Kommunala och regionala frågor

Anf. 28 Jörgen Berglund (M)

Kommunala och regionala frågor

Fru talman! På flera platser i Sverige har det uppmärksammats att kommunallagens lokaliseringsprincip sätter käppar i hjulet för de kommunala stadsnät som vill erbjuda fiberlösningar till dem som bor på andra sidan en kommungräns. Halmstads och Falkenbergs kommuner är exempel på detta.

Kommuner och kommunala bolag får enligt lag bedriva verksamhet bara i den egna kommunen enligt lokaliseringsprincipen. Det är i grunden oftast en bra princip. Men om kommuner vill och tillåter kommunala bolag att bygga ut fiber över en kommungräns bör inte vi lagstiftare försvåra eftersom fiberutbyggnad är en prioriterad fråga för samhället, inte minst för landsbygden och i glest befolkade områden i främst norra Sverige.

Vi moderater anser att lokaliseringsprincipen inte ska stå i vägen för att bygga bredband över en kommungräns i de fall det är den samhällsekonomiskt bästa lösningen. För att underlätta för alla att få tillgång till bredband vill vi göra nödvändiga justeringar i kommunallagen. Denna uppfattning delas av ansvarig myndighet, Post- och telestyrelsen, som menar att kommunala stadsnät bör ges möjlighet att bygga ut fibernät i gränsområden i en annan kommun som saknar tillgång till fiber och att ett undantag från lokaliseringsprincipen därför bör införas just för sådan utbyggnad.

Post- och telestyrelsen konstaterar också att kommunerna har en nyckelroll för bredbandsutbyggnaden i Sverige. De utredningar och analyser som Post- och telestyrelsen har genomfört har bland annat resulterat i följande slutsatser.

Det finns skäl att införa ett undantag från lokaliseringsprincipen för att möjliggöra för stadsnät att bygga ut fibernät i outbyggda områden i en angränsande kommun, som ligger i nära geografisk anslutning till nätverksamheten i den egna kommunen. Syftet med ett sådant undantag är att fånga upp hushåll och företag i områden där utbyggnaden inte är lönsam för andra nätägare men på grund av närheten till stadsnätet på andra sidan gränsen är intressant för det stadsnätet.

Post- och telestyrelsens förslag bereds för närvarande inom Regeringskansliet.

Fru talman! Fibertillgången skiljer sig i hög grad mellan olika län, mellan olika kommuner och inte minst mellan tätort och glesbygd samt mellan flerfamiljshus och enfamiljshus. Den återstående utbyggnaden kan därmed förväntas vara dyrare än den utbyggnad som hittills genomförts och i regel vara svår att genomföra på marknadsmässig grund. Detta styrks av bland annat Riksrevisionen i rapporten Bredband i världsklass? - Regeringens insatser för att uppfylla det bredbandspolitiska målet. Där gör man iakttagelsen att Sverige är ett av de länder i världen där hushåll och företag har störst tillgång till internet via bredband men att det finns stora skillnader mellan stad och landsbygd. Därför bör vi underlätta på alla sätt vi kan för att få utbyggnaden av bredband att fortsätta.

Frågan om lokaliseringsprincipen och ett eventuellt behov av undantag för att underlätta utbyggnaden av fiberinfrastruktur berördes också av Utredningen om utvärdering av bredbandsstrategin i betänkandet Bredband för Sverige in i framtiden. Utredningen anser att utbyggnaden av bredbandsinfrastruktur med hög överföringshastighet behöver stimuleras om regeringens bredbandsmål ska nås. Om det målet är vi dessutom överens. Det skulle enligt utredningen kunna gynna utbyggnaden om ett undantag från lokaliseringsprincipen infördes.

Fru talman! Vi är överens med regeringen om målen och vikten av en snabb, säker och total utbyggnad av bredband i hela landet. Vi moderater tycker dock att vi redan har goda argument för att göra en ändring i kommunallagen rörande lokaliseringsprincipen. Vi tycker inte att vi behöver utreda mer. Nu gäller det att agera.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Med det, fru talman, vill jag yrka bifall till Moderaternas reservation nr 2.

