Granskningsbetänkande

Anf. 1 Karin Enström (M)

Fru talman! I mer än 200 år har riksdagens konstitutionsutskott granskat att regeringen och statsråden i sin ämbetsutövning har följt grundlagarna och andra lagar och regler som styr regeringsarbetet.

Konstitutionsutskottets ledamöter är alla folkvalda och tillhör olika politiska partier, men granskningen är formell och handlar inte om vad som kan anses vara politiskt önskvärt eller klandervärt. Konstitutionsutskottets granskning kan sägas innebära att politiskt ansvar utkrävs på konstitutionell grund, att det konstitutionella snarare än det politiska perspektivet ska ligga till grund för utskottets granskningsarbete. Det är av central betydelse. Det förpliktar men erbjuder samtidigt öppningar till samförstånd över partigränser där kanske i vanliga fall samförstånd inte alltid råder.

Fru talman! Årets granskning bygger på 18 anmälningar, vilket får anses vara normalt men ligga i den lägre delen av normalspannet när det gäller antalet anmälningar. De senaste 20 åren har antalet anmälningar varierat från ungefär 20 till ungefär 40.

Vad konstitutionsutskottet kommer fram till mer i detalj kommer vi under debatten att återkomma till, men jag kan på ett övergripande plan nämna att utskottet påtalar brister i fem ärenden. De statsråd som det handlar om är Annika Strandhäll, Margot Wallström, Peter Hultqvist, Ylva Johansson och Alice Bah Kuhnke.

Under 20 års tid, före år 2015, var det i genomsnitt nio reservationer per granskningsbetänkande. Från år 2015 förändrades det. KU började då arbeta aktivt för att hålla borta politiska övertoner och i stället fokusera just på saklighet och en strikt juridisk konstitutionell granskning. Ambitionen att göra detta ledde till framgång. Granskningsbetänkandena under år 2015 till år 2018 hade endast enstaka reservationer, vilket får beskrivas som unikt.

Förra året, 2018, var det riksdagsval, och därefter tog nya ledamöter plats i konstitutionsutskottet. Några var förstås också kvar sedan tidigare. Frågan, funderingar och farhågor väcktes när det gällde om konstitutionsutskottet därmed skulle frånfalla sakligheten och låta brösttoner och politisering färga arbetet. Men, fru talman, så har det inte blivit. Detta är ett helt enigt betänkande, utan en enda reservation, och det har vi all anledning att känna både stolthet och glädje över.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Men det är inte bara enigheten som är glädjande med årets granskning. Om utskottet skulle ha enats kring ett undermåligt betänkande hade enigheten knappast lyckats sminka över bristerna. Det hade inte varit något att känna stolthet eller glädje över. Men så är det inte, utan utskottet kan i dag inför kammaren redovisa ett gediget och väl genomarbetat betänkande med eniga slutsatser. Det är en stor framgång.

Jag vill passa på att tacka utskottskansliet för ett mycket väl genomfört arbete och även rikta ett varmt tack till övriga ledamöter i utskottet för ett gott samarbete. Min förhoppning och önskan är att vi även framöver ska låta sakligheten stå i första rummet. Jag tror att vi genom årets granskningsarbete har lagt en god grund för det fortsatta arbetet.

Fru talman! Som jag sa kommer utskottet efter denna inledande debatt att gå igenom och debattera granskningsbetänkandets kapitel och ärenden mer i detalj. Årets granskningsbetänkande inleds med ett kapitel där vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen behandlas. Därefter följer ett kapitel om handläggningen av vissa regeringsärenden med mera. I därpå följande kapitel behandlas vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen. Betänkandet avslutas med ett kapitel där vissa frågor om statsråds tjänsteutövning tas upp. Kapitelindelningen följer ärendenas huvudsakliga karaktär.

Utan att gå in på detta i detalj tänkte jag ändå, fru talman, kommentera två av utskottets granskningsärenden.

Jag börjar med det som vi lite kort och snärtigt kallar för G4. Det betyder Granskningsärende 4. Utskottet har där granskat Utrikesdepartementets hantering av en utvärdering av säkerhetsrådskampanjen. Det handlar om en utvärdering som har skrivits av ambassadören Anders Lidén angående Sveriges kampanj för en plats i FN:s säkerhetsråd. KU riktar här kritik mot utrikesminister Margot Wallström och Utrikesdepartementet.

Det har funnits en diskrepans mellan departementets och utvärderarens syn på uppdraget, vilket har påverkat synen på handlingsoffentligheten. Medan Anders Lidén har uppfattat en handling som upprättad eller inkommen har departementet sett den som arbetsmaterial, som inte har behövt lämnas ut.

Utskottet framhåller i den delen vikten av att UD vid uppdragsförhållanden som detta ser till att uppdragets karaktär noggrant gås igenom i förväg och att man även regelmässigt gör en noggrann tryckfrihetsrättslig analys för att säkerställa att all hantering av handlingar sker i överensstämmelse med regelverket om handlingsoffentlighet.

KU konstaterar också att UD har lämnat otydliga och delvis missvisande uppgifter till journalister, vilket har resulterat i att möjligheten förtogs att begära att få saken prövad av myndigheten genom ett beslut av ett statsråd och i sista hand regeringen.

Fru talman! Utöver detta finner KU att hanteringen av utrikesutskottets begäran om en formell prövning av frågan om utlämnande av handlingarna har dragit ut på tiden och att departementet har lämnat ofullständig information till utrikesutskottet.

Sammantaget finner KU att det är synnerligen bekymmersamt att UD:s hantering av handlingar återkommande har gett upphov till klagomål som uppmärksammats i olika tillsyns- och granskningssammanhang.

Fru talman! Det mest medialt uppmärksammade granskningsärendet i år är det som vi kallar för G8, Granskningsärende 8, förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör. KU har tidigare understrukit att ordningen för att förflytta en myndighetschef från en anställning syftar till att säkerställa myndigheternas och deras chefers självständighet. Det är mot den bakgrunden av central betydelse att det finns sakliga och objektiva skäl för ett beslut om förflyttning av en myndighetschef.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Lagen om offentlig anställning, LOA, säger att om en chef för en förvaltningsmyndighet som lyder omedelbart under regeringen är anställd för bestämd tid får han eller hon förflyttas till en annan statlig anställning före utgången av anställningstiden om det är påkallat av organisatoriska skäl eller annars är nödvändigt av hänsyn till myndighetens bästa. Ett sådant beslut om förflyttning får inte verkställas förrän beslutet har prövats slutligt eller rätten till talan har förlorats. Beslutet får dock ges omedelbar verkan om det finns synnerliga skäl för det.

I den nu aktuella granskningen finner utskottet att förflyttningen skedde emot den förra generaldirektören Ann-Marie Beglers vilja. Företrädarna för regeringen har framfört att det fanns en samsyn mellan AnnMarie Begler och departementet om att hon inte kunde fortsätta som generaldirektör för Försäkringskassan eftersom förtroende inte fanns. Utskottet finner dock att förflyttningen skedde emot Ann-Marie Beglers vilja.

När Ann-Marie Begler efterfrågade de synnerliga skälen för förflyttningen fick hon inga sådana. Det faller på statsrådet att försäkra sig om att förutsättningarna för att flytta en myndighetschef föreligger och att dessa också klargörs för myndighetschefen.

Fru talman! Ann-Marie Begler och företrädarna för regeringen har framfört olika bilder av vad som har förekommit dels vid myndighetsdialoger, dels vid dialogen om Beglers fortsatta anställning. KU framhåller här att det är otillfredsställande att uppgifterna som har lämnats i granskningen går så pass mycket isär.

Utskottet konstaterar också att dialogen mellan departementet och Ann-Marie Begler inte har levt upp till de krav som kan ställas på den. Ann-Marie Begler har inte uppfattat de synpunkter som har funnits om Försäkringskassans samverkan med berörda aktörer. Utskottet säger vidare att när en myndighet leds av en styrelse, vilket är fallet med Försäkringskassan, måste också styrelsen involveras när synpunkter som gäller myndighetens ledning tas upp av departementet.

KU skriver också att någon dokumentation kring förflyttningen inte har gått att uppbringa och att det i samband med övervägandena av om det finns tillräckligt starka skäl för att skilja en myndighetschef från dennes anställning bör beaktas vilken dokumentation som kan behövas av dialogen med myndighetschefen. KU skriver slutligen: För de brister som utskottet har funnit bär statsrådet Annika Strandhäll ansvaret.

Detta kommer som sagt att beskrivas i detalj under dagen i de kommande debatterna.

Fru talman! Med detta vill jag på konstitutionsutskottets vägnar anmäla resultatet av den granskning som redovisas i vårt betänkande enligt 13 kap. 2 § regeringsformen.

Anf. 2 Hans Ekström (S)

Fru talman! Till att börja med vill jag säga något allmänt om årets KU-granskning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

KU har att granska att regeringen följer de regler som finns för regeringsarbetet. Den kontrollmakt som KU är en del av är viktig i ett land som Sverige, som har en stark regeringsmakt. Vi lever ju med arvet efter 1809 års regeringsform, där det står att konungen äger att allena styra riket. Nu är det inte konungen utan regeringen, men regeringsmakten är egentligen fortsatt stark. Det är därför viktigt att parlamentet också har en stark kontrollmakt.

En del av KU:s arbete handlar om att konstatera brister och kritisera statsråd för dessa brister. En annan minst lika viktig del av KU:s arbete är framåtsyftande. Vi iakttar saker och kan säga: "Det här verkar inte fungera så bra. Statsrådet har inte gjort fel, men här är det rutiner eller tillämpningar av regler som är fel. Framöver bör man nog göra så här." Vi är inom det område som man brukar kalla den goda revisorn. Vi talar om hur man bör tillämpa regler framöver.

Det kan också vara värt att säga vad KU inte är: KU är ingen domstol. KU avgör heller inte frågan om riksdagens formella förtroende för ett visst statsråd.

Jag vill säga ytterligare något allmänt om årets granskning. Vi har haft 18 anmälningar att ta ställning till. Två av dessa var egentligen desamma som andra, så de facto var det 16 anmälningar, vilket är betydligt färre än vad vi har haft de senaste åren. Allvarligare brister har påtalats i tre ärenden, och lite mindre brister har påtalats i några andra ärenden.

Det som är speciellt med den period vi har granskat är att vi under lång tid hade en övergångsregering efter förra årets val. Vi kan konstatera att vi inte haft några anmälningar mot övergångsregeringens agerande. Detta tyder på att den iakttog stor försiktighet i utövandet av regeringsmakten.

En övergångsregering har samma formella rättigheter som en vanlig regering med undantag av att den inte kan upplösa riksdagen. Men det är klart att den långa perioden ändå väcker en fråga, och nu är vi återigen den goda revisorn: Kanske måste en övergångsregering så småningom börja regera lite mer? Det tog väldigt lång tid innan statliga verk fick nya generaldirektörer och nya ambassadörer blev utsedda. Detta är något som KU kommer att titta på framöver för att se om det finns anledning att fundera över det.

KU har ett helt enigt granskningsbetänkande, och detta tror jag är viktigt för att upprätthålla legitimiteten i KU:s granskning. Om priset för enigheten hade varit ett totalt tandlöst betänkande skulle det ha varit ett väl högt pris, precis som fru ordföranden sa tidigare, men tvärtom innehåller betänkandet synpunkter på regeringens agerande på en hel del punkter.

Mina utskottskamrater kommer att gå in på ärendena mer i detalj, men jag ska nämna ett par av dem lite kort, på ett övergripande plan.

Det första handlar om UD och offentlighetsprincipen. Vi kan konstatera att flera utrikesministrar av olika politisk färg, till exempel Carl Bildt och Margot Wallström, har fått anmälningar när det gäller Utrikesdepartementets hantering av offentliga handlingar. Detta är inte bra, för det tyder på att det finns en myndighetskultur som man behöver göra något åt.

Det finns självfallet anledning att ha respekt för Utrikesdepartementets speciella uppdrag. Departementet har att hantera förhållanden till främmande makt, och det är fler ärenden av hemlig karaktär där en säkerhetsprövning måste göras. Det är också en besvärlig struktur på det viset att utlandsmyndigheterna är egna myndigheter och att det därigenom blir en stor mängd dokument som ska hanteras och göras prövningar av. Men svensk lagstiftning gäller, och UD måste hitta metoder för att tillämpa denna lagstiftning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Det som vi har sett och som handlar om en händelse 2017 är inte tillfredsställande. Däremot välkomnar utskottet att utrikesministern har satt in ett åtgärdspaket under 2018 för att komma till rätta med dessa delar. Vi ser fram emot att inte behöva ta emot anmälningar inom detta område framöver. Man behöver verkligen komma åt kulturen på Utrikesdepartementet.

Flyttningen av Försäkringskassans tidigare generaldirektör är det mest omdebatterade ärendet i år. Jag tänker inte gå in i detalj på det, utan det kommer Ida Karkiainen att göra senare. Men det man kan konstatera i ärendet är att det finns brister i kommunikation och i dokumentation och att det finns en speciell problematik runt styrelsestyrda myndigheter som regeringen inte hanterat på rätt sätt. Detta kommer att kommenteras ytterligare.

Man kanske ska lägga in dessa ärenden i en större struktur. Vi har i Sverige en unik förvaltningsstruktur. Till en del finns den även i vårt broderland Finland, som också är arvinge till Axel Oxenstiernas styrsystem, nämligen självstyrande statliga myndigheter. Vi har mindre departement i Sverige och självstyrande statliga myndigheter. Dessa är i många andra länder en del av ministerierna eller departementen. Det här skapar en speciell utmaning, för enligt regeringsformen är det ändå regeringen som är ansvarig inför riksdagen för rikets styrelse.

Om vi i riksdagen ska kunna ställa regeringen till ansvar för rikets styrelse måste regeringen också kunna styra myndigheterna. Det finns ett regelsystem för detta, men det är inte alldeles enkelt att säga att det finns en glasklar linje där. Därför innebär den styrmodell vi har en utmaning, och jag tror att vi får räkna med att få anmälningar nästan varje år. Det är en svårtillämpbar gränsdragning för att se till att styrsystemet fungerar.

En annan sak som återkommer ofta är statsråds deltagande i den allmänna debatten. Det får inte uppfattas som att de styr via den, alltså att det är ministerstyre. Jag tror att det finns en bild att allmänheten skulle bli väldigt förvånad om ministrar inte deltar i den offentliga debatten av rädsla för att via den idka ministerstyre. Där har vi också en evig besvärlig gränsdragning. Hur mycket kan man säga, och i vilket sammanhang kan man säga det för att det inte ska bli ministerstyre? Detta är som sagt väldigt mycket en konsekvens av det styrsystem som vi har valt i Sverige, och där är vi vakthundar som ska se till att man håller sig på rätt sida av den lite suddiga gränsen.

Till slut vill jag tacka utskottskansliet för det arbete som har gjorts. Jag vill önska mina utskottskamrater och fru ordföranden en god sommar och detsamma till fru talmannen.

(Applåder)

Anf. 3 Per Söderlund (SD)

Fru talman! Jag vill börja med att rikta ett stort tack till mina utskottskollegor för ett trevligt och givande samarbete under den korta tid jag har haft förmånen att vara riksdagsledamot och ersättare i konstitutionsutskottet. Det har varit en intressant vår, och jag hyser en stor förhoppning om att vårt goda samarbete kommer att fortsätta även vid granskningarna under kommande riksmöte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Jag vill också rikta ett stort tack till vår fantastiska kanslipersonal, som alltid ställer upp och finns där när vi har frågor. Ni har ett otroligt tålamod med våra nycker. Trots att vi ibland, för att inte säga ofta, kommer med förslag på mindre justeringar ganska sent i ärendenas gång lyckas ni få med dem i våra betänkanden till slut. För att inte tala om er ovärderliga hjälp i granskningsärendena - ni gör ett fantastiskt arbete, och vi är mycket glada för det stöd ni utgör för utskottet.

Fru talman! I år är det 210 år sedan konstitutionsutskottet bildades och påbörjade sin granskning av regeringen och att den följt de lagar och regler som reglerar regeringsarbetet. Konstitutionsutskottets arbete, och även resultatet av dess arbete, har varierat genom åren. Jag är glad att arbetet har utvecklats till vad det är i dag, och jag är stolt över att vara delaktig i det.

Jag vill också förtydliga att det inte åligger utskottet att bedöma hur lämpliga regeringens åtgärder är utan endast om de lagar och regler som finns följs. Vi granskar alltså inte det politiska innehållet utan snarare dess formella beredning.

Fru talman! Under våren har vi diskuterat de olika granskningsärendena vid ett antal tillfällen. I diskussionerna har många kloka synpunkter framförts, och vi har vridit och vänt på argument, ibland flera gånger.

Vi har frågat ut statsministern och statsråd, men även höga befattningshavare inom förvaltningen. Vi har begärt in skriftliga utlåtanden, som vi sedan har haft följdfrågor på eller behövt förtydliganden av. Vi har begärt ut handlingar från regeringen och myndigheter. Vi har på det stora hela haft ett bra underlag att arbeta med. Ändå har det inte alltid varit lätt att utreda vad som verkligen har skett och vad som har sagts.

I exempelvis vår granskning av förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör har ord stått mot ord, och dokumentation som kunnat styrka påståenden har saknats. Situationen har komplicerats ytterligare av att Försäkringskassan är en styrelsemyndighet och styrelsen inte involverats i planerna på att förflytta generaldirektören. Vid sådana tillfällen försvåras granskningen. Enligt utskottets mening står det dock klart att förflyttningen inte varit frivillig och att dokumentationen behöver vara tydlig i fall som dessa. Konstitutionsutskottet anser därför att statsrådet bär ansvaret för de brister som har framkommit i granskningen.

Även i granskningen av Utrikesdepartementets hantering av en utvärdering av säkerhetsrådskampanjen har konstitutionsutskottet funnit brister. Det handlar om förfrågningar från flera håll om att ta del av handlingar. En journalist nekades handlingar, och motiveringen till nekandet var otydlig och delvis missvisande, vilket ledde till att det var omöjligt att få saken prövad av ett statsråd eller regeringen. Dessutom drog behandlingen av utrikesutskottets begäran att få ta del av handlingen ut på tiden orimligt länge.

Frågan om en handling är allmän när en tidigare medarbetare modifierar sitt arbete från tiden som anställd har också varit en del i den här granskningen. Även här försvåras utskottets bedömning av att två parter har olika uppfattning. De brister som konstitutionsutskottet har funnit kan utrikesministern dock inte undgå ansvar för.

Fru talman! Konstitutionsutskottets granskningar kan även leda till att misstankar om felaktigheter skingras. Jag tänker bland annat på granskningen av regeringens styrning av Svenska kraftnät. Här drog nog många paralleller till förra årets granskning av Transportstyrelsen och såg framför sig en omfattande granskning med besvärligt utfall. Granskningen visade dock snart att det inte förekommit några formella fel i hanteringen av detta ärende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Konstitutionsutskottet har också granskat ett antal uttalanden av statsråd. I vissa fall har det rört sig om partipolitiska uttalanden, och i andra fall har det varit rent felaktiga uttalanden. Vi kommer att gå in mer detaljerat på de enskilda ärendena senare under debatten.

Fru talman! Trots vissa svårigheter i granskningarna har vi i utskottet enats om ett betänkande utifrån de uppgifter vi har haft tillgång till. Det gläder mig att vi har enats, för det är viktigt. Det visar nämligen att konstitutionsutskottet är att lita på och granskar regeringen och ministrarna sakligt och opartiskt.

