Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka på att skrivelsen läggs till handlingarna samt yrka bifall till reservation 1.

I fredags genomfördes en krograzzia på Möllan i Malmö. Utöver polisen och kommunen deltog även Skatteverket, Kronofogden och Arbetsmiljöverket. Fredagens razzia var en del av Operation Rimfrost, den särskilda satsningen för att få bukt med grov organiserad kriminalitet.

Samverkan mellan statliga myndigheter och Malmö kommun är inget nytt. För två år sedan startades till exempel projektet Tryggare Malmö, som syftar till att röja i det svarta Malmö som utgör en mylla för organiserad brottslighet och ytterst gängkriminalitet. Tillsammans jagar myndigheterna till exempel illegala klubbar, oseriösa fastighetsägare, olovliga boenden och oregistrerade livsmedelsföretag.

Fru talman! Under fredagens razzia hittade polisen till exempel cannabis bakom baren på en av restaurangerna, och en efterlyst person greps och överlämnades till gränspolisen. Skatteverket upptäckte oklarheter i personalliggare som nu ska utredas vidare. Tryggare Malmö är ett exempel på hur samverkan mellan myndigheter ser ut i Sverige i dag.

Fru talman! Organiserad brottslighet utgör ett allvarligt hot mot samhället, och en effektiv bekämpning av denna typ av brottslighet förutsätter att en mängd aktörer samverkar och agerar. Det är därför mycket angeläget att det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet fungerar väl. Sedan 2008 har myndigheter såväl inom som utanför rättsväsendet samarbetat för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

Fru talman! Styrning och samordning av offentlig verksamhet är kanske inte alltid en kioskvältare, men det är ack så viktigt. En bra styrning och samordning ökar möjligheterna till goda resultat och leder till ett effektivare nyttjande av resurser.

Samtidigt, fru talman, är det ibland lite mer komplicerat än vad det verkar. Detta är på intet sätt en bortförklaring, men säg mig den kommunpolitiker som inte talar om en bättre samverkan mellan till exempel skola och socialtjänst, den regionpolitiker som inte pratar om bättre samverkan mellan till exempel sjukhusen och primärvården eller den rikspolitiker som inte talar om en bättre samverkan mellan våra olika myndigheter.

Fru talman! Regeringens bedömning är att Riksrevisionens rapport visar att det myndighetsgemensamma arbetet och regeringens styrning till stor del fungerar tillfredsställande. Men som Riksrevisionen lyfter fram i sin rapport kan regeringens styrning av de samverkande myndigheternas deltagande i det myndighetsgemensamma arbetet i vissa fall behöva tydliggöras. Regeringen avser därför att fortsätta följa arbetet noga och till exempel överväga om behov finns av att vid lämpligt tillfälle se över instruktionerna för någon eller några av de berörda myndigheterna.

Fru talman! Vi utgår från att regeringen på det sätt som anges kommer att följa det myndighetsgemensamma arbetet och att man är redo att skyndsamt se över inriktningen, styrningen och uppföljningen av detta arbete om ett sådant behov skulle uppstå. Vi kommer att följa frågan noggrant, men vi anser inte att det finns skäl att föreslå några sådana tillkännagivanden som utskottet nu föreslår.

Avslutningsvis, fru talman, är styrning, samordning och uppföljning viktigt, men det är också viktigt att vi som beslutsfattare lyssnar på myndigheternas önskemål om åtgärder för att kunna förbättra arbetet mot den grova organiserade brottsligheten. Här gäller det att kunna ta av sig sina ideologiska skygglappar.

Till exempel beskriver de samverkande myndigheterna, med tanke på fredagens krograzzia i Möllan, ett systematiskt utnyttjande av arbetstillstånd som förekommer exempelvis för att komma åt välfärdsmedel eller exploatera utländsk arbetskraft i Sverige. Eftersom arbetstillståndet inledningsvis är knutet till arbetsgivaren riskerar arbetstagaren att hamna i en osund beroendeställning, framför allt när det gäller lågavlönade yrken. Samtliga myndigheter förespråkar att en arbetsmarknadspolitisk bedömning görs innan beslut fattas om arbetstillstånd. Det borde vi lyssna på.

