Vissa forskningsfrågor m.m.

Fru talman! I det här betänkandet behandlas ett antal motioner som gäller forskning och utbildning, kanske främst inom miljöområdet men även inom lantbruket. I några motioner togs även det marina området upp. Miljösituationen i Sverige har i takt med teknikut- vecklingen och en högre kunskapsnivå faktiskt radi- kalt förbättrats på många områden. Luftkvaliteten i städerna har stadigt blivit bättre, och många sjöar och vattendrag som bara för några decennier sedan be- traktades som döda har nu kunnat restaureras. Det finns anledning att vara positiv, eftersom fakta visar att miljön på många ställen är på rätt väg. Men trots den positiva utvecklingen återstår mycket att uträtta, och det kommer även fortsätt- ningsvis att krävas kraftfulla insatser för att lösa många miljöproblem. Utsläppen av svaveldioxid, kväveoxid, tungmetall m.m. överstiger fortfarande de nivåer som naturen långsiktigt tål, och halterna av växthusgaser ökar i atmosfären. Miljöarbetet ska i första hand utgå från den en- skilda människans ansvar. Många människor känner som individer ett stort ansvar för vår gemensamma miljö och är engagerade och pådrivande i miljöarbe- tet. Det individuella ansvarstagandet och engage- manget är en viktig utgångspunkt för en effektiv miljöpolitik. Staten ska ta sitt ansvar för de uppgifter som den enskilda människan eller marknaden inte kan eller ska utföra. Effektiv lagstiftning och olika typer av ekonomiska styrmedel är viktiga verktyg i det här arbetet. Marknadsekonomin måste användas för att man på ett dynamiskt sätt ska kunna driva miljöarbetet framåt. Handel med utsläppsrätter bör t.ex. införas på flera utsläppsområden för att öka måluppfyllelsen och kostnadseffektiviteten i miljöarbetet. Men för att man ska få den här utvecklingen att fortsätta åt rätt håll vad gäller effektivt miljöarbete krävs det hela tiden ny kunskap och forskning. I den reservation som vi från Moderaterna har tas de delarna upp, dvs. att miljöforskning och miljöövervakningen är något som måste prioriteras framgent. Bägge verksamheterna är viktiga för att våra kun- skaper på miljöområdet ska öka. Med en bra över- vakning och kunskap kan det som är miljöförstöring särskiljas från det som t.ex. är naturliga variationer. Genom forskningen kan också kunskap vinnas om vilka effekter olika slags utsläpp har på organismer. Dessa kunskaper är i grunden avgörande för att det ska vara möjligt att bedriva en effektiv miljöpolitik med riktiga avvägningar och prioriteringar. Stora problem och kunskapsluckor återstår vad gäller olika ämnens miljöeffekter, och Sverige har varit en framstående forskarnation på miljöområdet men har väl under senare år förlorat en del viktig kompetens och även tappat tempo. Det är viktigt att den svenska miljöforskningen behåller sin kompetens och kan återupprätta Sveriges internationella position på området. Därför är det viktigt att trygga försörj- ningen av ny forskarkompetens genom att universi- teten ges tillräckliga resurser för utbildning av stu- denter som då kan gå vidare till miljöforskning. Det är det som tas upp i vår reservation. Fru talman! Jag vill yrka bifall till reservation 1.

Fru talman! Jag kommer att hålla mig till de ge- netiska forskningsresultaten, hästutbildningen och marin forskning. Utvecklingen av nya sorters grödor genom gen- manipulation och även konventionell växtförädling har, i kombination med möjligheten att ta patent på levande organismer, satt frågan om alla människors rätt till vårt genetiska arv på sin spets. De stora kemi- kalie- och utsädesbolagen skräddarsyr nya växtsorter för att passa deras egna bekämpningsmedel och deras konstgödsel. Dessa bolag kan göra "sina" sorter ste- rila så att jordbrukarna inte har någon möjlighet att odla eget utsäde. Parallellt med att makten över växtförädlingen koncentreras till ett fåtal företag utarmas kunskapen om alternativa metoder för växtförädling, och äldre växtsorter tas ur bruk. På så sätt tillskansar sig de stora transnationella företagen makten över hela pro- duktionskedjan från sådd till skörd. I tredje världen, där beroendet av de transnatio- nella bolagen kan få betydligt större konsekvenser än i Sverige, är det ännu viktigare med bevarandet av de traditionella sorterna och förädlingsmetoderna för att jordbrukare inte ska bli helt utlämnade till de tran- snationella kemikalieindustrierna. Detta tar vi upp i vår reservation nr 3. Fru talman! Antalet hästar i Sverige är närmare 230 000. Hästar måste skos var sjätte till åttonde vecka. En korrekt skoning är nödvändig för att hästen ska klara de påfrestningar som den utsätts för. Det är därför risk att djuret kan fara illa om inte skoningen sköts av folk med kunskaper och utbildning för just detta. Det behövs alltså auktoriserade hovslagare. Det har även riksdagen tidigare ansett. För cirka åtta år sedan beslöt nämligen riksdagen att införa ett system för godkännande av hovslagare. Som skäl för det beslutet anförde man att det är betydelsefullt att hovslageriverksamheten bedrivs på ett djurskydds- mässigt godtagbart sätt. Men trots detta beslut har det ännu inte utformats