Just att vi gör detta sakligt och opartiskt betyder faktiskt att såväl medborgarna som riksdagen kan lita på det vi kommer fram till. Det visar att oavsett vilka partier som för tillfället har regeringsmakten kommer konstitutionsutskottets granskningar att vara sakliga och opartiska. Detta, fru talman, tror jag ger konstitutionsutskottet den pondus och den vikt som behövs. Därför vill jag ännu en gång tacka utskottet för ett gott samarbete.

Anf. 4 Linda Ylivainio (C)

Fru talman! När vi nu ska debattera och summera mandatperiodens första granskningsbetänkande kommer jag att göra en tillbakablick och en personlig reflektion över KU:s arbete med årets granskningsbetänkande.

När jag i höstas som ny ledamot i Sveriges riksdag fick förtroendet och förmånen att företräda Centerpartiet i konstitutionsutskottet närmade jag mig uppdraget med stor glädje och nyfikenhet och, ärligt talat, rätt höga förväntningar. Jag hade höga förväntningar på hur mycket nytt jag skulle få lära mig och tillägna mig under det kommande året och på vilket arbetsklimat, vilken kultur och vilka spelregler vi gemensamt i utskottet skulle skapa, vårda och värna. Och jag hade spända förväntningar på hur vi, ett till stora delar utbytt gäng jämfört med uppsättningen under den föregående mandatperioden, skulle klara arvet efter Andreas Norléns och Björn von Sydows arbete med att restaurera konstitutionsutskottet.

Nio av utskottets sjutton ledamöter har inte tidigare tjänstgjort i KU. Sju av de ordinarie ledamöterna var med under förra mandatperioden. Det var inte självklart, i vart fall inte för mig, hur vi skulle lyckas förvalta arvet på ett ansvarsfullt sätt.

Vad är det för arv jag talar om? Jo, det gedigna arbete KU under förra mandatperioden, under ovannämnda herrars ledning, lyckades åstadkomma i den del av utskottet som handlar om granskningsarbetet. Jag talar om arbetet med att återföra KU till rötterna - till den juridiska och konstitutionella granskning som KU inrättades för år 1809. Uppgiften är att i den årliga så kallade vårgranskningen granska om regeringen och dess medlemmar i sin ämbetsutövning har följt grundlagarna och andra lagar och regler som styr regeringsarbetet.

I höstas var min fundering som sagt om och på vilket sätt vi skulle klara av uppgiften. Jag hade spända förväntningar på mig själv och oss och hur vi under mandatperiodens första riksmöte, som ändå måste ses som ett formativt skede, skulle klara av den.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Fru talman! Jag har försökt att ge mig i kast med uppdraget som ledamot i KU inte bara med stor entusiasm och nyfikenhet utan även med ödmjukhet - inför kollegor och inför svåra ärenden och situationer.

Jag har varit politiskt aktiv i 30 år. För mig har det alltid varit angeläget att i stunder av framgång och motgång och i vanligt vardagsgnetande ständigt återvända till och rannsaka mina egna drivkrafter. Vad är det som driver mig som politiker? Vad är det för värderingar och idéer om samhället som ger mig mod, ork och kraft att ladda om, försöka på nytt och inte ge upp? Varför gör jag det här?

Jag är politiskt aktiv för att jag, antagligen tillsammans med de flesta av er, delar drömmen och visionen om att förändra samhället till det bättre. Vi må ha olika idéer och värderingar om vad ett gott samhälle är och hur vi ska ta oss dit, men det är ytterst därför vi är här, som jag ser det.

Jag är här för att jag vill uträtta något - inte för att vara elakast på Twitter, för att sprida missaktning och desinformation på sociala medier, för effektsökeri eller för att jaga 15 sekunder i rampljuset.

Jag tror på riktigt på syftet med att kontrollera hur regeringen och dess myndigheter sköter sitt arbete, det som kallas för riksdagens kontrollmakt. Jag tror att det kan bidra till att regeringen och myndigheterna följer lagarna och arbetar effektivt och att medborgarna känner förtroende för den offentliga makten. KU är ett av riksdagens flera redskap för att utöva kontrollmakten och har enligt grundlagen, regeringsformen, en speciell uppgift att granska regeringen. Kalla mig naiv, men jag tror att den uppgiften, rätt hanterad, gör skillnad.

Därför har jag tagit arbetet i KU på stort allvar. Jag har försökt göra det med uppriktiga intentioner, med öppenhet och nyfikenhet, med beredskap att få mina ståndpunkter och argument utmanade och med en vilja att ta intryck av och kanske till och med ändra min egen ståndpunkt när jag lyssnat in våra diskussioner och resonemang. Därför har det varit viktigt för mig att försöka göra allt jag förmår för att bidra till att KU ska ägna sig åt det KU ska - för att grundtanken med granskningen ska vara administrativ och inte politiskt inriktad, som KU framhöll redan 1968.

KU är som bäst när man ett valår gör en enig granskning med väl underbyggda och sakliga påpekanden om brister i statsråds tjänsteutövning i flera stora, kontroversiella och komplexa ärenden. KU är som sämst när man tillåter sig att bli ett redskap eller en arena för en politiserande pajkastning. Vilket KU vill vi ha? Det är vi som sitter i KU vid varje givet tillfälle som väljer.

Fru talman! Låt mig sätta vår KU-granskning i ett större och lite bredare perspektiv. Nyligen hörde jag en av riksrevisorerna, Helena Lindberg, apropå Riksrevisionens eget utvecklingsarbete i förbigående säga något i stil med: Ingenting är så bra att det inte kan bli bättre.

Jag blev mycket glad och inspirerad när jag hörde hennes ord. Om hon, som tillsammans med Stefan Lundgren leder en revisionsmyndighet med grundlagsfäst oberoende, har den utgångspunkten och den grundsynen på allt sitt arbete menar jag att man har rätt fokus. Riksrevisionen är ytterligare en del av riksdagens kontrollmakt. Riksrevisionens uppgift är att granska vad statens pengar går till och hur effektivt de används. Justitieombudsmännen ingår också i riksdagens kontrollmakt. JO:s uppgift är att bevaka varje människas rätt att bli behandlad enligt lagen av myndigheterna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Utan att göra anspråk på att ge en heltäckande bild av riksdagens kontrollmakt, för den har jag inte tecknat här, vill jag ändå slå fast att kontrollmakten är en av riksdagens viktigaste uppgifter. Den kan bidra till att utveckla och förbättra statens verksamhet, statsförvaltningens handläggning, regeringens handläggning av ärenden, statsrådens tjänsteutövning, medborgarnas rättssäkerhet och en effektiv och rättssäker hantering av statens medel. Riksrevisor Helena Lindbergs inställning att allt alltid kan bli bättre - detta konstruktiva fokus - borde därför vara all kontrollmakts syfte. Det är alltid lätt att hitta fel och påpeka brister, och det har sin tid och sin plats. Men det är kanske ännu viktigare att försöka dra lärdomar av vunna erfarenheter, att ompröva, tänka nytt och göra annorlunda nästa gång man ställs inför samma situation.

Fru talman! Jag vill också, precis som på presskonferensen om granskningsbetänkandet, understryka vikten av att vi använder kontrollmaktens parlamentariska verktyg, som KU-granskning eller misstroendeförklaring, med varsamhet och omdöme efter noggranna överväganden.

Ska KU vara värt att lyssna till, och ska KU:s iakttagelser och påpekanden tas på allvar, är det för Centerpartiet en självklarhet att KU pekar på brister där det är berättigat, varken mer eller mindre. Det måste i varje utredning finnas täckning för de påpekanden KU gör. Rätt ska vara rätt.

Jag kommer i ett par av de efterföljande debattrundorna att återkomma till iakttagelser i några av årets granskade ärenden.

Fru talman! Hur har det då gått med mina höga förväntningar på min egen insats och på oss som för mandatperioden är ett nytt KU? Hur jag har lyckats får andra bedöma. Själv är min bedömning att det har gått så där, både med min egen insats och med KU:s granskningsarbete. På det stora hela taget har vi rott i land uppgiften. Det sätt på vilket vi gjort det kan och bör diskuteras under andra former och i andra forum. Jag tror och vet i alla fall en sak: Ingenting är så bra att det inte kan göras bättre. KU kan bättre. Jag och vi kan bättre.

Med detta sagt vill jag rikta ett varmt tack till alla kollegor och ett särskilt varmt tack till Marta Obminska, Karin Enström och Hans Ekström som i sitt arbete i presidiet har dragit ett extra tungt lass. Sist, men absolut inte minst, vill jag också tacka vårt fantastiska utskottskansli, utan vilka vi vore förlorade. Den kompetens, det engagemang, den tid och energi och de omsorger som ni möter oss ledamöter med är ovärderliga och en förutsättning för att vi ska kunna fullgöra vårt uppdrag. Varmt tack!

(Applåder)

Anf. 5 Mia Sydow Mölleby (V)

Fru talman! Så har då konstitutionsutskottet återigen ett enigt granskningsbetänkande att lämna över. Det är vi ju alla glada över.

Som vi alla vet tog det lite tid med regeringsbildningen, och det är säkert en bidragande orsak till att det har varit färre anmälningar än vanligt. Regeringen kunde helt enkelt inte göra så mycket saker, vare sig bra eller dåliga, och det blev därför inte så många anmälningar.

Bland de 16 granskningar vi gjort är det en del saker som går att sortera in under avdelningen ständigt återkommande frågor. Det gäller utlämnande av allmänna handlingar, diarieföring, bristande dokumentation, agerandet i EU-sammanhang i förhållande till vad som sagts i samråd med riksdagen och ministrars yttranden i medier.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Angående handlingar har vi även i år ett ärende där UD har haft problem med både diarieföring och utlämnande av allmänna handlingar. Vi förstår att det är ett särskilt problem på UD med bedömningen av vad som går att lämna ut och vad som ska beläggas med sekretess eftersom det inte bara berör Sverige utan också kan påverka relationerna till andra länder. Men det är inte rimligt att detta problem återkommer år efter år. Detsamma gäller diarieföring. Nu pågår ett arbete inom UD för att komma till rätta med problemen, och vi får verkligen hoppas att vi inte står här nästa år med ytterligare ett ärende som rör samma frågor. Det finns mer att säga i det här ärendet, och det återkommer senare i debatten.

Det ärende som väckt mest diskussion är skiljandet av en generaldirektör från hennes tjänst på Försäkringskassan. Här har vi kunnat konstatera att det är svårt att granska eftersom det saknas dokumentation - också ett ständigt återkommande problem för KU. De kontakter som har varit mellan departementet och generaldirektören går inte att rekapitulera. Här hoppas jag att vi får se förbättringar i hela Regeringskansliet. Även det här ärendet återkommer senare i debatten.

Vad statsråd säger och gör på EU:s ministermöten är också ständigt återkommande i KU:s granskningar. Det är olika många ärenden olika år, men frågan kommer alltid tillbaka. Hur fria kan ministrarna vara vid lunchmöten? Hur ska ministrar agera vid informella diskussioner? Kan en minister över huvud taget säga något annat än exakt det som är den svenska ståndpunkten? Detta är avvägningar som KU återkommer till vartenda år.

I år har vi ett ärende som gäller att arbetsmarknadsministern vid ett rådsmöte inte hade framfört den svenska ståndpunkten i samband med en diskussion som uppstod angående en europeisk arbetsmyndighet. Ministern hade tidigare vid ett samråd med arbetsmarknadsutskottet informerat om att det skulle lämnas en lägesrapport på rådsmötet men att det troligen inte skulle bli någon diskussion i frågan. Ministern sa också att om det ändå skulle bli en diskussion skulle hon framföra den svenska ståndpunkten.

Utskottet konstaterar att ministern över huvud taget inte var skyldig att ha något samråd eftersom det var en dagordningspunkt med en lägesrapport. Men när det nu ändå blev en diskussion på mötet borde ministern förstås ha framfört den svenska ståndpunkten eftersom hon vid samrådet med arbetsmarknadsutskottet hade sagt att hon skulle göra så. Hade hon inte sagt något alls till arbetsmarknadsutskottet hade det alltså inte varit något problem, men eftersom hon sa att hon skulle framföra ståndpunkten borde hon också ha gjort det.

Vi brukar också varje år ha ett antal uttalanden från ministrar att fundera över: Har ministern genom ett uttalande försökt styra myndigheten, eller har ministern uttalat sig för att påverka ett rättsfall? I år har vi flera sådana ärenden, och utskottet säger återigen att ministrar både får och bör delta i den allmänna politiska debatten men att det förstås är viktigt att de är särskilt försiktiga när det gäller uttalanden som kan riskera domstolars och förvaltningsmyndigheters självständighet. Sen har vi också påpekat att det är viktigt att uttalandena är korrekta, alltså att det ministern säger är sant. Det gäller även om ministern är särskilt engagerad i en fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Tidigare kultur- och demokratiministern har vid ett besök på en av landets dagstidningar bland annat pratat om handlingsplanen Till det fria ordets försvar. I samband med det sa ministern bland annat: "Polisen har ett grunduppdrag att särskilt skydda yttrandefriheten och därmed också journalister - och de ska ha kontakt med varenda jäkla utgivare i vårt land." Det kan absolut vara något ministern önskar, men det är faktiskt inte ett uppdrag som polisen har. Det stämmer helt enkelt inte att polisen ska ha kontakt med alla utgivare. Om polisen ska ha ett sånt uppdrag måste regeringen fatta beslut om det, och det har inte regeringen gjort.

Gärna engagerade ministrar som deltar i diskussioner och debatter, men en minister måste tänka lite mer noga på vad hen säger. För övrigt har KU förstås kollat upp med Kulturdepartementet att citatet stämmer, och det gör det.

Säkerhetsfrågor, särskilt angående it i myndigheterna, har vi haft uppe i KU förut. I år hade vi en ny anmälan gällande Transportstyrelsens it-drift och en om Svenska kraftnäts styrsystem. Vi var nog många som trodde att det skulle dyka upp nya missar och säkerhetsrisker, men vi har kunnat konstatera att myndigheterna agerat för att täppa till de säkerhetshål som funnits, och departementen har följt upp verksamheten. Det verkar generellt finnas en mycket större säkerhetsmedvetenhet vid myndigheterna när det gäller it-frågor.

När det är färre anmälningar än vanligt verkar det som att det ändå blir minst lika mycket att högljutt diskutera - mycket väsen för lite ull, skulle man kunna säga. Detta betyder inte att det inte är några fel alls, men jämfört med andra år är det relativt små missar som har blivit stora ärenden. Men det är bra att KU har haft tid och möjlighet att lägga energi på problem som i ett annat sammanhang kanske skulle ha hanterats lite mer översiktligt.

Slutligen vill också jag passa på att tacka kansliet, som har lotsat oss igenom denna granskning och alla andra ärenden under detta riksmöte.

(Applåder)

Anf. 6 Tuve Skånberg (KD)

Fru talman! När du som följer den debatt som KU har i dag hör orden "KU" och "konstitutionsutskottets granskning av regeringen", vad tänker du på då? Tänker du möjligen på de närmare 900 sidor som vi i snart ett års tid, med tonvikt på våren, har arbetat fram? Eller tänker du möjligen på ett ganska berömt citat om att veta hut?

Jag tror att man gör klokt i att numera tänka mer på de närmare 900 sidorna än på ett klatschigt citat, för bakom KU:s granskning ligger ett enormt arbete och inte estradörens vinnande ord och formuleringar.

Varje riksdagsledamot har rätt att lämna in en anmälan och be KU att granska någonting som möjligen är fel enligt regelverket eller möjligen inte är fel. Allting görs lika noggrant som om det vore en polisutredning eller en förundersökning. Man går igenom alla fakta i målet. Sedan ska KU, på konstitutionell grund, döma av.

KU har alltså en alldeles särskild uppgift. Den har klarnat genom åren. För att sätta in den i dess rätta sammanhang måste jag gå tillbaka till 1810. I 1810 års riksdagsordning står det i 76 §: "Allt hvad riksdagen efter granskning godkänt eller lämnat oanmärkt bör anses hafva vunnit decharge i afseende på det granskade, och ingen ny till ansvarighet förbindande granskning af ny riksdag i samma mål vara tillåten."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Därifrån kom uttrycket dechargedebatten. Så hette alltså granskningsdebatten tidigare - av franskans decharge, som betyder avlastning. I det här sammanhanget handlar det alltså om beviljad ansvarsfrihet för fullgjort uppdrag. Det betecknade då en av parlamentet beviljad ansvarsfrihet för regeringens medlemmar. Den vunna ansvarsfriheten kallades decharge.

Men nu är det inte riktigt samma sak. I den nu gällande regeringsformen 13 kap. 1 § föreskrivs det att KU "ska granska statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning". År 2009 försökte konstitutionsutskottet formulera vad detta innebär i RFR14 - eller KU:s lilla gröna, som den också kallas. Konstitutionella kontrollfunktioner är det korrekta namnet. Den skriften har fungerat som en handbok sedan 2009. På s. 11 står det: Konstitutionsutskottet framhöll 1968 att grundtanken är att granskningen ska vara administrativ och inte politiskt inriktad.

Det har man, med växlande framgång, försökt följa sedan dess. Enligt grundlagspropositionen 1973:90, s. 415, är granskningen numera inriktad på i första hand rättskontroll och administrativ praxis. Och så ska det vara.

Jag har också något som är rykande färskt. I dag bekräftades denna inriktning i den parlamentariska utredningen om Riksrevisionens ledningsstruktur, URF1. På s. 77 sägs följande, i enighet mellan riksdagens alla partier: Konstitutionsutskottet har en roll som i flera avseenden skiljer sig från den som andra fackutskott har, på så sätt att dess uppgift är att långsiktigt vårda legalitet och rättsstatlighet i utövandet av regeringsmakten. Också i övrigt bereder och prövar utskottet frågor av sådant slag att dess ledamöter förväntas sätta respekten för rättsordningen framför lojaliteten mot politiska mål och meningsfränder. Vid beredningen av grundlagsärenden är ett brett samförstånd en förutsättning för att respekten för rikets konstitutionella grunder ska förbli stabil. För dem som väljs av riksdagen till de betydelsefulla uppdragen inom kontrollmakten är det av avgörande värde att riksdagen står enig bakom deras mandat.

Detta är dagsfärskt, och det är en bekräftelse på det som har tillämpats i synnerhet under de senaste fem åren. I och med valet 2014 bestämde sig ett enigt KU för att försöka vara enigt - det var inte helt okomplicerat och inte utan en del arbete. I allt väsentligt var förra mandatperiodens granskningsbetänkanden helt eniga - det fanns något litet undantag. Men det hör till utskottets heder och stolthet att det detta år var helt enigt - det fanns inte minsta lilla reservation.