Anf. 29 Per Söderlund (SD)

Fru talman! Även jag vill börja med att gratulera på födelsedagen.

För tids vinnande yrkar jag bifall endast till reservation 1 även om jag naturligtvis står bakom samtliga reservationer från Sverigedemokraterna.

Fru talman! För Sverigedemokraterna är den kommunala självstyrelsen en central och viktig princip som tyvärr har urholkats mer och mer, delvis genom Sveriges medlemskap i Europeiska unionen men också genom tvingande lagstiftning som varken kommunernas eller landstingens politiker kan påverka.

Ett exempel på att den kommunala självstyrelsen har urholkats är Lissabonfördraget. Genom det är Sveriges kommuner och landsting tvungna att upplåta rösträtt och rätt att ställa upp i val åt personer som saknar och aldrig haft något svenskt medborgarskap.

Det är vår uppfattning att rösträtten, liksom rätten att ställa upp i val, ska vara förbehållen personer med svenskt medborgarskap.

Den så kallade anvisningslagen är ytterligare ett exempel på att den kommunala självstyrelsen har urholkats. Genom det påtvingade mottagandet har staten bundit kommunerna vid långsiktiga ekonomiska och sociala åtaganden som riskerar att medföra stora kostnader som är mycket svåra för kommunerna själva att styra över.

Det bör enligt vår mening stå varje kommun fritt att avgöra hur stort mottagande av ensamkommande kommunen klarar av att hantera.

Fru talman! För att få en bred politik som tilltalar en majoritet av befolkningen är det viktigt att det finns samsyn i hur landets kommuner och landsting styrs. För att driva igenom ett kommunalt extraval krävs i dag stöd från minst två tredjedelar av fullmäktige. En minoritet bestående av lite mer än en tredjedel av fullmäktige kan alltså hålla sig kvar vid styret samtidigt som en majoritet av fullmäktiges ledamöter föredrar ett annat styre. Det skulle förvåna mig mycket om det är den allmänna uppfattningen att detta är en lämplig ordning.

Det är en rimlig utgångspunkt att det är den styrande politiska ledningen som själv måste ansvara för att samtala och förhandla med de övriga partierna så att den i vart fall tolereras av en majoritet i fullmäktige. Därför bör lagen ändras så att det räcker att minst hälften av de närvarande röstberättigade röstar för ett extraval.

Fru talman! Nu för tiden ska även partistödet redovisas årligen i kommunerna och landstingen. Redovisningen av partistöd omfattas dock inte av några tydliga krav på vad redovisningen ska innehålla. Det har inneburit att redovisningen ibland skilt sig ganska mycket mellan både partier och olika fullmäktige.

Inte ens i landsting och kommuner där man har beslutat om hur redovisningen ska presenteras finns något egentligt lagkrav att följa dessa beslut. Partierna kan därför strunta i vad fullmäktige har beslutat och redovisa användningen på ett sätt som de själva finner lämpligt. Vissa partier har lämnat in sin resultaträkning som redovisning medan andra har lämnat in en skriftlig, sifferlös redovisning. Båda alternativen är i dag tillräckliga enligt kommunallagen, men det blir mycket svårt för landets väljare att jämföra hur partierna har använt sitt partistöd med den ordning som nu gäller.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

En mer enhetlig redovisning kan uppnås genom att man inför riktlinjer för hur redovisningen ska göras. Man bör åtminstone ha någon form av minimikrav för vad som ska anges i redovisningen. Det skulle göra det lättare för väljarna att jämföra partiernas användning av partistödet. Det är också det som är meningen med redovisningen.

I detta anförande instämde Fredrik Lindahl och Mikael Strandman (båda SD).

Anf. 30 Linda Ylivainio (C)

Fru talman! Det råder stor uppslutning i Sveriges riksdag bakom ambitionen att öka tryggheten i hela Sverige. Vi är överens om att vi måste ta krafttag mot den organiserade brottsligheten, stärka polisen och bekämpa både brotten och brottens orsaker.

Den grova brottsligheten och ungdomsbrottsligheten skapar otrygghet runt om i hela landet, särskilt inom vissa utsatta områden. Vi kan aldrig acceptera att gängbrottslighet och grov organiserad brottslighet breder ut sig och sätter skräck i vissa områden.

