksdagsvalen och i det vanliga riksdagsarbetet, som talmannen tidigare var inne på. Bort med gräddfilerna! Inga fler EU-omröstningar! 7. Den danska folkomröstningssjukan i EU-frågor är inte något föredöme. Den är ett avskräckande exempel på hur politiker i Danmark på 1970-talet på grund av partisplittring abdikerade från ansvarstagande och därmed satte ett mönster för EU-frågornas hantering i Danmark som i mer än 30 år förgiftat och försvagat dansk demokrati och parlamentarism. Det ursprungliga 70-talsbeslutet gynnade dåtidens danska politiker och partier, inte medborgarna eller dagens danska politiker. Den destruktiva danska folkomröstningssjukan ska vi inte importera till Sverige. 8. Folkomröstningar ses ibland i den statsvetenskapliga teorin som ett fint instrument i demokratins tjänst. I praktiken däremot har de ofta visat sig vara dåliga eller rentav kontraproduktiva inslag i den nordiska typen av representativ demokrati, ofta med minoritetsregeringar. Om man är fullkomligt övertygad om, och argumenterar för, att förslaget till ett nytt EU-fördrag bör ställas under folkets direkta avgörande vore det därför bättre om det bleve ett extra riksdagsval under mandatperioden i vilket fördragsfrågan avgjordes. 9. Liberalismen är positiv till förändringar av samhället. Bland annat därför är jag motståndare till folkomröstningar. Sådana leder nämligen som regel till ett konservativt, stillastående samhälle eftersom de som säger nej till förändringar, står på nej-sidan, erfarenhetsmässigt har en fördel av typen: Man vet vad man har men inte vad man får. Schweiz med alla sina folkomröstningar är en talande illustration av ärkekonservatism. Därför kan det i förstone synas paradoxalt att de två partier som vill ha de största och mest genomgripande samhällsförändringarna av Sverige, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, har gått och blivit folkomröstningarnas största vänner. Skälet är naturligtvis inte alls principiellt utan ren politisk opportunism. De två partierna vet att deras krav på att förkasta varje i Europa acceptabelt förslag till ny EU-grundlag är chanslöst i en votering i Sveriges riksdag. Herr talman! Jag hade gärna också talat säkerhetspolitik i dag, men det får anstå till riksdagsdebatten den 12 maj. Låt mig bara helt kort säga att det för en liberal känns tryggt och bra att de nya EU-medlemmarna är starka och engagerade medlemmar av Nato. Det gillar Folkpartiet. Tack! I dag är Sverige, tack vare Natoutvidgningen till Baltikum, säkrare men också mer fripassagerare än någonsin. En ledamot av Lettlands utrikesutskott formulerade saken för mig i Riga den gångna helgen: Sverige är som mellanlägget i sandwichmackan. Ni har numera Natoländer på båda sidorna om er. På så sätt är ni naturligtvis fripassagerare i Nato. Herr talman! Frågan om en friare tjänstehandel på den inre marknaden har seglat upp som en stor fråga i debatten inför Europaparlamentsvalet. Ett av de största och viktigaste samarbetsprojekten inom Europeiska unionen är den inre marknaden. Den har betytt oerhört mycket för tillväxt, handel och integration. Den måste vårdas och värnas mot alla ständigt återkommande protektionistiska tendenser. Den inre marknaden bör nu fördjupas på tjänstehandelns område. I de rika industriländernas ekonomier är, trots namnet industriländer, varuproduktion i allmänhet och industriproduktion i synnerhet bara en mindre del av BNP och sysselsättning. I EU och Sverige utgör tjänsteproduktionen ungefär 70 % av BNP. Ur konsumenternas och skattebetalarnas synpunkt ger följaktligen lägre priser, högre kvalitet och ett större urval av tjänster stora välfärds- och realinkomstökningar och sannolikt lite högre tillväxttal varje år. Det är mot denna bakgrund av ökade möjligheter och ekonomiska fördelar som man ska se kommissionens förslag till ett nytt direktiv om friare tjänstehandel inom EU. Att ta ställning till direktivet är i grunden en fråga om man är för eller emot frihandel. Är man för eller emot konsumentintresset av lägre priser, tillgång till fler tjänster och av flera olika kvaliteter? I allt väsentligt är därför tjänstehandelsdirektivet för en liberal och marknadsanhängare bra, och slutsatsen är klar: Direktivets tankar bör i allt väsentligt förverkligas, ju förr desto bättre. Vad det också handlar om är att den internationella konkurrens som många LO-förbund som Metall, Pappers och Industrifacket har levt med i årtionden nu utsträcks en smula till andra förbund som Byggnads. Det som många inom LO förefaller att glömma bort är att det är de internationellt konkurrensutsatta branscherna och förbunden som, jämfört med sina konkurrensskyddade kolleger, har haft den långsiktigt bättre inkomst- och produktivitetsutvecklingen i Sverige. Jag vill också påminna om att svenska företag som skapar inkomster och jobb också gör det som exportörer av tjänster. Denna utvecklingsstrategi med exportledd tillväxt och fri utrikeshandel har sedan 1870-talet tjänat oss väl vad gäller varor och tjänster och skapat både högre inkomster och mera produktiva jobb och är själva grunden för dagens svenska välstånd. Att förneka frihandelns betydelse för Sveriges välstånd är som att förneka moderskapets betydelse för befolkningstillväxten. Det gäller även handeln med tjänster inom EU. Herr talman! Jag har talat om Sveriges eländiga Europapolitik, om östutvidgningen, om folkomröstningen, om EU-fördraget och om den nya striden om tjänstehandeln inom EU. Jag yrkar bifall till reservation 13. Och jag yrkar också bifall till det informella krav som Gunilla Carlsson ställde, att EU-flaggan ska få förbli i Sveriges riksdags kammare.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 9 Holger Gustafsson (Kd)

