Utgiftsområde 24 Näringsliv

Fru talman! Det är dags för den här mandatperiodens sista budgetdebatt om näringspolitiken. Som vanligt lyser ansvarigt statsråd, näringsminister Maud Olofsson, med sin frånvaro. Det kanske är symtomatiskt för denna mandatperiod, eftersom näringspolitiken i stora delar har varit osynlig i regeringens politik. Före valet presenterade de borgerliga partierna en näringspolitik med sänkta arbetsgivaravgifter och kraftiga satsningar på regelförenklingsområdet. En stark tillväxt av nya entreprenörer utlovades. I stället fick vi det motsatta. Vi fick höjda arbetsgivaravgifter för småföretagen, lika mycket regelkrångel som tidigare, färre entreprenörer och fler konkurser. Men framför allt fick vi en regering som inte verkar tro på näringspolitiken som sådan och som inte ser nödvändigheten av att agera tillsammans med vare sig vår basindustri eller den växande tjänstesektorn utan i stället undviker dialog och samverkan. Vi har fått en regering som inte använder sig av vare sig finanspolitiken eller näringspolitiken när den som bäst skulle behövas utan som väljer att vara passiv när finanskrisen slår ut viktig industriell kompetens. Vi har fått en regering som inte verkar tro på politikens möjligheter utan tror att marknaden själv kommer att lösa problemen och om det går fel gärna lägger skulden på någon annan, vare sig det är GM, Vattenfall eller för den delen Försäkringskassan. I våra reservationer från Socialdemokraternas sida, som jag härmed, fru talman, yrkar bifall till, lyfter vi i stället fram vikten av att regeringen och riksdagen aktivt agerar för att stärka konkurrenskraften. Det är ingen unik svensk inställning. Tvärtom kan vi se hur flera av världens länder nu agerar för att mildra inte minst finanskrisens effekter, förhindrar likviditetskonkurser, värnar industriell kompetens och ser nödvändigheten av att investera nu för att få en starkare position när konjunkturen vänder. Sveriges starka ekonomi och vår höga välfärd bygger nämligen på att vi förstått vikten av att agera tillsammans med näringslivet, vare sig det handlar om stålindustrins utveckling eller om besöksnäringens utmaningar. Genom stora satsningar på forskning och utveckling har Sverige fått världsledande företag, såväl inom life science-sektorn som inom miljöteknikbranschen. Genom utbyggnad av högskolor och science parks har vi fått en utveckling i hela landet, vare sig det är Innovatum i Trollhättan, Videum hemma i Växjö eller Ideon i Lund. Med branschprogram har vi kunnat ta fram strategier med företrädare för viktig exportindustri och därmed kunnat ge långsiktiga förutsättningar för investeringar i forsknings- och utvecklingsprogram. Gemensamt för de här insatserna är att de allihop har stärkt svensk konkurrenskraft och att de har varit avgörande för såväl gamla som nya företag för att kunna expandera och upprätthålla internationell konkurrenskraft. Vi vet att det här är nödvändiga delar i en nationell näringspolitik, och vi vet att det är en politik som tidigare resulterat i stark tillväxt och god omställningsförmåga för svenskt näringsliv. Det är därför vi lyfter fram förslag om nya och förnyade branschprogram i vår motion, såväl för fordonsindustrin och besöksnäringen som för musikbranschen och dataspelsbranschen. Det är därför vi kraftigt ökar anslagen till företagsnära forskning i vår budget, såväl till Vinnova som till Energimyndigheten. Det är därför vi föreslår en riskkapitalfond för investeringar i miljöteknik och andra tillväxtbranscher. Det är en viktig del i vår innovationsstrategi, där utgångspunkten är att stärka innovationskraften i små och medelstora företag. Det är därför vi återkommande, under finanskrisen och även nu i motioner, föreslår en mängd insatser för att förbättra tillgången på riskkapital, förhindra likviditetskonkurser och värna industriell kompetens. Vårt förslag om riskkapitalavdrag har till exempel hyllats av väldigt många, och det ska bli intressant att höra från majoritetens företrädare varför man nu vill avslå det förslaget. I stället för regeringens höjda arbetsgivaravgifter för landets småföretag har vi föreslagit stöd för småföretag som anställer, inte minst eftersom vi vet att det är bland landets småföretag som framtidens många jobb kommer att finnas. På område efter område markerar vi vikten av en aktiv näringspolitik, ett aktivt agerande för att stärka företagande och konkurrenskraft. När man ställer det mot regeringens agerande under den här mandatperioden inser man vilket viktigt vägval vi står inför. Mot vår aktiva näringspolitik, med investeringar i ökad konkurrenskraft tillsammans med näringslivet för att möta klimathot eller investera i ny miljöteknik, står en passiv och närmast nyliberal näringspolitik som har valt att inte agera. Det är en nyliberal näringspolitik som tror att skattesänkningar på 100 miljarder kronor automatiskt skulle stimulera jobb och företagande. Erfarenheterna hittills har visat att arbetslösheten i stället ökar mer i Sverige än i övriga Europa, precis som företagskonkurserna. Det är en nyliberal näringspolitik som har minskat investeringarna i företagsnära forskning, som har avbrutit viktiga branschprogram men som glatt subventionerar gräsklippning och städning. Nu har jag förvisso inget emot gräsklippning, men jag tror inte att det är någon kommande stor exportnäring. Jag tycker fortfarande att det är väldigt underligt att framöver kunna säga: Nja, vi har ingen exportindustri i Sverige, men vi har väldigt snygga gräsmattor! Det är en nyliberal näringspolitik som inte ser företagens behov av kompetensutveckling, av utbildad arbetskraft eller för den delen av stöd för sjukskrivna medarbetare utan tror att lägre a-kassa och utförsäkringar är rätt väg att få fram engagerade och kompetenta medarbetare. Dagens omröstning om sjukförsäkring är ett utmärkt exempel på detta. Anställda som drabbas av cancer eller MS tvingas ställa upp sig, och en del företagare eller arbetsgivare går in med egna pengar när samhället sviker. Ser ni inte att även fungerande trygghetssystem är en viktig del i att skapa goda förutsättningar för företagande och tillväxt? Ser ni inte att en arbetsmarknadspolitik är viktig för att se till att det finns en utbildad arbetskraft? Nej, uppenbart har den ideologiska agendan tagit över, och man väljer att inte agera. Jag ska ta tre exempel från den här mandatperioden på hur ideologins skygglappar suttit före möjligheten att agera för svenskt näringsliv och för jobb i Sverige. Jag tror att Astra Zeneca har ungefär 40 procent av sina forskningsresurser i Sverige, trots att försäljningen för Astra Zeneca i Sverige kanske är knappt 1 procent av omsättningen. Ett skäl till att man har valt att lägga forskningsresurserna i Sverige är att vi har hög utbildningsnivå, goda förutsättningar för forskning vid universitetssjukhusen och goda möjligheter till klinisk forskning. Nu hotas denna konkurrensfördel. Den hotas på grund av de förändringar som drivs igenom i sjukvården, inte minst här i Stockholms län. Jag tror att Filippa Reinfeldt kallade det för att hon ville ha en vårdgalleria, och så har det blivit. Marknadspengar och privatiseringar har lett till att man nu har fått kraftigt minskade möjligheter att bedriva klinisk forskning. Några insatser för att kompensera, avhjälpa eller på något sätt värna klinisk forskning har inte kommit från Näringsdepartementets sida, och något branschprogram för life science-branschen har inte heller kommit. Så viktigt är tydligen systemskiftet eller privatiseringen av sjukvården att det går före det som rimligtvis borde värnas: gemensamma insatser för att säkra en högspecialiserad sjukvård och goda forskningsmöjligheter. Min fråga till majoriteten är: Hur ska ni säkra tillgången till klinisk forskning? Varför vill ni inte ha något branschprogram för life science-sektorn eller medicinteknikbranschen när branschen själv efterfrågar det så starkt? Mitt andra exempel är välkänt. Det är fordonsindustrin. Vi tog här i riksdagen gemensamt beslut om ett 28-miljarderspaket. Det har ännu inte kommit till användning, om man undantar 60 miljoner kronor som Fouriertransform efter en extremt lång handläggning lyckats utverka till ett projekt. Medan andra regeringar har agerat aktivt med skrotningspremier, miljöbilspremier, utbildningsinsatser och forskningsinsatser har den svenska regeringen varit en av Europas mest passiva, trots att vi är så oerhört beroende av fordonsindustrin. Det är inte bara jag som tycker så eller branschen som hävdar det, utan även regeringens egen myndighet Tillväxtanalys som redovisar den låga svenska ambitionsnivån. Priset för denna passivitet är skyhögt. Jag tror att det nu är över 19 underleverantörer som har försvunnit inom fordonsindustrin. Tusentals jobb har försvunnit. Dessutom kan vi konstatera att framtiden för både Saab och Volvo knappast underlättas genom regeringens agerande. Maud Olofssons stora insats har snarare varit att tala illa om svensk fordonsindustri och dess kunnande, i stället för att tala om vilka fördelar som finns. Det kommer naturligtvis ett tillfälle när vi ska utvärdera hanteringen av fordonsindustrikrisen, men redan nu kan vi se att regeringens ideologiska skygglappar har fått förödande konsekvenser för svensk industriell kompetens. Min fråga till majoriteten är: Hade ni över huvud taget för avsikt att använda 28-miljarderspaketet? Fanns det någon tanke med det, om det nu inte har kommit till användning, eller var det bara tomma ord? Avslutningsvis vill jag ta upp det tredje exemplet, strategiskt långsiktigt kanske ett av de viktigaste. Jag tycker att regeringens ideologiska skygglappar i någon mening också har förhindrat viktiga framtidsinvesteringar, inte minst investeringar i förnybar energi och ny energiteknik. Här brukar Maud Olofsson prata mycket, och det är naturligtvis bra, men hon agerar dess värre desto mindre. Vi kan inte se några konkreta förslag från regeringen för vare sig små eller stora företags insatser eller möjlighet att verka inom miljöteknikbranschen. Vi har föreslagit klimatinvesteringsprogram. Vi har föreslagit en omfattande ombyggnad av miljonprogrammet med en energieffektivisering. Det här är insatser som skulle kunna leda till både ökade möjligheter att nå nationella klimatmål, ökad sysselsättning inom byggsektorn och framför allt en växande stark hemmamarknad åt en av våra viktigaste framtidsindustrigrenar, miljöteknikbranschen. Här finns fantastiska möjligheter att få en stark hemmamarknad och med det som grund också ta svenskt kunnande ut på en internationell exportsuccé. Med olika former av exportstöd, där vi föreslår väsentligt mer resurser än regeringen, finns en historisk chans att inte bara göra gott i Sverige, Europa och världen utan dessutom kombinera klimatutmaningen med ökade möjligheter för tillväxt. Vi föreslår till och med extra anslag för demonstrationsanläggningar, så att svenska företag kan visa upp konkreta förslag på hur man kan energieffektivisera eller, för den delen, reducera utsläpp. Tillsammans med en riskkapitalfond på 5 miljarder kronor ser vi till att vi också får tillgång till riskkapital för miljöteknikbranschen. På det sättet skulle vi i Sverige kunna skapa många gröna, sköna nya jobb. Men här i riksdagen har förslagen röstats ned. Regeringens allmänna linje verkar vara att marknaden ska ta hand om det och att regeringen inte har något ansvar. Och den låga ambitionsnivån, inte minst inför Köpenhamnsmötet, tycker jag talar för den linjen. Motvilligt har man möjligtvis accepterat elcertifikaten, men några klimatinvesteringsprogram har man inte gått med på, och stödet för energiomställning i fastigheter har reducerats eller tagits bort. Att använda statens eget företag, Vattenfall, verkar vara helt främmande för regeringen. Här skulle man kunna göra det genom att möta klimathotet med stora investeringar i förnybar energiteknik eller genom att vara aktör för att se till att introducera energieffektivisering. Men under Maud Olofssons tid som ägaransvarig för Vattenfall har andelen investeringar i förnybar energi minskat i stället för att öka, och de har minskat till förmån för investeringar i ny kolkraft och gas. Dessutom har resultatet för Vattenfall försämrats till följd av det 100-miljardersförvärv i ny kolkraft som man har ägnat sig åt. Den misslyckade styrningen av Vattenfall under Maud Olofssons ledning kommer senare att granskas av konstitutionsutskottet, men min poäng här är att vi ser att regeringen inte ens här ser näringspolitiska möjligheter att skapa nya jobb ens inom ett så viktigt område som klimatutmaningen, varken för små miljöteknikföretag eller för riktigt stora företag inom energibranschen. Ser inte ni i majoriteten att klimatutmaningen faktiskt kan ge nya jobb? Tror ni att marknaden själv kommer att lösa detta? Tror ni inte att det faktiskt behövs politik och politiska riktlinjer för detta? Det här är tre exempel som jag har valt att nämna för att visa att regeringen har en låg ambitionsnivå och inte har någon ambition att föra en aktiv näringspolitik. Det finns naturligtvis exempel på bra insatser under mandatperioden - höjd kapitalinsats för Almi eller för den delen stödet för Svensk Exportkredit - men som helhet har regeringens agerande under mandatperioden varit en besvikelse, både för företagare och för medborgare. Vi har använt tiden i opposition till att vässa näringspolitiken. Vi har tagit med oss det bästa av förra mandatperiodens idéer. Vi har tagit till oss nya idéer från möten med branscher, företagare och forskningsinstitut. Våra förslag har utvecklats, men våra grundläggande värderingar kvarstår. Låt mig avsluta med detta. Vi är ett litet, exportberoende land. Vi behöver en aktiv näringspolitik. Vi behöver ett gott samarbetsklimat mellan näringsliv, samhälle och stat. Vi behöver stora investeringar i forskning och utbildning, och vi behöver en insikt om att vi tillsammans kan skapa både långsiktigt hållbar tillväxt och många nya jobb. Jobben främst, som vi socialdemokrater brukar säga. (Applåder)

