Samhällets krisberedskap

Fru talman! Vi moderater har ett antal reservationer i detta ärende, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation 1 under punkt 1.

Sveriges krisberedskapsförmåga är mycket viktig, både för att hantera pågående kriser, som coronapandemin, och framtida kriser, som kan se helt annorlunda ut. Vi måste ha en bred krisberedskap som kan hantera en rad olika sorters risker och hot.

En god krisberedskap lägger också grunden för ett bra civilt försvar i händelse av höjd beredskap och krig. Förbereder vi oss för krig klarar vi också kris.

En stark krisberedskap handlar bland annat om styrning och ledning. Vem gör vad och när? När allt rasar, vem har mandat att kliva fram och ta över? Vem har mandat att säga till alla andra att nu gör vi så här? Det bör finnas tydligt utpekade ansvariga myndigheter för ledning och samordning av de krishanterande insatserna.

Nu har vi fått en rapport: Barbro Holmbergs utredning Struktur för ökad motståndskraft, som handlar om just styrning. Det ska inrättas tio beredskapssektorer, det vill säga en indelning av ett antal statliga myndigheter som ansvarar för samhällsviktig verksamhet i olika sektorer, där var och en har en sektorsansvarig myndighet. Tanken är att på så sätt skapa en organisatorisk plattform för såväl planering som operativ hantering av fredstida kriser, höjd beredskap och ytterst krig. Gott så, men i slutändan är ändå frågan: När allt rasar, vem har mandat att kliva fram?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Som krislagstiftningen ser ut i dag får regeringen besluta om skärpt eller höjd beredskap endast i händelse av krigsfara eller krig, inte vid en allvarlig kris. Sverige skulle behöva vidta åtgärder för att krislagstiftningen ska ge regeringen mandat att agera i händelse av en kris.

Vi moderater anser att det måste vara tydligt i ledning och styrning hur vi hanterar tvärsektoriella frågor, särskilt under kris och krig. Vi vill se ett nationellt säkerhetsråd med placering i Statsrådsberedningen, ett nationellt säkerhetsråd som leds av statsministern och består av relevanta ministrar, ett nationellt säkerhetsråd som är en knutpunkt i frågor som rör rikets säkerhet i bred bemärkelse. Det skulle då också utgöra den centrala statliga krisledningsorganisationen.

En stark krisberedskap handlar också om tillräckliga lager av livsmedel, läkemedel och sjukvårdsmateriel. Det handlar om tillgång till drivmedel och el. Tillgång till transporter och ett robust finansiellt system är andra viktiga delar. Grundläggande är naturligtvis att it-systemen inte slås ut.

Ökad försörjningstrygghet är centralt för att stärka den svenska krisberedskapen, och livsmedels, drivmedels- och elförsörjning måste fungera under allvarliga kriser. Här behövs fler insatser för att åtgärda dessa brister.

Nu under pågående coronapandemi identifierade regeringen samhällsviktiga sektorer, däribland livsmedelsproduktionen. Vi moderater tycker att livsmedelsproduktionen ska klassificeras som samhällsviktig verksamhet också efter att den akuta coronakrisen är över, eftersom uppgiften att producera mat och livsmedel alltid måste fungera.

Fru talman! Krisberedskap handlar också mycket om händer och fötter - om duktiga människor som gör ett bra jobb. För räddningstjänstverksamheten handlar det om att få tag i och kunna behålla brandmän och deltidsbrandmän. Den här församlingen har gett regeringen ett uppdrag - ett tillkännagivande - att deltidsbrandmännens a-kasseregler behöver förändras. Nu har regeringen kommit med en proposition med förbättringar, men de missar tyvärr målet.

Förslaget måste göra skillnad på riktigt. Med regeringens förslag kommer deltidsbrandmännen inte att få tillräcklig a-kasseersättning. Om en utryckning sker ryker all a-kasseersättning den dagen. En utryckning tar i snitt bara en timme, och då borde inte hela dagen gå upp i rök.

Detsamma gäller vid utbildningar och materialvård, som ofta är förlagda till kvällar och helger. Det är ett ärende som ska debatteras nästa vecka i ett annat utskott, men det hör faktiskt ihop med detta. Vi behöver människor som kan fixa Sveriges krisberedskap. Jag uppmanar andra partier att stödja förslaget, och jag hoppas att de gör det.

Fru talman! Sverige är en viktig del av EU, och krisberedskap är ett område där EU kommer att satsa allt större resurser. Den hjälp som Sverige tog emot från andra europeiska länder under skogsbränderna sommaren 2018 kunde till stor del genomföras tack vare EU:s civilskyddsmekanism. Sverige behöver bejaka ett utbyggt krisberedskapssamarbete, bland annat för att vi ska klara av klimatförändringarna.

Det är kostnadseffektivt att jobba tillsammans. Jag tänker på de vattenskopande plan som vi har på Skavsta och som vi vill ansluta till rescEU, inom EU:s civilskyddsmekanism. På så sätt kan vi dela på kostnaderna, och Sverige har också möjlighet att använda dem nationellt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Vi har alltså brandflygplan som nu är baserade på Skavsta. Det är jättebra. Problemet är bara att regeringen verkar ha börjat med en ny tävling: att inte stötta alls eller till och med vilja lägga ned så många flygplatser som möjligt på så kort tid som möjligt. Flyget och våra beredskapsflygplatser är oerhört viktiga för att kunna upprätthålla en bra krisberedskap i hela Sverige. Man vill lägga ned med hänvisning till att färre flyger numera, men det är lite absurt, fru talman. Det är inte så konstigt att färre flyger just nu, för vi ska ju hålla oss hemma för att minska smittspridningen.

Skavsta för mig osökt in på Kustbevakningen, som är lokaliserad till Skavsta med sin flygenhet. Om Skavsta läggs ned finns ingen långsiktig plan för var Kustbevakningens flygenhet skulle vara lokaliserad i framtiden. Kustbevakningen är en myndighet som utför många viktiga uppdrag, bland annat gränsskydd, miljöövervakning, sjöräddning och brottsbekämpning. De fick en ny lag 2019.

Under 2020 har polisen, tullen och Kustbevakningen jobbat mycket tillsammans vid många olika tillfällen i hamnar och gjort stora insatser, bland annat för att förhindra att stöldgods lämnar landet. Det är bra, men det har också visat att det finns en hel del problem, bland annat den sekretess som råder mellan myndigheter och som har försvårat det brottsbekämpande arbetet.

Det finns också verktyg som får användas av en myndighet men inte av en annan, till exempel polisens applikation för registerslagningar. Det skulle vara bra om tullen och Kustbevakningen också fick använda den.

Under mina olika besök hos Kustbevakningen har det framkommit att den nya lagen inte riktigt blev så träffsäker som vi hade önskat. Ibland blir det inte riktigt som man tänkt sig, och då behöver man bestämma om. Vad är det då jag pratar om? Jo, att Kustbevakningen tidigare kunde kontrollera och rapportera fritidsfiske från bryggor, öar och stränder men att de i dag måste tillkalla polis om de anar oråd i vassen. Detta gäller också jakt på öar, där Kustbevakningen alltså inte får gripa in. Jag tror inte att det var riktigt så här vi hade tänkt oss det, fru talman, och jag tror att det är läge att bestämma om.

Vi moderater vill också se en översyn av Kustbevakningens roll och arbetsuppgifter där förslag ges om hur myndigheten bör resurssätta, personellt och materiellt, för att kunna utföra sitt uppdrag.

Avslutningsvis, fru talman, finns det en fråga som egentligen inte är särskilt politisk eller kontroversiell alls. Det handlar om att kunna larma 112 via sms. När en person befinner sig i en trängd, hotfull och farlig situation kan det vara svårt att ringa 112 och larma. Jag tänker närmast på utsatta barn och kvinnor och på människor som är utsatta för våld i nära relationer, hedersbrott och andra hemskheter.

Man kanske sitter gömd i en garderob och inte vill ge sig till känna eller avge några ljud. Då kan det vara bra att kunna larma via sms, men i dag finns ingen möjlighet att göra det om man inte i förväg har anmält till 112 att man har någon form av funktionsvariation. Om man sitter gömd i en garderob kanske man inte har kunnat förbereda detta.

Vi moderater vill göra det så enkelt som möjligt att larma. Därför vill vi att det ska utredas hur det snarast ska kunna gå att larma 112 via sms. Tekniken finns. Det verkar bara som om den politiska viljan saknas, men inte hos oss moderater.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! Jag vill inleda med att yrka bifall till reservation 2, som bygger på kommittémotioner från våra ledamöter i socialutskottet. Vi står naturligtvis även bakom övriga välskrivna reservationer och särskilda yttranden men väljer att inte lyfta fram dessa till votering. Reservation 2 handlar om att regeringen bör verka för en gemensam nationell styrning och ett övergripande ansvar i pandemisituationer.

Lagstiftningen gällande regionernas beredskap ska vara tvingande. Samtidigt ska det finnas ett tydligt statligt ansvar vad gäller nationell samordning och stöd från nationella myndigheter. I dag finns det inga nationella riktlinjer för hur stora kommunernas lager av skyddsutrustning bör vara, vilket är en stor brist.