några gällande föreskrifter för förordningen. Därför bör regeringen få i uppdrag att snarast verkställa beslutet från 1993 så att hovslagare kan bli auktoriserade. Detta framför vi i vår reserva- tion nr 4. Efter den fiskeutfrågning som vi hade här i Riks- dagshuset i går framgår det ganska klart att det be- hövs en förstärkt satsning på den marina forskningen. Vi har i dag större kunskaper om landsmiljöerna än om våra vattenmiljöer. Det råder delade meningar om vad som påverkar fisket och fiskbestånden. En viss förlamning verkar råda. Kunskapen om de marina ekosystemen hos olika aktörer behöver förbättras för att förståelse för sambanden i de marina ekosystemen ska få genomslag samt för att rätt beslut ska kunna tas när det gäller åtgärder. Forskning på området behövs eftersom marina livsmiljöer länge har påverkats negativt av bl.a. över- gödning, exploatering och fiske. Förändringar av algbälten och ålgräsängar försämrar förutsättningarna för fiskreproduktion på grunda bottnar. Det är syn- nerligen viktigt att dessa livsmiljöer skyddas och tillåts återhämta sig för att bevara den biologiska mångfalden. Kunskapsbristen är påtaglig när det gäller biolo- gisk mångfald i haven. Även om Östersjön är ett av världens mest studerade havsområden, vilket vi fick veta i går på utfrågningen, finns det behov av en förstärkt havsforskning. Vi behöver även bättre forskning och uppföljning av utvecklingen av selekti- va redskap. Fritidsfisket i våra sjöar, vattendrag och kustom- råden står i dag för ca 70 % av det totala konsum- tionsfisket. Detta kan i sig utgöra ett hot mot den biologiska mångfalden på vissa ställen. En speciell form av fritidsfiske i våra marina miljöer är det lokala omfattande nätfisket på grunda områden. Dessa om- råden är reproduktionslokaler för ett antal fiskarter. Detta fritidsfiske kan utgöra ett hot mot vissa arter. Det behövs, som jag nämnt tidigare, mer akvatisk forskning och kunskap för att få fram en fullständig bild av fiskets situation. Detta påtalar vi i reservation nr 7. I det här betänkandet behandlar vi även en motion om basanslag till Stiftelsen Biodynamiska forsk- ningsinstitutet. Vid behandlingen av budgetproposi- tionen föreslog vi att riksdagen skulle ge stiftelsen ett basanslag för dess verksamhet. Vi avlämnar nu i det här betänkandet ett särskilt yttrande i vilket vi förut- sätter att den möjlighet som finns att ge stiftelsen ett basanslag inom ramen för de nuvarande forsknings- anslagen kommer att användas. Fru talman! Vi står bakom samtliga våra reserva- tioner, men för tids vinning yrkar jag bifall bara till reservation nr 7.

Fru talman! Till detta betänkande, som behandlar motioner från allmänna motionstiden om forskning och utbildning, har vi kristdemokrater på grund av avvikande mening fogat tre reservationer samt ett särskilt yttrande. Jag tänker i mitt anförande uppe- hålla mig vid reservation 6, Forsknings- och utveck- lingsfond för potatisodlingen, som jag, fru talman, också vill yrka bifall till. Vi har från Kristdemokraternas sida tidigare ut- tryckt vår tillfredsställelse över att regeringen i bud- getpropositionen för år 2001 visat lyhördhet för Kristdemokraternas begäran om ett förslag om en forsknings- och utvecklingsfond för trädgårdsnäring- en. Det är därför, Inge Carlsson, med viss förvåning som vi har konstaterat att potatisodlingen, trots att sektorn riktat motsvarande begäran till regeringen, ställts utanför denna möjlighet att finansiera forsk- nings- och utvecklingsverksamhet. Potatisodlingen är liksom trädgårdsnäringen en strukturellt småskalig företagarbransch med en be- gränsad produktionsandel som kanaliseras via egna utbudsorganisationer. Branschen möter därför samma svårighet som trädgårdsodlingen när det gäller att på frivillig basis organisera resurser för tillämpad forsk- ning och utvecklingsverksamhet. Vi ser det därför som angeläget att potatisodlingen ges tillgång till budgetmedel i en motsvarande omfattning som rege- ringen nu föreslagit för trädgårdsodlingen. Vi har därför i vårt budgetalternativ föreslagit ett ökat anslag med 5 miljoner kronor för detta ändamål. Härigenom skulle denna sektor ges samma möjligheter till natio- nellt stöd som erbjuds i ett flertal andra länder. Min fråga till Inge Carlsson är: Hur ser ni från majoritetens och Socialdemokraternas sida på denna fråga? Är ni beredda att ge potatisodlingen samma möjligheter som trädgårdsnäringen fått i just denna fråga? Sedan, fru talman, vill jag säga en sak till efter- som det här betänkandet handlar en del om hästut- bildning. Jag tycker att det är mycket glädjande att det i denna kammare debatteras hästar. Det är inte så vanligt. Vi har också i ett särskilt yttrande tillsam- mans med Centerpartiet tagit upp att det krävs ett ökat antal platser till hovslagarutbildningarna. Anled- ningen till att vi inte har reserverat oss i just denna fråga är att vi förutsätter, precis som det står i betän- kandet, att detta kommer att tas upp i den kommande hästpropositionen - även om jag här vill uttrycka min otillfredsställelse över att det visat sig att denna pro- position har blivit kraftigt försenad.