Fru talman! Det har visat sig många gånger genom historien att det i princip är omöjligt att korrekt och i detalj analysera den tid man just genomlever. Senare analyser ställer ofta föreställningar om den egna samtiden på huvudet. Jag ska ändå försöka skissa på några viktiga hållpunkter för den tid vi just nu genomlever, vad de kan betyda och vad vi kan göra åt dem i dag. Inget land i västvärlden är lika beroende av sina stora företag som Sverige. Vi är fortfarande också mycket beroende av den basindustri som har sitt ursprung i naturresurserna malm, skog och vatten. Den sysselsätter direkt och indirekt hundratusentals människor och dominerar Sveriges nettoexportinkomster. Exporten utgör i dag ca 50 procent av bruttonationalprodukten. Den finansiella kris som vi i dag upplever, kombinerad med den lågkonjunktur som världen befinner sig i, har inneburit att industriproduktionen för 2008 och 2009 troligen kommer att minska med mellan 20 och 25 procent, vilket inte har inträffat i Sverige de senaste 50 åren. Om svenska företag även i framtiden ska vara konkurrenskraftiga är det viktigt att öka förädlingsgraden ytterligare, särskilt inom svensk industri. Det kan ske genom produktspecialisering, kundanpassning samt forskning och utveckling som leder till nya innovationer. Det kräver ökad statlig närvaro. När jag skrev detta anförande fick jag precis ett meddelande om att Ericsson avskedar nästan tusen personer i Sverige. Anledningen är att man står inför ett nytt teknikskifte, men även att de tänker flytta ut produktionen från Sverige. Det här är inget nytt. Vi har följt Ericssons affärer de senaste två tre åren, och vi har sett att någonting håller på att hända med Ericsson och dess verksamhet i Sverige. Den kris som svensk fordonsindustri befinner sig i har fått det lamaste av svar från regeringen. Det verkar som om det är viktigare att värna om sin ideologiska profil - staten ska inte lägga sig i vad som sker i näringslivet; marknaden ska styra - än att inse att man med sin passivitet håller på att föröda en bransch som är en del av Sveriges ryggrad. Inte heller verkar man förstå att en nedläggning av Saab och en nedgradering av Volvo skulle leda till färre jobb, inte bara i Göteborg och Trollhättan utan nära nog på varje större ort med underleverantörer. Eller som så träffande professor Christian Berggren och teknologie doktor Ernst Hollander, som är fordonsspecialister från Linköpings universitet, skrev häromdagen i Svenska Dagbladet: "Som den enda regeringen i ett land med stor fordonsindustri tycks den svenska nonchalera hur den industriella basen påverkas av ägande och hemhörighet." Det är så rätt, så rätt. Det finns ingen industripolitik i Sverige i dag. Det är att beklaga. Till detta kommer att svensk fordonsindustri i dag inte är fyra hjul och en ratt utan ett högteknologiskt under som har spritt sina kunskaper inom en rad sektorer. Ur innovationssynpunkt vore det ett stort nederlag för Sverige om båda de två personbilsproducenterna skulle försvinna från Sverige. I den förändrade värld som jag skissat måste också det byggande för framtiden och framtidens näringsliv som behövs ges högsta prioritet. I Vänsterpartiets motioner under allmänna motionstiden går detta som en röd tråd. Produktiviteten vid svenska företag har fallit nästan oavbrutet från slutet av 2006 till och med början av 2009. Nu ökar produktiviteten igen, men från en mycket låg nivå. Det här kan man läsa i Konjunkturinstitutets lägesrapport från augusti 2009. De visar också i sin analys att huvudorsaken till produktivitetsökningen är en anpassning till den lägre produktionsnivån. En förbättring av produktionstekniken skulle enligt bedömningar öka produktiviteten markant. Med en förbättrad produktionsteknik ökar också behovet av att hålla ihop utvecklingsarbetet och sammansättningsarbetet. Motiven till att behålla arbetstillfällena i Sverige skulle öka. Med detta som bakgrund anser Vänsterpartiet att det är hög tid att tillsätta en bred produktivitetsdelegation som får i uppdrag att genomlysa konkurrenskraften i näringslivet och utarbeta en strategi för att öka produktiviteten. Det är inte med låga löner vi ska konkurrera med omvärlden utan med högt tekniskt innehåll i våra varor och tjänster. Fru talman! En stärkt konkurrenskraft betyder också att staten måste möta upp med medel för att utveckla företag som finns och hjälpa till att bygga upp nya. Här vill Vänsterpartiet tillsammans med Miljöpartiet och Socialdemokraterna genomföra en extra utdelning från Vattenfall med 5 miljarder kronor för att skapa en riskkapitalfond. Den nya riskkapitalfonden ska agera marknadskompletterande. Fonden ska aktivt stimulera det breda näringslivets kapitalbehov med särskilt fokus på innovativa små och medelstora industri- och tjänsteföretag. Insatser som stärker det svenska näringslivets långsiktiga konkurrenskraft ska särskilt prioriteras. Medel kan exempelvis användas för satsningar på företag som verkar i branscher för miljöteknik. Regeringen berömmer sig ofta av att Sverige redan satsar mycket på forskning och utveckling. Men att satsa på forskning och utveckling är inte samma sak som att man får fram bra forskningsresultat som dessutom leder till nya innovationer. Det är så många andra faktorer som påverkar innovationsprocessen, som utbildning, skapande av nya marknader och innovationsupphandling. Innovationer och ekonomisk tillväxt är två sidor av samma mynt. Den ekonomiska tillväxten kommer nämligen när innovationer används för lönsam produktion av varor och tjänster, eller som Vinnova skriver på sin hemsida: "Det vi idag i Sverige lever på att sälja till omvärlden har i morgon någon annan lärt sig göra billigare eller bättre - och ofta bådadera. Sveriges förmåga att skapa innovationer - nya eller bättre tjänster, produkter och processer - är därför en nödvändig förutsättning för att vi ska kunna behålla vårt ekonomiska välstånd. Vi har ingen medfödd flytväst - om vi slutar simma så sjunker vi." Det här är en underlåtenhetssynd som är genomgående för den regering som har suttit de senaste tre åren. Vi har ingen näringspolitik. Regeringen har varken karta eller kompass utan irrar omkring på en ocean utan mål. Det är allvarligt för svensk näringspolitik i framtiden. I jämförelse med andra länder har Sverige också något färre små företag. Det är sant. Det största problemet är dock bristen på växande småföretag. Mindre och medelstora företag har en mycket liten del av den forskning och utveckling som utförs. Ungefär 10 procent av den totala forsknings- och utvecklingsverksamheten inom företagssektorn utförs av företag med färre än 50 anställda. Det betyder att alla de produkter, system, processer och andra tjänster som till exempel företagen inom hållbar utveckling tillhandahåller också hamnar på efterkälken när väl forskningen håller på att gå över i ett kommersiellt företag. Oftast snappas dessa företag upp av utländska investerare. Arbetstillfällen hamnar någon annanstans. Den kris som världen genomlever just nu ger en möjlighet att förändra företagen mot framtidens produkter och tjänster. Kapital för innovationer och risktagande från privata investerare uteblir av flera anledningar under en kris. Staten måste träda in och ta sitt långsiktiga ansvar för framtiden. Den borgerliga regeringen visar dock inga sådana ansatser, varken i det här betänkandet eller i tidigare propositioner. I den forsknings- och innovationsproposition som regeringen lade fram hösten 2008 bestod innovationsdelarna av mycket små steg. Innovationerna har nu som sagt en andel av hela forskningsbudgeten som uppgår till ynkliga 0,6 procent. Vinnova har föreslagit att offentliga innovationsupphandlingar för miljö, energi, hälsa, säkerhet, IT och telekom ges en kraftfull statlig stimulans genom ett särskilt stöd för att minska riskerna som möter enskilda, statliga myndigheter, landsting eller kommuner i deras upphandlingsprocesser och därmed hämmar upphandlingar och innovativa lösningar. Det tänkandet ligger helt i linje med Vänsterpartiets politik, och det har vi föreslagit i vår budgetmotion. Offentliga aktörer kan på så sätt använda offentliga upphandlingar för att driva utvecklingar framåt vad avser forskning och utveckling, innovationer och teknikutveckling på dessa områden. Förändringar av näringslivet betyder att svenska underleverantörer kommer att pressas ännu hårdare. Vi kan redan nu se att många jobb börjar försvinna utomlands till utländska underleverantörer. För att motverka denna utveckling måste dessa få en chans att utveckla sitt avancerande i teknisk riktning. En viktig byggsten är skapandet av demonstrations- eller testanläggningar med stöd av offentliga investeringar. Många aktörer väntade sig säkert att den forsknings- och innovationsproposition som lades fram 2008 skulle innehålla förslag på detta område. Det skedde inte. För mer riskfyllda projekt inriktade mot pionjärmarknader måste staten ta sitt ansvar. Hela det här anförandet är en genomgång av underlåtenhetssynder som både denna och även tidigare regeringar har gjort. Med tiden har det stått klart att innovationer och den efterföljande, förhoppningsvis, produktionen är en av de viktigaste vägarna framåt i ett föränderligt globalt samhälle. Jag har försökt att nu visa vad man bör göra för att spänna den bro mellan innovation och produktion som är absolut nödvändig om Sverige ska ta vara på sina starka resurser och de möjligheter vi har inför framtiden. Om vi inte gör det kommer vi att få stora problem. De stora företagen i Sverige har en tendens, i dag och i morgon, att förlägga sin verksamhet, forskning och utveckling i de länder där de har sin marknad. Jag yrkar bifall till reservation 1. (Applåder)

Fru talman! För Miljöpartiet är småföretagen avgörande för att vi ska ha en stark svensk ekonomi. Om inte små och medelstora företag har goda möjligheter att starta och växa kommer det att bli mycket svårare för den svenska ekonomin att återhämta sig. Därför har Miljöpartiet under lång tid lagt fram förslag till och arbetat fram en bra småföretagarpolitik. Vi har arbetat fram att småföretagen ska få sänkta arbetsgivaravgifter. Vi har jobbat för att soloföretagare som anställer sin första person ska få kraftigt sänkta arbetsgivaravgifter. Vi har lagt fram förslag på att ta bort åldersgränserna för starta-eget-bidragen, och vi har jobbat för att lägga in stöd till forskning och kunskapsutveckling i mindre företag. Den moderatledda regeringen har gjort precis tvärtom. I stället för stöd och hjälp har småföretagen i Sverige fått skattehöjningar. Sammanlagt har alliansen genomfört försämringar för småföretagen på 7 miljarder kronor per år. Det är resurser som våra hårt arbetande småföretagare i stället skulle behöva för att utveckla sina företag. Regeringen har därmed som ett bokslut över den här mandatperioden gjort precis tvärtom mot vad man lovade väljarna inför valet 2006. Fru talman! Förutom att småföretagen är oerhört viktiga för utvecklingen i ekonomin tycker Miljöpartiet att de är en central del av lösningen på det klimat- och miljöhot som vi står inför. Näringspolitik är en viktig del av Green New Deal, det vill säga en grön omställning av samhället, där vi måste ha offentliga satsningar på energiomställning. Vi har till exempel lagt fram förslag på att renovera miljonprogrammets bostäder för att energieffektivisera. Det är förslag som ingår i Green New Deal och som både är näringspolitik och arbetsmarknadspolitik. Det skulle få företag att växa, personer skulle bli sysselsatta och vi skulle kunna göra något åt klimatproblemen. Det är en alldeles utomordentlig kombination av olika politikområden i ett förslag om Green New Deal. Vi tror att utan innovativa småföretagare som utvecklar denna nya miljöteknik kommer det att krävas betydligt större uppoffringar för att vi ska nå de klimatmål som nu diskuteras i Köpenhamn. Vi beklagar att regeringen tyvärr inte sträcker sig längre än vad som är nödvändigt. Vi skulle, som ni säkert vet, vilja se utsläppsminskningar med 40 procent från EU:s sida. Tyvärr har regeringen inte orkat gå så långt. En framsynt näringspolitik måste därför stimulera de mest innovativa och klimatsmarta företagen så att den kommande ekonomiska utvecklingen också kan vara positiv för klimatutvecklingen. Därför vill vi bland annat avsätta 100 miljoner kronor mer än regeringen till programmet Forska och väx som delfinansierar forskning och utveckling av ny innovativ teknik i små och medelstora företag. Särskilt fokus bör läggas på transportsektorn, som har speciella problem vad gäller klimatanpassningen och dessutom lider svårt av den ekonomiska krisen. Vi vill därför avsätta ytterligare 100 miljoner till ett nytt program för transportforskning som fullt ut 2012 skulle omfatta 300 miljoner kronor årligen. Programmet bör fokusera på fordonsutveckling i kollektivtrafiken, på infrastruktur för spårtrafik och på miljösmarta sjötransporter. Under den ekonomiska kris som vi nu är inne i har människor som vill starta företag ofta svårt att få finansiering. Detta är ett hot mot utvecklingen av näringslivet och mot framtagandet av den nya klimatsmarta teknik som vi har så stort behov av. Precis som mina kolleger från Socialdemokraterna och Vänsterpartiet har sagt vill vi därför ha en särskild riskkapitalfond med en särskild avsättning från Vattenfall för att avsätta pengar till företag som satsar på klimatsmart teknik. Vi föreslår dessutom att ytterligare 100 miljoner kronor går till mikrokrediter för att starta företag. Det är pengar som kan användas för att man ska kunna ta de allra första stegen och se om ens affärsidé fungerar. Vi i Miljöpartiet har också, vilket behandlas i ett annat utskott, lagt fram förslag på företagsvikariat, det vill säga en rätt för en person som har en anställning att ta ledigt från sitt jobb och få en viss ersättning från staten för att kunna pröva på den företagsidé man gått och funderat på men inte vågat ta steget att starta. Vi har avsatt medel för att 5 000 personer skulle kunna pröva på den här idén. Det är framför allt kvinnor och personer med invandrarbakgrund som har svårare att få lån än andra grupper i samhället. De mikrokrediter som vi föreslår kan därför få särskilt stor betydelse för de här grupperna. Almi har ett väldigt bra program för detta som vi vill fortsätta att jobba på. Vi i Miljöpartiet vill vidare avsätta 15 miljoner kronor för att särskilt främja miljödriven näringslivsutveckling och 50 miljoner kronor för att utveckla ett särskilt branschprogram för miljöteknik. Vi vet att miljökraven kommer att öka i framtiden, och en sådan satsning kan hjälpa till att utveckla en starkare svensk miljöteknikbransch. Fru talman! En svensk ekonomi som baserar sig enbart på vinstdrivande näringsliv eller offentlig sektor kommer att vara onödigt sårbar och lämna många människor utan möjlighet att få ett arbete. Vi tror att Sverige skulle vinna mycket på att få en mycket stark social ekonomi som arbetar för att nå andra värden än ekonomisk vinst. Vi vill avsätta ytterligare 10 miljoner kronor till ökat stöd till sociala företag som ska gå till att stödja kooperativa utvecklingscentrum men även till annan stödstruktur. Vi vill också se att pengar avsätts till en satsning på egenanställningar. Egenanställningar innebär att en person anställs av ett företag som enbart fungerar som arbetsgivare, medan individen själv har ett ansvar för att få in nya kunder och uppdrag och har ansvaret för att arbeta in sin egen lön. Egenanställningsföretagen sköter administrationen och ekonomihanteringen för att ge den anställde möjlighet att helt och hållet fokusera på sin verksamhet, vilket förmodligen var huvudsyftet för den egenanställde med att starta företaget. Tillväxtverket bör ges i uppdrag att vara samordnande myndighet för egenanställningar för att se till att den anställningsordningen blir bättre känd och behandlas välvilligt av myndigheter och andra aktörer. Fru talman! Jag vill också säga några ord om turistbranschen. Vi vill tillsammans med Socialdemokraterna och Vänstern att turismen ska växa snabbare i Sverige än i resten av Europa. Vi tror också att den svenska turistbranschen måste utvecklas på ett hållbart sätt. Allt annat är otänkbart. Besöksnäringen i Sverige kan bli ledande i att erbjuda klimatsmarta alternativ, men för att det ska vara möjligt måste politiken erbjuda en miljövänlig infrastruktur och se till att värdefull natur skyddas och görs tillgänglig för besökare från både Sverige och andra länder. I kombination med profilering och genomtänkta erbjudanden utgör den svenska naturen en av våra största fördelar som turistnation. En förutsättning för att Sverige ska kunna få en växande turistsektor är att Sveriges internationella marknadsföring som kulturturismland förstärks. Vi hoppas därför att regeringen återkommer med ett sådant förslag till riksdagen. I detta betänkande, fru talman, behandlas också regeringens skrivelse om uppföljning av EU:s Lissabonstrategi. Jag tror att det är viktigt att fokusera mer på Lissabonstrategin och hur den har fungerat. Jag välkomnar därför regeringens skrivelse. Men vi har en reservation från Miljöpartiet om detta, för vi tycker inte att regeringen blickar framåt tillräckligt mycket. Utskottet föreslår att skrivelsen läggs till handlingarna, men vi tycker att regeringen borde ta den som ett startskott för att diskutera Lissabonstrategin för framtiden. Inte minst är det viktigt att Lissabonstrategin ska stå på tre ben. Framför allt när det gäller miljösidan har inte Lissabonstrategin levt upp till de utfästelser som fanns från EU:s sida från början. Därför finns det, enligt Miljöpartiet, mycket kvar att göra. Slutligen, fru talman, står jag bakom Miljöpartiets samtliga reservationer, men för tids vinnande yrkar jag bifall bara till reservation nr 1. (Applåder)

