Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten

Fru talman! Det är en subsidiaritetsprövning som vi ska diskutera i dag, och det är viktigt att hålla i minnet. Jag kommer kanske att återkomma till det så småningom. Det handlar om kommissionens förslag om inrättande av Europeiska arbetsmyndigheten.

Syftet med myndigheten är att stärka förtroendet och att försöka medverka till en mer rättvis inre marknad.

Jag kan inledningsvis passa på att nämna att det inte är någon socialistisk bildstormare som lägger fram det här förslaget. Det är en konservativ europeisk politiker, djupt förankrad i den konservativa mittfåran, som trots det inser att om man ska få ett samhälle att hålla ihop - oavsett om det handlar om en nationalstat eller som här den inre marknaden med fri rörlighet - måste man ha legitimitet för detta i befolkningens ögon. Det är den insikten som sakta men säkert har trängt in i kommissionen. Det är viktigt att hålla detta i minnet, fru talman, för den svenska borgerligheten verkar inte ha kommit till riktigt samma insikt som borgerligheten ute i Europa.

EU har ju med tiden utvecklat lagstiftning som reglerar fri rörlighet för arbetstagare, utstationering etcetera. Man har flera förslag på gång till ändringar av det här. Det är ju så - man måste ha en ordning som fungerar, som klarar av de utmaningar som vi ställs inför.

Det som det gäller nu är att det senaste årtiondet har antalet människor som bor eller arbetar i ett annat EU-land blivit 17 miljoner. Det är naturligtvis en av tankarna med Europeiska unionen och den fria rörligheten att man ska kunna röra sig, söka arbete och arbeta i ett annat land.

Såväl kommissionen som Europaparlamentet har framfört behov av förstärkt tillsyn och ökad samordning inklusive stärkt informationsutbyte mellan nationella yrkesinspektioner. Rådet har betonat vikten av att förbättra det administrativa samarbetet och behovet av att utöka stöd och informationsutbyte. Det handlar i grunden om att motverka bedrägerier och missbruk av regler på till exempel utstationeringsområdet, alltså att skapa det som vi i Sverige brukar kalla ordning och reda. För en svensk känns det som om det inte skulle vara svårt att närma sig detta med tillförsikt.

Myndigheten det handlar om får ett antal uppgifter: att tillhandahålla information och tjänster till både arbetsgivare och enskilda, stödja medlemsstater, samordna informationsutbyte, gemensamma inspektioner, riskbedömning etcetera. Det handlar om att inom de strukturer och med de verktyg som finns på området gränsöverskridande arbetskraftsrörlighet få detta att fungera bättre och integreras och/eller kompletteras med en EU-myndighet. Man ska förstärka de EU-organ som finns och se till att dessa EU-organ, där bland annat medlemsstater och nationella myndigheter samarbetar, utbyter bästa praxis om man ska få detta förstärkta samarbete att komma till en ny nivå med en ny myndighet. Det är liksom bakgrunden till det här förslaget - att man ser till att den fria rörligheten fungerar bättre med starkare legitimitet och att man för att försvara idén om den fria rörligheten inser att man också måste få det att ske på rättvisa villkor.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Kommissionen argumenterar väl för att detta är förenligt med subsidiaritetsprincipen, anser jag och Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Vi har också en reservation mot yttrandet som föreslås från utskottets sida.

Regeringen gör en genomgång av subsidiaritetsbedömningen och konstaterar att detta går ut på att i gränsöverskridande situationer underlätta tillgång till information, stödja samarbete mellan medlemsstater och underlätta på nationell, regional och lokal nivå. Det räcker inte för att uppnå dessa specifika mål och föreslagets övergripande mål att säkerställa rättvis rörlighet på den inre marknaden. Det kräver att man lyfter upp detta på EU-nivå. Mot den bakgrunden bedömer regeringen att kommissionens förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen, det vill säga att om man vill inrätta en europeisk arbetsmarknadsmyndighet i syfte att uppnå förslagets mål behöver detta rimligen ske på EU-nivå.

Det är viktigt, fru talman, att återigen påpeka att det är en subsidiaritetsprövning som vi diskuterar i dag. Jag återkommer som sagt till den punkten.

