Anf. 9 Andreas Norlén (M)
Herr talman! Det här betänkandet innehåller två berättelser.
Den ena är berättelsen om hur 12 miljarder kronor skapar ryggraden i den demokrati som är vår och skapar demokratins infrastruktur - riksdag, regering, Regeringskansliet, hovet, Valmyndigheten och partierna. Om den berättelsen är vi ganska eniga i den här kammaren, låt vara att utgiftsramen för utgiftsområdet är 215 miljoner kronor lägre än regeringen föreslog som en följd av att Alliansens ramar antogs den 3 december.
Flertalet av de anslagsposter jag nämnde stöds av breda majoriteter här i dag. Det visar att vi i Sveriges riksdag fortsatt tar gemensamt ansvar för att den centrala statsledningen ska fungera.
Det finns några särskilda satsningar, bland annat en som innebär att extra resurser ska anslås till att arbeta för att förebygga och motverka våldsbejakande extremism. Det kan handla om att förebygga rekrytering till såväl högerextrema och vänsterextrema rörelser som våldsbejakande islamism, inklusive åtgärder för att motverka att svenska medborgare reser till Syrien och Irak för att strida med extremistgruppen IS.
I utskottet finns också brett stöd för ett tillkännagivande till regeringen om att Presstödsnämnden bör slås samman med Myndigheten för radio och tv och att förändringar i presstödsregleringen bör göras tidigare än aviserat, inte minst för att skapa likställdhet mellan pappersexemplar och elektroniska exemplar av en tidning.
Låt mig även på förekommen anledning framhålla betydelsen av anslagen till minoritetspolitiken, alltså politiken till stöd för de fem nationella minoriteterna - samer, judar, romer, sverigefinnar och tornedalingar. Det här är befolkningsgrupper som har levt i Sverige i århundraden, vars kultur är en del av vårt svenska kulturarv och som har lika stor hemortsrätt här som någon annan. Willy Silberstein, ordförande i Svenska kommittén mot antisemitism, säger i Svenska Dagbladet i dag: "Att gå i synagogan, om man vill göra det, är ett hundra procent svenskt liv."
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse
Den andra berättelsen som finns i dagens betänkande är en del av den stora batalj som rasar i svensk politik den här hösten, bataljen om den ekonomiska politiken i allmänhet. Det är striden om hur verkligheten är beskaffad och hur människor och samhällen utvecklas. Den här bataljen har utkämpats i olika former i årtionden, men det var länge sedan den var så tydlig som just denna höst.
Det är bataljen om hur välstånd skapas och var den ekonomiska politikens tyngdpunkt ska ligga. Är det viktigast att vi diskuterar hur vi skapar förutsättningar för att ekonomin ska växa, så att välståndet ökar och vi får en större kaka att dela på? Eller är det viktigast hur den kaka vi redan har ska fördelas, även om det sker till priset av att den ekonomiska utvecklingen skadas så att det på sikt blir mindre att fördela?
Alliansen har under åtta år i regeringsställning fört en jobbpolitik med tydliga mål. Det ska löna sig mer att arbeta, och det ska vara mer lönsamt och enklare att starta företag, anställa och investera i Sverige. Den här politiken har fungerat. Över 300 000 nya jobb har vuxit fram, nyföretagandet är stort och skatteintäkterna är rekordhöga, även om man tar hänsyn till inflationen, vilket innebär att även anslagen till välfärdens verksamheter är rekordstora. Svensk ekonomi har vuxit snabbare än EU-genomsnittet, vilket innebär tiotals miljarder i ökade skatteintäkter jämfört med om vår utveckling hade följt genomsnittet i EU.
Den budget som vänsterregeringen lade fram byggde på en skattechock på jobb och företagande. Det skulle till exempel bli dubbelt så höga skatter på att anställa unga, mycket dyrare att anställa äldre, försämrat RUT-avdrag och högre inkomstskatter och därmed minskade drivkrafter för arbete för breda grupper.
Det här en politik som, också enligt regeringens egen bedömning, leder till färre jobb trots att Sverige behöver fler. Det är åtgärder som visar på den tydliga konflikten mellan Alliansen och en vänsterregering som avfärdar behovet av positiva drivkrafter för att stimulera arbete, företagande och investeringar och som i stället är ensidigt inriktad på att fördela resurser utan tanke på hur resurserna ska kunna fortsätta att växa.
Den här dimensionen av den ekonomiskpolitiska debatten påverkar även konstitutionsutskottets budgetdebatt här i dag. Regeringens och Vänsterpartiets skattechock på jobb och företagande gör givetvis att de i det korta perspektivet har mer pengar att dela ut. På utgiftsområde 1 innebär det att vi från allianspartierna avvisar vissa satsningar som regeringen föreslog; det är alldeles korrekt. Det innebär också att vi föreslår en besparing på Regeringskansliet på 200 miljoner kronor för att finansiera en del av den ökning av försvarsanslaget som vi vill se.
Vi lovar inte allt till alla. Vi höjer inte skatterna på jobb och företagande. Vi ser långsiktigt hur vi skapar förutsättningar för ekonomin att växa och skatteintäkterna långsiktigt att bli högre än de är i dag. Men i de korta perspektiven är de naturligtvis lägre än enligt regeringens förslag, med den skattechock som det innehåller.
Därför måste vi hålla i pengarna och omfördela när vi vill göra satsningar på vissa områden. Vi har gjort bedömningen att det är av central betydelse i en orolig tid att öka anslagen till vårt försvar, och vi väljer därför att öka anslaget till försvaret och i stället minska anslaget till regeringens kansli från 6,9 miljarder till 6,7 miljarder.
STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Rikets styrelse
Låt mig i sammanhanget betona att detta var en aviserad besparing som Alliansen gick ut med långt före valet och som Regeringskansliet därmed hade gott om tid att förbereda sig för. Vi lovade alltså denna besparing på Regeringskansliet även om vi hade suttit kvar vid regeringsmakten. Vi var beredda att minska Regeringskansliets resurser även om regeringen fortsatt hade varit en alliansregering. Det är mycket viktigt att betona det i debatten.
Detta är alltså i motsats till hur situationen var 2010, när den dåvarande oppositionen gjorde en överraskande, oväntad och omotiverad besparing på Regeringskansliet med 300 miljoner. Den kom som en blixt från klar himmel och fick drastiska konsekvenser eftersom den var oväntad. Den hade inte heller något uttalat syfte, utan den ledde enbart till att pengarna gick tillbaka in i statskassan. Vi gör nu en tydlig och motiverad besparing på 200 miljoner för att finansiera en satsning på vårt försvar.
På så vis, herr talman, är KU:s budgetbetänkande i dag en illustration av både det som har brett stöd i den här kammaren - omsorgen om våra demokratiska institutioner - och av det som skiljer oss åt, nämligen synen på hur jobb och välstånd växer fram. Alliansen slår vakt om arbetslinjen och vill satsa på försvaret. Vi väljer därför att göra en besparing på Regeringskansliet.
Med detta, herr talman, yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
(Applåder)
I detta anförande instämde Annicka Engblom och Patrick Reslow (båda M).