Socialutskottets betänkande
1997/98:SOU10
Vissa socialtjänstfrågor
Innehåll
1997/98 SoU10
Sammanfattning
I betänkandet behandlas motionsyrkanden från den allmänna motionstiden om olika socialtjänstfrågor. Samtliga motionsyrkanden avstyrks. Till betänkandet har fogats 14 reservationer och 2 särskilda yttranden.
Motionerna
1997/98:So228 av Barbro Westerholm (fp) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utarbetande av nationell handlingsplan mot mobbning, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om forskning om mobbning. 1997/98:So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om precisering av socialtjänstlagens 35 §, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om tillämpning av självkostnadsprincipen vad gäller taxor som har samband med myndighetsutövning, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att förbud mot inkomstrelaterade och progressiva taxor bör införas i kommunallagen, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att primärkommuner som handhar service och omvårdnadsverksamhet årligen skall ge information om beräkning av självkostnader för olika service/omvårdnadsslag. 1997/98:So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) vari yrkas 11. att riksdagen beslutar att till 6 f § socialtjänstlagen lägga ?personligt stöd?. 1997/98:So440 av Inger Davidson (kd) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ett förtydligande av socialtjänstlagen när det gäller kommunens stöd till anhörigvårdare, 2. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att Socialstyrelsen bör utarbeta riktlinjer för stöd till anhörigvårdare. 1997/98:So602 av Bertil Persson (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att använda arvsfondsmedlen till att bevara kulturarvet. 1997/98:So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 1. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om utgångspunkterna för socialtjänsten, 2. att riksdagen hos regeringen begär utredning om socialbidragen som generellt stöd i enlighet med vad som anförts i motionen, 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om skatternas betydelse för socialbidragsberoendet, 4. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om riksnorm för socialbidragen, 5. att riksdagen hos regeringen begär förslag om villkorat bistånd i enlighet med vad som anförts i motionen, 6. att riksdagen hos regeringen begär förslag om möjlighet för kommunerna att ersätta korttida socialbidrag med lån i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So620 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att följa effekterna av ändringarna i 6 § socialtjänstlagen. 1997/98:So633 av Martin Nilsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialbidrag för studerande ungdomar under 21 år. 1997/98:So635 av Ulla Wester-Rudin (s) vari yrkas att riksdagen begär att regeringen tillsätter en utredning med uppgift att utreda möjligheterna att inrätta försöksregioner med samarbete kring socialjour. 1997/98:So636 av Ulla Wester-Rudin (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att återigen ompröva behovet av kvalitetsgaranti för den enskilde klienten genom att statligt reglera socionomernas yrkesutövning. 1997/98:So648 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär att den kommitté som skall komma med förslag till en ny socialtjänstlag även ges i uppdrag att föreslå en samordning mellan socialtjänstlagen och föräldrabalken. 1997/98:So656 av Göran Hägglund (kd) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om behovet av ändringar av gällande regler för att undanröja de problem som motionen tar upp. 1997/98:So658 av Ola Ström (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om stöd till frivilligcentraler genom Stiftelsen Centrum för samhällsarbete och mobilisering (CESAM). 1997/98:So659 av Siri Dannaeus och Elver Jonsson (fp) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om att det tillsätts en bred parlamentarisk aktionsgrupp för att stimulera företeelser, som kan bidra till ett mer harmoniskt framtida samhälle. 1997/98:So664 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om ändringar i socialtjänstlagen. 1997/98:So670 av Sonja Fransson (s) vari yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagen och funktionshindrades situation. 1997/98:So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) vari yrkas 6. att riksdagen beslutar komplettera 6 § socialtjänstlagen med en skrivning om avlösning i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:So805 av Thomas Julin m.fl. (mp) vari yrkas 1. att riksdagen hos regeringen begär förslag till hur höjningen av barnbidraget ej skall kunna dras av från kommunalt socialbidrag i enlighet med vad som anförts i motionen. 1997/98:Sk734 av Gunnar Hökmark (m) vari yrkas 5. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts under avsnittet Trygghet och normer. 1997/98:Sf256 av Marie Engström m.fl. (v) vari yrkas att riksdagen hos regeringen begär en utredning av hur barnfamiljer med inkomster under socialbidragsnormen skall få bättre ekonomiska villkor, exempelvis barnbidrag, enligt vad i motionen anförts om brister i transfereringssystemet. 1997/98:Kr510 av Fanny Rizell m.fl. (kd) vari yrkas 14. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om spelberoende. 1997/98:Ub708 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om kommunernas betydelse för studenters ekonomi. 1997/98:A455 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) vari yrkas 3. att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om socialtjänstlagen.
Utskottet
Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten I motion So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) begärs tillkännagivanden till regeringen om vad som anförts om utgångspunkterna för socialtjänsten (yrkande 1), om behovet av en utredning om socialbidragen som generellt stöd (yrkande 2) och om skatternas betydelse för socialbidragsberoendet (yrkande 3). Motionärerna anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och tidigt kan hanteras. En lag kan aldrig ersätta dessa naturliga nätverk. Rätt utformad kan lagen dock utgöra ett stöd och en vägledning. Grunden för SoL måste enligt motionärerna vara att aktivera i stället för att passivera och den skall engagera och samla de naturliga nätverken kring varje person. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och långsiktigt hållbara värderingar samt vara förutsebar. Enligt motionärerna har viktiga grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt väl fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att byggas efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig fria från ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala ingenjörskonsten har lett till mängder av bidragssystem med många gånger höga bidragsnivåer. Skattetrycket har begränsat den enskildes möjligheter att själv klara sin ekonomi och sin livssituation. Motionärerna ser det som ett egenvärde att hushållen kan leva på den egna lönen. Att vara bidragsberoende innebär att inte ha kontroll över den egna ekonomiska situationen. I stället har det blivit politiska beslut om höjda eller sänkta bidrag som avgör hur den enskildes ekonomi ser ut. När sedan den offentliga ekonomin sviktar blir de människor som förlitat sig på de offentliga systemen lidande. Motionärerna anser att den enskilde skall ha möjlighet att påverka sin situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Vad som är ett mer individuellt ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse måste bli tydligare. Enligt motionärerna har högskattesamhället främst drabbat låginkomsttagarna. De får behålla så litet av sina inkomster att de gjorts beroende av bidrag. Enligt motionärerna skulle många av dagens socialbidragstagare ha sluppit bli beroende av bidrag om skatterna vore lägre. Vidare vill motionärerna slå fast att socialbidragen inte skall ses som en generell socialförsäkring. I samband med hög arbetslöshet, utförsäkringar och förändringar i de generella trygghetssystemen måste särskilt risken för generalisering av det ekonomiska biståndet uppmärksammas. Regeringen måste ingående analysera problemet kring generaliseringen av det ekonomiska biståndet och återkomma till riksdagen.
Bakgrund och tidigare behandling I samband med utskottets behandling av regeringens proposition 1996/97: 124 Ändring i socialtjänstlagen behandlades bl.a. en motion från Moderata samlingspartiet med i huvudsak samma innehåll som den nu aktuella. I betänkande 1996/97:SoU18 ges under rubriken Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (s. 12-17) en redogörelse av grundtankarna bakom socialtjänstreformen 1980, de utvecklingstendenser i samhället som regeringen enligt propositionen anser vara av betydelse för socialtjänstens framtida roll och uppgifter samt de överväganden som låg till grund för de i propositionen föreslagna ändringarna i SoL. Utskottet avstyrkte samtliga motionsyrkanden under detta avsnitt med följande motivering.
Socialtjänsten är en central del i samhällets välfärdssystem.
De övergripande målen och grundläggande värderingarna för samhällets socialtjänst - demokrati, jämlikhet, solidaritet och trygghet - anges i socialtjänstlagens inledande paragraf. Enligt portalparagrafen skall socialtjänsten, på demokratins och solidaritetens grund, främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Under hänsynstagande till människans ansvar för sin och andras sociala situation skall socialtjänsten inriktas på att frigöra och utveckla enskildas och gruppers egna resurser. Socialtjänsten skall med andra ord inte inriktas på att ta över den enskildes ansvar utan på att frigöra och utveckla den enskildes egna resurser. Verksamheten skall vidare bygga på respekt för människornas självbestämmande och integritet.
De övergripande målen utgör grunden för delmålen för de olika målgrupper och verksamheter som anges i lagen.
Socialtjänstlagen ger enligt utskottet uttryck för en positiv tilltro till den enskildes egen förmåga och vilja att påverka sin situation. I likhet med regeringen anser utskottet att de övergripande målen och grundläggande värderingarna för all verksamhet inom socialtjänsten skall ligga fast. Portalparagrafen bör dock som regeringen föreslår kompletteras med en bestämmelse som syftar till att stärka barnens ställning inom socialtjänsten. Denna fråga behandlas närmare i ett särskilt avsnitt i betänkandet.
Enligt utskottets mening finns det i dag inte heller något skäl att göra avsteg från de principer som enligt förarbetena till socialtjänstlagen skall vara vägledande för det individinriktade arbetet inom socialtjänsten. En vägledande princip är att verksamheten skall präglas av en helhetssyn i stället för symtomtänkande. Detta innebär bl.a. att en enskilds eller en grupps sociala situation och de problem han eller gruppen har skall ses i förhållande till hela den sociala miljön. Inte bara familjen och närmiljön hör hit utan också den enskildes förhållanden i vidare mening. Det rör bl.a. frågor om möjlighet att få arbete och bostad och att undvika utslagning, segregation och fattigdom. Helhetssynen förutsätter ett samarbete över sektorsgränserna. Frivillighet och självbestämmande skall vara vägledande vid handläggningen av enskilda ärenden. Detta innebär att den enskilde själv får bestämma om han eller hon skall ta emot erbjudanden om en viss social tjänst. Det är den enskilde som gör valet dock inom ramen för befintliga resurser. Frivillighet och självbestämmande innebär inte att socialtjänsten skall vara kravlös. Till socialtjänstens uppgifter hör att på olika sätt försöka motivera den enskilde för en viss insats. Andra vägledande principer inom socialtjänsten är att stöd- och hjälpinsatser skall ?normaliseras? så att människor inte känner sig stämplade eller utpekade, att insatser i hemmet går före vård utanför hemmet och att vården skall anordnas så nära hemmet som möjligt utan att flexibiliteten går förlorad. Insatserna måste anpassas till den enskildes aktuella förutsättningar och behov, vilket betyder att socialtjänsten måste förfoga över ett brett register av handlingsalternativ när det gäller individuellt inriktade insatser.
Som anförs i propositionen finns det inte anledning att misstro människors vilja och förmåga att aktivt förändra sin situation och utvecklas enligt sina förutsättningar om möjligheter erbjuds och erforderligt stöd från samhällets sida tillhandahålls. Det grundläggande synsättet för socialtjänsten bör därför förbli oförändrat. Utskottet delar regeringens uppfattning att medlen för att uppnå målen i socialtjänstlagen kan behöva omprövas. Den ökade arbetslösheten och tendenserna till ökade klyftor i samhället ställer t.ex. allt större krav på aktiva insatser från socialtjänstens sida för att verka för människors ekonomiska och sociala trygghet. Arbetslösheten, de neddragna kommunala resurserna, förändringarna i socialförsäkringssystemen och en omfattande systemkritik mot välfärdspolitikens grundvalar är några av de nya förutsättningar som präglar socialtjänstens verklighet i dag. Resurserna för att ge stöd och hjälp är mer begränsade än tidigare. Det är nödvändigt att hitta praktiska vägar att skapa största möjliga effektivitet i det sociala arbetet.
När det gäller målen för arbetet med vissa grupper i samhället skall socialtjänsten även i framtiden verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden, att äldre människor kan leva och bo självständigt, att människor med funktionshinder kan delta i samhällets gemenskap och leva som andra, att människor som missbrukar alkohol eller andra beroendeframkallande medel kommer ifrån sitt beroende och att människor som saknar medel till sitt uppehälle får möjlighet att klara sin försörjning. I likhet med regeringen anser utskottet att det är angeläget att socialtjänstens arbete mer än tidigare inriktas på att verka med barnens bästa för ögonen. De anhörigas insatser inom vård och omsorg har alltmer kommit att uppmärksammas. Socialtjänsten bör därför underlätta för närstående som vårdar äldre, långvarigt sjuka eller handikappade. Detta kan också i högre grad möjliggöra ökad valfrihet och kontinuitet i omsorgen. Socialtjänsten bör också i högre utsträckning stödja frivilligt socialt arbete. Ökad samverkan mellan socialtjänsten och andra samhälleliga verksamheter är något som lyfts fram som särskilt angeläget i propositionen. Utskottet, som menar att det finns ett stort behov av att mer effektivt utnyttja samhällets samlade resurser för att bättre kunna tillgodose människors behov av stödåtgärder och förhindra att människor hamnar i en rundgång mellan de olika välfärdssystemen, delar denna inställning. Individens problem och behov får inte snävt betraktas endast ur den egna myndighetens perspektiv, vilket under en lång tid präglat delar av den offentliga sektorn. En helhetssyn skall som tidigare anförts prägla arbetet inom socialtjänsten.
Socialbidragets syfte är inte att fungera som en långsiktig försörjningskälla utan skall vara samhällets sista försörjningsstöd och träda in när i princip alla andra möjligheter uttömts. Under 1990-talet har andelen socialbidragstagare kraftigt ökat och fler har blivit beroende av socialbidrag för sin försörjning under allt längre tid till följd av bl.a. den höga arbetslösheten och de nödvändiga besparingarna inom välfärdssystemen. Utskottet delar regeringens inställning att socialbidraget måste återgå till att vara ett sista skyddsnät för tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd. Utskottet är därför mycket positivt till att regeringen avser att tillsätta en ny utredning som bl.a. skall få till uppgift att granska samspelet mellan socialbidraget och förändringarna i de statliga bidrags- och försäkringssystemen nu och i framtiden. Detta är helt nödvändigt eftersom förändringarna i de generella trygghetssystemen i viss mån givit socialtjänsten en roll som allmän inkomstgarant. Den ekonomiska krisen har också visat på svårigheter i finansieringen av socialtjänsten. Utredningen skall därför även granska socialtjänstens finansiering och möjligheterna att få långsiktig stabilitet i resurserna på omsorgsområdet så att höjda socialbidragskostnader till följd av besparingar i socialförsäkringssystemen inte tränger undan resurserna för äldre-, handikapp- och barnomsorgen. Det finns vissa grupper som det enligt utskottet borde vara möjligt att finna andra stödformer för än socialbidrag, t.ex. arbetslösa med en svag förankring på arbetsmarknaden och vissa pensionärsgrupper som inte är berättigade till svensk eller utländsk pension.
