Ny skuldsaneringslag

Fru talman! Åhörare! Den debatt om betänkandet LU35 som vi nu kommer att få lyssna till handlar om skuldsanering. Regeringen föreslår i den proposition som ligger till grund för betänkandet en ny skuldsaneringslag. Den lag som finns i dag är onödigt krånglig. Därför föreslås åtgärder för att göra processen enklare och mer effektiv. Förslaget innebär bland annat att skuldsaneringsförfarandet koncentreras till kronofogdemyndigheten. I lagförslaget finns också klargörande bestämmelser om kommunernas och Konsumentverkets ansvar i budget- och skuldfrågor. Den nya lagen och följdändringar i annan lagstiftning föreslås träda i kraft den 1 januari 2007. Det finns dock lite olika uppfattningar om denna lag. Inte mindre än fem reservationer och ett särskilt yttrande har fogats till betänkandet. Fru talman! Det är därmed dags att lämna plats för debattörerna och deras åsikter om en ny skuldsaneringslag.

Fru talman! Sverige ska få en ny skuldsaneringslag. Mycket av det som sägs i regeringens proposition har vi förståelse för och kan stå bakom. Möjligheten till skuldsanering är tveeggad. Om möjligheterna till skuldsanering är alltför långtgående kan det få till följd att fler personer överskuldsätter sig och att kostnaderna för övriga konsumenter stiger. Vi får aldrig glömma att det är vi övriga konsumenter som betalar kreditförluster för företagen genom högre priser eller högre räntor. Å andra sidan är det viktigt att de personer som har hamnat i en hopplös skuldsituation får möjlighet att reda ut sina problem på ett för alla parter rimligt sätt. Vi moderater står bakom den nya skuldsaneringslagen, men anser att den bör justeras på två viktiga punkter. Vi vill att kravet på egenförsöket ska vara kvar och att tvistiga skuldsaneringar ska prövas av tingsrätten och inte av kronofogdemyndigheten. Varför vill vi då behålla egenförsöket? Vi tror att det fyller ett antal viktiga funktioner. Dels förhindrar det att det blir alltför lätt att få skuldsanering, vilket i förlängningen kan medföra att fler överskuldsätter sig, dels kan egenförsöket vara del i en process som förhindrar att man överskuldsätter sig igen. Genom att själv tvingas ta tag i sina skuldproblem och tillsammans med en skuldrådgivare gå igenom sina skulder så tror vi att man på ett effektivare sätt än i dag ökar förståelsen för de mekanismer som ligger bakom en överskuldsättning. Man tar ansvar för sina handlingar, helt enkelt. Genom krav på egenförsök får budget- och skuldrådgivare en konkret uppgift, och har samtidigt en möjlighet att vid flera tillfällen träffa den skuldsatte för att lämna råd till den enskilde. Om man tar bort egenförsöket finns också risk för att kommunledningarna runtom i landet ser en möjlighet att minska anslagen till denna typ av verksamhet. Kontaktytan mot skuldsatta minskar. Jag är också övertygad om att budget- och skuldrådgivarna har ett betydligt bredare uppdrag än vad handläggare på kronofogdemyndigheten kommer att få. De kommer att vara helt fokuserade på att få till stånd en skuldsanering. Det är också vår bedömning att regeringen har underskattat behovet av ekonomiska tillskott till kronofogdemyndigheten. Trots allt fick kronofogdemyndigheten tidigare att strukturerat material som man kunde använda sig av. Vi tror att risken ökar för att kronofogdemyndigheten måste lägga ned betydande tid på att strukturera materialet. Vi tror att det kräver betydande nya resurser till kronofogden. Dessutom kan det inte ligga i kronofogdemyndighetens uppdrag att lämna så omfattande stöd och rådgivning som en budget- och skuldrådgivare kan göra. I diskussionen med borgenärerna måste också kronofogden hålla en betydligt neutralare profil än vad budget- och skuldrådgivarna kan göra eftersom det är kronofogden som ska besluta även i tvistiga ärenden. Fru talman! Varför vill vi att tvistiga skuldsaneringar ska prövas av tingsrätten och inte av kronofogden? Svaret på denna fråga ligger i själva frågan. Det är fråga om en tvist mellan den skuldsatte, gäldenären och borgenären. Med stöd av lagstiftningen vill den skuldsatta att borgenären ska bli av med en klar och förfallen fordran. Detta är ett ingrepp i äganderätten som inte är helt obetydligt. När det gäller andra fordringar har vi olika statliga system som garanterar att vi får ut våra fordringar, till exempel lönegarantisystemet. Men när det gäller näringsidkare tycker man tydligen att det är rimligt att man med ett beslut hos kronofogden ska få sin fordran nedsatt eller helt avskriven mot sin vilja. Jag kan som borgenär ha hur sakliga skäl som helst att motsätta mig en skuldsanering. För att få min rätt prövad i domstol måste jag då överklaga kronofogdens beslut. Jag kan inte undgå misstanken att regeringen anser att när en näringsidkare motsätter sig en skuldsanering så har han eller hon i allmänhet inte några sakliga skäl för sin uppfattning. Det är en åsikt som inte jag delar. Man kan också dra en parallell till betalningsförelägganden som hänskjuts till domstol när de är tvistiga. Det kan inte vara den som har rätten på sin sida som ska tvingas att agera, utan det är den som vill ha en förmån som ska vara aktiv. Tvistiga skuldsaneringar ska avgöras av domstol eftersom vi anser att domstolarna är de främsta i samhället att slita tvister på ett rättssäkert sätt. Tvistlösning ska ligga i domstol. Slutligen, fru talman, yrkar jag bifall till reservation 1 under punkt 1.