Herr talman! Europeiska unionen står inför sin största framgång sedan den europeiska integrationen inleddes efter andra världskriget - ett historiskt enande av kontinenten i dess strävan efter demokrati, frihet och framsteg. Jag vill å de svenska Kristdemokraternas vägnar vända mig till de inbjudna ambassadörerna och representanterna för de tio nya medlemsländerna för att hälsa alla era medborgare hjärtligt och varmt välkomna till ett angeläget och intressant samarbete - att bygga det europeiska huset. Liknelsen att bygga det europeiska huset är inte ny. Talmannen har själv använt den i dag. Men jag tycker att det är en så belysande och engagerande bra bild av att bygga för en gemensam framtid. Dessutom är det en naturlig bild för oss kristdemokrater som slår vakt om att bygga för nära familjerelationer. Den bild som jag vill förmedla med att bygga det europeiska huset är att alla kan bidra med engagemang och viktiga erfarenheter från sina hemländer. Vi kommer från olika väderstreck till den europeiska unionen. Vi kommer bildligt talat bärande på olika stenar - stora och små som ser olika ut, men de kommer att passa in i det nya huset. Vi bygger nya rum i det europeiska huset för nya aktiviteter när vi får nya medlemmar. Vi formar också nya stilar och nya uttrycksformer. Och allt detta skapar en ökad kreativitet och trivsel i det europeiska huset. Kittet/murbruket som håller byggstenarna samman består av vårt engagemang för en gemensam framtid, ett engagemang som eftersträvar fred, rättvisa och utveckling. Visst finns det störningar i vår gemensamma strävan. Det finns politiska partier och många enskilda som inte vill vara med och bygga upp. Ofta med utgångspunkt från sin egen egoism smyger man runt huset för att sticka in sin kofot eller sitt spett för att i stället bända loss en och annan byggsten. Vi hoppas att dessa krafter ska låta sig övertygas av de många människorna från hela den europeiska kontinenten som nu kommer samman för att bygga ett framgångsrikt och hållbart europeiskt hus. Än en gång vill jag rikta mig till de nya medlemmarna och säga: Välkomna till ett gränsöverskridande samarbete, ett samarbete där vi ska lära känna varandra som i en gemensam europeisk familj. Välkomna! Så till betänkandet som vi ska behandla här i dag. Herr talman! Den 13 juni ska vi gå till val till Europaparlamentet. Det är en dag då vi svenska kristdemokrater önskar att få väljarnas förtroende för att flytta fram vårt partis positioner. Men långt mycket viktigare är det att få flytta fram positionerna för alla Europas medborgare i riktning mot ökad frihet, ökad rättvisa och ökad säkerhet för alla. Därför har vi i dagens betänkande lyft fram några av Kristdemokraternas allra viktigaste prioriteringar som våra nyvalda Europaparlamentariker kommer att arbeta med efter den 13 juni. Innan jag går vidare med detta vill jag yrka bifall till reservation 13. Vi står naturligtvis också bakom våra övriga reservationer. När det gäller utrikesfrågorna vill Kristdemokraterna se ett EU som arbetar för en sammanhållen utrikes-, handels- och utvecklingspolitik. I en global värld, som vi alltmer bevittnar utvecklingen av, håller det inte att enbart ha en nationell utrikes-, handels- och utvecklingspolitik. Vi måste samarbeta. Vi vill se en utrikespolitik där värderingar och rättvisefrågor väger tungt. Vi vill att den europeiska unionen ska vara förutsebar när det gäller utrikespolitiken. Det ska baseras på värderingar som demokrati, mänskliga rättigheter och ett rättssamhälle, och det ska inte vara en sinkadus vad EU intar för ståndpunkt i ett sammanhang, i en kris eller någonting annat. Vi vill också se ett effektivare samarbete mellan EU och FN. Vid ett tillfälle då jag mötte generalsekreterare Kofi Annan och frågade hur han såg på EU:s roll sade han följande efter att ha tänkt efter en liten stund: Vi behöver många organisationer som EU som tar ansvar för sin säkerhet i sin region, för det klarar FN inte av att göra regionalt. Vi kristdemokrater vill förstärka den delen och vill att EU:s samarbete med FN ska bli effektivare. Det behöver reformeras. Kristdemokraterna anser att EU måste ta på sig en tydlig roll i kampen mot den internationella terrorismen. Vi kan inte heller här arbeta ensamma. Det är ett gränsöverskridande problem, och vi måste samarbeta på detta område. Och det är ett område där vi inte känner