Biståndsbedömt trygghetsboende för äldre

Anf. 19 Michael Anefur (KD)

Herr talman! Jag vill börja med att yrka bifall till Kristdemokraternas motion och yrka avslag på propositionen i dess helhet.

Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Att äldre ska ha möjlighet att leva ett tryggt och innehållsrikt liv är vi alla tack och lov överens om. Vi är rimligen också överens om att trygghetsboenden i olika former är både eftersträvansvärda och viktiga delar i en modern och framåtriktad äldrepolitik.

Trygghetsboenden infördes under den tidigare alliansregeringen. När reformen genomfördes omvandlades väldigt många tidigare äldreboenden till trygghetsboenden, men det skedde också mycket nybyggnation. Hela tanken med trygghetsboenden är att de ska vara bryggan mellan ett eget boende och ett särskilt boende innan man behöver ett sådant. Det gäller äldre som av något skäl upplever så stark otrygghet eller ensamhet att de vill flytta från sitt vanliga boende men inte har tillräckliga problem för att bli bedömda för ett särskilt boende.

En av de stora poängerna med den här boendeformen var att den inte skulle vara biståndsbedömd. Det ska vara den enskilde äldre som själv avgör efter sina behov om man vill eller inte vill flytta dit, och man ska kunna hyra trygghetslägenheter på helt vanliga marknadsvillkor. Denna omvandling blev för många en helt fantastisk möjlighet.

Det utgår investeringsstöd för att bygga nytt eller omvandla befintliga hus och lägenheter till trygghetsboenden. I dag finns trygghetsboenden i 181 av Sveriges 290 kommuner, och fler tillkommer för varje år. Nästan 10 000 människor bor i dag i olika slags trygghetsboenden. Trygghetsboenden har gjort livet lättare, tryggare och mindre ensamt för väldigt många äldre.

Herr talman! Vid en första genomläsning kan biståndsbedömning av trygghetsboenden uppfattas som positivt. Men det finns väldigt många avigsidor.

Den äldres upplevelse av otrygghet kan överprövas av kommunal personal. Kommunala tjänstemän får alltså veto gentemot den äldres upplevelser. Hur ska en utomstående kunna värdera den enskildes känsla av otrygghet eller ensamhet? Propositionen löser inte vare sig otryggheten eller ensamheten utan skapar mer problem.

Genom att lagstifta om biståndsbedömt trygghetsboende kommer i dag existerande trygghetsboenden i stor mängd att kunna inkorporeras i kommunens samlade äldreboenden. Det hyfsar möjligtvis statistiken men tillför inte ett enda nytt boende. Ändå känns detta som ett av de bärande argumenten i propositionen. Frågan är vilket problem som avses bli löst genom det här förslaget.

Förslaget innebär också färre möjligheter för den äldre att välja sitt eget boende, eftersom man ofta kommer att behöva gå igenom den eklut som består av en biståndsbedömning.

Genom den föreslagna lagstiftningen blir möjligheten till trygghetsboende krångligare, när det egentligen borde vara tvärtom. Regelkrångel i stället för regelförenkling - är det verkligen det vi vill för våra äldre? Vill vi ge dem ännu fler problem?

Enligt förslaget ska samtliga framtida bedömda trygghetsboenden vara avhängiga tillstånd från IVO. Det är oklart vad detta tillför, utöver långa väntetider och ytterligare byråkrati. Det löser inte problem utan skapar problem.

Trygghetsboenden byggs i allt större utsträckning. Efterfrågan är fortsatt hög. Uthyrningsgraden är väldigt hög. Allvarligt - vad är det för problem man egentligen vill lösa med den här propositionen?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Varför tvinga fler att biståndsbedömas? Redan i dag kan kommunerna om de bedömer det lämpligt ge trygghetsboende som bistånd. Återigen: Vilket är det problem som ska lösas?

Herr talman! Vi kristdemokrater vill gå åt andra hållet. Vi vill införa en rättighet till trygghetsboende för 85-plussare som själva bedömer att de känner sig ensamma eller otrygga. Har man blivit 85-plussare måste man väl ändå anses myndig nog att klara av en sådan sak, anser vi.

I stället för att tvinga till biståndsbedömning vill vi gå vidare och se hur vi kan stimulera byggherrar att bygga trygghetsboenden, eftersom vi ser att behovet är ökande. När äldre flyttar från ordinarie boende till trygghetsboende frigörs bostäder, och det är precis det som behövs för att få igång de så kallade flyttkedjorna.