Fru talman! Jag vill börja med att samtycka i den argumentering som finns bakom reservation 3 och yrka bifall till den. Jag var övertygad om att någon före mig skulle göra det, men som sagt: bifall till reservation 3! Jag begärde dock ordet i första hand för att yrka bifall till reservation 6, som handlar om biodlingen. Även om man kan tolka skrivningarna positivt finns det anledning att understryka behovet av att någon- ting sker på området. Biodlingen är bra för den biologiska mångfalden. Det är vi säkert överens om. Den halvering av verk- samheten som har skett under de senaste 15 åren är faktiskt mycket oroande. Vi har i motionen pekat på ett antal åtgärder som krävs för att få en utveckling till stånd på området. Det finns också beskrivet i betänkandet. Det är för det första att bisjukdomarna tillförs epi- zootilagen. Det är för det andra att man bör betrakta upp till 15 bisamhällen som hobbyodling och befria från skatteredovisningsskyldigheten. Det gäller för det tredje forskningsfrågorna, att den forskning som syftar till att finna en metod som helt befriar bin från kvalster premieras. Enligt vad jag fått mig till del finns det forskningsuppslag, men det ges ingen kost- nadstäckning för vetenskaplig utprövning. För det fjärde gäller det att återbesätta den SLU-anknutna genetiktjänsten för just arbetet med bin. Jag finner jämväl att det är en hygglig skrivning men vill ändå yrka bifall till vår reservation, nr 6, på denna punkt.

Fru talman! Vi har i samarbetet med regeringen och Vänsterpartiet satsat oerhörda summor på miljö- forskningen i förhållande till hur det har varit tidiga- re. Men det räcker inte. Det behövs mycket mer. Jag skulle vilja ta upp den marina forskningen som ligger mig särskilt varmt om hjärtat. Vi vet att våra kusthav, som nämnts tidigare, Ös- tersjön, Kattegatt och Skagerrak är förgiftade, över- gödda och utfiskade när det gäller flera viktiga arter. Framför allt har vi på senare tid uppmärksammat torskens försvinnande. Jag vet att vi sedan flera år tillbaka från min sida av Sverige, Bohuslän, märkte att den s.k. kusttorsken - det finns många arter av den - försvann. Man tog upp havstorsk i mindre storlek och trodde att det var kusttorsk. Man såg inte den fara som var på väg, nämligen försvinnandet av kusttors- ken. Nu är faktum där. Vi har egentligen inte något bestånd av torsk att tala om längre. Den är utfiskad. Det här är ju en katastrof. Jag och Miljöpartiet de gröna menar att det inte är hållbart. Nu måste det göras stora satsningar på restauration av havet för att hindra arternas och ekosystemets kollaps. Det innebär att man starkt måste begränsa fisket. Det kan man göra genom utfasning av foderfisket som också är en märklig utveckling. Som ni vet själva var för bara ett decennium sedan kanske 70 % av allt fiske konsum- tionsfisk. Nu är det 80 % som används som foderfisk. Det är ofattbart. Det är inte hållbart. I och med detta har vi också andra effekter. Vi slänger stora kvantiteter bifångst över bord. Det gäller t.ex. både kolja och vitling. Det som behövs är alltså en utfasning av foderfis- ket, men det behövs också en utökad marin forskning. Det jag vill peka på är någonting som jag tog upp för många år sedan och därefter har drivit varje år, näm- ligen det s.k. Västerhavsprojektet. På västkusten drev man ett projekt som Naturvårdsverkets forsknings- nämnd finansierade. Det handlade om de stora pro- cesserna i havet. Man gjorde en uppföljning under fem år och sedan var pengarna slut. En rapport som var oerhört viktig kom 1996. Åren 1997 och 1998 gjorde man en liten uppföljning av detta som visade att situationen var än värre. Det jag menar nu är att vi måste ha ett nytt nor- diskt eller hellre internationellt västerhavsprojekt. Varför inte utöka det till att också bli ett Öster- sjöprojekt. Varför? Jo, därför att forskningen är så viktig för att vi ska förstå tillståndet, för att vi ska förstå varför arterna försvinner. Det är inte bara torsk, som jag nämnde, utan det handlar om viktiga arter som gråsej, kummel och rödspätta. Också de starkt hotade arter. Miljöpartiet har i olika sammanhang krävt att vi helt enkelt måste sammankalla en kriskommission. Det var ju en hearing här i går. Jag vet inte vad man kom fram till, för jag hade inte möjlighet att vara där själv. I en frågestund med Margareta Winberg för någon vecka sedan tog jag upp detta. Jag menade att det behövdes en nationell samling kring den här frå- gan, en kriskommission ungefär. Jag menar att det här problemet är så viktigt och så allvarligt att vi faktiskt måste göra någonting nu. Det innebär bl.a. att vi kanske måste bestämma oss för ett stopp för torskfisket. Det får effekter som inte är bra för ekosystemet när man stoppar fisket av en art. Men vi har inte mycket att välja på just nu. Utan- för Newfoundland gjorde man ett stopp på tio år. Beståndet har inte kommit tillbaka. Det behövs alltså så kraftfulla åtgärder. Vi kan inte bara sitta här och tycka att det är trå- kigt, synd och att vi ska försöka vara försiktiga. Det håller inte. Vi måste göra något radikalt för att det ska få en effekt över huvud taget. Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation 8 som just framhåller behovet av ett nytt västerhavsprojekt. Jag vill gärna, som jag sade tidigare, utöka det till att också omfatta Östersjön, eftersom våra kusthav häng- er ihop. Det ena påverkar det andra. Det är ekosystem som vi har skyldighet att rädda.

Fru talman! I detta betänkande behandlas 26 mo- tionsyrkanden om forskning och utbildning m.m. från den allmänna motionstiden 2000 och 2001. Den svenska forskningspolitiken behandlas nume- ra i intervaller om tre år. I proposition 2000/01:3 Forskning och förnyelse, presenterade regeringen sin forskningspolitik för åren 2001-2003. Regeringen redogör däri bl.a. för vissa prioritera- de områden inom miljöforskningen. Ett sådant områ- de är forskning syftande till att utgöra underlag för miljökvalitetsmålen och klimatpolitiken och underlag för internationella förhandlingar. Regeringen lyfte vidare fram forskning om biologisk mångfald och forskning om produkter, processer och resurseffekti- visering. Regeringen anser dessutom att forskning om kemikalier och strålskydd samt samhällsvetenskaplig och juridisk miljöforskning bör utgöra prioriterade områden. Den beslutade ordningen för forskningspolitiken innebär att regeringen för riksdagen framlägger för- slag om övergripande mål för forskningen och all- männa riktlinjer för politiken. Enligt de av riksdagen godkända riktlinjerna bör övergripande forsknings- politiska beslut fattas av statsmakterna, medan organ med sakkunnighet inom berörda områden beslutar om verksamheten och den närmaste medelfördelningen. Den 1 januari 2001 inrättades fyra nya myndigheter för forskningsfinansiering, vilka ersatte de tidigare nio myndigheterna. Av de nya myndigheterna är det två som har bäring på miljö- och jordbruksutskottets arbetsområde. Det är Vetenskapsrådet, som ska stödja grundforskning av högsta vetenskapliga kvalitet, och det är områdesinriktade Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas. I reservation 1 om svensk miljöforskning fram- håller moderaterna att miljöforskningen och mil- jöövervakningen måste prioriteras. Det är ett sent uppvaknande från ett parti som i praktiken inte visat något stort intresse för miljöfrågorna. Sanningen är ju den att det aldrig har funnits så mycket medel för miljöforskning, och detsamma gäller för miljööver- vakning där årets budgetanslag fick en kraftig ökning. Moderaterna föreslog 362 miljoner kronor mindre än regeringens anslag. Jag vill också tillägga att stiftelsen MISTRA för- delar ca 250 miljoner kronor per år till miljöforsk- ning. I början av år 2001 uppgick stiftelsens kapital till ca 4,7 miljarder kronor. Vidare framhåller moderaterna att Sverige tidigare var en framstående forskningsnation på miljöområdet, men att man under senare år har förlorat kompetens och tid. Moderaternas uppfattning är fel och den strider mot den utvärdering som EU-kommissionen genom- fört. Undersökningen visar att frekvensen av antalet svenska forskare som citerades i vetenskapliga tid- skrifter i relation till folkmängden gav Sverige en tätposition. Skälet till att ni står ensamma bakom denna reservation är helt enkelt att ni inte är trovärdi- ga på detta område, liksom på flera andra områden. Flera talare har yrkat bifall till reservationen om gentekniska forskningsresultat. Beträffande forskarnas tillgång till forskningsre- sultat publiceras som regel akademiska forskningsre- sultat som uppnåtts med finansiering från forsknings- råd och andra offentliga finansiärer i vetenskapliga tidskrifter. Därmed blir resultaten offentligt tillgäng- liga. Beträffande forskning som utförs av eller finansi- eras av företag kan publiceringen fördröjas eller re- sultaten bevaras som företagshemlighet. Detta för- hållande gäller emellertid all forskning och är inget specifikt för genteknisk forskning. För alla företag som lägger ned stora resurser på att utveckla innova- tioner finns ett behov av att skydda sig mot piratkopi- ering från andra företags sida genom patent. Enligt europeisk patentlagstiftning får patent en- dast meddelas uppfinning som inte tidigare varit känd. Därför måste forskning och resultat, där avsik- ten är att söka patent för en