Grunden i att bekämpa grov brottslighet är en fungerande polis och en stärkt rättskedja, men att förebygga brott innan de begås är det bästa sättet att skapa såväl säkerhet som upplevd trygghet.

Centerpartiet vill därför att kommunerna ska ta ett större ansvar för det brottsförebyggande arbetet genom att involvera fler aktörer, till exempel ordningsvakter och fastighetsägare. Det kan handla om att prioritera förebyggande arbete i skolorna, till exempel när det gäller attityden till brott, om att ta hänsyn till ett brottsförebyggande perspektiv vid arbetet med detaljplaner och om att öka användningen av så kallade BID-samarbeten, business improvement districts, som är en internationellt etablerad metod för samverkan mellan privat och offentlig sektor. Vi vet att metoden i sin svenska utformning skapat goda resultat i Stockholm, Göteborg och Malmö. Den förtjänar därför större uppmärksamhet och spridning.

Falkagård i centerstyrda Falkenberg är det enda område som tagits bort från polisens lista över utsatta områden. Genom att vända skolor med dåliga resultat, satsa på civilsamhället för att erbjuda omfattande och meningsfulla fritidsaktiviteter, avsätta resurser för uppsökande verksamhet och arbeta aktivt med stadsutveckling för att skapa en tryggare och säkrare miljö för människor att leva i och för polisen att arbeta i har man lyckats vända utvecklingen.

Centerpartiet menar att kommunerna har en nyckelroll i det brottsförebyggande arbetet genom att ta ledarskapet och bjuda in civilsamhället och fastighetsägarna för att tillsammans arbeta för att skapa trygga och trivsamma områden.

Jag vill därför, fru talman, yrka bifall till reservation 11 i KU:s betänkande.

Anf. 31 Bengt Eliasson (L)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Fru talman! Jag vill inledningsvis yrka bifall till reservation 17 under punkt 20.

Fru talman! Detta är ett väldigt brett motionsbetänkande som behandlar diverse ting. Det blir också en ganska märklig debatt när vi debatterar så extremt olika saker.

Fru talman! Jag skulle precis som föregående talare vilja lyfta fram tryggheten eftersom trygghetsfrågor är frihetsfrågor. Tillvaron krymper för dem som inte känner trygghet. Att veta till exempel att polisen kommer när den verkligen behövs och när man ringer efter den är att känna sig trygg i sitt bostadsområde. Att inte känna sig tvungen att avstå från den där kvällspromenaden - allt sådant handlar om frihet i vardagen.

Jämfört med många andra länder är Sverige ett tryggt land. Men det gäller inte alla som bor här. Allmänhetens upplevda trygghet i samhället har minskat, något som visas av utvecklingen i den nationella trygghetsundersökningen, som sedan 2006 utförs årligen av Brå, Brottsförebyggande rådet. Efter många år av ökande trygghet vände kurvorna åt fel håll 2016, och den negativa trenden fortsatte tyvärr 2017. Otryggheten är nu tillbaka på ungefär de nivåer som rådde vid mätningarnas start. Andelen som anser att otryggheten påverkar deras egen livskvalitet ligger på ännu högre nivåer än vid tidigare mätningar. Det är ganska frapperande.

Fru talman! Det brottsförebyggande arbetet behöver långsiktighet och förankring i den lokala miljö där arbetet bedrivs. Det är i lokalsamhället som trygghet skapas. Därför har kommuner och andra lokala aktörer en nyckelroll i det brottsförebyggande arbetet. Det finns också ett tillkännagivande från riksdagen till regeringen på detta tema.

Vi liberaler anser dock att lagen behöver förtydligas ännu mer så att kommunerna får en uttalad uppgift att arbeta brottsförebyggande inom ramen för sina ansvarsområden. I dag finns det bestämmelser i socialtjänstlagen som belyser ansvaret för stöd till brottsoffer, och kommunerna har också ett särskilt ansvar för de unga. Däremot finns det skilda uppfattningar inom kommunsektorn om hur långt detta kommunala ansvar sträcker sig när det gäller de brottsförebyggande insatserna i stort - precis det som belystes av föregående talare.