Sammanfattningsvis behöver Sverige färre regleringar av människors frihet att välja boende, mer av valmöjligheter, fler alternativ att välja på, mindre klåfingrighet och mer förtroende för att människor, även äldre, är kapabla att fatta rationella beslut.

Anf. 20 Mats Wiking (S)

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i socialutskottets betänkande. Det är skönt att vi på många punkter är överens. Utifrån vårt tänkande i majoriteten vill jag argumentera för varför det behövs just biståndsbedömt trygghetsboende.

Vi är helt överens om att det finns en stor grupp äldre som har svårt att klara sig på egen hand men samtidigt är för friska för ett vanligt äldreboende. De måste få känna den trygghet och det sammanhang som människor behöver. Vi tycker att det finns en bra lösning för dessa människor. Den lösningen heter biståndsbedömt trygghetsboende.

Vi måste se till att alla får möjlighet att välja ett boende med omsorg och service. Tanken med biståndsbedömt trygghetsboende är att det ska ge stöd och hjälp till äldre att kunna "bo själva" men samtidigt bryta den oönskade ensamheten. Var tionde äldre upplever i dag stora besvär av ångest, oro och rädsla, och 15 procent besväras av ensamhet, visar Socialstyrelsens undersökning bland äldre. Ensamheten är i dag en stor hälsofara, en folksjukdom. Många äldre blir ensamma kvar i huset eller lägenheten när maken eller makan dör. Man kanske också är långt från barn och barnbarn som har flyttat ut i landet eller ut i Europa.

I dag finns det, trots vad föregående talare sa, få boendealternativ när man är för frisk för vanliga äldreboenden men inte vill bo kvar hemma. För de yngre 55-plussarna, som jag i dag hör till, finns det boenden, men det finns också en åldersgräns och krav på inkomster. Det finns även andra boendeformer, som framförts, men då får man ställa sig i kö, precis som till vilket lägenhetsboende som helst. Ofta blir hyran för hög, och för att klara ekonomin blir den äldre kvar i sin lägenhet eller villa; det blir ingen rundgång. Därför behövs en boendeform där behoven av gemenskap och trygghet styr. I Sverige 2018 är de som byggt upp vårt land värda detta, tycker jag.

Herr talman! Ett biståndstrygghetsboende är ett boende som erbjuder gemensamma måltider, umgänge och kulturella aktiviteter. Ena dagen kan man delta i en nybörjarkurs i spanska, andra dagen kan man njuta av umgänget med nyvunna kamrater. I det biståndsbedömda trygghetsboendet ska det finnas tillgång till personal, dock inte dygnet runt. Om man behöver hemtjänst ska det prövas genom sedvanlig biståndsprövning. Om den äldres behov blir större ska han eller hon kunna motiveras att flytta till en annan boendeform som bättre svarar mot de aktuella behoven.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Jag tycker att det är bra att det blir en prövning genom IVO, så att vi får en viss kvalitet på våra boenden. Regeringen har dessutom anslagit 850 miljoner i investeringsstöd för att hjälpa till att bygga bort den brist på äldreboenden som finns ute i våra kommuner. Investeringsstödet kan också användas till att bygga biståndsbedömda trygghetsboenden. Förslaget som ska möjliggöra för kommunerna att införa biståndsbedömt trygghetsboende ska gälla från april 2019.

Hur blir det då med valfriheten? Jag anser att biståndsbedömt trygghetsboende ger fler valmöjligheter när det gäller att få tillgång till ett trygghetsboende. Man kan fortfarande välja att stå i kö till de trygghetsboenden som Michael Anefur nämner, men det finns också en möjlighet att via kommunens biståndsbedömning få tillgång till ett trygghetsboende. Valmöjligheten ökar för den enskilde äldre.

Herr talman! Att skapa förutsättningar för äldre att bryta oönskad ensamhet kan väl ingen vara emot.