uppfinning, sekretessbe- läggas till dess en patentansökan har lämnats in. Det finns exempel på att företag utvecklat grödor med tolerans mot ett bekämpningsmedel som företa- get självt tillverkar. Det kan öka användningen av just denna kemikalie i jordbruket. Samtidigt minskar emellertid användningen av andra bekämpningsmedel för samma ändamål. Tillgänglig statistik och erfarenhet visar att den totala förbrukningen av ogräsbekämpningsmedel minskat i samband med odling av grödor som med hjälp av genteknik gjorts toleranta mot glyfosat, som är det bekämpningsmedel som det oftast är fråga om i dessa sammanhang. När det gäller växter som med hjälp av genteknik gjorts resistenta mot skadeinsekter leder detta enligt all tillgänglig information till en ofta dramatisk minskning av användningen av kemiska preparat för bekämpning av insekter. För kemibranschen som helhet torde således gentekniken snarare minska än öka försäljningen av kemiska preparat för ogräs- eller insektsbekämpning. Beträffande böndernas möjlighet att själva få välja sitt utsäde är monopolsituationer lika oönskade inom utsädesområdet som inom andra områden, oberoende av om de dominerande sorterna utvecklas med gen- teknik eller med traditionella metoder. Vi som besökte Astra vet ju att det företaget ligger långt framme. Man satsar 7-8 miljarder på olika forskningsinnovationer. Det är självklart att Astra måste få skydda sig innan någon annan får ta del av forskningsresultaten. Det är först efter att man har fått patent som resultatet blir fritt. Jag yrkar avslag på denna reservation. Som svar till Kjell-Erik Karlsson vill jag säga att när det gäller att utfärda förskrifter om godkännande av hovslagare har arbetet pågått sedan 1993. Jag trodde att frågan var bortglömd, men nu har Jord- bruksverket återupptagit arbetet med förordningens innebörd. Jag utgår ifrån att frågan får en snar lös- ning. Kristdemokraterna har väckt en motion om forsk- ning och utvecklingsfond för potatis. Den frågan bereder man på Jordbruksverkets vegetabilieenhet. Det ligger redan nu en ansökan från potatisodlarnas organisation. Jag utgår ifrån att frågan kan lösas med de gödselavgifter som ska återbetalas till näringen. I regeringens förslag som behandlas i EU så har regeringen framhållit att vissa medel ska gå tillbaka till bl.a. forskning. Det innebär att även denna näring kan få forskningsstöd. När det gäller biodling så har denna fråga diskute- rats ett flertal gånger. Under 2001 utkom Jordbruksverket med sin rap- port Biodlarnäringens förutsättningar (rapport 2001:2) i syfte att göra en genomgång av förutsätt- ningarna för biodlarnäringen i Sverige. Under hösten 2001 gjordes en remissammanställning kring denna remissrunda bland berörda myndigheter och biodlar- näringens organisationer som sändes ut i samband med rapporten. Ärendet är nu under beredning på Jordbruksdepartementet. I reservationerna om marinforskning och forsk- ning om fiskefångstmetoder är det mycket riktigt att man i går hade en utfrågning i miljö- och jordbruks- utskottets regi där man hade landets experter och myndigheter samlade. Det är klart att dessa människor presenterar olika bilder. Det finns också många intressenter i den här frågan, konsumenter, forskare, myndigheter och poli- tiker. Jag tror att det är viktigt att man får till stånd någon form av samordning, inte minst när det gäller Östersjön och de baltiska länderna. På det sättet ska vi försöka att lösa problemen. Regeringen har tidigare uppmärksammat t.ex. be- kymret med torskbeståndet i våra angränsande hav. Man anslog också 20 miljoner kronor till Fiskeriver- ket redan förra året för att Fiskeriverket på olika sätt skulle försöka att åtgärda den kader av dagordnings- punkter som finns. Problemen är stort, och jag tror att det fordras en samordning för att komma till rätta med dem. Man kan skylla på både den ena och andra, men regeringen har insett att problemen snabbt måste lösas, och där- för satsar den mycket pengar på detta. Fru talman! Jag vill också kommentera en motion från Lilian Virgin och Lennart Klockare där det före- slås att man ska inrätta en permanent svampforskning i landet. Utskottet har erfarit att inom Sveriges lantbruksu- niversitet bedrivs flera olika forskningsprojekt med anknytning till svampar och svampodling. Utskottet delar motionärernas uppfattning att denna typ av forskning och utbildning om matsvamp är viktig och tillhör framtiden. Svampodling i kommersiellt syfte är relativt ovanligt i Sverige, och huvuddelen av be- hovet av svamp importeras. Ett "svamparnas hus" där man kunde samla kvali- ficerad forskning och utbildning är en idé man borde gå vidare med. Jag tror det är rätt att en sådan sats- ning bör ske i Uppsala av det skälet att SLU och Uppsala universitet har den sammantaget största potentialen och kompetensen inom fältet. Dessutom finns där flera eldsjälar, bl.a. forskaren Erik Danell. Jag tycker att det är viktigt att SLU och Uppsala uni- versitet samlar sig i denna framtidsfråga, som kan bli en viktig näring. Fru talman! Jag yrkar bifall till förslagen i betän- kandet och avslag på samtliga reservationer.