Fru talman! Ledamöter och åhörare! Vi fick vår första skuldsaneringslag 1994. Det är naturligtvis en alldeles lagom tidpunkt nu, drygt tio år efteråt, att se över hur den har fungerat. Kronofogdemyndigheterna räknar med att vi har ungefär 150 000 personer som regelbundet kommer till kronofogden eller som egentligen finns där hela tiden. De går under det bekanta begreppet evighetsgäldenärer. Det handlar alltså om 150 000 personer i det här landet! Då börjar man fråga sig om den skuldsaneringslag som vi har haft nu har fungerat. Man vill titta på i hur många fall som den har använts. Det är mellan 3 000 och 4 000 personer per år som söker skuldsanering. Men det är ca 1 500 som beviljas skuldsanering. Av dem är det en hel del som har så dålig ekonomi att de över huvud taget inte betalar någonting genom skuldsaneringen. Fordringsägarna får alltså inte något betalt alls. Man kan börja med att fråga sig varför så många personer hamnar i den här överskuldsättningen. Har vi rätt typ av kreditgivning? Är det för enkelt att få kredit? Är det ett samhällsproblem över huvud taget? Vi i Folkpartiet liberalerna tycker att det här är ett problem som man måste åtgärda, och man måste åtgärda det på olika sätt. Ett sätt är skuldsaneringen. Vi välkomnar att det nu sker förändringar så att den nya skuldsaneringslagen blir enklare att hantera. Vi har noggrant tittat på frågan om egenförsöket, för vi är väl medvetna om att budget- och skuldrådgivarna i kommunerna fyller en mycket stor funktion. Vi är väl medvetna om att de också träffar en hel del uppgörelser som inte finns i den här statistiken. Det är vår förhoppning att kommunerna inte gör på det viset som Bertil Kjellberg nämnde för en stund sedan och försöker dra ned på den verksamheten utan tvärtom satsar på den såsom regeringen faktiskt vill och är tydlig med i propositionen. Den andra frågan om själva skuldsaneringsförfarandet gäller frågan om vem som ska få besluta detta. Ska kronofogdemyndigheten kunna göra det, eller ska tingsrätterna har kvar det som i dag? Vi har stannat för samma uppfattning som regeringen, nämligen att det går att låta kronofogdemyndigheterna fatta beslutet i första instans. Men det ska naturligtvis finnas fulla möjligheter att överklaga till tingsrätterna. Det här kommer att kunna bli ännu bättre om riksdagen inte till fullo följer den proposition som ligger på bordet just nu om kronofogdemyndigheterna, utan i stället följer den reservation som allianspartierna har lämnat in och gör kronofogdemyndigheten till en rent verkställande myndighet som är helt skild från borgenärsfunktionerna hos staten. Vi hoppas att det ska bli på det viset. Då blir det definitivt inget problem att fatta beslut i skuldsaneringsärendena. Att nu 1 500 av kanske 150 000 personer får skuldsanering löser inte problemet med den stora grupp överskuldsatta personer som vi har i det här samhället. Sedan några år tillbaka har vi väckt motioner om att man ska införa en absolut preskription av fordringar. I dag har vi preskriptionstider för konsumentfordringar på tre år och för vanliga civilrättsliga fordringar på tio år, men det är mycket enkelt att avbryta dem och få en ny preskriptionstid att löpa. Det är helt enkelt bara att skicka ett kravbrev, och det gör man ju mycket enkelt i dag. Man kan bevaka alla sina fordringar med datateknikens hjälp. Det här sköter inkassobyråerna. Det innebär att i realiteten har vi ingen preskription av fordringar i dag. Vi har däremot preskription av fordringar när det gäller statens fordringar på skatt. Det femte året efter taxeringsåret bortfaller statens fordringar på skatt. Vi har en specialreglering beträffande underhållsstöd på tre år. Vi har regler i arbetsrätten med korta preskriptionstider, och även i hyresrätten. Men vi har det inte inom civilrätten. Vi menar att man måste titta över detta. Vi kan inte lägga fram något färdigt lagförslag. Det här är en komplicerad materia om preskription, men vi menar att man helt enkelt måste införa en preskription för att på det viset få bukt med den överskuldsättning som vi har i samhället. Vi har också tagit upp ett par andra praktiska frågor som är högst väsentliga, bland annat handläggningen av statens fordringar. Det är ett bekymmer i dag att man inte vet vilken statlig myndighet som företräder staten i olika sammanhang när man ska förhandla om till exempel ett ackord. De reglerna behöver ses över. Vi behöver också se över reglerna om dröjsmålsränta. Ett stort antal av dessa 150 000 personer som finns kronofogdemyndighetens register har löneutmätningar. Där drar man kanske 500 kr från lönen varje månad och skickar till kronofogden, och det täcker inte ens den löpande räntan beroende på att det många gånger finns räntesatser på över 30 %. Vi har begärt att man också ska se över den frågan. Fru talman! Vi tycker att överskuldsättningen är ett socialt problem. Vi tycker att det är fler än 1 500 personer som ska få komma i åtnjutande av en social skyddslagstiftning och kunna bli fria från sina skulder efter att ha gjort så bra som man kan genom att göra delbetalningar. För att det ska lyckas behöver vi dels den nya skuldsaneringslagen, dels åtgärder som bland annat absolut preskription som jag nyss nämnde. Jag yrkar bifall till vår reservation nr 2 i det här betänkandet.