(Applåder)

Anf. 21 Michael Anefur (KD)

Herr talman! Tack, Mats Wiking, för anförandet! Det är klart att det är bra med trygghetsboende. Där är vi faktiskt helt överens. Men det finns något som jag inte riktigt förstår när jag läser definitionen i fråga om biståndsbedömt trygghetsboende. Grunden är exakt den som är för vanligt trygghetsboende i dag. Det enda som tillkommer är att vi ska ha en kommunal tjänsteman som bedömer om jag har behov eller inte. Där har jag svårt att förstå hur man har tänkt. Möjligtvis, om jag vill vara lite spetsig, kan jag säga att det kanske är bra ur en socialistisk synvinkel. Men sett till den personliga friheten för den äldre förstår jag det inte alls.

Då får man väl fråga: Vad är det som gör att en kommunal tjänsteman ska kunna bedöma bättre än jag om jag, om jag skulle vara i den situationen, känner mig ensam eller otrygg? Varför ska en kommunal tjänsteman kunna bedöma det bättre än vad jag kan göra själv?

Anf. 22 Mats Wiking (S)

Herr talman! Vi tänker att den enskilde fortfarande ska kunna välja att ställa sig i kö till de trygghetsboenden som finns i dag, Michael Anefur. Om du har pengar och möjlighet ska du kunna göra det. Sedan är detta ett komplement. Det finns de som kanske inte har möjlighet och råd att ställa sig i kö till ett privat trygghetsboende eller ett trygghetsboende som det kommunala bostadsbolaget har byggt - det är kanske hög hyra. Som komplement ska man då kunna få ett stöd från kommunen. Det handlar om en biståndsbedömning som innebär att du utifrån dina förutsättningar och önskemål ska kunna erbjudas ett trygghetsboende. Det blir alltså ett komplement till det som vi har i dag.

Anf. 23 Michael Anefur (KD)

Herr talman! Tack för svaret så långt! Redan i dag finns ju den möjligheten. Om det finns ett grundläggande behov kan kommunen biståndsbedöma även i dag. Detta är liksom att göra samma sak fast lite mer, om man säger så.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Det genomfördes en boendereform. Vi har tyckt att den har varit bra. Den fungerar för väldigt många. Nu ska detta göras till en kommunal angelägenhet. Från början var tanken att det inte skulle vara biståndsbedömt. Det skulle vara ett komplement mellan ordinärt boende och särskilt boende. Nu inför vi detta. Jag kan tänka mig att allmännyttan, när man ska bygga trygghetsboenden i framtiden, kommer att bygga åt omsorgsförvaltningen och socialtjänsten och inte för den öppna marknaden. Jag är rädd för det.

Anf. 24 Mats Wiking (S)

Herr talman! Michael Anefur hör inte riktigt vad jag säger - det kanske är en del av detta utbyte. Vi menar fortfarande att det kommer att vara ett komplement och att det fortfarande kommer att finnas trygghetsboenden som du kan stå i kö till och betala själv.

Vi tänker att detta ger kommunen en möjlighet att göra en bedömning utifrån biståndsprövningen - ekonomi och sådana saker. Det handlar om hur den äldres ekonomi ser ut och om att genom taxorna kunna finansiera en del av boendet. Detta ger förutsättningar för sådana som inte har så bra ekonomi. Det är en poäng som är viktig, tänker vi.

Anf. 25 Ulrika Heindorff (M)

Herr talman! Vi lever allt längre, och det är dags att börja se på ålderdomen med nya ögon. Man kan byta ut både höftleder och knäleder och göra gråstarrsoperationer. Och människor kan bibehålla hörseln via hörapparater. I och med detta ges möjlighet till en aktiv och frisk ålderdom. Seniorer kan vara en resurs långt upp i åren och verkligen vara en kraft att räkna med.

Dagens seniorer beskrivs alltför ofta som en homogen grupp. Inget kan vara mer fel. Dagens äldre har olika önskemål och olika behov.

En del äldre, dock inte alla, trivs med att bo kvar i sitt hus eller i sin lägenhet och vill göra det så länge det är möjligt. Det är då viktigt att vi erbjuder hjälp via hemtjänst och hemsjukvård. Men det finns också äldre som är för friska för att flytta till ett vårdboende men som ändå inte vill bo kvar i sitt hus eller i sin lägenhet på grund av till exempel ensamhet eller otrygghet. Det nya boendet ska då erbjuda mer trygghet och social samvaro.

De senaste åren har nya typer av boenden utvecklats. Jag tänker på seniorboenden och trygghetsboenden. Här erbjuds olika tjänster och kringaktiviteter. Det kan vara olika former av service, trygghetslarm, gemensamma måltider, sociala aktiviteter och motionsmöjligheter.