Utskottet anser att orsakerna till ökade socialbidragskostnader skall angripas - inte socialbidragstagarna. Människor som behöver socialbidrag har rätt att bemötas med respekt och utan förutfattade meningar. Utskottet anser inte att det finns skäl att misstro socialbidragstagarnas vilja att klara sig själva, särskilt inte i tider av hög arbetslöshet och olika socialpolitiska sparåtgärder. Obestridligt är dock att utredningar om behovet av socialbidrag måste innefatta vissa krav och kontrollmoment men det får inte kännas förnedrande att ansöka om socialbidrag. Utskottet anser att de tendenser till ökade klyftor i samhället mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa, mellan dem som kan försörja sig själva och dem som behöver samhällets hjälp och mellan svenskar och invandrare måste motverkas på alla sätt. Att bekämpa arbetslösheten förblir därför som regeringen anför det viktigaste målet också för det socialpolitiska området.
Den höga arbetslösheten har kommit att förändra socialtjänstens arbete i riktning mot att bli en arbetsmarknadsförberedande verksamhet för främst ungdomar, invandrare och ensamstående föräldrar. Det är därför välkommet att den nya utredningen även skall se över behovet av att anpassa socialtjänstlagen efter de nya förutsättningarna på arbetsmarknaden.
I propositionen betonas vikten av att socialtjänsten bistår den enskilde med aktiva insatser som skall syfta till att hjälpa den enskilde att på kort eller lång sikt klara sin försörjning utan socialbidrag. I lagförslaget finns också ett förtydligande av den enskildes eget ansvar för att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Utskottet återkommer i det följande till detta förslag samt till förslag om att precisera socialtjänstlagens regler om rätten till bistånd. Även övriga kompletteringar av nuvarande lagstiftning som regeringen föreslår behandlas i det följande.
Andra uppgifter för den kommande utredningen är att ytterligare granska avgränsningen mellan rättighets- och skyldighetslagstiftning i SoL samt att analysera rättssäkerhetsaspekterna och kostnadskonsekvenserna för kommunerna när det gäller förvaltningsbesvär. Även lagens struktur och konstruktion skall ses över. Utskottet instämmer häri och delar också uppfattningen att det är angeläget att tillsynen över socialtjänsten effektiviseras och att utredningen får till uppgift att lämna förslag härom. Riksdagen följde utskottet (rskr. 264). Regeringen har den 25 september 1997 beslutat om direktiv (1997:109) för översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen och socialtjänstens uppgifter. Utredaren skall analysera och lämna förslag som bl.a. berör sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem, lagens konstruktion och struktur, socialtjänstens finansiering, socialtjänstens uppgift att främst bistå vid tillfälliga sociala eller ekonomiska problem samt formerna för tillsynen över socialtjänsten. Även begreppet skälig levnadsnivå skall analyseras.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyker motion So615 (m) yrkandena 1-3.
Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen I motion So615 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas ett tillkännagivande till regeringen om vad som anförts i motionen om en riksnorm för socialbidragen (yrkande 4). Enligt motionärernas mening skall socialbidragets storlek avgöras av de enskilda kommunerna. Detta ligger också i linje med att beslut bör fattas på en nivå så nära människorna som möjligt. Andra skäl till att låta kommunerna fastställa normnivån är bl.a. att såväl kostnadsnivån som lönenivån för breda grupper skiljer sig mellan olika delar av landet och att de enskilda kommunerna har bäst kännedom om de lokala förhållandena. Ett ytterligare skäl är att socialtjänstens stödinsatser skall utgå från en helhetssyn, där det ekonomiska biståndet endast utgör en del. Med en riksnorm finns en risk att det går slentrian i bedömningen av det ekonomiska biståndet och att detta inte prövas mot andra åtgärder som kan vara lämpliga. I grunden handlar frågan om riksnorm eller ej om tilltron till det kommunala självstyret. Skall kommunerna stå för finansieringen av biståndet bör de också bestämma nivån på detsamma. I motionen yrkas också att regeringen skall återkomma med förslag dels om att komplettera socialtjänstlagen med en bestämmelse om villkorat bistånd (yrkande 5), dels om att införa en möjlighet för kommunerna att ersätta korttida socialbidrag med lån (yrkande 6). Motionärerna anser att socialtjänsten även i andra fall än som gäller ungdomar upp till 25 år måste ges möjlighet att ställa krav på motprestationer från den som tar emot bistånd. Vidare bör kommunerna få möjlighet att utforma bidragen som lån till personer som hamnar i tillfälligt ekonomiskt trångmål, dvs. till personer som behöver hjälp endast under en kortare period. I motion So670 av Sonja Fransson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om socialtjänstlagen och de funktionshindrades situation. Socialtjänstlagens bestämmelser om försörjningsstöd som skall träda i kraft den 1 januari 1998 kommer enligt motionären att drabba funktionshindrade på ett icke önskvärt sätt. Höga kostnader till följd av funktionshinder kommer enligt motionären inte att ge rätt till försörjningsstöd utan det blir upp till kommunerna att i varje enskilt fall besluta om bistånd skall utgå till sådana kostnader. Som exempel anges att en person med funktionshinder som är beroende av en bostad som är dyrare än vad en låginkomsttagare på orten normalt har möjlighet att kosta på sig inte har rätt till s.k. försörjningsstöd för en sådan fördyring. En person med handikappanpassad bil kan tvingas att sälja bilen. Andra exempel på merkostnader som för en enskild kan vara betydande är ledarhund. Motionären anser att resultatet av den nya socialtjänstutredningen, som bl.a. skall analysera för- och nackdelar med blandningen av rättigheter för den enskilde och skyldigheter för kommuner, bör avvaktas innan de genomgripande förändringarna träder i kraft. I motion So620 av Marietta de Pourbaix-Lundin (m) begärs ett tillkännagivande om att regeringen skall följa effekterna av ändringarna i 6 § socialtjänstlagen. Enligt motionären är det angeläget att följa ändringarna av biståndsparagraferna i SoL. Det får inte bli så att en funktionshindrad som med samhälleligt stöd har en handikappanpassad bil vägras tillfälligt bistånd och i stället uppmanas att sälja bilen.
Bakgrund och tidigare behandling I betänkande 1996/97:SoU18 tillstyrkte utskottet regeringens förslag i proposition 1996/97:124 om att komplettera 6 § SoL med bestämmelser som preciserar rätten till bl.a. försörjningsstöd. I likhet med regeringen ansåg utskottet att det finns behov av en mer preciserad socialbidragsnorm. Utskottet fann det angeläget att det råder en överensstämmelse mellan kommunerna vad gäller socialbidragsnormernas konstruktion och innehåll. För den enskilde är det också av stor betydelse att det finns klara riktlinjer för vilka levnadskostnader som skall täckas genom biståndet. Utskottet ställde sig bakom förslaget om att försörjningsstödet skall delas upp i en schabloniserad del som skall beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter (6 b §). Nivån på den schabloniserade delen av försörjningsstödet skall fastställas av regeringen. Riksnormen skall täcka hushållens normala kostnader för livsmedel, kläder, skor, lek och fritid, hälsa och hygien, förbrukningsvaror samt dagstidning, telefon och TV-licens. I försörjningsstödet, men utanför den s.k. riksnormen, ingår också kostnader för boende, hushållsel, hemförsäkring, arbetsresor, läkarvård, akut tandvård, glasögon, avgifter till fackförening och a-kassa. Sådana kostnader skall behovsprövas utifrån den kostnad som kan beräknas uppkomma under den period hjälp behövs och utifrån vad som är skäligt i det enskilda fallet. Vid skälighetsbedömningen bör en jämförelse göras mellan den enskildes kostnader och en låginkomsttagares. Vidare delade utskottet regeringens inställning att det är rimligt att riksnormen skall kunna frångås och bistånd lämnas med högre eller lägre belopp om särskilda skäl föreligger i det enskilda fallet. Exempel på fall när biståndet kan beräknas till en högre nivå är enligt propositionen när en sökande av medicinska skäl har behov av särskild kost som är dyrare än vanlig kost. Ett annat fall kan vara om en person på grund av rörelsehinder eller andra skäl har svårigheter att upprätthålla kontakter med andra. Nivån kan då behöva höjas för att täcka extra utgifter för telefon och tidningar om dessa utgifter inte täcks av annat särskilt stöd, t.ex. handikappersättning. Beslut om försörjningsstöd kan överklagas genom förvaltningsbesvär. Utskottet ansåg också att socialnämnden skall ha möjlighet (men inte en skyldighet) att utge annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd (6 g §). Det kan t.ex. gälla kostnader för flyttning, möbler, husgeråd, skuldsanering, mer omfattande tandvårdsbehandling, rekreations- och semesterresor. Utskottet delade därvid regeringens uppfattning att utrymme måste skapas för lokala kommunala bedömningar och att kommunen i varje enskilt fall får bestämma om bistånd skall utgå till sådana ändamål. Beslut om ekonomiskt bistånd till andra ändamål än försörjning får ske genom kommunalbesvär. Detta innebär att något annat beslut inte får sättas i det överklagade beslutets ställe. Sammanfattningsvis ansåg utskottet att förslagen i dessa delar utgjorde en bra avvägning mellan kommunens självbestämmande och den enskildes behov av trygghet att få vissa grundläggande behov tillgodosedda när andra möjligheter inte står till buds. Motionsyrkanden bl.a. om avslag på förslaget om riksnorm avstyrktes. Riksdagen följde utskottet (rskr. 1996/97:264). Ändringarna i socialtjänstlagen avseende rätten till bistånd träder i kraft den 1 januari 1998. I samma betänkande tillstyrkte utskottet regeringens förslag om att ge socialtjänsten möjlighet att ställa krav på yngre personer som uppbär försörjningsstöd att delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet som utvecklar den enskildes möjligheter att i framtiden försörja sig själva (6 c- 6 e §§). Utskottet tillstyrkte också ändringar i SoL i förtydligande syfte när det gäller socialtjänstens skyldighet att i högre utsträckning bistå med aktiva åtgärder och den enskildes eget ansvar att göra vad han eller hon kan för att bli självförsörjande. Motionsyrkanden om att socialtjänstens rätt att ställa krav i samband med biståndsprövningen även skall omfatta krav på att t.ex. en missbrukare skall delta i ett visst rehabiliteringsprogram eller att lagregler införs som utöver vad som följer av 6 c-6 e §§ vidgar möjligheterna att ställa krav på den enskilde när han eller hon ansöker om bistånd avstyrktes av utskottet. Detta blev också riksdagens beslut.
Utskottets bedömning Riksdagen har nyligen beslutat att komplettera 6 § SoL med bl.a. en bestämmelse som preciserar rätten till försörjningsstöd och som innebär att försörjningsstödet delas upp i en schabloniserad del som skall beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm samt i en del som avser rätt till ersättning för skäliga kostnader för ett antal andra behovsposter (6 b § SoL). Utskottet anser inte att riksdagen bör frångå sitt tidigare ställningstagande i denna fråga. Som tidigare nämnts kommer frågan om socialtjänstens finansiering att behandlas av utredningen om översyn av socialtjänsten. Motion So615 (m) yrkande 4 avstyrks. Utskottet vidhåller också sin tidigare inställning när det gäller frågan om s.k. villkorat bistånd och avstyrker därmed yrkande 5 i motion So615 (m). Enligt 33 § SoL får socialnämnden återkräva ekonomisk hjälp som den enskilde har erhållit för sin försörjning om det har lämnats som förskott på en förmån eller ersättning till den som är indragen i arbetskonflikt eller (fr.o.m. den 1 januari 1998) till den som på grund av förhållanden som han eller hon inte kunnat råda över hindrats från att förfoga över sina inkomster eller tillgångar. Kompletteringen avser bl.a. de fall då det uppstått felaktigheter i tekniska system för löneutbetalningar och banktransaktioner. Annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd enligt 6 b § får återkrävas om det har getts under villkor om återbetalning. Bistånd till försörjning kan också utges med lägre norm i de fall en sökande bedöms ha behov av bistånd endast under en kortare tid. Utskottet finner mot denna bakgrund ingen anledning att föreslå en sådan ändring i socialtjänstlagen som yrkas i motion So615 (m) yrkande 6. Yrkandet avstyrks. I motion So670 riktas kritik mot att rätten till försörjningsstöd begränsats till vissa i lagen angivna behov och att ekonomiskt bistånd till övriga behov blir ett frivilligt åtagande för kommunerna. Motionären befarar att detta kommer att drabba funktionshindrade på ett icke önskvärt sätt. Utskottet vill erinra om att den enskilde genom biståndet skall tillförsäkras en skälig levnadsnivå och att biståndet skall utformas så att det stärker den enskildes resurser att leva ett självständigt liv. Detta gäller oavsett om bistånd utgår med stöd av 6 b eller 6 g. Ambitionsnivån skall således vara oförändrad även om kommunerna ges en större frihet att bestämma om delar av biståndet. Utskottet är inte nu berett att ta något initiativ med anledning av motionen. Utskottet anser dock att det är angeläget att regeringen följer effekterna av ändringarna i socialtjänstlagen när det gäller rätten till bistånd och återkommer till riksdagen om det behövs. Utskottet utgår från att detta sker utan något tillkännagivande härom från riksdagen. Motionerna So620 (m) och So670 (s) avstyrks därmed.