Regeringen argumenterar vidare att för att det här förslaget ska vara proportionerligt måste förordningen utformas så att målen med förslaget kan uppfyllas på ett resurs och kostnadseffektivt sätt och med respekt för fördelningen av befogenheter mellan EU och medlemsstaterna, nationella arbetsmarknadsmodeller och sociala trygghetssystem. Det är ett arbete som fortsätter, men det är nödvändigt att vi går vidare med förslaget om vi ska få det att uppnå kraven som regeringen ställer.

Jag tror att det är en ganska kvalificerad gissning att det kommer att komma en arbetsmarknadsmyndighet på EU-nivå. I så fall är det viktigt att Sveriges regering är med och fortsätter medverka till att den uppfyller kraven på att hantera nationella arbetsmarknadsmodeller och sociala trygghetssystem.

Jag anser, fru talman, att argumentationen mot att det här är förenligt med subsidiaritetsprincipen är mycket svag från utskottets majoritet i betänkandet. Man argumenterar mer utifrån att man inte gillar idén om rättvisa. Det vet vi ju att man inte gör från Alliansens sida - man gillar inte att det går att tillvarata arbetstagarnas rättigheter på ett bättre sätt, och utifrån den argumentationen vill man avslå förslaget.

Det här leder in till en spännande diskussion om vad en subsidiaritetsprövning egentligen ska vara. Man anför nämligen också att konstitutionsutskottet har uppmärksammat att subsidiaritetsprövningarna görs samtidigt som ärenden prövas i sak, och man säger att de nationella parlamentens roll att kontrollera subsidiariteten riskerar att förlora i betydelse. Det är i och för sig en rimlig invändning, kan jag tycka. Men jag kan också, fru talman, tycka att det är ett större problem för subsidiaritetsprövningens betydelse och de nationella parlamentens roll om man missbrukar själva idén med subsidiaritetsprövningen och redan i subsidiaritetsprövningen stoppar ärendet för att man inte gillar ärendets sakinnehåll. Det blir så att säga en dubbel process om man prövar ärendet samtidigt som man subsidiaritetsprövar, och efteråt ska ärendet prövas. När jag läser den invändningen kan jag hålla med om att det borde gå i rätt ordning. Men det förutsätter ju att subsidiaritetsprövningen prövar det som ska prövas.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Det finns också anledning att peka på någonting som är nytt i svensk politik även om det har pågått en tid. Det är Moderaternas nya syn på Europa. Man lämnar sakta men säkert sin tidigare mittfåra i den europeiska konservativa politiken, liknande den som kommissionens ordförande eller tyska kristdemokrater kommer från, och drar sig mer mot en engelsk torylinje som är allmänt Europaskeptisk.

Jag tror, fru talman, att det finns stor anledning att uppmärksamma svenska folket, svenskt näringsliv och svenska löntagare på att Moderaterna intar denna hållning, för det är en hållning som på allvar kan skada Sverige som land och medlem av EU och vårt inflytande i EU:s framtida utveckling.

En ännu mer anmärkningsvärd detalj i dagens betänkande är att Liberalerna, som normalt för en mer konstruktiv och positiv politik när det gäller Europaarbetet, ägnar sig åt någon sorts medlöperi till Moderaternas konservativa toryhållning och tillsammans med Moderaterna och Sverigedemokraterna stöder det jag upplever som en destruktiv inställning i Europapolitiken.

Det är tyvärr inget som jag kan debattera med någon av Liberalernas företrädare här i dag, för såvitt jag förstår är ingen uppsatt på talarlistan eller närvarande i kammaren. Men det är framför allt Liberalerna jag skulle vilja ställa frågor till. Jag funderar över om de har insett vad konsekvenserna blir om Sverige börjar närma sig en brittisk inställning till EU, där till och med moderata företrädare börjar tala om svexit. Vad ger detta för komplikationer för Sverige och den svenska möjligheten att delta på ett konstruktivt sätt i Europaarbetet framöver?

Det är en intressant debatt. Vi får se om vi får en möjlighet att föra den med Liberalerna i denna kammare vid något annat tillfälle.

Som sagt var: Om det bara handlar om det beslut vi ska ta i dag, om subsidiaritetsprövningen, anser jag att såväl kommissionens som regeringens argumentation, som framgår av betänkandet, på ett mycket grundligt och gott sätt förklarar varför detta förslag är förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Fru talman! Därför yrkar jag bifall till vår reservation om att inte lämna in ett motiverat yttrande.