Fru talman! I det här betänkandet behandlas den motion som jag och Lennart Klockare har skrivit om svampforskning. Vi vill visa på behovet av en perma- nent svampforskning i Sverige. Anledningen till att Norrbotten och Gotland har gemensamma intressen i svampforskning är att det naturligt växer goliatmusse- ron i Norrbotten och bourgognetryffel på Gotland. När vi skrev motionen hade jag genom en kvinn- lig forskare fått information om det arbete som hon påbörjat och som visar att det finns bourgognetryffel i stora mängder på Gotland. Den finns naturligt, och vi har inte tidigare förstått vilka värden som vi kan till- godogöra oss genom svampen. Forskningen sker i samarbete med Högskolan på Gotland, men är knuten till Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. Handledare för forskningen finns hos SLU. Det som vi har lärt oss av hittills vunna erfaren- heter är att bourgognetryffeln finns naturligt på Got- land. Mer än 2000 ek- och hasselplantor har utplante- rats för att kunna följa tryffelutvecklingen på trädröt- terna, och resultatet ser mycket lovande ut. Markäga- re har kunnat sälja bourgognetryffel för upp till 4 000 kr kilot. Även i Norrbotten sker forskning om svamp. Där är det goliatmusseronen som är av intresse och som har blivit en exportartikel. Export sker framför allt till Japan. Vi vill visa på behovet av en permanent svamp- forskning i Sverige. Vi vill att vi ska använda oss av de erfarenheter vi har fått, ta till vara dem och göra något bra av dem. Sverige ligger efter när det gäller svampforskning. I andra länder som England, Japan, Nederländerna och Ungern satsar man mycket på svampforskning och utbildning. Världsproduktionen av odlad svamp är cirka fem miljoner ton, och Sveriges andel är 0,05 %. Vi borde kunna göra mycket mer. Vi bör satsa på svampar och svampprodukter som andra länder saknar kunskaper om, såsom kantarell, tryffel och goliatmusseron. Fru talman! Det vi skulle behöva i Sverige är ett forskningslaboratorium, ett svampcentrum eller ett svampens hus. Det är främst tre skäl till att vi behöver utveckla vår kunskap om svamp. Vi behöver grund- forskning. Vi behöver ta till vara den industriella potentialen. Vi behöver tillgodose konsumenternas intresse av information och utbildning. Just nu har Sverige spetskompetenser på området som rör kantarell, tryffel och goliatmusseron. Syftet med ett svampcentrum är att skapa permanenta forsk- ningsledartjänster och ämnesöverbryggande forsk- ning om mat- och medicinalsvampar för att dels för- stå fundamentala biologiska processer, dels ta fram kunskaper som kan få betydelse för nya produkter, nya odlingsformer och ett uthålligt utnyttjande av svenska naturresurser. När vi skrev motionen visste vi att en möjlig fors- kargrupp redan fanns och att förhandlingar fördes med Uppsala universitet. Kontakterna mellan Uppsala universitet, SLU och Livsmedelsverket har fortsatt, och det finns ett stort intresse för ett svampcentrum. Fru talman! Miljö- och jordbruksutskottet har i sin behandling av motionen sagt att det som motionen tar upp inte bör behandlas i sak av riksdagen utan av de organ som har särskild sakkunskap på området. Vi motionärer har konstaterat, och uppskattar ut- skottets skrivning, att utskottet delar vår uppfattning att denna typ av forskning är så viktig att SLU och Uppsala universitet borde samla kvalificerad forsk- ning och utbildning om matsvamp. Utskottet konsta- terar också att svampodling i kommersiellt syfte är relativt ovanligt i Sverige och att huvuddelen av be- hovet av svamp importeras. Det här är saker som också Inge Carlsson underströk i sitt anförande, och det är jag mycket glad för. Jag vill tacka miljö- och jordbruksutskottet för den positiva skrivningen och den positiva behand- lingen av motionen. Jag tycker att det här är ett mycket spännande område. Förhoppningen är nu att arbetet kan drivas vidare, att alla positiva tankar om ett svampcentrum kan utvecklas vidare och att ett svampcentrum kan bildas där vi får forskning, utbild- ning och en satsning på en ny uthållig näring som tar till vara våra svenska naturresurser. Självklart är det vår mening och förhoppning att forskningen fortsätter på Gotland och i Norrbotten.