Fru talman! Kristdemokraterna välkomnar tanken att vi ska få ett mer effektivt och enklare förfarande när det gäller skuldsanering. Men vi motsätter oss ett par saker i den här propositionen. Det gäller att man ska ta bort det så kallade egenförsöket och att man ska flytta själva besluten från tingsrätterna till kronofogdemyndigheten, alltså en ändrad instansordning. Skuldsaneringen sker ju egentligen i tre steg. Det första steget är att var och en själv ska göra ett försök. Men gäldenären är ju inte ensam, som vissa har påtalat tidigare i olika debatter, när man ska göra det här försöket, utan man har tillgång till hjälp. Kommunens budget- och skuldsaneringsrådgivare spelar en viktig roll i den planeringen. Vi kristdemokrater tycker att det är fel att ta bort den delen. Det beror helt enkelt på att det är nyttigt och viktigt för varje människa att sätta sig ned och fundera på sin egen situation och hur man ska förhålla sig till dem som har lånat ut pengar till en. Det handlar om att kravet har en förebyggande funktion, precis som budget- och skuldrådgivarnas egen förening har påpekat. Man tänker igenom situationen och förebygger att något annat skulle kunna hända nästa gång. När det gäller själva förfarandet föreslår regeringen att föreläggandet om tvingande skuldsanering ska flyttas från tingsrätterna till kronofogdemyndigheten. Det skulle innebära att kronofogdemyndigheten skulle besluta om både den frivilliga och den tvingande saneringen. Vi menar att den tvingande saneringen är ett långtgående ingrepp i det partsförhållande som gäller mellan gäldenär och borgenär. Just det motiverar att den tvingande skuldsaneringen också fortsättningsvis ska åvila domstolarna, särskilt som det är de som av tradition också handlägger andra civilrättsliga ärenden. Detta finns ju också i den anda som Europakonventionen har lyft fram. Enligt artikel 6:1 i den konventionen ska varje enskild vara berättigad till en rättvis och offentlig förhandling inför domstol i syfte att vara tillförsäkrad en opartisk prövning. Frågan om att en förvaltningsmyndighet som första instans prövar en tvist gällande en medborgares civila rättigheter har behandlats i Europadomstolen, som funnit att Sverige kränker just artikel 6 i konventionen. För att garantera den enskilde ett så rättssäkert förfarande som möjligt, och det redan från början, anser vi alltså att tvingande skuldsaneringsärenden även fortsättningsvis ska handläggas av domstolarna. Jag yrkar bifall till reservation 1 i betänkandet.