(Applåder)

Fru talman! Detta är en kanske lite märklig och på vissa sätt svårbegriplig debatt. På papperet kan detta se ut som en principiell bedömning av EU:s makt i förhållande till nationell lagstiftning och praxis. Då kan det förefalla lite märkligt att jag som EU-kritiker i grunden hamnar på samma linje som Patrik Björck, som brukar vara ganska oreserverat positiv och entusiastisk till sådant som sker i och runt EU-systemet.

Men så är det ju inte i verkligheten, utan det är snarare fråga om att högerpartierna i lite olika nyanser dessvärre har samlats runt en ståndpunkt som lite grann drar ett löjets skimmer över det mycket viktiga institut som riksdagens subsidiaritetsprövning är. Det är viktigt att bedöma de frågor där subsidiaritetsprövning är möjlig på ett seriöst sätt utifrån om de passar bättre på EU-nivå eller om de ska behållas under nationell kompetens.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Det handlar om ett än så länge ganska ofärdigt förslag om en europeisk arbetsmyndighet, och i mycket av detta finns det en bred samsyn i kammaren. Det ska inte vara en myndighet som ens riskerar att övertrumfa den svenska arbetsmarknadsmodellen. Den ska inte växa ut till en otymplig och stor byråkrati. Den ska primärt förhålla sig till situationer som är sprungna ur just EU-regler som handlar om arbetskraftens rörlighet.

Detta är vi överens om, och regeringen har sökt stöd för ett ställningstagande med just denna inriktning inför de inledande samtalen. Men Sverigedemokraterna och de borgerliga ville inte ge något mandat och ville inte gå in i dessa diskussioner.

Med tiden har det dock blivit tydligt att det finns en idé om att man kan få ett ställningstagande i sak i dessa frågor, och ändå går man i denna diskussion, i subsidiaritetsprövningen, fram med ett beslut som är ganska svårbegripligt. Det blir liksom viktigare för högerpartierna att spela ett politiskt spel med regeringen än att ta ansvar för en seriös parlamentarisk bedömning i subsidiaritetsfrågan.

Jag tror att det viktigt att försöka förstå varför det blir på detta sätt. Patrik Björck berörde det lite utifrån sitt perspektiv, och jag tror att det i grunden handlar om politiska impulser på högerkanten som är ganska avslöjande. När det gäller frågor om att överföra makt till Europeiska unionen eller att göra saker på EU-nivå har man från högerhåll sällan haft några problem med sådant som på ett mycket djupgående sätt påverkar den svenska arbetsmarknaden.

Vi minns alla diskussionerna om lex Laval då man efter en dom i EG-domstolen passade på att införa en lagstiftning som gick långt i att påverka och bakbinda svenska arbetstagarorganisationer för att försvåra för dem att ta det ansvar som åligger dem enligt den svenska modellen: att kunna ta strid för lika lön och lika villkor.

Det finns också en mängd andra situationer där man från högerkanten har varit mycket entusiastisk över lagar och regler som gör det svårare att hävda svenska lösningar och svensk praxis på arbetsmarknaden och i andra situationer. Man hänvisar till statsstödsregler eller fri rörlighet i de mest märkliga och långtgående situationer.

Det som har skett på senare tid i EU-systemet är att det finns en ökad förståelse också bland många konservativa och liberala krafter i unionens olika länder för att detta skapar en del problem på marken som man bör förhålla sig till. Man har insett att arbetstagares rättigheter inte är en residualpost som man får se vad som händer med utan en viktig del av människors liv. Därför blir det, inte minst för den som vill att EU ska vara en union som har en legitimitet bland människor i Europa, märkligt att strunta i de effekter som politik på EU-nivå får.

När det nu finns strömningar som vill göra små men inte oviktiga saker för att reda upp dessa problem slår svensk höger bakut, vilket är intressant. Vi såg samma diskussioner om den sociala pelaren, som inte är lagstiftning utan ett slags deklaration om att arbetstagares rättigheter är viktiga. Också den ville man, med undantag av Liberalerna, stoppa från att bli antagen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Det man vill ha mer och mer, genom sin aggressiva hållning till denna politik, är ett EU som ännu mer ska vara en renodlad hävstång för kapitalintressen. Det är anmärkningsvärt, intressant att påpeka och lite trist.