Annat bistånd, m.m. I motion So430 av Chatrine Pålsson m.fl. (kd) yrkas att riksdagen beslutar att 6 f § SoL skall kompletteras med ?personligt stöd? (yrkande 11). Motionärerna är kritiska till de nyligen beslutade ändringarna i socialtjänstlagen som innebär att avlösning och personligt stöd till funktionshindrade och deras familjer skall ligga utanför rätten till bistånd. 6 f § som reglerar rätten till annat bistånd än försörjningsstöd bör därför kompletteras att omfatta även personligt stöd. I motion So803 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen beslutar att komplettera 6 f § SoL med en bestämmelse om avlösarservice (yrkande 6). Motionären anser att rätten till avlösarservice för en person som har en funktionshindrad anhörig skall återinföras i socialtjänstlagen. I motion So440 av Inger Davidson (kd) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om vad i motionen anförts om ett förtydligande i socialtjänstlagen när det gäller kommunens stöd till anhörigvårdare (yrkande 1) och behovet av riktlinjer för stöd till anhörigvårdare (yrkande 2). Motionären anser att ett förtydligande behövs när det gäller kommunens ansvar för anhörigstöd enligt socialtjänstlagen. Vidare bör Socialstyrelsen ges i uppdrag att fastställa speciella föreskrifter för hur stödet skall utformas. Enligt motionären bör en uppsökande verksamhet komma till stånd i de kommuner som saknar sådan. Omfattningen av avlastningen och övriga insatser bör läggas fast och garanteras.
Bakgrund och tidigare behandling I betänkande 1996/97:SoU18 tillstyrkte utskottet regeringens förslag att rätten till annat bistånd än försörjningsstöd skall omfatta färdtjänst, hjälp i hemmet (hemtjänst) och särskilt boende för service och omvårdnad för äldre eller bostad med särskild service för funktionshindrade (6 f §). Dessa slags insatser utgjorde enligt utskottets mening grundläggande delar av den kommunala äldre- och handikappomsorgen. (Riksdagen har därefter beslutat om en ny lag om färdtjänst, prop. 1996/97:115, bet. 1997/98:TU3, rskr. 1997/98:10). Lagen som träder i kraft den 1 januari 1998 ersätter socialtjänstlagens bestämmelser om färdtjänst.) Utskottet delade också regeringens inställning att kommunen skall ha rätt (men inte en skyldighet) att utge annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd eller bistånd i form av olika stöd, vård och behandlingsinsatser som inte omfattas av 6 f § (och som inte är hälso- och sjukvård) om det finns skäl för det (6 g §). Enligt nuvarande ordning kan beslut om bistånd som prövas enligt 6 § SoL överklagas genom förvaltningsbesvär, således även sådant bistånd som fr.o.m. den 1 januari 1998 skall rymmas under 6 g §. Efter årsskiftet kommer beslut om annat ekonomiskt stöd än försörjningsstöd eller om bistånd i form av sådana stöd, vård och behandlingsinsatser som ligger utanför 6 f § inte att kunna överklagas genom förvaltningsbesvär. Detta innebär att den förvaltningsdomstol som skall pröva det överklagade beslutet inte kan pröva skäligheten i det enskilda fallet eller sätta ett helt eller delvis nytt beslut i det överklagade beslutets ställe. Överklagande får i stället ske genom kommunalbesvär, dvs. enligt den ordning som anges för laglighetsprövning i 10 kap. kommunallagen. I betänkandet behandlades också motionsyrkanden om att annat bistånd enligt 6 f § SoL skall kompletteras att omfatta även rätt till avlösning, ledsagning och personligt stöd. Utskottet gjorde följande bedömning.
Utskottet delar regeringens uppfattning att kommunerna bör ges större utrymme än i dag att besluta hur den enskildes behov av stöd, vård eller behandling skall tillgodoses. Kommunerna har kostnadsansvaret och goda möjligheter att utforma insatserna efter individuella behov och lokala förutsättningar. Många i behov av avlösning och ledsagning och liknande stödinsatser känner stor oro inför regeringens förslag att lägga dessa insatser utanför rätten till bistånd och därmed inskränka möjligheten till prövning av kommunala beslut i domstol. Utskottet har full förståelse för detta men utgår liksom regeringen från att den enskilde även fortsättningsvis kommer att få behovet av stöd, vård eller behandling tillgodosett av socialnämnden, även om han inte har möjlighet att få beslutet omprövat genom förvaltningsbesvär. Regeringens förslag innebär inte att kommunernas ansvar enligt 10 § SoL eller enligt bestämmelserna om omsorger om äldre människor och människor med funktionshinder i 19-21 §§ minskar. Utskottet vill i detta sammanhang framhålla att det i propositionen föreslås ett tillägg i 5 § SoL som stadgar att socialnämnden genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående. Nämndens insatser skall vidare enligt 9 § SoL utformas och genomföras i samråd med den enskilde. Utskottet vill även betona att begreppet skälig levnadsnivå kvarstår i lagen och att någon ändrad tolkning av dess innebörd inte är avsedd vad gäller insatsernas kvalitet och omfattning. I hemtjänsten kan för övrigt ingå vissa inslag av avlösning och ledsagning. Motionerna avstyrktes. Riksdagen som följde utskottet antog 6 b och 6 g §§ SoL och avslog motionsyrkandena (rskr. 264). Lagändringarna (med undantag av färdtjänst) träder i kraft den 1 januari 1998. Utskottet delade också regeringens inställning att det är viktigt att synliggöra behovet av och utveckla stödet till dem som vårdar närstående. Det är enligt utskottets mening angeläget att de anhörigas ofta mycket påfrestande situation förbättras. Utskottet såg därför positivt på förslaget att införa en bestämmelse i 5 § SoL om att socialnämnderna genom stöd och avlösning bör underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. Utskottet hade inte något att invända mot att stödet till anhöriga blir en frivillig verksamhet för kommunerna och att kommunerna får ett avgörande i hur insatserna utformas. Genom den nya bestämmelsen markeras dock vikten av socialtjänstens ansvar. Utskottet betonade att tidiga och förebyggande insatser, ett förbättrat och utvecklat innehåll i olika stödinsatser och en medveten strategi för att organisera stödet är viktiga förutsättningar för att syftet med bestämmelsen skall kunna uppnås.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker bifall till motionerna So430 (kd) yrkande 11, So803 (m) yrkande 6 och So440 (kd) yrkandena 1 och 2.
Vissa förutsättningar för ekonomiskt bistånd I motion So633 av Martin Nilsson (s) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om socialbidrag för studerande ungdomar under 21 år. Motionären anser att ungdomar under 21 år som fortfarande studerar skall ha en ovillkorlig rätt till socialbidrag för att fortsätta sina studier i de fall deras föräldrar vägrar att ta ansvar för den unges försörjning. Endera bör socialtjänstlagen ändras eller en möjlighet införas för socialnämnden att kräva föräldrarna på ett belopp motsvarande det som socialnämnden utbetalat. I motion Ub708 av Britt-Marie Danestig m.fl. (v) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om kommunernas betydelse för studenters ekonomi (yrkande 3). De största ekonomiska orättvisor som finns för studerande i dag beror ofta på skillnaden i praxis mellan olika kommuner när det gäller möjligheten att erhålla socialbidrag under sommarferierna. I motion So656 av Göran Hägglund (kd) begärs ett tillkännagivande om behovet av att ändra gällande regler för att undanröja de problem som tas upp i motionen. Motionären anser det oacceptabelt att vissa kommuner nekat biståndssökande socialbidrag med hänvisning till att den biståndssökande har tillgångar i form av pensionssparande. Med hänsyn till att det avdragsgilla sparandet är bundet till dess personen i fråga uppnått 55 års ålder är det enligt motionären fel att neka socialbidrag med hänvisning till att personen har medel som han i praktiken inte kan komma åt. Åtgärder behövs för att komma till rätta med detta missförhållande, anser motionären. I motion So805 av Thomas Julin m.fl. (mp) hemställs om att regeringen skall återkomma med förslag som innebär att höjningen av barnbidraget inte skall räknas som inkomst och därmed kunna reducera socialbidraget (yrkande 1). I motion Sf256 av Marie Engström m.fl. (v) hemställs om en utredning av hur barnfamiljer med inkomster under socialbidragsnormen skall få bättre ekonomiska villkor. Motionärerna är positiva till den föreslagna höjningen av barnbidraget men anser att denna höjning även skall komma de barnfamiljer till del som är beroende av socialbidrag för sin försörjning. Med dagens regelsystem betyder ett höjt barnbidrag samtidigt ett sänkt socialbidrag. Om den uttalade politiska inriktningen är att stärka barnfamiljernas ekonomi, är det enligt motionärerna svårt att förklara varför inte familjer i de allra lägsta inkomstklasserna skall omfattas av förbättringen. Det är angeläget att en översyn av dessa brister i transfereringssystemen kommer till stånd. I motion So648 av Ulla Hoffmann m.fl. (v) yrkas att den nya socialtjänstkommittén skall ges i uppdrag att lämna förslag till samordning mellan socialtjänstlagen och föräldrabalken. Enligt motionären råder en diskrepans mellan socialtjänstlagen och föräldrabalken. Enligt föräldrabalken upphör föräldrarnas underhållsskyldighet när barnet fyller 18 år. Underhållsskyldigheten utsträcks dock om barnet går i skolan dock längst till dess barnet fyller 21 år. Motionärerna anser det oacceptabelt att vissa kommuner tillämpar en samboendenorm för livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar över 18 år. Föräldrar och barn, för vilka underhållsskyldigheten upphört, bör betraktas som enskilda individer vid bestämmande av socialbidrag för sådana poster.
Bakgrund, m.m. För att en sökande skall ha rätt till bistånd enligt socialtjänstlagen gäller att denne har ett faktiskt behov och att biståndet inte kan tillgodoses på annat sätt, t.ex. genom arbete eller viss utbildning, genom socialförsäkringsförmåner, genom föräldrars underhållsskyldighet, att behovet kan tillgodoses av annan huvudman eller genom att den sökande använder egna realiserbara inkomster. Kommunen har enligt 3 § SoL det yttersta ansvaret för att den enskilde får det stöd och den hjälp som han eller hon behöver. Avsikten med bestämmelsen är enligt lagens förarbeten inte att kommunen skall träda i en annan huvudmans ställe, dvs. det yttersta ansvaret innebär inte någon inskränkning i det ansvar som åvilar annan huvudman. Enligt föräldrabalken (7 kap. 1 §) skall föräldrarna svara för underhåll åt barnet efter vad som är skäligt med hänsyn till barnets behov och föräldrarnas samlade ekonomiska förmåga. Underhållsskyldigheten upphör när barnet fyller arton år. Går barnet i skolan vid denna tidpunkt eller återupptas skolgången innan barnet fyller 19 år, är föräldrarna underhållsskyldiga så länge skolgången pågår dock längst till dess barnet fyller 21 år. Till skolgång räknas studier i grundskolan eller gymnasieskolan eller annan jämförbar grundutbildning. Förutom att en förälder som inte har vårdnaden om barnet och inte heller bor tillsammans med barnet är skyldig att betala underhållsbidrag kan även föräldrar som har vårdnaden om ett barn av tingsrätten åläggas att betala underhåll om de försummar sin skyldighet att ansvara för barnet (FB 7 kap. 2 och 6 §§). Socialnämnden skall enligt 12 § SoL bl.a. verka för att barn och ungdomar växer upp under trygga och goda förhållanden och i nära samarbete med hemmen främja en gynnsam fysisk och psykisk utveckling hos barn och ungdom. Ungdomar som har fyllt 15 år har rätt att själva söka bistånd enligt socialtjänstlagen (56 § SoL). Vid behovsprövningen tas dock vanligtvis hänsyn till hela familjens ekonomiska situation. Enligt Socialstyrelsens Allmänna råd 1992:4 måste socialtjänsten kunna ingripa med ekonomisk hjälp även till en ung person vars försörjning åvilar vårdnadshavaren när inga andra möjligheter står till buds. Huvudregeln när det gäller vuxna studerande är att de skall kunna försörja sig själva genom de stödformer som finns inom studiemedelssystemet. I socialstyrelsens Allmänna råd, 1992:4, sägs att bistånd bör kunna utgå till studerande i vissa akuta situationer. Som exempel anges studerande som uppbär studiemedel under terminerna men är arbetslösa under sommarferierna. Det krävs dock att den biståndssökande stått till arbetsmarknadens förfogande, dvs. sökt feriearbete. Genom den lagändring som riksdagen nyligen beslutat om kommer kommunerna fr.o.m. den 1 januari 1998 att kunna kräva att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Åtgärderna för studerande får dock utformas med hänsyn till att bistånd i första hand söks därför att andra alternativ, t.ex. feriearbete saknas. Som ovan nämnts är en grundläggande princip för rätt till bistånd att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Finns t.ex. kontanter eller realiserbara tillgångar skall dessa användas för försörjningen. Socialministern har i svar på fråga i riksdagen angående socialbidrag och pensionssparande anfört att det krävs synnerliga skäl för att få tillgång till pensionssparade medel och att pengarna skall bidra till en varaktig hjälp ur ekonomiska svårigheter. Huruvida reglerna för att bryta ett privat pensionssparande är alltför stränga ansåg sig socialministern inte kunna uttala sig om. Hon ansåg också att det var för tidigt att uttala sig om det eventuellt kunde finnas behov av att göra ändringar i socialtjänstlagen. Det kan dock finnas skäl att närmare följa frågan. Skulle det visa sig att det behövs förtydligande eller preciseringar av gällande bestämmelser är socialministern beredd att återkomma med förslag om ändringar. Vid beräkning av socialbidrag läggs normalt normbeloppet för de familjer som ingår i hushållet ihop till ett bruttobehov. Därefter dras familjens alla inkomster från denna summa varefter familjens nettobehov täcks genom socialbidrag. Lön eller annan inkomst efter skatt skall avräknas. Detta innebär att även sjukpenning, föräldrapenning och eventuell pension avräknas, liksom andra inkomster t.ex. räntor, arvoden, underhållsbidrag och bidragsförskott. Barnbidrag, flerbarnstillägg och studiebidrag räknas också som inkomst och avräknas från bruttobehovet. Handikappersättning är ersättning för de merkostnader som följer av vissa mer långvariga handikapp. Sådan ersättning reducerar inte socialbidraget. (Socialstyrelsens Allmänna råd 1992:4).