fienden eller den som hotar vårt samarbete. Vi kan bidra från svensk sida, men vi är oändligt beroende av ett samarbete mellan EU-länderna, och det är EU verktyget för. Vi vill se ett förstärkt Europol för att kunna spåra och avslöja attentat riktade mot oskyldiga medborgare. Det är en viktig uppgift för en av institutionerna när vi redan ser hur terrorismen har trängt in på europeisk mark. Det lär inte blir sista gången. Det vet vi som sitter här i kammaren. Fru talman! När det gäller gränsskyddet anser Kristdemokraterna att EU måste ta ett direkt ansvar för att stoppa den omfattande människosmugglingen - jag vill kalla det för slavhandeln - utifrån till länder inom EU. Detta är en fråga om grundläggande mänskliga rättigheter där vi inte kan vara tysta en dag när vi diskuterar detta stora gemensamma problem inom EU. Vi vill se krafttag mot detta. Det finns inga kostnader som är för höga för att komma till rätta med det så att människor ska få njuta av sina mänskliga rättigheter och få leva som fria människor. Det handlar om att stävja korruption och prioritera ett fungerande gränsskydd där vi alla delar ansvar och kostnader. Det kan inte vara en enskild angelägenhet för de länder som råkar finnas vid gränsen där trafiken är som störst. Vi måste dela detta ansvar inom unionen. Sverige kan här hjälpa till med en omfattande kompletteringsutbildning av exempelvis poliser och andra myndigheter för att nå ett fungerande rättssamhälle. Fru talman! Så till konstitutionen och den nya grundlagen. Det är inte den första grundlagen utan en reviderad. Det är en förnyad och modern grundlag som ska fungera för fler länder. Jag delar föregående talares inställning. Det är en självklarhet att vi måste ha en fungerande grundlag för vårt samarbete när vi nu har fått så många medlemsländer. Vi kristdemokrater tycker att förslaget är i allt väsentligt bra och kan antas. Vi hoppas det nu kan bringas till konsensus mellan EU-länderna och beslut, gärna före halvårsskiftet. Fru talman! När det gäller miljöfrågorna vill jag rent allmänt betona att gränsöverskridande miljöproblem måste lösas inom EU. Konstitutionen ger oss också här en möjlighet att inte invänta dem som har de minsta ambitionerna inom EU utan kanske - förlåt uttrycket - köra över dem som inte har några ambitioner för miljöns skull. Den möjligheten ger konstitutionen. Jag har svårt att förstå hur ett miljöparti kan vara emot en sådan möjlighet. Vi måste införa utsläppsavgifter för koldioxid och mycket annat. Fru talman! Företagen måste också nämnas i sammanhanget. EU är viktigt för Sverige. Vi har en småföretagarpolitik i Sverige som är under all kritik. EU kan vara ett mönster för oss att också få vår regering att förstå vilka åtgärder som ska vidtas och när det ska göras. Lika viktigt är det med en fungerande konsumentpolitik. Det är samspelet mellan konsumenter och företag som ger oss ekonomisk tillväxt. Där kan EU anvisa vägen också för den svenska regeringen. Droger är ett annat gränsöverskridande problem. Det är inte på något sätt nytt. Kristdemokraterna är otåliga i den här frågan. Vi vill se ett resolut agerande från EU:s sida. Det går inte att ha tolerans med fenomen som narkotika, alkohol och annat som förstör människorna runtomkring oss. Vi vill se ett svenskt agerande, men vi vill också se ett EU-agerande. Detta blir ett mål för kommande EU-parlamentariker för Kristdemokraterna. Fru talman! För att nu återknyta till min välkomsthälsning kan vi konstatera att de problem som jag här har lyft inte är några nya problem. Det är tvärtom gamla problem. Vi vill vara hoppfulla och tro att de nya medlemsländerna nu inte ligger lågt i början utan i stället kommer in till hjälp i det europeiska bygget med nya tankar och med ny entusiasm för hur vi ska lösa gamla problem med nya vänner. Fru talman! Till sist är det Kristdemokraternas förhoppning att det förestående Europaparlamentsvalet må bli ett steg i den riktningen att svenska folket och alla dess förtroendevalda beslutar sig för att använda vår tids verktyg, EU, för att lösa vår tids gränsöverskridande problem. Visst kan man önska sig andra verktyg än EU. Men EU är vår tids tillgängliga verktyg. Det kan vidareutvecklas och förbättras om vi mobiliserar det engagemang som fordras för en förändring. Låt oss mötas i valkampanjer ute i ett sommarfagert Sverige med Europa i blick och Sverige i hjärtat.