För att vara tydlig: Som det står i alla möjliga dokument och anföranden i denna fråga ska vi självfallet inte ha en myndighet som blir något slags överdomstol. Det finns inte på kartan. Vi ska självfallet inte ha en byråkratisk koloss som ska växa sig stor och tränga ut allt möjligt annat. Men i sak är det bra om det finns en organisation som i högre utsträckning än i dag till exempel samlar in statistik och följer upp verkligheten i de situationer där arbetare rör sig över gränserna och där vi vet att det kan uppstå många komplexa problem.

Detta är mycket bättre än mycket annat EU håller på med, som man gärna får dra ned på - om det är där skon klämmer. Vi är ju överens om att EU:s budget inte ska växa och så vidare.

I den principiella frågan finns det ett mandat från utskottet om vad man ska förhandla om vad gäller innehållet i detta, vilket jag också sa inledningsvis. Men att dra upp subsidiaritetskortet, som man gör här, är ganska oansvarigt, för det bör reserveras till när det finns faktiska hot om överföring av makt och beslutskompetens till EU i frågor där EU inte ska vara och peta. Dagens diskussion gör det tydligt att detta är ett ansvar som högerpartierna inte ämnar ta på särskilt stort allvar, vilket jag beklagar.

Jag står bakom den reservation som vi har tillsammans med Socialdemokraterna och Miljöpartiet.

(Applåder)

Fru talman! Det är kul att få komma upp som tredje person och prata om Moderaternas politik. Det är bra när saker och ting handlar om Moderaternas politik, men jag ska prata om Moderaternas politik som den är och om var vi står.

Patrik Björck kan vara lugn. Jag och Moderaterna är stora vänner av det europeiska samarbetet. Vi var till och med först med att säga ja till ett svenskt medlemskap i det som i dag är Europeiska unionen. Men lika tydliga är vi också med att det är viktigt att unionen är bra, att unionen gör rätt saker och ägnar sig åt det som är unionens kompetens och att medlemsländerna ägnar sig åt det som är deras kompetens.

I dag diskuterar vi frågan om en europeisk arbetsmarknadsmyndighet och den så kallade subsidiaritetsprövningen av denna och huruvida det är EU som ska besluta om det här är rimligt och om det ska vara en nationell kompetens. Vi moderater och Alliansen anser att det är ett nationellt beslutsfattande och att detta inte är en uppgift för Europeiska unionen. Det stöds av en majoritet av riksdagens ledamöter.

Vi tycker att det är viktigt att skicka en markering på ett tidigt stadium när EU-kommissionen vill genomföra förslag och ta på sig uppgifter som trampar in på medlemsstaternas nationella kompetenser. Därför har vi prövat om EU-kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av en arbetsmarknadsmyndighet strider mot subsidiaritetsprincipen. Vi anser att förslaget strider mot denna princip. Skälen till denna bedömning är bland annat att vi konstaterar att det är fråga om ett lagstiftningsbeslut som omfattas av bestämmelserna om subsidiaritet i artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Vi noterade också vad vi sa i arbetsmarknadsutskottet, där vi uttalade att vi inte tycker att arbetsmarknadsmyndigheten bör hantera frågor som rör sysselsättning och socialpolitik. Dessa frågor är fundamentala för alla medlemsstater, och redan i dag arbetar EU på många sätt med dem. Det finns gemensamma regler för skydd av arbetstagare. Vi samordnar mellan medlemsländerna reglerna för skydd av arbetstagare och politik på sysselsättningsområdet inom ramen för tillväxtstrategin inom EU, det som kallas Europa 2020. Detta handlar huvudsakligen om kompetenser som är medlemsländernas egna.

Arbetsmarknadsutskottet är positivt till att förbättra samverkan mellan medlemsländer för att motverka att lagstiftning kringgås, förändra genomförandet, skydda arbetstagare och hantera gränsöverskridande frågor.

Vi kan se ett behov av att samordna delar mellan myndigheter, men samverkan bör i första hand genomföras genom befintliga processer och utnyttjande av de strukturer som finns. Man måste inte inrätta en ny myndighet, som därtill riskerar att bli kostsam ekonomiskt.

