Skärpt straff för gravfridsbrott

Fru talman! I alla tider och i alla kulturer har människan haft riter kring de döda.

Alla som varit på en begravning vet vad som händer vid smörgåstårtan. Helt plötsligt tittar små ljusstrålar in i det kompakta mörkret. Helt plötsligt får även de roliga minnena plats i rummet. Ibland kan till och med förlösande skratt höras. Något har plötsligt skett. Sorgen byter skepnad. Kroppen övergår till minne. Det finns ett före och ett efter men inget tillbaka.

Vi människor har behov av riterna kring de döda. Men vi levande har ofta även ett behov av att känna tryggheten att vi kommer att tas om hand med respekt den dagen vi dör. Vi skriver kanske några rader om vem som ska hålla i begravningen eller vilken musik som ska spelas.

Respekten för den döde är på samma gång respekten för den en gång levande och de efterlevande. Den som skadar en död kropp sårar på djupet de redan sörjande. Den som skändar en död skändar också livet.

Fru talman! Tillämpningsområdet för griftefridsbrottet har varit oförändrat sedan det infördes i brottsbalken 1965, och straffskalan har inte ändrats sedan 1993.

Samtidigt har den djupt rotade vördnaden inom oss inför den döda kroppen inte avtagit i styrka. I stället har lagstiftning gett uttryck för kraftigare reaktioner mot angrepp på någons liv, hälsa och trygghet och den personliga integriteten.

Även det lidande som drabbar närstående till brottsoffer har fått allt större betydelse i rättsutvecklingen, exempelvis genom utvidgningen av rätten till anhörigersättning. Vidare har vikten av att den enskildes vilja respekteras även efter döden lyfts fram, till exempel i regelverken om transplantation och obduktion.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Fru talman! Det finns därför fog för en skärpt syn på allvarliga fall av brott mot gravfriden. Griftefridsbrottets nuvarande straffskala ger inte tillräckligt utrymme för att i alla situationer kunna döma ut ett straff som står i proportion till brottets allvar.

Det förslag vi diskuterar i dag innebär att straffbestämmelsen om brott mot griftefrid kompletteras med en särskild straffskala för grovt brott. Straffet för grovt brott föreslås vara fängelse i lägst sex månader och högst fyra år. De olika svårhetsgraderna av brottet ska betecknas gravfridsbrott och grovt gravfridsbrott.

Vid bedömningen av om ett brott är grovt ska det särskilt beaktas om gärningspersonen tillfogat ett lik svår skada eller om gärningen inneburit omfattande förstörelse eller annars varit av särskilt hänsynslös eller farlig art. Vidare föreslås att försök till gravfridsbrott samt försök, förberedelse och stämpling till grovt gravfridsbrott ska vara straffbart.

Fru talman! Det finns motioner i det här ärendet som föreslår att kvalifikationsgrunderna för grovt gravfridsbrott ska utökas till att även omfatta situationen då hanterandet av en avliden människas kropp försvårar en brottsutredning.

Jag anser att regeringens förslag har tagit hänsyn till detta. Vid bedömningen av om ett gravfridsbrott är grovt ska det enligt regeringens lagförslag bland annat särskilt beaktas om gärningen varit av särskilt farlig art.

Som exempel på gärningar som normalt bör kunna medföra att brottet bedöms som grovt anges i propositionen att gärningspersonen har hanterat den avlidnes kropp på ett sätt som innebär att dödsorsaken inte kan fastställas eller att utredningen av ett misstänkt brott på annat sätt försvåras.

Fru talman! I övrigt anser vi att regeringens förslag skärper lagstiftningen vad gäller gravfridsbrott på ett balanserat och väl avvägt sätt, varför vi inte stöder de motioner som vill höja straffen ännu mer.

Med det yrkar jag bifall till reservation 2.

(Applåder)

Fru talman! Regeringen har lagt fram förslag om att modernisera lagstiftningen om brott mot griftefriden genom att dels byta namn på brottet och dels höja straffen och gradindela brottet.

Moderaterna har tidigare motionerat om detta. Vi välkomnar därför propositionen. Dock tycker vi att förslagen tyvärr inte motsvarar den allvarlighet som vi menar finns inbyggd i det som nu kallas gravfridsbrottet.

Fru talman! Moderaternas förslag på området har framför allt handlat om situationen då en eller flera personer som inledningsvis misstänks för mord i ett senare skede "bara" misstänks för brott mot griftefriden på grund av bevissvårigheter.

Situationen blir särskilt kännbar när det gäller brott i nära relationer. Om enbart en kroppsdel och inte hela kroppen återfinns är det ibland svårt att fastställa dödsorsak och därmed döma någon för mord.