Sjukvården och omsorgen styrs av en uppsättning regler som myndigheter tar fram, till exempel Socialstyrelsen, Inspektionen för vård och omsorg, Folkhälsomyndigheten och Arbetsmiljöverket, samt av lokala regler som kommuner och regioner utfärdar.

I en kris måste det tydligt framgå vilken tolkning av reglerna som vården och omsorgen ska följa. Det senaste årets hantering har visat stora brister i samhällets krisberedskap.

Men det här är ingenting nytt, fru talman! Efter brandsommaren 2018 konstaterades att kommunikationen mellan de kommunala räddningstjänsterna och den nationella styrningen av resurserna var bristfällig. Många kommunala räddningstjänster var och är fortfarande neddragna till ett minimum. Alla räknade med att kunna få hjälp av grannkommunen vid en stor olycka eller en stor brand. När det sedan brann i stort sett överallt samtidigt stod vi där med skägget i brevlådan.

En lärdom som måste dras av brandsommaren 2018 och av den nu pågående pandemin är att vår krisberedskap måste vara dimensionerad för att klara även svåra kriser med egna resurser. Problemen som vi såg brandsommaren 2018 återkom två år senare när pandemin slog till på kommunal, regional, nationell och global nivå. Varken kommuner eller regioner hade tillräckliga lager av skyddsutrustning för att klara sina egna behov, än mindre för att hjälpa andra.

Det fanns initialt små möjligheter att få hjälp av andra EU-länder då i stort sett alla drogs med och alla hade samma brister. Det gick till och med så långt att två av EU:s största länder införde ett exportstopp på skyddsutrustning till andra behövande medlemsländer.

Slutsatserna måste bli att vår krisberedskap i huvudsak måste bygga på vår egen nationella kapacitet med en stark nationell styrning avseende resurser, samordning och kontroll enligt lagar och riktlinjer. Sverigedemokraternas uppfattning är att MSB ska ha huvudmannaskapet i detta arbete, naturligtvis inte utan att regeringen behåller det övergripande ansvaret.

Fru talman! Jag vill i denna debatt även beröra våra övriga reservationer i betänkandet.

Vi har en reservation som bygger på en kommittémotion från SD:s ledamöter i civilutskottet. Den går i korthet ut på att se över beredskapsplaner och lagar för att undvika situationer som inträffade förra våren när man hastigt tvingades besluta om att ändra i plan- och bygglagen för att kunna etablera fältsjukhus och provtagningsstationer. Dessutom finns behov av ett nationellt grepp om krisberedskapsplaner inom stadsbyggnadsområdet för att rusta Sverige, regioner och kommuner för eventuella kommande kriser. Regeringen behöver därmed snarast starta arbetet med framtagande av en nationell handlingsplan för krisberedskap inom stadsbyggnadsområdet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Vi har också en reservation som härrör från trafikutskottet och som berör transporter av farligt gods. Förare som varken har kompetens eller fordon med rätt utrustning utför denna typ av transporter på våra vägar i dag. Det förekommer transporter med farligt gods som inte är skyltade, vilket är synnerligen allvarligt vid räddningsinsatser och kan innebära en risk för skada på människor och miljö.

Polisens nuvarande organisation uppfyller inte målen för antalet utförda kontroller av dessa fordon. Vårt förslag är då att en särskild enhet inom polisen ska utföra fler inspektioner på våra vägar, och vi har tidigare inkluderat resursförstärkningar för detta ändamål.

Fru talman! Denna debatt berör i huvudsak yrkanden från motioner inlämnade under allmänna motionstiden. Inledningsvis har jag berört några av dem. Vill man läsa mer om Sverigedemokraternas politik när det gäller samhällets krisberedskap återfinns våra övriga förslag i en rad kommittémotioner som vi presenterat i försvarsutskottet under det senaste året, inte minst följdmotioner med anledning av bland annat höstbudgeten och den stora totalförsvarspropositionen som det fattades beslut om förra hösten.

Fru talman! Med detta sagt går det inte att undvika att vi just nu befinner oss mitt i en pågående pandemi. Därmed är det naturligt att vi alla i detta läge lägger mest fokus på dagens aktuella samhällskris.

Jag är medveten om att detta är ett motionsbetänkande, men jag tycker ändå att det hade varit klädsamt om ansvarig minister hade varit på plats för att försvara regeringens och ansvariga myndigheters misslyckanden när det gäller samhällets krisberedskap mot en pandemi, för att försvara regeringens misslyckade hantering när krisen väl var ett faktum och för att ta ansvar som minister och som regering.

Fru talman! Om det är något som vi har lärt oss av de senaste veckornas KU-förhör är det att ingen tar ansvar, att ingen har ansvar och att ingen vill ha ansvar. Regeringen har inget ansvar och tar inget ansvar utan skyller på myndigheter, som i sin tur kommer undan genom att ansvarsdelningsprincipen i detta fall i praktiken blir en ansvarslöshetsprincip. Dessutom har vi behov av ett verkningsfullt och effektivt tjänstemannaansvar.

Fru talman! Det är tydligt att bland alla uppdagade brister är bristen på ledarskap i denna situation det allvarligaste. Vi behöver en styrande myndighet, MSB, som har det övergripande ansvaret för krisberedskapen i Sverige. MSB behöver genom lagstiftning, budget och regeringens regleringsbrev ha mandat, befogenheter och resurser att som överordnad myndighet styra, leda, planera för och genomdriva samhällets krisberedskap.

Fru talman! Vi behöver också en regering som kännetecknas av ledarskap, ansvarstagande, handlingskraft och sunt förnuft. Men där kan tyvärr ingen lagstiftning och inga resurser i världen hjälpa nuvarande regering. För att uppnå detta behöver vi en ny regering, och det är detta som jag kommer att jobba stenhårt för att få till stånd så att en sådan finns på plats senast hösten 2022.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! Det är en viktig debatt i dag om betänkandet om krisberedskapsfrågor, som tangerar de grundläggande värdena för ett lands säkerhet och våra invånares trygghet. Centerpartiet har under många år uppmärksammat behovet av mer resurser till svensk räddningstjänst men också att räddningstjänsten behöver utvecklas så att alla i detta land oavsett var man bor, på landsbygden eller i städer, ska ha möjlighet att känna samma trygghet och säkerhet men också ha ett likvärdigt skydd. Detta innebär stora utmaningar men också möjligheter i en tid då vi återuppbygger vårt samlade totalförsvar.

När vi åker runt i landet ser vi att tillgången till räddningstjänst varierar. Beroende på var man bor är det olika inställelsetider. Vi behöver jobba i en sådan riktning att resurserna finns så nära som möjligt.

För oss centerpartister är det grundläggande att stärka och arbeta med vardagsberedskapen i alla dess delar. Människor måste i vår tid, precis som tidigare, kunna känna tillit till myndigheter och dem som representerar offentliga verksamheter - gemensamt finansierade verksamheter. Människor ska kunna räkna med hjälp och stöd och att det offentliga faktiskt fungerar i vardagen.

Givetvis är det oerhört viktigt att vi fortsätter att lägga fokus på förebyggande insatser och att det finns ett långsiktigt, praktiskt helhetsperspektiv för att vi ska klara att hantera hela hotskalan, från civila kriser till militär aktivitet - och gråzonen däremellan. Att hela Sverige har en fungerande räddningstjänst blir alltså viktigt också för uppbyggnaden av det civila försvaret.

Fru talman! Även under sommaren 2018 hade vi stora prövningar i form av torka, missväxt och väldigt omfattande skogsbränder. Då var Centerpartiet tidigt ute och krävde flygande resurser, det vill säga att Sverige helt enkelt skulle köpa in brandsläckningsresurser och att det skulle vara flyg. Detta har blivit verklighet, och det har varit en oerhört viktig resursförstärkning när det gäller att bekämpa både bränder och andra händelser i vår tid. Detta är bra; vi måste ta många steg på vägen mot en stärkt daglig beredskap.

Det gäller också arbetet med att möjliggöra för fler att gå in i deltidsbrandkåren och att stötta det lokala arbetet med att rekrytera fler till just deltidsbrandmannakåren. Där är uppgörelsen med regeringen, Centerpartiet och Liberalerna viktig. Den handlar om att ge arbetslösa bättre villkor i förhållande till arbetslöshetsförsäkringen så att de kan fortsätta att arbeta som deltidsbrandman. Vi anser också att MSB bör få en särskild uppgift att stödja kommunerna i personalrekryteringen av deltidsbrandmän. Man bör även se över övriga viktiga och nödvändiga förstärkningar och praktiska insatser som behövs för att möjliggöra för fler att ta dessa uppdrag.