Fru talman! I dag ska vi debattera Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet. Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Detta är tyvärr ett alltför aktuellt ämne. Sverige har mycket stora problem med grov brottslighet kopplad till kriminella gäng. Över 60 områden i Sverige klassas som utsatta. I dessa håller de kriminella gängen skötsamma människor i ett järngrepp. Gängen begår grova brott och skrämmer vittnen till tystnad.

När Moderaterna var i regeringsställning 2008 tog vi initiativ till att ge tolv myndigheter i uppdrag att samarbeta för att bekämpa den organiserade brottsligheten. Det är Polismyndigheten, Ekobrottsmyndigheten, Kriminalvården, Kronofogden, Kustbevakningen, Skatteverket, Säkerhetspolisen, Tullverket, Åklagarmyndigheten, Försäkringskassan, Migrationsverket och Arbetsförmedlingen som ingår i detta samarbete.

Fru talman! Nu har Riksrevisionen granskat hur detta samarbete fungerar. Under perioden 2013-2018 har myndigheterna tillsammans lagt ned 2,8 miljoner arbetstimmar och haft kostnader på minst 1,4 miljarder kronor. Riksrevisionens granskning har visat på många allvarliga brister. Regeringen har inte styrt myndigheterna tillräckligt tydligt. Ingen myndighet hade arbetet uttryckligen inskrivet i sitt regleringsbrev för 2018.

Verksamheten ska finansieras inom myndigheternas förvaltningsanslag. Myndigheterna ska alltså själva bestämma hur mycket av anslaget som ska användas till detta. Fem myndigheter har äskat pengar till detta utan att få det från regeringen. Fyra myndigheter anser att finansieringen är problematisk.

Majoriteten av myndigheterna anser att det är problematiskt att regeringen inte tydliggjort hur de ska prioritera detta arbete i förhållande till övrig verksamhet. Fru talman! Detta blir ett problem för hela samarbetet. Om en myndighet prioriterar detta högt och en annan lågt uppstår en obalans i samarbetet som kan påverka hela resultatet negativt.

Riksrevisionen har också i sin granskning kommit fram till att uppföljningen är bristfällig när det gäller både det gemensamma arbetet och myndigheternas respektive delar. Uppföljningen sker i huvudsak genom en gemensam årlig rapport som Polismyndigheten sammanställer. Regeringen har informella dialoger med myndigheterna, men inte heller dessa sker regelbundet.

Även regelbunden samordning mellan ansvariga departement saknas, och enligt Riksrevisionen har inget departement ett helhetsansvar för det myndighetsgemensamma arbetet.

Myndigheterna har haft mål för verksamheten men anser själva att de har svårt att värdera om de nått målen eller inte. De har också svårt att värdera effekterna och samhällsnyttan.

Riksrevisionens slutsats är besk kritik mot regeringens arbete. Det är dålig styrning och dålig uppföljning av hur verksamheten fungerat. Det går alltså inte att uttala sig om arbetet är effektivt. Riksrevisionen rekommenderar regeringen att säkerställa att dessa brister åtgärdas.

Fru talman! Vad är då regeringens svar på Riksrevisionens rapport? Jo, regeringen finner att den tid och de resurser som samverkande myndigheterna lagt på arbetet mot organiserad brottslighet har gett goda resultat. Regeringen svarar att man överväger några åtgärder med tanke på Riksrevisionens rekommendationer. Med andra ord tar regeringen inte bristerna på allvar. Man "överväger" några åtgärder.

Några indikationer på att arbetet inte fungerat på ett effektivt och ändamålsenligt sätt har inte framkommit, säger regeringen i skrivelsen.