Vi har tillämpningsdirektiv till utstationeringsdirektivet med nya bestämmelser om administrativa samarbeten mellan myndigheter på utstationeringsområdet. Vi har varit tidiga, och vi har varit tydliga med att vi inte anser att kommissionen ska gå vidare med det förslag som nu ligger om en europeisk arbetsmarknadsmyndighet, då vi tycker att det kan ifrågasättas vilket mervärde en sådan myndighet skulle ha.

Det är nu klart att kommissionen, trots detta, har valt att lägga fram förslaget. Det är därför vi har denna debatt i dag - för att ta ställning till om förslaget är förenligt med subsidiaritetsprincipen, som alltså slås fast i fördraget om Europeiska unionen.

Fru talman! Vi tycker att det är viktigt att olika nationella arbetsmarknadsmodeller och medlemsstaternas kompetenser på det sociala området och sysselsättningsområdet respekteras. Vi menar att det är högst oklart vilket mervärde en myndighet skulle medföra. Det har kommissionen inte lyckats precisera i det förslag som ligger, och då tycker vi att det är orimligt att gå vidare med förslaget.

Det finns som sagt redan etablerade strukturer både på nationell nivå och på EU-nivå för att hantera de frågor som en sådan myndighet skulle ansvara för. Vi ser en uppenbar risk för att en ny myndighet skulle skapa ytterligare strukturer som ger ökad administration och byråkrati och som genererar merarbete för medlemsstaterna.

Vi tycker att det är viktigt att man har fokus på rätt saker. Det är inte så, Patrik Björck, att Moderaterna förespråkar svexit. Vi förespråkar ett starkt och bra EU och ett genuint svenskt EU-engagemang. Det var därför alliansregeringen, under de åtta år den regerade, fick extremt mycket beröm för sitt djupa engagemang inom EU-politiken, inte minst av den dåvarande kommissionären, Patrik Björcks partikamrat och den nuvarande utrikesministern Margot Wallström.

Med anledning av detta, fru talman, vill jag yrka bifall till arbetsmarknadsutskottets förslag till beslut i betänkandet.

(Applåder)

Fru talman! När det gäller det djupa engagemanget i EU-politiken var det ökänt och välkänt att den tidigare regeringen åkte ned till Bryssel och gjorde ingenting. Under sju års tid sa man att det inte skulle gå att hantera effekten av Lavaldomen. Den nya regeringen åkte ned, förhandlade med 27 olika medlemsländer och kommer nu att kunna förflytta positionen till en för den svenska modellen betydligt bättre ställning.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Det handlar om att den nya, socialdemokratiskt ledda regeringen hade viljan till förändring och hårt arbete. Om man ska arbeta i Europeiska unionen och ta del av det som kan vara positivt med ett samarbete över gränserna måste man vara beredd till hårt arbete för att påverka och se till att de förslag som kommer är genomförbara i enlighet med vår svenska arbetsmarknadsmodell. Där fanns det inget engagemang över huvud taget från regeringen Reinfeldt. Man gjorde ingenting.

Jag vet inte hur många gånger jag har stått i denna talarstol och ställt frågor till Reinfeldt, Littorin och andra moderata ministrar om vad de gjorde nere i Bryssel för att rätta till det som Lavaldomen ställt till. Svaret blev hela tiden: Det går inte. Vi gör ingenting, för om vi skulle göra något eller lyfta upp frågan riskerar det att bli sämre.

Fru talman! Min fråga till Christian Holm Barenfeld är: Ser du inte något av den oro som alla andra ser när det gäller den bristande legitimiteten för EU? Har Christian Holm Barenfeld i så fall inga synpunkter på detta? Till och med liberala och konservativa partikamrater till Christian Holm Barenfeld ute i Europa är övertygade om att detta är ett problem.

Fru talman! Fakta talar för sig själva, skulle jag vilja säga. Det är lätt att gå tillbaka och kontrollera och se att Alliansen hade ett genuint engagemang i regeringsställning och att vi har ett genuint engagemang i opposition för EU-frågorna.