Fru talman! För ett år sedan när vi debatterade budgetpropositionen för utgiftsområdet Näringsliv var vi ganska ofta här i kammaren, för vi befann oss då mitt uppe i en ekonomi som var i fritt fall. Utöver att vi hanterade budgeten gjorde vi tillsammans flera snabba insatser för att framför allt få företagens finansiering och kapitalmarknaden att över huvud taget fungera. Riksbanken och Riksgälden har ju gjort, och gör fortfarande, enorma insatser på det här området. Men kapitaltillskotten som vi gjorde till Almi och Svensk Exportkredit och de kraftigt utvidgade möjligheterna till exportkreditgarantier har under det här året betytt väldigt mycket för företagen. Och - peppar, peppar - jag tycker ändå att man kan säga att ljuset i tunneln som vi ser verkligen är ljust. Sverige har ett gynnsamt utgångsläge när konjunkturen vänder jämfört med många andra länder. Vi har en ganska låg statsskuld. Och trots att vi har gjort väldigt stora stimulansåtgärder är budgetunderskottet så pass hanterbart att vi inte behöver, som många andra länder i vår omgivning kommer att behöva, sätta i gång med stora besparingsåtgärder och olika typer av skattehöjningar för att stabilisera statsfinanserna. Det gör att vi även utifrån det har en möjlighet i Sverige att få en snabbare konjunkturuppgång än många andra länder. Som har nämnts här tidigare drabbade den globala konjunkturnedgången och finanskraschen den svenska tillverkningsindustrin oerhört hårt. Efterfrågan föll helt enkelt dramatiskt, och industriproduktionen sjönk med 20 procent jämfört med tidigare. Produktionen ligger fortfarande på en betydligt lägre nivå, men nu har nedgången upphört och företagskonkurserna börjar också minska. Exportorderingången har stigit ganska kraftigt tredje kvartalet, och inköpschefsindex ökar påtagligt. Återhämtningen hos oss och viktiga handelspartner, till exempel EU-länderna och Norge, är väldigt viktig även för vår exportindustris återhämtning. Man kan också tänka sig att när orderingång och vinster ökar kommer också investeringarna att öka - det brukar hänga ihop - och det i sin tur förstärker uppgången. Som sagt var finns det i budgeten för 2010 fortfarande stora stimulanser, samtidigt som räntorna fortsätter att vara låga. Det verkar nu som att en vändning är på gång även på arbetsmarknaden, enligt senare statistikuppgifter från Arbetsförmedlingen, och det är väldigt bra. Näringspolitiken är otroligt viktig för att skapa goda förutsättningar för jobb och företagande. Och näringspolitik är ju mycket vidare än utgiftsområde 24. Det har inte minst de tre tidigare talarna belyst tydligt. Jag ska nämna några viktiga reformer som har genomförts på senare tid och som kommer att stärka svenska företags affärsmöjligheter och konkurrenskraft. Till nyår träder tjänstedirektivet i kraft, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Sedan vet vi att det inte är säkert att alla länder fullt ut gör allting helt rätt, men det kommer omgående att skapa viktiga möjligheter för svenska tjänsteföretag att sälja på export. Lagen om valfrihet har införts, vilket kommer att öppna en helt ny dynamisk marknad och därmed skapa nya affärsmöjligheter, apoteksmarknaden öppnas, på torsdag kommer förhoppningsvis även bilprovningen att reformeras och kunna skapa nya affärsmöjligheter, för att ta några aktuella exempel. I budgetpropositionen finns många viktiga frågor för företagandet på andra områden, inte minst investeringar i infrastruktur, sänkta egenavgifter för egenföretagare, utvidgat jobbskatteavdrag, som också gäller för näringsinkomster, med mera. Andra reformer som aviseras men som inte kommer att fattas beslut om i samband med budgeten är att socialförsäkringsskyddet för företagare ska förbättras och skuldsanering för företagare underlättas, för att ta några andra exempel. Så till själva budgeten för utgiftsområde 24. Det enskilt största anslaget är till Vinnova för den behovsmotiverade, viktiga och företagsnära forskningen. Det ökas i enlighet med vad som har beslutats i samband med forskningspropositionen. Sammanlagt innebar forskningspropositionen en historisk ökning av de statliga forskningsanslagen, och stora summor läggs på det som kallas strategiska satsningar. Det var inte så att branschprogrammen bara avbröts, utan de löpte ut och har ersatts med en annan form som kallas för strategiska satsningar och som tar upp den här typen av frågor. Stödet till industriforskningsinstituten, som utöver den reformering som gjordes skulle öka, ökas nu med 100 miljoner kronor. Stödet till Turistfrämjandet ökar med 50 procent till 50 miljoner. Programmet för att stärka kvinnors företagande förlängs till 2010, 100 miljoner. Likaså fortsätter insatserna för att underlätta för personer med utländsk bakgrund att starta och driva företag. Det blir en satsning på unga innovatörer. 150 miljoner kronor fortsätter att löpa för miljöteknikinsatser utöver de pengar som finns på utgiftsområdet Energi. Fru talman! Jag vill påpeka att utskottet gör bedömningen att vi behöver vara lite tydliga på en punkt. Vi väntar ju på en proposition om statens insatser för rådgivning och kapitalförsörjning, som aviseras i budgetpropositionen men som inte har kommit ännu. Då tycker vi att det är av största vikt, särskilt i det här konjunkturläget när många människor är arbetslösa men också när det börjar vända och dra igen, att det råder arbetsro för dem som framgångsrikt och handfast arbetar med företagsfrämjande, rådgivningsarbete och stöd till personer som vill starta och utveckla företag. Därför gör vi ett tillkännagivande vad gäller anslaget för näringslivsfrämjande. Likaså tycker vi att det är dags att Institutet för kvalitetsarbete, SIQ, och dess huvudmannaskap får en långsiktig lösning för statens del, så det föreslår vi också ett tillkännagivande om. I betänkandet tar vi också upp skrivelsen om fordonspaketet. Det var upp till 20 miljarder i statliga garantier för EIB-lån. Det finns ju två framgångsrika stora fordonsföretag i Sverige som inte behövde några statliga garantier. Det är väl jättebra att de har kunnat få lån utan att det behövdes några garantier. När det gäller de andra två personbilsföretagen vet man fortfarande helt enkelt inte vem man ska ge garantin till. Vi hoppas verkligen att det ska lösa sig ganska snart. När det gäller Fouriertransform och de 3 miljarderna är det ju inte ett projekt som man snyter ur näsan över ett jullov. Det tar tid att gå igenom de processerna. Också det vanliga fordonsforskningsprogrammet löper på. Den sista frågan som tas upp gäller skrivelsen om Lissabonstrategin. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse med redovisning av årets bidrag läggs till handlingarna. Det är självklart att vi behöver sätta i gång ett arbete med den framtida utformningen av detta som kommer i gång med sin egen process. Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! För ett år sedan när vi debatterade budgetpropositionen för utgiftsområdet Näringsliv var vi ganska ofta här i kammaren, för vi befann oss då mitt uppe i en ekonomi som var i fritt fall. Utöver att vi hanterade budgeten gjorde vi tillsammans flera snabba insatser för att framför allt få företagens finansiering och kapitalmarknaden att över huvud taget fungera. Riksbanken och Riksgälden har ju gjort, och gör fortfarande, enorma insatser på det här området. Men kapitaltillskotten som vi gjorde till Almi och Svensk Exportkredit och de kraftigt utvidgade möjligheterna till exportkreditgarantier har under det här året betytt väldigt mycket för företagen. Och - peppar, peppar - jag tycker ändå att man kan säga att ljuset i tunneln som vi ser verkligen är ljust. Sverige har ett gynnsamt utgångsläge när konjunkturen vänder jämfört med många andra länder. Vi har en ganska låg statsskuld. Och trots att vi har gjort väldigt stora stimulansåtgärder är budgetunderskottet så pass hanterbart att vi inte behöver, som många andra länder i vår omgivning kommer att behöva, sätta i gång med stora besparingsåtgärder och olika typer av skattehöjningar för att stabilisera statsfinanserna. Det gör att vi även utifrån det har en möjlighet i Sverige att få en snabbare konjunkturuppgång än många andra länder. Som har nämnts här tidigare drabbade den globala konjunkturnedgången och finanskraschen den svenska tillverkningsindustrin oerhört hårt. Efterfrågan föll helt enkelt dramatiskt, och industriproduktionen sjönk med 20 procent jämfört med tidigare. Produktionen ligger fortfarande på en betydligt lägre nivå, men nu har nedgången upphört och företagskonkurserna börjar också minska. Exportorderingången har stigit ganska kraftigt tredje kvartalet, och inköpschefsindex ökar påtagligt. Återhämtningen hos oss och viktiga handelspartner, till exempel EU-länderna och Norge, är väldigt viktig även för vår exportindustris återhämtning. Man kan också tänka sig att när orderingång och vinster ökar kommer också investeringarna att öka - det brukar hänga ihop - och det i sin tur förstärker uppgången. Som sagt var finns det i budgeten för 2010 fortfarande stora stimulanser, samtidigt som räntorna fortsätter att vara låga. Det verkar nu som att en vändning är på gång även på arbetsmarknaden, enligt senare statistikuppgifter från Arbetsförmedlingen, och det är väldigt bra. Näringspolitiken är otroligt viktig för att skapa goda förutsättningar för jobb och företagande. Och näringspolitik är ju mycket vidare än utgiftsområde 24. Det har inte minst de tre tidigare talarna belyst tydligt. Jag ska nämna några viktiga reformer som har genomförts på senare tid och som kommer att stärka svenska företags affärsmöjligheter och konkurrenskraft. Till nyår träder tjänstedirektivet i kraft, inte bara i Sverige utan i hela Europa. Sedan vet vi att det inte är säkert att alla länder fullt ut gör allting helt rätt, men det kommer omgående att skapa viktiga möjligheter för svenska tjänsteföretag att sälja på export. Lagen om valfrihet har införts, vilket kommer att öppna en helt ny dynamisk marknad och därmed skapa nya affärsmöjligheter, apoteksmarknaden öppnas, på torsdag kommer förhoppningsvis även bilprovningen att reformeras och kunna skapa nya affärsmöjligheter, för att ta några aktuella exempel. I budgetpropositionen finns många viktiga frågor för företagandet på andra områden, inte minst investeringar i infrastruktur, sänkta egenavgifter för egenföretagare, utvidgat jobbskatteavdrag, som också gäller för näringsinkomster, med mera. Andra reformer som aviseras men som inte kommer att fattas beslut om i samband med budgeten är att socialförsäkringsskyddet för företagare ska förbättras och skuldsanering för företagare underlättas, för att ta några andra exempel. Så till själva budgeten för utgiftsområde 24. Det enskilt största anslaget är till Vinnova för den behovsmotiverade, viktiga och företagsnära forskningen. Det ökas i enlighet med vad som har beslutats i samband med forskningspropositionen. Sammanlagt innebar forskningspropositionen en historisk ökning av de statliga forskningsanslagen, och stora summor läggs på det som kallas strategiska satsningar. Det var inte så att branschprogrammen bara avbröts, utan de löpte ut och har ersatts med en annan form som kallas för strategiska satsningar och som tar upp den här typen av frågor. Stödet till industriforskningsinstituten, som utöver den reformering som gjordes skulle öka, ökas nu med 100 miljoner kronor. Stödet till Turistfrämjandet ökar med 50 procent till 50 miljoner. Programmet för att stärka kvinnors företagande förlängs till 2010, 100 miljoner. Likaså fortsätter insatserna för att underlätta för personer med utländsk bakgrund att starta och driva företag. Det blir en satsning på unga innovatörer. 150 miljoner kronor fortsätter att löpa för miljöteknikinsatser utöver de pengar som finns på utgiftsområdet Energi. Fru talman! Jag vill påpeka att utskottet gör bedömningen att vi behöver vara lite tydliga på en punkt. Vi väntar ju på en proposition om statens insatser för rådgivning och kapitalförsörjning, som aviseras i budgetpropositionen men som inte har kommit ännu. Då tycker vi att det är av största vikt, särskilt i det här konjunkturläget när många människor är arbetslösa men också när det börjar vända och dra igen, att det råder arbetsro för dem som framgångsrikt och handfast arbetar med företagsfrämjande, rådgivningsarbete och stöd till personer som vill starta och utveckla företag. Därför gör vi ett tillkännagivande vad gäller anslaget för näringslivsfrämjande. Likaså tycker vi att det är dags att Institutet för kvalitetsarbete, SIQ, och dess huvudmannaskap får en långsiktig lösning för statens del, så det föreslår vi också ett tillkännagivande om. I betänkandet tar vi också upp skrivelsen om fordonspaketet. Det var upp till 20 miljarder i statliga garantier för EIB-lån. Det finns ju två framgångsrika stora fordonsföretag i Sverige som inte behövde några statliga garantier. Det är väl jättebra att de har kunnat få lån utan att det behövdes några garantier. När det gäller de andra två personbilsföretagen vet man fortfarande helt enkelt inte vem man ska ge garantin till. Vi hoppas verkligen att det ska lösa sig ganska snart. När det gäller Fouriertransform och de 3 miljarderna är det ju inte ett projekt som man snyter ur näsan över ett jullov. Det tar tid att gå igenom de processerna. Också det vanliga fordonsforskningsprogrammet löper på. Den sista frågan som tas upp gäller skrivelsen om Lissabonstrategin. Utskottet föreslår att regeringens skrivelse med redovisning av årets bidrag läggs till handlingarna. Det är självklart att vi behöver sätta i gång ett arbete med den framtida utformningen av detta som kommer i gång med sin egen process. Fru talman! Slutligen yrkar jag bifall till utskottets förslag och avslag på reservationerna. (Applåder)

Fru talman! Först vill jag ge en eloge till utskottets ordförande för att vi gjorde ett gemensamt utskottsinitiativ när det gäller SIQ. Det var viktigt och bra. Vi lovar att förvalta det på bästa sätt även efter nästa val, om vi är i regeringsställning. Det är en viktig verksamhet. Jag har en fråga till Karin Pilsäter i hennes egenskap av utskottets ordförande. Vad är förklaringen till att Maud Olofsson som ansvarig näringsminister för de här områdena inte deltar i våra debatter och att hon inte ser värdet av att följa näringsutskottets arbete? Under hela min tid i näringsutskottet har hon inte varit med vid någon debatt mer än vid de tillfällen då vi har krävt att hon ska infinna sig i kammaren i en särskild debatt om fordonsindustrin eller Vattenfall. Hur ser utskottsordföranden på ansvarig näringsministers ointresse för näringsutskottets arbete? När man lyssnar på Karin Pilsäters redovisning av det ekonomiska läget kan man få en bild av att krisen är över. Jag tror att vi ska akta oss för det. Även om man kan se att inköpsindex ändras och även om man kan se att det finns tecken som tyder på att fallet inte är lika hastigt nu som förut måste vi vara medvetna om att arbetslösheten fortfarande ökar. Vi har fortfarande en stor våg av företagskonkurser. För inte så länge sedan fick tusen människor på Ericsson i Gävle och en annan ort beskedet att verksamheten ska läggas ned. Det är klart att det fortfarande är kris i Sverige. I det läget är näringspolitiken viktig. Maud Olofsson hävdade att man hade använt 28-miljarderspaketet för dem som drabbades i fordonsindustrin. Jag har ett citat från riksdagen: Vi gör en speciell insats just nu på fordonsindustrin med 28 miljarder kronor som går till de orter som har mycket fordonsindustri. Med anledning av det vill man fråga: Till vilka orter har resurser gått? Vilket stöd har getts till de orter som har fordonsindustri? På vilket sätt har regeringen bedrivit en aktiv näringspolitik för att vända utvecklingen?

Fru talman! Det blir något av ett moment 22. Jag kan naturligtvis inte svara för Maud Olofsson. Det är ju ett problem att Maud Olofsson inte är här. Jag har förstått att hon just i dag är i Köpenhamn. Det må vara henne förlåtet. Det är klart att det är viktigt att statsråden deltar. Det är ju viktigt för er. Om olyckan är framme och ni kommer tillbaka i regeringsställning kommer säkert era statsråd att göra andra prioriteringar än de gjorde under tidigare mandatperiod, kan man tro. Det är klart att krisen inte är över, men jag tror att man ändå kan säga att det har börjat vända. Vi vet alla att när ekonomin vänder släpar det efter på arbetsmarknaden. Arbetslösheten kommer förmodligen att fortsätta att stiga ytterligare en period, trots att det går bättre för företagen. Jag tycker ändå att man kan säga att det värsta nu är över. De prognoser som kommer nu revideras uppåt, till det bättre, i stället för som förut till det sämre. När det gäller citatet uppfattade jag inte vem som har sagt det. Det var i alla fall inte jag. När det gäller vad som stod i propositionen om statsgarantierna för EIB-lånen faller ju verksamheten ut på de ställen där de företagen bedriver verksamheten. De andra insatserna som man har gjort runt detta innebär att man har försökt kanalisera utbildningsplatser specifikt till Västsverige, för att ge ett par exempel.

Fru talman! Det är alldeles rätt: flera utbildningsplatser. Kommunalrådet i Olofström berättade att de fick åtta komvuxplatser när man drabbades av det största varslet i modern tid och en stor del av Volvo Olofströms verksamhet och underleverantörer drabbades. Man fick åtta komvuxplatser. Det var regeringens stora satsning för att möta krisen i Olofström, en ort som är helt beroende av fordonsindustrin. Det säger väl en del om storleken på den satsning och det stöd som regeringen har gett till de orter som har drabbats av industriomstruktureringen. Det kan förklara kritiken inte bara från företrädare för fordonsindustrin. Vi har återkommande under mandatperioden märkt att företrädare för olika branscher kritiserar regeringen för att man inte ser dem och för en dialog med dem. Jag noterar att Karin Pilsäter i sitt inlägg om framtida insatser där man från den 1 januari ser utvecklingsmöjligheter räknade upp apoteksomregleringen, bilprovningen och någon privatisering genom LOV. Vi tycker annorlunda om det rent ideologiskt. Men det finns också en annan aspekt: Det är inte några nya jobb. Det är ett annat huvudmannaskap, men det är inte några nya jobb. Det är någon annan som äger bilprovningen, men bilarna ska provas. Det är någon annan som äger apoteket, låt vara att det kommer till något. När det gäller jobbskapande är detta ett av denna regerings stora misslyckanden. Det handlar om att skapa nya jobb, inte bara döpa om kommunala jobb till privata. Låt oss nu se efter hur vi kan få nya jobb i det här landet. Jag använde en stor del av mitt anförande åt att tala om miljöteknikbranschen, men där lyser regeringens insatser med sin frånvaro. Jag förstår att det är svårt för utskottets ordförande att kommentera Maud Olofssons ointresse, men jag tycker ändå att det är intressant att konstatera att hon inte har varit med vid en enda debatt så länge jag har varit i näringsutskottet.

Fru talman! Vi kan diskutera vad Maud Olofsson gör och säger eller också kan vi prata om sakfrågorna. Jag känner att det är lättare att prata om sakfrågorna. Jag tycker att det är befogat att energiministern är på plats i Köpenhamn. Jag har debatterat budget med dåvarande finansministern på en kommundag i Borås som var prioriteringen valåret 2006. Regeringar behöver prioritera riksdagen högre oavsett färg. Det tror jag att vi kan vara överens om, åtminstone så länge vi är riksdagsmän. Det är inte bara det ni föreslår som tillägg som finns. Det ligger många satsningar i den budget som vi nu tar beslut om. Det gäller bland annat miljöteknikområdet. På nästa utgiftsområde som vi ska diskutera, Energi, ligger det också sådana satsningar. Jag tycker att det är att trolla med knäna när man säger: Vi kan trolla fram 5 miljarder. De pengarna tar vi ur Vattenfall. Det betyder ju att det företaget har för mycket pengar, enligt er bedömning. Samtidigt kritiserar man att det investeras för lite i vindkraft och annat. Det känns som om ni försöker använda samma pengar flera gånger. Dessutom är det ett litet budgettrick, men det är vi ju vana vid sedan tidigare.

Fru talman! Budgettrick var ordet för dagen. Karin Pilsäter sade i sitt anförande att hon ser ljuset i tunneln. Det är intressant. Jag vill nog hävda att det är svårt att korrekt analysera vad som händer för dagen. Det enda som man korrekt kan analysera är i princip det väder som är för stunden om man går ut och tittar. Resten blir antaganden och gissningar. Man får nog passa sig väldigt noga så att inte ljuset är ett fullastat malmtåg som kommer i tunneln. Det gäller att vara beredd på det som kommer i framtiden. Karin Pilsäter pekade på några områden som gav hopp inför framtiden, till exempel tjänstedirektivet - ja, möjligtvis. Hon talade också om lagen om valfrihet och om avreglering av apoteksmarknaden och bilprovningen. Menar ni verkligen att dessa åtgärder är det som ska bära Sverige in i framtiden? Vad ska vi göra med basnäringen - skogen, malmen, vattenkraften - som vi lever av i dag? Hur ska den utvecklas? Ingenstans i betänkandet eller propositionen kan jag läsa om vad regeringen vill eller inte vill. Vad är det för satsningar som vi behöver göra inom detta område? Vi kan se att många av de tekniska framsteg som har gjorts inom detta område delvis försvinner utomlands på grund av att det inte finns kapital nog att investera i demonstrationsanläggningar och testanläggningar. Det är bland annat där som vi ska använda de extra pengarna från Vattenfall, som den föregående talaren pratade om. Vad vill ni egentligen med näringspolitiken i Sverige?