Fru talman! Vi socialliberaler tror på idén om den fria akademin. Det är en politik där studenter och forskare sätts i centrum. Den fria akademin bygger på tre grundsatser. För det första: För kunskap som egenvärde och mot en nyttofixerad kunskapssyn. För det andra: Frihet. Vi vill ta strid för den aka- demiska friheten och mot politisk centralstyrning. För det tredje: Kvalitet. Vi socialliberaler är be- redda att ta strid för den vetenskapliga kvaliteten och mot ensidigt kvantitetstänkande. Forskarens frihet är i dag hotad på flera sätt. Såväl politiska pekpinnar som marknadstänkande naggar allvarligt forskarens makt i kanten. En gemensam nämnare i hoten är att kräva att forskningen som bedrivs ska vara nyttig och relevant. Vi socialliberaler har en annan syn på forskning. Forskningens uppgift att söka ny kunskap ska utma- na, den ska spränga gränser, den ska få utvecklas fritt och inte styras av vad som för tillfället anses politiskt opportunt eller av vad centrala beslutsfattare definie- rar som näringslivets kortsiktiga behov. Inte heller är det möjligt att på förhand avgöra om forskningen inom ett visst område kommer att medföra stor sam- hällsnytta eller inte. Det som i dag framstår som irre- levant kan i morgon äga största relevans. Historien om vetenskapens viktigaste landvinningar är ett bevis för detta. Huvuddelen av anslagen ska alltså inte styras av oss politiker och fördelas i detalj till forskningspro- jekt. Kvaliteten på den tillämpade forskningen blir högre med en politik för en fri forskning. Största delen av anslagen ska alltså användas på detta fria sätt. Men ett exempel där riktade anslag är motiverade är forskningen om det ekologiska jordbruket. Det är därför som vi i det sammanhanget har agerat för an- slag till Biodynamiska Forskningsinstitutet i Järna. Den hearing som vi hade i går om fiskefrågorna är ett bra exempel på frågor där vi har lätt att hänvisa till forskning, trots att vi vet att konkreta åtgärder kan vidtas - åtgärder som kan ge effekt. Men när intres- sen kolliderar är det enklare att hänvisa till att vi behöver ny forskning. Visst behövs forskning om de marina frågorna, om fiskefrågorna. Men vi vet också att det finns åt- gärder som vi skulle behöva vidta men inte är bered- da att vidta. Jag tänker t.ex. på sådana åtgärder som fiskekvoter, att vara beredd att gå in och diskutera begränsningar när det gäller fångstmetoder m.m.

Fru talman! Harald Nordlund talar om frihet och kvalitet. När han kommer in på kvalitet menar han att Folkpartiet stöder att Stiftelsen Biodynamiska Forsk- ningsinstitutet i Järna ska få ett basanslag. Situationen är sådan att Harald Nordlund fram- håller att man kan stödja vissa projekt men att det ska vara en frihet för forskarna själva. Den svenska rege- ringen har ju riktat anslag till SLU för ekologisk forskning, forskning om ekologisk odling. Det är det här som ni menar att vi ska ge stiftelsen. Jag vill framhålla att det inte finns den kvaliteten på forskare i stiftelsen. Man har under det senaste året lämnat in fyra olika ansökningar om forskningsanslag till For- mas och man har fått avslag på alla dessa eftersom det inte finns den vetenskapliga kvaliteten, kompe- tensen, inom den här stiftelsen. Då är det i stället så att SLU, som har huvudansvaret för det här, kan ta till sig och har tagit till sig en eller några forskare från den här stiftelsen. Ni vill inte vara med på den linje som vi har lagt upp här i riksdagen, att det inte är regeringen och riksdagen som ska ge pengar till de olika stiftelserna, vilket ni tycker. Vi tycker att det är bättre att de ska få fortsätta söka pengar från de fyra forskningsorgan som finns. Så jag motsätter mig mycket av det som Harald Nordlund har tagit upp här. Det är ändå så att kristdemokraterna tidigare har drivit den här frågan, men de har tagit bort den. Det är ni och Vänsterpartiet, som hade ett särskilt yttran- de, kvar här. Jag tycker att det är väldigt märkligt att komma nu och vidhålla den åsikt som ni har. Den är helt fel.