Det handlar alltså om att kontrollera huruvida statsråden i sin tjänsteutövning och Regeringskansliet vid handläggning av regeringsärendena har följt gällande regler och vedertagen praxis. Vid underlåtenhet att handla prövas frågan om huruvida skyldighet att handla förelåg enligt regler och praxis. De bakgrundsregler som i första hand åsyftas när det gäller granskningen är sådana som har att göra med procedur- och kompetensregler i regeringsformen och riksdagsordningen, det vill säga regler om lagrådsremiss, normgivningskompetens och propositionsavlämnande. Det kan också vara fråga om materiella lagbestämmelser som regeringen tillämpar vid beslut i förvaltningsärenden, till exempel bestämmelser i utlänningslagen, plan- och bygglagen, sekretesslagen och så vidare. Det kan ha att göra med om regeringen och dess ledamöter har gjort sakliga och korrekta uttalanden eller inte. Konstitutionsutskottet iakttar stor försiktighet med att uttala sig på ett sådant sätt att det blir fråga om en överprövning i sak av ett enskilt ärende.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Normalt sett lägger sig KU inte i den materiella bedömning som regeringen har gjort, alltså den politiska bedömningen. Som jag nämnde prövar inte KU om regeringen har gjort rätt politiskt, har visat gott omdöme eller något liknande. Vi kan varken i förväg eller i efterhand gå in och göra en politisk bedömning och anvisa en politisk väg. Med det sagt ska ledamöterna i konstitutionsutskottet göra en bedömning: Har regeringsformen följts? Har man följt god praxis, alltså den praxis som har bildats?

Jag har nu suttit som ledamot i konstitutionsutskottet i nio år. Dessförinnan satt jag fyra år som arbetande suppleant. Jag måste säga att det jag nu läste upp och framför allt dagens citat är ett ideal för hur KU ska verka. Det har sagts sedan 1968, men det måste varje år återvinnas. Varje ledamot och arbetande suppleant måste varje gång vid en granskning leva upp till detta höga mål. Det handlar om att lägga politiken åt sidan och om att göra bedömningar av om det är gott statsmannaskap, om man har följt praxis och regelverk och om man har följt regeringsformen.

Jag ska nämna en liten bisak. Det viktigaste i det som vi har gjort i år är kanske inte de 900 sidorna utan ett litet enkelt pressmeddelande. Pressmeddelandet fungerar som en tolkningsnyckel, som vi har funnit praktisk för att bli ense inte bara om vad som står i 900 sidor utan också om hur det ska tolkas. I fem fall får regeringens statsråd kritik. Vi är överens om det, och vi benar ut det i detta lilla pressmeddelande. Också detta år visade det sig att det var till stor nytta.

Även jag vill ställa mig i kön för att gratulera, tacka och uppmärksamma det arbete som vi har gjort. Främst vill jag rikta ett tack till KU:s kansli. Närmare 900 sidor skriver sig inte själva. Det är inte våra fingrar som har farit över tangenterna, utan det är KU:s kansli, med dess kanslichef, vice kanslichef, olika experter och kanslipersonal, som har gjort detta. Vi tackar så mycket för det arbetet. Vi vet att vi inte heller detta år hade gått i mål om inte ni hade gjort ett utomordentligt arbete.

Med det sagt måste jag också tacka ordföranden och vice ordföranden för ett väldigt väl genomfört arbete och samtliga ledamöter och suppleanter för en god atmosfär. Det har inte varit utan en viss sidvind, om man uttrycker det så, men vi klarade upp det tillsammans.

(Applåder)

Anf. 7 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Riksdagen har tre övergripande uppgifter: att lagstifta, att beskatta och att granska. Den sistnämnda uppgiften har utövats och utvecklats som grundlagsfäderna en gång tänkte för länge sedan, genom långsamt, noggrant och medvetet arbete i just riksdagens konstitutionsutskott.

Riksdagens kontrollmakt ska vara hundra procent inriktad på den konstitutionella, lagliga och praxis- och regelstyrda delen och hur detta följs av regeringen och statsråden. KU ska inte och får inte ägna sig åt politisk granskning. Den granskningen och kritiken sker i vårt övriga politiska arbete, oftast mellan majoritet och opposition men också i och mellan våra olika politiska partier. De folkvalda i konstitutionsutskottet ska - även detta som grundlagsfäderna ursprungligen tänkt - fokusera på statsrådens tjänsteutövning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeInledning

Fru talman! Det har funnits år som det har varit precis tvärtom, som flera av de föregående talarna har lyft fram. Då var det utskottets majoritetsförhållanden som avgjorde om kritik skulle lämnas eller inte. Partipolitisk hänsyn vägde då i slutändan tyngst. Nu kan man säga att ordningen är återställd tillbaka till det som faktiskt var grundlagsfädernas tankar.

Detta manifesterar sig också i årets betänkande. Det är ett enigt granskningsbetänkande som har arbetats fram under mycket möda. Har det begåtts fel enligt lag och praxis kritiserar också KU statsministern, enskilda statsråd eller regeringen som helhet. Det är nämligen inte KU:s sak att ta ställning till om regeringen för en bra eller dålig politik. Det gör vi i andra forum.

Fru talman! Årets KU-beslut signalerar att utskottet lever upp till vad det är vi ska vara enligt regeringsformen. Ett enigt utskott riktar som sagt kritik mot flera statsråd på principiell grund. KU:s kritik är enig och som vanligt korrekt och sakligt, för att inte säga skonsamt, uttryckt.

Och det ska så vara. Det är en konstitutionellt riktad granskning, precis som det ska vara. Ministrar som driver en linje i Bryssel utan att ha förankrat frågan i riksdagen får anmärkningar, liksom ministrar som uttalat sig om domar - dock inte om man uttalar sig i tidningsrubriker eller deltar i den politiska debatten. Så ska det vara.

Det medialt mest uppmärksammade och mest anmärkningsvärda är väl de flera punkter av kritik som riktas mot socialförsäkringsminister Annika Strandhäll. Samtidigt är det viktigt att lyfta fram att den fortsatta, allvarliga kritiken mot den generella hanteringen av handlingar och dokumentationen inom flera departement, allra främst Utrikesdepartementet, är en återkommande följetong i KU:s granskning. Det här är minst lika allvarligt som att lyfta fram ett enskilt ärende av stort medialt intresse. Dessa delar kommer vi att komma tillbaka till i de följande inläggen.

Fru talman! Jag skulle framför allt vilja nämna ordförande i KU, Karin Enström, och utskottets vice ordförande Hans Ekström. De förtjänar all uppskattning och all uppmärksamhet för att de lyfter KU till en fortsatt god, skarp och rättvis konstitutionell granskning. Det gäller även KU:s ledamöter som har lagt ned så mycket arbete på att göra regeringsformen full rättvisa och driva utvecklingen av vår demokrati framåt.

Bakom detta står ett hårt arbetande och fantastiskt välorganiserat kansli under Peder Nielsens ledning, som förtjänar all aktning. Kansliets stora noggrannhet är av största vikt för att vår demokrati både ska stå fast och verka framåt och utvecklas. Ett stort varmt tack för detta!

(Applåder)

Anf. 8 Jonas Eriksson (MP)

Gransknings-

betänkandeInledning

Fru talman! Ledamöter, åhörare! Riksdagsåret går mot sitt slut. Konstitutionsutskottet avslutar våren traditionsenligt med sitt granskningsbetänkande av statsrådens tjänsteutövning och regeringsärendenas handläggning.

Gör vi en tillbakablick på det gångna året kan vi se att det varit ett ganska ovanligt år. Turbulent kanske många skulle kalla det. För ett år sedan hade valrörelsen kommit igång. Alla visste att valutgången var oviss, och vi fick under ganska lång tid leva i ovisshet innan en ny regering kom på plats.

Trots både valår, som brukar följas av högt politiskt tonläge, och en övergångsregering under flera månader - där vi inte är vana vid att ha en sådan - gjordes ändå få KU-anmälningar under den period som detta betänkande omfattar. Den förra mandatperioden blev granskningsbetänkandena faktiskt allt tunnare år för år, och det betänkande vi redogör för i dag följer den utvecklingen. Jag ser detta som ett gott betyg för den förra SMP-regeringen och även den nuvarande.

Fru talman! Nu är det inte så att anmälningar och efterföljande granskningar på något sätt är av ondo. Riksdagens ledamöter har rätt att anmäla ministrar i regeringen till utskottet när man befarar att regeringen och ministrarna inte följer reglerna för regeringsarbetet. KU ska sedan objektivt granska och redovisa vad man kommit fram till har skett respektive inte har skett.

Jag instämmer till fullo i tidigare talares uppfattning om vikten av en saklig granskning utan politiska övertoner. Att spekulera är inget för konstitutionsutskottet. Genom att fokusera på en konstitutionell och juridisk analys bidrar utskottet till en positiv demokratisk utveckling och en rimlig och väl fungerande praxisbildning för både regeringen och riksdagen.

Fru talman! Jag vill tacka presidiets ordförande, vice ordförande och ledamöter samt, liksom alla andra, också kanslipersonalen.

(Applåder)

Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Anf. 9 Erik Ezelius (S)

Fru talman! Vi fortsätter att debattera granskningsbetänkande KU20 och går till kapitel 1, Vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen.

Låt mig inledningsvis få tacka utskottets ledamöter och kanslipersonal för arbetet under granskningen. Eftersom vi närmar oss bokslutet för detta riksmöte vill jag även tacka för det gångna året i dess helhet.

Jag kom in i riksdagen 2014 och fick då möjlighet att jobba med en rad olika sakpolitiska områden, men sedan hösten 2018 är min hemvist konstitutionsutskottet. Missförstå mig rätt; tillåt mig påstå att det politiska arbetet har skiftat karaktär.

Dock vill jag framhålla att arbetet under det gångna riksmötet har varit otroligt givande sett till utskottets arbetssätt och verksamhetsområden, vilket ger nya och välbehövliga perspektiv på det politiska arbete som vi befinner oss mitt uppe i. Ett stort tack för att jag får vara en del av detta historiska utskott!

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

För att återgå till debatten gällande detta kapitel finns där bara två händelser som har varit föremål för utskottets granskning. Det är anskaffning av ett luftvärnssystem samt arbetsmarknadsministerns agerande i fråga om Europeiska arbetsmyndigheten. Jag kommer att uppehålla mig vid det senare ärendet.

Anmälan mot arbetsmarknadsministern har sitt ursprung i hennes uttalande i EU-nämnden kopplat till förslaget om inrättande av en europeisk arbetsmyndighet. I stället för att debattera ärendet i sak kan vi koncentrera oss på formerna för regeringens samrådsskyldighet gentemot riksdagen.

Som utskottet konstaterar är formerna sådana att det formellt inte finns en skyldighet för regeringen att samråda med riksdagens EU-nämnd när det gäller ärenden såsom lägesrapporter och informationspunkter.

I sak har regeringen inte heller verkat för någon annan åsikt gentemot rådet, även om det är allmänt känt att riksdagsmajoriteten i det aktuella ärendet inte inkluderar stöd från regeringspartierna. Tvärtom har utskottet konstaterat att regeringen i de fortsatta diskussionerna kring inrättandet av en europeisk arbetsmyndighet verkat för den ståndpunkt som formulerats av dåvarande utskottsmajoritet i arbetsmarknadsutskottet. Svaret till utskottet från Regeringskansliet om regeringens agerande i ärendet torde vara svar nog att det inte har funnits en underlåtenhet i att verka för riksdagens ståndpunkt.

Fru talman! Det är oerhört viktigt att bejaka riksdagens roll i utstakandet av EU:s framtid. Riksdagen är folkets främsta företrädare. För mindre än en månad sedan genomfördes ett EU-val som innebar framgång för EU-skeptiska partier. Det är därför av största vikt att vi som företräder medlemsstaternas nationella parlament slår vakt om inflytande och delaktighet, annars urholkas legitimiteten och det göder de nationalistiska krafter som vill söndra unionen och som vill slå hål på det europeiska samarbetet. Legitimitet är därför, och bör förbli, ledordet i utvecklingen av Europeiska unionen. För detta krävs att vi håller i den nära samverkan som vi har mellan den lagstiftande församlingen - riksdagen - och det verkställande och styrande organet - regeringen.

Sverige är på många sätt ett föredöme i jämförelse med andra medlemsstater. Under den förra mandatperioden hade jag äran att få tjänstgöra i EU-nämnden. Det blev mycket tydligt i möten med representanter från andra medlemsstater att riksdagens inflytande i EU:s lagstiftningsprocess hålls på en mycket hög nivå. Så måste det också förbli.

Med detta som bakgrund går det inte att undgå att ha synpunkter på arbetsmarknadsministerns uttalande i EU-nämnden i förhållande till utfallet under ministerrådet - även om ärendet i dess dåvarande form som en lägesrapport, vilket jag har varit inne på, inte fordrade samråd - eller för den sakens skull att regeringen genom underlåtenhet agerade på ett sätt som skulle stå i strid med riksdagens uppfattning. I detta fall handlade det om att statsrådet inte sa någonting, och vid det givna mötet sällade sig statsrådet till en majoritet av rådets representanter som inte yttrade sig. Det var bara elva medlemsstater som framförde synpunkter på kommissionens förslag.

Trots att detta rentvår statsrådet och regeringen inför dem som hyser misstanke om att agerandet är en följd av en dold agenda innebär det inte att vi kan förbise när snedsteg tas.

Fru talman! Statsrådet yttrade sig vid EU-nämndens sammanträde, trots att det bara var fråga om en lägesrapport, och sa att om en diskussion skulle uppstå vid rådssammanträdet var hennes avsikt att framföra riksdagens ståndpunkt även om det inte fanns en skyldighet för medlemsstaterna att i detta skede då det handlade om en lägesrapport framföra ett ställningstagande i sak gällande kommissionens förslag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Som är allmänt känt, och som också är upprinnelsen till anmälan mot statsrådet, fullföljde inte ministern det som framfördes vid EU-nämnden. Detta kan vi inte förbise i vårt ställningstagande.

För att värna om legitimiteten för det europeiska samarbetet men framför allt för riksdagens institutioner - såsom EU-nämnden - måste vi kunna vara garanterade att det som riksdagen och regeringen kommer överens om också fullföljs. Det finns inga undantag, oavsett storlek eller karaktär på en politisk fråga. Sveriges riksdags konstitutionsutskott kan inte låta skönhetsfläckar få passera förbi. Det handlar inte bara om det aktuella ärendet utan om ställningstaganden som kommer att vara vägledande för denna regerings och för kommande regeringars arbete i EU-frågor. Riksdagens roll i förankringsprocessen får inte tas lättvindigt. Den signalen anser jag vara tydlig i och med utskottets ställningstagande.

(Applåder)

Anf. 10 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Även jag vill sälla mig till den grupp som tackar utskottskansliet för ett fläckfritt och fantastiskt väl utfört arbete under det gångna riksdagsåret. Det var en kollega som tidigare sa: Utan er hade vi varit förlorade. Jag kan inte annat än instämma i detta.

Jag vill också tacka de andra ledamöterna i utskottet för det arbete som har gjorts och att vi har landat i ett helt enigt betänkande. Det visar på en styrka i vår granskning. Även om vi ibland har mycket olika ingångsvärden har vi till syvende och sist ändå landat i ett gemensamt betänkande. Det är en styrka, framför allt när det som i år inte är tandlöst.

Det första kapitlet i granskningen, som handlar om riksdagens och regeringens förhållningssätt till varandra, är kanske inte det längsta och mest omfattande i detta betänkande. Därför tänker jag inte dra ut på just detta mer än nödvändigt. Men jag vill ändå poängtera ett par saker.

Jag ska börja med det första ärendet i kapitlet som handlar om anskaffning av luftvärnssystem. Riksdagen hade uttryckt ett önskemål till regeringen om en förankring i arbetet med detta. Även om detta uttrycktes endast i form av ett tillkännagivande kom ändå försvarsministern till försvarsutskottet och beskrev vad regeringen hade för avsikt att göra. Men när man gör en förankring ska den gärna på något vis spela roll. Detta skickar konstitutionsutskottet en vink om till regeringen. Om man strax innan förankringen sker uttalar sin intention i en radiointervju kan upplevelsen av förankring förtas något. En sådan radiointervju hade med fördel kunnat göras efter utskottssammanträdet i försvarsutskottet, när en sådan förankring skulle ha ägt rum.

Trots detta får jag konstatera att någon förpliktelse rent konstitutionellt att göra en sådan förankring inte kan anses finnas. Därför får vi anse att utskottet inte riktar kritik men möjligen en vink om i vilken tågordning saker rimligen bör göras för att det ska framstå som logiskt.

Den andra punkten under detta kapitel är den punkt som Erik Ezelius uppehöll sig extra vid. Jag håller med om att det är detta av dessa två ärenden som kräver lite extra eftertanke. Det finns visserligen ingen samrådsskyldighet i den situation som man då befann sig i när ministern var i EU-nämnden och hade en dialog där. Men när en minister för EU-nämnden uttalar att om det blir debatt kommer man att uttala den svenska ståndpunkten - det var tydligt på EU-nämnden vad den svenska ståndpunkten var - ska man som EU-nämnd och som riksdag kunna lita på att någonting sådant gäller. Där blir det också ett tydligt uttalande från konstitutionsutskottet om att så ska vara fallet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Jag tycker att det är bra att vi kan samla oss kring denna form av uttalanden även i de ärenden som kanske inte tar upp absolut mest av vår tid. Anledningen är kanske att vi håller med varandra om att detta är rätt och riktigt att uttala.

Anf. 11 Tuve Skånberg (KD)

Fru talman! Vi har kommit till vissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen. Om det låter som om ledamöterna säger samma sak beror det på att vi sjunger från samma noter. Det är som sig bör; det är inget misstag.

Vi noterar att utskottet har granskat förankringen i riksdagen när det gäller anskaffningen av ett luftvärnssystem. Vid granskningen konstateras att riksdagens beslut om förankring har haft formen av ett tillkännagivande och alltså inte uppställts som ett bindande villkor i själva bemyndigandet av anskaffningen.

Av tillkännagivandet framgick inte i vilket skede förankringen skulle ske. Försvarsutskottet informerades i förväg om att regeringens skrivelse om anskaffningen skulle komma att överlämnas till riksdagen efter regeringens beslut i frågan. Det har inte lett till någon åtgärd från försvarsutskottets sida.

I granskningen uppmärksammar vi även att försvarsministern i en radiointervju uttalade sig om att Sverige skulle köpa det aktuella luftvärnssystemet. Detta gjorde han innan han informerade försvarsutskottet om den planerade anskaffningen. Vad tycker KU om det? Ja, med KU-språk sägs följande: "Om syftet med informationen från försvarsministerns sida var att den skulle utgöra ett led i en förankringsprocess hade uttalandet i media med fördel kunnat vänta till efter sammanträdet, enligt utskottet."

Jag sätter punkt där och låter den meningen tala för sig själv. Utskottet skriver sedan:

"Vidare har utskottet granskat arbetsmarknadsministerns agerande i fråga om Europeiska arbetsmyndigheten. Någon formell skyldighet att samråda med EU-nämnden finns inte när det gäller lägesrapporter eller liknande informationspunkter inför rådsmöten. I det granskade fallet hade arbetsmarknadsministern emellertid inför EU-nämnden uttalat att hon skulle framföra den svenska ståndpunkten om det skulle komma att bli en diskussion vid rådsmötet. Det är enligt utskottet angeläget att regeringen följer upp vad som sagts i EU-nämnden, även om det inte har funnits en samrådsskyldighet i grunden. När det kom att bli en diskussion i sak om den föreslagna arbetsmyndigheten borde arbetsmarknadsministern därför mot bakgrund av sitt uttalande i EU-nämnden ha yttrat sig för att framföra den svenska ståndpunkten."

Där sätter KU punkt.