Jag kan ge några indikationer gällande 2019:

Det har varit 320 skjutningar med 41 döda och många skadade. Det var 257 bombdåd. Flera fastigheter har bombats sönder. Bombdåden har ökat med ca 60 procent på ett år.

För drygt en vecka sedan bombades en fastighet på Östermalm sönder och samman. Samma natt skedde även bombdåd i Uppsala. Ett sambopar hittades mördade i sin villa i Vallentuna. Ung man ihjälskjuten i Jordbro. Ung man ihjälskjuten i Kungens kurva.

Natten mot tisdag: två bomber mot fastigheter i Husby och Kista. En person blev skadad, och ett femtiotal skräckslagna personer fick fly mitt i natten från sitt sönderbombade hus med glas- och plåtsplitter överallt. Och natten till i dag skedde ytterligare en bombning i Norrköping.

"Mamma och pappa sa att det var en bomb", sa en tioårig pojke i samband med Husbybombningarna. Tänk er en tioårig pojke som vaknar mitt i natten av att det smäller, och så säger föräldrarna att det är en bomb! Stackars barn som får fly mitt i natten! Hur tror ni att de här barnen mår? De kommer att ha svårigheter under lång tid framöver. Kommer de över huvud taget att våga sova hemma? Det är ju inte över bara för att faran är över, utan detta kommer att sätta psykiska spår hos vuxna och framför allt barn under lång, lång tid framåt. Det är helt enkelt förfärligt!

Allt det jag läste upp är sådant som har skett på drygt en vecka. Oskyldiga människor utsätts för livsfara dagligen. Läget är akut, men den socialdemokratiska och miljöpartistiska regeringen står handfallen. Kriminella har tagit över, och Löfven såg inte detta komma. Jag undrar hur naiv en statsminister kan vara. Detta har ju hållit på i många år!

Majoriteten i justitieutskottet anser att regeringen ska åtgärda de brister som Riksrevisionen lyfter fram i rapporten. Därför tillkännages detta för regeringen i detta betänkande.

Polismyndigheten lämnade i slutet av 2019 rapporten Myndighetsgemensam lägesbild om organiserad brottslighet, det vill säga den rapportering som finns över arbetet. Rapporten innan dess lämnades 2017, alltså två år tidigare - inte ett år. Slutsatserna är att föregående lägesbild kvarstår. Välfärdsbrotten framhävs särskilt, och man betonar att den organiserade brottsligheten använder allt grövre våld, ofta kopplat till narkotika i utsatta områden.

I rapporten från polisen lämnas många rekommendationer till regeringen. Det återstår att se om regeringen tar rapporten på allvar och försöker åtgärda bristerna.

Fru talman! Vi moderater anser att betydligt mer behöver göras för att bekämpa den organiserade brottsligheten.

I förra veckan tog vi ett utskottsinitiativ till en extra ändringsbudget för 2020. I detta räddningspaket för välfärden och tryggheten vill vi redan nu öka resurserna med 5,5 miljarder. Av dessa pengar går 2,6 miljarder till att stärka tryggheten i Sverige. Det mesta går till polisen.

Regeringens svar på vårt räddningspaket är att man vill satsa 750 miljoner. Det är väldigt lite. Det kommer inte att räcka långt. Det är nästan 2 miljarder mindre än vad vi moderater satsar.

Utöver räddningspaketet vill vi moderater ha dubbla straff för gängrelaterade brott, slopa mängdrabatten, slopa ungdomsrabatten, skärpa villkorlig frigivning och utvisa betydligt fler brottslingar. Det sistnämnda, det vill säga att utvisa utländska brottslingar, är väldigt viktigt. För en tid sedan gjorde Expressen en kartläggning gällande dömda gängkriminella. Kartläggningen omfattade 192 personer, 40 procent av dem var utlandsfödda.

Regeringen har tappat kontrollen över brottsligheten. Detta är lätt att konstatera efter alla bombdåd och skjutningar. Regeringen, med Löfven i spetsen, säger att de ska knäcka gängen. De har nu suttit i fem och ett halvt år och misslyckats totalt. Det är mycket man säger att man ska göra, men det händer alldeles för lite.