För att skapa och upprätthålla tryggheten lokalt måste det finnas en samverkan där kommun, polis och andra instanser deltar. Polismyndighetens arbete med lokala samverkansöverenskommelser, medborgarlöften och andra viktiga insatser bör kompletteras med att kommunernas roll i det brottsförebyggande arbetet får en tydligare reglering i lag, så att det blir likadant överallt i landet.

Fru talman! Med detta sagt anser vi att frågan är så viktig att det på nytt behöver riktas ett tillkännagivande till regeringen på detta tema. Därmed yrkar jag bifall till reservation 12.

Anf. 32 Per-Arne Håkansson (S)

Fru talman! Sveriges 290 kommuner från söder till norr spelar avgörande roller för det svenska samhället och vår demokrati. Detsamma gäller våra regioner och länsstyrelser. Samarbete mellan stat, regioner och kommuner är av stor vikt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

I detta betänkande, KU31, behandlas ungefär 40 motionsyrkanden om kommunala och regionala frågor från allmänna motionstiden. Jag vill yrka bifall till KU:s förslag och avslag på motionerna.

Ärendet omfattar, som Eliasson nämnde, många frågor av skiftande karaktär. Det handlar till exempel om den kommunala självstyrelsen, länsstyrelserna, fullmäktiges sammanträdesdagar, medborgerlig förslagsrätt, medborgarförslag, regionalisering och lokalt brottsförebyggande arbete.

Man kan lyfta fram att den kommunala självstyrelsen är central. Regeringsformen bygger på att vi tar fasta på en helhetssyn och att samhället ska hålla ihop. Utmaningarna för kommuner och regioner är många. Det handlar om tilliten till välfärden, om sjukvården, skolan, omsorgen och stadsplaneringen. Det finns en rad frågor där kommunerna och regionerna har ett viktigt ansvar att bära. Helhetssynen är viktig. Jag tror därför att det är olyckligt om vi, som nämns i en del särskilda frågor här, rycker ut de enskilda frågorna var för sig. Helhetssynen är viktig för att samhället ska hålla ihop.

Den parlamentariska kommitté som regeringen tillsatte i februari 2017, Kommunutredningen, har i uppdrag att utarbeta en strategi för att stärka kommunerna i arbetet med att fullgöra alla sina uppgifter och med de utmaningar som följer av den demografiska utvecklingen och den snabba urbaniseringstakten. Nationell likvärdighet och kommunalt självstyre är två begrepp som särskilt beaktas. Det som Berglund nämnde gällande bredbandssatsningen och kommunal samverkan kring detta bör också omfattas av denna helhetssyn och ingå i den parlamentariska kommitténs arbete.

Fru talman! Den senaste stora kommunreformen såg dagens ljus i början av 1970-talet. Det var då köpingar och municipalsamhällen slogs ihop, städer upphörde som begrepp och allt detta blev till kommuner. Det var en omfattande reform för det svenska lokalsamhället som i allt väsentligt gäller än i dag, även om det vad jag förstår finns en del kommuner som, kanske för att stärka sina varumärken, kallar sig städer. Kommunbegreppet är dock gemensamt.

Kommunernas uppgifter har utvecklats och breddats. Oavsett storlek och om det rör sig om stad eller land är ansvaret detsamma. Frågor om skola, vård, omsorg, socialtjänst, byggande, miljö, kultur och föreningsliv är sådant som hanteras av var och en av de 290 kommunerna i landet - från den befolkningsmässigt minsta, som jag tror är Bjurholm i Västerbotten med kanske 3 000 invånare, till den största, Stockholms stad där vi befinner oss i dag, med sisådär 900 000 eller 1 miljon invånare inom kommungränserna.

Även EU-perspektivet behöver vägas in och har inneburit stora förändringar, inte minst när det gäller frågor om upphandling och annat. Kommunövergripande samarbeten har utvecklats inom en rad områden. Det finns också nya bestämmelser som ger kommuner och landsting generella möjligheter att avtalssamverka. Sådana bestämmelser infördes i kommunallagen så sent som förra året.