Holger Gustafsson (Kd)

Anf. 9 Holger Gustafsson (Kd)

Alice Åström (V)

Anf. 10 Alice Åström (V)

Fru talman! Också jag ska börja med att välkomna de nya medlemsländerna. Vi ser ett Europa där murarna har rasat och där människor i dag har gjort sina val. De vill gå med i den europeiska unionen och vara med i den europeiska gemenskapen. Vänsterpartiet som ett EU-kritiskt parti har stått bakom den utvidgning som nu görs. Vi har stött de länder som har valt att gå med i den europeiska unionen. Det är viktigt. Fru talman! Jag tror att de tio nya länderna har mycket att bidra med i det nya Europa. Jag tror att de tio nya länderna har erfarenheter och kunskaper med sig som kan göra EU till ett bättre EU. Framför allt tror jag att de nya länderna som så hårt har kämpat för sin självständighet, sitt nationella självbestämmande och för att behålla sin nationella särart när de nu har valt att gå in i den europeiska unionen också har sin starka självständighet och sin starka känsla för att kunna behålla beslutsmakt också hos det egna folket. Vi tror som EU-kritiskt parti att de nya länderna kan vara med och bidra till att utveckla EU på de samarbetsområden där det behövs samarbete. Men de kan också vara till stöd och hjälp för att inte lämna de nationella parlamenten efter sig och överlåta all makt till EU. Fru talman! Diskussionen om öppenheten, det öppna Europa och det demokratiska Europa har växt och kommer att fortsätta att växa. Det är oerhört viktigt att man har med den debatten även i framtiden. Det handlar om de rivna murarna. I dag bygger EU också upp murar mot människor från andra länder som försöker fly in i Europa. De flyr från krig, förtryck och förföljelse. Där är inte diskussionen om de öppna gränserna. Där är inte diskussionen om den öppna famnen och att man gemensamt ska bygga upp ett Europa. Det är snarare så att EU sluter murarna mot de flyktingströmmar som finns. I diskussionen om solidaritet med människor måste solidariteten sträcka sig längre än bara till de länder som finns i EU. Solidariteten måste sträcka sig längre än till bara de nya länderna. Solidariteten måste sträcka sig längre än bara till de länder som kommer att ansöka och bli medlemmar i framtiden. EU behöver bli ett öppnare EU också mot resten av världen. Fru talman! När vi i dag debatterar verksamheten i Europeiska unionen under 2003 är det ett av de få tillfällen då vi egentligen debatterar EU-frågor här i riksdagens kammare. Debatten handlar egentligen om den verksamhet som har varit under 2003, men alla tar också tillfället i akt att lyfta upp de frågor som vi ser framöver. Jag vill i det här sammanhanget yrka bifall till reservation 4, även om vi givetvis står bakom alla andra av våra reservationer i betänkandet. Jag ska gå in på frågan om konventet och regeringskonferensen. När det gäller konventet och regeringskonferensen har vi under ett flertal år sett en utveckling där EU:s institutioner får mer makt på riksdagens bekostnad. Vi ser en förflyttning. Vi har inte sett något tillfälle där beslut och makt flyttats från EU tillbaka till de nationella parlamenten. Varje beslut har i stället varit att de nationella parlamenten ger ifrån sig makt till EU. Därför är det oerhört viktigt att man faktisk analyserar frågan och analyserar utvecklingen. Vi i Vänsterpartiet anser att den här utvecklingen bör motverkas. Men framför allt är det oerhört viktigt att man analyserar maktrelationerna mellan EU:s institutioner och de nationella parlamenten. Från Vänsterpartiets sida anser vi att det är ganska självklart att den författningsutredning som för närvarande sitter, med medlemmar från alla politiska partier i Sveriges riksdag, har en ambition att analysera frågan om maktrelationerna mellan EU:s institutioner och Sveriges riksdag i ett större sammanhang, inte på det styckevisa sätt som vi ser makt flyttas nu. När det då gäller regeringskonferensen och konventet tycker vi att det är självklart att det nya EU:s grundlag ska ställas under folkets beslutandemakt. Vi har hört en mängd argument från talarstolen varför man inte skulle ha en folkomröstning. Det är argument som jag på många sätt faktiskt finner lite skrämmande. Folkomröstningen kommer inte att handla om grundlagen, utan den kommer att handla om ja eller nej, sägs det. Misstror verkligen de partier som är för denna utveckling inom EU och som är för grundlagen sin förmåga att nå ut till folket och tala om vad det är man ska folkomrösta om? Ett annat argument är att det är ren politisk opportunism att kräva en folkomröstning och att de partier som kräver det gör det bara för att man vet att det kommer att bli ett ja i riksdagen men ett nej hos folket. Jag tycker återigen att den politiker som inte tror på sin förmåga att övertyga folket om vikten av EU-medlemskapet och en ny grundlag och som inte vågar låta saken prövas av folket snarare är någon som inte tror på demokratin och på att makten utgår från folket. För Vänsterpartiet är det självklart att frågan måste ställas under en folkomröstning. Det handlar faktiskt om att vi ska överföra maktbefogenheter från riksdagen till EU. Det borde vara självklart att folket får säga sin mening. Att säga att det valda parlamentet ska avgöra den här frågan handlar om att man menar att sitter man i parlamentet kan man lämna makten ifrån sig. Men det är inte parlamentarikernas makt som vi lämnar ifrån oss. Det är folkets makt som vi lämnar ifrån oss. Grunden i den parlamentariska demokratin är att makten utgår från folket och förvaltas av oss parlamentariker. Men i frågan om vi parlamentariker ska lämna ifrån oss makten till någon annan institution, där folket inte har samma beslutanderätt, måste folket ha rätten att säga sitt. För Vänsterpartiet är det självklart att vi kräver en folkomröstning. De partier som så vältaligt har talat om EU:s vikt och utveckling och tron på EU:s positiva kraft i framtiden borde tro på sin förmåga att även övertyga svenska folket om det. Det är det som är demokratins grundprincip - att makten utgår från folket. Sedan, fru talman, ska jag gå in på frågan om terroristbekämpning och säkerhets- och försvarspolitiken. I dag finns det en tendens, när man pratar om säkerhets- och försvarspolitiken, som innebär att ett nytt moment har kommit in i frågan. När man vill lyfta frågan om krishantering och försvarssamarbete för man även in terroristbekämpningen. För Vänsterpartiet är det ganska tydligt att vi inte vill ha en utveckling mot en gemensam säkerhets- och försvarspolitik. Vänsterpartiet försvarar den svenska alliansfriheten. Vi tror inte att terrorism bäst bekämpas med militära medel. Terrorism bekämpas bäst med demokrati och fattigdomsbekämpning och med polisiära medel. Det finns en risk när terrorism ska bekämpas med militära medel att man sätter rättssäkerhet och demokrati på undantag. Det har vi sett alldeles för många exempel på i terroristbekämpningens spår. Fru talman! Jag ser att min talartid i stort sett är ute. Jag vill bara kort beröra några frågor som har varit uppe här, framför allt tjänstedirektivet. Där har man från borgerligt håll väldigt starkt betonat vikten av att EU:s tjänstedirektiv nu ska få råda i Sverige. För Vänsterpartiet är det självklart att säga nej till tjänstedirektivet. De borgerliga partierna, som i valet till Sveriges riksdag har fått nej till utförsäljningen och privatiseringen av den offentliga sektorn, använder nu EU och EU:s tjänstedirektiv till att bakvägen försöka föra in den borgerliga privatiseringspolitiken. Jag tror att ni snarare i valet till det svenska parlamentet får slåss för er privatiseringspolitik, för Vänsterpartiet kommer att slåss för att vi inte bakvägen ska föra in borgerlig privatiseringspolitik.