Anf. 12 Bengt Eliasson (L)

Fru talman! Föregående talare har gått igenom och pekat på två ärenden i det kapitel vi nu diskuterar. Det är dels granskningen av förankringen i riksdagen av anskaffningen av ett luftvärnssystem, dels arbetsmarknadsministerns agerande i fråga om Europeiska arbetsmyndigheten. Jag ska kommentera dessa ärenden, men jag behöver inte gå in på dem i sak eftersom föregående talare har redogjort för dem mycket väl.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens förhållande till riksdagen (kapitel 1)

Fru talman! Detta är två ärenden som visar att det inte enbart handlar om förmågan att följa formella regler till punkt och pricka - det har KU nämligen konstaterat är gjort - utan att även en följsamhet gentemot våra institutioners behov av insyn och förväntan på saklighet och uppriktighet är eftersträvansvärd. Detta är också något som KU faktiskt konstaterar. För att de folkvaldas arbete ska fungera på allra bästa sätt och för att förtroendet för makt- och uppgiftsdelningen mellan riksdag och regering ska upprätthållas är det viktigt att information lämnas i rätt tid, att den är saklig och riktig och att den sedan följs upp. Förankring ska ske på ett förtroendefullt sätt institutionerna mellan.

Dessa två ärenden visar, fru talman, att det är bättre att informera en gång för mycket än en gång för lite. Det är bättre att vara ute i god tid än för sent, och det är bättre att vara aktsam om löften som utges. Förtroenden som fås i riksdagen behöver också följas och göras uppföljningsbara.

Anf. 13 Per Söderlund (SD)

Fru talman! Som jag sa i mitt inledningsanförande har konstitutionsutskottet även möjlighet att skingra misstankar om att felaktigheter begåtts. Någon sa tidigare att vi också kan erbjuda vägledning i hur processen kan förbättras.

Det är väl ungefär det som har skett i konstitutionsutskottets granskning av anskaffningen av ett luftvärnssystem. Där har utskottet kommit fram till att inga formella felaktigheter har förekommit. Riksdagen hade bemyndigat regeringen att besluta om anskaffning av ett nytt medelräckviddigt luftvärnssystem. Anskaffningen skulle dock förankras i riksdagen, exempelvis genom en skrivelse från regeringen, men man har inte angett i vilket skeende förankringen skulle ske.

Under våren och sommaren 2018 informerade regeringen försvarsutskottet om att regeringens skrivelse skulle komma att överlämnas till riksdagen efter regeringens beslut. Detta gav inte anledning till någon åtgärd från försvarsutskottets sida. Man kan därmed anse att försvarsutskottet var nöjt med den ordningen. Vid försvarsutskottets sammanträde den 1 augusti 2018 lämnade försvarsministern information om den planerade anskaffningen och att regeringen hade för avsikt att besluta om anskaffningen dagen därpå. Före sammanträdet uttalade sig försvarsministern i en radiointervju om att det aktuella luftvärnssystemet skulle köpas in, och det är väl egentligen det som anmälan handlar om.

Konstitutionsutskottet anser att uttalandet i radiointervjun med fördel hade kunnat vänta till efter det att försvarsutskottet informerats. Däri består den vägledning jag nyss nämnde. Hade man gått till väga så som konstitutionsutskottet föreslår hade det med stor sannolikhet inte lett till någon KU-anmälan.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Anf. 14 Ida Karkiainen (S)

Fru talman! Jag ska redogöra för det kapitel i vår granskning som benämns Handläggning av vissa regeringsärenden m.m., där vi behandlar totalt fyra anmälningar.

I ärendet om beredningen av förslag om en ny möjlighet till uppehållstillstånd - mer känt som gymnasielagen - tar anmälningen sikte på själva beredningen av ärendet. Fanns det skäl att bereda en extra ändringsbudget eller ej? Och hur förhöll sig regeringen till Lagrådets synpunkter?

Lagrådet hade synpunkter gällande lagförslaget. En regering behöver dock inte följa Lagrådets synpunkter till punkt och pricka; däremot ska den i sin proposition motivera varför synpunkter har tillgodosetts eller inte. Vi konstaterar att regeringen har motiverat detta och att den har argumenterat för sina ställningstaganden.

När det gäller budgetfrågan konstaterar vi i utskottet att det är möjligt för regeringen att avvika från gängse rutiner men att det bör kunna undvikas genom god framförhållning och beredskap av regeringen. Ska man lämna en extra ändringsbudget är det viktigt att det är väl motiverat. Vi ser att regeringen har redogjort för sina motiv, och vi noterar även att finansutskottet i det aktuella ärendet inte hade några invändningar mot regeringens bedömning att det fanns särskilda skäl för att lämna förslaget till riksdagen. Vi noterar att utskottet inhämtade kompletterande synpunkter på lagförslaget och att riksdagen sedan beslutade i enlighet med finansutskottets förslag.

Fru talman! Ett annat ärende som vi granskat handlar om en pressekreterares anställning vid Försvarsdepartementet och dennes kopplingar till ett företag verksamt inom försvarsbranschen.

Det är viktigt att alla som arbetar i det offentliga gör det med stor integritet och stor respekt för allmänhetens förtroende. Att ha en bisyssla vid sidan om eller nära kopplingar till privata intressen som kan gynnas av ens offentliga anställning kan skada allmänhetens förtroende för statsförvaltningen och äventyra myndigheternas verksamhet. Därför finns bestämmelser om jäv i regeringsformen, liksom bestämmelser om förtroendeskadliga bisysslor i lagen om offentlig anställning. Utöver detta har Regeringskansliet utarbetat etiska riktlinjer som rör alla dess anställda.

I detta fall kan vi konstatera att den anställda vid anställningstillfället meddelade att engagemang och ägande i bolaget var avvecklat, trots att kopplingar fortfarande fanns kvar. Vi konstaterar också att försvarsministern agerade så fort han fick kännedom om uppgifterna. Vi finner dock skäl att notera att det inte blev känt tidigare, varför vi tycker att Regeringskansliet har anledning att se över sina rutiner när det gäller anställdas eventuella bisysslor.

Fru talman! Vi har vidare granskat ytterligare ett ärende som handlar om en del kopplat till Utrikesdepartementet och säkerhetsrådskampanjen. Säkerhetsrådskampanjen torde vara den mest utredda och genomlysta kampanj Sverige någonsin ägnat sig åt - vilket är bra, eftersom det var ett stort och viktigt åtagande. I detta fall är det en utvärdering som står i fokus och huruvida handlingsoffentlighet gällde för hela utvärderingen. Utrikesdepartementet gjorde gällande att det var fråga om en intern utvärdering där man ämnade offentliggöra enbart slutsatserna.

Den medarbetare som utförde utvärderingen hade en tidsbegränsad anställning i Regeringskansliet med placering på Utrikesdepartementet och skulle enligt uppdragsbeslutet genomföra utvärderingen på ett självständigt sätt. Medarbetaren förfogade dock inte över det slutliga resultatet av utvärderingen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det är detta förhållande som har blivit omdiskuterat. Det finns en viss diskrepans mellan utvärderarens och Utrikesdepartementets bedömningar. Vi menar att detta är olyckligt och vill framhålla att departementet vid uppdragsförhållanden av detta slag noggrant bör gå igenom uppdragets karaktär och göra en tryckfrihetsrättslig analys.

Vidare gav Utrikesdepartementet missvisande information på en fråga från Dagens Nyheter gällande huruvida det fanns ytterligare handlingar som inte var allmänna kopplade till slutsatserna i utvärderingen.

Vi ska påpeka, som tidigare talare också har nämnt, att Utrikesdepartementet oavsett partifärg har en särskild utmaning gällande handlingsoffentligheten i den svenska statsförvaltningen, då Utrikesdepartementet dels har utlandsmyndigheter, dels arbetar med ärenden som har med utrikessekretess att göra.

I detta ärende är statsrådet ansvarigt för de brister som har framkommit. Dock noterar utskottet att det har initierats ett omfattande arbete för att få ordning och reda på handlingarna i Utrikesdepartementet.

Fru talman! Vi kommer nu in på det ärende i konstitutionsutskottets granskning som fått störst uppmärksamhet, nämligen regeringens beslut att skilja Ann-Marie Begler från tjänsten som generaldirektör på Försäkringskassan och förordna vederbörande på Regeringskansliet.

Till att börja med måste vi klargöra på vilka premisser generaldirektörer anställs och skiljs från sina positioner samt hur de får andra uppdrag.

Regeringen fattar beslut om att anställa generaldirektörer. Dessa får ett förordnande på sex år, och regeringen äger under anställningen rätten att förflytta dem inom statsförvaltningen. Men detta får man inte göra hur som helst. Man förhåller sig till lagen om offentlig anställning, i folkmun kallad LOA, men fattar inga direkta LOA-beslut vid förflyttningar. Så här har alla regeringar, oavsett partifärg, gjort.

En regering måste kunna flytta på generaldirektörer, annars kan vi inte utkräva ansvar för statsförvaltningen av regeringen. Men det betyder inte att regeringen kan flytta generaldirektörer på ett godtyckligt sätt eller hur som helst.

Var då detta en godtycklig förflyttning?

I underlagen har vi kunnat ta del av att regeringen tyckte att Försäkringskassan brustit i sin samverkansskyldighet och att även andra aktörer - inte bara regeringen - har pekat på bristerna, till exempel Svenskt Näringsliv, Sveriges Kommuner och Landsting, Arbetsförmedlingen och Läkarförbundet.

Med anledning av detta anför regeringen att de haft osedvanligt många myndighetsdialoger med Försäkringskassan samt tillskrivit myndigheten inte mindre än åtta uppdrag gällande samverkansskyldigheten. Det är den grund för förflyttningen som regeringen anför och som den dåvarande generaldirektören inte håller med om. Men förflyttningsbeslutet är således motiverat.

Vi konstaterar att de olika bilderna är olyckliga, att det hade behövt bli en tydligare förankring hos Försäkringskassans styrelse och att det hade kunnat föreligga en tydligare dokumentation i ärendet.

Men vad gäller dokumentationen säger vi i utskottet också att det bör beaktas vilken dokumentation som bör göras. Vi tror att det vore olyckligt att rikta ett generellt krav på dokumentation. Vid varje enskild förflyttning föreligger särskilda skäl, och det skulle vara en ökad administrativ börda för en regering om den behövde dokumentera detta varenda gång.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Dessutom finns det väldigt känsliga uppgifter rörande en regerings förhållande till generaldirektörerna och hur de sköter sitt jobb. Vi vill inte att detta ska dokumenteras vid varje enskilt tillfälle. Vi tror att det vore olyckligt för utnämningsmakten, och det urholkar också förtroendet mellan regering och generaldirektör.

Fru talman! Det har hävdats att Annika Strandhäll har både ljugit inför KU och brutit mot arbetsrätten. Det finns inget stöd för dessa påståenden i den här granskningen.

Fru talman! Avslutningsvis vill jag säga att jag sätter en stor heder i att få vara ledamot av konstitutionsutskottet tillsammans med kollegorna i kammaren.

Jag sätter en heder i att få arbeta med de frågor och lagar som utgör fundamentet i vårt samhälle och vår demokrati, nämligen grundlagarna. Det kräver omsorgsfullhet, noggrannhet, ansvarstagande och eftertänksamhet. Det är något annat än den politiska kontexten i övrigt, där kriget om vitsigaste tweet pågår och där politiker tävlar om vem som kan göra flest politiska poäng i en debatt. Det är ytlig politik, vilket inte lämpar sig för konstitutionsutskottet om vi ska arbeta med att värna vår konstitution.

Men jag sätter inte bara en heder i att få arbeta med själva sakfrågorna utan också i att få delta i konstitutionsutskottets viktiga och särskilda arbete med granskningen av hur riket styrs.

Jag känner mig stolt över att i detta sammanhang kunna lägga partipolitiskt käbbel åt sidan och i stället kliva in i rollen som den goda interna revisor som konstitutionsutskottet är ämnat att vara. Det är bitvis tufft, och det kräver en hög grad av integritet.

Vi ska, så gott det går, försöka att vara objektiva, oavsett färg på regeringen, och granska statsrådens tjänsteutövning. Var och en av oss riksdagsledamöter har möjlighet att anmäla ett statsråd till konstitutionsutskottet för granskning om ledamoten inte tycker att statsrådet följt de gängse regler som följer av ämbetet. Det är en central del i legitimiteten för regeringen att tåla ett sådant förfarande.

Men det är upp till oss att se till att granskningen håller sig saklig och inte urartar i partipolitik. Jag ska inte försvara fel begångna av ett statsråd, även om statsrådet är en partikamrat. På samma sätt ska jag inte rikta ogrundad kritik mot ett statsråd bara för att jag tillhör oppositionen. Vår granskning måste vara välgrundad i de fakta vi kunnat finna, och vi behöver vara eniga - annars blir det som KU uttalar varken legitimt eller seriöst.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag drar ut på tiden lite grann, men detta känns viktigt att få säga.

För inte så många år sedan var KU på väg åt det hållet, precis som många har varit inne på tidigare. Det är tack vare ett gediget arbete av Björn von Sydow och Andreas Norlén som utskottet nu har kunnat landa i eniga granskningsbetänkanden.

Fru talman! Det är med stor sorg jag konstaterar hur lätt det är att återigen hamna där KU var för ett antal år sedan: i partipolitik och stor oenighet.

I denna granskningsprocess, framför allt vad gäller ärendet om förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör, har vi varit på väg i diket många gånger. En del har hävdat att statsrådet har ljugit och brutit mot arbetsrätten eller redan i utfrågningen bestämt vilka fel som är begångna och på vilket sätt de är begångna. Detta har gjorts innan alla fakta legat på bordet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Och när partiledningar i förväg har bestämt sig för vad KU ska komma fram till sätter ledningarna sina ledamöter i konstitutionsutskottet i en oerhört svår situation, vilket var precis vad som hände i ärendet om förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör.

Men, fru talman, det är med glädje jag konstaterar att vi återigen helgar KU:s legitimitet och landar i ett enigt, balanserat slutbetänkande.

När partipolitiken i övrigt känns som en vindflöjel som ändras beroende på hur dagens politiska vindar blåser är det viktigare än någonsin att konstitutionsutskottets granskningsarbete står pall. Det är med heder och stolthet jag är med i detta utskott.

Tack till kansliet för ert förträffliga arbete! Tack, utskottskollegor, för detta riksmöte! Tack till ordföranden och vice ordföranden för ert arbete i presidiet! Särskilt tack till veteranerna i utskottet, som har varit en klippa i att lotsa oss som är nya i arbetet!

(Applåder)

Anf. 15 Erik Ottoson (M)

Fru talman! Om det tidigare kapitlet vi debatterade var ett begränsat sådant får vi väl anse att detta är något mer omfattande. Det innehåller fyra intressanta och spännande ärenden, varav det första handlar om en lag om ny möjlighet till uppehållstillstånd, också känd som gymnasielagen.

Det här ärendet innehåller en rik flora av konstitutionella överväganden. Det handlar om Lagrådets ställning och roll, det handlar om beredningskravet inför att en proposition lämnas till riksdagen och det handlar om regeringens ansvar att vara beredd på att leda riket även i en svår och knepig situation som kan kräva snabb handlingskraft.

Sammanfattningsvis får man väl säga att det är ett ärende kring vilket det har rått väldigt olika uppfattningar rent politiskt. Men när vi granskat hur arbetet har gjorts rent formellt har vi kunnat konstatera att det såklart finns förbättringsområden. Ett sådant förbättringsområde är möjligen beredskapen med vilken regeringen bör bestycka sig för att vara säker på att kunna hantera en uppkommen situation.

I betänkandet konstaterar vi bland annat att det var ett tillstånd där vi hade fått ett stort inflöde av människor som sökte uppehållstillstånd i Sverige under hösten 2015 och att de här personerna i stor utsträckning riskerade att hinna fylla 18 innan en prövning av deras ärenden kunde bli klar. Det borde i det läget ha stått klart att man kunde behöva en viss beredskap för att hantera en sådan situation och de eventuella konsekvenser som det innebar.

Jag tycker också att det är viktigt att i det här sammanhanget framhålla Lagrådets väldigt viktiga granskande funktion inför att en proposition avlämnas till riksdagen. I Lagrådet sitter några av rikets absolut mest erfarna och kompetenta jurister, och deras råd väger tungt.

Som har nämnts tidigare har regeringen möjlighet att avvika från Lagrådets rekommendationer och synpunkter om man motiverar detta. Riksdagens utskott har då till uppgift att granska huruvida motiveringarna är till fyllest. Här kan det finnas skäl att påminna riksdagens utskott om den väldigt viktiga granskande funktion man har när man behandlar en proposition där Lagrådet har riktat kritik eller ifrågasättanden.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Sedan kommer vi då till frågan om beredningskravet inom ramen för det här ärendet. Här kan man ha en rad olika infallsvinklar. Men det som är viktigt för konstitutionsutskottet är att säkerställa huruvida kravet är uppfyllt. Konstitutionsutskottet har då ställts inför frågan: När var kravet uppfyllt? Var det när propositionen avlämnades till riksdagen, eller var det efter det att finansutskottet hade vidtagit ytterligare beredning av ärendet? Om detta uttalar sig inte utskottet skarpt. Men vi konstaterar att finansutskottet inte riktade någon kritik mot beredningskravets uppfyllande när man valde att behandla propositionen. När talmannen valde att ställa frågan under proposition var det ytterligare en punkt längs vägen. Riksdagen valde till slut att bifalla propositionen, om än med väldigt olika bevekelsegrunder rent politiskt när det väl kom till kammaren.

Fru talman! En personlig reflektion är att vi nog vissa gånger, även i andra utskott utanför konstitutionsutskottet, behöver fästa lite extra vikt vid just den här formen av formell prövning när vi får propositioner till Sveriges riksdag, eftersom det av finansutskottets betänkande inte framgår huruvida man har godkänt eller inte godkänt de skäl som anges för att avvika från Lagrådets rekommendationer.

I det här kapitlet i betänkandet ryms också ärendet om pressekreteraren hos försvarsministern, som innan hon inledde sin tjänst hos försvarsministern hade ett företag som var verksamt inom försvarsindustrin. Det var en bisyssla som vid anställningen konstaterades kanske inte var har helt lämplig. Det vidtogs då åtgärder i det att den aktuella personen valde att sälja och avyttra sina aktier i företaget.

Det kom så småningom till allmän kännedom att de hade avyttrats till en närstående, vilket får anses vara mindre lämpligt, framför allt utifrån att det inte är fråga om vilken ministerpost som helst utan en ministerpost som har att göra med rikets försvar och säkerhet. Och trovärdigheten för just den formen av politiska poster måste värnas, framför allt i förhållande till övriga länder.

När något sådant här sker ligger det såklart ett stort ansvar hos den enskilde att vara transparent mot sin arbetsgivare och vara uppriktig och ärlig. Men vi kan konstatera att när man hanterar den här formen av väldigt viktiga delar av rikets styrelse kan det finnas skäl att i nuläget se över rutinerna för hur man följer upp den här formen av kontroller av bisysslor. Detta säger också utskottet.

När hela värdet i bolaget i det aktuella fallet låg i de personliga kontakter som ägaren av bolaget själv hade skulle man kunna anse att det fanns skäl att ställa ytterligare någon kontrollfråga kring hur värdet i bolaget skulle kunna bibehållas trots att ägaren avyttrade aktierna till någon annan.