Fru talman! Man skulle nästan kunna börja såsom vi brukar börja våra barndebatter, att det här är en barnfråga. Hur ser det ut för barnen i de familjer där föräldrarna är skuldsatta? Hur ser det ut för barnen i de familjer där föräldrarna tillhör gruppen evighetsgäldenärer? Den här propositionen är otroligt viktig. De här förenklingarna i skuldsaneringsförfarande kommer inte en dag för tidigt. Fru talman! Jag vill instämma i nästan det mesta av det som Jan Ertsborn sade i sitt anförande. Det var otroligt bra. Det känns också väldigt skönt att Folkpartiet i den här debatten står upp för sina socialliberala tankar och visioner till skillnad från sina allianskamrater. Här var det saken som gick före. Jag kan inte förstå, fru talman, vad det är som gör att både Kristdemokraterna, Centern, och Moderaterna framför allt, väljer att misstolka det här förslaget från grunden. Vitsen med hela den här propositionen är ju att förenkla och snabba på förfaringssättet med skuldsaneringen. Vi har sett att den lag som riksdagen antog för ett par år sedan inte har gett tillräckligt positiva effekter. Tillräckliga många i Sverige har inte fått ta del av skuldsaneringen. Alltså är det mycket märkligt, fru talman, när Moderaterna och även Kristdemokraterna går upp i talarstolen och hävdar att egenförsöket måste vara kvar. Moderaterna talar till och med om att det skulle bli alltför många som fick skuldsanering. Är det verkligen en risk att det skulle bli för lätt att få skuldsanering genom de här förändringarna att ta bort egenförsöket? Det är inte så, Bertil och Yvonne, att kommunerna på något sätt får frirum att dra ned på sin verksamhet med budget- och skuldrådgivare. Tvärtom talar vi ju i propositionen, som är ett samarbete mellan regeringen, Vänsterpartiet och Miljöpartiet, om hur viktigt det förebyggande arbetet är. Människor har satt sig i skuld på grund av olika omständigheter, oftast beroende på att de inte har tillräckligt höga inkomster - många av dem lever som sjukpensionärer eller förtidspensionärer - för att ha råd att gå ut och handla som ni och jag har. De blir oftast hänvisade till att handla på postorder. Vi vet i dag att det finns postorderfirmor som, precis som Bertil sade, har från 30-35 upp till 40-45 % ränta. Vad innebär det för en person som inte har möjlighet att till slut betala 4 000-5 000 kr för det paret byxor man köpte för 198 kr sex år tidigare? Fru talman! Den här propositionen är jätteviktig. Frågan om att ta bort egenförsöket är otroligt viktig. Det är det centrala i den här propositionen, att ta bort egenförsöket för att snabba upp hanteringen så att man inte ska fastna i rävsaxen som många gör. Vi får inte glömma bort att det inte är världens mest effektiva och pigga människor som bara kastar sig ned på socialkontoret och ber om att få skuldsanering. Nej, fru talman, tvärtom handlar det ofta om människor som på olika sätt har blivit nedslagna och till och med slutat att öppna fönsterkuverten. Det handlar om människor som har brutits ned rejält, människor vars självförtroende inte längre kan kallas för människovärdigt. Det är de människorna som behöver det här stödet. Det finns en organisation i Sverige. Det är de fattiga riddarna, där man har samlats för att ge varandra en styrka för att tillsammans kunna kämpa mot det här och faktiskt visa vad det hela innebär. Att förenkla förfarandet för skuldsaneringen är A och O. Egenförsökets borttagande kommer absolut inte att innebära att man helt plötsligt kommer att slarva och låta det hela ske vind för våg, fru talman. Sedan har vi frågan om instansordningen. Det handlar om att snabba upp förfaringssättet. Vi vet att domstolarna i dag befinner sig i en process där vi lyfter bort vissa frågor för domstolarna, för de är så nedtyngda av en massa ärenden. Det här är ett ypperligt sådant förslag. Det är ett ypperligt område där man kan ta ifrån domstolarna uppdrag som de kan slippa, eftersom kronofogden faktiskt klarar av att hantera det här med all tydlighet. Det kommer absolut att innebära att man kan snabba på förfaringssättet kring skuldsaneringen om inte ärendena dras till domstol. Men märk skillnaden! Det blir inte kronofogden och därmed punkt. Nej, propositionen talar om att om man inte är nöjd med kronofogdemyndighetens beslut kan man överklaga det hela till domstol. Så man har en prövning, och rättssäkerheten finns där och stärks, vill jag påstå. Fru talman! Budget- och skuldrådgivarna ute i kommunerna är oerhört viktiga. Deras arbete är ovärderligt. Det är det som propositionen går ut på. Det förebyggande arbetet handlar också om att Konsumentverket får ett tydligare uppdrag när det gäller hur de ska arbeta och gå ut med information i den här frågan. Avslutningsvis, fru talman, har även Vänsterpartiet en reservation, vilken jag härmed yrkar bifall till. Det är reservation nr 3. I den reservationen tar vi upp bland annat frågor om överskuldsättningen i stort. Det finns mycket mer som vi måste göra på det här området. Några av frågorna nämnde Jan Ertsborn där vi faktiskt är helt överens. Det handlar om att vi måste införa en absolut preskription. Det har de nyligen infört i Finland. Vänsterpartiet anser att vi ska införa en absolut preskriptionstid även i Sverige vad gäller de privaträttsliga fordringarna. Likaså handlar det om att den högsta tillåtna räntesatsen vad gäller konsumentkrediter måste få ett tak. Det är vad Vänsterpartiet driver. Vi vill helt enkelt införa ett tydligt tak där den högsta tillåtna räntesatsen ska fastställas. Och beloppsgränsen när det gäller förenklad kreditprövning måste sänkas. Fru talman! Med det här vill jag yrka bifall till förslaget i betänkandet och till den reservation som vi har. I detta anförande instämde Mikael Johansson (mp).

Fru talman! Jag kan inte förstå Tasso Stafilidis uppfattning att det är betungande för människor att få möjlighet att själva klara ut sin situation. Om man har dålig självkänsla växer man ju med att få stöd och ta tag i frågor som rör den egna ekonomin. Om man har skulder är det ju mycket bättre att man får möjlighet att göra något åt sin situation. Jag kan inte förstå tanken att man inte ska förvänta sig något av människor som har försatt sig eller hamnat i sådana situationer. Det handlar också om hur vi ska göra en enklare process. Visst kan man överklaga kronofogdemyndighetens beslut i tingsrätten, men då blir ju processerna ändå längre. Är det inte bättre att få en opartisk rättsprocess, precis som i alla andra tvisteprocesser inom det civilrättsliga området direkt hos tingsrätten? Det tycker vi. I det förslag som jag har lyft fram tillsammans med till exempel Moderaterna beaktar vi människor som har det tufft och svårt. Vi kan inte för den skull omyndigförklara dem. Visa i stället att samhället har samma förväntningar på dem som på alla andra. Visa att de är en del i samhället som har förmåga och möjlighet att göra något åt sin situation. Det är väl ändå rimligt att alla får en bra rättsprocess?

Fru talman! Jag vet inte om Yvonne Andersson blottar sin okunnighet eller vad det handlar om. Jag tycker inte att reservationen beaktar de överskuldsatta. Jag tycker att ni tvärtom föraktar dem. Har Yvonne Andersson träffat överskuldsatta människor? Har Yvonne Andersson träffat de människor som vi pratar om och som den här lagstiftningen i första hand riktar sig till? Det handlar inte om människor som bara har fått en för stor skuld som de plötsligt inte kan betala tillbaka på grund av att de har varit ansvarslösa och fått krediter. En majoritet av de här människorna har kämpat i flera år. De har börjat med att låna av sina släktingar och kompisar för att kunna betala tillbaka sina skulder. De har lånat av sin närmaste omgivning. När det inte har fungerat och de till och med har blivit överskuldsatta hos sin närmaste omgivning skäms de för att gå hem till sina föräldrar, barn eller släktingar för att de har skulder till dem. När de är så nedslagna vänder de sig till våra skuld- och budgetrådgivare för att få hjälp. De har blivit tvingade dit av till exempel socialtjänsten. Det är dem vi ska hjälpa, Yvonne. Säg inte att de människorna inte är i behov av en tydligare och bättre lagstiftning.