I situationer där hanterandet av kroppen har gjort det svårt att fastställa dödsorsak och därmed försvårat en utredning om brott uppfattas nuvarande lagstiftning inte alls motsvara den allmänna rättsuppfattningen om proportionerliga straff.

Låt mig utveckla det. Moderaterna vill just på grund av detta att den nya lagstiftningen om gravfridsbrott ska innehålla strängare straff för grovt brott. Straffskalan för grovt brott bör motsvara den för grov mened, det vill säga mellan två och åtta års fängelse. Eftersom även det grova menedsbrottet syftar till att försvåra en utredning av brott är det rimligt att dessa två brott har samma straffskala.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Fru talman! Det är också viktigt att situationen när en död kropp har hanterats på ett sätt som försvårar utredningen av brott uttryckligen finns med som rekvisit för grovt brott i lagtexten.

I regeringens förslag saknas detta som rekvisit för grovt brott. I stället framgår det av propositionen att förhållandet att gärningsmannen har hanterat den avlidnes kropp på ett sätt som innebär att dödsorsaken inte kan fastställas eller att utredningen av ett misstänkt brott på annat sätt försvåras normalt ska kunna medföra att brottet bedöms som grovt. Normalt ska det kunna medföra det. Men Moderaterna menar att det inte finns något som helst skäl att ge utrymme för att bedöma en sådan handling som icke grov. Vi vill inte lämna något utrymme för rättstillämpningen att bedöma den som ett brott av normalgraden.

Låt mig ta ett exempel. För fyra år sedan friades en man för mord, men han dömdes för brott mot griftefriden till fängelse i två år. Frun, som det gällde, hade anmälts saknad, men inte av mannen. Han deltog själv i sökinsatsen med Missing People och funderade på var hon kunde vara någonstans. Men så småningom riktades brottsmisstankarna mot mannen själv, och han berättade till slut att de bråkat och att frun dött av en olyckshändelse. Sedan gömde han hustruns kropp i sovrummet. En vecka senare ska han ha styckat kroppen, och delar av den ska han dessutom ha eldat upp på grillen. Alla kroppsdelar hittades inte, och dödsorsaken kunde därför inte fastställas. Han dömdes alltså till två års fängelse för brott mot griftefriden.

Catrine da Costa är ett känt namn, tyvärr. Vid hennes död kunde på liknande sätt ingen ställas inför rätta eftersom dödsorsaken inte kunde fastställas. Det kunde däremot fastställas att två personer styckat kroppen.

Det finns många sådana här exempel på hur män har styckat och skändat kroppen av en kvinna, som de i många fall varit närstående, och sedan bara dömts för brott mot griftefriden till ett relativt lågt straff.

Moderaterna vill att detta aldrig ska upprepas. Det får vara nog nu. Det ska inte gå att komma undan med några år i fängelse genom att stycka kvinnors kroppar så att dödsorsaken inte kan fastställas. I de fallen måste det utgöra grovt brott mot gravfriden.

Den fråga som ska ställas är varför Vänsterpartiet, Centerpartiet och Socialdemokraterna är emot detta. Varför vill inte dessa tre partier att om någon försvårar en utredning av dödsorsak ska detta alltid utgöra grovt brott? Det ska inte finnas något utrymme för en annan bedömning vid rättstillämpningen. Varför kan man inte ställa upp på det förslaget?

Fru talman! Ytterligare en kvalifikationsgrund för grovt brott bör vara upprepad brottslighet. Det är inte tillräckligt att detta beaktas inom ramen för straffvärdesbedömningen. Det är nämligen inte helt ovanligt att kyrkogårdar och gravar vid upprepade tillfällen vandaliseras och skändas.

Låt mig även här ta ett exempel: Ebba Åkerlunds grav. Ebba Åkerlund var elva år gammal när hon mördades av terroristen Rakhmat Akilov. Hennes grav på den kyrkogård där hon ligger begravd har vid flera tillfällen blivit vandaliserad av en och samma man. Brottet kunde klaras upp för att Ebbas pappa tog mannen på bar gärning. Mannen dömdes till två månaders fängelse för bland annat brott mot griftefriden. Det är väl uppenbart för alla att det i detta fall inte motsvarar allvaret i brottet. Dessutom tycker vi från Moderaterna att den dömde mannen borde kunna portas från kyrkogården och att man bör kunna utfärda ett så kallat tillträdesförbud.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Med detta sagt står Moderaterna bakom alla sina reservationer. Vi är glada över att det finns tillkännagivanden och att vi har fått en bred majoritet för straffskärpning för grovt brott. Jag yrkar bifall till reservation 3.