Ärendet om utvärdering av säkerhetsrådskampanjen är också detta någonting som väcker intresse för dem som är konstitutionellt intresserade, kanske till och med även utanför denna mycket snäva krets människor på vår jord. Utvärderaren, som var anställd under en begränsad tidsperiod, hade en uppfattning om vilken roll och ställning han hade, och Utrikesdepartementet hade möjligen en annan nyans i uppfattningen om vilken ställning personen i fråga hade. Detta är såklart någonting som kan vara bra att klargöra, och det i ett ganska tidigt skede av en anställning så att det inte råder oklarheter kring detta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det finns några förutsättningar för att en handling ska anses vara allmän. Antingen är den upprättad eller inkommen. Vår granskning har riktat in sig på att avgöra huruvida handlingarna i just det här ärendet var upprättade eller inkomna, och då är den granskades ställning avgörande för vilket de är.

Här kan vi konstatera att vi kanske inte kan klarlägga huruvida de är upprättade eller framför allt inkomna, eftersom det är brist på praxis just vad gäller en inkommen handling från en tidigare anställd som skickar in en handling som har att göra med vad personen i fråga har arbetat med på en arbetsplats tidigare. I detta fall tar utskottet inte ställning till det juridiska, eftersom rättsläget inte är helt glasklart.

Det vi däremot konstaterar är att handläggningen av begäran från Dagens Nyheter, och i någon mån också från utrikesutskottet, tog rätt lång tid - faktiskt för mycket tid. Det var dessutom så att när man svarade på begäran från Dagens Nyheter hänvisade man till ett felaktigt lagrum. Detta förtog Dagens Nyheters möjligheter att följa upp denna begäran rättsligt.

Hanteringen av våra allmänna handlingar är en viktig del i vårt demokratiska styrelseskick och transparensen i hur vi leder landet. Det var något som vi tidigt i vår demokratiska historia valde att bestämma oss för skulle vara en hörnsten för vårt sätt att förvalta rikets styrelse. Därför är det viktigt att vi fortsätter att slå vakt om detta i vår roll som konstitutionsutskott men även som företrädare för folket i olika roller. Därför är det synnerligen tråkigt att vi har detta som ett återkommande tema i konstitutionsutskottets granskningar - något som vi över tid bör ha kommit till rätta med.

Fru talman! Jag vill avsluta med det kanske mest omtalade ärendet i detta kapitel. Det handlar om förflyttningen av Försäkringskassans före detta generaldirektör Ann-Marie Begler.

När man anställer någon som generaldirektör tar man som regering på sig ett arbetsgivaransvar. Det är ett speciellt arbetsgivaransvar som bygger på ett förordnande, och det ska förhålla sig till lagen om offentlig anställning.

Man har självfallet rätten att göra en förflyttning. Och det har uttryckts oro för att konstitutionsutskottet, om det är för tydligt i sin konstruktiva revisionskritik, skulle inskränka regeringens möjligheter att hantera förflyttningar av generaldirektörer.

Jag vill i sammanhanget möjligen påpeka att kammarens ledamöter gör väl i att fundera över regeringsformens första kap. 1 § tredje stycket om att den offentliga makten utövas under lagarna. Det är ofrånkomligt, och det är därför viktigt att alltid förhålla sig till lagarna när man utövar den formen av makt. Det är därför som utskottet också konstaterar att det är viktigt att hålla sig till lagen om offentlig anställning när man gör förflyttningar av generaldirektörer. Detta är inte att inskränka utnämningsmakten eller förflyttningsinstrumentet, utan detta är att säkerställa rättssäkerheten när så sker.

Det ska finnas synnerliga skäl om en förflyttning sker omedelbart. I sammanhanget kan konstateras att Ann-Marie Begler när hon blev informerad om sin förflyttning hemställde hos departementets företrädare om att få sådana synnerliga skäl redovisade för sig. Utskottet konstaterar att det inte var en frivillig förflyttning, att hon inte heller upplevde det som en frivillig förflyttning och att några synnerliga skäl aldrig redovisades.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Det ska finnas en samsyn eller en frivillighet i sammanhanget, och vi får väl konstatera att det inte fanns någon frivillighet. En frivillighet innebär att det i praktiken, i realiteten, sker på den anställdes eget initiativ. Utskottet konstaterar att det ankommer på statsrådet att säkerställa att dialogen fungerar mellan arbetstagare och arbetsgivare i detta sammanhang. Här kan konstateras en bristande dialog i detta avseende.

Det har framförts att det har funnits flera olika uppdrag från regeringen till Försäkringskassan och Försäkringskassans generaldirektör om att förbättra den så kallade samordningsskyldigheten. Detta är rätt och riktigt, men flertalet har också vittnat om att dialogen kring hur detta har uppfattats och vilket missnöje som har funnits med hanteringen av samordningsskyldigheten kunde ha varit bättre. Dokumentation om detta och själva förflyttningen har varit svår eller omöjlig att uppbringa.

Slutligen konstaterar konstitutionsutskottet att när man har en myndighet som är en styrelsemyndighet är det rimligt att anta att styrelsen bör vara informerad om denna form av avgörande ledningsfrågor för myndigheten.

Fru talman! Jag ber om ursäkt för att jag har dragit över min talartid.

Anf. 16 Fredrik Lindahl (SD)

Fru talman! Även jag vill tacka mina kollegor i utskottet för goda diskussioner. Hjärtligt tack även till vårt mycket kunniga och flitiga utskottskansli!

Politiskt går det en skarp skiljelinje i kammaren i synen på samhällsnyttan med migration och Sveriges framtida utmaningar på området. Eftersom konstitutionsutskottets granskning emellertid inte rör de politiska beslutens materiella innehåll utan det sätt på vilket de tillkommit kommer jag i mitt anförande att hålla mig till just det.

Jag talar givetvis om beredningen av förslag om en ny möjlighet till uppehållstillstånd. Jag kommer inte heller alltför mycket i detalj att redogöra i sak för vad som förevarit i ärendena då det finns mycket bra och i detalj utförliga underlag i den skriftliga versionen av dessa ärenden.

Med detta sagt vill jag dock särskilt lyfta fram några punkter i vårt ställningstagande som jag tycker är särskilt angelägna.

Utskottet framhåller betydelsen av upprätthållandet av såväl regeringsformens beredningskrav som Lagrådets granskning. Genom dessa skapas förutsättningar för kvalitet i lagstiftningsarbetet. KU pekar även på vikten av bestämmelserna i riksdagsordningen om budgetprocessen för upprätthållandet av principen om en fullständig och samlad budgethantering, även i samband med ändringar i statens budget.

I det aktuella fallet har bland annat Lagrådet haft synnerligen skarpa synpunkter på förslaget och anfört att gränsen har nåtts för vad som är acceptabelt i fråga om hur lagstiftning kan utformas. Regeringen, som har haft en politisk vilja att trots denna mycket skarpa kritik införa lagen, har då bemött Lagrådets kritik i propositionen och skaffat ett parlamentariskt underlag för att få igenom lagändringen i kammaren.

KU har tidigare uttalat att sådan argumentation är viktig för att riksdagen i beredningen av en proposition ska ges möjlighet att överväga de skäl som ligger bakom ställningstagandet att inte följa Lagrådet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Utskottet har även haft att granska om regeringen hade kunnat undvika ett hastverk genom att ha tillräckligt god omvärldsbevakning. KU konstaterar att beredning i vissa lägen behöver avvika från gängse rutiner men att behovet av brådskande beredningar i viss utsträckning bör kunna undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning, god framförhållning och beredskap.

Under hösten 2015 tog Sverige emot ett betydande antal asylsökande. Detta medförde bland annat hög belastning på Migrationsverket. Verket framhöll vid flera tillfällen att flera ensamkommande unga riskerade att hinna fylla 18 år innan deras ärenden blivit behandlade. Samtidigt uppgav Migrationsverket i en prognos i juli 2017 att samtliga asylsökande som kommit till Sverige 2015 och 2016 skulle få sina ärenden prövade av myndigheten i tid.

Även om asylprocessen under aktuell period var speciell vill KU understryka vikten av att regeringen och Regeringskansliet genom kontinuerlig omvärldsbevakning, god framförhållning och beredskap är insatta i olika frågeställningar så att ärenden, så långt det är möjligt, kan beredas i enlighet med gängse rutiner.

Fru talman! I ärendet om förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör finns en del saker att anmärka på. Jag vill dock framhålla att jag är glad att vi kunde bli eniga i denna för många så laddade fråga.

För att den statliga förvaltningen ska fungera som avsett krävs rätt styrning. De statliga myndigheterna har i flera avseenden en självständig ställning. Förvaltningen lyder samtidigt under regeringen och har till uppgift att förverkliga dess politik.

Fungerar inte dessa två funktioner - regeringens lagenliga styrning och den statliga förvaltningens självständiga genomförande av politiken - fungerar inte samhället. Just därför är den granskning som konstitutionsutskottet utför så viktig, och just därför är det så viktigt att de principer som följer av våra ställningstaganden verkligen iakttas. Regeringen måste följa lagen om offentlig anställning.

Den gällande ordningen för att skilja eller förflytta en myndighetschef från en anställning syftar till att säkerställa myndigheternas och deras chefers självständighet. Därför måste det finnas sakliga och objektivt godtagbara skäl för att ett beslut om förflyttning av en myndighetschef ska kunna verkställas.

Det måste vidare ankomma på regeringen att bereda frågor om utnämningar och förflyttningar på ett sådant omsorgsfullt sätt att det kan förutsättas att myndighetschefen i fråga ska komma att stanna kvar under den tid förordnandet avser.

Det är vid det här laget vida bekant att företrädarna för regeringen och den tidigare generaldirektören har olika uppfattning om vad som har förekommit i myndighetsdialogerna och i dialogen om Beglers fortsatta anställning som generaldirektör. Detta är, som utskottet har konstaterat, otillfredsställande.

För att granskningen ska bli meningsfull måste KU kunna förvänta sig att de uppgifter som lämnas bidrar till att skapa klarhet och ger en rättvisande bild av vad som har skett.

Vad som har klarlagts är att förflyttningen skedde mot hennes vilja. När hon efterfrågade skälen för att genomföra förflyttningen av henne möttes hon av tystnad.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Statsrådet måste försäkra sig om att rätt förutsättningar föreligger för att flytta en myndighetschef från dennes anställning och att dessa också tydligt uppmärksammas för myndighetschefen.

Utöver detta har framkommit att det saknats erforderlig dokumentation om flytten och att myndighetens styrelse inte involverats i tillräcklig utsträckning.

Som jag sa för en stund sedan: Om den politiska styrningen över myndigheterna brister fungerar inte samhällsapparaten som det är tänkt. För de brister som uppdagats i granskningen bär statsrådet ansvaret.

Fru talman! Slutligen ett par ord om anställningen av en pressekreterare vid Försvarsdepartementet.

KU:s ställningstagande tar fasta på något mycket väsentligt, och jag läser nu innantill de två första meningarna i vår gemensamma text: "För respekten och förtroendet för vår demokrati är det angeläget att regeringen och dess myndigheter beaktar allas likhet inför lagen samt iakttar saklighet och opartiskhet. Det bör inte finnas ens skäl att misstänka att någon i regeringen eller Regeringskansliet gynnar t.ex. sig själv eller någon närstående."

Vad som i korthet har förevarit är att en pressekreterare till försvarsministern i samband med sin anställning har påstått att hon har avvecklat engagemanget i sitt bolag när hon i själva verket har överlåtit detsamma till en närstående. Eftersom departementet inte uppmärksammade detta i rätt tid finner KU att rutinerna bör ses över i syfte att säkerställa att arbetstagare i Regeringskansliet i erforderlig utsträckning görs uppmärksamma på sitt ansvar vad gäller saklighet och opartiskhet och på de etiska riktlinjerna.

Fru talman! För en tid sedan granskade Gruppen av stater mot korruption det svenska arbetet på området och noterade då att bestickning är väldigt ovanligt i Sverige men att intressekonflikter och vänskapskorruption är desto vanligare. Gruppen menade att medvetenhet om dessa former av korruption är nödvändig och att regler riktade mot höga tjänstemän och polispersonal behöver förtydligas avseende redlighet och intressekonflikter.

Konstitutionsutskottet är således i gott sällskap när vi når slutsatsen att Regeringskansliet närmare bör överväga om det finns behov av en tydligare reglering när det gäller anställda i Regeringskansliet. Respekteras inte grundlagens krav på saklighet och opartiskhet undergrävs förtroendet för det allmänna.

Att detta och mycket annat uppmärksammas och granskas av ett enigt konstitutionsutskott tyder ändå på att kontrollfunktionerna fungerar och fyller sin funktion.

Anf. 17 Linda Ylivainio (C)

Fru talman! Ärendet om förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör är det ärende som under årets vårgranskning tilldragit sig störst uppmärksamhet. Låt mig därför ta tillfället i akt att diskutera några av de frågor som förekommit i den allmänna debatten.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Först detta med att statsrådet Strandhäll lämnat olika uppgifter om orsaken till förflyttningen, dels på pressträffen den 27 april 2018, dels vid KU:s utfrågning den 25 april i år.

Att det förhåller sig så att det finns en viss diskrepans mellan statsrådets uttalanden vid dessa tillfällen är obestridligt och enkelt kontrollerbart för vem som helst genom att i efterhand titta på dessa utsändningar. Det intressanta är hur det kommer sig att det finns en diskrepans.

En av statsrådets dåvarande statssekreterare lämnade i KU:s utfrågning den 8 april förklaringen att orsaken till att statsrådet på pressträffen förra året inte var ännu mer kraftfull i sin kritik av det sätt på vilket Försäkringskassan brustit i samverkansskyldigheten under den dåvarande generaldirektörens ledning var att statsrådet redan kommunicerat detta direkt till generaldirektören och inte hade något behov av att kritisera generaldirektören offentligt.

Jag är på det klara med att inte alla godtar den uppgiften, men jag vill ändå framhålla att det har lämnats förklaringar. Diskrepansen har inte lämnats därhän.

Jag vill också framhålla att Strandhäll och hennes statssekreterare varit konsekventa om orsakerna till avskiljandet av den dåvarande generaldirektören och hanteringen av ärendet från första svarspromemorian till KU den 21 februari i år och därefter under all inhämtning av underlag, såväl skriftligt som muntligt.

Även här vet jag att inte alla låter sig övertygas om statsrådets uppgivna skäl, men jag vill ha det sagt att man inte på goda grunder kan påstå att det i KU:s utredning lämnats motsägelsefulla uppgifter från statsrådets med medarbetares håll.

Herr talman! Utanför kammaren och tyvärr till och med här i kammaren har det redan använts starka ord om detta granskningsärende. Partiledare och kollegor som själva inte sitter i konstitutionsutskottet har i maj dragit långtgående slutsatser om KU:s granskning. Det har påståtts att Strandhäll farit med osanning i KU. Det har påståtts att regeringen brutit mot arbetsrätten.

Jag tycker att dessa påståenden är allvarliga och djupt olyckliga. De har inte bara föregripit KU:s granskning. Jag skulle vilja gå så långt som att säga att de har förgripit sig på KU:s granskning.

Påståendena är allvarliga därför att de saknar täckning. De saknade täckning när de uttalades i denna kammare, och de saknar fortfarande täckning. Riksdagen är folkets främsta företrädare. Vi lever och verkar i förtroendebranschen. När inte vi i denna kammare kan hålla oss till verkligheten, hur ska vi kunna begära att andra ska göra det utanför denna kammare i det alltmer polariserade debattklimatet?

Låt mig därför kommentera dessa påståenden.

Har statsrådet Strandhäll farit med osanning i KU? Nej, det är inte visat i KU:s utredning. Alla är överens om att statsrådet, hennes dåvarande statssekreterare och den dåvarande generaldirektören har olika bilder av hur kritiken mot bristerna i Försäkringskassans samverkansskyldighet och samordningsuppdrag kommunicerades. Detta avser såväl tiden fram till som själva tidpunkten den 25 april förra året då statsrådet förklarade att regeringen saknade förtroende för den dåvarande generaldirektören.

Att utifrån förhållandet med motstridiga bilder dra slutsatsen att statsrådet farit med osanning om skälen till avskiljandet från tjänst är därför, diplomatiskt uttryckt, långtgående.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Så till påståendet att regeringen brutit mot arbetsrätten.

Statsrådet och hennes medarbetare har hävdat att beslutet inte fattats med stöd av lagen om offentlig anställning. Den dåvarande generaldirektören har sagt sig vara förvånad över att först i år, i samband med att hon fick de handlingar KU inhämtat i ärendet och gavs möjlighet att yttra sig över dem, ha fått veta att arbetsgivarens inställning var att beslutet inte var fattat med stöd av lagen om offentlig anställning.

Har regeringen brutit mot arbetsrätten? Nej, inte heller det är visat i KU:s utredning. Frågan om regeringens beslut om förflyttning av en generaldirektör - även om beslutet de facto accepteras av generaldirektören - rättsligt sett kan kvalificeras som ett förflyttningsbeslut enligt 33 § lagen om offentlig anställning är mycket intressant. Det är bara en hake: Den frågan har inte avgjorts rättsligt. Den var uppe i Arbetsdomstolen när Maria Ågren stämde staten, men Arbetsdomstolen valde att inte pröva den.

KU tar därför inte ställning i frågan, och det är som det bör vara. KU:s roll är inte - och ska heller inte vara - att skapa arbetsrättsliga prejudikat. KU:s roll är att göra en konstitutionell granskning.

Herr talman! Ingen behöver tvivla på att Centerpartiet hedrar den stolta svenska ämbetsmannatraditionen och myndighetschefers oväld och integritet visavi regering och riksdag. Men låt mig sätta frågan i sitt sammanhang och påminna om att när riksdagen valde att till skillnad från många andra länder inte införa ministerstyre i grundlagen balanserades självständiga och oberoende ämbetsmän med regeringens förflyttningsinstrument.

Från Centerpartiets sida tycker vi att beslutet att förflytta den dåvarande generaldirektören var dåligt i sak. Vi anser fortfarande att Ann-Marie Begler är en kompetent myndighetschef och hade gärna sett henne få fortsatt förtroende som generaldirektör för Försäkringskassan. Vi tycker att regeringens hantering uppvisar brister, men frågan i KU:s konstitutionella granskning har inte handlat om den dåvarande generaldirektören utan om regeringens formella hantering.

KU framhåller bristerna i statsrådets och hennes medarbetares hantering av förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör och håller statsrådet ansvarig för de brister som framkommit i granskningen. Det handlar om bristande dokumentation och bristande dialog med myndighetens styrelse.

Eftersom Försäkringskassan är en styrelsemyndighet och det därmed är styrelsen som fullt ut svarar för myndigheten inför regeringen är det otillfredsställande att styrelseordföranden ställts inför fullbordat faktum när statsrådet förflyttat generaldirektören från tjänsten. Även om styrelseordföranden medverkat i 4 av de 16 myndighetsdialoger som Socialdepartementets ledning genomförde med Försäkringskassans ledning under tidsperioden från och med den 25 januari 2017 till och med den 9 april 2018 borde rimligen den enligt statsrådet växande kritiken och frustrationen mot Försäkringskassans bristande samordningsuppdrag tydligare ha involverat även styrelsen.