Fru talman! Det är ju inte just i dag som vi fram- för åsikten om ett specialdestinerat anslag. Den har vi framfört för längesedan. Det är inte principen om fördelningen av forskningsanslagen som vi ifrågasät- ter. Jag tror också, som Inge Carlson säger, att den här samverkan mellan SLU och Biodynamiska forsk- ningsinstitutet är viktig, ja kanske nödvändig, för att få den erforderliga kvalitativa nivån på forskningen. Jag tror ändå att alternativet när det gäller att föra de här frågorna framåt på forskningssidan är bra för alla. Det är inte så att anslagen till detta institut ska ersätta annan forskning utan det ska vara ett viktigt komplement, och den samverkan man har med SLU är viktig. Det här med anslaget till Järna, som Inge Carlsson framför, betyder inte att vi på något sätt skulle rubba den övriga forskningspolitiken.

Fru talman! Harald Nordlund var ju med när vi justerade detta betänkande om vissa forskningsfrågor. Inte på något ställe i detta betänkande finns det en reservation från Folkpartiet. Det finns inget särskilt yttrande. Jag tycker att det är märkligt att komma nu i den här debatten och säga att ni står ensamma kvar bland de politiska partierna och stöder de här 2 miljo- nerna. Jag tycker att alla andra partier, som nu har ändrat åsikt, har en mycket rakare och bättre hållning när det gäller forskningsfrågorna. Man måste ha en viss ord- ning - och också ordning på statens ekonomi. Vi kan inte börja att ge anslag till olika stiftelser i landet på det sätt som Harald Nordlund förespråkar nu. Man måste koncentrera forskningen till de områden som är viktiga. Då är det i det här fallet SLU som under tre år har fått 35 miljoner kronor för att försöka forska i en mer uthållig situation när det gäller vårt jordbruk. Då ska man inte börja smeta ut det här till forska- re vilkas forskningsråd bedömer att de inte besitter den vetenskapliga kompetensen för att hålla på med sådant här. Jag menar att det inte få vara någon form av lekstuga. Det är faktiskt ganska viktigt att man satsar pengarna på rätt häst, och det gör inte Folkpar- tiet.

Fru talman! När det gäller anslagen framförde vi detta i budgetsammanhanget. Vad jag har gjort nu, fru talman, är att hänvisa till den uppfattning som vi redan då uttalade. Det är inte heller fråga om, som jag sade tidigare, att smeta ut eller ersätta annan forsk- ning. Det här är ett viktigt komplement för att föra de här frågorna framåt.

Fru talman! Åke Sandström konstaterade för en stund sedan här i kammaren att man kan tolka skriv- ningarna positivt när det gäller frågan om binäringen i betänkandet. Han markerade trots det för en reserva- tion. Fru talman! Jag har under de senaste 14 åren med stor oro och irritation följt utvecklingen av den svenska binäringen. Bisjukdomen varroa kom till Sverige i slutet av 80-talet och har sedan dess på grund av underlåtenhet att snabbt sätta in åtgärder spridit sig från Skåne upp över landet. I stort sett har en halvering av bihållningen skett under denna tid, vilket är allvarligt eftersom det blir sämre pollinering. Miljön drabbas osv. Vi har vid åtskilliga tillfällen i motioner och in- terpellationer tagit upp frågan om binäringens ut- veckling. Det har gällt att bitillsynslagen inte har följts, att bitillsynen varit undermålig och att forsk- ningen måste förbättras. Vi har också tagit upp beho- vet av stimulansåtgärder där små bigårdar åter, som tidigare, skulle få skattebefrielse. Nu har emellertid en rapport avgivits av Jord- bruksverket, och remissförfarandet har genomförts. Regeringskansliet bereder ärendet, i alla fall enligt uppgift. Att då i dag reservera oss har vi moderater sett som att slå in redan öppna dörrar. Vi kommer dock framöver att bevaka hur ärendet behandlas och kritiskt granska de förslag som läggs fram i syfte att stärka binäringen i Sverige. Men vi reserverar oss alltså inte i dag av det skälet att det redan är på gång. Vi har tagit hänsyn till det. Det är ju en vedertagen princip.