Fru talman! De kanske mest omvälvande förändringarna har landstingen genomgått; de utgörs ju numera av regioner. Detta har inte nämnts så mycket i debatten. I formell mening finns ordet "landsting" kvar, men indelningen i regioner omfattar från och med innevarande mandatperiod hela landet. Det startade med Region Skåne i slutet av 1990-talet, då tre landsting slogs ihop till ett, och sedan dess har flera landsändar följt efter. Nu, detta år, består hela Sverige av regioner - från Gotland, som är minst, till stora regioner som Västra Götaland, Stockholms län och Skåne. Regionerna ansvarar för sjukvården, såväl universitetssjukhusen som primärvården, men också regionala utvecklingsfrågor och kultur finns inom ansvarsområdena.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

Regionernas roll och ansvar kommer, som jag ser det, att behöva utvecklas ytterligare, inte minst utifrån EU-perspektivet, som nämndes. Det talas om "regionernas Europa", och det är viktigt att också de svenska regionerna tar initiativ för att lyfta fram sin betydelse och vikten av tillväxt och utveckling.

Länsstyrelsernas roll är fortfarande viktig och bör lyftas fram. Det handlar om statens närvaro i hela landet, myndighetsnärvaro, regional utveckling och helhetssyn.

Bland de motioner vi har att ta ställning till i dag finns en om att lägga ned länsstyrelserna. Det vore, som jag ser det, att gå i motsatt riktning mot att utveckla samarbete mellan stat, kommuner och regioner. Länsstyrelserna är en garant för statens närvaro i hela landet. Jag skulle i stället vilja betona vikten av att stärka länsstyrelsernas roll.

Fru talman! Tillgänglighet är av stor vikt, och medborgarkontakt bör betonas. En motion efterlyser en omfattande kommunsammanslagningsreform. I en del frågor kan det kanske kännas lockande, men i andra sammanhang kan det vara så att avståndet mellan beslutsfattande, administration och vardagsliv blir alltför vagt och långt. Kanske är det så att där behovet av sammanslagning är som störst är förutsättningarna som sämst, med långa geografiska avstånd.

Möjligheten till samverkan och avtalslösningar är därför viktiga att stimulera.

Fru talman! Det brottsförebyggande arbetet har också lyfts fram. Här spelar samverkan mellan kommunen, polisen men också föreningsliv, näringsliv med mera viktiga roller. Ett tillkännagivande i riksdagen har också betonat detta. I budgetpropositionen för 2019 anger regeringen att ett omfattande utvecklingsarbete bedrivits på det brottsförebyggande området sedan Polismyndigheten bildades 2015. Antalet områdespoliser har ökat. De finns nu i 93 procent av alla lokalpolisområden. Det lokala arbetet lyfts fram, inte minst i det initiativ som regeringen tagit fram med rubriken Tillsammans mot brott, där Brottsförebyggande rådet fick i uppdrag att lämna förslag för att ytterligare utveckla arbetet. Medborgardialog, delaktighet, samarbete och samverkan är i fokus, och det är en viktig grund också för fortsatt framgångsrikt arbete.

(Applåder)

Anf. 33 Staffan Eklöf (SD)

Fru talman! Medborgare, känner ni igen den där känslan när kommunen tar beslut som är uppåt väggarna? Känner ni igen frustrationen när den uppenbara lösningen på problemet inte finns på beslutsfattarnas bord? Känner ni igen vanmakten när politiken inte ser det problem som du ser som medborgare?

Vi lagstiftare måste underlätta för medborgarna att få upp en fråga på den politiska dagordningen och att initiera en folkomröstning om den - alltså det som ryms i begreppet folkinitiativ och som i viss mån finns på kommunal nivå i dag. Det samhället har att vinna på att underlätta folkinitiativ är en mer pluralistisk verklighetsbeskrivning och en mer diversifierad problembild. Fler frågor kommer upp på den politiska dagordningen, fler perspektiv på problem presenteras, fler lösningsförslag kommer att presenteras och, inte minst, folkviljan kommer att vara känd inför beslut i fullmäktige. För det är så det går till: De folkomröstningar som initieras under folkinitiativet är endast rådgivande och följs av ett fullmäktigebeslut.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Kommunala och regionala frågor

En strid stod just här för 100 år sedan om allmän och lika rösträtt. Jag undrar om inte Branting, Staaff, Lindman och Edén skulle ha blivit förvånade om de hade sett hur lite som har hänt på demokratins område under de 100 år som har gått. I dag gäller frågan om vi ska ta ett litet steg till mot en fördjupad demokrati och fortsätta deras arbete.