När det gäller Lavalfrågan är det inte okänt att vi hade olika ståndpunkter där. Vi gillade den fria rörligheten, medan Patrik Björcks partikompisar i LO stod utanför den aktuella skolan i Vaxholm och skrek "Go home!" till de medarbetare som kom från andra EU-länder och jobbade på ett lagligt sätt i Sverige. Det tycker jag inte är värdigt ett land som är öppet och inte värdigt en organisation som utger sig för att vara en stor arbetstagarorganisation.

Men jag ser uppenbara risker med EU:s bristande legitimitet, och det är just därför som jag är så angelägen om att EU gör bra saker, gör rätt saker och gör dem på ett effektivt sätt. Då tror jag inte att det rätta är att EU ska plocka till sig fler uppgifter, bygga större överbyggnader, kosta mer pengar och lägga vantarna på fler områden av det som i dag är nationella beslutskompetenser. Här handlar det inte bara om höger och vänster. Jag kan säga att den person som du talar om, Patrik Björck, som är EU-kommissionens ordförande är med i samma partigrupp som Moderaterna. Men det är också oerhört tydligt att vi har fundamentalt skilda åsikter i denna fråga. Det är inte bara Moderaterna inom EPP, utan det är snarare Juncker inom EPP, som har sina synpunkter i denna fråga.

Fru talman! Det där sista var en mycket spännande interiör från Europeiska folkpartiets arbete. Jag ska fundera lite grann på det.

Christian Holm Barenfeld säger någonting mycket viktigt nu som vi ska ta till oss. Han säger att vi - moderater och socialdemokrater - har olika ståndpunkter i Lavalfrågan. I det läser jag in att han menar att han var rätt nöjd med sakernas tillstånd som Lavaldomen ställde till för den svenska arbetsmarknadsmodellen. Jag kan inte tolka det på något annat sätt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Christian Holm Barenfeld säger att det var okej att inte göra någonting, eftersom vi har olika ståndpunkter. När Socialdemokraterna sedan leder regeringen åker vi ned till Bryssel och fixar det, för att vi har en annan ståndpunkt. Det går inte att tolka på något annat sätt än att den försvagning av den svenska arbetsmarknadsmodellen som Lavaldomen innebar tycker Christian Holm Barenfeld var bra. Det tycker inte vi socialdemokrater. Därför rättar vi till det. Men det tyckte ni moderater, och därför rättade ni inte till det. Det är ett mycket tydligt och bra ställningstagande som vi får här i kammaren i dag. Tack så mycket för det, Christian Holm Barenfeld.

Fru talman! Jag har ytterligare en fråga. Christian Holm Barenfeld tycker att EU ska syssla med bra saker. Så långt kan jag och Christian Holm Barenfeld vara överens. Men frågan är: Anser Christian Holm Barenfeld att den fria rörligheten är en sådan bra sak? Det är för att försöka upprätthålla, effektivisera och göra den bättre som kommissionen lägger fram förslag för att skapa ökad legitimitet bland medborgarna.

Frågan till Christian Holm Barenfeld är alltså: Är den fria rörligheten en sådan bra sak som EU borde syssla med?

Fru talman! Varsågod, Patrik Björck. Vi är tydliga, och vi har många bra ställningstaganden och ståndpunkter gällande EU-politiken. Om du frågar mig är grunden i EU-samarbetet de fyra friheterna: den fria rörligheten för varor, tjänster och kapital och inte minst för unionens medborgare.

Jag tycker att detta går lite stick i stäv med det som sas tidigare. Jag refererade tidigare till Patrik Björcks fackliga partikamrater i Byggnads som stod och skrek "Go home!" på ett extremt ovärdigt sätt i Vaxholm när det begav sig, vilket var upprinnelsen till Lavaldomen. Det tycker jag inte är värdigt ett öppet land, ett land som säger sig vilja ha ett gemensamt EU och en fri rörlighet. Men det är väl en pay back till LO. Som LO:s ordförande, som sitter i Socialdemokraternas högsta ledning, sa: Man ger 30 miljoner till Socialdemokraterna för att man ska vinna valet. Men det kommer inte gratis. Man kräver resultat, och man kräver förändringar.

Mitt svar till Patrik Björck är: Ja, jag kommer att fortsätta arbeta för den fria rörligheten och öppenheten inom EU.