Fru talman! Vad är brott mot griftefrid? Det frågade den 14-åriga praoelev som hänger med mig den här veckan, när jag häromdagen lät henne läsa det betänkande som vi avhandlar här i dag. Hon är knappast ensam om att ställa sig den frågan, och hennes undran visar väl med all önskvärd tydlighet att den straffbestämmelse som det här betänkandet handlar om är daterad - den härrör från en annan tid. Brott mot griftefrid är ett brott som faktiskt fanns i brottsbalken redan när den infördes på 1960-talet. Och den senaste ändringen av bestämmelsen skedde för nästan 30 år sedan.

Men snart kommer vi inte att behöva försöka förklara vad griftefrid är, för nu ändras straffbestämmelsen så att brottet i stället kommer att benämnas gravfridsbrott. Och det är just detta det handlar om, brott mot gravfriden. Den som behandlar de döda eller den plats där de döda fått sin sista vila på ett skymfligt, skändande sätt ska straffas. Det kan handla om att ge sig på och förstöra själva gravplatsen och de symboler som finns där eller att angripa den avlidnes kropp eller resterna av den - ett agerande som förstås ofta är oerhört smärtsamt för den dödes anhöriga.

Fru talman! Den senaste ändringen av den här straffbestämmelsen, som skedde för 30 år sedan, innebar att maxstraffet för brottet höjdes från sex månaders till två års fängelse, en markering om att samhället såg allvarligt på detta brott. I samma veva fanns det även förslag om att införa ett grovt brott, med fängelse på upp till fyra år i straffskalan, något som skulle ha inneburit en ännu tydligare markering från samhällets sida. Men tyvärr blev det inte något av det förslaget. I stället har det dröjt fram till i dag innan vi kunnat klubba igenom ett införande av grovt gravfridsbrott i brottsbalken. Det är verkligen på tiden.

De senaste åren har några rättsfall där det förekommit en oerhört skändande och skymflig hantering av den dödas kropp fått stor uppmärksamhet. Louise Meijer redogjorde ganska detaljerat för ett av dessa fall. I det fall som hon redogjorde för ansåg domstolen att hanteringen var så förkastlig att den befintliga straffskalan för brottet inte räckte till. Tingsrätten fick i stället nöja sig med att döma ut maxstraffet på två års fängelse, ett straff som fastställdes av hovrätten.

I och med den ändring som nu sker kommer domstolarna att kunna döma ut ett straff på upp till fyra års fängelse för grovt gravfridsbrott. Det är mycket välkommet att det nu går att döma ut ett dubbelt så långt fängelsestraff som det straff som de frustrerade domarna i tingsrätten kunde döma ut i det nyss nämnda fallet.

Centerpartiet tycker även att det är bra att det finns en stor spännvidd i den föreslagna straffskalan, som börjar på sex månaders fängelse för grovt brott. Det som kan kvalificera ett gravfridsbrott som grovt utgörs nämligen av en rad helt olika omständigheter. En av de saker som nämns i bestämmelsen om att kvalificera det som grovt brott är omfattande förstörelse. Det innebär i praktiken att den som gått in på en kyrkogård och vält flera gravstenar och klottrat på dem kan dömas för grovt gravfridsbrott. Så allvarligt anses detta skändliga beteende vara. Och det är bra.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Men det visar också att det grova brottet omfattar helt olika typer av skymfligt beteende - från förstörelse av gravplatser till att stympa och elda upp delar av en död människas kropp så att dödsorsaken inte längre går att fastställa. Med den föreslagna straffskalan för grovt brott finns utrymme för att ge sådana handlingar helt olika straffvärden.

Fru talman! En anhörig som drabbats av följderna av ett grovt gravfridsbrott orsakas förstås ett oerhört lidande. Och de brott som innehåller makabra inslag ger ofta braskande rubriker i medierna. Rubriker som innehåller ordet "styckmord" väcker starka känslor. Vi politiker ska förstås visa medkänsla med brottsoffer, men braskande rubriker och nog så upprörda känslor bör inte vara styrande för de politiska beslut vi fattar.

Vi har visserligen haft några väldigt uppmärksammade fall på senare år, men faktum är att under en tioårsperiod, från 2010 till 2020, lagfördes totalt 94 fall av det brott vi pratar om i dag, som fram till nu hetat brott mot griftefrid. De flesta som dömdes för brottet var inte personer som mördat och styckat en kropp, utan de hade på helt andra sätt vanvördat de döda och platsen för deras sista vila.