Vi ser också ett fortsatt behov av att jobba med specialistutbildning för att vi ska kunna klara att bekämpa stora skogsbränder ännu bättre. Är det någonting klimatförändringarna visar är det att sårbarheterna och utmaningarna i vårt samhälle blir allt fler och att vi ofta ställs på hårda prov på olika arenor samtidigt. Därför håller jag också med om att det krävs ett ledarskap som orkar se helheten och orkar arbeta långsiktigt för att se vad som behöver göras för att förebygga i tid. Vi måste kunna hantera flera stora, omfattande kriser samtidigt - inte bara en i taget. Vi måste också hela tiden ha fokus på att under pågående stora kriser lära av utvecklingen och omständigheterna för att snabbt kunna vidta nödvändiga åtgärder.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! Jämställdhet är också en viktig fråga, och en av våra reservationer i dagens betänkande handlar om detta. En stor majoritet av brandmännen är i dag män; 5,5 procent är kvinnor. Här har landets kommuner kommit olika långt, och vi ser att det finns mycket att göra när det gäller arbetet för att få in fler kvinnor i räddningstjänsten.

Fru talman! Pandemin vi upplever och står mitt i får stora konsekvenser för vårt land - för människors liv, hälsa och egendom. Vi ser också att stora brister i krisberedskapen blottas. Det är brister som emellanåt faktiskt har varit kända tidigare men som har lämnats utan åtgärd. Det är ännu en gång ett underbetyg för svensk krisberedskap att större utvecklingssteg tas först efter att en större kris har inträffat. Det behöver vi ha fokus på. Vi måste lära av detta och även kritiskt granska hur det politiska arbetet tar tag i dessa frågor inför kommande stora utmaningar.

Förhoppningsvis leder pågående pandemi till en reformerad krisberedskap där beredskap står högre upp på agendan i vårt samhälle generellt, både på den lokala nivån i alla landets kommuner och på så sätt att vi samlat får en högre prioritering av de här frågorna. Det kommer vi att behöva. Vi behöver det just nu. Detta är också viktigt och angeläget för uppbyggnaden av just det civila försvaret för att de systembrister vi har i krisberedskapen inte ska följa med in i det nya civila försvaret.

Samtidigt är det viktigt att ta vara på det som fungerar - de metoder och arbetssätt som är bra - och få med det in i det samlade totalförsvaret. Vi behöver också ha ett enda integrerat system, inte olika system för krisberedskap respektive civilt försvar. Särlösningar ska i största möjliga mån undvikas.

Fru talman! Jag yrkar bifall till reservation nummer 5 i betänkandet. Den handlar om att styrningen av krisberedskapen behöver bli bättre. Krisberedskapen i landet är underreglerad och utgår från tre allmänt hållna principer: ansvarsprincipen, närhetsprincipen och likhetsprincipen. Centerpartiet anser att det behövs en översyn av om dessa principer är ändamålsenliga.

Styrningen av samhällets krisberedskap baserar sig i grunden på tre vaga principer, och det finns utvärderingar sedan tidigare där man har velat revidera och tydliggöra. Regeringen har dock inte valt att vidta några åtgärder, trots tydliga myndighetsrekommendationer. Jag hoppas därför, fru talman, att det blir en bra summering av den nyss presenterade stora och omfattande organisationsutredningen av det civila arbetet och även att man tar vara på de utvärderingar och rekommendationer som finns sedan tidigare.

I arbetet med att stärka vår samlade beredskap är den vardagliga tryggheten beroende av att vi hela tiden arbetar med frågorna. I vintras var det mycket vatten hemma i Gillbergadalen - i Glafsfjorden och Byälven - och markägarna stod än en gång inför det faktum att vallarna inte längre kunde hålla stånd. Detta ägde rum under pandemin, och det är ett av många exempel på att kriser faktiskt händer samtidigt. En av våra viktigaste punkter utifrån ett helhetsperspektiv är därför att man måste räkna med att det kommer att ske igen, på många områden. Det är det man måste ta höjd för när man dimensionerar, organiserar och även budgeterar för en fungerande krisberedskap framgent.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! Hej, alla ni som tittar och lyssnar där hemma!

I dag debatterar försvarsutskottet motioner som handlar om civilt försvar och krisberedskap. Det är en årligt återkommande debatt. Förra gången den hölls var för nästan precis ett år sedan, när pandemin just hade brutit ut. Det känns nästan som en evighet sedan; det har varit ett långt, tungt och tufft år för oss allihop. Och pandemin är inte över än, så därför känns dagens debatt fortfarande väldigt aktuell.

Fru talman! Jag tror att många känner att vårt perspektiv på krisberedskap och civilt försvar har förändrats rejält under det här året. För lite mer än ett år sedan hade många kanske lite svårt att föreställa sig en kris som påverkar hela samhället. Uppmaningen att ha en krislåda hemma, vilket visserligen är en väldigt bra och viktig uppmaning, kändes nog lite abstrakt för ganska många människor. Nu har vi dock levt med en kris som har påverkat liv, hälsa och hela samhällets funktionalitet under ett helt år, och det är inte slut än. Vårt perspektiv på vad som är viktigt i livet har förändrats. Saker vi tog för givna har försvunnit eller ställts in, och vi har fått anpassa oss efter en helt ny verklighet.

Under pandemin har vi sett hur hjälpsamheten och solidariteten i samhället har ökat. Vi har upplevt hur sårbart vårt samhälle är efter privatiseringar och nedskärningar i framför allt sjukvården, äldreomsorgen och hemtjänsten.

Vi har under de senaste åren pratat ganska mycket om att vårt samhälle är mer sårbart. Fokus för våra diskussioner har tidigare varit naturkatastrofer, klimatförändringar och framför allt bränder och torka, men nu har vi blivit påminda om det hot som finns i form av sjukdomar och pandemier. Precis som efter många andra allvarliga händelser måste vårt samhälle nu gå ur detta starkare och kunna möta nästa kris på ett betydligt bättre sätt än vi har mött denna på.

Vi vet ännu inte när coronapandemin tar slut, men vi börjar se ljuset i tunneln tack vare vaccineringen. När vi går ur den här tiden måste vi utvärdera på alla nivåer i samhället och göra förbättringar för att kunna möta framtida kriser, även om de inte kommer att se ut precis som denna kris.

Vi har fått förståelse för den sårbarhet som vi har i vårt samhälle. Det är viktigt att vi är förberedda och kan vara mer motståndskraftiga framöver.

Fru talman! Det är ju vi i försvarsutskottet som har det övergripande ansvaret för det civila försvaret och för att stärka detta. I det stora begreppet "civilt försvar" ingår alltifrån den vanliga välfärden, som sjukvård och barnomsorg, till elektricitet, värme, mat, vatten, läkemedel och industrin för tillverkning av viktiga varor.

Här ingår hela samhällets insatser och alla frivilliga som gör väldigt mycket för våra medmänniskor. Här ingår också kultursektorn, som bidrar med reflektion och glädje för att människor ska kunna glömma tunga stunder. Vi får aldrig bortse från hur viktig kultursektorn är i detta fall.

Det civila försvaret är det som gör att vi kan stå emot och att vi kan återhämta oss så snabbt som möjligt. Därför behöver det civila försvaret stärkas framöver. Vi är inne i ett stort arbete med detta just nu.

Fru talman! Den här krisen har förvärrats av att vårt samhälle under många år och på många håll och kanter har drabbats av stora nedskärningar och privatiseringar i den offentliga sektorn och i den välfärd som står oss allra närmast. Kommuner och regioner har ett grundläggande och väldigt stort ansvar för att planera för att verksamheter som sjukvård, äldreomsorg och förskola ska kunna vara igång och även kunna utöka sin verksamhet i tider av kris. Detta kräver ekonomiska resurser, förberedelser, samarbete och en kunskapshöjning i hela den offentliga sektorn.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

I alla fall vi som är vänsterpartister vet ju att verksamheter som redan när det är lugnt går på knäna och har svårt att klara av verksamheten kommer att ha väldigt svårt att utöka och göra ännu mer när det blir kris. För att verksamheten ska kunna fungera i kriser krävs att personalen inte redan från början är utarbetad eller underbemannad.

Vi måste framöver ha en fullt finansierad sjukvård och äldreomsorg där personalen har högre löner, bättre arbetsvillkor och tid för vidareutbildning samt kan ta ut sin semester. Fler måste vilja utbilda sig till vårdyrken, vilja och orka stanna kvar hela vägen till pensionen och kunna känna glädje och stolthet när de går hem från jobbet varje dag.

För Vänsterpartiet är det självklart att det är jämlika samhällen, där vi planerar, finansierar och genomför saker tillsammans, som är starka samhällen. Vänsterpartiet menar att de senaste årtiondenas privatiseringar och utförsäljningar av vår gemensamma välfärd har gjort oss svagare och gjort det svårare att på ett effektivt sätt möta kriser. Vi behöver därför återta samhällsviktig verksamhet, framför allt inom välfärden, till offentlig regi.

Fru talman! Vänsterpartiet har tre motioner i detta betänkande, och alla rör områden som inte är försvarspolitik. Detta visar att krisberedskap är någonting som berör alla sektorer och områden i samhället.

I en motion i socialutskottet kräver vi att information till medborgarna i händelse av en kris eller katastrof tillgängliggörs för personer med olika funktionshinder. Personer med funktionsnedsättning samt de äldsta och de yngsta i vår befolkning är de som behöver samhällets stöd först och mest vid en kris. Detta kräver såklart planering och resurser.

I en motion som rör bostadspolitiken kräver vi bättre tillsyn av brandsäkerheten i flerfamiljshus. Bränder i bostäder kan förebyggas på ett väldigt enkelt sätt om alla lägenheter har fungerande brandvarnare som testas regelbundet. Det här räddar definitivt liv.