Herr talman! Det är Moderaternas uppfattning att det fortfarande finns ett stort utrymme för fortsatt utveckling av alternativa boenden.

I dag ska vi ta beslut om biståndsbedömt trygghetsboende. Liggande förslag innebär sex stycken förändringar i olika lagar. Samlat innebär detta ett förtydligande i fråga om kommunernas möjlighet att inrätta biståndsbedömt trygghetsboende, som då ses som en särskild boendeform. I dag finns trygghetsboenden dit man kan flytta utan biståndsbedömning, och dessa kommer givetvis att finnas kvar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Jag instämmer i utskottets förslag i betänkandet. Jag vill särskilt lyfta fram hur viktigt det är att vi förbättrar livskvaliteten. Detta förslag kan bidra till det och bryta ofrivillig ensamhet. Det är någonting som jag hoppas att vi kommer att diskutera mer här i kammaren.

Herr talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkandet.

(Applåder)

Anf. 26 Ann-Christine From Utterstedt (SD)

Herr talman! Vi instämmer också i utskottets förslag i socialutskottets betänkande. Vi ställer oss bakom föregående regerings förslag som handlar om ett förtydligande i fråga om kommunernas möjlighet att inrätta biståndsbedömt trygghetsboende för äldre.

Det är bra att fler partier än de som ingick i den föregående regeringen nu verkar ta äldre som behöver omsorg, stöd i vardagen och social samvaro på allvar - som Sverigedemokraterna under lång tid har gjort.

Den föreslagna boendeformen ska vara en boendeform för de äldre som inte behöver så pass mycket stöd att det blir heldygnsvård. Det är en boendeform som bland annat syftar till att bryta oönskad isolering i det egna hemmet. Ett annat syfte är att äldre ska kunna flytta till ett biståndsbedömt trygghetsboende vid upplevd otrygghet i det egna hemmet. Det är mycket viktiga aspekter när det gäller många av de äldres behov och välbefinnande. Det är frågor som vi har drivit länge och försökt nå ut med, bland annat i den något smutsiga valrörelse som precis har ägt rum.

Herr talman! Ensamhet, oönskad isolering och brist på platser på särskilt boende för äldre är inte värdigt ett välfärdsland som Sverige. Vi ska på alla sätt vi förmår visa respekt och vördnad för de äldre generationerna genom att erbjuda dem som är i behov av samhällets stöd den bästa omsorgen. Det är dessa människor som har byggt upp vår välfärd, och det är vår uppgift att upprätthålla den och förbättra den så att vi sedan stolt kan överlämna den till våra barn och barnbarn.

Vi alla verkar här i vårt lilla land. Det är ett land som tyvärr under lång tid har prioriterat andra än våra äldre. Det är ett land där vi betalar en av världens högsta skatter. Vi svenskar är för all del positiva till att betala skatt som går till vår välfärd, men då ska vår gemensamma skattekaka fördelas på ett sätt som är värdigt människor som bor här - bland annat de som nått ålderdom.

Regeringen konstaterar att antalet platser i särskilda boendeformer har minskat under en följd av år. Det har Sverigedemokraterna konstaterat och uppmärksammat länge, och vi välkomnar att det nu kommer ett förslag som förhoppningsvis kan vända den negativa trenden.

Vi vet att det finns brister i kommunernas uppfyllelse när det gäller att verkställa ett beviljat beslut om plats på särskilt boende inom tre månader. Under 2017 fakturerade IVO kommunerna ca 46 miljoner kronor för uteblivna insatser, fördelat på 100 kommuner. Totalt 125 kommuner bedömer i 2017 års bostadsmarknadsenkät att de har ett underskott på särskilda boendeformer för äldre. Det är en ökning med 16 kommuner jämfört med året innan. Den utvecklingen är givetvis oacceptabel.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Herr talman! Självklart ska vårt välfärdssamhälle klara av att erbjuda särskilda boendeplatser till äldre som har behov av det, ett behov som kan uppstå på grund av oönskad isolering, otrygghet och ensamhet. Det är precis det som den här lagändringen innebär.