Fru talman! Det är ju precis det som jag säger, alltså att den här lagstiftningen behövs. Vi välkomnar en bättre lagstiftning. Det är helt riktigt. Men vad vi uppmärksammar på är hur man i stället ska hjälpa människor och stötta dem, så att de får försöka att ta ansvar för detta och för sin egen situation. Jag har träffat flera människor och varit med sida vid sida när de har vuxit genom att de får kickar att ta tag i saker själva, så att man inte bara kör över dem. Det sägs att man inte ska fordra någonting, att man inte ska fordra egenförsök och att man inte ska förvänta sig det ena eller andra. Men just genom att det finns en tvingande del i detta, så att människor får ta tag i detta själva och får stöd i den situationen, så vet vi att människor växer och kan klara situationen längre. Det är inte heller så - det är definitivt inte min människosyn - att människor bara hamnar i överskuldsättning. Människor har under livet haft olika valmöjligheter. Det har de flesta. Och de har valt en väg som de sannolikt har tyckt har varit bäst då. Efteråt kan det faktiskt vara mycket nyttigt för människor och det kan få dem att växa genom att de fått en möjlighet att ta sig ur detta och en chans att göra upp med dem som de har lånat av. Det är den ena delen i detta. Den andra delen är att vi vill ha en rättssäker process för alla. Därför vill vi inte att en myndighet ska ha hand om detta, utan vi vill att våra tingsrätter ska ha hand om detta även i fortsättningen. Och vi har stor respekt för den process som det innebär att komma till rätta med situationen vid ett skuldsaneringsförfarande. Därför vill vi att tingsrätterna även i fortsättningen ska ha hand om detta. Allt detta handlar om en människosyn som bygger på respekt och tilltro till varje enskild människa.

Fru talman! Jag tycker att Yvonne Andersson borde byta glasögon och ta på sig klassglasögonen. Då skulle hon se att alla människor faktiskt inte har samma möjligheter. Alla serveras inte stekta sparvar för att kunna klara sig. Det är verkligheten. Jag kan bara läsa direkt ur er reservation, så får Yvonne Andersson själv senare ta ställning till om detta är förakt eller inte. "Att ta bort kravet på egenförsök innebär att man frångår denna princip och berättigar dålig betalningsmoral. I slutändan drabbar det alla skötsamma personer, dvs. de flesta andra." Är inte detta förakt så vet jag inte vad det är för något. Jag kan läsa mer, men det ska jag inte använda min repliktid till. Genom nuvarande ordning med tingsrätterna blir processerna längre. Att man skulle få en större rättssäkerhet genom att ha kvar nuvarande ordning stämmer ju inte, Yvonne Andersson. Vi gör ju inte avkall på rättssäkerheten. Om man så att säga vill klaga på det beslut som kronofogdemyndigheten fastställer överklagar man det till tingsrätten. Rättssäkerheten finns alltså där. Frågan är hur vi ska påskynda detta. Är det genom att med facit i hand fortsätta som i dag och se att det här faktiskt inte har fungerat särskilt bra? Då måste man vidta åtgärder. Detta är ju konkreta åtgärder som regeringen tillsammans med oss i samarbetspartierna nu har vidtagit. Man visar att det finns några konkreta åtgärder att vidta nu. Sedan hörde du att både Vänsterpartiet och Folkpartiet har framfört en rad andra förslag på hur vi ska gå vidare.