Alice Åström (V)

Fru talman! Det finns en mängd problem som man måste lösa i samarbete där besluten i Sveriges riksdag inte räcker längre än inom våra egna gränser. Men det har vi alltid kunna lösa genom alla tider genom att sluta mellanstatliga överenskommelser och avtal mellan de nationella parlamenten. Det innebär alltså inte att man inte skulle kunna fatta beslut som berör flera länder. Det handlar om hur man genomför besluten, och där anser vi att det viktigaste är att de är mellanstatliga. Går man då över till frågan om kvalificerad majoritet, är det väldigt lätt, när det handlar om miljöåtgärder, att säga: Ska vi inte kunna köra över vissa länder? Ska vi inte kunna göra det i en fråga där vi tycker att det är viktigt? Men demokratins princip, och den tycker jag är oerhört viktig, är att det nationella parlamentet och folket måste kunna ha en beslutanderätt över frågor som rör deras eget område. Att köra över länder - det kan handla om miljöfrågan där det skulle vara väldigt positivt, men inte om det vore på ett område där vi faktiskt inte delar uppfattningarna. Vi tror inte att demokrati och utveckling kan tvingas fram. Vi tror på överenskommelser och gemensamma lösningar. Även om det ibland kan vara ett mer långsamt arbetssätt och mer krångligt, bygger det ändå starkare på demokratins principer. Vi tror inte på att tvinga fram utveckling och lösningar.

Fru talman! Visst är det underbara dagar när solen strålar och våren närmar sig och när vi har fått ett tiotal folk i Östeuropa, som efter folkomröstningar och fria val har valt sin väg framåt, att styra sin framtid. Kan man som demokrat annat än applådera och vara glad över sådana beslut? Jag tycker att det är fantastiskt roligt. Den gröna vision som vi nu, liksom annars, försöker sprida kring internationella frågor gäller just frågor om öppenhet, frihet, rörlighet och öppnare gränser och, när det gäller EU, frågor om att avveckla hinder gentemot de fattiga länderna. I dag har vi tyvärr väldigt många saker som vi behöver avveckla just när det gäller hinder gentemot fattigare länder. Vi behöver förändra, utveckla och öppna, och vi behöver riva ned murar för att få en bättre värld. Framför allt handlar det naturligtvis om människor, om att ge människor möjligheter att arbeta där de vill, att flytta på sig, att röra på sig, att studera och att utvecklas. Därför är jag också fantastiskt glad över att Sveriges riksdag, vårt parlament, efter många om och men och mycket tvekan, ångest och förskräckelse inför framtiden ändå lyckades ta sig samman och fatta ett beslut som innebar att vi inte skulle sätta upp nya hinder, nya regler, nya problem och nya gränser mot de människor från Öst- och Centraleuropa som nu har fått möjligheten att delta och röra sig friare. Det var inte tack vare Socialdemokraterna, tyvärr. Där var det väl snarare förskräckelsen som dominerade, som Kenneth Forslund var inne på. Jag tycker att den debatten till slut ändå blev ganska hygglig. Den oro som jag tycker att man på ett sätt också måste förstå över att det kanske kommer en massa människor till vårt land och kan ta jobb och sådana saker behöver man diskutera och möta. Den finns hos många människor. Men jag tycker att vi måste vara bättre och tuffare när det gäller att möta den och tala om att det faktiskt blir ett bättre land som vi bor i om vi blir fler och om vi får en ökad rörlighet, om unga människor som vill ta jobb i Sverige kommer hit med kraft, idéer och engagemang. Det har aldrig skadat Sverige att det kommer människor hit som vill arbeta. Jag tycker att det är lite synd att inte alla partier kunde ena sig om detta som en grundsyn i de här frågorna, men jag tror att det kommer. De stora orosmolnen kommer att visa sig vara felaktiga, och vi kommer att kunna se en utveckling som är positiv. Jag tror tyvärr att det finns mer att oroa sig för i de länder i Östeuropa där det redan finns en oro för att deras välutbildade människor flyttar därifrån och att utvecklingen därför blir sämre i de länderna. Men jag tror att även de vinner i längden på att vi får en ökad rörlighet och att svenska företag flyttar till länder i Östeuropa, driver produktion och har ett ökat utbyte samtidigt som en del av människorna flyttar hit och vi får tätare kontakter i framtiden. Men det är klart att den viktigaste dagen, det viktigaste året och den största händelsen i utvecklingskedjan inte är den dag då de här länderna väljer att kliva in i den europeiska unionen. Det var i stället 1989, när Sovjetunionen föll. Det var det som Urban Ahlin pratade om tidigare och som gjorde att människor kunde börja röra sig som fåglar över Östersjön igen på ett helt annat sätt än tidigare. Det har stegvis lett fram till ökade möjligheter och en ekonomisk utveckling i Östeuropa som är fantastiskt positiv och som vi har all anledning att se som ett stort bidrag för oss i framtiden också. Jag var nyligen i Lettland och hälsade på den nya premiärministern där, som är världens första gröna premiärminister. Det var jätteroligt, måste jag säga. Det var en fantastisk sak att se hur ett litet parti kunde få uppgiften att ta hand om regeringssamarbete och utveckla och genomföra den stora förändring som det är att gå in i EU. De gjorde det med stort allvar och ett fantastiskt gediget arbete som många människor var inblandade i. Vi får bara önska dem lycka till i fortsättningen. Det som jag kanske tycker är en av de mest positiva och trevliga erfarenheterna just från länderna i Östeuropa är deras attityd gentemot den europeiska unionen. De bugar och bockar inte lika mycket som den svenska regeringen och administrationen gjorde när vi kom in. Det finns en frejdigare och mer självständig hållning. Jag tänker till exempel på Tjeckien, där man i dag är öppet kritisk mot statsbygget och säger: Visst - det är klart att vi ska samarbeta, men vi vill inte bygga upp några nya supermakter att lyda under. Vi vill vara ett självständigt folk och fortsätta att styra vår framtid. Jag tror att man mår väldigt bra av att se den attityden inom Brysseladministrationen likväl som i Sveriges riksdag. Nu pratar vi också om den europeiska konstitutionen - den nya grundlagen som tycks vara på väg. Den havererade ju strax före jul, men nu ska man ta nya krafttag och försöka få till det här. Man kan nog vara lite mer oroad över tendenserna när det gäller detta. Då gäller inte talet om att det är i folkomröstningar och demokratiska val här hemma i Sverige som man ska genomföra den stora förändringen, som det är i många andra länder. Men i Sverige ser vi ett räddhågset parlament. Vi har en riksdag bestående av en stor majoritet - än så länge i alla fall - som inte vågar därför att man känner den stora avgrunden mellan de egna partierna, det egna parlamentet, och folket. Säg mig: Finns det något som är mer beklagansvärt och sorgligt än ett parlament som inte vågar lyssna på sitt eget folk? Vilken fast grund står detta parlament på? Det är någonting som jag tycker att ni måste betänka allvarligt. Hur länge håller det att ha inställningen att vi ska undanhålla svenska folket möjligheterna att påverka och styra utvecklingen inom centrala frågor om Europeiska unionen? Det håller inte i längden. Det är ännu mer tragiskt att se och höra den bitterhet som Carl B Hamilton visar upp i talarstolen i dag över hur eländigt det svenska folket är och vilka vämjeliga åsikter och värderingar som härskar i det. Jag vill ge dig ett råd, Carl B Hamilton. Försök att förstå hur man tänker. Försök att påverka på ett sätt så att du inte skapar en avgrund mellan dig, Folkpartiet och den majoritet av svenska folket som ser problem i att steg för steg bygga en gemensam stat i Europa. Det finns problem med det. Demokratiska, grundläggande, sunda och kritiska röster runtom i Sverige ser stora problem med det här bygget. Det är klart att man kan tycka att detta är det bästa som har hänt i Europa och att det är den enda lösningen och den enda vägen framåt. Men det är ingen bra argumentation att tala om för svenska folket att det är ett bittert folk i norra Europa som inte fattar sitt eget bästa. Jag hoppas att Sveriges parlament kommer till sina sunda vätskor, till slut får insikt och inser att man är ett parlament beroende av svenska folkets åsikter och liksom Tony Blair och britterna bestämmer sig för att detta är en fråga som man måste vända sig med till människorna, medborgarna, för att avgöra. Vi antar inte en ny konstitution i Europa genom att sitta vid sidan av, på åskådarbänken, och titta på när de andra bestämmer sig. Svenska folket ska inte undanhållas den möjligheten att påverka. Jag tycker att det vore tragiskt. När vi nu kommer till slutet på den här lilla visan ska jag tala om att vi har ett par reservationer. Vi vill att vi tar upp reservation 4 och 6 i omröstningarna och röstar om dem. Jag yrkar därför bifall till dem.