Det är lite talande att Socialdemokraterna också har varit för EU-samarbete. Sedan har vi olika synpunkter. Men här står de tillsammans med två partier. Det är ett miljöparti som har varit en genuin motståndare till EU, men som har ändrat sig lite. Sedan är det ett parti som fortfarande är motståndare till att ge EU mer makt. Det är ett parti som har varit emot i stort sett alla internationella samarbeten, möjligen med undantag för Warszawapakten och Komintern.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Fru talman! Jag börjar med att yrka bifall till utskottets förslag till motiverat yttrande.

Fru talman! Patrik Björck inledde denna debatt om subsidiaritetsprincipen med att berätta varför Socialdemokraterna tycker att det är en förträfflig idé att flytta över befogenheter från den svenska arbetsmarknadens parter och denna kammare till federalisterna i EU. Men, som sagt, detta gäller framför allt subsidiaritetsprincipen och den prövningen.

Subsidiaritetsprincipen är en princip som innebär att beslut ska fattas på den lägsta ändamålsenliga nivån, så nära folket som möjligt. Om en fråga inte kan skötas och beslutas på denna nivå ska den enligt principen flyttas till en högre nivå, och enbart då. Det är också viktigt att påpeka att bevisbördan för detta ligger på EU-nivån, och därifrån ska det bevisas att vi inte kan sköta dessa frågor på nationell nivå.

Detta måste vi ha i åtanke när det kommer till kommissionens förslag om att inrätta en arbetsmyndighet. Sverigedemokraternas bedömning är att medlemsländerna utan tvekan kan erbjuda sina medborgare den information som de behöver för att kunna pendla och arbeta i Europa. Det är också vår bedömning att kommissionen inte har lyckats bevisa någonting annat. Det framförs inga solida skäl som visar att detta inte kan skötas nationellt. Det är precis vad denna debatt och bedömning handlar om.

Patrik Björck använde halva sitt anförande till att berätta varför det är förträffligt. Jag tänker, efter att ha förklarat vår syn på subsidiaritetsprövningen, gå in på arbetsmyndigheten i övrigt och varför EU vill ha den.

EU-kommissionens ordförande Juncker höll 2017 ett tal där han beskrev kommissionens avsikt att inrätta en arbetsmyndighet på EU-nivå. Som sverigedemokrat lyssnar man extra noga så fort Juncker öppnar munnen, för så fort han talar vet man att det är fara å färde. Juncker försitter inte en chans att förminska medlemsstaternas självbestämmande. Det är alltid förklätt i positiva ordalag. Det handlar alltid om att människor i EU ska få det bättre, få högre standard och få så bra rättigheter som möjligt. Och vem vill inte det? Vi har ingenting emot det.

Det som vi vänder oss mot är var besluten fattas. All utveckling som ska ske i ett land ska komma från vad det landets medborgare har beslutat och bestämt. Det ska vara ett uttryck för deras önskan om förändring.

Fru talman! Vad är det egentligen som Juncker försöker få igenom? Vad är det som denna arbetsmyndighet ska göra som medlemsstaterna inte kan göra själva? Vad är det som gör att det krävs ytterligare en myndighet, och denna gång på EU-nivå? Många arbetar, reser och pendlar inom EU. Det är ett av skälen till att Juncker vill ha denna informationsmyndighet. Man säger att myndigheten ska ge information till företag och arbetande om rättigheter och skyldigheter.

Fru talman! Vi lever i en sådan era där informationsinsatser som ska ske sköts via nätet, hemsidor och liknande. Man startar inte upp ytterligare en dyr och tungrodd myndighet.

I ett informationsblad kan man läsa att Juncker vill se en samordning av de sociala trygghetssystemen. Ja, där har vi planen. Man vill se gemensamma socialförsäkringsnummer.

Fru talman! EU fick inte igenom den totala sammanslutningen till den monetära union som man planerade. Det var det som var det övergripande målet. Men eftersom motståndet är så stort väljer man att börja i andra ändan. Man ska harmonisera systemen och införa förändringar som medlemsstaterna inte har frågat efter. Man börjar i stället underifrån och bygger sakta men säkert upp en struktur. Och arbetsmyndigheten är en del av den strukturen. När man väl har fått denna myndighet på plats kan den tilldelas allt fler uppdrag, allt fler befogenheter och mer makt - makt som fördelas från de nationella parlamenten, eller i detta fall arbetsmarknadens parter, till en federal myndighet på EU-nivå.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Det är därför vi inte kan se varje förslag från EU som enskilt. För det är inte enskilda händelser. Det är en ständigt pågående maktförskjutning, en federalisering. Det ska alla ha klart för sig.