Samhällsförändringarna går allt snabbare. Det betyder att många frågor kan aktualiseras under en mandatperiod utan att de har diskuterats i valrörelsen. Andra frågor kan förändras under samma tid. Slutligen har många partier inte förmått diskutera vissa frågor som redan fanns under valrörelsen. Sammantaget gör det att det folkliga stödet för vissa beslut är okänt och att demokratin har försvagats. Det blir mot denna bakgrund viktigare än någonsin att folket kan agera självständigt för att lyfta frågor till avgörande.

Man kan nog till och med säga att demokratin förutsätter att folket har möjlighet att vara en självständig aktör utanför det etablerade, valda styret i vårt land, våra regioner och kommuner. Den insikten manifesteras på kommunal och regional nivå av folkinitiativet i kommunallagen.

Regeln om folkinitiativ ändrades 2011 på fyra sätt. Dels måste numera kommun- eller landstingsfullmäktige genomföra en rådgivande folkomröstning när folkinitiativ har tagits och om två tredjedelar av fullmäktige inte motsätter sig det. Tidigare gällde enkel majoritet i fullmäktige. Dels höjdes gränsen för när ett folkinitiativ är giltigt, från undertecknande av 5 procent av medborgarna till 10 procent. Dessutom höjdes kraven på underskrifterna, och tiden för insamling av underskrifter gjordes kortare. Det var alltså en förbättring och tre försämringar.

Med de nya kraven är det mycket svårt att samla underskrifter av 10 procent av de röstberättigade. Dessutom fungerar fullmäktiges behandling ofta som ett filter som stoppar hälften av initiativen. Det är allvarligt, eftersom betydelsen av medborgarnas kanske främsta verktyg för att vara en självständig aktör därmed reduceras. Medborgarnas möjlighet att påverka den politiska dagordningen oberoende av de invalda ledamöterna måste säkerställas. Medborgarna måste tas på allvar.

Kommunala och regionala frågor

Vi sverigedemokrater föreslår att folkinitiativ ska underlättas. Våra motioner handlar om att det ska behövas färre medborgares underskrifter, kanske 5 procent, för att en folkomröstning ska hållas i en kommun, att hela 90 procent av fullmäktige måste gå emot förslaget för att förhindra folkomröstning och att möjligheten till elektroniska namninsamlingar ska utredas. Det skulle vara tre förbättringar.

Demokrati beskrivs ibland som att den inryms i en figur med tre hörn: folkstyre, rättsstat och handlingskraft. Det sägs att om man närmar sig ett hörn fjärmar man sig samtidigt från ett av, eller båda, de andra hörnen. Det är på den grunden som förslag om ökat folkstyre ofta kritiseras: Man tror att rättsstat eller handlingskraft kommer att försvagas om man ökar folkstyret.

Men vårt förslag handlar om att det ska bli lättare för medborgarna att initiera en folkomröstning där de visar sin vilja. Eftersom folkomröstningarna endast är rådgivande och fullmäktige fortfarande beslutar i frågan minskas inte handlingskraften eller rättsstaten. Vi lägger alltså snarare fram ett förslag som ger en förstärkt dialog mellan folket och politiken för ett förbättrat beslutsunderlag. Ansvarsutkrävande i nästa val underlättas också, eftersom det blir tydligt för väljarna vad deras politiker gör med folkviljan.

Slutligen: Genom att ta ställning och rösta i verkliga frågor med verkliga konsekvenser bygger folket upp sin erfarenhet och färdighet. Det är en väg mot demokratisk mognad och en folkbildning inom det demokratiska området som Teodor Holmberg skulle ha älskat.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)

Samlad struktur för tillhandahållande av lokal statlig service