Den motion som jag har valt att lyfta fram och yrka bifall till i detta anförande är en annan motion från socialutskottet. Den rör statens övergripande ansvar vid kriser, som den pandemi vi nu har drabbats av. Vi menar att ansvaret bör ligga på staten och att staten bör utreda hur till exempel produktion av skyddsutrustning och förbrukningsmaterial för vård och omsorg kan säkras inom Sverige. Jag yrkar därför bifall till reservation nummer 7.

Jag vill avsluta med att uttrycka mitt stora tack till alla - framför allt all vårdpersonal - som har arbetat för att hjälpa de sjuka och lindra effekterna av den kris som vi befinner oss i nu. Jag vill också uttrycka mitt stora stöd till och min stora medkänsla med alla de som har drabbats av den pågående pandemin.

Fru talman! I dag debatterar försvarsutskottet ett betänkande som handlar om samhällets krisberedskap. Det är ju en fråga som är väldigt aktuell, för detta handlar om skydd mot olyckor och om samhällets fredstida krisberedskap.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Jag vill först passa på att yrka bifall till reservation 4 under punkt 1. Jag står självfallet bakom alla våra reservationer, men för tids vinnande håller jag mig till att yrka bifall till den reservationen.

Är det någonting vi kan vara övertygade om är det att det kommer kriser - vi har sett det i historien, och vi kommer att se det i framtiden. Vi hade branden 2014. Vi hade branden 2018. Vi har den pågående pandemin. Kriser kommer, och därför vill det till att vi lär oss av vad som har hänt historiskt och ser till att vi är bättre rustade nästa gång krisen slår till.

Försvarsberedningen sattes igång. Vi fick ett uppdrag att först titta på samhällets krisberedskap och vad som behövdes. Vi var klara redan i december 2017, alltså för tre och ett halvt år sedan, och hade då väldigt många tydliga förslag. Det vi kunde konstatera var att samhällets krisberedskap var under all kritik och att det vi en gång i tiden hade inte längre finns där. Jag tror att de flesta svenskar har sett, och ser, att så är fallet.

Då gick det inte att sitta med armarna i kors, fru talman, utan vi hade en rad förslag som vi presenterade. Tyvärr har det tagit väldigt lång tid att bli verkstad. Nu har det kommit förslag från Barbro Holmberg, men det tar väldigt lång tid. Det är fara i dröjsmål.

Det finns väldigt mycket att lära av Finland. Detta har sagts förr här i talarstolen, och jag kan säga det igen: Finland brukar med självklarhet säga att de lärde sig civilt försvar av Sverige, men de var förståndiga nog att inte lägga ned det. Därför, fru talman, finns det så mycket att ta av när det gäller erfarenheter från Finland. Finland har exempelvis ett fungerande system där de lagerhåller olja och drivmedel. De anlitar även privata entreprenörer och ger dem rätt ersättning, och de övar.

Också när det gäller vårt militära förslag har det visat sig att vi har slarvat. Om vi tittar oss själva i spegeln ser vi att vi har slarvat väldigt mycket med övningar militärt, men där sker det nu förbättringar. Detta gäller dock också civilt, för är det någonting som är säkert är det att det måste övas. Om det inte övas kommer det inte att fungera tillfredsställande. Därför är detta en hjärtefråga för Kristdemokraterna och för mig personligen och där vi har tryckt på.

Det gäller också att det fungerar med ledningen. Därför pekade Försvarsberedningen exempelvis på att MSB behöver komma tillbaka igen under Försvarsdepartementet. Av någon outgrundlig anledning som aldrig har förklarats flyttade regeringen 2014 över MSB till Justitiedepartementet.

Som vi påpekade i Försvarsberedningen och alla partier var överens om behöver det vara en tydlig ledning, för om det värsta händer är det viktigt. Därför är det värt att påpeka i dag att det här ligger kvar i regeringens byrålåda men att det behöver tas fram vem som gör vad.

Jag tänker också på branden 2018, då det var ganska besynnerligt egentligen. Jag minns tydligt att den förre generaldirektören för MSB sa att han fick en magkänsla att han skulle åka upp till Norrland just när det började brinna och att till hans förvåning började folk lyssna på honom.

Så här kan vi inte ha det. Vi måste ha ordning på detta med ledning och struktur. Därför behöver MSB få muskler så att man kan leda.

Vi har en reservation som handlar just om brandförsvaret. Där har det nu skett vissa förbättringar, men det duger inte.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! Vi har påpekat gång efter annan att Försvarsmakten har väldigt fina helikoptrar. De är bra, och jag tänker särskilt på Black Hawk. Det finns 15 stycken som kan ta 2 500 liter vatten varje gång de lyfter och kan göra en enorm insats. De får hjälpa till om de kan, men de borde naturligtvis få uppdraget att förbereda sig och ha beredskap för att kunna hjälpa till på ett helt annat sätt än i dag, inte bara när de råkar ha möjlighet. Det här är en viktig sak som behöver ändras.

En annan sak som vi tar upp i vår reservation är något som fortfarande är olöst. Sjöfartsverket har sju helikoptrar. De står oftast fint parkerade på olika ställen runtom i landet. De har en krok så att de skulle kunna hjälpa till att lyfta brandtunnor. Men de har inte kommit dit. Det har gjorts utredningar och tillstånden finns, men ingenting händer. Så här kan vi inte ha det.

Fru talman! Ett exempel är när det för några år sedan brann på vackra Gotland. Från den station där helikoptern stod såg man branden, men man kunde inte göra någonting. Så kan vi inte ha det. Vi kan ju inte använda de gemensamma resurserna på ett så oansvarigt sätt. Särskilt helikoptrar är ett typexempel på att vi vid en återuppbyggnad av civilt försvar måste använda de resurser som vi har på ett ändamålsenligt sätt och på det viset stärka krisberedskapen.

Sverige är det land i Europa som har mest skog. Som påpekades av en annan talare här fick vi hjälp från Europa, och det ska vi vara evigt tacksamma för. Sverige som är störst när det gäller skog var väldigt lätt att få på knäna. Så kan vi inte ha det. Vi måste ju vara en stormakt när det gäller den här typen av bekämpning och få en ordning som gör att Försvarsmakten kan hjälpa till på ett annat sätt än i dag och också att Sjöfartsverkets helikoptrar kan användas. På det sättet kommer vi att ha större möjligheter att släcka nästa gång det brinner, för tyvärr kommer det att brinna igen.

Fru talman! Sedan gäller det också livsmedelsförsörjningen. På 90-talet stod den inhemska livsmedelsförsörjningen för 75 procent. I dag har den sjunkit till under 50 procent, medan den i vårt grannland Finland fortfarande ligger på 80 procent. Därför behöver vi klassa livsmedelsproduktion som samhällsviktig verksamhet. Finland - vi pratar mycket om Finland, men det är faktiskt ett föredöme - kan se till att ha mat till sina medborgare ett halvår. I Sverige klarar vi oss kanske tio dagar, om det vill sig väl. Vi har kort sagt en hemläxa att göra. Vi måste se till att detta får högsta prioritet.

Det gäller också en sådan sak som att cyberattacker ökar. Alla våra grannländer har ett cybersäkerhetscenter eller en myndighet som har huvudansvaret. Vi skapar nu i Sverige ett cybersäkerhetscenter, men då är det fyra myndigheter som ska dela på ansvaret. Problemet är att det faller mellan stolarna. Ansvaret är inte tydligt. Så här kan vi inte ha det. Därför behöver i det här typexemplet FRA få huvudansvaret. Så småningom behöver det också bli, som i andra länder, en myndighet som har ansvaret.

Med dessa ord, fru talman, yrkar jag återigen bifall till reservation 4 under punkt 1.

Fru talman! Vi debatterar i dag betänkandet Samhällets krisberedskap. Det är många viktiga och allvarliga frågor som tas upp i detta betänkande, och det är glädjande att se det engagemang som riksdagens ledamöter ger uttryck för med den rika motionsfloran. Här finns motioner om Kustbevakningen, beredskapsplaneringen, de frivilliga försvarsorganisationerna och mycket, mycket annat.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Det är också positivt med den breda samsyn som finns i denna kammare mellan riksdagens partier när det gäller behovet av att stärka vår krisberedskap och att fortsätta arbetet med att bygga upp vårt civila försvar. Denna samsyn manifesterades tydligt i förra årets inriktningsbeslut för totalförsvaret. Den S-ledda regeringen tillsammans med samarbetspartierna kom då överens om den största satsningen i modern tid på det civila försvaret. Under de kommande åren tillförs totalt 4,2 miljarder kronor.

Behovet av en robust beredskap handlar i grunden om att säkerställa våra mest grundläggande behov i tider av svåra påfrestningar. Det räcker väl med att blicka tillbaka på det senaste året för att se vad det mer konkret kan handla om.

Pandemin är en kris som särskilt har satt vissa frågor kring vår beredskap i blixtbelysning. Det handlar exempelvis om vikten av att kunna tillhandahålla tillräckligt med skyddsutrustning, att reda ut ansvarsförhållanden mellan statlig, regional och lokal nivå och en mängd andra frågor, som att kunna skala upp sjukvården.