Juncker kommer aldrig någonsin att börja tala om att utöka medlemsstaternas nationella självbestämmande. Men det gör vi sverigedemokrater. Vi kämpar för att alla medlemsstater själva ska få bestämma hur och i vilken takt de ska utvecklas. Vi ställer oss inte bakom Junckers, Merkels eller Macrons vision om en europeisk federation.

Den föreslagna myndigheten, så som den beskrivs i dagsläget, ska inte göra något som vi inte själva kan göra på hemmaplan. Sverigedemokraterna och flera andra i denna kammare anser därför att förslaget strider mot subsidiaritetsprincipen.

Socialdemokraterna har en väldokumenterad förkärlek för tröga myndigheter med oklara och ibland motstridiga uppdrag. Men här får vi sätta ned foten. Snälla, få ordning på den arbetsmyndighet ni har i Sverige, den som vi för övrigt vill lägga ned i nuvarande form, innan ni bildar motsvarande myndighet på federal EU-nivå.

Fru talman! Förslaget om en ny EU-myndighet väcker starka reaktioner. Det finns de som jublar och tycker att det äntligen kommer ett starkare socialt skydd så att man inte ska hamna mellan systemen när man jobbar i ett annat EU-land. Och den andra sidan konstaterar att den sociala pelaren är starten på en avveckling av den svenska modellen.

Centerpartiet ser att vi behöver förbättra samverkan mellan medlemsländerna, för att motverka att man kringgår lagstiftning, för att förbättra genomförandet, för att skydda arbetstagare och för att hantera gränsöverskridande frågor. Vi ser att allt fler rör sig över gränserna, vilket är bra och ett av EU:s syften. Men det leder till problem av olika slag. De problemen måste varje nationell myndighet hantera och agera på för att underlätta för medborgarna. Det är ett ständigt pågående arbete, som måste pågå oavsett regering.

I dagens subsidiaritetsprövning är det avgörande argumentet för att säga nej att detta område är nationell kompetens och ett nationellt ansvar att hantera. Men det finns flera skäl för att vara skeptisk till en ny europeisk arbetsmyndighet.

För att hantera de problem som uppstår när man rör sig mellan länderna inom EU skulle en lösning kunna vara att ha samma system överallt, att avveckla den svenska modellen till förmån för en europeisk modell. Den modellen skulle troligtvis ha väldigt lite gemensamt med det som vi nu tycker fungerar bra här hos oss. Men det är ingen som säger att de vill ha det alternativet. Med en arbetsmyndighet, med det lilla som finns beskrivet så här långt, kommer arbetet att gå i den riktningen - trots att ingen säger att det är det man vill ha.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Subsidiaritetsprövning av EU-förslag

Mervärdet av denna myndighet är ännu oklart. Men ambitionen att börja försiktigt och sedan växa finns i korten, med en utvidgning av regelverket på arbetsmarknadsområdet eller genom att utvidga myndighetens mandat. Risken är uppenbar att den föreslagna europeiska arbetsmyndighetens verksamhet hamnar i konflikt med de nationella arbetsmarknadsmodellerna.

Det är märkligt att höra både Socialdemokraternas och Vänsterns oreserverade entusiasm för något som inte ens arbetsmarknadsministern kan se mervärdet av i nuläget.

Risken för att det blir en gökunge som växer från de 500 miljonerna årligen som anges i nuläget är trolig - dubbelt tufft med en utökning när EU:s budget ska krympas. Det tillsammans med att mervärdet av en ny europeisk arbetsmyndighet inte preciseras eller framgår i kommissionens förslag och att vi inte vill ha en europeisk arbetsmarknadsmodell gör att vi säger nej till en myndighet, inte bara i subsidiaritetsprövningen. Redan i dag finns det väl etablerade strukturer både på nationell nivå och på EU-nivå för att hantera de frågor som myndigheten föreslås ansvara för.

Jag yrkar bifall till förslaget i utlåtandet.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 24.)