Utskottets bedömning Utskottet anser att motion So633 (s) i allt väsentligt är tillgodosedd genom föräldrabalkens regler om föräldrars underhållsskyldighet samt socialtjänstlagens bestämmelser om bl.a. kommunens yttersta ansvar för att den enskilde får det stöd och den hjälp han eller hon behöver när inga andra möjligheter står till buds och allmänna skyldigheter som åligger socialnämnden när det gäller barn och ungdomar. Motionen avstyrks. Mot bakgrund av vad som gäller beträffande ekonomiskt bistånd till vuxna studerande finner utskottet inte skäl för riksdagen att ta något initiativ med anledning av motion Ub708 (v) yrkande 3. Motionen avstyrks. Barnfamiljernas ekonomiska situation kommer att förbättras genom att barnbidragen och ersättningsnivån i föräldraförsäkringen höjs och flerbarns- tilläggen utökas fr.o.m. den 1 januari 1998. Därigenom kommer också behovet av ekonomiskt bistånd till försörjningen i form av socialbidrag att minska för de barnfamiljer som i dag är beroende av socialbidrag och andra familjer kan undvika att hamna i ett sådant beroende. På samma sätt minskar behovet av socialbidrag om lön eller andra bidrag höjs. Att slippa vara beroende av socialbidrag för försörjningen eller att minska detta behov har enligt utskottet ett värde i sig. Utskottet vill också, som tidigare anförts, framhålla att socialbidragets syfte inte är att fungera som en långsiktig försörjningskälla. Socialbidraget skall vara det yttersta skyddsnätet och träda in när enskilda och familjer av olika skäl inte kan klara sin försörjning på annat sätt eller då lön och andra inkomster, t. ex. olika statliga bidrag och socialförsäkringsförmåner, inte räcker till, dvs. vid tillfälliga ekonomiska behov när i princip alla andra möjligheter uttömts. Utskottet delar motionärernas oro för de barnfamiljer som uppbär socialbidrag och som inte får sina inkomster ändrade trots att barnbidraget höjs. En lösning på problemen är dock inte att föreslå en förändring av vilka inkomster som skall beaktas vid bestämmandet av socialbidraget eller att i övrigt ändra socialtjänstlagens bestämmelser om försörjningsstöd. I stället krävs fortsatta ansträngningar för att hindra att människor hamnar i socialbidragsberoende och då främst att förbättra situationen på arbetsmarknaden. Genom att bekämpa arbetslösheten motverkas tendenserna till ökade klyftor i samhället mellan dem som har arbete och dem som är arbetslösa, mellan dem som kan försörja sig själva och dem som behöver samhällets stöd. Det finns även skäl att erinra om att lägre socialbidragskostnader också innebär att kommunerna får ökade resurser för insatser för barn, äldre och personer med funktionshinder. Den nyligen tillsatta utredningen för översyn av vissa frågor rörande socialtjänstlagen skall enligt direktiven (1997:109) bl.a. analysera sambandet mellan socialbidraget och övriga trygghetssystem samt överväga hur systemen bättre skall kunna samverka i förhållande till varandra. Med det sagda avstyrker utskottet motionerna So805 (mp) yrkande 1 och Sf256 (v). En grundläggande princip för rätt till bistånd är att behovet inte kan tillgodoses på annat sätt. Finns t.ex. kontanter eller realiserbara tillgångar i form av t.ex. banktillgodohavanden, aktier och obligationer skall dessa i första hand användas för försörjningen. Det skall således vara fråga om tillgångar som är tillgängliga för den enskilde. Utskottet är inte berett att nu ta något initiativ när det gäller frågan om individuellt pensionssparande skall anses som realiserbar tillgång vid bedömningen av rätt till bistånd till försörjningen. Regeringen bör dock följa frågan och återkomma till riksdagen med förslag till förtydliganden eller preciseringar av gällande bestämmelser om det skulle visa sig nödvändigt. Motionen So656 (kd) avstyrks därmed. När det gäller den fråga som aktualiseras i motion So648 (v) kan nämnas att livsmedel, kläder och skor, fritid och hygien räknas som personliga kostnader och förbrukningsvaror, dagstidning, telefon, TV-licens m.m. samt hushållsel och hemförsäkring som gemensamma hushållskostnader enligt Socialstyrelsens ändringar i allmänna råd om socialbidrag (SOSFS 1996:22). För personer som inte är att anse som samboende (dvs. som inte är gifta eller lever samman med någon under äktenskapsliknande förhållanden) men som ingår i hushållsgemenskap med flera personer skall normen beräknas såsom personliga kostnader för ensamstående plus kvoten av gemensamma kostnader för hushållet och antalet medlemmar i hushållet. Genom de nyligen beslutade ändringarna i socialtjänstlagen har som ovan nämnts rätten till försörjningsstöd preciserats, bl.a. genom att en riksnorm införts för vissa kostnadsposter (ikraftträdande den 1 januari 1998). Nivån på försörjningsstödet i denna del skall fastställas av regeringen och liksom hittills grunda sig på de konsumtions- och prisstudier som Konsumentverket gör avseende olika hushålls baskonsumtion. Regeringen har den 20 november 1997 beslutat om ändring i socialtjänstförordningen med bl.a. precisering av riksnormen. För en vuxen person som inte är att anse som samboende men som ingår i hushållsgemenskap med flera personer beräknas normen såsom personliga kostnader för ensamstående plus kvoten av gemensamma kostnader för hushållet och antalet medlemmar i hushållet. Socialstyrelsen kommer enligt uppgift att utfärda ett meddelandeblad med anledning av ändringarna samt nya allmänna råd till ledning för tillämpningen av socialtjänstlagen. Mot bakgrund av det anförda avstyrker utskottet motion So648 (v).
Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen I motion A455 av Karin Pilsäter m.fl. (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om förändring av socialtjänstens vistelsebegrepp (yrkande 3). Motionärerna framhåller att ett allvarligt problem för många skärgårdskommuner är att de tvingas betala t.ex. hemtjänst också för människor som inte är skrivna i kommunen utan bara bor där under sommaren. Äldre och handikappade människor skall självfallet ha möjlighet att vistas i sina fritidshus när de så önskar, men det vore rimligt att deras respektive hemkommun betalar för den eventuella service som krävs för att göra vistelsen möjlig, anser motionärerna. Socialtjänstlagen bör därför ändras så att hemkommunen och inte vistelsekommunen får stå för kostnaderna. I motion So664 av Ingegerd Wärnersson och Anita Jönsson (s) hemställs om ett tillkännagivande om ändringar i socialtjänstlagen såvitt avser placeringskommunens ansvar. Motionärerna anser att placeringskommunens ansvar enligt SoL bör utvidgas till att gälla även särskilda stödinsatser i skolan och att ansvaret skall åvila placeringskommunen även i de fall barnet är folkbokfört i vistelsekommunen.
Bakgrund Enligt 3 § SoL har kommunen ansvar för att den som vistas i kommunen får den hjälp och det stöd som han eller hon behöver. Riksdagen har nyligen beslutat att vissa undantag skall göras från denna regel genom att 3 § kom-pletterats med att ett nytt fjärde stycke och två nya paragrafer, 6 h § och 72 a §, införts i lagen (prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr. 264). Undantagen gäller bl.a. beslut om placeringar som verkställts utanför hemkommunen. I dessa fall har placeringskommunen, dvs den kommun som fattat beslut om vistelse i familjehem, hem för vård eller boende eller särskild boendeform i annan kommun, ansvaret för det bistånd som den enskilde behöver. Placeringskommunens ansvar gäller också betalningsansvar enligt lagen (1990:1404) om kommunernas betalningsansvar för viss hälso- och sjukvård. 6 h § SoL syftar till att underlätta för äldre och vårdbehövande personer att flytta till en annan kommun. En person som till följd av ålderdom, funktionshinder eller allvarlig sjukdom har behov av omfattande vård- och omsorgsinsatser har enligt 6 h § SoL rätt att hos inflyttningskommunen ansöka om bistånd i form av hjälp i hemmet eller särskilt boende. Det förhållandet att sökandens behov är tillgodosedda i hemkommunen får inte beaktas vid denna prövning. Vid samma tillfälle avslog riksdagen motionsyrkanden om ytterligare undantag från principen om vistelsekommunens ansvar. Socialtjänstkommittén anförde i sitt delbetänkande (SOU1993:30) att undersökningar gjorda av Svenska Kommunförbundet inte visade att attraktiva turistkommuner drabbats av stora kostnader till följd av bestämmelser om vistelsekommunens ansvar. Vidare anfördes att vistelsekommunens ansvar för hemtjänst i samband med fritidsboende accepterats av de flesta kommuner.
Utskottets bedömning Utskottet anser inte att riksdagen bör frångå sitt tidigare ställningstagande i frågan om vistelsekommunens ansvar. Det är dock angeläget att regeringen följer utvecklingen på området. Motionerna A455 (fp) yrkande 3 och So664 (s) avstyrks därmed.
Kommunala avgifter I motion So407 av Gullan Lindblad m.fl. (m) yrkas att riksdagen som sin mening ger regeringen till känna vad i motionen anförts om precisering av 35 § socialtjänstlagen (yrkande 1). Motionärerna anser att den konflikt som finns mellan kommunallagen och socialtjänstlagen är oacceptabel. Kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna som anges i förarbetena till kommunallagen ger enligt motionärerna inte något utrymme för inkomstfördelande verksamhet. Motionärerna föreslår att regler införs som mer precist anger vad som menas med skäliga avgifter i 35 § socialtjänstlagen. I samma motion begärs tillkännagivanden om vad som anförts om tillämpning av självkostnadsprincipen vad gäller taxor som har samband med myndighetsutövning (yrkande 2) och om att förbud mot inkomstrelaterade och progressiva taxor bör införas i kommunallagen (yrkande 3). I motionen redovisas bl.a. likställighets- och självkostnadsprincipens tillämpning på kommunala avgifter, särskilt sådana som avser hemtjänsten, inom socialtjänstens område. Motionärerna pekar på att många kommuner under senare år övergått till helt inkomstrelaterade taxor för hemtjänsten, både när det gäller servicedelen (städning, tvätt, inköp, måltidsleveranser, trygghetslarm) och omvårdnadsdelen (hygieninsatser, hjälp vid måltider, aktivering, tillsyn). Detta har enligt motionärerna skapat ett betydande missnöje hos de personer som har något högre inkomster och som måste betala avgifter relaterade till inkomsten oberoende av hur mycket eller hur litet hjälp de får. Att de progressiva taxorna och taxor som utgår oberoende av hur mycket service som tillhandahålls skapar irritation är enligt motionärerna förståeligt, inte minst mot bakgrund av att det höga skattetrycket under decennier bl.a. motiverats med att skatten utgör en förskottsbetalning för erforderlig service vid ålderdom och sjukdom. Motionärerna anser att det är hög tid att självkostnadsprincipen i det här aktuella sammanhanget får en klar utformning. Vidare föreslås att regler bör införas i kommunallagen om att progressiva avgifter relaterade till inkomster inte skall vara tillåtna, eftersom sådana avgifter strider mot den logik som torde eftersträvas i de statliga skatte- och bidragssystemen. Motionärerna begär också ett tillkännagivande om vad som anförts om att primärkommuner som handhar service och omvårdnadsverksamhet årligen skall lämna information om hur självkostnaderna beräknas för olika slag av service och omvårdnad (yrkande 4). Enligt motionärerna har den skattefinansierade äldreomsorgen trängt ut annan verksamhet på äldreområdet. För att främja konkurrensen på service- och omvårdnadsområdet anser motionärerna att kommunerna bör åläggas att årligen annonsera eller på annat sätt informerna medborgarna om vilka självkostnader som tillämpas inom kommunen samt hur service och omvårdnadstaxorna är konstruerade. Sådana upplysningar kommer att skapa incitament bland privata vårdgivare att söka finna nya, billigare och bättre lösningar inom detta tjänsteområde.
Bakgrund och tidigare behandling Enligt 2 kap. 2 § kommunallagen skall kommunmedlemmar behandlas lika, om det inte finns sakliga skäl för något annat (likställighetsprincipen). Detta innebär att särbehandling av enskilda eller grupper av kommunmedlemmar inte får ske på annat än objektiv grund. Likställighetsprincipen kräver beträffande myndighetsutövande uppgifter en objektiv och rättvis behandling av alla kommunmedlemmar, oavsett hur den kommunala verksamheten är organiserad. Principen ger inte utrymme för någon inkomstomfördelande verksamhet. I fråga om kommunala avgifter innebär likställighetsprincipen att avgifter inte utan särskilt författningsstöd får bestämmas till olika belopp beroende på konsumenternas betalningsförmåga (Regeringsrättens årsbok, RÅ 1968 ref. 30). Avgiftsdifferentiering för ekonomiskt mera betydande prestationer får heller inte ske så att exempelvis betalningssvaga grupper får särskilda förmåner. I några speciallagar, t.ex. socialtjänstlagen (1980:620) har undantag från likställighetsprincipen gjorts. Kommunerna har enligt 35 § socialtjänstlagen rätt att ta ut differentierade avgifter relaterade till de hjälpbehövandes ekonomiska villkor. Kommunala avgifter regleras i 8 kap. 3 a och 3 b §§ kommunallagen. Enligt 3 a § får kommuner och landsting ta ut avgifter för tjänster och nyttigheter som de tillhandahåller. För sådana tjänster och nyttigheter som de är skyldiga att tillhandahålla får de ta ut avgifter bara om det är särskilt föreskrivet. Enligt 3 b § får kommuner och landsting inte ta ut högre avgifter än som svarar mot kostnaderna för de tjänster eller nyttigheter som de tillhandahåller (självkostnaden). Självkostnadsprincipen i kommunallagen gäller, om det inte finns några bestämmelser om grunderna för avgiftssättningen i en speciallag. Finns sådana särskilda bestämmelser i speciallagstiftning, gäller de reglerna i stället för den allmänna självkostnadsprincipen, vilket är fallet med t.ex. avgifter för sociala tjänster som regleras i socialtjänstlagen. Enligt 35 § första stycket socialtjänstlagen får kommunen ta ut skäliga avgifter enligt grunder som kommunen bestämmer för plats i av kommunen anordnad förskola, fritidshem, integrerad skolbarnomsorg, familjedaghem, familjerådgivning, hjälp i hemmet, service och omvårdnad, boende i särskilda former för service och omvårdnad för äldre människor eller boende i bostäder med särskild service för funktionshindrade eller annan liknande social tjänst. Avgifterna får dock inte överstiga kommunens självkostnader. I 35 § tredje stycket föreskrivs att avgifter för hjälp i hemmet, service och omvårdnad samt boende, tillsammans med vissa vårdavgifter enligt hälso- och sjukvårdslagen (1982:763), inte får uppgå till så stort belopp att den enskilde inte förbehålls tillräckliga medel för sina personliga behov. I betänkandet 1996/97:KU12 behandlade konstitutionsutskottet motionsyrkanden (m) om tillämpning av självkostnadsprincipen och behovet av en klarare utformning av denna princip enligt vad som förespråkades i motionen samt frågan om förbud för kommunerna att tillämpa inkomstrelaterade avgiftssystem. Konstitutionsutskottet avstyrkte motionsyrkandena med följande motivering.