Utskottets majoritet anser att straffet för grovt gravfridsbrott bör motsvara straffskalan för grov mened, det vill säga fängelse i lägst två och högst åtta år, och anger som skäl att "båda brotten ofta syftar till att försvåra utredningen av allvarlig brottslighet". Att använda ordet "ofta" i det sammanhanget är - som den statistik jag nyss redogjorde för visar - faktiskt inte rättvisande. Att basera lagstiftning på enstaka fall som fått mycket uppmärksamhet, i stället för på en välgrundad analys av verkligheten, är något som vi i Centerpartiet inte sympatiserar med - tvärtom.

Gravfridsbrottet återfinns i 16 kap. brottsbalken tillsammans med andra brott som anses hota allmän ordning. Mened återfinns i kapitlet dessförinnan tillsammans med andra brott som typiskt sett anses hota grunderna för tilltron till vårt rättsväsen. De typiska skyddsintressena gällande mened och gravfridsbrott skiljer sig alltså åt. Centerpartiet anser att den straffskala som föreslås i propositionen är väl avvägd. Jag yrkar därför bifall till reservation 1.

Fru talman! Malin Björk och jag delar i mångt och mycket samma bild, men på vissa punkter skiljer vi oss åt. Det första jag reagerade på i Malin Björks anförande var att starka känslor och bombastiska rubriker inte ska vägleda oss i vår lagstiftningsprocess eller i de politiska positioner som vi intar. För mig är det där en beskrivning av vilken inställning domstolen, som ska avgöra om ett brott har begåtts, ska ha. Men politik är för mig hjärta, själ, känslor och rätt och fel. Allt det är politik. De starkaste känslorna tror jag därför tar sig uttryck i det politiska arbetet.

En annan sak som jag reagerade på var beskrivningen att detta sker i enstaka fall. Det handlar om att kvinnor faller offer för män som dödar dem på ett sätt som man inte kan fastställa. Sedan har deras kroppar skändats, styckats, bränts och hanterats på ett sätt som är fruktansvärt. Det är tyvärr inte enstaka fall. Catrine da Costa, Linda Chen - man kan rabbla upp många fler namn i fall där detta har inträffat. Att vi inte ser till att ha en straffskala som motsvarar allvarligheten i den brottsligheten tycker jag inte är en särskilt bra politik.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Herr talman! Jag delar självklart Louise Meijers syn att politiken ska innehålla hjärta. Politiken ska innehålla hjärta och hjärna. Politiken ska göra avvägningar som bygger på medkänsla, klokskap, analys av sakförhållanden och proportionalitet.

Som politiker menar jag att vi har ett ansvar att inte bara springa på de braskande rubrikerna. Braskande rubriker om till exempel ett styckmord leder tanken till att det har begåtts ett mord, att en kropp har styckats och att personen som gjort det inte kan dömas för mordet. Men det vi ska göra som politiker är ju att ge åklagare och domstolar verktyg att med den bevisning som finns kunna åtala och döma den person som begått en gärning. Om vi springer iväg och pratar om att ett mord har begåtts, när domstol inte funnit bevisat att det begåtts, menar jag att vi är farligt ute i populistiska marker. Då pratar vi om något som en domstol inte finner belagt, men själva påstår vi ändå att det är vad som har hänt. En sådan politiker vill i alla fall inte jag vara.

Herr talman! Bakom rubrikerna finns det ju ett brottsoffer. Bakom de rubriker som Malin Björk pratar om är det ofta en kvinna som har levt i en nära relation med en man.

Jag kan inte förstå, herr talman, hur det kan vara att ha hjärna att motsätta sig att man kan höja straffskalan upp till åtta år, så att det i vissa fall blir möjligt att ge ett proportionerligt straff för en gärning som innebär ett försvårande av en brottsutredning och ett försvårande av fastställande av dödsorsaken. Det är för mig inte förnuftigt. I den straffskala som en majoritet av utskottet föreslår finns det ju ett utrymme att döma för både mindre grova gärningar och mycket grova gärningar.

Att man inte vill föra politik utifrån rubriksättningar i Kvällsposten tycker jag är ett märkligt argument för att inte ställa sig bakom detta, för i vissa fall är det så att proportionaliteten och allvarligheten inte motsvaras av nuvarande straffskala och regeringens förslag. Varför vill inte Centerpartiet öka straffskalan till mellan två och åtta års fängelse för grovt brott mot gravfriden? Detta är vad en majoritet, till och med Vänsterpartiet, står bakom.