Peter Eriksson (Mp)

Fru talman! Att de folkomröstningar som ska hållas i - om jag räknade rätt på Ulf Holms fingrar - åtta länder skulle vara motiverade av att man i de länderna bedömer att det är så stora förändringar i grundlagen var väl lite av en genväg. Det handlar oftast om helt andra motiv bakom de folkomröstningarna. Jag anar att det egentligen finns andra motiv bakom Miljöpartiets ställningstagande att det är så viktigt med en ny svensk folkomröstning i EU-frågan. Det är ett slags omvänd dansk situation, det vill säga folkomrösta, folkomrösta och folkomrösta till dess man får det svar man vill ha. I Miljöpartiets fall är det ett rungande nej. Jag tycker inte att den danska modellen med något slags utnötande folkomröstningar är eftersträvansvärd.

Ulf Holm (Mp)

Anf. 62 Ulf Holm (Mp)

Fru talman! Att fråga folket om vilken åsikt de har i EU-frågor tillhör inte Socialdemokraternas paradnummer. Vi vet från den senaste folkomröstningen i Sverige - den vi hade förra hösten - att en klar majoritet av svenska folket sade nej till införandet av EMU och euro i Sverige. Vi vet att 80 % av denna kammare sade ett lika klart rungande ja till EMU. Representativiteten i Sveriges riksdag i EU- och EMU-frågorna är inte särskilt bra. Samtidigt efterfrågar alltfler legitima EU-beslut. Det bästa sättet är inte att låta denna kammare fatta det beslutet. Det bästa sättet för att öka kunskapen om EU-frågorna, för att få förståelse, eller hur man vill uttrycka det, för EU-frågornas betydelse är att låta det vara en folkomröstning. Jag har aldrig sett en lika stor folkbildningskampanj i nationalekonomi som vid folkomröstningen förra hösten när vi diskuterade EMU-frågan. Varför kan vi inte ha en sådan folkbildning i EU-frågan nu när EU håller på att förändras så pass mycket? Om du verkligen tror på EU, på förslaget till konstitution, borde det inte vara några problem att arrangera en folkomröstning. Men problemet är att det inte finns någon vilja från Socialdemokraterna att fråga folket i denna fråga. Man är rädd för folket i EU-frågan.