Herr talman! Ett annat viktigt ärende där det finns behov av kraftfulla förbättringsåtgärder från regeringens sida är Utrikesdepartementets bristande efterlevnad och inkorrekta tillämpning av offentlighetsprincipen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

I granskningsärendet Utrikesdepartementets hantering av en utvärdering av säkerhetsrådskampanjen har besvärande uppgifter framkommit om UD:s bristande förmåga att sköta grundläggande uppgifter i svensk statsförvaltning, nämligen utlämnande av allmänna handlingar och handlingsoffentlighet.

Statsrådet Margot Wallström redogjorde under KU:s utfrågning för det åtgärdsprogram som departementet genomfört under förra året, kallat Handling 2018. Med tanke på att KU så sent som förra året återigen pekade på behovet av att UD säkerställer att de arbetssätt man använder är förenliga med det tryckfrihetsrättsliga regelverket kommer genomförandet av detta åtgärdsprogram inte en dag för sent.

Med tanke på de allvarliga brister som påtalas i det nu aktuella granskningsbetänkandet har UD omfattande kompetensutveckling kvar framför sig, inte minst eftersom det i alla stora organisationer också förekommer en viss personalomsättning. UD måste nu säkerställa att alla medarbetare vet vad som gäller och att rutiner när det gäller sådana grundläggande aspekter i myndighetsväsendet fungerar. UD är inte undantaget från grundlagen utan måste i likhet med alla andra svenska myndigheter självklart efterleva grundlagens och offentlighets och sekretesslagstiftningens krav.

KU utgår från att UD nu vidtar alla åtgärder som behövs för att komma till rätta med de tillkortakommanden i verksamheten som rör UD:s hantering av handlingar.

Anf. 18 Jessica Wetterling (V)

Herr talman! I årets granskning finns det flera intressanta och uppmärksammade ärenden, särskilt i detta avsnitt. För mig som ny ledamot i riksdagen är det tydligt att vissa frågor återkommer när det gäller granskningsärendena. Det gäller särskilt hantering av handlingar och avsaknad av dokumentation.

I ärendet som handlar om beredningen av den så kallade gymnasielagen vill jag framhålla vikten av "kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning". Av granskningen framgår att Migrationsverket tidigt framhöll att flera ensamkommande unga riskerade att hinna fylla 18 år innan de skulle få ett beslut från Migrationsverket. Ibland kan det finnas behov av brådskande beredningar. Men genom god beredskap och omvärldsbevakning bör en sådan beredning så långt som möjligt kunna undvikas och i stället ske enligt ordinarie rutiner.

I ärendet som gäller förflyttningen av Försäkringskassans generaldirektör är det olyckligt att företrädare för regeringen och den dåvarande generaldirektören har så vitt skilda bilder av vad som skett, både vid myndighetsdialogerna och vid dialogen om den fortsatta anställningen som generaldirektör. Det är "regeringens uppgift att styra riket och att leda förvaltningen". Men det "ställer krav på en tydlig och förtroendefull dialog med myndigheterna". Av årets granskning framgår att "dialogen mellan departementet och generaldirektören inte har levt upp till de krav som kan ställas".

Det är uppenbart att de synpunkter som fanns på Försäkringskassan och hur Försäkringskassan utförde sitt uppdrag att samverka med berörda aktörer inte uppfattades av myndighetens dåvarande generaldirektör. När det finns överväganden om att skilja en myndighetschef från hens anställning bör det beaktas vilken dokumentation som kan behövas från den dialog som har skett.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

När en myndighet, som i fallet med Försäkringskassan, leds av en styrelse måste även styrelsen involveras när det finns synpunkter som gäller myndighetens ledning.

Herr talman! En annan uppmärksammad granskning gäller en pressekreterares anställning vid Försvarsdepartementet och dennas engagemang och ägande i ett bolag med anknytning till Försvarsdepartementets ansvarsområde. I samband med anställningen klargjordes Regeringskansliets etiska riktlinjer som behandlar frågor som jäv, bisysslor och andra intressekonflikter. Bestämmelserna finns för att undvika att anställda har förtroendeskadliga sysslor som kan rubba förtroendet för opartiskhet hos arbetstagare och skada det allmännas förtroende.

När pressekreteraren anställdes sas att hen "skulle avveckla sitt engagemang och ägande i företaget". Men det framkom senare att så inte hade skett då ägandet gått över till en närstående. Utifrån detta anser KU att rutinerna bör ses över så att anställda i Regeringskansliet informeras tillräckligt om saklighet, opartiskhet och de etiska riktlinjerna.

Herr talman! Det sista ärende jag vill beröra handlar om utvärderingen av säkerhetsrådskampanjen på Utrikesdepartementet och hanteringen av den. Det är tydligt att UD har haft och fortfarande har brister i sin diarieföring. Det är inget nytt problem utan är tyvärr återkommande år efter år, oberoende av färg på regeringen.

Det är bekymmersamt att Utrikesdepartementets hantering av handlingar återkommande ger upphov till klagomål som uppmärksammas i olika tillsyns- och granskningssammanhang. Det är minst sagt förtroenderubbande.

När det gäller utvärderingens ställning i förhållande till departementet framstår det som att utvärderaren och departementet har haft olika syn på utvärderarens självständighet. Utvärderarens ställning är ur ett tryckfrihetsrättsligt perspektiv av direkt betydelse för hur myndighetens hantering av handlingar ska ske. Det är därför av vikt att departementet ser till att uppdragets karaktär och frågan om självständighet noggrant gås igenom i förväg, för att säkerställa att all hantering av handlingar sker på ett korrekt sätt.

KU har också granskat Utrikesdepartementets hantering av Dagens Nyheters och utrikesutskottets begäran om att ta del av utvärderingen. Granskningen visar att det besked som lämnades till Dagens Nyheter var otydligt och delvis missvisande.

När det gäller hanteringen av utrikesutskottets begäran får det förutsättas att det finns en dialog om en begärd handling är allmän eller inte och av vilket skäl den inte lämnas ut. Det går dock att notera att Utrikesdepartementet beredde ledamöter från utrikesutskottet tillfälle att ta del av det aktuella materialet hos departementet. Men det går att fundera över med vilket lagstöd utskottet bereddes detta.

Slutligen vill jag tacka kansliet för deras goda arbete.

Anf. 19 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Vi har kommit till kapitel 2, Handläggning av vissa regeringsärenden m.m. I granskningen har vi granskat beredningen av förslag om en ny möjlighet att få uppehållstillstånd - det som populärt kallas gymnasielagen. Där "framhåller utskottet betydelsen av regeringsformens beredningskrav och Lagrådets granskning. Utskottet pekar även på vikten av bestämmelserna i riksdagsordningen om budgetprocessen för upprätthållandet av principen om en fullständig och samlad budgethantering." Vi noterar att en prövning i riksdagen var nödvändig för att lagen skulle kunna anses vara beredd.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

"Vidare uppmärksammas att propositionen föregicks av en brådskande beredning som innebar att gängse rutiner för beredning av lagförslag frångicks. Som tidigare har uttalats av utskottet kan beredningen i vissa lägen behöva avvika från gängse rutiner, men behovet av brådskande beredningar bör åtminstone i viss utsträckning kunna undvikas genom kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap. Av granskningen framgår att Migrationsverket redan på ett tidigt stadium framhöll att flera ensamkommande unga riskerade att hinna fylla 18 år innan Migrationsverkets beslut."

KU avslutar med att vi "understryker vikten av kontinuerlig omvärldsbevakning och god framförhållning och beredskap för att beredningen så långt det är möjligt ska kunna ske i enlighet med de rutiner som normalt gäller".

Ärendet om Försäkringskassans generaldirektör har ju varit det mest uppmärksammade av de 16 ärenden och 18 anmälningar som KU har hanterat. Personligen trodde jag inte att det skulle få så stor uppmärksamhet. Men så blev det. Jag tror att det i stor utsträckning beror på att prövningen har skett på olika sätt.

Regeringen kan prövas genom muntliga frågor här i kammaren. Statsministern och statsråden får frågor, och på det viset har riksdagen möjlighet till prövning i olika hänseenden. Skriftliga frågor har vi också. Även interpellationsinstrumentet finns. Sedan finns KU som prövar strikt konstitutionellt. Och det finns möjlighet till misstroendevotering.

Vad är skillnaden mellan de två senare, KU:s prövning och misstroendevotering? Misstroendeomröstning är ju vad ordet säger: en fråga om det finns förtroende för ett givet statsråd eller för en statsminister, och då är det avgörande för om regeringen kan sitta kvar.

På vilka grunder sker en misstroendevotering? Den sker på strikt politiska grunder. Man har eller har inte politiskt förtroende. Misstroendevoteringen har inte att göra med en konstitutionell prövning, annat än indirekt i så fall. Den hanteras av riksdagsgrupperna, och den hanteras av partiledningarna. Den hamnar aldrig på KU:s bord.

Sedan har vi den konstitutionella prövningen. Det är den vi har gjort. Det är den vi har varit ense om. Det är den vi har utfört och nu står eniga bakom och ska redovisa.

I den konstitutionella prövningen, som ett enigt KU står bakom, framhåller vi att "regeringen ansvarar inför riksdagen för förvaltningens verksamhet och måste kunna omplacera en myndighetschef om den anser att chefskapet inte utövas på ett tillräckligt bra sätt. Samtidigt måste regeringen alltid förhålla sig till bestämmelserna om förflyttning i lagen om offentlig anställning (LOA) så att inte syftet bakom dessa undergrävs, även när det inte är fråga om ett tvångsentledigande".

KU anser att det ankommer på regeringen att bereda frågor om utnämningar och förflyttningar på ett så omsorgsfullt sätt att det kan förutsättas att myndighetschefen i fråga ska komma att stanna kvar under den tid förordnandet avser. Det här är enligt KU:s mening en god ordning, som alltid bör gälla. Enligt utskottets mening finns det inte några skäl att vara mindre omsorgsfull i en situation där en myndighetschef och regeringen är överens om att myndighetschefen ska lämna sin anställning i en myndighet för att anställas i Regeringskansliet än om avskiljandet från anställningen sker mot myndighetschefens vilja.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

I den nu aktuella granskningen har företrädarna för regeringen och den tidigare generaldirektören olika bilder av vad som har förekommit dels vid myndighetsdialogerna, dels vid dialogen om Ann-Marie Beglers fortsatta anställning som generaldirektör. Statsrådet och de före detta statssekreterarna har inför utskottet betonat att det fanns en samsyn mellan Ann-Marie Begler och departementet om att hon inte kunde fortsätta som generaldirektör för Försäkringskassan eftersom förtroendet inte fanns. Ann-Marie Begler har å sin sida gjort gällande att hon i samtal med den tidigare statssekreteraren har efterfrågat vilka synnerliga skäl som fanns för att genomföra förflyttningen omedelbart.

Att uppgifterna som har lämnats i granskningen går så pass mycket isär är otillfredsställande. Utskottet ska kunna förvänta sig att de uppgifter som lämnas bidrar till att skapa klarhet och ge en rättvisande bild av vad som har skett.

Som framgår av det jag har läst upp tidigare är det regeringens uppgift att styra riket och att leda förvaltningen, vilket ställer krav på en tydlig och förtroendefull dialog med myndigheterna. Av granskningen framgår, enligt utskottet, att dialogen mellan departementet och generaldirektören inte har levt upp till de krav som kan ställas i detta avseende. De synpunkter som fanns på hur Försäkringskassan utförde sitt uppdrag att samverka med berörda aktörer uppfattades inte av myndighetens generaldirektör. Det står vidare, enligt utskottet, klart att förflyttningen skedde mot Ann-Marie Beglers vilja.

När Ann-Marie Begler efterfrågade skälen för att genomföra förflyttningen av henne fick hon inga sådana. Enligt utskottet faller det på statsrådet att försäkra sig om att förutsättningarna för att flytta en myndighetschef från dennes anställning föreligger och att dessa också klargörs för myndighetschefen.

Vidare kan utskottet konstatera att någon dokumentation kring förflyttningen inte gått att uppbringa. I samband med övervägandena om det fanns och finns tillräckliga och starka skäl för att skilja en myndighetschef från dennes anställning bör, enligt utskottet, även beaktas vilken dokumentation som kan behövas av dialogen med myndighetschefen. Utskottet vill i sammanhanget framhålla att i de fall en myndighet, som till exempel Försäkringskassan, leds av en styrelse måste också styrelsen involveras när synpunkter som gäller myndighetens ledning tas upp av departementet.

Statsrådet bär ansvaret för de brister som framkommit i granskningen.

En annan granskning gäller en pressekreterares anställning vid Försvarsdepartementet. I granskningen har framkommit att pressekreteraren i samband med att hon anställdes hade kontakt med den dåvarande expeditions- och rättschefen vid departementet angående avveckling av pressekreterarens engagemang och ägande i ett visst bolag. Denna kontakt ägde rum i enlighet med gällande rutin. Utskottet finner skäl att notera att det inte blivit känt att bolaget överlåtits till pressekreterarens närstående.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Hur det kommer sig och varför frågan om hennes kvarstående engagemang i bolaget inte har uppmärksammats och utretts förrän i augusti 2018 framgår inte i vår granskning. Enligt utskottet finns det utrymme att ifrågasätta om Regeringskansliets rutiner är tillräckliga. Rutinerna bör ses över i syfte att säkerställa att arbetstagare i Regeringskansliet i tillräcklig utsträckning görs uppmärksamma på sitt ansvar när det gäller saklighet och opartiskhet och på de etiska riktlinjerna.

Regeringskansliet bör därvid närmare överväga om det finns behov av en tydligare reglering när det gäller anställda enligt politikeravtalet med centrala placeringar, till exempel pressekreterare. Utskottet inskärper vikten av att grundlagens krav på saklighet och opartiskhet respekteras och av en ständig strävan att upprätthålla förtroendet för det allmänna.

Låt mig gå vidare. I granskningsärendet om Utrikesdepartementets hantering av en utvärdering av säkerhetsrådskampanjen anför utskottet att departementets bedömning av utvärderarens ställning i förhållande till departementet ur ett tryckfrihetsrättsligt perspektiv är av direkt betydelse för myndighetens hantering av handlingar som tillkom inom uppdraget. Det framstår som att en diskrepans har förelegat mellan departementets bedömning och utvärderarens tolkning av uppdraget.

KU framhåller därför vikten av att departementet vid uppdragsförhållanden dels ser till att uppdragets karaktär och frågan om självständighet noggrant gås igenom i förväg, dels regelmässigt gör en noggrann tryckfrihetsrättslig analys i syfte att säkerställa att all hantering av handlingar sker i överensstämmelse med regelverket om handlingsoffentlighet.

Utskottet tar upp Utrikesdepartementets hantering av Dagens Nyheters respektive utrikesutskottets begäran om att få ut utvärderingen. Uppgifterna i granskningen visar att det besked som lämnades till Dagens Nyheter var otydligt och delvis missvisande. På grund av detta förtogs i praktiken även möjligheten att begära att få saken prövad av myndigheten genom ett beslut av ett statsråd och i sista hand av regeringen. Utskottet anser att departementets hantering av Dagens Nyheters begäran har brustit.

Vad slutligen gäller utrikesutskottets begäran anför utskottet att om en begärd handling inte är allmän och departementet av det skälet inte efterkommer begäran får det förutsättas att departementet och utskottet har en dialog om detta. Utskottet noterar att ledamöter från utrikesutskottet visserligen bereddes tillfälle att få ta del av det aktuella materialet hos departementet. Den diskussion som följde på utrikesutskottets begäran av en formell prövning drog dock ut på tiden innan handlingarna slutligen expedierades. Granskningen visar också att ofullständig information lämnades till utrikesutskottet, och utskottet understryker betydelsen av att departementet lämnar fullständig och korrekt information.

Att Utrikesdepartementets hantering av handlingarna återkommande har gett upphov till klagomål som uppmärksammats i olika tillsyns- och granskningssammanhang är synnerligen bekymmersamt, skriver konstitutionsutskottet.

För de brister som utskottet påtalat i detta ärende kan utrikesministern inte undgå ansvar.

Anf. 20 Bengt Eliasson (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Herr talman! Ett enigt konstitutionsutskott kritiserar socialförsäkringsminister Annika Strandhäll för hur hon hanterade förflyttningen av Försäkringskassans tidigare generaldirektör Ann-Marie Begler.

Bakgrunden är att regeringen fredagen den 27 april 2018 fattade beslut om att förflytta Ann-Marie Begler från hennes uppdrag som generaldirektör för Försäkringskassan. Förflyttningen verkställdes den 1 maj. Annika Strandhäll förklarar detta med att Ann-Marie Begler visserligen gjorde ett utmärkt jobb men att myndigheten behövde en ny ledning. Hon förklarade sedan att Försäkringskassan misslyckats med att stärka sin samverkan med främst Arbetsförmedlingen så att enskilda inte faller mellan stolarna, varvid Ann-Marie Begler också förklarade att hon hade velat fortsätta som generaldirektör.

Vad säger lagen om detta? En myndighetschef med tidsbestämt förordnande kan enligt 33 § lagen om offentlig anställning förflyttas om det påkallats av organisatoriska skäl eller om det annars är nödvändigt med hänsyn till myndighetens bästa. Förflyttning som verkställs omedelbart kan bara bli aktuell om det finns synnerliga skäl, står det i lagtextens 37 §.

Herr talman! Detta är inte en tvingande lag, men i de arbeten som beskriver hur regeringen ska förhålla sig till detta ska man just förhålla sig till det här i alla sina beslut. Det är här som det har brustit, alltså hur man har förhållit sig till det hela.

En annan punkt i denna del som är av värde att lyfta fram och som vi i konstitutionsutskottet under våren har diskuterat en del gäller att Försäkringskassan är en myndighet som leds av en styrelse med fullt ansvar. Styrelsens ordförande har offentligt förklarat att hon inte hade blivit kontaktad av regeringen angående missnöje med Ann-Marie Begler. Detta är märkligt när en styrelse har fullt ansvar, för då har man också ansvar för sin personal. Vid de två tillfällen då myndighetsdialog skedde med styrelseordföranden vid bordet togs enligt styrelseordföranden ingen kritik upp, vilket är anmärkningsvärt.

Skälen till kritiken i konstitutionsutskottet i det här fallet är brist på kommunikation, brist på dokumentation och brister i förhållningssättet till lagen om offentlig anställning när Ann-Marie Begler omplacerades. När man skiljer en generaldirektör från en befattning måste man följa vissa former, herr talman. Granskningen visar med all önskvärd tydlighet att Ann-Marie Begler förflyttades mot sin vilja med bristande dokumentation och utan att regeringen förhöll sig till lagen om offentlig anställning. När Ann-Marie Begler efterfrågade skälen till att hon avskildes från sin tjänst fick hon inga svar, trots att ansvaret för detta faller på statsrådet.

Det måste dock betonas att regeringen otvetydigt äger utnämningsmakten och därmed den tillhörande makten att skilja den utnämnde från uppdraget. Det är inte det som detta granskningsärende handlar om. Det handlar inte heller om synen på hur Försäkringskassan under Ann-Marie Beglers ledning skött sitt arbete eller följt regeringens instruktioner. Det har vi, inte minst undertecknad, kritiserat och debatterat ofta i den här kammaren, men det är inte det som granskningsärendet handlar om. Det handlar helt om myndigheters oberoende och självständighet och en förvaltningschefs oförvitlighet när det gäller att äga sitt uppdrag.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Tyvärr kan man konstatera att bristerna i att dokumentera går som en röd tråd genom flera av årets granskningar. Just i detta ärende är det extra allvarligt. Det är viktigt att det finns dagordningspunkter och/eller minnesanteckningar om vad som tagits upp på möten. Det är av högsta konstitutionella vikt att ärendegångar går att följa och att spårbarheten i skäl till beslut med mera finns på pränt, så att man kan hämta ut handlingar för att följa upp och granska ett ärende. Dialogen mellan departementet och AnnMarie Begler har inte uppfyllt de krav som kan ställas, inte heller dokumentationen av dialogen mellan departement och myndighet eller beskrivningen av vad som tagits upp på möten.