Fru talman! Man ska verkligen akta sig för att göra profetior. Det kan vara så att det är ett mötande godståg. Men som jag sade - peppar peppar - tror jag att vi nu kan känna att det håller på att vända. Det finns tillräckligt många indikatorer på olika områden som pekar i den riktningen. Men det betyder inte att problemen är över, och det betyder inte att man ska sätta sig ned på rumpan och inte göra någonting. Läget på arbetsmarknaden kommer förmodligen att fortsätta att försämras ytterligare ett tag till eftersom förändringen där kommer senare. Då är det bra att vi nu har möjlighet att fortsätta ha en expansiv finanspolitik även 2010 och 2011 och inte behöver göra som Tyskland och många andra länder kommer att behöva göra, nämligen genomföra ganska radikala besparingsprogram. Jag tog upp några exempel på beslut som vi har fattat här under hösten. När man avreglerar marknader handlar det inte bara om att just de befintliga strukturerna på något sätt får så att säga någon ny arbetsgivare, utan när man avreglerar en marknad är syftet att få i gång just dynamiken, innovationstänkandet och nya affärsmöjligheter. När man avreglerade telemarknaden trodde man kanske kortsiktigt att det skulle bli lite lägre telefonräkningar. Men effekten av det har bidragit till en enorm dynamik på det området. Därför är detta inte alls hela lösningen på alla våra utmaningar, men det är exempel på sådant som också kan bidra till innovation, produktivitetshöjningar, utvecklande av nya tjänster, ny affärslogik och nya affärsmöjligheter.

Fru talman! Jag blir lite osäker på vad Karin Pilsäter menar. Hon talar om att det blir ytterligare försämringar på arbetsmarknaden. I föregående replikskifte med Tomas Eneroth påstods att det finns tecken på att arbetsmarknaden förbättras för tillfället. Någonstans måste man bestämma sig för hur det är. Detta håller inte riktigt ihop. Jag fick inga svar eller indikationer i fråga om regeringens vilja att stödja och utveckla den basnäring som vi fortfarande har. Vår export är extremt beroende av vår basnäring. Den står för en stor andel av vår bruttonationalprodukt och kommer att göra det också en tid framöver. Det som vi är duktiga på måste vi givetvis vidareutveckla och värna för att ta nästa språng. Demonstrationsanläggningar och testanläggningar är avgörande om man ska kunna utveckla de idéer som finns inom de tunga delarna av den industriella näringen. Därför är det också viktigt att man på något sätt ger besked från regeringen. I den forskningsproposition som lades fram var det mycket pengar, jag håller med om det, men bara 0,6 procent avsåg innovativa lösningar. Det är väldigt lite. Denna del har fått mycket kritik, inte minst från Vinnova som vill se en större satsning på den värdeskapande delen, från forskning till affärslösningar. Ett exempel på hur duktiga vi är gäller fjärrvärme. Men vi har än i dag inte lyckats göra affärer och göra någonting av det som kan få fart på en gyllene svensk exportindustri som dessutom skulle vara oerhört positiv för miljön i många andra länder. Det är ett misslyckande. Regeringen måste gå in och ta sitt ansvar i detta sammanhang.

Fru talman! När det gäller arbetsmarknaden sade jag att man kan se att det är en ljusning på gång. Arbetsmarknaden släpar alltid efter många av de andra indikatorerna. Det betyder att när arbetslösheten inte ökar lika mycket är det också en förbättring, eller hur? Jag tror därför inte att vi behöver dividera om hur vi tolkar Konjunkturrådets rapporter. Det är riktigt att Vinnova naturligtvis tycker att just Vinnova borde ha fått mer pengar. Det är inte så konstigt. Men man kan också göra andra bedömningar av hur innovationssystemet, som många gärna pratar om, kom till. Där är det förbättringar för entreprenörer som ändå är grunden för att omsätta nya kunskaper till innovationer. Det är när någon förvandlar det till något som det blir till praktisk nytta. De strategiska forskningssatsningarna tror jag kommer att betyda mycket på de områden som ni har lyft fram. Dessa områden ingår i de strategiska områdena. Sedan behöver vi fortsätta förbättra villkoren för entreprenörer. Jag tror att vi kommer att behöva se över var staten ska gå in just när det gäller kapitalförsörjningen. Var finns marknadsmisslyckandet mer specifikt? Man får kanske koncentrera resurserna där i stället för att smeta ut dem lite mer som man gör. Men vi hoppas att man ska kunna återkomma om det i den proposition som är försenad och som handlar om statens rådgivningsinsatser och kapitalförsörjningsinsatser.

Fru talman! Jag tackar Karin Pilsäter för hennes anförande. Vi kan dividera om det är ljuset i tunneln och så vidare. Men vi kan konstatera att det fortfarande är kris i Sverige. Det är fortfarande för många konkurser, det är många som varslas och det är många som är arbetslösa. Då måste man ändå säga att detta betänkande på utgiftsområde 24 Näringsliv är mycket defensivt. Det finns inga ordentliga satsningar på företagandet i Sverige för framtiden. När det är kris måste man skapa möjligheter och se möjligheter att göra någonting. Jag hörde Karin Pilsäters vackra ord om miljöteknikbranschen. Men om man går igenom hela regeringens budget på 36 miljarder kronor till nya satsningar finner man att mindre än 3 procent går till klimatsatsningar. Av dessa 3 procent går ännu mindre till att utveckla miljöteknikbranschen, den som vi alla vill prata oss varma för och tycker är jätteviktig för Sverige i framtiden. Men det satsas ingenting på den. Detta måste hänga ihop. Pratar man om att miljöteknikbranschen, Green New Deal, är framtiden som vi måste hänga med i och att det svenska företagande måste utvecklas måste detta också synas i budgeten. Men det gör det inte. Det finns några småsatsningar. Men med tanke på de stora satsningar som skulle behöva göras, inte minst i ljuset av Köpenhamnstoppmötet som nu pågår - vi får förhoppningsvis några bra förslag, men det är inte säkert - måste ändå steg här tas och pengar tillföras så att de bolag som sysslar med miljöteknik kan få riskkapitalpengar. Där måste väl ändå staten kunna sträcka ut en hand. Varför gör regeringen inte mer?

Fru talman! De företag som håller på med miljörelaterade produkter eller miljöteknikutveckling är inte några helt annorlunda och mer udda fåglar än alla andra företag som måste ha ett eget supportsystem. Den typen av företag har naturligtvis möjlighet, precis som alla andra företag, att komma i åtnjutande av mer generella åtgärder. Ska man satsa specifikt på till exempel en bransch måste man ha speciella analyser om att det föreligger ett extra marknadsmisslyckande på just det området. När de gäller riskkapitalförsörjning är det ingen som har kunnat peka ut att det faktiskt skiljer sig åt mellan miljöteknikföretag och andra typer av företag. Då är det de generella åtgärderna som man behöver göra någonting åt och förbättra. Där kommer vi att återkomma. Vi vet att de stora riskkapitalbolagen i Sverige inte tar teknikrisker, utan de kommer in i senare skeden. Därför vill i alla fall jag driva på så att staten går in och täcker upp där det faktiskt föreligger ett marknadsmisslyckande dels genom att man inte tar teknikrisker, dels genom att det behöver vara mindre belopp. Exempelvis har vi Almi Invest som nu bygger upp och ut. Det tror jag kan vara ett bra komplement. Vidare har vi bland annat Industrifonden.

Fru talman! Ordet "marknadsmisslyckande" är intressant. Ett marknadsmisslyckande är egentligen hela politiken eftersom där inte tas hänsyn till klimateffekterna. Det är därför vi har fått klimatkrisen. Detta är en sorts marknadsmisslyckande. Därför behövs det satsningar på flera olika områden. Vi har till exempel föreslagit ett särskilt program för en transportomställning därför att det behöver satsas mer på bland annat spårvägar. Vi måste också få fram en miljövänligare teknik inom sjösektorn och så vidare, så visst finns det behov som vi behöver täcka när det gäller att få fram den nya tekniken. Det har inte bara vi här i Sverige nytta av. Vi kan ju också sälja den nya tekniken till andra länder eller ge den i bistånd till utvecklingsländerna - detta för att klara en klimatomställning värd namnet. Det är i det avseendet jag saknar reella förslag i regeringens proposition. Ni är väldigt defensiva. Ni ska vara försiktiga och återkomma längre fram, som Karin Pilsäter nämnde. Men det är nu vi måste ha förslagen. I flera års tid har vi pratat om detta. Ändå kommer inga reella förslag. Det kommer inga satsningar. Det är nu i den kris som vi i dag har i Sverige som det finns en gyllene chans att komma med dessa satsningar. Dels finns det utbildad personal som nu är arbetslös och som inte skulle bli så lycklig av något annat som av att få ett jobb och få börja satsa på miljötekniksektorn. Dels gäller det en sektor som vi kan förmoda ökar betydligt framöver. Då är det viktigt att staten i ett tidigt skede går in och är med och hjälper till och stöttar i den delen. Tyvärr kan vi konstatera att regeringen där gör väldigt lite - ja, alldeles för lite. Som jag sagt i ett tidigare inlägg är det högst 3 procent av regeringens satsningar som egentligen är klimatsatsningar för att komma till rätta med de problem som vi nu står inför. Detta är ett stort inte marknadsmisslyckande men väl politikmisslyckande från alliansens sida.

Fru talman! Både länge och väl kan vi stå här och träta. Men det är väl alltid så att säga oppositionens roll att jaga på och oppositionens roll att tona ned och säga att det egentligen inte är så mycket som görs och att det man själv föreslår som tillägg är det avgörande. Jag tror att det samlat handlar om att Sverige, genom att vi ändå har kunnat hålla statsfinanserna i så pass bra skick som vi lyckats med, framöver kommer att vara i en situation som är avsevärt bättre än många andra länders situation. Det tycker jag att vi ska vara glada över. På de områden där du efterlyser satsningar finns det många olika löpande program.

Fru talman! Den ekonomiska krisen har präglat världen under det senaste året. Det som startade som en finansiell bubbla övergick i en fallande produktion och en stigande arbetslöshet. Även Sverige har som ett litet, öppet och handelsberoende land drabbats hårt. Sverige och alliansregeringen har dock lyckats hantera denna kris bättre än många andra länder. Ledord har varit "ansvar för de offentliga finanserna". Regeringen har mött krisen med en expansiv politik för att dämpa krisens effekter på sysselsättning och tillväxt. I budgeten har man ytterligare förstärkt åtgärderna för att dämpa sysselsättningsfallet, för att motverka att arbetslösheten biter sig fast samt för att värna välfärden. Vi kan nu se att optimismen börjar spira hos företagen och att de tror på en stark återhämtning under det kommande året. Denna försiktigt positiva trend har kommit tidigare än beräknat. Företagare är oerhört beroende av en ansvarsfull ekonomisk politik och av väl fungerande marknader. Näringslivet behöver en stabil och rättvis grund att stå på. Fru talman! Näringspolitiken är som ett smörgåsbord med företagsutveckling, entreprenörskap, innovationer, rymdteknik, turism, handelspolitik med mera. De som tittat på talarlistan har konstaterat att flera av mina moderata kamrater kommer att tala mer om de här olika områdena. Målet för näringspolitiken är att stärka den svenska konkurrenskraften och att skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag för att därigenom bryta utanförskapet. De näringspolitiska insatserna ska även bidra till att uppnå målen i EU:s gemensamma strategi för tillväxt och sysselsättning. Alliansregeringen arbetar kontinuerligt på att det ska bli lättare och mer lönsamt att starta och driva företag. Mycket är genomfört för att förbättra för företagen. Annat är på gång, och en hel del kvarstår. Här finns det bland annat generella åtgärder - såväl insatser för kapitalförsörjning, information och rådgivning som åtgärder riktade exempelvis till insatser för kvinnors företagande, personer med utländsk bakgrund samt affärsutveckling inom de miljödrivna marknaderna. Härutöver ingår insatser för företagande inom vård och omsorg, ett ökat entreprenörskap i utbildningssystemet, produktutveckling, nystartskontor, socialt företagande och social ekonomi. Som exempel på tidigare vidtagna åtgärder kan nämnas sänkta socialavgifter - mest för unga och äldre - nystartsjobb, sänkt bolagsskatt, borttagandet av förmögenhetsskatten samt RUT- och ROT-avdrag. Regeringen föreslår i sin budgetproposition reformer för fler och växande företag. Bland dessa reformer märks en nedsättning av egenavgifterna med 5 procent för enskilda näringsidkare och delägare i handelsbolag samt att det ska gå snabbare för den som har skulder från näringsverksamhet att få skuldsanering. Vidare gäller det tio nya reformer i trygghetssystemet för företagare, en fortsatt satsning på kvinnors företagande och en satsning på kulturella och kreativa näringar. Till detta kommer ett antal utredningar som också ska genomföras. Till våren är en proposition aviserad om företagsutveckling med planerade förslag till riktlinjer för statliga finansierings- och rådgivningsinsatser riktade till små och medelstora företag med syftet att förtydliga mål, styrning och uppföljning. Fru talman! Finns det skillnader mellan mäns och kvinnors företagande? Ställs män och kvinnor inför samma frågeställningar när det kommer till att starta eget företag? Ser unga kvinnor sig själva som framtidens företagare? Betraktas en kvinnlig skogsägare som företagare? Både undersökningar och vittnesmål från kvinnor som är företagare pekar på att förändringar har varit och är nödvändiga när det gäller regelverk och kanske framför allt när det gäller attityder till kvinnors företagande. Sedan 2007 har regeringen avsatt 100 miljoner per år till insatser för att främja kvinnors företagande. Frånsett rådgivning och projektverksamhet inkluderas även forskning och ett ambassadörsprogram för att visa på bra förebilder. I budgetpropositionen finns det förslag om att förstärka företagarnas sociala trygghet genom förbättringar avseende arbetslöshets-, sjuk- och föräldraförsäkringarna. Syftet är att skapa en större tydlighet och förutsägbarhet i regelverket, en ökad likabehandling av företagare och anställda samt en ökad valfrihet för företagare. Detta är en viktig reform, inte minst för kvinnor som är företagare eller som planerar att starta ett företag. Ett hinder för företagarna rivs nu. I betänkandet behandlas frågan om bemyndigande angående kreditgarantier till företag inom fordonsklustret samt undsättningslån. Här behandlas även en redovisning av de åtgärder som föreslogs i den proposition som vi för ungefär ett år sedan beslutade om. Särskilda insatser för 28 miljarder riktades specifikt till fordonsindustrin. Den proposition som riksdagen då beslutade om innehöll tre delar: inrättandet av ett forsknings- och utvecklingsbolag med 3 miljarder i kapital - Fouriertransform AB som nu bedriver verksamhet i enlighet med de riktlinjer som satts upp - utställande av statliga kreditgarantier för lån i Europeiska investeringsbanken på maximalt 20 miljarder samt undsättningslån på maximalt 5 miljarder. Där har också Almi genom sina utökade lånemöjligheter snabbt kunnat agera. Utöver detta finns det nu ett nytt program för fordonsforskning. Totalt handlar det om 900 miljoner per år, varav 450 miljoner från staten och resterande miljoner från fordonsindustrin. Projektportföljen ska till två tredjedelar inriktas på klimat och till en tredjedel på säkerhet. Diskussionerna om svenska och utländska biltillverkare har sedan dess varit stora och många. Dagligen har medierna, inte minst i Västsverige, spekulerat kring fordonsindustrins framtida fortlevnad och kring vilken köpare som för tillfället är mest aktuell. Senast i dag på förmiddagen kom beskedet att kinesiska BAIC har tagit över vissa tillgångar från Saab Automobile. Bland annat rör det sig om rättigheter och produktionsutrustning för att tillverka Saab 9-5 och Saab 9-3. Saab Automobiles vd Jan-Åke Jonsson är liksom Fordonskomponentgruppens vd Svenåke Berglie positiv till affären. Båda två ser detta som en god grund för ett framtida samarbete och en ökad export till Kina. Fru talman! Med detta vill jag yrka bifall till utskottets förslag till beslut och avslag på motionerna. I detta anförande instämde Staffan Anger, Björn Hamilton, Hans Rothenberg och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla m).