Herr talman! Det som Louise Meijer väljer att inte säga är att den straffskala som Moderaterna föreslår, och som ska börja på två års fängelse, innebär att den som skändar en kyrkogård genom att välta några gravstenar och rita nog så förhatliga symboler på dem ska dömas till ett strängare straff än en man som har misshandlat, slagit och systematiskt kränkt sin hustru i flera års tid. Det är faktiskt konsekvensen av Moderaternas förslag.

Louise Meijer pratar i det här fallet om att skydda kvinnan, som det ofta är. Då undrar jag över hur Louise Meijer och Moderaterna tänker kring proportionaliteten. Ett annat lagförslag, som handlar om sexualbrott, var uppe i Lagrådet för någon månad sedan. Lagrådet kommenterade särskilt detta med att politiken kanske ibland borde ta ett steg bakåt och titta på helheten i stället för på detaljer. Jag som jurist - jag vet att Louise Meijer också är jurist - har stort förtroende för de personer som sitter i Lagrådet, och jag tycker att det finns anledning att lyssna till sådana kommentarer.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

(Applåder)

Herr talman! Riktigt grova brott rör upp känslor, särskilt när det finns funktioner i lagstiftningen som gör att personer som har begått de mest otänkbara brott inte får det straff som rimligen står i proportion till brottets grovhet.

Det finns alltför många fruktansvärda brott som visar på just det. Linda Chens och Vivian Hultbergs förövare blev inte dömda för mord utan för brott mot griftefriden. I fallet med den unga flickan Wilma Andersson blev förövaren dömd till mord och brott mot griftefriden.

Tyvärr går det att dra paralleller mellan de här fallen. Kvinnor har mördats, och de döda kropparna har skändats på olika sätt. Jag tänker inte gå in på detaljer. Om bevismaterial förstörs, i det här fallet kroppen, blir det oerhört mycket svårare för en domstol att fastställa dödsorsaken. Då kan förövaren i stället för att fällas för mord dömas för gravfridsbrott, vilket återkommande har skett.

Straffet för gravfridsbrott har inte ändrats på nästan 30 år. Nu kommer ett brott om grovt gravfridsbrott att införas och straffet höjas, och det är väldigt bra.

Jag kommer att argumentera för varför det är bra att riksdagen gör ytterligare en markering genom ett tillkännagivande om att höja straffet för gravfridsbrott och likställa straffskalan för det med mened. Mened är att ljuga för rätten under vittnesförhör för att försvåra utredning och rättegång - precis som det är att försvåra utredningen av brottet genom att skända, förstöra och göra sig av med en död kropp för att dölja brottet.

Vänsterpartiet anser att skillnaden mellan ett straff för mord och brott mot gravfriden behöver minskas mer än vad regeringen nu föreslår. Det är stötande att gärningspersoner ska dömas för ett lindrigare brott genom att förstöra bevisning och försvåra utredning.

I vissa fall har hanteringen av kroppen medfört att mord inte kunnat bevisas då obduktionen inte kunnat fastställa säkert hur offret dött. Då är det svårt för åklagaren att inför rätten bevisa att offrets död orsakats av ett uppsåtligt handlande.

Att bevisa något bortom rimligt tvivel är bra och något som vi politiker ska försvara. Samtidigt ska vi laga hål i lagstiftningen som utnyttjas av personer som har begått det allra grövsta brottet och tagit en annan människas liv. Men då behövs ytterligare en straffskärpning för att mer tydligt likställa skändning av en kropp med mened. Då hamnar brotten på en mer likvärdig straffskala, vilket är mycket rimligare.

Herr talman! Inför denna debatt läste jag tingsrättens domar i de fall som jag tidigare nämnt. Det är fruktansvärd läsning men ger också insikter om hur svåra domstolsprocesser är.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Jag vill därför understryka vikten av att förundersökningar går rätt till. Det är en svår konst och verkligen inte mitt specialområde, men jag noterar att en erfaren kriminaltekniker i ett av fallen var kritisk till att rättsläkaren inte definierat hur kroppsdelar avlägsnats och med vilka verktyg och att fingeravtryck och dna-spår har återkallats.

Lagändringen behövs och är bra, men den kunskap som behövs för att utreda sådana här händelser kräver enorm kompetens och erfarenhet, särskilt då rekvisitet bortom rimligt tvivel ska uppfyllas.

Det är inte heller möjligt att fälla en tilltalad endast därför att rätten inte kan se någon annan tänkbar gärningsman. Det krävs bevisning som direkt binder den tilltalade till gärningen, för domstolens avgörande ska ske via en bedömning av de enskilda bevisen och inte bygga på ett helhetsintryck av materialet.