Fru talman! Jag säger som Ulf Kristersson: Klarar man inte att leda landet ska man inte leda landet. Sverige behöver en ny regering. Vi moderater är redo.

(Applåder)

Fru talman! Det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet är något av det viktigaste när det gäller att bekämpa denna typ av brottslighet. Att skilda myndigheter med olika uppdrag går ihop och gör det de är bäst på och också kan dela information mellan sig och jobba tillsammans gör att arbetet kan gå framåt.

Under några år satt jag i riksdagens skatteutskott, som har hand om myndigheterna Skatteverket, Tullverket och Kronofogdemyndigheten. Det är tre centrala aktörer i det här arbetet som måste ges prioritet och få instruktioner om att prioritera detta för att det ska gå framåt.

Det finns många andra aktörer som också är involverade på olika sätt, alltifrån Ekobrottsmyndigheten till Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen. Genom att jobba tillsammans kan man åstadkomma goda resultat.

I det 34-punktsprogram som lanserades i september var en viktig del att förstärka detta. Det var en av de punkter som vi i Miljöpartiet arbetade fram.

Arbetet syftar i hög grad till att komma åt pengarna, som är motorn i gängbrottsligheten och som leder till uppgörelser, skjutningar och sprängningar. Förutom de tolv myndigheter som är med ser vi att fler kan vara med och bidra - jag kan exemplifiera med Transportstyrelsen, som kan hjälpa till när det gäller de problem som finns med bilar som hanteras på olagliga sätt.

Bland de förbättringar som har blivit resultatet av detta arbete kan nämnas att polisen när de har stannat kända kriminella också har kunnat göra distansutmätningar genom kontakt med Kronofogden när det har handlat om personer som varit skuldsatta. Det har funnits flera sådana exempel som har varit väldigt lyckade och som har gjort att man kunnat komma åt dessa individer.

Framöver kommer det också att vara angeläget att på ett tydligare sätt involvera kommunala myndigheter i arbetet. När det gäller problem på restauranger och krogar, problem med utnyttjande, fusk och lagvidrigheter, kan kommunala myndigheter som till exempel miljöförvaltningen vara med polisen och tillsammans göra tillslag.

Fru talman! Skrivelsen och Riksrevisionens rapport pekar på att det finns förbättringspotential i styrningen, ledningen och uppföljningen av det här. Samtidigt ska vi veta att alla inblandade i detta också pekar på att det arbete som har gjorts har varit viktigt och att det har gett resultat. Det vi måste ta med oss handlar om att förbättra styrningen, ledningen och uppföljningen och om att ha tydliga mål för arbetet så att vi bättre kan följa upp hur det faktiskt har gått.

Jag är glad över att det finns en stor samsyn kring vikten av att vi ska fortsätta med detta och att vi ska utveckla det myndighetsgemensamma arbetet. Det är en helt central nyckel för att vi ska kunna komma fram och bekämpa gängbrottsligheten.

Fru talman! Rasmus Ling är miljöpartist, och Miljöpartiet sitter i regeringen. Därför tänkte jag ställa några frågor.

I rapporten från Riksrevisionen säger Riksrevisionen att regeringen har haft dålig styrning och dålig uppföljning. Myndigheterna säger själva att det är svårt att värdera detta samarbete. Det är svårt att värdera om man har nått målen och svårt att värdera effekten och samhällsnyttan.

Under 2013-2018 kostade detta samarbete 1,4 miljarder kronor. Det är väldigt mycket pengar, och man vet inte ens om det har gett någon effekt eller någon samhällsnytta.

Polisen skriver i den rapport som de lämnade i slutet av 2019 att läget är oförändrat, och då refererar de till den tidigare rapporten, som lämnades 2017. De säger att läget är oförändrat efter två år. Det har alltså inte gått något framåt på två år. Och rapporten från Polismyndigheten är den enda redovisning som finns.

