Folkhälsofrågor

Anf. 147 Gunnar Sandberg (S)

Anf. 148 Gunvor G Ericson (MP)

Anf. 149 Margareta Sandstedt (SD)

Anf. 150 Eva Olofsson (V)

Anf. 151 Henrik Ripa (M)

Anf. 152 Gunvor G Ericson (MP)

Anf. 153 Henrik Ripa (M)

Anf. 154 Gunvor G Ericson (MP)

Anf. 155 Henrik Ripa (M)

Anf. 156 Gunnar Sandberg (S)

Anf. 157 Henrik Ripa (M)

Anf. 158 Gunnar Sandberg (S)

Anf. 159 Henrik Ripa (M)

Anf. 160 Barbro Westerholm (FP)

Anf. 162 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Det finns redan i hälso- och sjukvårdslagen sedan 1982. Det handlar om att använda den möjligheten. Allt står inte i tidningarna. Det pågår mycket arbete som inte syns där. Jag har inte alls den bild som du har när det gäller det internationella engagemanget. Jag sitter i Marmotkommissionen och ser vad som händer. Det har talats om en kommission, som en del tror är lösningen på problemet. Vi har haft en sådan kommission. Den leddes först av dåvarande statsministern Ingvar Carlsson. Sedan togs den över av Kjell-Olof Feldt, eftersom statsministern inte hade tid. Sedan sjönk nivån på dem som hade ansvaret, och till slut upplöstes det hela. Det var inte rätt sätt att arbeta på. Jag tror mycket mer på att de myndigheter som vi har delegerat ansvaret till ska ha en bra samverkansform. Där pågår det en utredning ledd av Stefan Carlsson, och den kommer den 15 maj, om jag minns rätt, med ett förslag på hur myndigheterna inom det sociala området och därmed också folkhälsoområdet kan samordna sina resurser på ett bättre sätt. Det kommer naturligtvis att ha ringar-på-vattnet-effekt ute i kommuner och landsting, för det handlar ju om att samverka med andra sektorer än hälso- och sjukvården.

Anf. 163 Gunvor G Ericson (MP)

Herr talman! Hälso- och sjukvårdslagen har vi haft sedan 1982. Jag har själv jobbat inom hälso- och sjukvården. Ordet "hälsa", som man petade in 1982, har tyvärr inte haft någon större betydelse i praktiken förrän en bra bit in på 90-talet. Det jag pratade om handlar om det kommunala ansvaret för det breda folkhälsoarbetet. Det är inte något lagstadgat ansvar. Hälso- och sjukvårdslagen reglerar det som handlar om målområde 6, det vill säga hälso- och sjukvårdens ansvar. Kommunen har ett mycket viktigt ansvar för att se till att samla olika grupper, det civila samhället, som Barbro Westerholm pratade väl om, för att tillsammans jobba strategiskt med folkhälsofrågorna. I Danmark har man gjort en sådan lagstiftning, men i Sverige har vi inte det. Den politikerkommission som Barbro Westerholm gjorde en historiebeskrivning av är något helt annat än de expertkommissioner som nu jobbar. Marmotkommissionen, när det gäller WHO:s rapport, hade en representant från Sverige i Denny Vågerö, som arbetar vid Chess. I Malmö har man också samlat flera experter för att skanna av vilka olika insatser man kan göra för att komma åt den ojämlika hälsan. Det är klart att man gärna vill lyfta fram några enskilda exempel. Det görs mycket bra på lokal nivå - men inte på central nivå och inte på statens nivå, vilket var det jag ville påpeka. Slutligen vill jag fråga: Var det inte brödbranschen som startade den där kampanjen en gång i tiden och egentligen inte alls Socialstyrelsen?

Anf. 164 Barbro Westerholm (FP)

Herr talman! Det var Socialstyrelsen, Brödinstitutet och Konsumentverket tillsammans. Men ingen människa kommer ihåg de båda andra, för man upplevde just överheten i Socialstyrelsen. Dessutom var affischerna på höga ARE-bolagspelare, så satt man i en bil kände man sig faktiskt också nedtryckt av budskapet. Men det var lärorikt. Jag tycker inte att vi ska lagstifta om allt. Det finns redan nu kunskap och förutsättningar som gör att man kan arbeta vidare på de olika nivåerna. Det jag dock efterlyser är mer av hälsoekonomiska studier, för dem som har hand om skattepåsarna i kommuner och landsting, och det gäller även den statliga nivån och säkert också ideella organisationer. De mänskliga vinsterna borde vara självklara. Men när det kommer till pengarna är frågan: Vad får vi ut? Hur ska vi prioritera gentemot andra insatser? Där behövs hälsoekonomisk forskning. Vi vet att rökningen nu kostar 30 miljarder per år i Sverige. Den viktigaste insatsen skulle vara - jag håller med Ripa här - om vi fick alla människor i Europa, inklusive Sverige, att sluta röka. Wow, vad bra det skulle bli när det gäller hälsan!