Herr talman! För att starka känslor inte ska ta över när vi möter dessa fruktansvärda fall måste lagstiftningen vara robust och välfungerande och polisens kompetens stor. Jag är nöjd med dagens tillkännagivande och hoppas att regeringen raskt arbetar vidare i den riktningen.

Herr talman! Det är glädjande för mig som moderat att tillsammans med Vänsterpartiet ha fått igenom ett tillkännagivande om högre straff för brott mot i inte så få fall kvinnor.

Jag känner mig dock lite konfunderad eftersom Vänsterpartiet såvitt jag vet vill avskaffa livstidsstraffet. Det skulle innebära att om en person döms för mord och inte för brott mot gravfriden ska samma person, som Vänsterpartiet med detta tillkännagivande vill straffa hårdare, straffas mindre. Den logiken får jag inte riktigt ihop.

Men min fråga handlar om ställningstagandet när det kommer till grovt brott. Moderaterna vill att det alltid ska utgöra grovt brott om man genom sitt agerande försvårar en utredning om ett dödsfall. Vänsterpartiets intention är densamma, men då förstår jag inte varför man inte ställer sig bakom Moderaternas förslag om att detta alltid ska utgöra grovt brott och att det inte ska finnas något utrymme för domstolen att inte bedöma det som grovt brott.

Varför intar Vänsterpartiet denna position när man i realiteten verkar vilja ungefär samma sak? Varför lämnar man det till rättstillämpningen att avgöra?

Herr talman! Ledamoten och jag tycker likadant, till skillnad från Socialdemokraterna. De har nog inte förstått vilket bra förslag vi lägger fram och vilka hål i lagstiftningen som vi faktiskt kan täppa igen genom detta tillkännagivande. Nu kan vi se till att de, oftast män, som har begått fruktansvärda brott inte får lägre straff när de förstör bevis. Jag tycker att det är väldigt bra att vi göra detta tillsammans.

Det jag och Vänsterpartiet inte kan stödja är det Moderaterna lägger fram om kvalifikationsgrunderna för brottet. Vi tycker inte att det sättet att lagstifta är så bra utan lite gammaldags. Lättförklarligt specificerar man i lagstiftningen vad som ska ingå för att någon ska kunna dömas för brottet. Numera har man ändrat sättet att lagstifta. Vänsterpartiet tycker att det är bättre att se i vilket sammanhang brottet begåtts och att kvalifikationsgrunder därför blir för avgränsande och skapar mer problem än det löser.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Jag kan koppla det till vårt resonemang om att vi vill se ett strängare straff men att vi till skillnad från Moderaterna, som skriver två till åtta år, inte vill skriva hur många år i fängelse detta nya brott ska ge. Vi vill att detta utreds vidare så att det kan landa i en lagstiftning som faktiskt fungerar i verkligheten.

Herr talman! Ibland gör vi politiker saker svårare än de är. Lättförklarligt, sa Linda Snecker, och lättförklarligt går Moderaternas förslag ut på att man i lagtexten skriver in vad som krävs för att det ska utgöra grovt brott. Detta är inget ovanligt. I lagstiftning preciserar man ofta detta och även när det gäller grovt gravfridsbrott. Det som saknas här är att ett försvårande av utredningen av ett dödsfall alltid ska utgöra grovt brott. Detta har man inte lagt in kvalifikationsgrunderna.

Moderaterna föreslår att man ska göra det, men Vänsterpartiet tycker inte det. Det innebär i praktiken att Vänsterpartiet lämnar en lucka öppen, en lucka som man i anförandet sa skulle stängas. Men i och med att man inte ställer sig bakom Moderaternas förslag fortsätter man att lämna luckor i lagstiftningen. Då kan situationen upprepas där en person trots intentionen inte döms för grovt brott.

Det är väl bättre att vi politiker säger och gör det vi tycker så att vi får det resultat vi vill ha. Om alla dessa tre kedjor hänger ihop kommer vi att få en verklighet med straff i enlighet med vår intention. Det behöver inte vara svårare än så. Ändå säger Vänsterpartiet nej till ett förslag vars intention de ställer sig bakom. För mig är detta helt ologiskt. Jag förstår faktiskt ingenting.

Jag frågar igen: Hur kommer det sig egentligen att Vänsterpartiet inte ställer sig bakom vårt förslag?

Herr talman! Jag tror att ledamoten Meijer visst förstår. Låt mig citera min kära kollega Gudrun Nordborg, som brukar säga till mig att juridik är frusen politik. Det här är ett väldigt gott exempel på det - att vi faktiskt tolkar juridik på olika sätt beroende på vilken politisk utgångspunkt som vi har.