(Applåder)

Anf. 27 Sofia Nilsson (C)

Herr talman! Som vi har hört i tidigare anföranden ökar andelen äldre i hela landet. Denna utveckling innebär nya utmaningar som vi måste ta oss an på bästa sätt. Vi behöver skapa nya vägar för våra äldre att upprätthålla hälsan både för sitt eget välbefinnandes skull och även för att förskjuta inträdet till och minska behovet av vård och omsorg. För att klara detta tror jag att vi måste ta nya grepp.

Som före detta kommunpolitiker med ansvar för vård- och omsorgsfrågorna var jag med och tog fram strategin Det goda åldrandet i Östra Göinge kommun. Det fanns vissa delar som ständigt återkom i alla de intervjuer som vi gjorde med våra äldre. Två ord var "ensamhet" och "otrygghet" - känslor och upplevelser som jag tror att vi måste ta på allvar, eftersom ensamhet och otrygghet ofta leder till sämre psykisk och fysisk hälsa. Om vi ska klara av att förskjuta inträdet till vård och omsorg och lägga grunden för ett hälsosamt åldrande behöver vi fundera över dessa två faktorer.

Den andra delen som återkom ofta och som sammankopplas med begreppen "ensamhet" och "otrygghet" handlar om boendefrågan, alltså tillgängliga lägenheter och bostäder. Äldre oroar sig i stor utsträckning över sitt boende och har mycket funderingar kring just den frågan. Vi måste kunna erbjuda våra äldre ett funktionellt boende där man kan känna sig trygg och ha en social gemenskap, oavsett var i landet man bor. Både för den äldre och för vård- och omsorgsverksamheterna är det viktigt att det finns tillgängliga bostäder i hela landet. Oavsett var du bor ska du känna att du kan vara trygg i ditt boende och i att du kan få en lägenhet i din hembygd när du behöver det.

Jag skulle vilja berätta om Elsa. Elsa är strax över 80 år. Hon är pigg och kry och har inte särskilt stora behov av hjälp, bara lite hemtjänst. Hon bor kvar i sitt hus efter makens bortgång. Huset ligger ungefär tre kilometer utanför byn. Elsa har alltså tre kilometer till post, bank, affär och annan service. Att få vara ute i trädgården och påta lite eller bara sitta på rullatorn i solen är sådant som förgyller vardagen för Elsa. Trygghetslarmet som är kopplat till hemtjänsten är en enorm trygghet för henne.

Men Elsa har börjat fundera över sin situation i hemmet. När jag som sjuksköterska i hemsjukvården besökte henne berättade hon att hon tycker att det börjar bli lite stort och ensamt i huset. Sedan hon slutade att köra bil kommer hon inte längre ned till byn på samma sätt som hon gjorde tidigare. Hon känner sig helt enkelt inte trygg med sin situation. Benen bär inte alltid, och det är ganska trist att äta ensam varje dag.

Elsa berättar att hon skulle vilja ha en liten lägenhet, gärna i markplan och med trevliga grannar. En lägenhet som ligger centralt mitt i byn med närhet till service och social gemenskap. Hon vill absolut inte flytta från bygden, så en lägenhet inne i staden är absolut inte att tänka på. Men någon sådan lägenhet finns inte i dag, och att flytta till ett vanligt särskilt boende är inte ett alternativ eftersom Elsa inte har det vårdbehov som krävs för att få flytta dit.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Elsa är bara en i raden av många äldre som funderar precis så här, som bor på landsbygden och som gärna skulle vilja flytta från sin gård eller sitt hus på grund av ensamhet och otrygghet.

Problematiken blir verkligen påtaglig i landsbygdskommuner, där hyror i nybyggda lägenheter ofta blir precis lika höga som inne i staden. Många äldre, framför allt ensamstående kvinnor, har inte de ekonomiska förutsättningarna att klara en så hög hyra. Följden blir att man hellre bor kvar i sitt stora hus, som kanske är avbetalat så att man bor väldigt billigt. Egentligen vill man dock helst av allt flytta till en mindre lägenhet inne i byn. I stället bor man kvar och känner sig ensam. Man blir lite nedstämd, och man känner sig otrygg. Man vill så gärna bo kvar i sin hembygd, men möjligheten att göra det till en vettig hyra är ofta väldigt begränsad.

Det är här som behovet av biståndsbedömda trygghetsboenden kommer in, och det är den möjligheten som vi nu vill utveckla. Centerpartiet har tillsammans med övriga allianspartier gått till val på att skapa fler boendealternativ. I städerna i dag finns det ofta olika typer av seniorbostäder och trygghetsboenden. Detta kommer att finnas kvar. Men i områden där bostadsmarknaden är svag är utbudet ofta detsamma. Här kan ett biståndsbedömt trygghetsboende vara nyckeln till att bryta isolering och ensamhet och erbjuda tillgängliga bostäder för våra äldre.

