Anf. 39 Magnus Manhammar (S)
Fru talman! Regeringen har bland annat höjt Arbetsmiljöverkets förvaltningsanslag med 25 miljoner per år från år 2017. Syftet är att myndigheten ska kunna anställa fler arbetsmiljöinspektörer, vilket såklart är helt avgörande för arbetsmiljöarbetet och inspektionen ute i landet.
Regeringens politik ska bidra till en arbetsmiljö som förebygger ohälsa, olycksfall och osund konkurrens. För att nå dessa mål har regeringen tidigare presenterat en ny arbetsmiljöstrategi som handlar om det moderna arbetslivet och en nollvision för dödsolyckor samt föreslagit en rejäl förstärkning av resurserna inom arbetsmiljöområdet. Det har redan kommit en förstärkning från början, i och med den första budgeten vi fick igenom, på 100 miljoner årligen. Den ligger fortfarande fast.
Det är alltså mycket nya pengar till arbetsmiljöarbetet. Det handlar om forskningen, stressrelaterad forskning, kvinnors hälsa och företagshälsovård. Men inte minst handlar det om pengar till Arbetsmiljöverket. Den svenska modellen bygger liksom arbetet för en bättre arbetsmiljö på just en ansvarsfördelning mellan staten och arbetsmarknadens parter. För att fördjupa det samarbete som finns mellan de tre parterna på arbetsmarknaden har regeringen inrättat ett dialogforum för arbetsmiljön.
Jag tycker att det är extra bra att regeringen också har tittat på möjligheten att starta ett nytt nationellt centrum för arbetsmiljöfrågor, inte minst för forskningsfrågor kring arbetsmiljö. Det är på väg fram i och med en utredning som har gjorts.
Det händer helt enkelt väldigt mycket bra på arbetsmiljöområdet. Jag tror att vi kommer att få möjlighet att tala mer om detta, och jag har en lång stund på mig nu att göra det. Jag är stolt över det som görs, och det tas många positiva steg i rätt riktning. När vi nu har tillfälle att prata om arbetsmiljöområdet är det viktigt att göra en historisk tillbakablick för att se hur det har varit de senaste tio åren - från 2007 och fram till i dag. Det handlar om skillnader och likheter och annat som har hänt.
Jag tycker att det är intressant att alliansregeringen 2007-2014 i stället för att lägga grunden för en god arbetsmiljö och för minskade sjukskrivningar lade grunden för ökade sjukskrivningar och en allvarligt försämrad arbetsmiljö och ett försämrat arbetsmiljöarbete generellt. Man kan fundera på hur och varför de gjorde det. Frågan om varför hoppas jag att de borgerliga partierna svarar på här i dag. Det är viktigt att få veta detta. De borgerliga partierna hoppas ju kunna vinna tillbaka makten i Sverige, och då är det viktigt att vi vet vilken typ av arbetsmiljöpolitik vi får då.
I de förslag de har nu, till exempel i Moderaternas senaste budgetmotion som jag har med mig här i talarstolen, nämns arbetsmiljön på tolv rader. Och då handlar det bara om att det är viktigt med kvinnors arbetsmiljö. Det är inte särskilt invecklat eller särskilt rejäla förslag, om man säger så, utan arbetsmiljöfrågorna är någonting som Moderaterna knappt känns vid.
Låt oss gå tillbaka till 2007, som jag började att tala om att jag tycker att vi ska göra när vi ska titta på arbetsmiljöfrågorna, och se vad som hände då. Det som hände var att Arbetsmiljöverket fick rejält sänkta anslag från regeringen. Rejält sänkta anslag innebär till exempel det vi kan läsa här i det budgetförslag som gick igenom 2007. År 2006 hade Arbetsmiljöverket 660 miljoner. Framför allt handlade det om 300 miljoner till inspektörer ute i landet. Från detta fick verket direkt sänkta resurser med först 40 miljoner och under några år från 660 till 544 miljoner. Det var alltså ganska många miljoner, ca 120 miljoner, som man drog bort. 120 miljoner innebär många inspektörer. Ni som har närmare kännedom om Arbetsmiljöverket vet att de redan då fick lägga ned en stor del av den verksamhet som fanns ute i landet, inte minst de regionala kontoren. Det gällde det arbete som gjordes ute i landet och som verkligen handlade om arbetsplatsnära inspektioner.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid
Det hände också andra saker 2007. Det handlade inte bara om att regeringen attackerade arbetsmiljön direkt genom minskningar för Arbetsmiljöverket, utan man attackerade den också genom att ta bort Arbetslivsinstitutet. Det var ett världsledande forskningsinstitut, som verkligen var världsledande när det gäller kunskap om stresshantering och fysiska skador i arbetslivet. Det var en stolthet för Sverige. Detta lade regeringen kallblodigt ned utan att ha något argument.
Man sänkte också skatten med 140 miljarder. Ni minns säkert att det gjordes i etapper med jobbskatteavdragen. Jag visar här en graf över deciler i den svenska befolkningen, det vill säga den svenska befolkningen uppdelad i tiondelar. Man ser här den fattigaste tiondelen och den rikaste tiondelen. Grafen visar med hur många procent inkomsterna ökade eller minskade utifrån Moderaternas förändringar under de första åren. Man ser att den fattigaste tiondelen av den svenska befolkningen förlorade rejält på detta, medan övriga, och framför allt de som var rika, vann mycket på detta.