Jag är inte helt övertygad om Louise Meijers argument att vi brukar lagstifta på det här sättet med kvalifikationsgrunder och olika listor. Jag kan på många sätt förstå varför Moderaterna vill ha in detta i lagstiftningen. Det är ett mer konservativt och fyrkantigt sätt att se på hur man kan forma juridiken, men jag blir ännu mer övertygad om att vi inte ska ha det så. Vi ska ha en modern och välfungerande lagstiftning.

Det finns luckor i lagen som vi måste täppa till, vilket vi gör tillsammans i tillkännagivandet, som jag hoppas att regeringen börjar arbeta med. Men om vi på riktigt ska täppa till luckor i lagen måste vi se till att förundersökningarna fungerar och att det finns poliser med lång erfarenhet som kan hantera all den tekniska bevisning som behövs för att döma en person för detta fruktansvärda brott.

Jag tycker inte att vi ska ställa Åklagarmyndigheten inför en lagstiftning där man i princip ska fylla i olika checklistor för att kunna lämna in en stämningsansökan. I stället vill jag och Vänsterpartiet se en utredning av vilka straffskärpningar som behöver göras för att täppa till det som vi ser är ett problem i lagstiftningen och komma tillbaka till riksdagen med ett förslag om det. Detta tror jag är ett bättre sätt att lagstifta på än att med politisk övertygelse trycka in saker som sedan kanske inte fungerar.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Herr talman! Otryggheten breder ut sig på många olika områden i dagens Sverige.

Denna otrygghet söker sig nu också in på kyrkogårdar och gravplatser trots att det är en plats där man bör röra sig med respekt och där anhöriga ska kunna sörja och minnas dem som inte längre finns kvar.

För många av oss utgör det en självklarhet att även efter en persons död bibehålla ett respektfullt sätt för den som lämnat detta jordeliv och också för den gravplats som blivit den sista vilan. Tyvärr ser vi dock exempel i dag på hur gravplatser skändas och förstörs, till stor sorg och vrede för de anhöriga. Detta tillvägagångssätt måste samhället kraftfullt markera emot.

Det är också viktigt att samhället tydligt visar att man inte ska kunna komma undan straff genom att försöka förstöra bevis för dödligt övervåld genom att skända brottsoffrets kropp.

Vi i Kristdemokraterna välkomnar regeringens proposition om skärpta straff för gravfridsbrott, men vi har vissa synpunkter gällande straffskalan, kvalifikationsgrunderna och tillträdesförbud.

Det nya brottet grov gravfridskränkning är tänkt att bland annat träffa de fall där gärningsmannen skändar en avliden persons lik. Vi välkomnar förändringen. Emellertid anser vi inte att straffskalan ger fullt uttryck för brottets allvar. Likskändning sker vid vissa tillfällen för att dölja ett grövre brott, som mord eller dråp. Detta har varit fallet vid flera uppmärksammade fall, som nämnts i debatten, där skändningen varit tydligt menad att underlätta transport av en avliden eller ett försök att förstöra kroppen.

Inte sällan gäller dessa fall mäns våld mot kvinnor, där gärningen kan döljas genom att gärningsmannen gör ytterligare våld på den avlidnas kropp. Mot bakgrund av att grovt brott mot gravfriden kommer att träffa de fall där gärningsmannen försöker dölja mord eller dråp anser vi att straffsatsen ska skärpas väsentligt.

Herr talman! Kristdemokraterna delar regeringens uppfattning att det finns fog för en skärpt syn på allvarliga fall av brott mot gravfriden och att brottets nuvarande straffskala, som är ganska gammal, inte ger ett tillräckligt utrymme för att i alla situationer kunna döma ut ett straff som står i proportion till brottets allvar. Det är positivt att regeringen har lämnat ett förslag om att den straffrättsliga regleringen av brott mot gravfriden ska skärpas.

Kristdemokraterna anser dock att straffet för grovt gravfridsbrott bör skärpas ytterligare för att bättre återspegla brottets allvar. Enligt vår och utskottsmajoritetens uppfattning bör straffskalan för grovt gravfridsbrott motsvara straffskalan för grov mened, det vill säga fängelse i lägst två och högst åtta år, eftersom båda brotten syftar till att försvåra utredningen av allvarlig brottslighet. Därför ställer vi oss bakom det tillkännagivande till regeringen som en bred majoritet vill se i denna fråga.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Herr talman! Det finns uppmärksammade fall där samma gärningsmän skändat gravar vid upprepade tillfällen. Det ger inte sällan men hos anhöriga, som upplever sig djupt kränkta när sådant inträffar. Gärningsmännen kan vara vanebrottslingar som begår fler brott återkommande. De måste stoppas. Vi kristdemokrater anser att även återkommande gravfridsbrott ska klassas som grova, inte bara när de skett i stor skala vid ett enskilt tillfälle. Dessutom anser vi att den som begår gravfridsbrott ska kunna dömas till tillträdesförbud för kyrkogårdar.