Anf. 165 Roland Utbult (KD)

Herr talman! Det övergripande nationella målet för folkhälsoarbetet är att skapa förutsättningar för en god hälsa på lika villkor för hela befolkningen. En god folkhälsa är avgörande för hur vi ska klara den framtida hälso- och sjukvården. Folkhälsoarbetet måste bedrivas inom många politikområden och på alla nivåer, vilket tydligt framgår av de elva målområden som utvecklats inom det nationella målet för folkhälsoarbetet. Bland målområdena finns Barns och ungas uppväxtvillkor och, som ett av målen, Tobak, alkohol, narkotika, dopning och spel. Det sker mycket inom folkhälsoarbetet. Hälso- och sjukvården och socialtjänsten är två särskilt viktiga aktörer för en god folkhälsa, och Socialstyrelsen har i uppdrag att redovisa den långsiktiga utvecklingen av folkhälsan ur ett befolkningsperspektiv. Det är oerhört viktigt att barn och unga redan under uppväxten får lära sig betydelsen av kost och motion och de skadeverkningar som bruk av alkohol, narkotika, dopning och även tobak kan ge. För mig handlar det här inte bara om kristdemokratisk politik. Det handlar om hela svenska folkets mående. Herr talman! Lika viktigt inom folkhälsoområdet är insatserna mot antibiotikaresistens och mot vårdrelaterade sjukdomar. Engelsmannen Alexander Fleming som upptäckte penicillinet och fick Nobelpriset 1945 varnade redan då för att bakterierna kunde bli resistenta. Även om Sverige har en relativt kontrollerad förskrivning av antibiotika går det att minska användningen. Den prestationsbaserade patientsäkerhetssatsning som innebär att landstingen har som mål att minska förskrivningen av antibiotika med 30 procent per år under åren 2012-2014 är ett sätt som kommer att ge goda resultat. Ändå vet vi att kommande generationer kommer att drabbas. Men vi vet också att om människor mår bättre kommer medicineringen och ohälsotalet att minska. De frivilliga ungdomsmottagningarna har en mycket viktig funktion när det gäller att främja hälsa och förebygga ohälsa relaterad till sexualitet och samliv. Vi kristdemokrater vill se fler ungdomsmottagningar, minst en i varje kommun. Den ungdomsmottagning som finns på nätet, umo.se, är ett bra stöd för både killar och tjejer eftersom det kan vara långa avstånd till närmaste mottagning, och kanske vågar man i början inte ställa sina frågor till en vuxen. Men umo.se ersätter givetvis inte ungdomsmottagningarna. Skolhälsovården är också en viktig aktör när det gäller tidiga insatser eftersom man möter alla skolelever. Herr talman! När det gäller folkhälsan kan jag inte gå förbi alkoholens skadeverkningar. Då tänker jag framför allt på barnen och deras uppväxtvillkor. Enligt Folkhälsoinstitutet växer vart femte barn upp med föräldrar som dricker för mycket. Det handlar om 400 000 barn i vårt land. Det är vart femte barn i Sverige, alltså uppskattningsvis - lyssna! - tre barn i varje klass. Vi har i Sverige ca 300 000 alkoholmissbrukare. Runt varje missbrukare räknar vi med att det finns fem anhöriga som drabbas på olika sätt. Så många som 1,5 miljoner människor i Sverige far alltså illa på grund av alkoholen. En tredjedel av alla trafikdödade är alkoholpåverkade, och hälften av alla drunknade. 99 av 100 grova ungdomsbrott är alkoholrelaterade. Åtta av tio våldsbrott i samhället utgörs av så kallat alkovåld. I var fjärde sjukhussäng ligger en patient med alkoholrelaterade sjukdomar. En femtedel av alla som söker akutvård är alkoholpåverkade och så vidare. Sedan har vi överdödligheten och de sociala konsekvenserna med ödelagda äktenskap och vänskapsband och förstörda uppväxtförhållanden för barn. Samtidigt är det positivt att Systembolaget i Sverige har tagit in folkhälsan som en viktig del i sin policy. Vi kristdemokrater värnar om Systembolagets monopol bland annat för att det är en viktig informationskälla till svenska folket om alkoholens skadeverkningar. Herr talman! Till sist: Anhöriga är lika drabbade som de som dricker. Så här berättar en ung person på en offentlig sajt på internet: "Jag är en tonårstjej som har en pappa som är alkoholist och det har han varit hela mitt liv och länge före det. Han är även maniskdeppressiv, har ångest och sociala problem. Detta blandat med hans alkoholmissbruk gör att han inte har det så lätt med sig själv vilket drabbar hela familjen. Jag tycker verkligen jätte synd om min pappa, vet att han har det riktigt svårt och jag älskar honom även om det väldigt ofta känns som jag hatar honom. Pappas problem har även gett mig problem. Jag har bl.a. åmgest och mycket dåligt själförtroende, tänker hela tiden på att min familj skall må bra. vilket gör att jag har jätte svårt att ha kul själv. Jag vet att jag har jätte kul tillsammans med mina kompisar, men ändå är det något i mig som ofta säger att jag borde stanna hemma och umgås med min familj och se till att det har det bra. och att ta hem kompisar till mig finns inte ens i min värld, eftersom jag inte vill att de skall se min pappa full! (--) är det någon som känner igen sig? svara gärna, jag känner mig ensamast i världen!" Så upplever en av 400 000 barn det i vårt land i dag 2012. Det är långt ifrån läkaren Galenos definition på hälsa som han myntade på 200-talet e. Kr.: "Hälsa är ett tillstånd i vilket vi varken lider ont eller är förhindrade från det dagliga livets funktioner." Jag yrkar bifall till utskottets förslag i betänkande SoU12.

Anf. 166 Margareta Sandstedt (SD)

Herr talman! Jag vill bara göra ett förtydligande i förhållande till mitt senaste anförande. Jag yrkade bifall till motion 648. Jag menar naturligtvis reservation 9. Jag ville bara korrigera detta.