Lotta N Hedström (Mp)

Anf. 63 Lotta N Hedström (Mp)

Fru talman! Det är roligt att få sätta punkt för den här givande debatten. "Starkt men begränsat", säger Moderaterna. "Smalt och vasst" är Centerns slogan. Vi säger: Bara i ett brett och platt EU med folkomröstningsmöjligheter i nationellt kritiska frågor kanske unionen går att påverka och leva i. Eftersom de andra partierna - även Centern - inte såg det angelägna i att nu ha en gemensam aktuell debatt här i riksdagen, innan det stora omvälvande förslaget om EU-konstitutionen antas, har vi i Miljöpartiet sett det som vår plikt att ta denna enda chans att ventilera frågan. Tre saker är nämligen anmärkningsvärda med den europeiska unionen. Det första och det enda verkligt försonande draget med EU är att utvidgningen faktiskt blev verklighet. Fler länder i ett samarbete måste, kan man anta, också tvinga fram mer av mellanstatlighet och positivt utbyte av kulturer, arbetsinsatser och erfarenheter och därmed ge mindre utrymme för överstatlighet, centralstyrning och kontroll. Denna process har mitt parti bejakat hela vägen, och vårt försvar av att de nya syskonländernas inträde inte skulle besudlas med några förnedrande övergångsregler var otvetydigt. De omkastningar som de tre falska förespråkarna av fri rörlighet uppvisade - s, fp och m - var avslöjande och ovärdiga. Vi gröna hälsar således utan baktankar våra nya syskon, vänner och grannar hjärtligast välkomna! Ert bidrag till breddning och modernisering av EU behövs sannerligen. Men läs det finstilta! Det andra draget är känslan av att det finns en räls - en tyst och tidigt fastlagd agenda mot ett mål som inte alla är och varit införstådda med från början. Avlövandet av nationalstaterna till förmån för ett superstatligt bygge och som har mycket lite kvar av folkligt inflytande, slakten på asylrätten men med underlättandet av handel som en ständig målsättning; allt låg där från början som ett tyst koncept och har steg för steg realiserats. Den ständigt pågående maktkampen mellan de tre jättarna kommissionen, med sin effektiva beslutsmodell, rådet, med sin regeringsägda mellanstatlighet, och EU-parlamentet, med sin federalism, saknar ändock alla det civila samhällets inflytande och den djupgående demokratiska förankringen. Här gäller det att övertala och köpa människors röster, tyvärr inte att föra ut, bredda och problematisera för att makten faktiskt i grunden ska kunna utgå underifrån. Här har folkomröstningar tyvärr ingen plats. Demokratibristen i EU-bygget bara består och förstärks, vilket är mer än tydligt i det konstitutionsförslag som regeringen snart kommer att säga ja till, å allas våra vägnar. Slutligen - av allt både vin och vatten som EU gjort, till exempel att höja införselkvoterna för alkohol till katastrofala nivåer - är ändå den allt öppnare militariseringen och sammanblandningen med Nato den enskilt mest alarmerande tendensen. Det är ju en militär allians som växer fram framför våra ögon, med solidaritetsklausul, gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och kravet på att medlemsstaterna ska öka sina avsättningar till militära resurser. Detta är djupt olyckligt, och värst är oviljan att med klarsyn läsa vad det faktiskt står i förslaget till grundlag och att inte ärligt uppmärksamma svenskarna på vad som sker på denna utlagda räls. Läs konventsförslaget! Jag vill uppmana alla som lyssnar att göra det. Det finns på nätet. Utvidgningen var historisk, Schengen och valutaunionen likaså, men det avgörande steget tas nu i juni - den mörkade statsbildningen. Folkomrösta!

Beslut

Beslut: 2004-05-05

20 förslagspunkter, 15 acklamationer, 5 voteringar

Protokoll med beslut

2004-05-05

Riksdagsskrivelse

Riksdagsskrivelse 2003/04:206

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Europeiska rådet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:U208 yrkande 1.

2. Utvidgningen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:K419 yrkande 2.

3. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk politik

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkandena 6 och 12 och 2003/04:U19 yrkande 3.

Reservation 1 (m, c, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 1 (m, c, fp, kd)
s	136	0	0	8
m	0	48	0	7
c	0	19	0	3
fp	0	44	0	4
kd	0	28	0	5
v	25	0	0	5
mp	14	0	0	3
-	0	0	0	0
Totalt	175	139	0	35
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Konventet och regeringskonferensen

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:K206, 2002/03:K238 yrkandena 1-3, 2002/03:K288 yrkandena 1 och 2, 2002/03:Fi289 yrkande 1, 2002/03:U323 yrkande 17, 2002/03:U324 yrkandena 3-5, 2002/03:U326 yrkandena 13, 14, 17, 19, 20 och 23, 2003/04:K209, 2003/04:U18 yrkande 1, 2003/04:U19 yrkande 4 och 2003/04:U211 yrkandena 1 och 2.

Reservation 2 (v, mp)
Reservation 3 (c)

5. Folkomröstning

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2002/03:U324 yrkande 1.