Fru talman! Jag noterar att även Maria Plass försökte föra argumentationen: Nu har det vänt, nu är det optimism. Nu fungerar allting väl. Jag tycker att det är provocerande att stå och säga att allting har vänt och att det ser ljust ut i ett läge där arbetslösheten faktiskt ökar i landet. Vi har fått ett ökat utanförskap. Det minskar inte under denna regeringsperiod, utan det ökar med 70 000 mer än det var 2006. Det är inte ens lönsamt för småföretag att anställa längre, eftersom ni har höjt arbetsgivaravgiften för småföretag i förhållande till hur det var 2006. Arbetslösheten ökar. Jag tror alltså att man har svårt att leda i bevis att detta är en regering som sätter jobben främst eller skapar förutsättningar för nya företag. Tvärtom kan vi konstatera att det är en regering som inte ger några besked om framtiden och som har hanterat den kris vi har haft inte minst inom fordonsindustrin ganska dåligt. Jag noterar att Maria Plass ägnade någon minut i sitt anförande åt krisen inom fordonsindustrin. Eftersom hon kommer från den region där det finns många företag och inte minst många underleverantörer kan jag ta bara en liten del av fordonspaketet. Undsättningslånet på 5 miljarder har inte kunnat användas alls. Underleverantörerna varnade för detta, och vi varnade för det. Vi sade: Det är ett regelverk som är omöjligt att använda med sexmånadersgränser. Gör om det till omstruktureringslån! Varför, Maria Plass, har ni inte skapat någon beredskap för att göra om undsättningslånen till omstruktureringslån så att det hade kunnat var något stöd till underleverantörerna? De har nu i stället i stora delar gått i konkurs eller drabbats oerhört tungt under fordonsindustrikrisen, och detta i din egen valkrets. Jag noterar sedan att Maria Plass i sitt anförande talar väl om kvinnors företagande, och det tycker jag är utmärkt. Men på tal om kvinnliga förebilder - är ni beredda att föreslå kvoterade bolagsstyrelser? Vi har sett att det har genomförts med framgång i Norge. Man har kraftigt ökat andelen kvinnor i bolagsstyrelser. Är ni beredda att göra en sådan insats nu?

Fru talman! Den optimism Tomas Eneroth pratar om baserar jag på att Sverige faktiskt har klarat sig bättre än andra länder. Vi är ett av de tre länder som har klarat sig bäst inom EU. När man frågar företagen, bland annat genom Småföretagarbarometern, hur de ser på framtiden säger 64 procent att de har stora möjligheter att expandera under det kommande året. Vart fjärde företag säger att de troligtvis kommer att nyanställa personal. Det tycker jag är mycket glädjande, och jag tror att även Tomas Eneroth tycker att det är glädjande. Jag kan förstå att Tomas Eneroth gärna vill måla detta i svart, för det ligger någonstans i kritiken att kunna säga att vi inte klarade av lågkonjunkturen. Men Tomas Eneroth vet att vi i jämförelse med många andra länder har klarat den bra. Precis som Karin Pilsäter sade tidigare ser man ljuset i tunneln. Det ska vi vara mycket tacksamma för. Jag tycker inte att vi ska prata ned Sverige på det sätt som oppositionen gör. När det gäller fordonsindustrin har den valkrets jag kommer ifrån och den närliggande valkretsen självfallet drabbats hårt. Vi har med Saab och Volvo den största delen av fordonsindustrin hos oss. Det Tomas Eneroth nästan alltid säger är dock alltid mer, aldrig nog. Vad regeringen än gör är det för lite, och den socialdemokratiska oppositionen säger att den skulle ha gjort väldigt mycket mer. Dock brukar vi aldrig få någon redovisning för hur det skulle ha gått till eller var pengarna kommer ifrån.

Fru talman! På den sista frågan är svaret enkelt: Hela denna riksdag tog i enighet beslut om ett 28-miljarderspaket, där en viktig del var just 5 miljarder för undsättningslån för att se till att företag och underleverantörer som hamnar i en likviditetskris ska få rådrum och möjlighet till omstrukturering. Detta verktyg har flera andra europeiska länder använt sig av och på det sättet kunnat rädda viktig industriell kompetens. I Sverige har pengarna funnits där - vi har röstat för det båda två - men regeringen har inte använt dem. Underleverantörsföretag i din egen valkrets har i stället gått i konkurs. De har inte fått resurser och möjlighet att klara omstruktureringen eftersom ni inte har varit beredda att använda pengarna eller ändra regelverket till ett omstruktureringslån. Det är den enkla sanningen. Det är inga nya eller extra pengar vi har. Använd det vi faktiskt har beslutat om! Här ser vi ett lysande exempel på er passivitet - eller okunnighet, eftersom regeringen var tvungen att skjuta till 10 miljoner extra till Näringsdepartementet för att förbättra kompetensen om fordonsindustrin. Maria Plass säger att vi har klarat oss bättre än andra länder. Då får man ju fundera. Detta är en regering som inledde sin mandatperiod med att Fredrik Reinfeldt sade att den skulle mätas utifrån hur den klarar jobben. Sverige har när det gäller sysselsättningen en sämre utveckling än övriga Europa. Vi har större ökning av arbetslösheten än övriga Europa, och vi har framför allt när det gäller ungdomar Europas näst högsta arbetslöshet. Var tredje ung människa är arbetslös i dag. Kallar ni det att ni har klarat krisen bättre än övriga Europa? Det är helt obegripligt. Eller är det så att ni inte inser att det är just på arbetsmarknaden och jobben man ska mötas? När vi säger att jobben kommer främst menar vi det, eftersom vi tror att ett samhälle som tar till vara alla människors möjligheter till arbete är ett starkt samhälle. Det ger mer skattepengar och ökade möjligheter till både forskningssatsningar och välfärd. Uppenbarligen har vi nu en regering som tycker att det går bättre när arbetslösheten ökar eller när krisen står för dörren. Kan Maria Plass förklara för några av dem som har blivit av med jobbet på Ericsson eller för några av de ungdomar som inte kommer in på arbetsmarknaden varför hon tycker att det är bättre nu än för tre år sedan?

Fru talman! Nu blandar vi äpplen och päron lite grann. Vi är i en lågkonjunktur. Hur hade det sett ut om Socialdemokraterna hade suttit kvar vid makten? Ve och fasa, säger jag bara. När vi tog över 2006 var hur många som helst i utanförskap. Det var människor som inte hade ett jobb att gå till, som var utförsäkrade, förtidspensionerade och utan möjlighet att någonsin komma tillbaka. Det har vi ändrat på. Att det sedan finns en ungdomsarbetslöshet håller jag med om. Det finns en ungdomsarbetslöshet i Sverige, och den är hög. Vi har försökt tackla det problemet på ett annat sätt än Socialdemokraterna kanske hade gjort. Jag tycker dock att det är lite väl självgott av Socialdemokraterna och oppositionen att säga att de hade klarat detta bra mycket bättre.

Fru talman! Vi debatterar i dag utgiftsområde 24, Näringsliv. På något sätt är detta utgiftsområde en förutsättning för de resterande 26 utgiftsområdena. Det är här vi skapar vårt välstånd och underlaget för välstånd i det här landet. Samtidigt vill jag ha sagt - och det har sagts tidigare från talarstolen - att det givetvis finns många andra utgiftsområden som påverkar näringslivsklimatet i landet. Det är alltifrån försvarsfrågor till skatter och kulturområdet. När det gäller debatten om näringslivsfrågor ska den självklart föras i skenet av vad som hände på andra sidan Atlanten med start den 15 september 2008. Det är datumet då den amerikanska investmentbanken Lehman Brothers ansökte om konkursskydd, vilket var en händelse som gjorde att de finansiella marknaderna fullständigt havererade. Alliansregeringen visade under hösten 2008 och vintern 2009 att den klarade att regera det här landet inte bara när alla kurvor pekade uppåt. De åtgärder som alliansregeringen genomfört som svar på krisen har varit av oerhört stor betydelse såväl för näringslivet som för medborgarna i det här landet. Vad har då regeringen genomfört som svar på krisen? Självklart var prioritet ett hösten 2008 att stabilisera de finansiella systemen, det som var själva grunden för krisen, att det fanns ett stort misstroende banker emellan. Jag kan nämna att bland annat insättningsgarantin höjdes från 250 000 till ½ miljon för dem som satte in pengar. Det gjordes ett antal olika åtaganden gentemot banker och kreditinstitut för att säkerställa det finansiella systemet. Många har säkert glömt det, men vi tog till exempel över ägandet av Carnegie. Det känns som om det var länge sedan, men det är inte speciellt länge sedan. Det präglar självklart fortfarande konjunkturläget. Vi skapade möjligheter för uppskov med skatteinbetalningar för källskatt och arbetsgivaravgifter. Vi införde ett skatteavdrag för reparation och underhåll i byggnader och bostäder. Vi beslutade förra året, precis vid den här tidpunkten, om kraftfulla tillskott till Almi - 2 miljarder. Dessutom höjde vi nivån för hur mycket Almi kunde gå in med, som lån till 80 procent. Vi tillförde 3 miljarder till Svensk Exportkredit. Dessutom utökade vi låneramen för Svensk Exportkredit med 100 miljarder. Vi lät Svensk Exportkredit ta upp garantier för uppemot 450 miljarder i utlåning. Det här har haft utomordentligt stor betydelse för inte minst våra svenska storföretag. Dessutom höjde vi Exportkreditnämndens möjligheter att ge garantier från 200 till 350 miljarder. Som ni hör är det fråga om oerhört stora belopp. Normalt sett pratar vi om enstaka miljarder när vi pratar näringspolitik. Här pratar vi om hundratals miljarder för att hantera krisen. Det här gjordes i en tid när det fortfarande gick att plocka ut pengar från bankomaten, men när det gällde att få tag i pengar med lite fler nollor bakom var det "uttag medges ej". Utöver detta sjösattes, precis som har refererats tidigare, ett paket för fordonsindustrin. Det är oerhört stora insatser från staten och det svenska samhället. Det är stora insatser som vi har kunnat göra med omvärldens fortsatta förtroende. Vi ser det inte minst på att vi har låga räntenivåer. Att vi kunde göra dessa oerhört stora insatser med fortsatt förtroende från omvärlden är en följd av att vi hade ordning och reda i finanserna när vi gick in i krisen. Vi hade ett mycket starkt utgångsläge. Om vi tittar specifikt på satsningar i budgeten kan vi se att vi plussar på lite styvt 60 miljoner för forskning och utveckling i Vinnova. Vi plussar på 50 miljoner för bidrag till kommunalisering av kunskap och innovationer. Vi fortsätter satsningen med 100 miljoner på kvinnors företagande. Utöver detta kommer självklart en mängd åtgärder som vi vidtagit på andra områden. Jag tänker dock inte ta upp kammarens tid med detta. Alla dessa åtgärder vidtar vi för att stärka den svenska konkurrenskraften, skapa förutsättningar för fler jobb i fler och växande företag för att därigenom bryta utanförskapet. Det är precis det som är uppdraget i vår näringspolitik. Fru talman! Jag yrkar avslag på samtliga reservationer och bifall till majoritetens förslag i betänkandet.

Fru talman! Då har vi fått höra ännu en företrädare för regeringen som är nöjd och tycker att allt är bra, att Sverige går en lysande framtid till mötes. Han säger ingenting om framtiden utan konstaterar att läget är gott, trots att arbetslösheten ökar mer i Sverige än i övriga Europa, trots att ungdomsarbetslösheten skenar i väg. Det verkar uppenbarligen inte vara någonting som bekymrar Jan Andersson eftersom allting verkar bra. Dessutom berömmer sig Jan Andersson med att det var ordning och reda i statens finanser när krisen började. Det hade varit en socialdemokratisk regering innan dess. Det är klart att det var ordning och reda i statens finanser. Vi har en väl beprövad vana att få städa upp efter borgerliga regeringar, och dess värre ser det ut som att vi kommer att få göra det en gång till. Nu är det inte ordning och reda i finanserna längre. Nu blir det som vanligt ökad arbetslöshet, stort budgetunderskott och ökande statsskuld. Dessutom blir det ett ökat utanförskap. Det är 70 000 fler i utanförskap nu än när ni började. Ändå har ni inte klarat av att lösa detta genom att få fler människor i jobb. I stället har ni höjt arbetsgivaravgifterna för småföretag så att det har blivit svårare att anställa. Jag kan konstatera att jag ännu inte har fått svar på en del av de frågor jag hade i mitt anförande. Jag tänkte pröva Jan Andersson på en av frågorna. Vi har pratat mycket om miljöteknikbranschen. Jag kan inte låta bli att nämna life science- och medicinteknikbranschen, Astra Zeneca, Pfizer. Jag tog upp frågan om klinisk forskning. Kan jag få ett besked från Jan Andersson? Hur ser ni på tillgången till klinisk forskning för svensk läkemedelsindustri? Kommer det något branschprogram? Kan ni på något annat sätt förhindra den vårdgalleria som Filippa Reinfeldt genomdriver i Stockholms läns landsting och som kastar ut möjligheterna för god forskning inom inte minst life science-sektorn? Har ni någon plan för hur vi ska säkerställa att vi även framöver har en stark läkemedelsindustri i Sverige och en stark medicinteknikbransch? Jag skulle gärna vilja höra något. Något om framtiden måste ni ändå kunna säga även om regeringen inte har presenterat någonting.

Fru talman! Jag kan börja med att konstatera att Tomas Eneroth måste ha skrivit sin replik innan han lyssnade på mitt anförande. (TOMAS ENEROTH (s): Du kan få den!) Jag sade varken att jag är nöjd eller att allt är bra. Det var hittepå. Däremot beskrev jag noga vilka åtgärder vi har genomfört. De åtgärderna tycker jag är bra. Jag skulle vilja säga att vi är nöjda med åtgärderna. Vi vill fortsatt att de verkar och ger resultat. Självklart drabbas Sverige riktigt hårt i den här typen av internationell lågkonjunktur - märkligt vore det annars - som ett av de mest exportberoende länderna i Europa. På Tomas Eneroths anförande lät det nästan som att vi inte har haft någon finansiell kris. Vi borde ha fortsatt den väg som alliansen startade på efter valet med minskande arbetslöshet och minskande utanförskap. Det kommer vi att fixa när vi får fortsätta en mandatperiod till. Jag vill peka på en annan sak i det som tidigare har framförts från Tomas Eneroths sida, nämligen om fordonsindustrin. Vi pratar om skrotningspremierna. Det är en oerhört kostsam åtgärd som inte på något sätt skulle lösa de problem som till exempel Saab sitter med i dagsläget. Det låter också som att med en förändring av undsättningslånen till någon typ av sms-låneverksamhet utan säkerheter skulle man kunna lösa fordonsindustrins problem. Jag är lite intresserad av vilka säkerheter Tomas Eneroth vill ha för sina lånefinansieringar.

Fru talman! När det gäller säkerheter får Jan Andersson vända sig till Riksgälden och Europeiska investeringsbanken. De konstaterade att det fanns säkerheter för Saab. Jag kan också konstatera att skrotningspremier och miljöbilspremier när det gäller hela branschen lyfts fram som viktiga insatser för att upprätthålla volymen i försäljningen. I Sverige har de mest sålda miljöbilarna varit Saab 9-5, Volvo V70 och Volvo V50 i gas- och etanolversion. Det skulle i allra högsta grad gynna möjligheten att upprätthålla volymer och göra företagen starka samtidigt som vi förnyar vår svenska fordonspark och blir av med en stor del av de bilar som i dag kör på gatorna utan katalytisk avgasrening. Jag tror att Jan Andersson har lite svårt att leda i bevis att de skulle vara värdelösa instanser. Tvärtom finns det en samlad bransch och många andra europeiska länder som just har genomfört detta. Därmed har de klarat en stor del av den omstrukturering som sker inom fordonsindustrin. Jag hade ingen färdigskriven replik, det kan jag lugna Jan Andersson med. Men jag noterade att Jan Andersson helt plötsligt sade här att ni är nöjda med åtgärderna. Ja, ni är nöjda, påfallande nöjda, trots att arbetslösheten drar i väg. Ändå har vi en statsminister som sade att det är på jobben vi ska prövas. Allvarligt talat, arbetslösheten ökar mer i Sverige än i övriga Europa! Inte minst ungdomsarbetslösheten ökar mer. Utanförskapet ökar mer. Hur kan ni då vara nöjda med insatserna? De skapar ju inga nya jobb. De jobb som kommer till är apoteksjobb där ni ändrar huvudmannaskapet, det är Bilprovningen som också får annat huvudmannaskap och det är jobb som kommer till genom privatisering av redan offentlig verksamhet. Men några nya jobb är det inte i någon större utsträckning. Var finns de nya jobben? Kan jag också, eftersom jag svarade på frågorna, få ett svar när det gäller medicinteknik och life science-branschen? Hela den näringen och branschen håller nu andan eftersom man vet att det ska vara stora investeringsbeslut framöver om var man lägger framtida forskningsinsatser. Ska man göra det i Sverige? Jag vill det. Jag tror att detta är en viktig verksamhet för Sverige både ur jobb-, export- och forskningssynpunkt. Kommer ni att göra ett branschprogram för life science-sektorn och medicinteknikbranschen? Kan vi få ett svar?

Fru talman! Ja, vi är nöjda med åtgärderna. Precis som jag sade i förra repliken är vi inte nöjda med arbetslösheten. Det kommer att komma fler förslag på det. Det är dessutom så att många av de här åtgärderna tar tid innan de hinner verka. När det gäller skrotbilspremien är inte problemet att vi skrotar för lite bilar i Sverige. Problemet är att det köps för lite nya bilar. Tittar vi på Saabs andel av nybilsförsäljningen ser vi att den ligger någonstans på 3 ½ procent av den totala försäljningen av nya bilar. Det antyder möjligen hur stor andel som skulle träffa just detta företag. När det gäller medicinforskningen är svaret: Självklart vill vi ha detta. Men jag tänker inte stå i den här talarstolen och föreskriva Stockholms läns landsting hur de ska hantera sin vård. Jag har mycket stor respekt för det kommunala självbestämmandet. Något svar på hur man i landstinget i Stockholm ska hantera de här bitarna kommer jag icke att ge.