Skattesänkningarna omfördelade pengar från fattiga till rika, från människor som redan hade det svårt, kanske inte minst med en dålig arbetsmiljö, till dem som hade det bättre. Men skattesänkningarna på 140 miljarder gjorde också att kommuner och landsting inte alls fick de resurser som de behövde.
Jag har själv många vänner som jobbade i kommun och landsting och som hoppades på att de skulle få en ny kollega, kanske skulle kunna gå ned i arbetstid eller kanske slippa den delade turen men som i stället fick färre kollegor, sämre arbetsvillkor och mindre pengar i arbetet. Det i sig innebar försämrad arbetsmiljö för miljoner människor i Sverige. Man drog ned något otroligt på den offentliga sektorn genom att i stället sänka skatten och framför allt få skattesänkningarna att gå till dem i vårt samhälle som redan hade mycket pengar.
Jag tror att det är viktigt att vi inte glömmer det, för det är en avgörande del av den samhällsutveckling vi ser just nu där allt fler människor sjukskrivs och där vi pratar om och är stressade, både regerings- och många andra partier här i riksdagen, över utvecklingen när det gäller sjukskrivningarna och hur många människor som går på knäna. Det är så här bland annat på grund av de 140 miljarderna i skattesänkningar som den borgerliga regeringen stod för. Det är viktigt att komma ihåg.
Jag hade gärna velat höra från de borgerliga partierna som också är med här i debatten i dag varför man sänkte anslagen till Arbetsmiljöverket så grovt och varför man också lade ned Arbetslivsinstitutet. Jag har aldrig fått ett svar på det, och jag skulle gärna ha ett svar på det i dag. Varför lade man ned ALI, som det förkortas, alltså Arbetslivsinstitutet? Tyckte man att Sverige var för duktigt på arbetsmiljöarbete och att vi därför skulle bli sämre? Tyckte man att Arbetsmiljöverket hade för mycket resurser, och var det därför man ryckte bort 140 miljoner? Jag skulle vilja få svar på det från de borgerliga partierna.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Arbetsmiljö och arbetstid
Fru talman! Inte nog med Moderaternas försämringar för arbetsmiljön, utan nu har Moderaterna även bestämt sig för att öppna för rasism. Som arbetsgivare i Sverige har man enligt arbetsmiljölagen skyldighet att agera så att kränkande beteende inte fortsätter. Enligt Arbetsmiljöverkets föreskrifter om systematiskt arbetsmiljöarbete AFS 2001:1 och även föreskriften om organisatorisk och social arbetsmiljö, 2015:4, har arbetsgivaren även ansvaret för att kränkande särbehandling förebyggs.
Ett stort fackförbund här i Sverige, Unionen, har till och med gjort en checklista just för inkluderande arbetsmiljö. Det är en antirasistisk checklista, kan man säga, som är motsatsen till det som Sverigedemokraterna vill ha, det vill säga ett exkluderande samhälle och en exkluderande arbetsmiljö.
Jag funderar lite på hur Moderaterna resonerar när man nu ska börja samarbeta med Sverigedemokraterna. Den 23 februari i år blev Anna Kinberg Batra intervjuad i tv-programmet Malou efter tio. Då fick hon frågan om Sverigedemokraterna är ett rasistiskt parti. Frågan från Malou var så här: Du tycker fortfarande, som du har sagt tidigare, att det är ett rasistiskt parti? Då svarar Anna Kinberg Batra: På så sätt är de ju det, med sina företrädare, med det de gör och den politik de står för.
Fru talman! Rasism finns även på arbetsplatserna. Där kallar Arbetsmiljöverket det för kränkande särbehandling. Här i riksdagen har vi ett parti vars hela affärsidé är rasism. Ungefär som att en fiskare säljer fisk säljer Sverigedemokraterna rasism. Dessa rasismens företrädare har Moderaterna börjat förhandla med. Man har påbörjat ett samarbete, och Moderaterna har till och med meddelat att man kan tänka sig att styra Sverige med stöd av Sverigedemokraterna.
Den förhandlingsposition som Moderaterna har gett Sverigedemokraterna, i och med att man årligen ska få igenom sin budget eller någonting annat och i och med att man vill försöka styra Sverige med stöd av Sverigedemokraterna, är extremt stark. Sverigedemokraterna kommer att kunna ställa i princip vilka krav de vill bara för att Moderaterna ska kunna få igenom sin budget.
Jag är mycket skrämd av det och vad det kan innebära för livsvillkoren för de människor som bor i Sverige och för arbetsvillkoren och de föreskrifter som Arbetsmiljöverket har och som handlar om att förebygga kränkande behandling, inte minst rasism, på arbetsplatserna.
Jag skulle vilja fråga moderaten Erik Andersson hur det kommer sig att Moderaterna nu har blivit rasismens kollaboratörer. Är makt viktigare än allt annat? Finns det inga grundläggande värderingar som Moderaterna står upp för?
Fru talman! Det här är helt avgörande frågor för Sveriges framtid. Jag utgår från att Moderaterna svarar på dem.
(Applåder)