Tack vare beslut tagna faktiskt före pandemins utbrott har vi kommit en bit på vägen nu när det gäller att omhänderta dessa och en hel del andra frågor kopplade till vår beredskap. Exempelvis, som flera ledamöter har varit inne på, presenterades nyligen Barbro Holmbergs utredning om ledning och ansvar kring det civila försvaret. Där föreslås en mer rationell ledningsstruktur vid händelse av kriser eller ytterst krig. Nyligen kom också utredningen om hälso- och sjukvårdens beredskap med en rad förslag, bland annat om förbättrad tillgång till viktiga läkemedel genom ett system för ökad lagerhållning och distribution.

Också värt att nämna i det här sammanhanget är att verksamheten i det mycket emotsedda nationella cybersäkerhetscentret nu är igång. Vid årsskiftet öppnar den nya myndigheten för psykologiskt försvar. Och så här kan man, fru talman, fortsätta att räkna upp de många aktiviteter som sker och initiativ som tas inom områdena krisberedskap och civilt försvar. För att sammanfatta det kan man säga att det händer väldigt mycket på många olika områden samtidigt.

Just denna stora mängd processer som sker är också lite grann utmaningen med krisberedskapen och det civila försvaret. Till skillnad från det militära försvaret ankommer ju inte den civila beredskapen bara på en myndighet med en generaldirektör med en avdelad budget att omhänderta, utan ansvaret är fördelat på en mängd olika aktörer. Det är kommuner, regioner, länsstyrelser, hela näringslivet, riksdag, regering och naturligtvis också vi som enskilda medborgare som har ett ansvar för detta.

Det civila försvaret och krisberedskapen är, måste man säga, en väldigt komplex organism. Från riksdagens sida har vi nu en viktig uppgift att följa upp att det stora beslut som fattades av den här kammaren i fjol verkställs i linje med propositionens intentioner.

Vad som därtill behövs, fru talman, tror jag är en större diskussion om samhällets organisering. Det är en diskussion som tangerar ideologiska frågeställningar som synen på staten och synen på det offentliga, det vi har tillsammans.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

USA:s tidigare president Ronald Reagan sa en gång att de nio farligaste orden på det engelska språket är: Jag kommer från regeringen, och jag ska hjälpa dig.

Reagans ord omsattes under 80- och 90-talen i en politik där staten närmast kom att ses som det stora problemet, som ett hinder mellan fria individer och något slags nyliberal härlighet. Över hela västvärlden gick en våg av privatiseringar, avregleringar och stora skattesänkningar, också här i Sverige.

Vad vi däremot ser i dag, inte minst under denna pandemi, är hur oerhört beroende vi är av varandra och hur oerhört beroende vi är av starka, välfungerande institutioner. Ensam är inte stark.

Därför behöver vi, kanske vissa partier mer än andra, kritiskt fråga oss vad privatiseringar och avregleringar av kollektiva nyttigheter har inneburit för vår beredskap. Var det exempelvis rätt att avreglera apoteksmarknaden utan hänsyn tagen till vilken aktör som faktiskt skulle säkerställa läkemedelsförsörjningen i händelse av en kris? Blir sjukvården i en krissituation starkare av att vara uppsplittrad på en mängd mindre aktörer? Är det rätt att sälja ut viktig statlig infrastruktur till högstbjudande?

Man kan inte, fru talman, vara för en stark offentlig sektor i kristid för att sedan vara emot densamma när krisen är över.

Vad som också har blivit kännetecknande för det moderna samhället, och som kan sägas vara samma andas barn, är hur styrmodeller hämtade från tillverkningsindustrin som on demand, just-in-time och lean production har kommit att tillämpas inom en mängd samhällssektorer utan hänsyn till de påfrestningar som en kris eller ett krig medför. Minsta lilla störning i dessa system riskerar att få stora konsekvenser på samhällets funktionalitet.

Det tycks, fru talman, som att vi fortfarande har att förstå hur vi - för att tala marknadslingo - rätt ska prissätta vår beredskap.

Med det, fru talman, och med en förhoppning om en fortsatt diskussion och dialog kring dessa frågor, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Fru talman! Kalle Olsson nämnde i sitt anförande on demand och just-in-time. Jag satt faktiskt och tänkte exakt på de begreppen. När det gäller samhällskritiska system är det naturligtvis riskfyllt att stat, kommun, landsting och andra offentliga verksamheter ägnar sig åt just-in-time och on demand. Samhällskritiska system måste ju ha en robusthet så att de klarar av att leverera det medborgarna behöver.

Därför är det lite med oro jag ser på exempelvis energiförsörjningen i Sverige. Svenska kraftnät kontrollerar inför varje säsong om vi har tillräckligt mycket kapacitet för att klara de värsta kylmånaderna januari och februari. Man tittar och säger: Här har vi ett kritiskt moment. Vad kan vi få från omvärlden, från Norge, Polen och andra? Ja, men det finns tillräcklig kapacitet. Fine.

Sedan får man uppdraget att kolla hur de andra länderna bedömer den kapacitetsbrist som kan dyka upp mitt i vintern. Det visar sig att de hade räknat med samma kapacitetsöverskott. Det vill säga: När vi står där med en snöfattig vinter och en torr sommar kan krisen vara ett faktum.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

I all utveckling vi gör - jag är inte utvecklingsfientlig, tvärtom; vi ska ha en utveckling - måste vi hela tiden tänka på de robusta systemen. De måste alltid funka. Vi måste alltid tänka på det värsta scenariot - inte minst när det gäller energiförsörjningen, för den är ju i många stycken livsviktig för ett kallt land som Sverige.

Hur ser Kalle Olsson, regeringen och det socialdemokratiska partiet på just den biten, att vi måste bygga ett robust energisystem? Visst, vi ska ta höjd för klimatförändringen, men vi måste ändå ha en leverans av energi i Sverige så att vi klarar alla lägen. Jag vill ha ett svar på hur ni ser på den utvecklingen.

Fru talman! Jag kan verkligen hålla med om det Sven-Olof Sällström säger när det gäller vikten av en robust energiförsörjning för att allting annat i samhället ska fungera. I stort sett oavsett vad vi talar om är basen att vi har en säker och robust energiförsörjning.

I Sverige har vi en energimix som ger en stabilitet och en långsiktighet i vår planering. Den ska vi slå vakt om. Vi ska också säkerställa att vi bygger en infrastruktur, vilket är ett arbete som just nu pågår, som stärker överföringskapaciteten över hela landet.

Det finns nog inget enkelt svar på detta, men att vi säkerställer en ökad energiproduktion i Sverige är en oerhört central fråga, liksom att vi säkerställer att vi har överföringskapacitet över landet. Jag kommer själv från ett område i landet där vi har väldigt mycket vattenkraft. Vi ser nu en ökad efterfrågan på energiproduktion i norra Sverige. Oftast handlar diskussionen om att vi ska föra över energi ned till södra Sverige; jag tror att vi i framtiden också kommer att behöva tala mer om hur vi säkerställer en överföringskapacitet norrut i vårt land.

Det är alltså flera frågor som måste omhändertas i detta.

Fru talman! Det Kalle säger här låter bra. Men faktum är ändå att vi har en situation, precis som han säger, där vi behöver mer kapacitet i Sverige. Också omvärlden behöver mer kapacitet för att vi ska nå de klimatmål som vi alla strävar efter. Den kapaciteten finns inte i dag. Det överskottet finns inte när vi har en torr sommar.

Vi har ett Ryssland som levererar en stor del av energin som Tyskland förbrukar i dag. Vi vet att de tidigare har stängt av gaskranen för grannar som inte politiskt lever upp till deras mål. Vi lever i en osäker värld. Vi kan inte ha det så.

Kalle Olsson är ju från Jämtland. Jag har själv bott i Jämtland. Numera bor jag i Västnorrland, i Ånge, tio mil från Östersund. Någonting som oroar mina väljare i Ånge, och säkert också i Jämtland, är att det hos vissa myndigheter och även politiker som Kalle Olssons parti samarbetar med finns en vilja att strypa möjligheterna att använda öppna spisar, vedeldade pannor och kakelugnar. Man har framfört att det ska vara förbjudet att nyinstallera vedeldade spisar för att laga mat. Men - det vet både du och jag - det skulle ju inte funka hos oss. Om du bor i en ensligt belägen by i västra Jämtland, hur skulle du då klara dig vid ett strömavbrott om du inte får elda i din öppna spis eller inte ens har fått installera en öppen spis, en kamin eller vad det nu kan vara?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Kan du lova mig, Kalle Olsson, att de som bor i glesbygd kommer att få elda i sina öppna spisar, använda sina gamla Husqvarnajärnkaminer för att laga sin mat och behålla sin kakelugn för uppvärmning?

Fru talman! Jag kan lova att frågan om en robust energiförsörjning i vårt land är av högsta prioritet. Det framgår också om man läser exempelvis inriktningspropositionen, som vi fattade beslut om i den här kammaren förra året. Det är en helt central del när vi talar om krisberedskap och inte minst civilt försvar.