De myndigheter som ingår i detta och gör jobbet kan inte säga om det har gett någon effekt eller någon samhällsnytta. Polisen, som är de enda som har skrivit en rapport om arbetet, säger att läget är oförändrat efter de två år som har gått. Ändå säger regeringen att det har gett goda resultat. Hur kan regeringen säga att det har gett goda resultat när de som jobbar med detta inte säger det utan säger att det är oförändrat och att de inte kan se någon effekt över huvud taget? Hur kan regeringen säga att det är goda resultat? Vad har ni för underlag för det?

Fru talman! Ja, Riksrevisionen skriver i sin rapport att det behövs bättre styrning och bättre ledning och att målen måste utformas på ett tydligare sätt. Regeringen har också sagt att man ska göra detta - dels i svaret, dels i 34-punktsprogrammet, som jag tidigare refererade till.

Att det inte finns tillräcklig styrning ska man inte tolka som att arbetet är meningslöst eller poänglöst, som Ellen Juntti låter påskina. Det kostade 1,4 miljarder. Ja, det är förvisso mycket pengar. Men det är många myndigheter inblandade, och när det ger resultat är det väl investerade pengar. Jag hoppas inte, fru talman, att Moderaterna vill se det som bortkastat.

Vad finns det då för belägg för att detta ger resultat? Jag tänker på kontakter med myndigheter som jag har varit involverad i. Vi har insynsråd där alla politiska partier som är representerade i riksdagen sitter. Då är polisen väldigt tydlig med att detta inte ska läsas som att det inte har någon effekt. Man har haft väldigt stor nytta av arbetet. Det har också utvecklats. Det behöver fortsätta att utvecklas, och det ska det också göra.

Men jag är helt övertygad om att detta är ett av de centrala arbeten som vi behöver göra. Jag hoppas att Moderaterna inte anser att 1,4 miljarder är bortkastade pengar.

Fru talman! Nej, jag tror att det är väldigt bra med detta samarbete, och det ska fortsätta. Men jag vill att det ska ge resultat.

I den rapport som Polismyndigheten har lämnat, som gäller de två senaste åren, säger de att läget är oförändrat. Myndigheterna säger att de inte kan se om de har nått målen, om det har gett effekt och om det har gett någon samhällsnytta. Det tycker jag är ett väldigt dåligt betyg på det samarbetet.

Jag vill naturligtvis att det ska fungera, men så här får det inte vara, utan det måste bli lite bättre resultat.

Löfven säger att regeringen gör allt för att knäcka gängen. Det är mycket: Vi ska, ska, ska och ska. När "ska" ni någonting över huvud taget? Nu har regeringen suttit i fem och ett halvt år. Det är väldigt mycket "ska". Det behöver börja produceras lite grann också.

Vi moderater vill ha dubbla straff för gängkriminella. Det säger regeringen nej till. Vi vill minimera mängdrabatten. Det säger regeringen nej till. Vi vill ta bort ungdomsrabatten. Det säger ni nej till. Ni kommer att ändra det lite grann, men ni vill inte ta bort ungdomsrabatten. Det gäller alltså myndiga personer mellan 18 och 21 år. Många av dem är yrkeskriminella som begår väldigt grova brott. Ni vill att de ska ha rabatt. Det vill inte vi.

Sedan vill vi utvisa väldigt många fler utländska brottslingar. Med tanke på att det faktiskt är väldigt många gängkriminella som har utländsk bakgrund är det en rimlig begäran: att vi inte ska låta dem vara kvar i Sverige och begå brott. Morgan Johansson har sagt någon gång att han tänker återkomma om detta och att han också tycker det, men det händer ingenting.

När kommer regeringen att komma med förslag om att fler utländska brottslingar ska utvisas?

Fru talman! Det var väldigt många frågor som inte riktigt har att göra med det som vi nu diskuterar.