Fru talman! Det är tur att ni håller reda på oss när vi själva inte ser riktigt hur talarlistan har ändrats. Det tackar jag särskilt för! Jag vill gärna inledningsvis börja med att yrka bifall till förslaget i betänkandet och avslag på samtliga reservationer. Vi debatterar nu näringsutskottets betänkande om utgiftsområde 24. Det är ett ganska stort betänkande, och det omfattar väldigt många verksamheter. Det senaste året har den globala finanskrisen nått sin kulmen. Det är en kris som har drabbat Sverige hårt med många varsel, minskade orderingångar och hög arbetslöshet. Det är inte över än, vill jag gärna understryka för alla i oppositionen som funderar på vad vi tycker. Men jag vill ändå hävda att man kan ana en ljusning i ekonomin. Flera varsel har dragits tillbaka, antalet orderingångar har ökat, det kan vi se inom vissa områden, och vi ser också en arbetslöshet som blir lägre än vad vi trodde för ett år sedan. Vi är på rätt väg. För att vi ska gå starka ur den ekonomiska nedgången spelar näringslivspolitiken en avgörande roll. Regeringen föreslår nu ett anslag för näringslivsområdet på totalt 5,5 miljarder kronor. Flera av mina kolleger i alliansen har varit inne på ett antal områden, men jag dristar mig ändå till att nämna några av de insatser som vi trots allt gör. Här ryms bland annat anslag på 1,9 miljarder till Vinnovas forskning och utveckling, 566 miljoner till näringslivsutveckling, 368 miljoner till Tillväxtverket, 209 miljoner till exportfrämjande verksamhet och 150 miljoner till turismfrämjande. Det är viktiga satsningar för företag och företagare i dagens Sverige. För oss kristdemokrater handlar en politik för ett blomstrande näringsliv om mer än bara anslag till olika poster i en budget. Här finns en viktig skiljelinje mellan allians och opposition. Vi menar att man som politiker måste underlätta för företagen och inte bara pytsa ut pengar. För att få till stånd ett gott företagsklimat behövs både tydliga satsningar och lägre skatter. Alliansregeringen har under den här mandatperioden hunnit genomföra betydligt fler åtgärder för ett förbättrat företagsklimat än vad den förra regeringen hann genomföra under tolv år. Bland annat har vi slopat förmögenhetsskatten, jobbavdrag har införts också på inkomst av näringsverksamhet och arbetsgivaravgifterna har sänkts generellt och så mycket som halverats för ungdomar. Avdrag för hushållsnära tjänster har införts. Nystarts- och instegsjobb har införts. Bolagsskatterna har sänkts. 3:12-reglerna har lindrats. Medfinansieringen i sjukförsäkringen har slopats, och det blir lättare att tilldelas en F-skattsedel. Många gånger har vi i debatterna hört oppositionen raljera över alliansens skattesänkningar för vanligt folk. Det har hörts i den här debatten också. Som om politik bara handlar om att ge pengar till olika projekt och inte om att också låta folk få behålla de pengar som är deras! Dessa skattesänkningar som oppositionen så hårt kritiserat oss för har ju inte bara lett till ökad egenmakt för de vanliga människorna - sjuksköterskan, metallarbetaren eller butiksbiträdet - utan de har också lett till fler jobb. Hur kan jag påstå det då? Vem lyssnar jag på? Finanspolitiska rådet, där den socialdemokratiska tidigare finansministern Erik Åsbrink ingår, räknade ut att det genom jobbskatteavdraget skapas 60 000 nya jobb. Möjligen litar inte Socialdemokraterna på sin egen gamla finansminister. Fru talman! I den här stunden pågår intensiva förhandlingar om hur framtiden ska bli för vårt svenska bilmärke Saab. Många berörs, inte bara företaget Saab och dess anställda utan också underleverantörer. Faktiskt berörs hela bygden kring Trollhättan och stora delar av Sverige, skulle jag vilja påstå. Oavsett hur det slutar är det viktigt att vi beslutsfattare, Saab, facken och Trollhättans kommun är beredda att hjälpa till. Men det är inte bara akuta insatser som behövs utan också insatser av mer långsiktig natur. Detta sker bland annat genom en satsning på forskning och utveckling där det statligt ägda riskkapitalbolaget Fouriertransform står i fokus. Det är ett bra företag förutom att jag tycker att det skulle ha ett bättre namn. Den 27 oktober presenterade bolaget sin första investering som bestod av 60 miljoner till bolaget Powercell Sweden AB som utvecklar, producerar och säljer bränsleceller, bränsleomvandlare och kraftaggregat. Fouriertransform arbetar också med ett sjuttiotal andra projekt varav en del enligt uppgift från Näringsdepartementet har kommit ganska långt. Andra forskningsinsatser som regeringen finansierar bedrivs inom ramen för Vinnovas fordonsforskningsprogram FFI som tillsammans med finansieringen från fordonsindustrin omfattar 900 miljoner kronor årligen. I insatser av mer akut art finns till exempel Almis verksamhet. Där har ungefär 300 små och medelstora leverantörsbolag under 2008-2009 fått låna ca 300 miljoner kronor. Dessutom har staten gått in med kreditgarantier till företag i fordonsbranschen så att dessa ska kunna ta lån i Europeiska investeringsbanken. Herr talman! Jag måste understryka att ordet "ingenting" med denna korta genomgång har fått en ny dimension. När oppositionen påstår att vi gör ingenting tycker jag att det är en felaktig användning av ordet. Vi i alliansen har kritiserats hårt av oppositionen för att vara alltför passiva i fordonsindustrikrisen. Vi i alliansen har varit mycket tydliga med att vi gärna underlättar för bilindustrin, men vi styr den inte. Vi ger hjälp genom de politiska startkablarna, men vi är inte beredda att köpa, överta eller äga. Vi säger nej till ett statligt ägande av den svenska bilindustrin. Frågan är hur det är med oppositionen. Är ni i er iver att överträffa oss beredda att sätta er på förarplatsen? Det är i alla fall det intryck vi får när vi lyssnar på Mona Sahlin. Hon vägrar att kännas vid det, men faktum är att hon i Ekots lördagsintervju den 29 november sade: "Tror vi då att Saab och Volvo är så pass moderna och kan överleva och tillverka bra, miljömässigt schysta bilar då handlar det om att se om staten behöver vara med och gå in som ägare tillfälligt, i vänta på att den här krisen vänder." Jag har inte hört att hon skulle ha backat från det citatet. Sedan dess har hon anklagat dem som hävdat att hon velat ha ett statligt ägande av bilindustrin för att ljuga. Faktum kvarstår dock. Hon menar att staten ska gå in och ta över bilindustrin tills krisen vänder. Står Socialdemokraterna fast vid det? Ska ni köpa Saab? Och i så fall, hur ställer sig Miljöpartiet till det? Nu finns ingen från Miljöpartiet närvarande i kammaren, men man kan ju undra, och jag skickar därför i väg en liten övergripande fråga: Vill Miljöpartiet också investera i svensk bilindustri? Herr talman! Jag ber om ursäkt för att jag något överskridit den anmälda talartiden, men jag vill påpeka att jag är den enda talaren för Kristdemokraterna och därför tillåter jag mig ett litet överdrag. Jag vill avslutningsvis påminna om någon tidigare ledamot i denna kammare som vid något tillfälle lär ha yttrat att han var stolt men inte nöjd. Det är ett utmärkt yttrande som jag gärna vill applicera på den politik regeringen för inom näringslivsområdet. Vi är stolta men inte nöjda. Vi kommer att jobba vidare, och vi tror på framtiden.

Herr talman! Det är intressant att höra uttrycket stolt men inte nöjd. När flera av oss använder det följs det av många förslag på hur vi ska förbättra för Sverige, hur vi ska kunna se till att sysselsättningen ökar ännu mer, hur vi ska kunna vidareutveckla välfärden. I någon mening ligger i det uttrycket också en ambitionsnivå för framtiden. Jag hörde ingen sådan ambition när Eva Johnsson uttalade sig. Tvärtom var hon påfallande nöjd trots att arbetslösheten skjuter i väg. Trots att ungdomsarbetslösheten drar i väg var hon nöjd och tyckte att de insatser som gjorts varit tillräckliga. Hon till och med sträckte sig så långt som till att hylla skattesänkningarna som av Finanspolitiska rådet har kritiserats för att vara slöseri med skattepengar och att de borde användas till att investera. Nu har vi i stället fått ofinansierade skattesänkningar. Om man vill läsa noggrant vad Åsbrink, Calmfors och andra i Finanspolitiska rådet sagt kan man säga att de i ett hypotetiskt resonemang menar att jobbskatteavdraget kan komma att ge effekter på sysselsättningen. Då inkluderar det att man bedriver en aktiv arbetsmarknadspolitik och näringspolitik. Det är fascinerande att se hur man slösar bort 100 miljarder på skattesänkningar trots att arbetslösheten ökar kraftigt. Jag noterar att Eva Johnsson i sitt anförande sade att arbetslösheten blir lägre och sedan var tvungen att rätta sig genom att tillägga "än vad vi trodde". Arbetslösheten går nu upp mot 11 procent. Arbetsgivaravgifterna har inte sänkts, vilket Eva Johnsson påstod. Tvärtom har de höjts för småföretagen, för dem som vi tror ska stå för en del av sysselsättningsökningen framöver. De risker man tar i fordonsindustrin prövas enligt EIB och Riksgälden, och de har godkänt lånegarantier. Min fråga gäller alla dem som på grund av krisen i fordonsindustrin blivit arbetslösa i mitt hemlän Kronoberg. Är Eva Johnsson nöjd med regeringens insatser när 60 miljoner av 28 miljarder har använts för att underlätta för industrin och när underleverantörer gått i konkurs? Kan hon se de arbetslösa i Kronobergs län, som tidigare var anställda i fordonsindustrin, i ögonen och säga att ja, hon är väldigt nöjd?

Herr talman! Vi gör ingenting, sades det. Vi har satsat på en historiskt stor forskningsproposition som handlar om forskningen och framtiden. Den är historisk mätt även med tidigare regerings mått. Vi gör en historisk utbildningssatsning. Det handlar om 10 000 nya platser på universitet och högskolor. Vi gör en extra stor satsning på komvux, som inte är nedlagt vilket man skulle kunna tro när man lyssnar på oppositionen. Vi har yrkesskola och yrkeshögskola. Sammantaget är det en satsning på 45 000 platser, nästan exakt så många som utbildningsanordnarna hade begärt. Vad gör oppositionen? Jo, de smashar till med ytterligare ett antal tusen platser, platser som utbildningsanordnarna säger att de inte klarar av med bibehållen kvalitet. Det är oppositionens svar. Det kan jämföras med att en tennisspelare ställer sig på ena sidan av planen och man säger till honom: För att det ska bli en riktigt bra match häller jag tre hinkar med bollar över dig. Spela nu med hög kvalitet! Det är inte så man gör när man spelar tennis eller när man ska ha kvalitet på utbildning. Lika många platser som anordnarna vill ha ger vi dem. Det är en ansvarsfull politik, Tomas Eneroth. Jag vill fråga Tomas Eneroth: Ska ni köpa Saab? Är ni fortfarande intresserade av att investera i svensk bilindustri? Ska staten ta över?

Herr talman! Jag kan konstatera att Eva Johnsson möjligtvis inte har något bollsinne, om man ska vara snäll när det gäller tennisliknelsen. En historisk forskningssatsning talas det om. Men allvarlig talat, jag har ingenting emot de stora nationella forskningsprioriteringarna. Jag tycker att de är bra. Det är klokt av regeringen att göra dem. Men det är inte någon företagsnära forskning. Pengarna går någon annanstans. Om det är något som forskningsinstituten och hela Sveriges näringsliv klagar på är det att man inte får del av dessa forskningsresurser. Och eftersom branschprogrammen inte får fortsätta är alla nu oroliga för om det kommer att finnas resurser för life science-sektorn, eller för metallurgiforskningen för den delen. Kan Eva Johnsson ge några besked om det? Blir det några branschprogram eller forskningsresurser till företagsnära forskning? Det är den satsningen vi vill åt. Sedan talas det om en historisk utbildningssatsning. Men, herregud, det är ju färre platser än 2006! Det är färre komvuxplatser, färre KY-platser, färre högskoleplatser. Jag kanske inte behöver påminna om att Eva Johnssons eget parti till och med röstade emot flera av de högskolor som man nu tilldelar platser. Att Växjö högskola blev universitet var Kristdemokraterna emot. Vi kan konstatera att det är färre utbildningsplatser än vad som borde vara möjligt i ett läge då vi har en skyhög arbetslöshet. Sedan gör universiteten bedömningen i hur stor utsträckning de kan fylla platserna, beroende på vilken studiefinansiering som finns. Vi hade en bättre och förmånligare studiefinansiering, för vi tyckte att det var rimligt att vi mötte en lågkonjunktur med ökade möjligheter för människor att utbilda sig. Vi valde att inte kasta ut arbetslösa till den sämsta a-kassan i mannaminne eller till nya låglönejobb, som för övrigt uppenbarligen inte finns. Vi valde att inte utförsäkra eller öka utanförskapet, vilket den nuvarande regeringen gör. Vi valde att investera. Det var kompetenslinjen mot det som är låglönelinjen, det som nu resulterat i - hur mycket Eva Johnsson än pratar kan hon inte svära sig fri från det - en kraftig ökning av arbetslösheten, en större ökning av arbetslösheten än i övriga Europa och framför allt en dramatisk ökning av ungdomsarbetslösheten. Kom gärna med besked. Blir det något life science-program för medicinteknikindustrin och för den övriga life science-sektorn? Det vi skulle behöva är åtminstone ett framtidsbesked från någon av majoritetens företrädare.

Herr talman! Jag noterar att vi inte kommer att få veta om oppositionen ska köpa svensk bilindustri, världens bästa bilindustri, som Tomas Eneroth uttryckte det vid något tillfälle. Det är tydligen så att vi får leva i ovisshet om det. Vi får ana och höra vad er partiföreträdare har sagt, men något definitivt svar på frågan om det bara var tomma ord eller inte får vi tydligen inte. Nu har jag ställt den frågan och inte fått något svar, fast Tomas Eneroth hade möjlighet i sin replik. Jag går i stället över till de frågor som Tomas Eneroth ställde i sin replik. Jag skulle vilja påminna Tomas Eneroth om att vi inom alliansen har inrättat något som heter innovationskontor. Det är ett alldeles utmärkt bra initiativ som vi har tagit. De kontoren kommer att fungera som ett mellanläge mellan utbildningsanordnarna och näringslivet. Det är precis det som Tomas Eneroth efterfrågar. Det är väl bra? De har satt i gång sitt arbete, och det kommer säkert att behöva följas upp. Men det är en alldeles utmärkt satsning som ligger helt i linje med det Eneroth efterfrågar. Vi får ofta höra att vi har färre platser än 2006 på universitet och högskolor. Vi drog naturligtvis ned platsantalet, eftersom det stod en massa tomma platser. Det stod flera tusen tomma platser runt omkring på våra universitet och högskolor. Det fanns inga huvuden på dem. Man kan förneka detta faktum, men det kvarstår i alla fall, hur mycket man än förnekar det.

Herr talman! Eva Johnsson garderar sig väldigt mycket i inledningen av sitt anförande. Hon pratar om ekonomin och att hon kanske möjligtvis ser ljuset någonstans och att arbetslösheten också eventuellt i framtiden kunde minska. Det var väl i princip det som var lite intressant att lyssna till. Sedan kommer Eva Johnsson in på det här med skattesänkningar. Då blir det riktigt fel. Hon påstår att skattesänkningarna har gått till vanligt folk och har ökat deras egenmakt och att fler har fått jobb. Men faktum är att jobbskatteavdragen och skattesänkningarna har lett till att klyftorna i samhället har ökat mellan dem som har jobb och dem som inte har jobb. Det har skett sänkningar av a-kassan och sänkningar i socialförsäkringssystemen. Om man tittar på hur jobbskatteavdraget slår ser man dessutom att jag har fått relativt mycket pengar extra, medan ett sjukvårdsbiträde fått betydligt mindre. Klyftorna har ökat i samhället. Eva Johnsson påstår att oppositionen säger att regeringen inte gör någonting. Jo, ni gör mycket - fort, fel och ideligen. Det är kännetecknande för er politik, ständigt och jämt. Senast i dag kan man notera det inom socialförsäkringsområdet. Man fick i sista stund rätta till det för att det höll på att gå riktigt galet. Forskningen är central och viktig för utvecklingen i Sverige. Men forskningspropositionen består bara till 0,6 procent av innovationer, det som ska ge någonting i framtiden. Enbart forskning och utveckling ger ingenting. Det kan vara kul med kunskaper, men de leder inte till nya jobb.

Herr talman! Jag vill gärna börja med skattesänkningen. Den tycker jag är oerhört intressant. Vi vet, både jag och Kent Persson, att ni var emot det första steget. När vi införde det andra steget var ni för det första steget och mot det andra. När vi införde det tredje steget i skattesänkningen var ni för det andra och mot det tredje. Vi har nu infört det fjärde, och ni har godtagit det tredje. Jag vet inte om ni har en egen linje som ni har hållit väldigt lågt inom oppositionen, men i samhällsdebatten är det i alla fall precis detta som har framkommit. Vad jag förstår har ni inte för avsikt att återställa skatten som den såg ut 2006. Och har ni inte det tycker jag inte att det är riktigt ärligt att i debatten kritisera alla fyra steg. Då ska ni kritisera det sista steget och ingenting annat. Sedan är det naturligtvis en ideologisk skillnad mellan mig och Kent Persson. Vi kommer kanske aldrig helt att omfamna varandras politiska linje. Det får vi väl försöka leva med. Det tror jag kan gå ganska bra också. Kent Persson påstår att klasskillnaderna har ökat under de senaste tre åren. Ja, det har skett en viss ökning. Det erkänner jag gärna, och jag är också den första att beklaga det. Men det är ingenting som har skett de senaste tre åren, utan de senaste tio tolv åren. Vad som har skett under framför allt det senaste året är en historisk finanskris, som har greppat inte bara Sverige, utan hela Europa, en historisk finanskris med en arbetslöshet som har stigit. Regeringen har gjort kraftiga insatser för att dämpa den.