Jag har själv fyllt upp mitt förråd av ved för kommande vintersäsong. Jag ser fram emot att få använda den veden vid behov. Det är både en källa till värme och ett litet komplement till fredagsmyset, om man får uttrycka det på det sättet. Det är viktigt.

Skämt åsido: Vi måste naturligtvis säkerställa att vi utvecklar de energislag vi har i landet sedan tidigare. Vi måste också naturligtvis jobba vidare för att utveckla vindkraft, vattenkraft, vågkraft, solkraft och så vidare - dels för att det är rätt väg att gå kopplat till den klimatkris som vi befinner oss i, dels för att det är en del i att bygga ett robust samhälle för framtiden.

Fru talman! Jag skulle vilja passa på att ställa tre frågor till ledamoten Kalle Olsson.

Först vill jag ta upp det här förslaget vi hade och som alla partier var överens om i Försvarsberedningen för tre och ett halvt år sedan, nämligen att MSB skulle tillbaka under Försvarsdepartementet. Det skulle vara en viktig del i återuppbyggnaden av det civila försvaret. Hur ligger vi till med det? Det var den första frågan.

Den andra frågan handlar om det här med bränder och civil beredskap när det gäller den delen. Då tänker jag att erfarenheten är, vilket jag var inne på i mitt tal också när det gäller Försvarsmakten, att Försvarsmakten kan hjälpa till men bara om de råkar ha möjligheten att göra det. Är det inte rimligt att de får i uppdrag att planera för att kunna hjälpa till och att man kan hitta ett ersättningssystem som fungerar så att vi kan använda de resurser som vi har?

Den tredje frågan handlar om det här med Sjöfartsverket och deras fina helikoptrar som är typgodkända för att ha en krok under sig och därför skulle kunna vara en viktig del i att kunna bekämpa bränder. Vi vet att det är allra viktigast med bekämpningen initialt, just när det har börjat brinna. Erfarenheten från de här bränderna är att man då måste ha stora resurser. Det är bättre med lite för mycket resurser i början så att man släcker ordentligt och branden inte kan sprida sig vidare. Det borde alltså vara en viktig sak att fixa det här.

Den tredje frågan är därför: Hur går det med Sjöfartsverkets helikoptrar - kommer de att få uppdrag att montera de här krokarna så att helikoptrarna kan vara en del i bekämpningen av nästa skogsbrand? För det kommer ju tyvärr att uppstå skogsbränder igen med tanke på att vi är de som har mest skog i Europa.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! När det gäller den första frågan från Mikael Oscarsson är det ytterst en fråga för statsministern hur han väljer att organisera Regeringskansliet. Vi kan konstatera att i Barbro Holmbergs utredning finns en tydlig styrning där rörande att MSB bör få ett utvidgat mandat och en mer samordnande roll när det gäller att styra det civila försvaret och krisberedskapen.

Sedan är det väl helt enkelt så att oavsett hur man skär korven kommer man alltid att hamna i olika skärningspunkter. Jag tror inte att det finns någon enkel lösning på att samla all kompetens på ett ställe, särskilt inte på det här området där vi egentligen talar om hela samhällets beredskap. Det går inte att stoppa in allt i ett departement, utan här kommer vi alltid att behöva ha samarbete och samordning mellan departement, mellan myndigheter och med det övriga Sverige.

Jag vänder mig lite mot inställningen som hörs från vissa partier och från Mikael Oscarsson om att bara vi gör en organisatorisk förändring kommer allting att lösa sig, för så är det nog inte. Det här är komplexa frågor där väldigt många måste ta ett väldigt stort ansvar och där vi måste jobba tillsammans.

Fru talman! När det gäller skogsbränderna har Sverige på kort tid utvecklat sig till något av en hubb när det gäller skogsbrandsbekämpning i norra Europa. Vi har kommit, måste man säga, väldigt långt på några år. Det var, kan man tycka, en reaktion på de allvarliga händelser som vi såg inte minst under skogsbrandssommaren 2018. På kort tid har vi nu skaffat flygande kompetens för att släcka bränder både med mindre flygplan och med helikoptrar. Vi har därtill också, som Mikael Oscarsson var inne på, militärens resurser och andra resurser.

Fru talman! Jag tror att det kan vara bra att påminna kammaren och svenska folket om att det här förslaget inte var någonting bara från Kristdemokraterna - även om jag ofta talar om det - utan det var någonting som vi alla partier faktiskt var överens om i Försvarsberedningen. Det här var en pelare i det förslag vi hade. Vår tanke var att det måste fungera i en kris men också i ett krig.

Erfarenheten är att det är viktigt med ordergivning, särskilt vid ett sådant skarpt läge. Historiskt har det i alla år före 2014 varit så att man har haft MSB under Försvarsdepartementet. Det här är nog alltså en lite viktigare fråga än att bara tala om hur man skär korven, som var uttrycket som ledamoten var inne på. Jag tror faktiskt att frågan förtjänar en större vikt.

Vi lade fram förslaget att det här inte var någon korvfråga, en obetydlig fråga, utan det var viktigt att få ordergivningen på plats. Sedan är det bra att det har kommit till resurser när det gäller brandbekämpning, men det är ändå så att det har påpekats gång efter annan att när det gäller återuppbyggnad av civilt försvar är detta med helikoptrar centralt. Det är dyrt och är en resurs som få kan ha, det vill säga vi måste ha samma typ av helikoptrar, vara samordnade och vid kriser kunna använda detta maximalt.

Då blir det ändå, fru talman, att jag som en gummiboll kommer tillbaka till frågan: Hur blir det, konkret, med den här lagstiftningen? Kan Försvarsmakten hjälpa till på ett annat sätt nästa gång det brinner så att vi därmed kan använda de resurser vi har? Och hur går det med Sjöfartsverkets helikoptrar - kommer de att få dit de krokar som skulle kunna finnas där så att de helikoptrarna kan hjälpa till?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! Jag utvecklar gärna lite till när det gäller organiseringen av krisberedskapen inom det civila försvaret. Det finns många aspekter på detta.

Mikael Oscarsson pratar om ordergivning. Man ska ändå komma ihåg att vi har en ansvarsprincip som väger tungt i de här sammanhangen. Vi har inte ministerstyre på det sättet, utan vi har självständiga myndigheter som jobbar utifrån instruktioner, förordningar, regeringsuppdrag, budget och så vidare. Det är basen, och det tror jag är viktigt att vi påminner oss om så att vi inte ger intryck av att regeringen ger order och styr exempelvis bekämpning av en skogsbrand, för det är inte riktigt så det fungerar.

Det finns också en annan poäng i detta som jag gärna lyfter fram. Den är att den organisation som vi har i dag, när de här frågorna ligger under Justitiedepartementet, innebär att MSB som hanterar krisberedskap har upparbetade och etablerade relationer mellan handläggare och mellan myndigheterna som sedan är väldigt värdefulla att använda sig av i kris. Det tror jag är någonting som man ska slå vakt om: Relationer som är upparbetade under normala omständigheter ger ett mervärde när krisen är ett faktum.

Fru talman! När det gäller helikopterförmågan hjälper ju Försvarsmakten till. De gör enorma insatser. De har gjort de under de senaste skogsbrandsbekämpningarna och kommer säkert att göra det i framtiden. Det är jag helt övertygad om.

Sedan tror jag, när det gäller det som Mikael Oscarsson var inne på rörande samordning och upphandling av exempelvis helikoptrar i framtiden, att vi har en läxa att göra som land. Vi är ett litet land och behöver nog bli lite bättre på att samordna oss och få ut mesta möjliga effekt när vi gör den här typen av upphandlingar.

Fru talman! När jag flyttade från Jämtland till Stockholm kunde man inte gå till apoteket efter klockan 18. På helgen kunde man inte gå till apoteket. Om något hände fick man vänta till måndagen eller åka till ett jourapotek här inne i stan vid Centralen. Jag tyckte att det var bra. I dag kan man gå till apoteket en ganska stor del av dygnet. Du kan gå dit när du ändå handlar mat. Det tycker jag är fantastiskt bra.

Vi är beroende av varor och tjänster från hela näringslivet. Men det låter som att ledamoten Olsson faktiskt pratar om att de här privata aktörerna inte borde få finnas kvar, för då kan vi inte ha någon beredskap, och alltså måste vi styra över dem. Har jag uppfattat ledamoten Olsson rätt?

Näringslivet, från små, enskilda företagare till stora, multinationella företag, äger resurser som vi är beroende av. Det är inte i dag som det var för 30 år sedan. Vi har utvecklats.

Jag har två frågor om beredskapslager. Vi har väntat väldigt länge på att få fram någonting om det - hur det kan se ut och när vi kan se någon form av sådana lager. Men det dröjer från regeringspartierna. Det utreds och utreds och utreds. Jag läste en artikel häromdagen om att Sverige kanske är landet som utreder ihjäl sig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Jag tror att det är jätteviktigt att vi använder oss av näringslivet och att vi jobbar tillsammans med näringslivet. Försvarsberedningen var också överens om att man behövde ett näringslivsråd för totalförsvaret, men inte heller det har vi sett röken av. När kommer det, ledamoten Kalle Olsson?