- - - Enligt utskottets mening är utformningen av självkostnadsprincipen och de tillhörande författningskommentarerna samt rättspraxis på området så klara att några större tolknings- eller tillämpningsproblem inte skall behöva uppstå i det här aktuella avseendet. Utskottet finner anledning att i sammanhanget framhålla att om särskilda bestämmelser om avgifter finns i speciallagstiftning, gäller dessa regler i stället för självkostnadsprincipen. Så är fallet med 35 § första stycket socialtjänstlagen (1980:620) när det gäller avgifter inom området sociala tjänster som barn- och äldreomsorg. Av förarbetena till socialtjänstlagen (1979/80:1 A del 1) framgår att kommunerna enligt praxis har rätt att ta ut differentierade avgifter, dvs. avgifter grundade på hjälptagarens ekonomiska villkor, för sociala tjänster av servicekaraktär, t.ex. social hemhjälp och färdtjänst. Enligt propositionen har någon annan regel om principerna för individuellt bestämda avgifter än att de skall vara skäliga inte ansetts böra ges (s. 547). - - - Från kommunalrättsliga synpunkter finner utskottet att det saknas grund för att införa ett förbud mot inkomstrelaterade avgiftssystem. Utskottet konstaterar att även i detta hänseende är bestämmelserna i socialtjänstlagen överordnade kommunalrätten. Enligt 35 § socialtjänstlagen får kommunerna ta ut skäliga avgifter enligt de grunder som kommunen bestämmer. Som framgått ovan är kommunerna i sin fulla rätt at ta ut differentierade avgifter relaterade till de hjälpbehövandes ekonomiska villkor, förutsatt att avgifterna är skäliga. - - - I betänkande 1996/97:SoU18 (s. 93) avstyrkte socialutskottet ett motionsyrkande om precisering av vad som avses med skäliga avgifter enligt 35 § SoL. Utskottet fann inte att det då förelåg anledning att närmare precisera vad som avses med skäliga avgifter enligt SoL. Regeringen har nyligen beslutat att tillsätta en utredning med uppgift att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform och föreslå förändringar som leder till bättre samordning mellan författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till det särskilda boendet. Även vissa avgiftsfrågor inom vård- och omsorgsområdet skall behandlas. Bl.a. skall utredaren kartlägga kommunernas tillämpning av självkostnadsbegreppet och redovisa avgiftstäckningsgraden för olika kommuner (Dir. 1997:111).
Utskottets bedömning Utskottet gör inte någon annan bedömning än konstitutionsutskottet när det gäller utformningen av självkostnadsprincipen vad avser kommunala avgifter. Utskottet delar också konstitutionsutskottets bedömning att det saknas grund för att införa ett förbud mot inkomstrelaterade avgiftssystem. Motion So407 (m) yrkandena 2 och 3 avstyrks därmed. När det gäller yrkandet om en precisering av vad som avses med skäliga avgifter enligt 35 § socialtjänstlagen vidhåller utskottet sin tidigare inställning. Vissa avgiftsfrågor inom vård- och omsorgsområdet kommer att behandlas av den utredning som regeringen nyligen tillsatt och vars uppdrag är att analysera olika aspekter av socialtjänstlagens begrepp särskild boendeform samt föreslå förändringar som leder till bättre samordning mellan författningar inom olika samhällsorgan med anknytning till det särskilda boendet. Utskottet avstyrker motion So407 (m) yrkande 1. Även yrkande 4 i samma motion avstyrks.
Övriga motioner
Socionomers yrkesutövning I motion So636 av Ulla Wester-Rudin (s) begärs att riksdagen skall ge regeringen till känna vad som anförts om att statligt reglera socionomers yrkesutövning. Enligt motionären bör socialtjänstens klienter, som ofta befinner sig i kris och beroendeställning, ha rätt att bli bemötta med empati, respekt och professionalism av en socionom som har erforderlig kompetens för arbetet. Legitimation för socionomer är ett bra och nödvändigt instrument för att öka tryggheten för den enskilde klienten. 1994 års behörighetskommitté har i sitt betänkande Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. (SOU 1996:138) gjort en samlad översyn av principerna för legitimation och behörighet samt lämnat förslag bl.a. i frågor om legitimation och behörighetsföreskrifter för olika yrkesgrupper inom hälso- och sjukvården och näraliggande områden. Av kommitténs uppdrag framgår att legitimation hittills inte har förekommit inom socialtjänsten. Förslag om legitimation för bl.a. kuratorer och socionomer har emellertid framförts vid olika tillfällen. Syftet har varit att tillförsäkra allmänheten en god och professionell handläggning inom socialtjänsten. I sina överväganden skulle kommittén enligt direktiven utgå från samma principer som föreslogs gälla för en reglering av yrken inom hälso- och sjukvården. Enligt kommitténs uppfattning finns det goda skäl att ställa höga krav beträffande utbildning och lämplighet hos de personer som deltar i beslutsprocesser och handläggning av ärenden inom socialtjänsten. Personal inom socialtjänsten är dock på ett annat sätt än inom hälso- och sjukvården beroende av vad som beslutats av politiskt tillsatta nämndledamöter. Någon motsvarighet till hälso- och sjukvårdspersonalens särskilda ansvar för medicinska åtgärder finns inte inom socialtjänsten. Kommittén pekar också på variationerna i utbildningsbakgrund och erfarenheter hos personer verksamma inom socialtjänsten. Kommitténs uppfattning är att ett legitimationsförfarande för yrken inom socialtjänsten enligt modell från hälso- och sjukvården inte bör skapas för socialtjänstområdet. Däremot anser kommittén att det kan finnas skäl att överväga en behörighetsreglering eller kompetensreglering knuten till vissa tjänster. För en utförligare redogörelse över kommitténs överväganden hänvisas till betänkandet (s. 441-453). Betänkandet har remissbehandlats och en proposition kan enligt uppgift väntas under våren 1998. I socialtjänstlagen har nyligen införts en bestämmelse om att socialtjänstens arbete skall vara av god kvalitet och att personalen skall ha lämplig utbildning och erfarenhet (prop. 1996/97:124, bet. 1996/97:SoU18, rskr. 264). För en närmare redogörelse hänvisas dels till regeringens proposition, dels till utskottets betänkande (s. 54-59).
Utskottets bedömning Frågan om legitimation för socionomer har behandlats av Behörighetskommittén i betänkandet Ny behörighetsreglering på hälso- och sjukvårdens område m.m. Betänkandet bereds för närvarande i Regeringskansliet och en proposition planeras till våren 1998. Utskottet anser att riksdagen inte bör föregripa regeringens kommande förslag. Motion So636 (s) avstyrks. Samtidigt vill utskottet framhålla betydelsen av kvalité i socialtjänstens insatser. För att uppnå god kvalitet krävs bl.a. personal med lämplig utbildning och erfarenhet. Klienten måste känna trygghet i mötet med personalen och få respekt för sin integritet. En förtroendefull samverkan behövs mellan klienten och socialtjänsten. Riksdagen har nyligen beslutat att i SoL införa en bestämmelse om att socialtjänstens arbete skall vara av god kvalitet och att personalen skall ha lämplig utbildning och erfarenhet. Avsikten med bestämmelsen är att garantera kvalitet i den verksamhet som bedrivs och i de insatser som ges samt att framhålla vikten av hög kompetens hos de olika pesonalgrupperna inom socialtjänsten.
Frivilligcentraler i kommunerna, m.m. I motion So658 av Ola Ström (fp) begärs ett tillkännagivande om vad i motionen anförts om stöd till frivilligcentraler. Motionären anser att s.k. frivilligcentraler är ett utmärkt komplement till den kommunala verksamheten på det sociala området. Cesam i Örebro har initierat frivilligcentraler som ett led i lokalt utvecklingsarbete samt förmedlat kontakter mellan samordnare i landet och ordnat arenor för erfarenhetsutbyte. Enligt motionären har Cesam i dag inte något statligt ekonomiskt stöd till rådgivningsverksamheten för frivilligcentralerna. Statligt stöd bör liksom i Norge utgå till denna verksamhet, anser motionären. I motion So635 av Ulla Wester-Rudin (s) yrkas att riksdagen uppdrar åt regeringen att tillsätta en utredning för att utreda möjligheterna att inrätta försöksregioner med socialjourer. Enligt motionären har de flesta kommuner inrättat någon form av socialjour. Bristande resurser och ojämn arbetsbelastning under nätter och helger har dock medfört att den sociala servicen då oftast är bristfällig. För att få till stånd en fungerande socialjour anser motionären att flera, närliggande kommuner bör gå samman om gemensam jourpersonal som verkar över kommungränserna. Försöksregioner bör inrättas för detta samarbete och senare utvärderas. Stiftelsen Centrum för samhällsarbete och mobilisering (Cesam) är ett s.k. kunskapscentrum med mål att stärka människors medverkan i beslutsprocesser och utveckla samverkan över sektorsgränser. Stiftelsen har byggt upp nätverk mellan enskilda och grupper som är verksamma med lokalt utvecklingsarbete i bostadsområden, byar, kommuner och föreningar. På uppdrag av och i samarbete med lokala, regionala och statliga myndigheter arbetar Cesam bl.a. för samverkan mellan offentliga, ideella och privata sektorer i samhället. Verksamheten startade 1984. År 1993 bildades Stiftelsen Cesam av Örebro läns landsting. Cesam finansieras genom egen projekt- och uppdragsverksamhet. Cesam anordnar också grundkurser för samordnare på s.k. frivilligcentraler. Frivilligcentralen är en modell för samverkan mellan den frivilliga och den offentliga sektorn och skall bl.a. fungera som en mötesplats på lokal nivå och en kontaktförmedling för dem som vill ge eller ta emot frivillig social omsorg. Enligt uppgift har Socialdepartementet under åren 1993-1995 beviljat Örebro kommun närmare 1,4 miljoner kronor i bidrag för igångsättande av ett samordnings- och utvecklingscentrum för frivilligt socialt arbete. Under samma tidsperiod fick Cesam 1,7 miljoner kronor i bidrag från dåvarande Civildepartementet. I detta sammanhang skall också nämnas att regeringen (Social- och Civildepartementen) beviljat Röda korset, Stockholms Stadsmission, Rädda Barnen, Frälsningsarmén, BRIS, Riksorganisationen för kvinnojourer i Sverige m.fl. organisationer 2 miljoner kronor för att etablera ett centrum för utveckling av frivilligt socialt arbete. Centret, som etablerades under 1993 fick namnet Forum för frivilligt socialt arbete, har under de två efterföljande åren erhållit sammanlagt 3,2 miljoner kronor från regeringen. Enligt 4 § SoL får kommunen sluta avtal med annan om att utföra kommunens uppgifter enligt socialtjänstlagen. (Med annan avses bolag, förening, samfällighet, stiftelse, enskild eller annan kommun.) Genom ett sådant avtal får en kommun tillhandahålla tjänster åt en annan kommun. Uppgifter som innefattar myndighetsutövning får dock inte överlämnas till bolag, en förening, en samfällighet, en stiftelse eller en enskild individ. Genom av riksdagen beslutade ändringar i kommunallagen (1991:900) är det sedan den 1 augusti 1997 möjligt för kommuner och landsting att samverka med andra kommuner och landsting genom en gemensam nämnd (prop. 1996/97:105, bet. KU20, rskr. 242.) Detta innebär att kommuner (och landsting) får samverka om kommunala angelägenheter som är gemensamma. Den gemensamma nämnden tillsätts i någon av de samverkande kommunerna och ingår i denna kommuns organisation. Samarbete inom ramen för en gemensam nämnd kan komma till stånd inom alla kommunala verksamheter med undantag av sådana uppgifter som kommun- eller landstingsstyrelsen har enligt lagen om civilt försvar.
Utskottets bedömning Utskottet delar inställningen i motion So658 att s.k. frivilligcentraler är ett bra komplement till den kommunala verksamheten på det sociala området. Utskottet konstaterar också att regeringen har gett bidrag till igångsättande av två nationella centra för utveckling av frivilligt socialt arbete. Det frivilliga sociala arbetet är mycket betydelsefullt. Denna inställning delas också av regeringen som i propositionen om ändringar i socialtjänstlagen anförde att samarbetet mellan frivilliga organisationer och samhället ytterligare bör utvecklas och att socialtjänsten bör stödja frivilligt socialt arbete. Utskottet ansåg i likhet med regeringen också att formerna för stödet till frivilligt socialt arbete liksom i dag bör anpassas efter lokala förutsättningar och behov. Staten ger ett visst grundstöd till nationella frivilligorganisationer och fördelar också vissa projektmedel på nationell eller lokal nivå. Riksdagen bör inte ta något initiativ med anledning av motion So658 (fp). Motionen avstyrks. Förslaget i motion So635 om att näraliggande kommuner skall kunna gå samman om en gemensam socialjour som verkar över kommungränserna, kan säkert i vissa fall vara ett bra sätt att samverka och effektivt utnyttja befintliga resurser. Vissa möjligheter till sådan gemensam verksamhet finns redan med gällande lagstiftning. Motionen avstyrks.