För att straffet ska motsvara brottslighetens allvar bör alltså även upprepad brottslighet anges som en omständighet som särskilt ska beaktas vid bedömningen av om ett gravfridsbrott är grovt. Vi anser därför att regeringen bör återkomma till riksdagen med ett förslag som innebär att kvalifikationsgrunderna för grovt gravfridsbrott utökas till att även omfatta upprepad brottslighet.

Mot denna bakgrund yrkar jag bifall till reservation 3.

Herr talman! Jag vill avsluta med att säga att jag stöder lagändringarna i propositionen men att större förändringar och straffskärpningar borde ha genomförts nu när förändringen sker. Därför ger jag mitt stöd till de tillkännagivanden som finns i betänkandet, men jag väljer som sagt att yrka bifall endast till reservation 3.

Herr talman! I dag kommer riksdagen att fatta beslut om ett tillkännagivande om skärpta straff för gravfridsbrott, det som i dag kallas brott mot griftefriden. Denna lag kommer att kompletteras med en särskild straffskala som kommer att kallas grovt gravfridsbrott.

Flera partier i justitieutskottet har nått en överenskommelse i frågan om grovt gravfridsbrott, vilket föranleddes av reservationer från bland andra Sverigedemokraterna och Moderaterna om att straffskalan ska vara mellan två och åtta år i fängelse, snarare än de föreslagna 6 månaderna som minimistraff och 4 år som maximistraff.

I lydelsen för grovt gravfridsbrott står nämligen följande: "Vid bedömningen av om brottet är grovt ska det särskilt beaktas om gärningsmannen tillfogat ett lik en svår skada eller om gärningen inneburit omfattande förstörelse eller annars varit av särskilt hänsynslös eller farlig art."

Bedömningen av vad som anses vara grovt gravfridsbrott handlar alltså om att en person tillfogar en död person svår skada och att en person fördärvar eller på annat sätt skymfar en död persons kropp. Jag kan inte tänka mig en värre kränkning mot både den döde och personens närstående än att någon ytterligare smädar en person som redan har mist livet, herr talman.

Här talar vi om personer som försöker förhindra att den döda personen hittas eller att personen över huvud taget kan identifieras eller om personer som styckar en död kropp. Att minimistraffet för denna typ av brottslighet skulle börja på sex månaders fängelse går över mitt förstånd, och det är därför väldigt märkligt att vi inte kan samla hela justitieutskottet bakom att straffet för grovt gravfridsbrott ska vara mellan två och åtta års fängelse.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Skärpt straff för gravfridsbrott

Med Sverigedemokraternas politik avskaffas även mängdrabatten, vilket innebär att personer som döms för denna typ av brott får en reell straffskärpning jämfört med tidigare lagstiftning.

Sverige har i dag en justitieminister som gärna skryter vitt och brett om olika straffskärpningar, men det är ju så här det ser ut, med straffskärpningar lite på marginalen. Hur stor skillnad gör det egentligen om regeringen samtidigt tar strid för att behålla ungdomsrabatter och mängdrabatten? Det blir en väldigt liten skillnad.

När det gäller en person som döms för grovt gravfridsbrott föranleds ofta den typen av brott av att gärningsmannen först dödat brottsoffret i fråga. Med en straffskala som inleds på sex månader kommer det inte att göra stor skillnad så länge regeringen fortfarande vill kunna släppa brottslingar efter att två tredjedelar av straffet är avtjänat och så länge man fortfarande vill ge rabatt på brottslighet både på grund av ålder och på grund av mängdbrottslighet.

Alternativet är att man slutar dalta med kriminella, och inte minst dem som döms för den grövsta typen av brottslighet. Men regeringen fortsätter på den inslagna vägen med rabatter, tidigarelagda frigivningar och straffskärpningar lite på marginalen samtidigt som Centerpartiet här väljer att haka på.

Straffskalan för den som gömmer avlidna människors kroppar och för den som skändar avlidna människors kroppar kan inte börja på sex månaders fängelse, vilket regeringen föreslår. Det är faktiskt både orimligt och direkt skrämmande, men det tycker uppenbarligen inte regeringen.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)