Fru talman! Alexandra Anstrell har rätt i att det här i Stockholm snart inte finns ett apotek i vartannat gathörn utan i varje gathörn. Det är så klart en tillgänglighet som många säkert värdesätter. Men jag valde i mitt anförande att belysa frågan framför allt utifrån ett beredskapsperspektiv. Det var trots allt på det sättet att regeringen Reinfeldt, när man för ett antal år sedan avreglerade apoteksmarknaden, glömde bort eller bortsåg från att fördela ett beredskapsansvar. Var det inte ett missgrepp, Alexandra Anstrell? Ser du inga problem med det?

Jag ser stora problem med det. En effekt är att vi nu, när vi bygger upp det civila försvaret igen, får ge utredningsuppdrag för att titta på hur vi ska kunna ta tillbaka den förmågan. Åsa Kullgren, statlig utredare, kom för en tid sedan med förslag på hur vi ska bygga upp en robust läkemedelsförsörjning igen, hur vi ska ta tillbaka beredskapsapoteken igen. Jag tycker att det är väldigt relevanta frågeställningar när vi bygger upp ett civilt försvar. Och jag tycker att det sätt på vilket den dåvarande moderata regeringen hanterade frågan var oansvarigt.

I nästa replik kommer jag gärna tillbaka till näringslivets roll i totalförsvaret. Det är en helt avgörande del. Precis som ledamoten var inne på har samhället förändrats i många avseenden sedan vi senast hade ett civilt försvar. Vi kommer att behöva samarbeta nära och mycket med näringslivet. Jag upplever också att det finns ett starkt engagemang hos näringslivet, inte minst på branschnivå, för att vara involverade och ta ansvar i uppbyggnaden av totalförsvaret.

Fru talman! Jag kan inte tacka Kalle Olsson för svaren, eftersom jag bara fick motfrågor.

Menar Kalle Olsson att vi inte kan bygga upp beredskapslager utan näringslivet? Menar Kalle Olsson att vi ska göra det helt statligt?

Jag undrar också om det här med el, som diskuterades i tidigare replikskifte. I dessa kristider är det många som har flyttat ut på landet. Man väljer att bo där man kanske kan ha en vedspis eller liknande och där man kan hugga sin ved, som Kalle Olsson också har gjort. Man preppar för att klara sig under kris och kanske också krig.

På många ställen, till exempel både Ragunda och Offerdal i Kalle Olssons hemlän, planerar man för stora vindkraftsparker. De skulle stå där och kanske förstöra för dem som har flyttat ut, för dem som har valt att flytta dit för att få ett helt annat boende än tidigare.

Jag undrar om ledamoten Olsson ser att det kan finnas någon minimi- eller maxnivå för hur mycket en kommun ska bidra till elförsörjningen. Mycket av den elförsörjning som skapas i Jämtland, som Kalle Olsson var inne på tidigare, skapas genom vattenkraft. Ska man lägga alla ägg i en korg, eller ska man kunna sprida ut det?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Fru talman! Det här är tjusningen med att hålla på med den här typen av frågor. Vi pratar om vindkraft i Ragunda, och vi pratar om livsmedelsförsörjning och näringslivets roll - en massa olika frågor. Det är jätteroligt och framför allt jätteviktigt.

Jag vill gå tillbaka till det Alexandra Anstrell sa i sin första replik till mig om att det utreds, och det utreds. Ja, tack och lov för att vi har börjat åtminstone utreda och också börjar komma en bit på vägen. Det civila försvaret avvecklades i stort sett helt och hållet. Vi har ett enormt arbete framför oss med att bygga upp den förmågan igen. Vi var en gång i tiden världsledande på området, och nu ska vi bygga upp en förmåga igen.

Det är klart att vi måste utreda. Det måste utredas på längden och tvären. Och det kommer att behövas ännu mer utredningar. Tack och lov för det! Det betyder att vi är på gång och att vi tar det på allvar. Vi gör den största satsningen på det civila försvaret i modern tid. Vi gör den största satsningen på det militära försvaret sedan 50-talet. Det händer nu. Det händer under en S-ledd regering. Vi går nu i rätt riktning. Det är viktigt att slå fast.

När det gäller näringslivets roll redovisade inrikesminister Mikael Damberg så sent som i tisdags om sina dialoger med näringslivet för försvarsutskottet. Kammaren antog också för bara ett par månader sedan en försvarsproposition där det tydligt anges att vi ska inrätta ett tvärsektoriellt näringslivsråd. Det kommer att ske.

En utredning tittade redan 2019 på de här frågorna. Tyvärr måste vi konstatera att den inte gav alla de svar som vi då hade hoppats på. Men arbetet måste fortsätta, inte minst kopplat till försörjningsberedskapen.

Fru talman! I dag debatterar vi samhällets krisberedskap. Vad är då en kris?

På krisinformation.se finns följande information från MSB: "Ordet kris betyder olika saker för olika människor. . En kris hotar grundläggande funktioner och värden som exempelvis elförsörjningen, vår hälsa eller vår frihet. Det kan handla om att väldigt många människor drabbas eller att en händelse får så stora konsekvenser att samhället inte fungerar som det ska. Ibland används begreppet 'extraordinär händelse'. Det är en händelse som avviker från det normala och innebär en allvarlig störning eller en överhängande risk för en allvarlig störning i viktiga samhällsfunktioner. Extrem väderlek - som vi sett flera exempel på de senaste åren - kan vara en extraordinär händelse. - - - Misslyckas de ansvariga med att lindra effekterna av en kris kan allmänheten förlora förtroendet för regering och myndigheter. Det kan i sin tur hota den nationella säkerheten och demokratin."

Där har vi innebörden i begreppet kris, enligt MSB:s definition.

För att kunna göra det som behöver göras, i rätt tid och med rätt insats, behövs en tydlig organisation där alla inblandade myndigheter och andra parter vet vad de ska göra. Vi är bara människor, så vi kommer säkert inte att vara fullt beredda på varje extraordinär händelse som kan inträffa, men vår ambition måste ändå vara att hela tiden förbereda oss för det.

Att vi behöver ha beredskap för olika sorters kriser har blivit tydligt genom åren med enorma skogsbränder, översvämningar och andra extrema väderhändelser. De blir också allt fler eftersom klimatförändringarna gör sig påminda, även i vårt land. Vi behöver också ha beredskap för att hantera flera olika typer av kriser vid samma tillfälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Det har visat sig att vi inte riktigt har den beredskap som vi borde ha. Det har blivit extra tydligt under pandemin. För att vara tydlig: krisberedskapen behöver stärkas, mer än hittills och till och med mer än vi planerar att göra.

Vi har nyss tagit del av utredningen om organisationen av civilt försvar, Struktur för ökad motståndskraft. Här finns många delar som är viktiga att genomföra. Utredningen har utgått från Motståndskraft som kom 2017. Vi vet alla att Sverige har genomlevt flera kriser sedan 2017. De lärdomarna måste vi ta vara på. Det har gjorts till viss del i utredningen, men i remissomgången kommer det säkert att komma fram fler lärdomar som vi behöver ta med oss.

Miljöpartiet anser att det är av största vikt, som utredaren föreslår, att det civila försvaret så långt som möjligt ska bygga på strukturer och processer som redan används, som finns, inom krisberedskapen. Under de bränder, de översvämningar och den pandemi som vi har drabbats av har lärdomar dragits lokalt och regionalt. Det som är väl inarbetat i vardagen har också de bästa förutsättningarna att fungera under ansträngda förhållanden.

Även flera av de större förändringar i organisationen som lyfts fram som förslag kommer att tydliggöra ansvar och leda till snabbare och mer kraftfulla insatser, när och där de behövs.

Vi är bra på organisation i Sverige. När vi tänker till brukar det kunna bli välorganiserat. Och om det är någon gång samhället behöver vara välorganiserat är det vid kriser.

Mat, vatten och värme är grundläggande för våra liv och behöver tillgodoses vid kriser. För att kunna göra det till hela befolkningen är samhället beroende av fungerande elförsörjning, transporter och i allt större utsträckning säkra och fungerande internetförbindelser. Men även med mycket robust infrastruktur och försörjning behövs en buffert vid plötsliga kriser, i form av beredskapslager och egna lager i hushållen.

Livsmedel, sjukvårdsmateriel, läkemedel och bränsle är exempel på varor som behöver finnas i lager för att samhället ska få tid till omställning när handelns mekanismer rubbas. Nuvarande lagerhållning är inte tillräckligt omfattande, och ansvarsförhållandena har visat sig vara oklara. Lagerhållningen behöver därför förbättras steg för steg och hela tiden anpassas till de behov som finns i samhället. Vi har nu bara påbörjat en sådan resa.

En del av lagerhållningen behöver ske centralt i statlig regi, men lager måste också finnas nära människor och verksamheter. Därför behöver alla delar av offentlig sektor samarbeta med näringslivet om lagerhållning av varor som är kritiska för försörjningen.

För att försörjningsberedskapen ska utvecklas ytterligare avser regeringen att tillsätta en utredning om vad en nationellt samordnad försörjningsberedskap bör omfatta samt hur den bör organiseras och finansieras.