Fru talman! Lagutskottets betänkande 35 handlar precis som tidigare talare har sagt om regeringens proposition om en ny skuldsaneringslag. Det kommer att innebära en enklare och snabbare behandling av ansökningar om skuldsanering. Detta är en proposition som har tillkommit genom samarbete med Vänsterpartiet och Miljöpartiet, och jag vill tacka för ett gott samarbete. I betänkandet behandlas två motioner som har väckts med anledning av propositionen och nio motioner från den allmänna motionstiden 2005. Det finns fem reservationer och ett särskilt yttrande. Fru talman! För snart tolv år sedan kom nu gällande skuldsaneringslag. Den kom till på grund av att många enskilda drabbades hårt av överskuldsättning under 80- och 90-talen. Och lagen innebar en möjlighet för fysiska personer att under vissa förutsättningar helt eller delvis befrias från en övermäktig skuldbörda. Och som sig bör har även denna lag blivit utvärderad vid ett flertal tillfällen. Och det har också hållits utskottsutfrågningar, den senaste var den 28 mars i år. Fru talman! Skuldsaneringslagen från 1994 har som jag tidigare nämnt betytt mycket för de människor som i grunden faktiskt vill göra rätt för sig men som av olika orsaker inte har kunnat göra det just då. Det kan finnas många orsaker. Det kan vara sjukdom, dödsfall, skilsmässa eller arbetslöshet som har gjort att de har hamnat i skuldfällan. Vid sådana tillfällen tycker vi socialdemokrater att samhället ska fungera som en studsmatta som fångar upp oss och hjälper oss att komma tillbaka igen. Men att få skuldsanering är ingen enkel procedur. Och det är långt ifrån alla överskuldsatta som ges den möjligheten. Många har levt på existensminimum under många år och kämpat med att försöka komma till rätta med sin ekonomi innan tanken på skuldsanering ens kommit i fråga. Fru talman! Det förslag som vi nu har framför oss innebär bland annat att kravet på egenförsök avskaffas. Det har med tiden visat sig att väldigt få skuldsatta själva har klarat av att göra ett eget försök att träffa en frivillig överenskommelse med sina fordringsägare. Det har varit villkoret för att få söka skuldsanering. Det har helt enkelt blivit för svårt för den enskilde med all pappersexercis. Och de allra flesta skuldsatta måste ta hjälp av professionella rådgivare. Och då har det oftast varit kommunernas budget- och skuldrådgivare som har hjälpt dem att klara av kravet på egenförsök. Och det var inte tanken när kravet på egenförsök infördes i lagen 1994. Men nu har budget- och skuldrådgivarnas arbete med att utreda de skuldsattas ekonomiska situation och kartlägga alla dessa skulder blivit mer och mer tidskrävande. Och dessvärre har vi också kunnat se att det inte alltid har lett till frivilliga överenskommelser, utan en ansökan om skuldsanering har ändå blivit aktuell. Och då har kronofogdemyndigheten i princip fått göra om samma procedur igen. Och detta dubbelarbete anser vi i utskottsmajoriteten inte gagnar vare sig fordringsägare eller skuldsatta utan bara gör att handläggningstiden blir längre. Men detta, fru talman, innebär inte att den skuldsatte på något sätt kan luta sig tillbaka och slippa allt. Förslaget till ny lagstiftning kräver nämligen att den skuldsatte ska vara aktiv under hela handläggningen. Och detta ska också tas med i den skälighetsbedömning som görs innan beslut om skuldsanering tas. Fru talman! I dag behöver en fordringsägare inte ange något skäl till att man säger nej till skuldsanering, även om fordringsägaren kan förutse att den skuldsatte är berättigad att få skuldsanering eftersom det inte finns några tillgångar. Det gör att denna process förlängs åtskilligt eftersom förslaget då måste skickas till tingsrätten. Tingsrätten fastställer 90-95 % av de förslag till skuldsanering som skickas från kronofogdemyndigheten till tingsrätten. Därför tycker vi i utskottsmajoriteten att det är bra att det nya lagförslaget innebär att skuldsaneringsförfarandet koncentreras till kronofogdemyndigheten, som också ska kunna fatta beslut i ärenden om skuldsanering även om en eller flera fordringsägare motsätter sig detta. Fru talman! Om kronofogdemyndigheten beslutar om skuldsanering eller vill ändra eller upphäva ett beslut ska den enskildes rätt till domstolsprövning och en rättssäker process naturligtvis garanteras och då på så sätt att den enskilde får en oinskränkt möjlighet att överklaga kronofogdemyndighetens beslut till tingsrätten. Förslaget om att låta kronofogdemyndigheten fatta beslut i samtliga fall gör att en domstolsprocess i de allra flesta fall kan undvikas och att handläggningstiden kan bli avsevärt kortare. Det i sin tur kommer att spara både tid och pengar för alla inblandade parter. Fru talman! Att vi nu tar bort egenförsöket som ett villkor för skuldsanering kommer sannolikt att innebära att budget- och skuldrådgivarna bättre kan använda sin tid till att lämna råd och anvisningar före och under skuldsaneringen och också till det viktiga förebyggande arbetet med att stödja och hjälpa människor för att undvika överskuldsättning. Med detta, fru talman, vill jag säga att rådgivningsverksamheterna ute i kommunerna även i fortsättningen kommer att ha en mycket viktig funktion. Konsumentverket har i fråga om nuvarande lagstiftning varit den myndighet som tagit på sig uppgiften att utveckla och följa upp kommunernas verksamheter med budget- och skuldrådgivning. Konsumentverket har stor erfarenhet och kompetens inom det här området. För att ytterligare ta till vara den kunskapen vill vi nu konkretisera och tydliggöra verkets uppgifter och ge ett tydligt ansvar för att stödja och ge vägledning för den budget- och skuldrådgivning som kommunerna ska svara för. Det arbetet kan göras på många sätt och har, som jag tidigare sagt, gjorts väldigt bra. Jag kan nämna att det i första hand kan vara genom att tillhandahålla verksamhetsstöd till exempel i form av utbildning, handböcker, informationsmaterial och datasystem för informationssökning. Man kan också hjälpa till med att föra statistik. Även utvärdering och metodutveckling bör omfattas av det här. Fru talman! I fråga om den nya skuldsaneringslagen föreslås också att möjligheten att inskränka en skuldsanering till att avse fordringar som har uppkommit före en viss tidigare dag och fordringar som gäller små belopp tas bort. Likaså tas möjligheten att initialt bestämma betalningsplanen till en längre tid än fem år bort. Men skulle det finnas särskilda skäl kan man besluta om en kortare betalningsplan. Den här nya lagen och de följdändringar som behöver göras i andra lagar föreslås börja gälla den 1 januari 2007. Fru talman! Moderaterna, Kristdemokraterna och Centerpartiet anser i en gemensam reservation att egenförsöket ska vara kvar och att ärenden om tvingande skuldsanering även i fortsättningen ska handläggas av domstol som första instans. Motiveringen till det har vi hört här tidigare: att var och en ska göra rätt för sig och ta ansvar för sig själv och sin privatekonomi, att ett borttagande av egenförsöket berättigar till dålig betalningsmoral och att det är en fara för rättssäkerheten att inte låta domstol fatta beslut om tvingande skuldsanering. Fru talman! Jag yrkar avslag på reservationen med hänvisning till vad jag tidigare framfört i mitt anförande. Samtidigt vill jag säga att jag tycker att det är mycket positivt att Folkpartiet ställer sig bakom propositionen, som innebär att egenförsöket tas bort och att vi kan få en snabbare handläggning till gagn för både fordringsägare och skuldsatta. Jag tycker att det är bra att vi i dag kan ta beslut om en ny och effektivare skuldsaneringslag. Men precis som flera av mina kamrater i lagutskottet tidigare sagt är det mycket angeläget med ytterligare åtgärder för att förhindra att människor hamnar i skuldfällor och överskuldsättning och blir evighetsgäldenärer. Därför är det väldigt viktigt att det förebyggande arbetet, som jag tidigare nämnt, blir effektivare. Men för de människor som redan nu är i den situationen att de är så skuldsatta att de inte kan betala av sina skulder inom överskådlig tid, trots en ständigt pågående utmätning, behövs det ytterligare åtgärder. Fru talman! Det pågår ett arbete inom många områden. Det är väldigt angeläget att det arbetet sker skyndsamt. Jag vill säga några ord om den saken. Utsökningsbalken ska ses över, och Skatteverket har lämnat förslag om ett antal möjliga åtgärder som departementet inom ramen för den översynen ska beakta. Jag kan nämna till exempel detta med absolut preskription som flera här talat om och att det i utsökningsbalken ska införas regler som sätter en bortre gräns för hur länge indrivningen av skulder får ske. Också frågan om räntetak vid indrivning ska tas upp. En utredare ska se över utsökningsrätten - bland annat frågor som handlar om löneutmätning, avhysning och exekutiv försäljning - och komma med förslag till åtgärder för de gäldenärer som är så skuldsatta att de inte kan bli av med sina skulder inom överskådlig tid. Regeringen ser också över konsumentskyddet inom det finansiella området för att stärka konsumenternas skydd när det gäller bland annat oskälig ränta, oseriös marknadsföring, en mer noggrann kreditprövning innan lån beviljas och betalningsansvar vid obehörig användning av kontokort. Man ser också över problemet med uppdelningen av tillsynen mellan Konsumentverket och Finansinspektionen. Fru talman! Som jag här har redogjort för pågår ett stort arbete. Vi tycker alla att det är jätteviktigt att vi kan hjälpa människor så att de inte hamnar i överskuldsättning. Med hänvisning till det arbete som pågår inom Regeringskansliet för att motverka överskuldsättningen yrkar jag avslag på reservationerna och bifall till utskottets förslag i betänkandet i dess helhet.