Reservation 4 (v, mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 4 (v, mp)
s	136	0	0	8
m	49	0	0	6
c	16	3	0	3
fp	44	0	0	4
kd	28	1	0	4
v	0	25	0	5
mp	0	14	0	3
-	0	0	0	0
Totalt	273	43	0	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Europeiska unionens förbindelser med omvärlden

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U206 yrkandena 1-3 och 5, 2002/03:U228 yrkande 4, 2002/03:U245 yrkande 3, 2002/03:U277 yrkande 2, 2002/03:U280 yrkandena 2, 3, 8, 9, 11, 13 och 14, 2002/03:U299 yrkandena 4-7, 2002/03:U326 yrkande 3, 2002/03:Fö261 yrkande 6, 2003/04:K419 yrkande 8, 2003/04:U14 yrkande 10, 2003/04:U17 yrkande 7, 2003/04:U18 yrkande 3, 2003/04:U19 yrkandena 5, 8 och 10, 2003/04:U203 yrkandena 3, 5, 12 och 13, 2003/04:U208 yrkandena 2-5, 2003/04:U211 yrkande 4, 2003/04:U256 yrkande 3, 2003/04:U259 yrkande 6, 2003/04:U282 yrkandena 4 och 21, 2003/04:U289 yrkande 3, 2003/04:U292 yrkandena 1, 3 och 4, 2003/04:U325 yrkande 3, 2003/04:U329 yrkande 4, 2003/04:U340 yrkande 1, 2003/04:U342 yrkande 1, 2003/04:U348 yrkande 30, 2003/04:U350 yrkandena 6 och 7 och 2003/04:Fö242 yrkandena 1 och 3.

Reservation 5 (m, fp)
Reservation 6 (v, mp)
Reservation 7 (c)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 6 (v, mp)
s	136	0	0	8
m	2	0	47	6
c	0	0	19	3
fp	0	0	44	4
kd	28	0	1	4
v	0	25	0	5
mp	0	14	0	3
-	0	0	0	0
Totalt	166	39	111	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Ökade internationella åtaganden och svenska försvarsmakten

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:U256 yrkande 4.

Reservation 8 (m)

8. EU:s bilaterala relationer

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U231 yrkande 9, 2002/03:U281 yrkande 7, 2002/03:U295 yrkande 4, 2002/03:U322 yrkande 14, 2003/04:U248 yrkande 3 och 2003/04:U339 yrkandena 3 och 4.

Reservation 9 (v)

9. Wider Europe

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U14 yrkande 5, 2003/04:U19 yrkandena 2 och 7, 2003/04:U220 yrkandena 7 och 8, 2003/04:U249 yrkandena 2 och 3, 2003/04:U329 yrkande 6 och 2003/04:U342 yrkande 2.

Reservation 10 (m)
Reservation 11 (fp)
Reservation 12 (c)

10. Turkiet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U19 yrkande 1 och 2003/04:U286 yrkandena 1 och 6.

11. Irak

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 9.

Reservation 13 (m, fp, kd)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 13 (m, fp, kd)
s	136	0	0	8
m	0	49	0	6
c	19	0	0	3
fp	0	43	1	4
kd	0	29	0	4
v	25	0	0	5
mp	13	0	1	3
-	0	0	0	0
Totalt	193	121	2	33
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Den gemensamma handelspolitiken

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkande 2, 2003/04:U19 yrkande 6, 2003/04:U348 yrkande 28 och 2003/04:U351 yrkande 1.

Reservation 14 (fp)

13. Sysselsättning och socialpolitik

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkandena 10 och 11.

Reservation 15 (m, fp, kd)

14. Arbetstidsdirektivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 11.

Reservation 16 (m)

15. Tjänstedirektivet

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:U19 yrkande 12.

Reservation 17 (m)

16. fri abort

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U235 yrkande 2 och 2003/04:U276 yrkande 2.

17. Jordbruk, fiske och miljö

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2002/03:U324 yrkande 17, 2002/03:U326 yrkande 10, 2002/03:MJ428 yrkande 50 och 2003/04:U18 yrkandena 4 och 5.

Reservation 18 (c)
Reservation 19 (mp)

Parti	Ja	Nej	Avstående	Frånvarande
Omröstning i sakfrågan Utskottets förslag mot reservation 18 (c)
s	136	0	0	8
m	49	0	0	6
c	0	19	0	3
fp	44	0	0	4
kd	29	0	0	4
v	25	0	0	5
mp	8	0	5	4
-	0	0	0	0
Totalt	291	19	5	34
Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

18. Konsumentpolitik

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motion 2003/04:U18 yrkande 7.

19. Människohandel och narkotikafrågor

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen avslår motionerna 2003/04:U18 yrkandena 8 och 9 och 2003/04:U339 yrkandena 1 och 2.

20. Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom den Europeiska unionen under 2003

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag
Beslut fattat med acklamation.

Utskottets förslag: Riksdagen lägger skrivelse 2003/04:60 till handlingarna.

Var är ärendet nu?

Beslut

Verksamheten i EU under 2003 (UU10)

Hela betänkandet

Ärendets gång

Från regeringen

Motioner från ledamöterna

Alla beredningar i utskottet

Verksamheten i EU under 2003 (UU10)

Protokoll med beslut

Riksdagsskrivelse

Förslagspunkter och beslut i kammaren

1. Europeiska rådet

2. Utvidgningen

3. Ekonomiskt samarbete och ekonomisk politik

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

4. Konventet och regeringskonferensen

5. Folkomröstning

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

6. Europeiska unionens förbindelser med omvärlden

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

7. Ökade internationella åtaganden och svenska försvarsmakten

8. EU:s bilaterala relationer

9. Wider Europe

10. Turkiet

11. Irak

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

12. Den gemensamma handelspolitiken

13. Sysselsättning och socialpolitik

14. Arbetstidsdirektivet

15. Tjänstedirektivet

16. fri abort

17. Jordbruk, fiske och miljö

Omröstning i sakfrågan

Beslut: Kammaren biföll utskottets förslag

18. Konsumentpolitik

19. Människohandel och narkotikafrågor

20. Regeringens skrivelse 2003/04:60 Berättelse om verksamheten inom den Europeiska unionen under 2003