Åtgärder mot mobbning I motion So228 av Barbro Westerholm (fp) begärs tillkännagivanden om behovet av en nationell handlingsplan mot mobbning och vad som anförts om forskning om mobbning (yrkandena 1 och 2). Motionären anser att en nationell handlingsplan mot mobbning bör utarbetas och att personal i förskola, skola, fritidsverksamhet samt arbetsgivare, fackföreningar och andra berörda parter t.ex. inom barnhälsovård, företagshälsovård och försäkringskassa involveras i detta arbete. Det behövs också mer forskning om de orsaker som ligger bakom mobbning, anser motionären. Skolans arbete mot mobbning regleras dels i skollagen (1985:1100), dels i arbetsmiljölagen (1977:1160). Ansvaret för detta arbete preciseras i läroplanerna Lpo94 och Lpf 94. Arbetarskyddsstyrelsen klarlägger i sina föreskrifter Internkontroll av arbetsmiljön (AFS1996:6) och Kränkande särbehandling (AFS1993:17) arbetsgivarens skyldighet att ha rutiner för att på ett tidigt stadium fånga upp signaler om samt åtgärda problem och missförhållanden som kan orsaka kränkande behandling. Arbetarskyddsstyrelsen har också gett ut en särskild broschyr där föreskrifterna ges ett elevperspektiv. Inom Arbetarskyddsverkets verksamhetsprogram för åren 1997-2000 är de psykiska och sociala aspekterna i arbetsmiljön ett prioriterat område. Arbetarskyddsnämnden som är SAF:s, LO:s och PTK:s samverkansorgan inom arbetsmiljöområdet har utgivit en skrift om mobbning, Mobbning - en arbetsmiljöfråga. Skriften ingår i Arbetarskyddsnämndens serie Mänskligare arbetsmiljö. Tanken är att skriften eller boken skall stimulera till debatt och samtidigt utgöra ett underlag för personer som arbetar för en god arbetsmiljö. I proposition 1997/98:6 Förskoleklass och andra skollagsfrågor lämnas förslag till åtgärder mot mobbning i skolan (s. 63-69). Regeringen föreslår att skollagens portalparagraf skall ändras så att det tydligt framgår att den som verkar inom skolan är skyldig att aktivt motverka alla former av kränkande behandling såsom mobbning och rasistiska beteenden. En motsvarande ändring föreslås när det gäller det offentliga skolväsendet för vuxna. När det gäller arbetsmiljön i skolan avser regeringen att ge Skolverket i uppdrag dels att utarbeta kommentarmaterial för att stödja kommuner och skolor i hur man kan arbeta med värdegrundsfrågor, t.ex. mobbning, dels att effektivera sitt samarbete med myndigheterna inom Arbetarskyddsverket i frågor som rör skolans arbetsmiljö. Därutöver avser regeringen att i läroplanerna skärpa rektors och lärares ansvar för att motverka kränkande behandling. Rektor skall ha ett särskilt ansvar för att ett handlingsprogram mot alla former av kränkande behandling bland elever och anställda upprättas, används, följs upp och utvärderas. Handlingsprogrammet skall omfatta rutiner för skolpersonal vid hantering av frågor som rör t.ex. mobbning. I direktiven (1997:54) för en översyn av lärarutbildningen framhålls vikten av att skola och lärare uppmärksammar innehållet i FN:s konvention om barns rättigheter och att lärarna har kunskap om hur de elever reagerar som mobbas eller utsätts för annan kränkande behandling.
Utskottets bedömning Det är enligt utskottets mening angeläget att på alla områden motverka mobbning och annan kränkande behandling. Flera insatser görs redan eller förbereds. Utskottet anser därför inte att riksdagen bör ta något initiativ med anledning av motion So228 (fp). Motionen avstyrks. Frågor om åtgärder mot mobbning i skolan har närmare behandlats av utbildningsutskottet i samband med behandlingen av regeringens proposition 1997/98:6 Förskoleklass och andra skollagsfrågor (bet. 1997/98:UbU5).
Åtgärder mot spelberoende I motion Kr510 av Fanny Rizell m.fl. (kd) hemställs om ett tillkännagivande om vad som anförts om spelberoende (yrkande 14). Ett långsiktigt stöd till forskning om spelberoende är en viktig del för att öka medvetenheten om de skadeverkningar som kan uppstå på grund av spel. Vidare anser motionären att det är angeläget att framför allt unga människor hindras från att delta i spel som kan leda till vanemässigt beteende. Utskottet uttalade i yttrande 1995/96:SoU8y till finansutskottet att det är angeläget att problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på området ges ett kontinuerligt stöd. Bl.a. bör spelberoendets omfattning och karaktär kartläggas ansåg utskottet. Utskottet delade vidare regeringens uppfattning i proposition 1995/96:169 att det för insatser mot spelberoende bör anslås 2 miljoner kronor årligen i tre år fr.o.m. 1997. Detta blev också riksdagens beslut (bet. 1995/96:FiU14, rskr. 248). För budgetåret 1997 har 2 miljoner kronor avsatts från anslaget C 1 (utgiftsområde 9) för att inhämta kunskap om spelberoende och därtill hörande sociala problem. I budgetpropositionen för år 1998 föreslås att motsvarande belopp skall avsättas för spelberoende och dess sociala konsekvenser. Under våren 1997 inleddes ett brett upplagt forskningsprojekt ?Swedish pathological gambling prevalence study? för att kartlägga spelandets omfattning i Sverige. Projektet leds av Sten Rönnberg, professor emeritus i socialt arbete. I arbetet har också internationellt ledande expertis engagerats. Förutom att kartlägga antalet personer i Sverige som är problemspelare eller patologiska spelare skall projektet också syfta till att utveckla behandlinsmetoder för spelberoende.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning om att det är angeläget att problemen med spelberoende uppmärksammas och att forskningen på området ges stöd. Medel ur statsbudgeten har avsatts för insatser mot spelberoende och därtill hörande problem. I detta sammanhang vill utskottet också framhålla vikten av att personer som utvecklat ett spelberoende ges möjlighet till vård, behandling och rehabilitering. Socialtjänsten och hälso- och sjukvården har här ett ansvar. Något tillkännagivande till regeringen med anledning av motion Kr510 (kd) behövs inte. Motionen avstyrks.
Trygghet och normer I motion Sk734 av Gunnar Hökmark (m) begärs ett tillkännagivande om vad som anförts om trygghet och normer (yrkande 5). Trygghet och lag och ordning skall enligt motionären gälla lika för alla oavsett bostadsort. Staten har ett ansvar för att stötta familjerna i normgivningen, nämligen genom att stå för en fast och tydlig hållning i kampen mot kriminalitet. Lag och ordning måste prägla vardagen även i bostadsområden som lider av svåra sociala problem. Vidare anförs att varje förälder skall vara förvissad om att hans eller hennes barn kan växa upp i en miljö där det offentliga gör sitt yttersta för att motverka våld och kriminalitet samt i ett tidigt skede verkar för att unga människor inte skall hamna i en destruktiv livsstil. I motion So659 av Siri Dannaeus och Elver Jonsson (fp) yrkas ett tillkännagivande om att en bred parlamentarisk aktionsgrupp tillsätts för att stimulera företeelser som kan bidra till ett mer harmoniskt framtida samhälle. Regeringen har i proposition 1996/97:124 Ändring i socialtjänstlagen anfört att ett viktigt mål för fönyelsearbetet inom den offentliga sektorn är att överbrygga sektorsgränser som verkar hämmande på möjligheterna att bedriva en framgångsrik välfärdspolitik. I det brottsförebyggande arbetet har olika metoder och modeller för samverkan utvecklats. Bl.a. har regeringen i de s.k. pilotprojekten stött bildandet av lokala råd för samordning av verksamheten. Företrädare för socialtjänsten är naturliga representanter och deltagare i sådana råd som har till uppgift att förstärka samarbetet i det brottsförebyggande arbetet. I såväl propositionen som i utskottets betänkande 1996/97:SoU18 betonas behovet av tidiga insatser i syfte att förhindra eller begränsa en ogynnsam utveckling hos barn och unga. Behovet av tidiga insatser har också understrukits i regeringens nationella brottsförebyggande program. En utgångspunkt för programmet är att brottsligheten måste mötas med ett omfattande och långsiktigt förebyggande arbete inom alla samhällssektorer och inte enbart inom rättsväsendet. I programmet beskrivs olika faktorer som påverkar risken för att en ung person skall hamna i en kriminell livsstil. Skolans och föräldrarnas betydelse för att minska risken för att barn och ungdomar dras in i kriminalitet ägnas särskild uppmärksamhet. Regeringen har också framhållit att insatserna på detta område bör inriktas mot generella åtgärder med fokus på uppväxtmiljöer som är ogynnsamma för en bra start i livet. Särskilt stöd bör ges till barn som tidigt uppvisar problembeteenden eller som har föräldrar som har svårt att klara sin fostrande roll. I propositionen om ändring i socialtjänstlagen har framhållits att samhället snabbt skall ingripa med tydliga, konsekventa och konkreta åtgärder när ungdomar begår brott. Huvudansvaret för dessa åtgärder ligger hos socialtjänsten, anförs det. I det brottsförebyggande arbetet är det också enligt regeringens mening angeläget att ta till vara den kreativitet och kapacitet som finns bland enskilda individer, organisationer och företag. I detta sammanhang skall också nämnas att Storstadskommittén enligt direktiven haft i uppdrag att föreslå och initiera åtgärder som syftar till att skapa bättre förutsättningar för bostadsområden i storstäderna att ta till vara de olika resurser och möjligheter som finns och som kan användas för en positiv utveckling, särskilt beträffande barn och ungdom med svåra uppväxtförhållanden. På Socialdepartementet pågår ett arbete i syfte att under mer systematiska former försöka bredda och fördjupa diskussionerna om det framtida välfärdssamhället. Arbetet bedrivs under beteckningen Välfärdsprojektet. Projektet handlar bl.a. om hur våra trygghetssystem och vår sociala service skall svara mot de mer långsiktiga förändringarna i samhället - den ökade internationaliseringen, framväxten av det mångkulturella samhället etc. Utgångspunkterna för arbetet finns angivna i budgetpropositionen 1994/95:100, bil. 6. Projektet har givit ut ett flertal skrifter som distribueras utan kostnad. Inom ramen för projektet har också ett flertal seminarier hållits. Frågor om förebyggande insatser har också behandlats av utskottet i betänkande 1996/97:SoU8. En utförlig redogörelse över olika insatser återfinns på sidorna 23-33 i betänkandet.
Utskottets bedömning Mot bakgrund av de insatser som redan gjorts eller förbereds på detta område anser utskottet inte att något tillkännagivande till regeringen behövs med anledning av motionerna Sk734 (m) yrkande 5 och So659 (fp). Motionerna avstyrks.
Allmänna arvsfonden I motion So602 av Bertil Persson (m) hemställs om ett tillkännagivande till regeringen om att använda arvsfondsmedel till att bevara kulturarvet. Utskottet har nyligen i betänkandet 1997/98:SoU3 behandlat en motion med samma innehåll som den nu aktuella. Utskottet gjorde följande bedömning:
Allmänna arvsfonden har till ändamål att främja verksamhet av ideell karaktär till förmån för barn, ungdomar och personer med funktionshinder. Utskottet, som inte har anledning att ta ställning till behovet av ett sådant stöd som föreslås i motionen, vill bestämt motsätta sig att Allmänna arvsfondens ändamål vidgas. Motionen avstyrks. Riksdagen följde utskottet.
Utskottets bedömning Utskottet vidhåller sin tidigare inställning och avstyrker därmed motion So602 (m).
Hemställan
Utskottet hemställer 1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten att riksdagen avslår motion 1997/98:So615 yrkandena 1-3, res. 1 (m) 2. beträffande ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So615 yrkandena 4-6, 1997/98:So620 och 1997/98:So670, res. 2 (m) res. 3 (c, kd) 3. beträffande annat bistånd, m.m. att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So430 yrkande 11, 1997/98:So440 och 1997/98: So803 yrkande 6, res. 4 (m) res. 5 (mp, kd) 4. beträffande vissa förutsättningar för ekonomiskt bistånd att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So633, 1997/98:So648 och 1997/98:Ub708 yrkande 3, res. 6 (v) 5. beträffande barnbidrag att riksdagen avslår motionerna 1997/98:So805 yrkande 1 och 1997/98:Sf256, res. 7 (v, mp) 6. beträffande pensionssparande att riksdagen avslår motion 1997/98:So656, res. 8 (m, fp, mp, kd) 7. beträffande vistelsekommunens ansvar att riksdagen avslår motionerna 1997/98:A455 yrkande 3 och 1997/98:So664, res. 9 (fp, mp, kd) 8. beträffande kommunala avgifter att riksdagen avslår motion 1997/98:So407 yrkandena 1-4, res. 10 (m) 9. beträffande socionomers yrkesutövning att riksdagen avslår motion 1997/98:So636, res. 11 (mp) 10. beträffande frivilligcentraler i kommunerna att riksdagen avslår motion 1997/98:So658, 11. beträffande socialjourer att riksdagen avslår motion 1997/98: So635, 12. beträffande åtgärder mot mobbning att riksdagen avslår motion 1997/98:So228, res. 12 (fp, mp, kd) 13. beträffande åtgärder mot spelberoende att riksdagen avslår motion 1997/98:Kr510 yrkande 14, res. 13 (fp, kd) 14. beträffande trygghet och normer att riksdagen avslår motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 5 och 1997/98:So659, res. 14 (m, fp, kd) 15. beträffande allmänna arvsfonden att riksdagen avslår motion 1997/98:So602.
Stockholm den 2 december 1997
På socialutskottets vägnar
Sten Svensson
I beslutet har deltagit: Sten Svensson (m), Ingrid Andersson (s), Rinaldo Karlsson (s), Hans Karlsson (s), Christina Pettersson (s), Liselotte Wågö (m), Marianne Jönsson (s), Roland Larsson (c), Conny Öhman (s), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Mariann Ytterberg (s), Stig Sandström (v), Christin Nilsson (s), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m).