Fru talman! I mitt anförande försökte jag beskriva att egenförsöket är ett sätt att få den skuldsatte att själv ta itu med sina problem med stöd av en skuldrådgivare. Den processen i sig är viktig - att man får kunskap om varför man blir skuldsatt, varför man tar krediter. Vi tror att egenförsöksprocessen i sig är viktig liksom att det sker tillsammans med en skuldrådgivare. Där får vi stöd. På den hearing som vi hade den 28 mars 2006 var ordföranden från budget- och skuldrådgivarna där. Det är kanske de som har träffat de allra flesta överskuldsatta. De stöder vår tanke att det är viktigt med egenförsöket, som de vill ha kvar. Jag ser ingen motsatsställning där - att man inte kan sköta egenförsöket själv utan att man får stöd och råd under tiden. Jag tycker att det är lite synd att man ser egenförsöket som någonting negativt i stället för att se att det är en positiv åtgärd. Just under processen med egenförsöket lär sig, tror jag, den överskuldsatte väldigt mycket om ekonomi. Det tror jag är viktigt för den fortsatta processen. Meningen är ju liksom inte att man efter fem år ska ha fått bort sina skulder, utan under den här processen ska man väl ha lärt sig en del så att man inte hamnar i samma situation igen. Därför vill jag fråga Christina Nenes om det inte är besvärande för regeringen och för förslaget att just skuldrådgivarna tycker att egenförsöket ska vara kvar.

Fru talman! Nej, jag tycker faktiskt inte att det är särskilt besvärande. Som jag sade i mitt anförande ska den skuldsatte aktivt medverka under handläggningen av ärendet. Det kan vara tillsammans med budget- och skuldrådgivarna. Men vad jag inte kan förstå och vad jag tycker är märkligt är att Moderaterna säger nej till att ta bort regler som innebär dubbelarbete för myndigheter. I vanliga fall tycker Moderaterna att lagstiftning många gånger är av ondo och att människor ska klara sig utan lagstiftning. Då tycker jag att det är konstigt att de i det här läget är så angelägna om att det ska stå kvar i lagen att man ska göra ett egenförsök när det egentligen betyder samma sak. En sak hade varit om ni hade sagt så här: Nu behöver den skuldsatte inte göra någonting, utan man kan bara lämna in en ansökan till kronofogdemyndigheten, så löser sig allting. Men så är det inte. Det ska göras en skälighetsbedömning. I en skälighetsbedömning tar man hänsyn till hur pass aktiv den skuldsatte har varit under handläggningstiden när man beslutar om en skuldsanering ska beviljas eller ej.

Fru talman! Vi tror att risken finns att kommunerna kommer att spara in på just skuldrådgivare när man inte har tvånget på sig att de ska finnas till för att få till stånd en skuldsanering. Det är det ena. Sedan tror jag att kronofogdemyndigheterna kommer att få ett betydande merarbete med att reda ut skilda skuldsituationer. Jag tror att man från regeringens sida kraftigt har underskattat det, men det kommer att komma människor med plastkassar med oöppnade kuvert som säger: Jag klarar inte det här. Precis som har sagts här tidigare är man väldigt utsatt och behöver ett enormt stöd. Det har skuldrådgivarna kunnat ge med den konkreta uppgiften att reda ut hela skuldsituationen. När man inte har löst det på frivillighetens väg har det gått vidare till kronofogdemyndigheten för att sedan gå till domstol. Att kronofogden ska ta beslut kan ur principiell synpunkt ifrågasättas. Det handlar ändå om en person eller en företagare som har en rätt på en fordran. Den tar man ifrån vederbörande och säger: Den sätter vi till noll, för det här får du ändå inte ut. Det gör man även om personen motsätter sig att bli av med en fordran. Den rätten tycker jag att en domstol ändå ska pröva. Det är viktigt. Rent principiellt är det oerhört viktigt att det blir så.