När det gäller utvisningar på grund av brott sitter det en utredning som kommer att lämna ett förslag. Sedan ska det hanteras i Regeringskansliet och av riksdagen. Det är en process som pågår. Vi får se vad man kommer fram till.

Det som vi faktiskt diskuterar är att det har varit problem med uppföljningen och att det har varit svårt att mäta den exakta effekten. Det innebär inte att detta inte har haft någon nytta. Det är en jättekonstig slutsats att dra. Vi ska förbättra arbetet och uppföljningen - det handlar om det politiska ansvaret och det som det pekas på här - så att man vet exakt vilket departement som ska sammankalla andra och hur detta ska följas upp. Det är helt avgörande att förstärka det arbetet.

Fru talman! Slutligen gäller det Ellen Junttis långa harang. Hon påstår att det inte händer någonting. Jag tror att det är ett moderat dåligt samvete. Vi har prioriterat rättsväsendet - polisen men också andra myndigheter på rättsområdet. Polisen är i dag starkare och har fler verktyg, fler anställda och mer medel än de någonsin har haft tidigare.

Ellen Juntti kanske tycker att man borde ha gjort mer när man hade åtta år på sig och dessutom hade det ansvariga statsrådet. Men nu har vi faktiskt stärkt detta. Det är inte tillräckligt; det kommer att behöva göras mer framöver. Men att det blev en kursändring efter regeringsskiftet 2014 är ställt utom allt tvivel.

Fru talman! Vi debatterar i dag justitieutskottets betänkande nr 12 om Riksrevisionens rapport om det myndighetsgemensamma arbetet mot organiserad brottslighet. Rapporten vittnar om betydande brister i regeringens samordning av myndigheter i detta arbete. Detta sker i en tid där den organiserade kriminaliteten härjar i Sverige och där skjutningar och sprängningar börjar normaliseras. Dag efter dag inträffar nya våldsdåd, och ljuset i slutet av tunneln kan ännu inte skymtas.

Samtidigt slår sig regeringen för bröstet. Man hävdar att man har åstadkommit mycket, att man tar situationen på allvar och att man gör vad som kan göras för att återupprätta tryggheten. Att denna skönmålning inte stämmer blir alltmer uppenbart. Även Riksrevisionen noterar nu detta.

I rapporten konstaterar Riksrevisionen att det myndighetsgemensamma arbetet kräver ansträngningar från de myndigheter som deltar men även från regeringen. Regeringen bör vara den ledande, koordinerande och uppföljande kraften. Regeringen bör vara det organ som har ett aktivt intresse av att bekämpa den organiserade kriminaliteten.

Fru talman! Sverigedemokraterna tycker att det är bekymmersamt att regeringen enligt rapporten har delegerat alltför mycket ansvar till de enskilda myndigheterna samt att man varit alltför passiv och frånvarande gällande det koordinerande arbetet. Man har även brustit när det gäller att ta till vara de erfarenheter som hade kunnat ligga till grund för framtida lagstiftning.

Det är därför särskilt välkommet att majoriteten i utskottet i det här betänkandet har drivit fram och föreslår tillkännagivanden om att regeringen tydligare bör samordna det myndighetsgemensamma arbetet samt att regeringen ska följa upp arbetet i syfte att tillse att man får ett bättre underlag för att fatta beslut om arbetet framåt.

Fru talman! Just detta är något där regeringen tyvärr har utmärkt sig i flera hänseenden. Regeringen i form av olika representanter har ofta stoltserat med reformer, straffskärpningar och satsningar - satsningar som ligger långt under vad oppositionen och de enskilda myndigheterna anser behövs, straffskärpningar som både ligger under vad som krävs och vad som riksdagen tillkännagett ska gälla och reformer som man har kämpat emot i åratal, för att sedan paradera fram som sina egna.

Regeringen kan inte bara kopiera Sverigedemokraternas och andra partiers kriminalpolitik och anse sig färdiga. Det finns förhoppningsvis underlag även hos de brottsbekämpande myndigheterna som ett regeringsparti bör och måste ta till vara. Det är tacknämligt att riksdagen instämmer genom detta betänkande och återigen föser regeringen framför sig i denna viktiga fråga.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag till beslut.