Reservationer
1. Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten (mom. 1) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 8 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkandena 1-3? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att socialtjänstlagen måste bygga på insikten att lagen är ett komplement till de naturliga nätverk som skapas av familjen, bland vänner och släkt, i bostadsområden och på arbetsplatser. Det är i starka små gemenskaper med närhet mellan människor som de sociala problemen lättast och tidigt kan hanteras. Dessa naturliga nätverk kan inte ersättas av lagstiftning. En väl utformad socialtjänstlag kan dock vara ett stöd och ett komplement till enskilda individers naturliga och självklara ansvar och rättighet att forma sitt eget liv. Grunden för socialtjänstlagen måste enligt utskottet vara att aktivera i stället för att passivisera människor. Lagen måste vidare bygga på närhet och inte distans. Krav och resultat måste vara centrala begrepp. Som alla regelverk måste den bygga på stabila och långsiktigt hållbara värderingar samt vara förutsebar. Enligt utskottet har under beteckningen solidaritet viktiga grundläggande värderingar om vad som skall vara bärande i ett socialt väl fungerande samhälle fuskats bort. Det svenska samhället har kommit att byggas efter principen att medborgarna via skattsedeln skall kunna köpa sig fria från ansvar för sin egen och andras situation. Den sociala ?ingenjörskonsten? har lett till mängder av bidragssystem med många gånger höga bidragsnivåer. Skattetrycket har begränsat den enskildes möjligheter att själv klara sin ekonomi och sin livssituation. Utskottet ser det som ett egenvärde att hushållen kan leva på den egna lönen. Att vara bidragsberoende innebär att inte ha kontroll över den egna ekonomiska situationen. I stället har det blivit politiska beslut om höjda eller sänkta bidrag som avgör hur den enskildes ekonomi ser ut. När sedan den offentliga ekonomin sviktar blir de människor som förlitat sig på de offentliga systemen lidande. Den enskilde måste enligt utskottets mening ha möjlighet att påverka sin situation och ta ansvar för sitt liv. Samtidigt skall de som av olika orsaker inte kan försörja sig eller av andra orsaker behöver stöd och hjälp tillförsäkras detta. Staten har ett grundläggande ansvar för att skapa drägliga levnadsvillkor för medborgarna. Ansvaret gäller dels människor med allvarliga funktionshinder, sjukdomar eller annat som lett till ett permanent behov av gemensam försörjning, dels människor som av andra skäl inte kan försörja sig. Statens grundläggande ansvar handlar också om att försäkra sig om att de som behöver statens stöd blir så få som möjligt. De som kan och vill försörja sig själva måste i detta sammanhang behandlas annorlunda än den lilla grupp människor som kan behöva gemensamt stöd. Risken är annars att de som verkligen behöver samhällets stöd blir utan. Det måste tydliggöras vad som är ett mer individuellt ansvar och vad som är en genuin gemensam förpliktelse. Högskattesamhället har främst drabbat låginkomsttagarna. Enligt utskottet skulle många av dagens socialbidragstagare sluppit bli beroende av bidrag om skatterna vore lägre. Låg skatt är med denna utgångspunkt god socialpolitik, anser utskottet. Utskottet anser det viktigt att slå fast att socialbidragen inte skall ses som en generell socialförsäkring. I samband med hög arbetslöshet, utförsäkringar och förändringar i de generella trygghetssystemen måste särskilt risken för generalisering av det ekonomiska biståndet uppmärksammas. Utskottet delar därvid regeringens uppfattning att socialbidraget måste återgå till att vara ett sista skyddsnät, för tillfälliga ekonomiska behov och annat stöd. Utskottet anser att den nyligen tillsatta utredningen för översyn av vissa frågor rörande socialtjänsten ingående måste analysera problemet kring generaliseringen av det ekonomiska biståndet. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So615 yrkandena 1-3 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 1 bort ha följande lydelse: 1. beträffande allmänna utgångspunkter för socialtjänsten att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So615 yrkandena 1-3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
2. Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (mom. 2) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?Riksdagen har? och på s. 11 slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Utskottet vidhåller sin tidigare kritik mot att en del av det ekonomiska biståndet till försörjning skall beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm som skall fastställas av regeringen. En riksnorm innebär ytterligare en detaljstyrning av kommunerna och undergräver principen om att det politiska ansvaret skall ligga på olika nivåer. Utskottet anser att socialbidragens storlek i sin helhet skall avgöras av de enskilda kommunerna. Detta ligger också i linje med att beslut bör fattas på en nivå så nära människorna som möjligt. Ytterligare skäl till att låta kommunerna fastställa nivån på socialbidraget är att såväl kostnadsnivån som lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet och att de enskilda kommunerna har bäst kännedom om de lokala förhållandena samt att det är kommunerna som står för finansieringen av det ekonomiska biståndet. En riksnorm innebär också en risk för att bedömningen av nivån på det ekonomiska biståndet blir slentrianmässig och inte vägs mot andra lämpliga åtgärder. Vidare anser utskottet att en förvaltningsdomstol skall kunna ändra kommunens beslut om nivån på biståndet endast i de fall då sökanden kan förete särskilda skäl som ligger utanför vad som avses i normalfallet. Det var ett steg i rätt riktning när riksdagen under våren 1997 beslöt att kommunerna skulle ges möjlighet att ställa krav på att ungdomar under 25 år som uppbär försörjningsstöd skall delta i praktik eller annan kompetenshöjande verksamhet. Utskottet anser dock att möjligheten att villkora biståndet bör breddas till fler sorts aktiviteter och tillämpas på alla socialbidragssökande. Vidare anser utskottet att kommunerna bör få möjlighet att utforma bidragen som lån till personer som hamnar i tillfälliga ekonomiska trångmål, dvs. till personer som behöver hjälp endast under en kortare tid. Regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag i enlighet med vad ovan anförts. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. Slutligen vill utskottet framhålla att det är angeläget att regeringen noga följer effekterna av ändringarna i socialtjänstlagen när det gäller rätten till bistånd och särskilt funktionshindrade personers rätt. Skulle det visa sig att funktionshindrade personer drabbas på ett icke önskvärt sätt måste regeringen omedelbart återkomma till riksdagen med förslag till lagändringar. Även detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So615 yrkandena 4-6, 1997/98:So620 och 1997/98:So670 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
3. Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen (mom. 2) Roland Larsson (c) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 10 börjar med ?Riksdagen har? och slutar med ?yrkande 4 avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet vidhåller sin tidigare kritik mot att en del av det ekonomiska biståndet till försörjning skall beräknas enligt en för hela riket gällande riksnorm som skall fastställas av regeringen. Med denna utformning kommer socialbidragen att sänkas i flera kommuner. Det är bara ?om det i ett enskilt fall finns särskilda skäl? som socialnämnden kan beräkna normen till en högre nivå. Riksnormen kommer att leda till att normen i vissa delar av landet blir oskäligt låg medan den i andra delar kan uppfattas som alltför generös. Kommunerna kommer inte längre att ha möjlighet att tillämpa två normer, dvs. en korttidsnorm för dem som bedöms behöva bidrag under en kortare period och en långtidsnorm i de fall biståndsbehovet bedöms bli långvarigt. Det kommer också att leda till en ökad arbetsbelastning för socialtjänsten. Dessutom undergrävs principen om att det politiska ansvaret skall ligga på olika nivåer. Om regeringen skall bestämma nivån på riksnormen bör också staten stå för kostnaderna för den delen av det ekonomiska biståndet. Enligt utskottets mening skall kommunerna bestämma normerna för socialbidraget. I grunden är det en fråga om tilltron till det kommunala självstyret. Det finns inte någon anledning att anta att kommunens politiker inte skulle ta sitt sociala ansvar. Såväl kostnadsnivån som lönenivån för breda löntagargrupper skiljer sig mellan olika delar av landet. Det bistånd som skall utbetalas bör därför överensstämma med vad man i den enskilda kommunen finner rimligt. Detta anser utskottet vara grundläggande för den lokala demokratin. Socialbidragens konstruktion och innehåll bör bestämmas i lag, men nivån för biståndet bör fastställas av kommunfullmäktige. På så sätt uppnås större enhetlighet mellan olika delar av landet och en bättre anpassning till rådande levnadsförhållanden. Det blir också möjligt att överklaga nivån på den schabloniserade delen av försörjningsstödet, vilket i praktiken inte är möjligt med nivån på riksnormen. Det skulle förefalla märkligt om en domstol skulle sätta sig över en riksnorm. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med anledning av motion So615 yrkande 4 som sin mening ge regeringen till känna. Övriga yrkanden i denna del avstyrks. dels att utskottets hemställan under 2 bort ha följande lydelse: 2. beträffande ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So615 yrkande 4 och med avslag på motionerna 1997/98:So615 yrkandena 5 och 6, 1997/98:So620 och 1997/98:So670 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
4. Annat bistånd, m.m. (mom. 3) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Enligt utskottets mening skall det vara en skyldighet, inte en rekommendation, för socialnämnderna att genom stöd och avlösning underlätta för dem som vårdar närstående som är långvarigt sjuka eller äldre eller som har funktionshinder. LSS och LASS omfattar inte alla handikappgrupper, exempelvis inte barn som är synskadade eller som lider av MBD/Damp. För familjer med funktionshindrade barn är kommunernas bistånd i form av avlösning oerhört viktigt och ofta själva förutsättningen för att barnen skall kunna bo kvar hemma hos sina föräldrar. Enligt utskottets mening bör avlösarservice ingå i rätten till ?annat bistånd? enligt 6 f §. Detta bör riksdagen, med bifall till motion So803 yrkande 6 samt med anledning av motionerna So430 yrkande 11 och So440, som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande annat bistånd, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So803 yrkande 6 samt med anledning av motionerna 1997/98:So430 yrkande 11 och 1997/98:So440 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
5. Annat bistånd, m.m. (mom. 3) Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 13 börjar med ?Utskottet vidhållet? och slutar med ?yrkandena 1 och 2? bort ha följande lydelse: Utskottet ser med oro på att personligt stöd (innefattande bl.a. avlösar- och ledsagarservice) samt vård och behandling som inte är hälso- och sjukvård enligt HSL fr.o.m. den 1 januari 1998 skall ligga utanför rätten till s.k. annat bistånd enligt socialtjänstlagen. Mycket av vad som byggts upp under de senaste 20-25 åren håller nu på att raseras. Flera kommuner planerar att lägga ner eller avgiftsbelägga sin verksamhet för personligt stöd till dem som inte omfattas av LSS. Enligt 1 § SoL skall socialtjänsten främja människornas ekonomiska och sociala trygghet, jämlikhet i levnadsvillkor och aktiva deltagande i samhällslivet. Vissa gravt funktionshindrade är tillförsäkrade insatser enligt LSS. Lagen omfattar emellertid inte alla dem med funktionshinder som behöver särskilda stödinsatser för att uppnå det som anges i portalparagrafen. Avlastning och andra stödåtgärder är en förutsättning för att funktionshindrade barn och ungdomar skall kunna bo i sina föräldrahem. Anhöriga och närstående svarar för merparten av omsorgsinsatserna till äldre och funktionshindrade. Enligt utskottet bör de anhörigas situation lyftas fram och deras arbete uppvärderas. De måste få veta att deras arbete är viktigt. De behöver stöd och avlastning men också information, kunskap om sjukdomar och träning i t.ex. olika handgrepp. Enligt utskottet är det angeläget att rätten till bistånd även omfattar personligt stöd samt stöd och avlastning för anhörigvårdarna. 6 f § socialtjänstlagen bör därför kompletteras att omfatta även rätt till personligt stöd samt stöd och avlastning i vård och omsorg av nära anhörig eller närstående. Vad utskottet nu anfört bör riksdagen med bifall till motion So430 yrkande 11 samt med anledning av motionerna So440 och So803 yrkande 6 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 3 bort ha följande lydelse: 3. beträffande annat bistånd, m.m. att riksdagen med bifall till motion 1997/98:So430 yrkande 11 samt med anledning av motionerna 1997/98:So440 och 1997/98:So803 yrkande 6 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
6. Vissa förutsättningar för ekonomiskt bistånd (mom. 4) Stig Sandström (v) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?När det gäller? och slutar med ?So648 (v)? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att det råder en diskrepans mellan socialtjänstlagen och föräldrabalken. Enligt föräldrabalken upphör underhållsskyldigheten när barnet i fråga fyller 18 år. Går barnet i skolan utsträcks underhållsskyldigheten dock längst till dess barnet fyller 21 år. I dag tillämpar vissa kommuner en samboendenorm vid bestämmande av socialbidrag för livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid för hemmaboende ungdomar mellan 18 och 20 år samt för hemmaboende vuxna barn som är över 20 år. Detta är enligt utskottet oacceptabelt. En samboendenorm bör i sådana fall endast tillämpas för hyra och andra fasta kostnader som telefon, TV-licens och liknande. Att vuxna barn och föräldrar skall betraktas som enskilda individer vid bestämmande av socialbidrag är också enligt utskottet betydelsefullt ur jämställdhetssynpunkt. När socialnämnderna i vissa kommuner förutsätter att t.ex. en mor skall dela kostnader för livsmedel etc. med sitt i lagens mening vuxna barn, förutsätts indirekt att modern återigen måste planera sin middag och matlagning tillsammans med det vuxna barnet. Det är ju först då det blir möjligt med de kostnadsinbesparingar som t.ex. en lägre livsmedelsnorm för vuxna barn innebär. Mot denna bakgrund anser utskottet att det är av största vikt att samtliga kommuner betraktar barn och föräldrar, för vilka underhållsskyldigheten har upphört, som enskilda individer i ekonomiskt hänseende vid bestämmande av socialbidrag för livsmedel, kläder, hygienartiklar och fritid. Detta bör ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 4 bort ha följande lydelse: 4. beträffande vissa förutsättningar för ekonomiskt bistånd att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So648 och med avslag på motionerna 1997/98:So633 och 1997/98:Ub708 yrkande 3 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