Den lucka som finns mellan ett vanligt boende och ett biståndsbedömt särskilt boende kan genom det här lagförslaget täppas till och möjliggöra för en ny form av boende att växa fram. Därför, herr talman, vill jag och Centerpartiet rösta ja till utskottets förslag om kommunernas möjlighet att inrätta trygghetsboende för äldre. Ingen ska behöva sitta ensam.

(Applåder)

Anf. 28 Karin Rågsjö (V)

Herr talman! En del äldre slår in golfbollar i Portugal högt upp i åldern. Andra har kroppar som inte hänger ihop. De har heller inte en ekonomi som tillåter någon extravagans. Klass och ålder avspeglar sig i ekonomin men också i hur vi bor som äldre.

De flesta äldre vill bo kvar hemma så länge som möjligt. Men när ångesten tilltar och besöken på akuten blir fler och fler vill många flytta till någonting tryggare. Man vill känna sig trygg och slippa vara rädd. Antalet platser i permanenta vård- och omsorgsboenden, det som tidigare hette särskilt boende, har dock minskat med 20 000 från 2002 till 2011. Det som förut var till för halvskröpliga äldre har i värsta fall blivit ett direkt palliativt boende. Äldre ska inte behöva kriga om plats på boenden, som det är nu, med hjälp av sina anhörigtorpeder - om de har några.

Kommunerna erbjuder allt färre platser till äldre. Socialstyrelsen skriver i sin rapport Vård och omsorg om äldre 2015 att möjligheterna för äldre att bo i särskilda boenden har begränsats under de senaste fem åren. Dessa fem år var under den förra alliansregeringen. Kartläggningen visar att det har blivit allt svårare att bevilja boende på äldreboende, och ett åttiotal kommuner uppger också att de har en väldigt stor brist på boenden i förhållande till de äldres behov. Detta handlar om både röda och blå kommuner, vilket man tyvärr kan se i olika tabeller. Det handlar helt enkelt om resurstilldelning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Socialtjänstlagen anger att äldre ska få leva ett värdigt liv och känna välbefinnande och att kommunerna ska inrätta särskilda boendeformer för service och omsorg för dem som behöver. Detta ser vi inte i dag.

Vänsterpartiet menar att det inte är rimligt att de äldre inte erbjuds plats på äldreboenden när de uttryckligen vill flytta dit. Otrygghet bedöms inte längre som tillräckligt skäl för att bevilja vård- och omsorgsboende, utan i många fall krävs i vissa kommuner en demensdiagnos för att få en plats. Det förekommer att väntetiderna är så långa att anhöriga får gå in och ta ett orimligt ansvar för exempelvis sina föräldrar.

Vänsterpartiet menar att det bör göras en översyn gällande bedömningskriterier för beviljande av plats på äldreboende generellt. Med anledning av detta välkomnar vi regeringens förslag. I förslaget ställs större krav på att det ska finnas ett varierat utbud i äldreomsorgen som kan anpassas till äldres förutsättningar och skräddarsys individuellt. Äldre är inte en stor grupp utan består av individer.

Utbudet har alltså alltmer anpassats till äldre med omfattande vårdbehov, vilket innebär att många äldre kvinnor och män har fått allt svårare att få en plats på just särskilt boende om de inte är i behov av heldygnsvård utan i stället behöver stöd och hjälp i boendet och lättåtkomlig service. De får bo kvar hemma i sin bostad, och de känner sig otrygga. Det vittnar många berättelser om från de äldre vi träffar.

Det finns i dag ett stort behov av att förbättra förutsättningarna för att skapa ett mer varierat utbud av boende för äldre som motsvarar de behov som äldre har som individer. I det lagförslag som vi ska rösta om i dag anges att kommunerna får inrätta särskilda boendeformer för äldre människor som främst behöver stöd och hjälp i boendet, behöver annan lättåtkomlig service och som även vill bryta oönskad isolering. Det tycker vi är ett stort steg framåt.