Fru talman! I dagens debatt ska vi belysa Riksrevisionens rapport om myndighetsgemensamt arbete mot organiserad brottslighet.

Sedan 2009 samverkar tolv myndigheter, och under 2018 knöts ytterligare nio myndigheter till arbetet i ett nätverk. Samarbetet leds av Polismyndigheten och har haft god effekt och ökat kunskapen i respektive myndighet om hur den grova brottsligheten kan bekämpas. För att lyckas knäcka kriminaliteten räcker det nämligen inte med rent polisiära och straffrättsliga insatser, utan många gånger är civilrättsliga insatser från civila myndigheter minst lika effektiva. När insatserna görs synkroniserat får de bäst effekt.

Riksrevisionen har granskat det myndighetsgemensamma arbetet och kommit med ett par rekommendationer till regeringen. Riksrevisionen konstaterar att regeringens styrning uppvisar brister i det att det saknas uppdrag i regleringsbrev eller instruktioner till de samverkande myndigheterna, att finansiering saknas och att regeringen inte följer upp arbetet på ett ändamålsenligt sätt. Det finns heller ingen samordnande funktion, och inget departement har huvudansvar för arbetet.

Ändå konstaterar regeringen att det inte finns någon anledning att följa Riksrevisionens rekommendationer i någon högre grad. Regeringens slutsatser av kritiken är anmärkningsvärt svaga. Man konstaterar endast att regeringen avser att överväga om behov finns att vid lämpligt tillfälle se över instruktionerna för någon eller några av de berörda myndigheterna. Det är svårt att tänka sig en vagare formulering.

Regeringen konstaterar vidare att resultaten av samverkan i vissa avseenden är svåra att mäta men tar trots det inte till sig av Riksrevisionens rekommendation att följa upp arbetet på ett mer strukturerat sätt.

Riksrevisionen konstaterar också att flera av myndigheterna har äskat pengar för att klara av det myndighetsgemensamma arbetet mot brott, men ingen har fått särskilda medel i budgeten för detta. Inte heller i regleringsbreven anges det hur den del av budget som avses ska ägnas åt arbetet.

Faktum är att regleringsbreven till de berörda myndigheterna helt saknar uppdrag om det myndighetsgemensamma arbetet. Myndigheterna anser att bristen på pengar och styrning försvårar deras uppdrag.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att de brister som riksrevisionsrapporten belyser bör åtgärdas. Det myndighetsgemensamma arbetet mot den organiserade brottsligheten fungerar förvisso för tillfället, men med en bättre styrning, avsatta medel och bättre uppföljning för att snabbt kunna åtgärda problem skulle det kunna fungera än bättre.

Och det behöver fungera bättre. Den organiserade brottsligheten växer i Sverige och har fått fäste på oroväckande sätt. Det gäller både i systematiskt utnyttjande av ersättningssystem och spridande av tystnadskultur. Det gäller hur extremism får fäste. Den sammansatta bilden är att detta riskerar att få en systemhotande karaktär. Det är därför av yttersta vikt att alla tillgängliga åtgärder vidtas för att stoppa detta.

Då duger det inte, som regeringen skriver, att avse att överväga om behov finns. Det krävs att regeringen har en mer aktiv roll i styrningen av det myndighetsgemensamma arbetet. Styrningen av arbetet ska inte bara fungera nu utan också under överskådlig tid. Med tolv samverkande myndigheter, varav flera inte har brottsbekämpning som huvudsakligt uppdrag, behöver framtida fallgropar undvikas.

Fru talman! Kristdemokraterna anser att detta kan ske genom att man följer Riksrevisionens rekommendationer. Regeringen bör därför rikta ett gemensamt brottsbekämpande uppdrag till myndigheterna, utse ett departement som ansvarigt för uppdraget och tydligt öronmärka medel för det brottsbekämpande uppdraget.