7. Barnbidrag (mom. 5) Stig Sandström (v) och Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 16 börjar med ?Barnfamiljernas ekonomiska? och på s. 17 slutar med ?Sf256 (v)? bort ha följande lydelse: Utskottet ser positivt på den föreslagna höjningen av barnbidraget men anser att denna höjning även skall komma de barnfamiljer till del som är beroende av socialbidrag för sin försörjning. Nuvarande regelsystem innebär att de barnfamiljer vilkas inkomster ligger under socialbidragsnormen inte kommer att få del av ett höjt barnbidrag eftersom socialbidraget för dessa familjer minskar med motsvarande belopp. Risken är stor att den enskilde upplever att man ger med ena handen samtidigt som man tar tillbaka med den andra. Eftersom syftet med höjningen av barnbidraget är att förbättra barnfamiljernas ekonomi måste bristerna i nuvarande regelsystem rättas till så att förbättringen kommer alla barnfamiljer till del, även de sämst ställda. Detta bör riksdagen med anledning av motionerna So805 yrkande 1 och Sf256 ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 5 bort ha följande lydelse: 5. beträffande barnbidrag att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:So805 yrkande 1 och 1997/98:Sf256 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
8. Pensionssparande (mom. 6) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Thomas Julin (mp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 17 börjar med ?En grundläggande? och slutar med ?So656 (kd) avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Det har förekommit att biståndssökande nekats socialbidrag med hänvisning till att den biståndssökande har tillgångar i form av privata pensionsförsäkringar. Enligt utskottets mening är det oacceptabelt att neka någon socialbidrag på den grunden att personen i fråga har medel bundna i from av pensionssparande som han eller hon de facto inte kan komma över före 55 års ålder. Utskottet anser att åtgärder måste vidtas för att komma till rätta med detta missförhållande. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motion So656 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 6 bort ha följande lydelse: 6. beträffande pensionssparande att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So656 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
9. Vistelsekommunens ansvar (mom. 7) Barbro Westerholm (fp), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 18 börjar med ?Utskottet anser? och på s. 19 slutar med ?avstyrks därmed? bort ha följande lydelse: Ett stort problem för många skärgårdskommuner är att de tvingas betala kostnader för bl.a. hemtjänst också för personer som inte är skrivna i kommunen utan bara vistas där under sommaren. Utskottet delar inställningen i motion A455 yrkande 3 om att hemkommunen, i stället för skärgårdskommunen, skall betala för den eventuella service som krävs för att göra äldre och handikappade personers vistelse i sina fritidshus möjlig. Socialtjänstlagen bör ändras i enlighet härmed. Detta bör riksdagen ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 7 bort ha följande lydelse: 7. beträffande vistelsekommunens ansvar att riksdagen med anledning av motion 1997/98:A455 yrkande 3 och med avslag på motion 1997/98:So664 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
10. Kommunala avgifter (mom. 8) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 21 börjar med ?Utskottet gör? och på s. 22 slutar med ?motion avstyrks? bort ha följande lydelse: Enligt utskottet måste åtgärder vidtas för att hindra kommunerna från att använda sig av taxor, inte minst progressiva taxor, som beräknas på bruttoinkomsterna för hushållet gemensamt och oberoende av vem som utnyttjar tjänsten. I specialmotiveringen till kommunallagen anges att kravet på en objektiv och rättvis likabehandling av kommunmedlemmarna inte ger utrymme för någon inkomstfördelande verksamhet. Utskottet anser att den kollision som finns mellan kommunallagen och socialtjänstlagen i denna fråga är oacceptabel. Utskottet instämmer i motion So407 (m) yrkande 1 om att regler bör införas som preciserar vad som avses med skäliga avgifter enligt 35 § SoL. Förbehållsbeloppets storlek bör vidare lagfästas. Regeringen bör snarast återkomma till riksdagen med förslag till en sådan lagreglering. Utskottet instämmer också i att det är särskilt komplicerat att fastställa kommunens självkostnad när det gäller omsorgsavgifter Komplikationerna hänger bl.a. samman med att det är svårt att separera tjänsterna på ett korrekt sätt och att kommunerna i sina beräkningar inte kan särskilja sam- och särkostnader respektive fasta och rörliga kostnader. Av detta följer att självkostnaderna inom olika slag av service och omsorg endast utgör mycket grova uppskattningar. Socialtjänstlagen ger ingen ledning när det gäller att korrekt fastställa självkostnader. Mot denna bakgrund finner utskottet förslaget om en klarare utformning av självkostnadsprincipen vad avser sociala tjänster väl motiverat. Detta bör riksdagen med anledning av yrkande 2 i motion So407 som sin mening ge regeringen till känna. I motionen anförs också att den skattefinansierade äldreomsorgen trängt ut annan verksamhet på området vilket gjort det möjligt att ta ut avgifter som egentligen borde rubriceras som skatter. Progressiva avgifter bör enligt motionen inte tillåtas när de relateras till inkomster, eftersom sådana avgifter strider mot den logik som torde eftersträvas i de statliga skatte- och bidragssytemen. Regler härom bör införas i kommunallagen. Utskottet, som delar denna inställning, anser att regeringen bör återkomma till riksdagen med förslag till sådana ändringar i lagstiftningen att inkomstrelaterade avgiftssystem inom området sociala tjänster inte skall vara tillåtna. Vidare anser utskottet att kommunerna bör åläggas att årligen annonsera eller på annat sätt informera medborgarna om vilka självkostnader som tillämpas inom kommunen samt hur service- och omvårdnadstaxorna är konstruerade. Sådana upplysningar kommer att skapa incitament bland privata vårdgivare att söka finna nya, billigare och bättre lösningar inom detta tjänsteområde. Därigenom främjas konkurrensen på service- och omvårdnadsområdet. Även detta bör riksdagen ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 8 bort ha följande lydelse: 8. beträffande kommunala avgifter att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So407 yrkandena 1-4 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
11. Socionomers yrkesutövning (mom. 9) Thomas Julin (mp) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 23 börjar med ?Frågan om? och slutar med ?So636 (s) avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet delar inställningen i motion So636 om att statligt reglera socionomers yrkesutövning genom att införa ett legitimationsförfarande för denna yrkesgrupp. Legitimation bör enligt utskottet kunna sökas av socionomer som genomgått socionomutbildning om 3,5 år och som har grundläggande erfarenhet av socialt arbete. Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 9 bort ha följande lydelse: 9. beträffande socionomers yrkesutövning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So636 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
12. Åtgärder mot mobbning (mom. 12) Barbro Westerholm (fp), Thomas Julin (mp) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 26 börjar med ?Det är? och slutar med ?UbU5)? bort ha följande lydelse: Det är angeläget att på alla områden motverka mobbning och annan kränkande behandling. Även om många insatser görs eller förbereds anser utskottet att en nationell handlingsplan mot mobbning bör utarbetas och att personal i förskola, skola, fritidsverksamhet samt arbetsgivare, fackföreningar och andra berörda parter t.ex. inom företagshälsovård och försäkringskassa involveras i detta arbete. Utskottet anser också att det behövs mer forskning om de orsaker som ligger bakom mobbning. Detta bör riksdagen med anledning av motion So228 ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 12 bort ha följande lydelse: 12. beträffande åtgärder mot mobbning att riksdagen med anledning av motion 1997/98:So228 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
13. Åtgärder mot spelberoende (mom. 13) Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 27 börjar med ?Utskottet vidhåller? och slutar med ?Motionen avstyrks? bort ha följande lydelse: Utskottet anser att ett långsiktigt stöd till forskning om spelberoende är nödvändigt för att öka medvetenheten om de skadeverkningar som kan uppstå på grund av spel. Riksdagen har anslagit medel för insatser mot spelberoende och därtill hörande problem. Ett forskningsprojekt för att kartlägga omfattningen av spelberoende pågår. Det är i detta sammanhang viktigt att också vårdbehovet kartläggs samt hur detta behov bäst kan tillgodoses. Vad utskottet nu anfört bör med anledning av motion Kr510 ges regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 13 bort ha följande lydelse: 13. beträffande åtgärder mot spelberoende att riksdagen med anledning av motion 1997/98:Kr510 yrkande 14 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört,
14. Trygghet och normer (mom. 14) Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m), Barbro Westerholm (fp), Chatrine Pålsson (kd) och Annika Jonsell (m) anser dels att den del av utskottets betänkande som på s. 28 börjar med ?Mot bakgrund? och slutar med ?Motionerna avstyrks? bort ha följande lydelse: Ett rättssamhälle vilar inte på lagar utan på normer och värderingar. Ett samhälle kan inte fungera utan att den mänskliga samvaron försiggår i någorlunda säkra och förutsägbara former, dvs. att människor uppträder ärligt, håller löften, står för ingångna avtal, avstår från att bruka våld osv. Att slå vakt om tryggheten och normerna är avgörande för att hjälpa de människor som i dag lever med små möjligheter i områden med stora problem. Utskottet vill framhålla statens ansvar för att stötta familjerna i normgivningen genom att stå för en fast och tydlig hållning i kampen mot kriminalitet. Lag och ordning måste prägla vardagen även i bostadsområden som har svåra sociala problem. Varje förälder skall vara förvissad om att hans eller hennes barn kan växa upp i en miljö där det offentliga gör sitt yttersta för att motverka våld och kriminalitet. Detta är också avgörande för att i ett tidigt skede förhindra att unga människor hamnar i en destruktiv livsstil. För att forma en samhällsmiljö som gör det möjligt för människor att leva och bo i harmoni med sin omgivning och den egna situationen behövs enligt utskottets mening ett antal åtgärder vidtas. Utöver de rent materiella välfärdsfrågorna, såsom t.ex. arbete och förkortade sjukvårdsköer, är det nödvändigt att alla tar sitt ansvar när det gäller att påverka och utforma en god samhälls-miljö. Det torde inte behövas fler tvingande lagar utan det handlar om att leva upp till de många goda föresatser som har uttalats och beslutats om. För att föräldrar, lärare, kolleger och enskilda individer skall kunna ta ett konstruktivt vuxenansvar behövs inspiration och information. Nya rön och utvärdering av tidigare forskning behöver göras för att nå fram till det s.k. goda samhället. Utskottet anser att en bred parlamentarisk aktionsgrupp bör tillsättas för att stimulera företeelser som kan bidra till ett mer harmoniskt framtida samhälle. Vad utskottet anfört bör riksdagen med anledning av motionerna Sk734 yrkande 5 och So659 som sin mening ge regeringen till känna. dels att utskottets hemställan under 14 bort ha följande lydelse: 14. beträffande trygghet och normer att riksdagen med anledning av motionerna 1997/98:Sk734 yrkande 5 och 1997/98:So659 som sin mening ger regeringen till känna vad utskottet anfört.
Särskilda yttranden
Socialbidrag och barnbidrag Roland Larsson (c), Barbro Westerholm (fp) och Chatrine Pålsson (kd) anför: Genom att barnbidraget avräknas mot socialbidragsnormen får de barnfamiljer som är beroende av socialbidrag inte någon del av ett förhöjt barnbidrag. Det blir i stället kommunerna som kan tillgodoräkna sig höjningen i form av sänkta socialbidragskostnader. Från och med den 1 januari 1998 införs en riksnorm för socialbidrag som skall fastställas av regeringen. Det innebär att det är regeringen som i framtiden har att avgöra om en höjning av de allmänna barnbidragen skall leda till en motsvarande höjning av riksnormen så att höjningen av t.ex. barnbidraget även kommer dem som är beroende av socialbidrag till del.
Socialbidrag och barnbidrag Sten Svensson (m), Liselotte Wågö (m), Leif Carlson (m) och Annika Jonsell (m) anför: Vi moderater har en annan lösning när det gäller socialbidragen och stödet till barnfamiljerna. Kommunerna bör själva få välja former för socialtjänsten. De skulle då som en sista utväg kunna stödja dem som verkligen behöver hjälp och finna olika lösningar för att ta speciell hänsyn till barnfamiljerna. Vi har i samband med budgetpropositionen avvisat regeringens förslag om bl.a. en höjning av barnbidraget och i stället föreslagit att ett grundavdrag på 10 000 kr per barn och år införs vid den kommunala beskattningen. Detta innebär att den disponibla inkomsten blir 900 kr per barn och månad, utan de marginaleffekter som blir resultatet av regeringens förslag. Det skall jämföras med de 750 kr per barn och månad som regeringens förslag innebär. Höjningen av barnbidraget innebär i praktiken ingen reell ekonomisk fördel för landets barnfamiljer. Genom att regeringen samtidigt höjer egenavgifterna och fördubblar statsskatten som alla skall betala kommer barnbidragshöjningen helt att ätas upp. För de familjer som dessutom får hela eller delar av sin försörjning täckt via socialbidrag kommer den disponibla inkomsten t.o.m. att minska, eftersom barnbidraget räknas som inkomst vid beräkningen av socialbidraget. Det blir i stället kommunerna som kan tillgodoräkna sig höjningen i form av sänkta socialbidragskostnader. Detta är ett exempel på hur svårt det är att i generella system särskilt stötta de sämst ställda i samhället. Marginaleffekterna gör sig gällande så snart man ändrar i dylika system.
Innehållsförteckning
Sammanfattning........................................1 Motionerna............................................1 Utskottet.............................................3 Allmänna utgångspunkter för socialtjänsten 3 Bakgrund och tidigare behandling 5 Utskottets bedömning 8 Ekonomiskt bistånd enligt socialtjänstlagen 8 Bakgrund och tidigare behandling 9 Utskottets bedömning 10 Annat bistånd, m.m. 11 Bakgrund och tidigare behandling 12 Utskottets bedömning 13 Vissa förutsättningar för ekonomiskt bistånd 13 Bakgrund, m.m. 14 Utskottets bedömning 16 Vistelsekommunens ansvar enligt socialtjänstlagen 17 Bakgrund 18 Utskottets bedömning 18 Kommunala avgifter 19 Bakgrund och tidigare behandling 20 Utskottets bedömning 21 Övriga motioner 22 Socionomers yrkesutövning 22 Utskottets bedömning 23 Frivilligcentraler i kommunerna, m.m. 23 Utskottets bedömning 24 Åtgärder mot mobbning 25 Utskottets bedömning 26 Åtgärder mot spelberoende 26 Utskottets bedömning 27 Trygghet och normer 27 Utskottets bedömning 28 Allmänna arvsfonden 28 Utskottets bedömning 29 Hemställan 29 Reservationer........................................30 Särskilda yttranden..................................40