KU:s kritik av Annika Strandhäll består i att utskottet konstaterar att statsrådet bär ansvaret för de brister som har framkommit i granskningen, vilket är mycket starkt uttryckt av konstitutionsutskottet.

När Liberalerna anmälde Annika Strandhäll till konstitutionsutskottet för att på felaktigt sätt ha avskilt Ann-Marie Begler från hennes uppdrag var misstanken att skälen var ogiltiga. KU har nu fastslagit att den misstanken var riktig.

Anf. 21 Per Söderlund (SD)

Herr talman! År 2014 inleddes en kampanj för att Sverige skulle få en icke-permanent plats i FN:s säkerhetsråd. Kampanjarbetet uppnådde målet och avslutades 2016.

I oktober samma år beslutade UD att genomföra en utvärdering av kandidaturarbetet. En utredare anställdes för att arbeta självständigt fram till den 12 december 2016, då utvärderingen skulle lämnas över till chefen för FN-politik vid UD.

På UD var man inte helt nöjd med utvärderingen utan föreslog förändringar, något som inte är vanligt förekommande. I januari lämnade utredaren en uppdaterad version av dokumentet till UD. Där hade tidigare synpunkter delvis beaktats.

Den 2 mars 2017 färdigställde UD i sin tur en sammanfattning av de slutsatser utredaren hade kommit fram till. Slutsatserna publicerades på UD:s hemsida dagen efter.

Det var där någonstans det började gå fel, herr talman.

I mars 2017 begärde utrikesutskottet att få ta del av den fullständiga utvärderingen. UD överlämnade ganska snart sammanfattningen på 13 sidor till utrikesutskottet, alltså inte det dokument som utskottet begärt att få ta del av.

I december samma år begärde en journalist ut den fullständiga utvärderingen, som skulle vara på 44 sidor, men han nekades. En tjänsteman på Utrikesdepartementet svarade att en sammanfattning på 13 sidor var det dokument som överlämnats av utredaren, något som sedan skulle visa sig inte vara sant. Nekandet var dessutom otydligt och delvis missvisande, vilket ledde till att det var omöjligt att få saken prövad av ett statsråd eller regeringen, något som man annars har rätt till.

Gransknings-betänkandeHandläggning av vissa regeringsärenden m.m. (kapitel 2)

Men det tar inte slut där. Den 1 mars 2018 upprepade utrikesutskottet sin begäran om att få ta del av den fullständiga utvärderingen, och den 27 mars begärde utskottet formellt prövning av frågan om utlämnande av den fullständiga versionen av UD:s interna utvärderingsrapport. Trots det tog det ända till den 18 maj, alltså nästan två månader, innan den fullständiga utvärderingen överlämnades till utskottet. Någon formell prövning har inte gjorts, trots utrikesutskottets begäran.

Sammanfattningsvis kan man säga att Utrikesdepartementet har brustit på flera områden i det här ärendet.

För det första har man undanhållit information när man har förnekat att den fullständiga utredningen existerar. Detta har gjort det omöjligt för en journalist att begära prövning.

För det andra har man dragit ut på tiden orimligt länge när det gäller utrikesutskottets begäran om prövning av utlämnande av den fullständiga versionen av UD:s interna utvärderingsrapport. Man har helt enkelt överlämnat utvärderingen med sekretessmarkering i stället för att pröva begäran om utlämnande.

För det tredje har man inte varit tydlig från början vad gäller statusen på utredarens arbete.

Herr talman! För de brister som konstitutionsutskottet har påtalat i detta ärende kan utrikesministern inte undgå ansvar. Konstitutionsutskottet anser vidare att det är synnerligen bekymmersamt att UD:s hantering av handlingar återkommande har gett upphov till klagomål. Men konstitutionsutskottet välkomnar också de insatser som har gjorts inom Utrikesdepartementet på detta område inom hela förvaltningen. Det är hög tid att åtgärda dessa brister, vilket även UD verkar ha insett.

Vissa frågor om regeringens ansvar

för förvaltningen (kapitel 3)

Anf. 22 Per-Arne Håkansson (S)

Herr talman! Under detta avsnitt, kapitel 3 i KU20, behandlas vissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen. Jag ska kort gå in på var och en av dessa, men låt mig först få ge en liten personlig reflektion om vårens arbete som helhet i KU.

För mig, som gärna vill förespråka en pragmatisk och kompromissvillig hållning och ser detta som ett sätt att komma framåt och visa på ett gott ledarskap för samhällets bästa, har KU:s arbetssätt varit inspirerande. Det har talats här i dag om KU:s roll. Jag skulle vilja nämna begreppet "KU-andan", som bygger på att snäva partipolitiska hänsyn ofta får stå åt sidan för en sammanhållen syn på rollen som hela riksdagens granskare.

Här har inte minst nämnts de insatser som gjordes av tidigare KU, där den nuvarande talmannen var ordförande och satt i presidiet tillsammans med dåvarande vice ordförande Björn von Sydow. Detta har förts vidare i den tappning som nu vi jobbar under med ett förtjänstfullt ledarskap av Karin Enström och Hans Ekström. Vi bygger vidare på den KU-anda som vi upplever. Det i sig kan förvisso vara en utmaning för många, tror jag, men det handlar, som jag ser det, ytterst om trovärdighet och tillit till utskottets funktion. Den erkända kunskap och kompetens som de facto finns på kansliet utgör självklart en kärna i arbetet, som bygger på att de ställningstaganden som betänkandet leder fram till vilar på en stabil grund.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen (kapitel 3)

Med det sagt vill jag beröra en del av de ärenden som detta avsnitt innehåller. De fyra anmälningarna har gällt styrningen av Svenska kraftnät, en förnyad granskning av hanteringen av Transportstyrelsen, tillsättandet av chefen för ledningsstabens totalförsvarsavdelning samt de risker för oegentligheter inom migrationsverksamheten vid utlandsmyndigheterna som uppmärksammats vid olika tillfällen de senaste åren.

Herr talman! För att börja med Svenska kraftnät var det ett ärende som kanske till en början av många betraktades som ganska problematiskt. Det lyftes fram utifrån uppmärksammade brister kring säkerhetsskydd och säkerhetsprövningar. Anmälan som kom in begärde en granskning om regeringen och ansvariga statsrådet Ibrahim Baylan i tillräcklig omfattning agerat för att förhindra de allvarliga missförhållanden som man då ansåg uppdagats vid Svenska kraftnät.

Det som åsyftades var bland annat jäv vid upphandling, eventuellt agerande för att påverka valutgången i 2018 års riksdagsval och brister i säkerhetsskyddsarbetet. Det hänvisades bland annat till att en utpekad generaldirektör ville fördröja information om elprishöjning till efter valet. Det var vad man hänvisade till vad gällde valutgången. Det anfördes vidare enligt uppgifter i DN att avsteg från bestämmelserna om säkerhetsskydd förekommit och att oriktiga uppgifter om säkerhetsprövningar lämnats.

I utskottet togs frågorna upp genom utfrågningar av näringsminister Ibrahim Baylan och före detta generaldirektörerna Mikael Odenberg och Ulla Sandborgh. Även vid utfrågningen av statsminister Stefan Löfven berördes säkerhetsfrågorna kring Svenska kraftnät.

KU:s ställningstagande är att i det nu aktuella fallet har det inte framkommit några brister i regeringens sätt att styra och hålla sig informerad om verksamheten. Regeringens arbete med säkerhetsfrågor kan man också lyfta fram i sammanhanget. En nationell strategi för samhällets informations- och cybersäkerhet har tagits fram. Denna är ett uttryck för regeringens övergripande prioriteringar som syftar till att utgöra en plattform för fortsatt utvecklingsarbete på området.

Säkerhetsfrågorna har också ingått som en del i den löpande dialog som förts mellan Miljö- och energidepartementet och Svenska kraftnät. Utskottet förutsätter att regeringen med respekt för förvaltningens självständighet enligt regeringsformen ser till att både styra myndigheterna och hålla sig informerad om deras verksamhet. I det nu aktuella fallet har det således inte förekommit några brister i dessa hänseenden.

Herr talman! I en annan anmälan begärdes att utskottet skulle granska om och hur regeringen efter händelserna vid Transportstyrelsens outsourcing av it-verksamheten säkerställt att något liknande som då inträffade inte kan inträffa igen. Det hänvisades i detta fall till en artikel i DN som i sin tur refererade till en rapport från Riksrevisionen.

Utskottets ställningstagande bygger på att det endast är svensk säkerhetsprövad och godkänd personal som hanterar Transportstyrelsens samlade it-drift sedan den 1 oktober 2017. Sedan den 1 oktober 2018 är det endast Transportstyrelsens egen personal som innehar de högsta behörigheterna i myndighetens behörighetssystem. I detta fall ger granskningen heller inte anledning till uttalande från utskottet.

Herr talman! En tredje granskning handlar om tillsättandet av chefen för ledningsstabens totalförsvarsavdelning. Också i detta fall konstaterar utskottet att granskningen inte ger anledning till något särskilt uttalande.

Herr talman! Den slutliga och fjärde granskningen i detta avsnitt vill jag dock ge några ord. Den gäller huruvida obehörig personal haft tillgång till känsliga uppgifter i it-systemen när det gäller risker och handläggning av migrationsärenden vid utlandsmyndigheterna.

Man kan kanske fundera om den mänskliga dimensionen här blir en del av problematiken. Riksrevisionen har också i detta ärende granskat det system som Migrationsverket och UD har jobbat efter. På utfrågningen redogjorde utrikesministern för en rad åtgärder som UD vidtagit för att förbättra säkerhetsarbetet och säkerställa att de etiska riktlinjerna fungerar på ett bra sätt. Det råder nolltolerans inom utrikesförvaltningen vad gäller oegentligheter, och samtliga misstankar följs upp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen (kapitel 3)

Det kan noteras att det under 2018 behandlades 69 000 ärenden om uppehållstillstånd vid utlandsmyndigheterna och över 250 000 ärenden om visering. Under året gjordes 34 anmälningar om misstänkta oegentligheter, och av dessa kunde två fall styrkas. Om oegentlighet konstateras kan en arbetstagare antingen tilldelas en varning eller skiljas från sin tjänst.

Sammanfattningsvis kan man säga att ökad transparens och medvetenhet hos medarbetarna är ett sätt att förebygga och arbeta framåtsyftande. Inte heller i denna granskning har utskottet sett anledning till något uttalande.

(Applåder)

Anf. 23 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Precis som föregående talare uttryckte gäller detta avsnitt fyra granskningsärenden. Som har påpekats flera gånger från talarstolen är det ett enigt betänkande. Gällande dessa fyra granskningsärenden finns det inte någon formell kritik från konstitutionsutskottet.

Med det sagt vill jag ändå ta upp den av de fyra granskningarna som har fått lite mer medial uppmärksamhet. Det gäller frågan om styrningen av Svenska kraftnät. Svenska kraftnät är den myndighet som ansvarar för att förvalta och utveckla elstamnätet. De ansvarar också för elskyddsberedskapen, att säkerställa eltillgången i Sverige under olika typer av kriser.

Den kritik som framkommit och som anmälan rör är att man inte från myndighetens sida har gjort en korrekt säkerhetsprövning när man har införskaffat ett nytt säkerhets- och styrsystem. Personal har inte säkerhetsklassats i överensstämmelse med de riktlinjer som har fastslagits, och olämpliga jävsförhållanden har rått inom myndigheten. Det har funnits tecken på att det har funnits allvarliga ledarskapsmässiga tillkortakommanden i myndigheten.

Det är mycket allvarlig kritik. Det är en viktig myndighet med viktiga uppgifter. Myndigheten har också påtalat problem i risk- och sårbarhetsanalyser ett par år tillbaka. Man har konstaterat att det föreligger en rad problem som man står inför. Konstitutionsutskottet har ändå valt att inte rikta någon kritik mot regeringen mot bakgrund av att myndigheten har redovisat problem som den står inför och också presenterat lösningar.

Konstitutionsutskottet har konstaterat att här finns inget skäl till kritik. Samtidigt vill jag framhålla att konstitutionsutskottet inte tar ställning till huruvida hanteringen från regeringens sida har varit fulländad. Därmed kvarstår frågan om det funnits mer som regeringen hade kunnat göra.

Sammantaget gäller den tredje delen fyra granskningsärenden där det inte finns skäl för konstitutionsutskottet att framföra formell kritik.

Anf. 24 Per Söderlund (SD)

Herr talman! Konstitutionsutskottet har granskat regeringens hantering av risken för oegentligheter inom migrationsverksamheten vid utlandsmyndigheterna. Anmälan till konstitutionsutskottet grundar sig på Riksrevisionens granskningsrapport som konstaterar att oegentligheter har förekommit. Riksrevisionen påvisar risker för oegentligheter vid handläggningen av migrationsärenden och att det saknas bestämmelser om och rutiner för kontroll av sådana risker samt att obehörig personal haft tillgång till känsliga uppgifter i it-systemen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen (kapitel 3)

Herr talman! Det finns två behörighetsnivåer i migrationssystemen för personal vid utlandsmyndigheterna. Utsänd personal har högre behörighetsnivå än de lokalanställda. Dock kan UD och Migrationsverket tillsammans bevilja en lokalanställd den högre behörighetsnivån efter en säkerhetsprövning.

En säkerhetsprövning är inte alltid helt enkel att genomföra när det gäller lokalanställd personal som inte är svenska medborgare. Det är lyckligtvis ganska ovanligt att sådana säkerhetsprövningar behöver göras.

Ett problem i hanteringen av behörigheter gäller personal som avslutar sin tjänst eller byter arbetsuppgifter. Då ska även personalens behörighet till it-systemen avslutas. Riksrevisionen konstaterar att både UD och Migrationsverket har brustit på det området. Varken UD eller Migrationsverket gör några systematiska kontroller av behörigheterna. Migrationsverket saknar den möjligheten, och UD anser att det är de enskilda utlandsmyndigheterna som har ansvaret för att behörigheterna stämmer. Det känns lite som att man skyller på varandra och ingen tar ansvar. Dock ska tilläggas att det även krävs fysisk tillgång till it-miljön för att få tillgång till migrationssystemen, något som personal inte har efter att deras tjänst avslutats.

Herr talman! Konstitutionsutskottet har i sin granskning konstaterat att regeringen redan före Riksrevisionens rapport hade vidtagit ett antal åtgärder för att minimera riskerna för oegentligheter. Ytterligare åtgärder har också vidtagits som en följd av Riksrevisionens rekommendationer. Det är så det ska gå till. Granskningen ger därmed inte anledning till något uttalande från konstitutionsutskottets sida.

Dock är de påtalade bristerna allvarliga. Regeringen och Utrikesdepartementet har en del arbete framför sig för att säkra upp verksamheten. Vi får förutsätta att de verkligen tar åt sig av Riksrevisionens kritik och genomför de föreslagna förbättringarna.

Anf. 25 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Jag ska välja ut ett enda ärende av dessa fyra och kommentera det, just därför att det inte finns någon kritik. Det gäller frågan om Svenska kraftnät, där det har förekommit brister i arbetet med säkerhetsskydd och säkerhetsprövningar. Säkerhetsskyddsavtal har inledningsvis saknats vid anskaffningen av ett nytt styr- och övervakningssystem.

Detta var det ärende som jag trodde skulle kunna leda till en prövning liknande förra årets om Transportstyrelsen och skandalen i samband med den. Det är med glädje, herr talman, jag kan nämna att det i det aktuella fallet inte har framkommit några brister för regeringens del. Det är nog så viktigt.

Därmed, herr talman, har jag sparat in de fem minuter som jag möjligen drog över förra gången.

(Applåder)

Anf. 26 Bengt Eliasson (L)

Herr talman! Även jag ska något kommentera det ärende som handlar om styrningen av Svenska kraftnät.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen (kapitel 3)

När det gäller de uppmärksammade bristerna kring säkerhetsskydd och säkerhetsprövningar vid Svenska kraftnät kan vi konstatera, som flera föregående talare sagt, att även om vi nog trodde att detta skulle bli ett av de tyngre ärendena kom detta på skam - återigen, måste det betonas, i ett rent konstitutionellt perspektiv. Regeringen har såvitt vi kunnat se skött handläggningen av myndighetens brister på ett alldeles utmärkt och korrekt sätt.

Utskottet förutsätter att regeringen ser till att både styra myndigheterna och hålla sig informerad om deras verksamhet, samt att berörda delar av Regeringskansliet informeras när händelser som kan vara av betydelse för rikets säkerhet inträffar. I det nu aktuella fallet har det inte framkommit några brister i detta hänseende.

Herr talman! Det man ändå kan reflektera över när det gäller denna typ av ärenden är den svenska förvaltningsmodellen. Denna har ofta framhållits som något unikt, något som saknar motstycke i världen. Dock pågår just nu två rörelser som gör att den svenska förvaltningen alltmer liknar utländska förvaltningssystem, som generellt har mer inslag av ministerförvaltning och ministerstyre, medan simultant dessa utländska förvaltningssystem flyttar sig i vår riktning, till mindre av de nämnda inslagen. Detta gör att vi inte längre är riktigt så unika som vi har varit. Samtidigt blir riksdagens granskningsmakt i detta avseende, det vi debatterar i dag, alltmer aktuell och alltmer viktig i dessa rörelsefält.

Ibland framhålls det att självständiga myndigheter är någonting odemokratiskt och någonting som inte är så bra i ett fritt samhälle. Självständiga myndigheter kan dock inte anses odemokratiska, tvärtom. Genom lagar och förordningar kan och ska regeringen påverka och styra sina förvaltningar, likaså genom ekonomiska styrmedel och inte minst, som vi har diskuterat tidigare, utnämningsmakten. Av detta följer att om den politiska styrningen primärt hålls på en generell nivå främjas lagarnas ställning som de auktoritära, demokratiska styrmedel de faktiskt är.

Här kan det vara på sin plats att avslutningsvis påpeka, herr talman, att Liberalerna ser vikten av att utveckla den styrningsmodell och de maktdelningsprinciper som vi lever under i vårt land med införande av en författningsdomstol för att ännu mer stärka våra demokratiska grundvalar, det fria lagstiftningssystemet och de fria och självständiga myndigheterna.

Anf. 27 Mikael Strandman (SD)

Herr talman! En av statsskickets viktigaste grunder utöver folkstyret och yttrandefriheten är givetvis att ämbetsverkens tjänstemän iakttar saklighet och opartiskhet samt följer lagen och inte låter sig påverkas av nycker och ovidkommande hänsyn eller över huvud taget åsidosätter vad som gäller för uppgiften. Detta är allmänt tillämpliga regler och gäller i all offentlig verksamhet, alltid.

Under flera års tid har det emellertid kommit avslöjanden där myndigheter eller höga myndighetschefer inte levt upp till dessa högt ställda krav. Slarv eller godtycke inom myndigheterna har uppmärksammats och gällt alltifrån enskilda aktivistiska handläggare till generaldirektören för Transportstyrelsen.