Det är därför glädjande att en majoritet i utskottet tar annan ställning än vad regeringspartierna i utskottet gör och ställer sig bakom ett tillkännagivande som ger regeringen ett tydligt uppdrag att säkerställa att styrningen regelbundet samordnas och följs upp och att det också blir tydligt vilka satsningar som ska göras budgetmässigt.

Fru talman! Med en tydligare styrning kommer arbetet mot organiserad brottslighet, som redan i dag når resultat, att nå en högre nivå och förbättra möjligheterna att komma åt och motverka den organiserade brottsligheten i Sverige. Detta är en viktig del i arbetet för att nå en ökad trygghet i vårt samhälle.

Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag om ett tillkännagivande.

Fru talman! Den grova brottsligheten håller på att äta sig in i samhällskroppen i Sverige. I de rapporter som kommer, inte minst angående den myndighetssamverkan som vi nu debatterar, ser vi hur det inom välfärdssektorn tas nya steg framåt. Det handlar om lönegarantier, det handlar om bluff med CSN, det handlar om bluff med assistansbolag. Det handlar om mängder av områden där den grova brottsligheten äter sig in i samhället.

Om man lägger ihop detta med den mer spektakulära verksamheten och den ofattbara utvecklingen med sprängningar och skjutningar i vårt land står det klart att det behöver göras mer. Det räcker inte med att vi under den här mandatperioden tillskapar den största ökningen av polisen i Sverige någonsin. Det krävs också en effektiv samverkan.

När det gäller rapporten från Riksrevisionen svarar regeringen lite lakoniskt, tycker majoriteten som vill skärpa budskapet till regeringen. Detta står Liberalerna i högsta grad bakom. Man instämmer i iakttagelsen att regeringen har lämnat till myndigheterna att avgöra hur de ska prioritera det myndighetsgemensamma arbetet i förhållande till övrig verksamhet.

Vi vill från Liberalernas sida se att det tas ett ansvar. Regeringen ska ta ledningen i detta, vilket vi pekar på i betänkandet. Men i brist på detta menar vi från Liberalerna att det också är viktigt att man ger polisen ett tydligt ansvar att leda arbetet. Alla myndigheter har ju sina uppdrag som är viktiga. Skatteverket tycker att deras sak är viktigast. Försäkringskassan tycker att deras uppdrag är viktigast. Då har man olika mål.

Det exempel som jag brukar använda ibland är att om Skatteverket har ett antal möjliga misstänkta fall av skatteundandragande, skattefusk eller kriminalitet framför sig vill man nog gärna ta det som kan ge mest pengar till staten. Det kan kännas skönt, för det är deras uppdrag att minska skattefel och dra in så mycket pengar som möjligt.

Polisen kan dock säga att om ni går på de här 5 miljonerna - i stället för att gå på random person som ägnar sig åt skattefusk i något land eller åt konstiga skalbolagsaffärer som har läckt ut från några Panamadokument - kan det innebära att vi slår ut tre grenar av organiserad brottslighet. De ska också bekämpas, vill jag understryka, men låt polisen säga vad som är viktigast. Då kan Skatteverket på ett bättre sätt slå undan benen för den organiserade och grova brottsligheten, som annars kommer att fortsätta att äta sig in i samhällskroppen.

Fru talman! Det är därför enkelt att ställa sig bakom detta betänkande, och Liberalerna har den skarpa uppfattningen att regeringen måste ta ett större ansvar för samordningen och så vidare så att arbetet leds framåt. Annars riskerar vi att inte få det "pang" för pengarna som vi behöver i kampen mot den grova brottsligheten. Satsningar på enskilda myndigheter vad gäller brottsutredningar, till exempel Försäkringskassan, Skatteverket eller polisen, riskerar att inte få effekt. Det finns en positiv effekt i dag, men det går att göra ännu mer ännu bättre.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 12.)