Elförsörjningen är avgörande i hela spektrumet, från vardagliga kriser via gråzonsangrepp till konflikt på svensk mark. Att bygga ett robustare elsystem som bättre kan hantera avbrott i försörjningen från de platser i landet som står för en stor del av elförsörjningen kan gå hand i hand med att bygga ett elnät som är anpassat för en hög andel el från vind och sol.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

85 procent av Sveriges befolkning bor i städer eller tätorter. Det medför stora behov av godstransporter. Där har järnvägsnätet en viktig roll, både som transportör av gods och för att snabbt kunna förflytta många människor vid händelse av kris.

Logistikplanering och själva transporterna utförs av tiotusentals privata aktörer. Ett stort antal myndigheter och företag ansvarar för samhällskritisk verksamhet som är beroende av transporter. Det är därför svårt för en enskild myndighet att göra prioriteringen av transporter, och ett system för ansvarsfördelning och fortsatt drift av transportsystemet behöver tas fram.

Miljöpartiet tror av detta skäl att det är viktigt att ta ett helhetsgrepp om transportfrågan och om försörjningstryggheten vid kris och krig på samma sätt som Energimyndigheten i dag tar ett helhetsgrepp om energisystemet. Vad gäller transporter, drivmedel och energi behöver vi också planera utifrån den övergång till elektrifierade vägtransportsystem som förväntas ske de närmaste decennierna.

För att öka självförsörjningsförmågan är det avgörande att svenskt jordbruk kan drivas utan import av insatsvaror. Ekosystemens skydd behöver förstärkas kraftigt. Hav, skog och jordbruksmark behöver ökat skydd så att ekosystemtjänsterna inte kollapsar och försörjningsförmågan inte urholkas.

Just nu ligger vårt fokus på pandemin och de effekter den får och har fått på hela samhället. Men vi behöver också våga tänka tanken att vi behöver ha kapacitet att hantera fler kriser samtidigt.

Miljöpartiet vill åter lyfta upp vatten. Rent vatten, dricksvatten och vatten till att vattna grödor är helt avgörande för ett fungerande samhälle. Vattenfrågan hamnar ofta i skymundan hos oss, för i Sverige har vi alltid haft god tillgång till vatten. Vi har fortfarande tillgång till vatten, men vi har genom åren också tagit det för givet och varit oförsiktiga.

I dag är vissa vattentäkter och dricksvattenbrunnar förorenade av PFAS eller bekämpningsmedel. Många kommuner har enorma investeringsbehov för reparation och underhåll av vattenledningar. Flera avloppsreningsanläggningar är placerade så att de vid översvämningar kan brädda över orenat avloppsvatten och kontaminera dricksvatten. Vi vet att vatten kan kontamineras ganska enkelt i dag. Vi vet också att bristen på vatten, vid extrem torka som den vi upplevde för några år sedan, sätter igång en händelsekedja som blir svårhanterlig: inget foder till djuren, som måste slaktas, och inte tillräcklig kapacitet på slakterier.

Mycket behöver alltså adresseras inom området vatten. Väldigt mycket av arbetet kan bedrivas med hjälp av naturens ekosystem och dess ekosystemtjänster. Tillsammans med naturen har vi stora möjligheter att få renare vatten och bättre vattenhållande förmåga i våra marker. Vattentäkterna behöver skyddas mot föroreningar. Fler våtmarker behöver anläggas för att förbättra vattenreningen och hålla kvar vattnet i markerna vid torka. Fler reservvattentäkter behövs, och dessa behöver göras redo för att tas i drift med kort varsel.

Räddningstjänsten är den viktigaste resursen för snabba insatser vid olyckor, mot bränder och vid översvämningar. Räddningstjänsten behöver förstärkas och rekryteringen av deltidspersonal behöver underlättas så att en god krisberedskap alltid finns i hela landet. Räddningstjänsten är en central del i totalförsvaret. En väl fungerande räddningstjänst stärker alla andra delar av totalförsvaret.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Samhällets beredskap är också helt beroende av arbetet som görs inom de olika frivilligorganisationerna. För att kompetens och resurser inom de olika organisationerna ska kunna nyttjas fullt ut vid exempelvis höjd beredskap behöver roller tydliggöras i relationen mellan olika aktörer. I det arbetet har MSB en viktig roll. De frivilliga försvarsorganisationerna får en utökad roll i totalförsvaret, och de välkomnar att deras möjligheter att bidra till totalförsvarets förmåga stärks långsiktigt.

Med detta yrkar jag bifall till förslaget i betänkandet.

Fru talman! Camilla Hansén lyfter upp många viktiga perspektiv i sitt inlägg. Jag vill ställa några frågor utifrån det som nämndes om att i ökad omfattning skydda bland annat skog och jord. En av utgångspunkterna i arbetet med att stärka totalförsvaret och öka vår grundläggande beredskap och försörjningsförmåga handlar om att ta vara på naturresurserna på ett hållbart och klokt sätt. Vi måste inte minst stärka den lokala företagsamheten. Utifrån detta perspektiv är skogsägandet och skogsbruket långsiktigt avgörande för att vi ska kunna minska vår sårbarhet och vårt beroende av import av bränslen.

Det här är en andemening i det motståndskraftsarbete som vi har jobbat med i Försvarsberedningen. Det är inte minst ur ett krisberedskapsperspektiv också viktigt att ge förutsättningar till det lokala företagandet och ägandet att kunna utvecklas. Detta behövs för att man ska kunna få fram bränslen och energimöjligheter så att sårbarheter minskar och robustheten ökar.

Hur får Miljöpartiet ihop det här med sin syn på ägande och skogsfrågor framöver? Det gäller även de svåra frågor om vattenskydd och vattenkraft som nu behandlas. Den småskaliga vattenkraften är i sig en viktig resurs i händelse av kriser. Genom den kan elförsörjningen fungera utlokaliserat i hela landet.

Det finns mängder av frågor som måste sättas in i ett helhetsperspektiv. Jag vill ställa dessa frågor eftersom ledamoten tog upp att det behövs ett ökat skydd. Det tolkar jag som att man ska minska användningen av skogen.

Fru talman! Skogspolitiken är en viktig fråga för Miljöpartiet och likaså ekosystemtjänster. Vi behöver ha ett hållbart ekologiskt system. Det är nödvändigt för att vi till exempel ska kunna producera tillräckligt med livsmedel i landet.

Daniel Bäckström tar också upp frågan om energi och energitillgång. Där vi kan använda bioenergi till bränsle är det klokt, särskilt i händelse av en kris. Då slipper vi vara beroende av exempelvis import av olja.

Det som karakteriserar Miljöpartiets syn på skogen är helhetsperspektivet. Man ska kunna äga och förvalta sin skog klokt inför framtiden. Vi ska kunna använda skogen för det vi behöver, men det måste finnas en sund balans. Om vi överutnyttjar det som skogen eller jorden har att ge sätter det i längden obönhörligen krokben för oss när vi ska bygga upp ett starkt och resilient samhälle.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Samhällets krisberedskap

Ledamoten väcker många viktiga frågor om hållbarhet i sin kommentar.

Fru talman! Vi behöver kunna hålla dessa frågor parallellt i ett långsiktigt perspektiv. Mycket av försvarsarbete och krisberedskapsarbete liksom den grundläggande vardagsberedskapen bottnar i att vi har livskraftiga företag runt om i hela landet. Vi har resurser runt om som kan vara behjälpliga i att hantera kriserna. Det såg vi inte minst vid skogsbrandsbekämpningen 2018 men också dessförinnan.

Då är nyckeln för dessa entreprenörer, dessa markägare, att kunna utveckla sina verksamheter och ha förutsättningar att veta vad som gäller långsiktigt. Det är stora frågor i luften just nu. Det här kan ha bäring på vår förmåga att lösa våra beredskapsutmaningar framöver, så det är oerhört viktigt att vi i riksdagen är tydliga men också gör det vi kan för att ge goda förutsättningar till dessa markägare. Det som man bör ha i fokus är äganderätten, brukanderätten och möjligheten att inom den här balansen utveckla och producera mer. Det görs jättemycket fina insatser för att främja näringen. Därför ställer jag de här frågorna utifrån inlägget om att skydda mer. Då är logiken i hur man får ihop helheten en relevant fråga.

Vi har ju återkommande de här praktiska försvars- och totalförsvarsdiskussionerna i utskottet. I dag diskuterar vi krisberedskap, och då är detta en viktig pusselbit i hur man ska få ihop den praktiska helheten långsiktigt och främja den lokala utvecklingen.

Jag tackar för svaret, men vi får återkomma med mer i de här frågorna, tror jag.

Fru talman! Jag håller helt med Daniel Bäckström om att det finns stora och viktiga frågor som man behöver fundera på när det gäller skogen och hur vi använder och skyddar den på bästa sätt. Det handlar verkligen om att vara "inom den här balansen", som ledamoten nämnde. Det här är frågor som vi kommer att diskutera mer och mer under våren när det gäller Skogsutredningen och behandlingen av den.

Jag skulle också vilja understryka något som jag nämnde flera gånger i mitt huvudanförande, nämligen vikten av näringslivets olika aktörer när det gäller beredskapen. Där ingår skogsägare, jordbrukare och hela spektrumet av näringslivet i samhället.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 14.)