Herr talman! Rätt ska vara rätt. Vi har aldrig sagt ja till något av jobbskatteavdragen, varken första, andra, tredje eller fjärde. Vi har kritiserat samtliga. Det är därför vi har haft pengar till att göra andra satsningar. Rätt ska vara rätt! Orsaken till de ökade klyftorna skulle vara finanskrisen. Nej, så är det absolut inte. Man har inte underlättat situationen i Sverige och runt om i världen. Det är regeringens politik och åtgärderna som har inneburit de ökade klyftorna, inte finanskrisen i sig. Det är helt enkelt sänkningarna inom socialförsäkringssystemen och a-kassan som har gjort att väldigt många faller utanför. Utanförskapet ökar i dag på grund av regeringens politik, inte på grund av finanskrisen. Det är åtgärder man sätter in vid finanskrisen som är avgörande för hur situationen kommer att bli i ett land som står inför stora problem. I forskningspropositionen läggs det väldigt mycket pengar, det ska jag medge, och det finns delar som är mycket bra. Men det är en väldigt liten del som läggs på just innovationer. Det är det som näringslivet har kritiserat. Svenskt Näringsliv har kritiserat det väldigt mycket. Andra har också kritiserat det, till exempel Vinnova. Det ger ingenting. Vi tappar just den delen där man går från forskningsresultat till en innovation som så småningom förhoppningsvis ska bli affärsutvecklande och generera både jobb och intäkter i Sverige. Det är den delen vi håller på att tappa. Det är regeringens politik. Det anklagar jag regeringen för.

Herr talman! Först och främst tycker jag att det Kent Persson nu säger var oerhört klargörande. Man köper inte skattesänkningen, varken första, andra, tredje eller fjärde steget. Det innebär att beskedet till svenska medborgare, till undersköterskan, till sjuksköterskan och till läraren, är att om den stora olyckan skulle vara framme och ni kommer tillbaka till regeringsmakten - vi får hoppas att det inte någonsin kommer att ske eller att det kommer att dröja länge - får alla dessa låg- och medelinkomsttagare räkna med en skattehöjning på i storleksordningen 1 500-1 700 i månaden. Jag tycker att det var ett bra och klargörande besked. Men jag skulle ändå en gång till vilja understryka inför Kent Persson att regeringen har tillskapat fyra innovationskontor på olika platser i Sverige. De ska fungera precis som en sådan länk mellan universitet och näringsliv och hjälpa innovatörer att sälja sina idéer. Det är det som är tanken. Det är inte så att vi tillskapar idéerna, men vi hjälper till att kommersialisera och föra ut goda idéer. Jag tror att det är en väldigt bra tanke, och det ska bli väldigt intressant att följa det resultatet.

Herr talman! Jag tänkte prata om handelspolitik, besöksnäring, kvinnors företagande och sist men inte minst Lissabonstrategin. Vi debatterar här i kammaren just nu näringsutskottets betänkande över utgiftsområde 24 Näringsliv. Det är ett viktigt område för många runt om i vårt land, och det berör var och en mer i vardagen än man kan tro. Det berör till exempel Lotta, som är keramiker och vill att hennes vardag som småföretagare ska kännas betydelsefull. Oavsett vad det är för regering pratar ni politiker bara om stora företag och deras vardag, tänker hon: Jag kan inte identifiera mig med det. Det gäller också Nadja, som är designer och ritar fantastiska kläder i naturmaterial och driver sitt företag i anslutning till sin bostad. För henne är ökad kunskap och marknadsföring en fråga som är viktig för att kundkretsen ska kunna öka året runt. För Kristina, som är hantverkare och tusenkonstnär och använder flera material, blir vardagen särskilt tuff när hon får restskatt för att hon utbildade sig extra just i det som är hennes hantverk. Hon klagar inte över det, men ändå tycker hon att vardagen blir tuff när hon därtill måste skaffa en kassaapparat och investera i en kortapparat för att kunden ska kunna betala med kort. Hon har inget emot detta. Tvärtom tror hon på sikt att hon har större möjligheter i sitt företag, men hennes vardag blir tuff, och det är magert under 2009 för henne. Samtidigt säger regeringen och majoriteten här i riksdagen att man har satsat på småföretagen. Då säger Kristina till mig: Jag har ingen nytta av att man har tagit bort förmögenhetsskatten, för jag har ingen förmögenhet. Jag har ingen nytta av de där kvinnliga ambassadörerna och nätverket som det pratas så mycket om. Och på tal om de 100 miljonerna till kvinnligt företagande, som Maria Plass omnämnde, funderar jag: Om man satsar 100 miljoner under tre år blir det väl ungefär 33,33 miljoner per år. Detta handlade ju om forskning, rådgivning och de kvinnliga ambassadörerna och deras nätverk. Kronobergs län är ett litet län. Vi brukar räkna med att vi utgör ungefär 2 procent. Det blir alltså 660 000 kronor för kvinnor och kvinnors företagande - forskning rådgivning och nätverket för ambassadörerna. Frågan är hur mycket utveckling det i grund och botten genererar. De 100 miljonerna är ett mantra. För Lotta, Nadja och Kristina tror jag att det är viktigare att man arbetar effektivt med rådgivning, möjlighet till vidareutveckling, exempelvis med ökad kunskap om marknadsföring, och om hur man vid behov kan få riskkapital. Därför väljer vi att satsa 100 miljoner på att införa en grundplåt för kvinnors företagande. Herr talman! Vi kan läsa i betänkandet om utgiftsområde 24 Näringsliv: "I en alltmer integrerad världsekonomi ökar både möjligheterna och konkurrensen för svenska företag. I syfte att stärka företagens möjligheter att växa och verka på den globala marknaden avser regeringen att inom ramen för statens åtagande utarbeta en internationaliseringsstrategi med särskilt fokus på små och medelstora företag." Det låter ju jättebra! Det tror jag att vi alla kan ställa upp på. Men samtidigt blir man lite konfunderad när man ser på helheten i betänkandet. Regeringen och majoriteten här i riksdagen väljer ju att minska anslaget till främjande av export med 38 miljoner kronor. På vilket sätt är det att stärka, som man kunde läsa i betänkandet på s. 10? I budgeten som Socialdemokraterna lade fram 2006 fanns en budget för export och främjande som var på 308 miljoner. I budgeten 2010 handlar det om 209 miljoner. Det är en ganska tydlig minskning, och det i en tid när exporten minskar och Sverige tappar markandsandelar. Då väljer majoriteten här i riksdagen att inte göra extra insatser för att Sverige ska komma bättre ut på exportmarknaden och när det handlar om främjande. Detta borde få majoriteten att agera i stället för att göra kraftiga neddragningar, som man har gjort när det gäller export. Vi väljer att satsa 65 miljoner mer än majoriteten just därför att vi tycker att främjandeverksamheten och det som handlar om export och om att skapa förutsättningar för småföretagare att komma ut på nya marknader är så viktigt. Vi väljer att göra denna satsning för att vi anser att det behövs fler regionala exportrådgivare som kan se till att småföretagare och mellanstora företag får en möjlighet till nya marknader. Vi har exempelvis många underleverantörer inom plastindustrin som producerar och tillverkar de mest olika produkter som ingår i andra ting som vi använder i vår vardag. Om de kunde få en ökad möjlighet att komma ut på mässor, möta andra företag och ytterligare få sälja sina produkter skulle det generera en kedja som gör att fler småföretag skulle komma ut på nya marknader. Herr talman! Besöksnäringen är en annan viktig gren. Tillsammans med tjänstesektorn är det den som växer mest i både Sverige och Europa. Låt mig ta ett exempel. Mariagatan 10 - gatlyktan sprider sitt gula sken. Wallanders blå Peugeot står parkerad på gatan, och från lägenheten ljuder en operaaria. Mariagatan 10 är Wallanders bostadsadress i böckerna. Ystads kommun, vinnare av det stora turistpriset 2009, har utvecklat turismen just kring Wallander. Det har i dag skapat 500 nya arbetstillfällen i Ystads kommun. Jag tycker att det säger en hel del om vad utvecklingen av turistnäringen och besöksnäringen betyder. Just vad det gäller besöksnäringen är det inte mycket till satsning utifrån vad majoriteten säger i betänkandet. Det är mest en exposé över vad som har hänt tidigare. Man går även tillbaka till förra mandatperioden. Jag saknar just viljan och känslan för att verkligen göra någonting så att besöksnäringen utvecklas och blir konkurrenskraftig. Vi säger att vi vill ha ett nationellt handlingsprogram där forskning och utveckling ingår som viktiga delar just under besöksnäringen. Till sist, herr talman, vill jag komma till Lissabonstrategin eller det som ska heta "EU 2020" som det ser ut. Det här är ett viktigt redskap att använda. Vi vet utifrån det man redan har sett att det är vi i Norden som har lyckats bäst hitintills med Lissabonstrategin, därför att vi har gjort mer i våra länder av det som själva strategin innehåller. Det finns all anledning att utveckla detta i ett EU-perspektiv så att fler blir bättre på det, men för vår del är det allra viktigaste med Lissabonstrategin att se till hörnstenarna, det vill säga att ekonomi, ekologi och socialpolitik går hand i hand. Jag skulle vilja avsluta med att säga att för Lotta, Nadja och Kristina som entreprenörer spelar våra beslut här i kammaren väldigt stor roll. För dem är satsningen på kvinnors företagande med en grundplåt på 100 miljoner till rådgivning och andra saker som påverkar dem i deras vardag oerhört viktig. För Lotta, Nadja och Kristina är också satsningen på ett strategiskt handlingsprogram för besöksnäringen viktig för att de ska kunna utveckla sina företag i sin vardag.

Herr talman! Egentligen är detta bara ett klarläggande för Carina Adolfsson Elgestam. Det är så att regeringens satsning är 100 miljoner per år från 2007 till 2009. Den hundramiljonerssatsningen kommer att fortsätta även 2010. Det är alltså 100 miljoner per år. Jag kan bara inte låta bli att kommentera det som sägs om restskatten. Det är en väldig tur för den här kvinnliga företagaren att vi har en alliansregering, som har sänkt skatten, och inte en socialdemokratisk regering. Då hade hon fått ännu högre restskatt.

Herr talman! Jag har inte uppfattat att de satsningar som regeringen har gjort på något sätt har gynnat Kristina i hennes företagande, som handlar om hantverk. Tvärtom känner hon en stor frustration just utifrån att man påstår att man satsar på företagandet och småföretagare: Jag känner mig inte berörd. I min vardag, när jag sliter på, när det knappt går ihop vecka för vecka, har jag ingen glädje av borttagandet av förmögenhetsskatten. Kristina har faktiskt, när hon har toppar i sitt företag, personer som hon tar in för arbete, och hon funderar på att anställa. Men hon har också sett att arbetsgivaravgiften har höjts för småföretag. Just det är ytterligare en sak i er politik som gör att hon inte känner att det här är en politik som rör henne som småföretagare och som kvinna; utifrån att man utger sig för att gynna kvinnors företagande. Samma sak är det med det som handlar om ambassadörsnätverk. Då säger Kristina, som får debet och kredit att gå ihop, att hon måste jobba kanske 60, 70 eller 80 timmar i veckan: Jag har inte tid att åka på något nätverkande. Det är inte det jag behöver. Snarare behöver jag det som handlar om rådgivning, om ökad kunskap om marknadsföring. Hur kan jag sälja mina idéer, mina saker, kanske via webben? När ska man, om man har råd, köpa in en webbsajt och så vidare? Det är de här olika sakerna som småföretagare behöver.

Herr talman! Först och främst var det inte förmögenhetsskatten jag diskuterade utan någon form av restskatt som den här företagaren tydligen hade fått. Vilken tur att den här satsningen är gjord, för det är precis rådgivning, projektverksamhet och de saker som Carina Adolfsson Elgestam pratar om som ingår i den här satsningen. Dessutom ingår forskning och kvinnliga ambassadörer. Det stämmer, men det är faktiskt precis de grejerna som efterfrågas som de 100 miljonerna per år är avsedda för. Det är drygt 12 000 andra kvinnor som har fått del av dem från 2007 fram till i somras.

Herr talman! Det är intressant när Maria Plass säger att det är precis det här vi har gjort. Det är precis de här olika satsningarna med exempelvis rådgivning som vi har gjort. Hur kommer det sig då att Kristina, Lotta och Nadja, som jag har träffat i deras företagande, tar upp de här frågorna med mig? Varför har vi inte fått möjlighet till rådgivning? Varför har vi inte fått möjlighet till vidareutveckling när det gäller exempelvis marknadsföring? Det betyder mycket för oss som är i den här branschen som handlar om hantverk, som handlar om kopplingen till besöknäringen och just går över olika säsonger. Hur mycket kunder man har varierar mellan olika tillfällen. Naturligtvis har man den största kundkretsen under sommarhalvåret. Hur kommer det sig att de inte kan identifiera sig med de förslag och det som regeringen har genomfört för småföretagare? Det är den här verktygslådan vi behöver för att vi ska kunna utveckla våra företag som hantverkare i vardagen. De kan inte identifiera sig med det som har gjorts. Då måste det väl ändå vara så att Maria Plass inte kan känna sig fullständigt nöjd eller att man inte har nått ut med politiken, om det nu skulle vara så att småföretagen har fått precis exakt det de vill. Jag tror inte att de har fått det, därför att då skulle de inte ha lyft fram den här frågan och visat på att de inte behöver ambassadörer och de här nätverken. De behöver rådgivning och hjälp för att ytterligare kunna göra så att deras företag växer och får en större kundkrets.

Herr talman! Sverige är ett fantastiskt land att besöka. Det sägs också att detta är en av världens bäst bevarade hemligheter. Det finns anledning för såväl besöksnäringen som svenska staten att se över hur berättelsen om Sverige får vingar, sprids över gränserna. Redan om tio år kan bilden vara en helt annan. Men då måste en hel del också ha hunnit bli verklighet. Därför skulle jag vilja ställa in kristallkulan utifrån dagens debatt på år 2020. Svensk turism och besöksnäring präglas då av en helhetssyn med samverkan kring väldigt tydliga ambitioner. Mer konkret skulle det kunna innebära att Sverige till år 2020 bland annat ska ha ökat andelen sysselsatta inom näringen med rentav upp till 80 000 årsarbetskrafter, ha den största andelen återkommande besökare i världen, vara ledande land för arrangemang av internationella evenemang och vara en av världens ledande nationer för kulturturism. Sverige skulle kunna ha konkurrenskraftiga och för näringen relevanta skatter och momsnivåer, kunna erbjuda en bred och högklassig utbildningsnivå inom turistnäringen, möjliggöra en framgångsrik livskarriär även inom besöksnäringen och erbjuda miljö- och tillgänglighetscertifierade besöksmål. Herr talman! Under 2007 stod de utländska besökarna för 88 miljarder kronor i exportintäkter för den svenska turistnäringen, en turistnäring som sysselsatte närmare 160 000 årsarbetskrafter i Sverige. Turistnäringen omsatte 236 miljarder kronor och genererade 12 miljarder i momsintäkter till staten. Det är inte fy skam. I dag ger turisternas konsumtion allt större inkomster till företagare och staten. Dessutom skapar de dessa hundratusentals jobb till arbetande svenskar. Det här är en utveckling som måste stärkas. I dag ligger ansvaret för marknadsföring av Sverige på Visit Sweden, medan Tillväxtverket har regeringens uppdrag att utveckla näringspolitiska insatser för främjande av företagande och entreprenörskap inom turistnäringen genom kunskapsbildning. Sedan har vi Svenska institutet som därutöver är ansvarigt för att utveckla Sverigebilden utomlands. Det är många goda insatser som görs för besöksnäringen av dessa olika organ. Dock kan de spridda insatserna på sikt samlas bättre. Herr talman! Blickar vi mot 2020 tror jag att vi ser att de gemensamma krafterna inom besöks- och turismnäringen har samlats bättre, kanske rent av under en gemensam hatt - låt oss kalla det Sverige & Co - med staten och besöksnäringen som gemensam ägare. Detta Sverige & Co skulle samla ansvaret för marknadsföringen av Sverige som destination och sätta Sverigebilden. Även kunskapsbasen för att bidra till rekrytering av nationellt intressanta evenemang och möten skulle finnas där. Det skulle också kunna fungera som stöd och support åt regionala turistorganisationer. Staten ger varje år Visit Sweden ca 100 miljoner kronor i anslag för att marknadsföra Sverige som turistland. I årets budget ökar detta belopp med 50 miljoner kronor. Det är en uppväxling som ingen regering före alliansregeringen mäktat med. Dock finns det fortfarande länder som satsar mer än Sverige. Det ska vi inte sticka under stol med. Därför är det viktigt att vi som ett litet land kan konkurrera med andra styrkor och kvaliteter som är unika för Sverige. Genom att till exempel vara värdland för olika idrotts- och kulturevenemang exponeras Sverige. Att ge sig in i jakten på att få arrangera attraktiva internationella storevenemang har visat sig bli allt dyrare. Sverige kan inte alltid ha de ekonomiska muskler som krävs för att kunna delta i den hårdnande internationella konkurrensen om dessa evenemang. För detta behövs en samlad strategi. Därför är det välkommet att regeringen har tagit initiativ till propositionen Statens stöd till idrotten och uttalat sin avsikt att aktivt verka för att få fler stora internationella idrottsevenemang till Sverige. Besöksnäringen är, och måste till sin natur vara, flexibel. Att snabbt kunna anpassa sig efter kundernas behov och efterfrågan är även här nyckeln till all framgång. Det innebär att arbetsformerna förändras, och det ställer nya krav på både företag och anställda. Det gäller till exempel frågan om mantalsskrivning och var man betalar skatt vid säsongsarbete. Fram till 2020 måste den här lagstiftningen därför också möjliggöra bättre och mer flexibla anställningsformer med goda lönevillkor som branschanpassas för att underlätta möjligheterna till temporära anställningar och varierade arbetstider. Högre lönsamhet och högre löner inom besöksnäringen ställer stora krav på att leveransinnehållet i näringens tjänster håller en god kvalitet. För att nå dithän krävs en samlad satsning för att höja kompetensen på alla nivåer. En aktiv turistpolitik ska därför kunna uppmuntra till trippelhelixsamarbeten där näringsliv, samhälle och akademier samverkar kring gemensamma insatser. Med dessa ambitioner att öppna kristallkulans sken är det dags att nu fortsätta arbetet för att få alla i världen att upptäcka det fantastiska med Sverige. Grunden är lagd av alliansregeringen. År 2020 är inte så långt borta, och fram till dess ber jag att få att yrka bifall till förslaget i betänkandet. I detta anförande instämde Björn Hamilton, Maria Plass och Cecilie Tenfjord-Toftby (alla m).