Den föreslagna boendeformen benämns biståndsbedömt trygghetsboende. Det ska beviljas efter en individuell behovsbedömning som tar vid när det inte längre fungerar att bo hemma men när ett boende med heldygnsvård inte heller är nödvändigt. Det här ska tydliggöra kommunernas möjligheter att inrätta mindre resurskrävande särskilda boendeformer för äldre människor som främst behöver hemtjänst men som inte längre upplever det som tryggt att bo kvar hemma.

Med anledning av detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet från utskottet.

Anf. 29 Barbro Westerholm (L)

Herr talman! Liberalerna yrkar bifall till förslaget i betänkandet.

Jag vill påminna om att för exakt tio år sedan överlämnades en utredning till dåvarande regeringen om olika boendeformer för årsrika människor. Det innehöll ett viktigt förslag, det vi diskuterar i dag, nämligen trygghetsboende.

Förslaget innebar en synvända från att anse att årsrika människor skulle vilja bo kvar i sina gamla hem intill livets sista dag - kanske inte om de var så sjuka att de behövde vård och omsorg dygnet runt - till att samhället skulle kompensera alla dem som bodde kvar hemma med hemtjänst och hemsjukvård.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Men årsrika människor är inte ett kollektiv. Man har olika drömmar, önskemål och möjligheter för den del av livet som återstår. Det växte fram ett krav på en boendeform som kunde undanröja ensamhet, skapa ett socialt nätverk mellan människor, göra det möjligt att få ha lite roligt och längta till morgondagen, för då skulle man ha ännu roligare. Då kom idén om trygghetsboende. Idén slog rot. Nu finns fyra boendeformer: ordinärt boende, seniorboende, trygghetsboende samt vård- och omsorgsboende.

I det beslut som fattades för tio år sedan sa man att denna boendeform inte behövde vara biståndsbedömd, men socialtjänstlagen lade inte hinder i vägen för att boendeformen skulle kunna vara biståndsbedömd. Sedan ville man se hur boendeformen skulle utvecklas.

Man kan konstatera att uppemot 180 kommuner har bejakat skapandet av trygghetsboenden, men 100 har inte gjort det. Jag har rest runt mycket i landet, och i de 100 kommunerna råder ett kompakt motstånd mot att skapa trygghetsboenden. Det finns olika skäl. Man ser inte behovet, eller man har kanske inte ens undersökt behovet eller man ser inte några tekniska eller praktiska möjligheter att bygga trygghetsboenden eller bygga om hus till trygghetsboenden.

Samtidigt finns i dessa kommuner människor med ett klart behov av trygghetsboende och som inget önskar hellre än att få flytta till ett sådant. Då kommer biståndsbedömningen in. Vi liberaler ser den som ett stöd för människor att få tillgång till trygghetsboende om de vill ha det. Det blir en tydlig signal från riksdagen att ett sådant boende är något som alla ska ha rätt att flytta till om de vill. Helst vill man bygga på frivillighet, men verkligheten visar att det inte räcker.

I dag finns ca 10 000 lägenheter som kan klassas som trygghetsboende, men jag ser av köerna i de kommuner som har sagt ja till trygghetsboende att ett sådant boende är något man själv vill välja att flytta till, inte tvingas att flytta från något man har älskat och trivts i därför att man är mycket sjuk.

Sedan finns andra hinder i vägen för att skapa trygghetsboenden, nämligen månadskostnaderna, som för många blir mycket höga om de har en låg pension. Här har vi i politiken ett ansvar att se till att pengarna inte ska hindra någon från att flytta till ett boende där man kan få hjälp mot ensamhet och få eftersökt trygghet. Det handlar om pensionssystemets utformning med bostadstillägget, och det handlar om sådant som reavinstbeskattningen, som slår mot en del.

Vidare handlar det om att lyfta fram morötter för kommunerna. Det finns en undersökning med tolv år på nacken som visar att det går att skjuta upp behovet av vård- och omsorgsboende om man bor i en socialt positiv miljö, men det behövs en nu aktuell uppföljning av hur det har gått för dem som har flyttat till de 10 000 lägenheterna jämfört med dem som inte har fått den möjligheten. Hur ser vård- och omsorgskonsumtionen ut? Hur ser livskvaliteten ut i de två grupperingarna? Det gäller de som har haft möjlighet att flytta till trygghetsboenden och de i de 100 kommunerna som har fått nej till att flytta.

Biståndsbedömt trygg-hetsboende för äldre

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)