Fru talman! Att kommunerna skulle spara in på budget- och skuldrådgivarna tycker jag att vi motverkar genom att vi i lagen tydligt talar om hur viktigt det är att budget- och skuldrådgivningen finns. Konsumentverket får nu en mer konkretiserad roll att följa upp och stödja budget- och skuldrådgivarna. Det problemet kan jag inte se av det skälet. Beträffande egenförsöket säger Bertil Kjellberg att det kommer att komma människor med platskassar till kronofogdemyndigheten. I dag kanske de har kommit för att få hjälp och stöd från budgetrådgivarna. De har gjort hela proceduren, inventerat, skrivit och hjälpt dem. Det har blivit för mycket pappersexercis. Både jag och Bertil Kjellberg kan bli sjuka, och vi kan drabbas av tråkigheter som gör att vi kan hamna i en skuldsättning som vi inte klarar av. I alla fall skulle jag kunna göra det. Då skulle jag vara väldigt glad om jag kunde gå någonstans och få hjälp med den här proceduren, för jag kanske inte skulle orka med det själv. I den situationen tror jag att väldigt många människor är. Som det är i dag ska först budget- och skuldrådgivaren göra det här, och sedan ska kronofogdemyndigheten göra samma procedur. Det blir ett dubbelarbete. Det gagnar varken fordringsägarna eller den skuldsatte. Jag tror att man kommer att spara både tid och pengar, precis som jag sade i mitt anförande, genom att genomdriva det förenklade skuldsaneringsförfarandet. Beträffande rättssäkerhet finns möjligheten att överklaga kvar. Även nu är det så att tingsrätterna till 90-95 % fastställer det som kronofogdemyndigheterna har tagit fram.

Fru talman! En decimerad allians säger nej till detta förslag om en reviderad skuldsaneringslag. Huvudargumentet är att ett sådant förslag skulle berättiga en dålig betalningsmoral. Det finns alltså från motionärernas sida en moralisk aspekt på detta. Överskuldsatta ska skämmas. Vi ska inte hjälpa dem mer än vad nöden kräver. Men vad vet vi om de överskuldsatta? Vad är det för människor? Är det lycksökare? Är det gold diggers ? Är det slappsvansar? Är det personer som genom att låna försöker keep up with the Joneses och leva på en ekonomisk standard som överskrider deras förmåga? Vad vet vi om detta? Vad vet Moderaterna, Centern och kd om detta? Vad har man gjort för studium om de här människorna? Vad är det som orsakar en överskuldsättning? Fru talman! Jag vet. Innan jag hamnade i riksdagen forskade jag bland annat på skuldsanering. Jag samlade in allt material om alla som hade ansökt om skuldsanering. Jag gick igenom tusentals anmälningar. Det var en deprimerande läsning. Det var inte människor som ville leva på en högre nivå än vad de klarade. De allra flesta som hade hamnat i den situationen hade gjort det därför att de hade blivit sjuka, arbetslösa, eller att det varit dödsfall eller skilsmässa. Många hade blivit överskuldsatta på grund av den kris vi hade i början av 90-talet när ett heroiskt kronförsvar drev upp räntorna till 500 % och det drog ned fastighetspriserna i precis samma utsträckning. Där stod man med lånet, och tillgången var inte så mycket värd som den varit tidigare. Det kan handla om en småföretagare som har gått i personlig borgen för sitt företag. Sedan kan en kund inte betala en leverans eller en vara. Företaget går i konkurs, och personen är kvar med sin skuld och sitt ansvar. Det är dessa personer som vi pratar om här. Det är inte de starka människorna normalt sett. Det är många gånger människor som haft en genuin otur. Det finns naturligtvis också personer som varit optimistiska och lånat långt över vad de skulle göra. Men sådana personer finns i alla system. Fru talman! Jag välkomnar det här lagförslaget. Jag tycker att regeringen för omväxlings skull har kommit med ett klokt förslag. Jag ställer mig bakom det i alla dess delar. Det här gör rättsprocessen mera säker än tidigare. Nu kan alla överskuldsatta få en sanering av sina skulder, inte bara de som har kraft kvar för att försöka samtala med alla sina fordringsägare. Det skyndar på processen. Inte minst det är viktigt. Människorna ska inte behöva gå tio år och vänta på skuldsanering och råka ut för marginaleffekter som är 100 %. Varje krona som de tjänar kommer fordringsägarna att göra anspråk på. Fru talman! Detta medför en rimligare fördelning mellan rättigheter, skyldigheter och ansvar mellan de olika parterna. Det är inte så att en kreditgivare kan frånsäga sig allt ansvar. Enligt banklagen ska kreditgivningen ske under ansvar. Man ska noga överväga låntagares möjligheter att betala tillbaka sin skuld. Kreditgivaren måste alltid ta ett ansvar i sådana sammanhang. Sist men inte minst, fru talman, tycker jag att det är utmärkt att man tar det här steget. Nog är det så att överskuldsättning inte ska vara en förseelse som bestraffas med livstid.