Gransknings-betänkandeVissa frågor om regeringens ansvar för förvaltningen (kapitel 3)

Därför är det ledsamt att som ledamot av Sveriges riksdag och konstitutionsutskottet behöva stå och redogöra för ytterligare ett exempel där en myndighet inte levt upp till svenska förvaltningsrättsliga principer. Svenska kraftnät - en viktig myndighet som har hand om drift, förvaltning och utveckling av det svenska stamnätet för el och därtill är systemansvarig myndighet och elberedskapsmyndighet - måste verka oklanderligt.

Under vårens granskning har konstitutionsutskottet funnit att det har förekommit brister i arbetet med säkerhetsskydd och säkerhetsprövningar. Säkerhetsskyddsavtal har saknats vid anskaffningen av ett nytt styr- och övervakningssystem. Nyanställd personal på vissa tjänster har inte omedelbart säkerhetsprövats utifrån den säkerhetsklass som fastställts.

Dessa brister har förelegat samtidigt som det pågått ett systematiskt arbete med säkerhetsfrågor vid Svenska kraftnät i form av risk- och sårbarhetsanalyser som upprättats inom myndighetens verksamhetsområde. I dessa analyser har Svenska kraftnät även redovisat genomförda, pågående och planerade åtgärder.

Konstitutionsutskottet kan konstatera att säkerhetsfrågor har ingått som en del i den löpande dialogen mellan Miljö- och energidepartementet och Svenska kraftnät. I granskningen har inte framkommit att Svenska kraftnät vid dessa dialoger redovisat några av de brister som senare har blivit kända. Inte heller har dessa brister framgått av risk- och sårbarhetsanalyserna. Att utskottet funnit att det är allvarligt att en myndighet med samhällsviktiga uppgifter inte har hanterat säkerhetsskyddet och säkerhetsprövningarna på ett riktigt sätt är därför inte konstigt.

Utskottet har vidare funnit att regeringen i stort sett, med respekt för förvaltningens självständighet enligt regeringsformen, sett till att både styra myndigheterna och hålla sig informerad om deras verksamhet och kan antas fortsätta med detta.

Vissa frågor

om statsråds tjänsteutövning (kapitel 4)

Innan jag avslutar detta, herr talman, vill jag ändå göra den personliga reflektionen att det torde inverka menligt på regeringens möjligheter att styra sina myndigheter - och därmed i förlängningen försvåra konstitutionsutskottets möjlighet till grannlaga och vederhäftig granskning av regeringens myndighetsstyrning - när inte myndigheterna bemödar sig att korrekt utföra, dokumentera och redovisa sina åtgärder till departementen.

Givet samhällsutvecklingen tror jag tyvärr inte heller att det här är sista gången som en vårgranskning innehåller ställningstaganden av den här typen, och det är ledsamt.

Anf. 28 Daniel Andersson (S)

Herr talman! I mitt anförande gällande statsråds tjänsteutövning innefattas följande granskningar: G2, G3, G5, G6, G9, G10 och G18. Jag kommer att sammanfatta dessa på ett generellt och övergripande sätt.

Den gemensamma nämnaren i granskningarna är det sagda ordet. Våra statsråd ska uttala sig inom sina områden och göra tydliga ställningstaganden. Det är inget konstigt med det, men ibland får man hålla tungan rätt i mun.

Gransknings-

betänkandeVissa frågorom statsråds tjänsteutövning (kapitel 4)

Herr talman! Utmaningen uppstår när mottagaren hör och uppfattar något annat än vad som var menat att sägas, eller, vilket också händer, när uttalandet helt tas ur sitt sammanhang och därmed blir väldigt fel eller ensidigt.

Vi har haft ärenden på bordet där statsråd gjort uttalanden i rollen som partiföreträdare, och här blir det svårt att som mottagare veta vilken roll personen i fråga har i just det ögonblicket. Vi har haft granskningar som bottnat i att statsråd varit extra känslosamma i vissa frågor, och därmed har det enskilda uttalandet förstärkts. Man kanske till och med sa något med ett leende på läpparna, men det framgår ju inte i text, och det spelar roll.

Vad vill vi egentligen ha för sorts politiker? Det är nog ingen av oss här i kammaren som kan koppla bort känslorna från intellektet. Det är med känslorna som vi vitaliserar den politiska debatten och skapar nyanser. Ha det i åtanke.

I tidigare granskningar som utskottet gjort har man uttalat att statsråd i likhet med alla andra medborgare har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang, men med hänsyn till ett statsråds speciella ställning bör dock särskild försiktighet iakttas i vissa hänseenden.

Herr talman! Sammantaget av de nämnda granskningarna kan inte utskottet se att uttalandena i sig fått konsekvenser som visar att det har funnits grund för att rikta någon högre grad av kritik, men det performativa uttalandets innebörd eller innebörden av "doing something by saying something", som vi har hört om tidigare under granskningstiden, är något som konstitutionsutskottet har uppmanat statsråd att ha i åtanke sedan tidigare.

Herr talman! Då det är min första mandatperiod och jag har fått äran att sitta som ledamot i konstitutionsutskottet vill jag tacka ledamöterna, och självklart kansliet, för intensiva diskussioner och oerhört givande resultat. Det är inte bara vackert med enighet, utan det skapar också förtroende för det arbete vi har gjort och för det arbete vi ska göra framöver.

Med det sagt vill jag önska herr talmannen en trevlig sommar!

(Applåder)

Anf. 29 Fredrik Schulte (M)

Herr talman! Den här delen av konstitutionsutskottets granskning rör sex granskningar av i huvudsak uttalanden från olika ministrar. Ministrar får, som alla andra, uttala i princip vad som helst - vi har ju yttrandefrihet här i Sverige - men det finns några saker som särskilt ankommer på ministrar att tänka på.

Den första saken är att ett uttalande måste vara sakligt. Det har riksdagen konstaterat är ett rekvisit som bör gälla ministrars uttalanden. Även om de kan vara polemiska och tillspetsade måste de ändå vara korrekta i sitt empiriska innehåll.

Den andra saken är att uttalanden inte får riskera att äventyra eller på något sätt påverka domstolars eller myndigheters självständighet, och det är också av central betydelse att ministrar inte uttalar saker som står i direkt konflikt med vad andra ministrar uttrycker eller vad som är regeringens officiella ståndpunkt. Det här gäller särskilt i relationen till andra stater, alltså i utrikespolitiken.

Två av uttalandena som har granskats rör Alice Bah Kuhnke, alltså den tidigare kulturministern. En av granskningarna rör ett uttalande av Alice Bah Kuhnke om att hon skulle boka ett möte med rikspolischefen för att följa upp polisens arbete avseende en handlingsplan. Där konstaterar konstitutionsutskottet att innebörden av det som Alice Bah Kuhnke uttalade var att hon skulle säkerställa att polisen ser till att hålla kontakt med alla utgivare. Konstitutionsutskottet konstaterar att det inte är en uppgift som polisen har, och därmed är hennes uttalande inkorrekt.

Gransknings- STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Fel! Ogiltig självreferens i bokmärke.

Hennes andra uttalande som granskades rörde filmstödet. Konstitutionsutskottet konstaterar att det som hon sa inte var inkorrekt men att det när en minister gör ett uttalande vars innebörd det kan råda frågeställningar om är viktigt att en minister, i det här fallet Alice Bah Kuhnke, klargör sakförhållanden så att det inte råder osäkerhet om vad som faktiskt sas.

Avslutningsvis har vi också ett uttalande från Margot Wallström om att hon aldrig skulle kunna förlåta Storbritannien för brexit. Där konstaterar konstitutionsutskottet att det är viktigt att särskilt ministrar som uttalar saker kring relationer till andra stater gör det på ett övervägt sätt och att det inte föranleder missförstånd eller att det sänds en signal till annan stat om att vi har ändrat vårt förhållningssätt eller vår politik i förhållande till den staten om det inte är avsett.

Konstitutionsutskottet konstaterar att det inte har hänt i det här fallet. Det var ingen som tolkade Margot Wallströms uttalande som att Sverige som stat inte kan förlåta Storbritannien. I den delen finns det alltså inget skäl till kritik.

Konstitutionsutskottet tar inte ställning till politiskt sakinnehåll, vilket har påpekats flera gånger tidigare. Frågeställningen huruvida det här var ett omdömesgillt eller bra uttalande är någonting som konstitutionsutskottet inte uttalar sig om. Det står andra aktörer fritt att göra en egen bedömning av det.

Med det sagt skulle jag vilja instämma i föregående talares uppfattning att vi inte kan ha politiker som inte har känsla och som inte kan ha glimten i ögat och komma med även spontana kommentarer. Men att ha känsla och glimten i ögat rättfärdigar inte omdömeslösa uttalanden.

Jag vill avslutningsvis också säga att det bör anmärkas på att statsministerns uttalande i samband med utfrågningen i det här ärendet är problematiskt. Statsministern sa att det inte går att fastställa några regler för så kallade performativa uttalanden, alltså sådana uttalanden som får påverkan på vår utrikespolitik. Konstitutionsutskottet har i tidigare granskningar, liksom utrikesutskottet, fastslagit att det finns tydliga definitioner av vad som kan anses vara ett performativt uttalande.

Anf. 30 Mikael Strandman (SD)

Herr talman! Självklart ska vi ha statsråd som kan delta i den allmänpolitiska debatten. Politiken vore tråkig om de inte fick komma med uttalanden här och där. Men det är viktigt att dessa uttalanden är sakliga och korrekta, att de inte ingriper i enskilda självständiga förvaltningars ärenden och att de inte heller föregriper rättsprocesser i domstolarna.

Jag tänkte inrikta mig på granskningsärende nr 6. Det har kommit in en anmälan till konstitutionsutskottet där det begärs att utskottet granskar ett uttalande från före detta bostadsministern Peter Eriksson. Uttalandet har han gjort i SVT, och det gällde nyanländas bostadssituation efter att statens etableringsstöd på två år har upphört.

Det är som så att samtliga Sveriges kommuner har blivit tilldelade kommunplacerade nyanlända. Bosättningslagen stipulerar att kommunerna måste ordna med bostäder till dessa. De ska vara en prioriterad grupp. I samband med detta betalar staten ut ett etableringsstöd under två år. Kommuner i Sverige har valt att efter de två åren hantera denna fråga på olika sätt. Vissa kommuner har valt att tolka lagen så att efter två år ska alla medborgare i kommunen behandlas lika oavsett om de är svenska medborgare eller om de har permanent uppehållstillstånd, och de får då söka bostad på samma villkor hos Bostadsförmedlingen. Om det inte funkar får de hjälp av kommunens socialtjänst.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om statsråds tjänsteutövning (kapitel 4)

I det här fallet var det fråga om Lidingö kommun. Där hade man efter två år valt att säga upp kontrakten med de kommunplacerade nyanlända och anvisa dem till bostadskö och socialtjänst.

Då uttalade sig före detta bostadsministern Peter Eriksson ordagrant enligt följande: "Gör man på det här sättet motverkar man integrationen. Det finns ingen etableringstid som heter två år."

Självklart ska statsrådet komma med uttalanden i den offentliga debatten, men man måste vara noga med att uttalanden är sakliga och korrekta och inte ingriper i enskilda ärenden samt att de inte föregriper pågående rättsprocess. I det här fallet hade ärendet i Lidingö kommun överklagats till förvaltningsrätt och sedermera kammarrätt. I båda fallen hade Lidingö kommun fått rätt i det de gjorde.

Konstitutionsutskottet vill understryka att även om man ska få delta i den offentliga debatten måste man ändå tänka på att inte närma sig rättsprocesser i sina uttalanden.

Anf. 31 Linda Ylivainio (C)

Herr talman! I den här debattrundan, som handlar om statsråds tjänsteutövning, behandlar konstitutionsutskottet frågor som är ständigt återkommande, nämligen frågorna om statsråds uttalanden. Kollegan Mia Sydow Mölleby nämnde detta i den inledande debatten, liksom flera kollegor har gjort här i den rundan, men jag vill ändå lyfta fram KU:s praxis i det här sammanhanget.

KU har tidigare slagit fast att statsråd, i likhet med alla andra medborgare, har rätt att göra uttalanden i olika sammanhang, men att statsråd kan behöva ta särskild hänsyn. En självklar utgångspunkt är att uttalandena är korrekta. KU framhåller att det inte utesluter att statsråd i debatter och i andra politiska sammanhang uttrycker sig tillspetsat och polemiskt. Jag avser inte nu att diskutera uttalandeärendena annat än på ett par punkter.

För det första: Jag noterar att dåvarande kultur- och demokratiministern beträffande Polismyndighetens ansvar gällande uppföljningen av handlingsplanen till det fria ordets försvar gjort uttalanden som inte var korrekta.

För det andra: KU har granskat dåvarande bostadsministerns uttalanden gällande Lidingö kommun. I det här fallet valde bostadsministern att göra ett besök hos hyresgäster som hade sagts upp av Lidingö kommun. Kommunen hade valt att säga upp alla bostadskontrakt för bostäder till nyanlända i samband med etableringstidens utgång. Man kan ha synpunkter på kommunens beslut och på vilket sätt det bidrar till integration av nyanlända. Det hade i varje fall den dåvarande bostadsministern. Kommunens beslut var överklagat till Förvaltningsrätten i Stockholm, vilket dåvarande bostadsministern kände till.

KU har inget att erinra, men jag vill personligen problematisera att ett statsråd i ett läge där en kontroversiell fråga är överklagad till domstol väljer att opinionsbilda i just den kommunen. Det är en smula magstarkt. Det är magstarkt i sig, och det är provocerande utifrån det kommunala självstyret. Låt oss hoppas att statsråd framgent ändå håller sig för goda att uttala sig politiskt i en sådan inramning.

Gransknings-

betänkandeVissa frågor om statsråds tjänsteutövning (kapitel 4)

Precis som Per Söderlund uttalade i den inledande debatten kan ärenden från början te sig omfattande och kniviga, men vid en närmare granskning rätar frågetecknen ut sig. Även det motsvarande förloppet är normalt. En sådan granskning är av dåvarande kultur- och demokratiministerns hantering av filmstödet. KU har inte funnit några brister som i det här ärendet kan läggas dåvarande kultur- och demokratiministern till last. Däremot har KU:s granskning gett upphov till frågor om styrningen av Filminstitutet och dess uppdrag när det gäller fördelningen av filmstöd. Det är angeläget att eventuella oklarheter när det gäller den formella hanteringen av filmstödet klaras ut. Såväl Riksrevisionen som Statskontoret har tittat på bland annat den privata rättsbildning som reglerar Filminstitutets verksamhet. Ändå har ingen bottnat i frågan om dagens bemyndiganden och reglering av Filminstutets förutsättningar att besluta om fördelning av filmstödet. Det är viktigt att regeringen ser över frågan och vid behov återkommer till riksdagen.

Anf. 32 Tuve Skånberg (KD)

Herr talman! Det här kapitlet handlar om olika uttalanden som statsråd gör och när de blir mer eller mindre bra, vilket ansvar de har och vilken frihet de har. Jag skulle vilja lyfta fram två av ärendena i all korthet.

Det ena ärendet handlar om Alice Bah Kuhnke när hon gör ett uttalande i samband med en nedlagd polisutredning. Hon uttalar sig om att det ingår i polisens uppdrag att ta kontakt med landets samtliga utgivare. KU konstaterar kort att något sådant uppdrag inte finns. Uttalandet är inte korrekt. Så sätter vi punkt där.

Ett annat uttalande gjordes av utrikesministern under en konferens när hon sa att hon inte kunde förlåta Storbritannien för brexit. Det är lite magstarkt av en utrikesminister att säga så offentligt. Det uttalandet anmäldes av en kristdemokrat, och det hamnade i knät på mig. Hur skulle man ta ställning till detta? Jag är lika enig med utskottet om bedömningen här som jag är annars, nämligen att avgörande var att utrikesministern sa så här på utfrågningen: "Jag sa, med ett leende, att jag tror faktiskt att det kan komma att bli svårt att förlåta dem för det här. Det betyder helt enkelt att vi kommer att bli påminda om det. Det var det jag beskrev." Hon nyanserade alltså sitt uttalande.

Men så sa hon: "Jag sa, med ett leende - - -." Därmed friar jag henne för min del.

KU säger om detta: "Det ställs särskilda krav på uttalanden inom utrikespolitiken, och utskottet vill på ett allmänt plan erinra om vikten av att utrikesministerns uttalanden till sitt innehåll är så formulerade att de inte leder till missförstånd eller ger upphov till motstridiga tolkningar. Det kan konstateras att uttalandena i just detta fall inte kom att få några sådana konsekvenser, såvitt framgår av granskningen. Utskottet förutsätter att vad utskottet tidigare uttalat i sina granskningar om t.ex. performativa uttalanden beaktas av statsråd i deras fortsatta arbete."

Anf. 33 Patrick Reslow (SD)

Herr talman! Jag kommer att säga några korta ord om G18, även om jag inte har mycket mer att tillföra än vad som redan har sagts av föregående talare.

Vid en konferens om finsk och nordisk utrikes- och säkerhetspolitik i januari 2019 uttalade sig utrikesministern om hur hon såg på brexit. Hon sa bland annat: "Jag kan inte förlåta dem för det här." Det har varit en diskussion om vem "dem" syftade på. Redan dagen efter gjorde utrikesministern klart att det inte syftade på Storbritannien utan på det politiska etablissemanget där.

Hon sa även att det under lång tid hade funnits ett dåligt politiskt ledarskap i Storbritannien. Dessa uttalanden är såklart anmärkningsvärda när de ses lösryckta, inte minst eftersom Storbritannien inte bara är en viktig handelspartner för Sverige utan också en allierad i EU. Det är synpunkter på en intern demokratisk process i ett annat medlemsland. Detta föranledde att KU utredde vad som hänt och sagts och om det utgjorde någon formell brist. Efter skriftväxling med Regeringskansliet och även under den utfrågning som vi hade med utrikesministern stod det klart att uttalandet snarare skulle ses som en allmän oro över brexit och vilka konsekvenser det skulle få för Europa.

KU har i ett antal tidigare granskningar understrukit vikten av att statsråden och deras uttalanden är korrekta, även om de uttrycker sig lite tillspetsat. Det kan man minst sagt säga att det skedde i detta fall.

När det gäller utrikespolitiken är det särskilt viktigt att iaktta försiktighet eftersom utrikespolitiken till mycket stor del formas av uttalandepolitik. Uttalandena får därför inte leda till missförstånd eller motstridiga tolkningar. Efter att nu ha granskat ärendet konstaterar KU att uttalandena i just detta fall inte har fått några konsekvenser för svensk utrikespolitik och inte har inneburit någon ny svensk utrikespolitik.

Därmed har vi lagt ärendet till handlingarna.

Anf. 34 Jonas Eriksson (MP)

Herr talman! Mina fyra minuter kommer knappast att gå åt, då mina kollegor så föredömligt har redogjort för ärendena under detta avsnitt i betänkandet.

Jag kan konstatera att KU tycker att våra politiker, statsråd och ministrar är och ska få vara människor med känslor och engagemang och att de ska få yttra sig så länge de håller sig till saklighetskravet och inte inskränker domstolar och myndigheter i deras utövning av makten.

Överläggningen var härmed avslutad.

Utskottets anmälan lades till handlingarna.