Herr talman! I motion N476, som Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet har skrivit, står det om att investera i marknadsföring av Sverige som turistland, om insatser för att stärka Sveriges roll som evenemangsland, om att utforma ett nationellt strategiprogram för besöksnäringen och så vidare. Den har ett ganska brett innehåll. Det handlar om att få till ett nationellt strategiprogram för besöksnäringen. Efter att ha lyssnat på Hans Rothenbergs anförande och Maria Plass instämmande i detta har jag bara en enda fråga. Varför yrkar ni inte bifall till vår utomordentliga motion? Efter vad jag kunde höra stämmer allt som Hans Rothenberg sade i sitt anförande precis med det som vår motion innehåller. Varför kan vi inte komma överens om att vi ska se till att få ett nationellt strategiprogram för besöksnäringen?

Herr talman! Jag tackar för instämmandet. Det är inte alltid som jag får bifall från Socialdemokraterna. Att evenemangs- och besöksnäringen är viktig tror jag inte att någon i riksdagen tvivlar på. Här talar vi nog mer om skillnaden i mål och medel. Socialdemokraterna har alltid en tilltro till program. Vi ska samlas i vissa specifika sammanhang. Då blir det bra. Jag tror inte att vi behöver binda oss vid den formen. Det viktiga för att få en näring att utvecklas är att skapa många olika förutsättningar och ge många goda signaler till hur näringen ska kunna utvecklas. Det handlar om att skapa goda förutsättningar för utbildningen inom näringen. Vi kan till exempel konstatera att turistutbildningen sedan ett antal år tillbaka har landat på ett flertal universitetsorter. Den utbildning som många företag bedriver i samverkan med lokala turistorgan är också en mycket viktig del. Att kunna samlas kring ambitionen handlar om det som är grunden för allt företagande. Det gäller även småföretagandet, där turistnäringen har sin bas. Det handlar om att uppmuntra denna och se till att det finns goda villkor för de företag som verkar där, och det handlar också om goda villkor för dem som arbetar inom den här näringen. De som arbetar inom näringen blev faktiskt ganska förskräckta i slutet av den förra mandatperioden när Socialdemokraterna ville driva igenom en flygskatt som höll på att ta död på en del av näringen. Dessutom ville man förbjuda säsongsarbete. Min fråga är: Kan vi tänka oss att de förslagen aldrig mer kommer tillbaka?

Herr talman! Hans Rothenbergs replik blev någon form av rappakalja. Det Hans Rothenberg sade i sitt anförande stämmer till ungefär 90 procent med det som finns i vår motion om en nationell strategi för besöksnäringen. Men det är väl så att Hans Rothenberg blir så överraskad av att Socialdemokraterna, Moderaterna och den borgerliga majoriteten här i riksdagen tycker nästan likadant om en så viktig näring som besöksnäringen. Det är väl bättre att erkänna det. Vi yrkar inte avslag på alla majoritetens förslag bara för sakens skull, utan där vi tycker att det är ett bra förslag bifaller vi det. Det är därför det blir så märkligt att majoriteten här i kammaren inte kan se att vi säger samma sak. Hans Rothenberg står här i kammaren och säger i sin replik att vi nog inte har samma mål och inte samma medel och att Socialdemokraterna alltid vill ha program. Det här handlar om ett branschprogram där vi ska lyfta fram forskning och utveckling tillsammans med branschen. Vad är det för fel med det? Under Hans Rothenbergs anförande noterade jag i mitt papper att han sade att det behövs en samlad strategi. Det gällde detta med idrotten. Det är ju just det vi skriver i vår motion. Vad är det då som är det där med Socialdemokraterna? Håll dig till fakta, Hans Rothenberg. Vi har nog samma grundsyn att besöksnäringen är viktig. Då borde vi komma till skott och se till att vi får ett strategiskt handlingsprogram för den här viktiga näringen.

Herr talman! Jag tyckte att det var någon form av erkännande som kanske inte riktigt ville gå fram när jag sade att vi nog har skillnader i mål och medel. Tilltron till branschprogrammen eller om vi inte ska ha dem är i det här sammanhanget en diskussion om medel, inte om målen. Det är alldeles utomordentligt om vi kan ha en gemensam syn på vad vi vill med turist- och besöksnäringen och ambitionen att kunna attrahera stora internationella både kultur- och idrottsevenemang till Sverige. Men det finns några saker där vi ändå skiljer oss åt. Och någonting som inte har framgått i tidigare replikskiften, och jag fick inte höra det heller när Carina Adolfsson Elgestam höll sitt anförande, är vad det är man vill göra med turistnäringen utöver det här programmet. Kommer man till exempel att överväga att ta upp förbudet mot säsongsanställning? Jag tycker att det är en väldigt viktig fråga. Jag träffade Lisebergs chef för ett tag sedan. Han sade att det hade varit fullkomligt omöjligt att genomföra Jul på Liseberg om de inte hade kunnat ta in säsongsanställda. Det här tycker jag är en fråga som någonstans skulle kunna lyftas fram, gärna i en sådan här debatt. Nu är jag medveten om att replikskiftet går mot sitt slut så jag ska inte rikta någon ytterligare fråga. Jag kan säga: Tack, Socialdemokraterna, för att ni gärna är med på de huvudlinjer som vi målar upp för en framtida turist- och besöksnärings ambitioner. Sedan har vi kanske olika vägar för hur vi vill nå dit. One size doesn't always fit everyone. Fritt översatt till svenska betyder det ungefär att samma sak inte alltid passar allt och alla. De goda exempel som Carina Adolfsson Elgestam har tagit upp här tidigare stöder jag gärna, men jag yrkar likväl bifall till utskottets förslag i betänkandet.

Herr talman! Vi vill investera i framtidens jobb genom att bygga ett Sverige som är modernt och rättvist. Det står i kontrast till den politik som regeringen nu genomför med stora skattesänkningar för dem som har det bäst och en mycket passiv näringspolitik. Det är ett Sverige som genom den förda politiken har alltmer växande klyftor och gigantiskt stora underskott i de offentliga finanserna, ett Sverige där arbetslösheten växer dramatiskt, där sjuka sorteras ut ur sjukförsäkringen och där barnfattigdomen växer. Vi vill inte, som den borgerliga regeringen, göra Sverige till ett europeiskt genomsnittsland med hög arbetslöshet, stora brister i välfärden, stora underskott i de offentliga finanserna, växande klyftor mellan regioner och mellan människor. Mina kamrater som varit uppe i talarstolen har berättat om våra förslag för en aktiv näringspolitik och hur vi vill satsa på framför allt jobben och för att rusta Sverige starkare. Herr talman! Jag kommer att ta upp områden som mer specifikt handlar om forskning och utveckling kopplad till näringslivet. Då vill jag igen i denna kammare understryka hur extremt viktiga för Sveriges tillväxt och konkurrenskraft de strategiska branschprogrammen varit och kan så fortsätta att vara. Det är branschprogram för olika nyckelbranscher där företagen, facken, staten och akademierna sätter sig ned och diskuterar vilka behov av insatser som behövs för att stärka Sveriges konkurrenskraft. Det kan handla om tunga satsningar på forskning, utbildning och infrastruktur, allt för att stärka konkurrenskraften för företagen. Hittills har de bidragit med ca 80 procent av näringslivets totala satsningar på forskning och utveckling. Det har gett ca 60 000 direkta arbetstillfällen och ungefär 560 miljarder i exportintäkter. De representerar företag och arbetsplatser över hela landet. De har sett till att genom god produktutveckling och forskning sätta företag på kartan. Det har betytt oerhört mycket, inte minst för den regionalpolitiska tillväxten i hela vårt avlånga land. Den här typen av samarbeten som vi socialdemokrater lagt grunden till har visat sig vara mycket framgångsrika. Det är därför djupt olyckligt att regeringen tycker helt annorlunda och inte alls verkar förstå hur viktigt ett sådant här samarbete är. Det är tragiskt för Sveriges tillväxt att regeringen beslutat att avsluta alla branschprogram helt från 2010, trots den massiva kritik som riktas mot regeringen från flera håll. Nu väntar vi fortfarande på besked om vad som kommer att hända efter 2010 när det gäller de strategiska branschprogrammen. Herr talman! Vinnova presenterade en rapport i våras som analyserade vilken betydelse bland annat fordonsforskningsprogrammet har. De kom fram till bland annat tre saker. För det första var en av de allra viktigaste effekterna att samarbetet stärktes kraftigt mellan fordonsindustrin och akademin. Därmed blev industrin betydligt bättre och snabbare på att använda forskningsresultat direkt i den egna produktionen. För det andra gav det kompetensutveckling till den egna personalen. Och det gick betydligt lättare att rekrytera personer med forskarutbildningar. För det tredje slog man fast att samarbetet med internationellt starka forskarmiljöer stärktes betydligt. Och just detta är otroligt viktigt för att stärka svenska företags konkurrenskraft på exportmarknaden. Den slutsats man kan dra, tycker jag, är att det inte är enbart genom marknadsekonomi och fri konkurrens som Sverige nått så stora framgångar, utan det är just samverkan, samhällets intressen och näringslivets eget arbete som gett de framgångar vi har. Vi socialdemokrater vill därför bygga vidare på de strategiska branschprogrammen i stället för det som regeringen nu väljer att göra. Utöver de sex branschprogram vi haft kommer vi att tillföra nya strategiska branschprogram. Det handlar bland annat om, som tidigare har nämnts, life science-industrin, som är en extremt viktig verksamhet, och den breda tjänstesektorn. Vi har också branschprogram för vindkraft som säkert kommer att tas upp i nästkommande debatt. Vi vill dessutom öka de statliga insatserna på fordonsforskningen till totalt 500 miljoner kronor per år åren 2009-2013. Det är alltså 50 miljoner kronor mer per år än regeringens förslag som ligger på 450 miljoner. Herr talman! Så sent som i december 2008, något som många varit inne på, blev det uppenbart för regeringen att vi hade en kris i fordonsbranschen. Då blev det verkligen uppenbart, trots att vi här i kammaren och i samhället i övrigt under hösten gjorde allt för att uppmärksamma regeringen på det. Då beslutade regeringen att bilda det helägda statliga bolaget Fouriertransform AB, som många här nämnt. Det skulle syssla med att fördela investeringar i forskning. Inriktningen var att de skulle börja investera andra kvartalet 2009. Men som vanligt segade regeringen och det tog hela 138 dagar innan man hade utsett en styrelse och ytterligare ett halvår innan den första investeringen gjordes, det vill säga i oktober-november i år. Det tar tid, sade Karin Pilsäter. Vi tycker att väldigt mycket tar alldeles för lång tid och att regeringen är alldeles för passiv när det gäller näringspolitik. I den första omgången delades det ut 60 miljarder till Powercell Sweden AB som bland annat producerar bränsleceller. Den investeringen ger jag en eloge för. Det var en bra investering. Vi väntar på fler miljötekniska investeringar. Vi hoppas att det inte blir ytterligare förseningar. Sverige har faktiskt inte råd med det. Sverige halkar efter på en mängd områden. Statistiken talar mer och mer för det. Vi hoppas verkligen att vi inte ska halka efter mer. Jag måste nämna något om innovationspolitiken. Eva Johnsson sade tidigare att det var så stort med en forsknings- och innovationsproposition. Forskningspropositionen ligger på totalt 5 miljarder, och 0,6 procent av den är innovationer. Det kan man inte kalla särskilt dynamiskt och innovativt. I forskningspropositionen och innovationspropositionen som kom i våras drev regeringen igenom ett nytt system för fördelning av forskningsanslagen som enligt experterna missgynnar mindre universitet och stärker de sju större och äldsta universiteten. Samtidigt stärkte man sju innovationskontor, inte fyra som nämndes tidigare, som är kopplade till de stora universiteten. De mindre universiteten lämnas helt utanför och kommer att ha betydligt mindre resurser till innovation och kommersialisering. I betänkandet säger majoriteten att näringspolitiken är inriktad på att medverka till fler och växande företag, och att det ska vara ett dynamiskt och innovativt näringsliv. Ska man tolka den förändring som gjordes inom hela innovationspolitiken i våras som den nya inriktningen och att bara vissa regioner kommer att få stöd för att växa? Hur dynamiskt kan det vara? Det skulle vara intressant att få veta hur ni har tänkt när det gäller innovation och kommersialisering av produkter. Det får vi ta i en debatt längre fram. Herr talman! Vi tycker att regeringen brister i engagemang, framför allt brister det när det gäller att ta till vara goda idéer i Sverige. Vi behöver mer företagsanknuten forskning och utveckling i småföretagen, vilket mina kamrater har tagit upp. Därför vill vi stärka Vinnovaprogrammet Forska och Väx med 100 miljoner kronor mer per år än regeringens förslag. Det är ett oerhört framgångsrikt program som vänder sig direkt till de mindre företagen, även till den växande tjänstesektorn. Herr talman! Det är inte genom stora skattesänkningar för de bäst ställda som tillväxt och konkurrenskraft säkras, utan genom satsningar på kunskap, entreprenörskap, forskning och utveckling. Det ger framtidstro, det ger hopp och det ger jobb.

Herr talman! Jag yrkar bifall till förslaget i betänkande NU1. Det är trevligt att få tala om rymdverksamheten samtidigt som Christer Fuglesang och hans team är här i riksdagen. Jag lyssnade på dem. Man får en positiv inställning till utveckling och forskning generellt när man lyssnar på dessa astronauter. Ingenting är omöjligt. Kör på och satsa! Rymdverksamheten runt om i världen är i stark expansion. Inte bara i USA utan också i Europa och Asien växer insatserna från olika länder. Vi räknar med en tillväxt per år som överskrider 10 procent nu och i framtiden. Ett nytt navigationssystem, Galileo, är under uppbyggnad. Det systemet beräknas sysselsätta 200 000 personer i Europa och kosta 32 miljarder kronor, vilket nu är finansierat bland annat genom att man har dragit ned på jordbrukssubventionerna. Miljö- och säkerhetssystemet GMES, Global Monitoring for Environment and Security, byggs upp genom att sända upp satelliter som ska övervaka olika funktioner i Europa främst på miljösidan, men även många andra funktioner. Vi har högteknologisk industri i Sverige inom rymdområdet. Våra satelliter finns på många håll. Vi är kända bland annat för att bygga effektiva och billiga satelliter. Det är vi som styr satelliterna genom Esrange, vår fantastiska anläggning i Kiruna. I budgeten för 2010 föreslår regeringen en kraftig höjning av anslaget till rymdverksamheten med 96 miljoner kronor till 687 miljoner kronor. Det är alltså en kraftig höjning. Ökningen ligger främst inom Ariadneprojektet där framför allt Volvo kommer att få del av resurserna. Till dessa 687 miljoner kronor kommer Utbildningsdepartementets budgetbelopp. Med en kraftigt utökad marknad i Europa med Galileo och GMS-systemen torde svensk rymdindustri ha möjlighet till bra expansion i framtiden om statens satsningar i olika projekt ökar. Det gäller även satsningar från det privata näringslivet. Det kommer mer och mer i olika samarbeten i Europa. Vårt samarbete i ESA, European Space Agency, har pågått i många år. Nu tar EU delvis över när det gäller besluten. Ett speciellt Space Council mellan ESA och EU är konstituerat för att följa de olika frågorna. Herr talman! Svensk rymdstrategi måste innebära att vi satsar längre upp i teknikkedjan med ökat teknikinnehåll och att staten väsentligt ökar sin rymdbudget för olika projekt i Europa med samverkan med ESA och EU. Vi kan se länder som Belgien och Norge väsentligt öka sin rymdmarknadsandel genom specifika satsningar. Hur ska den svenska strategin vara? Det tål att fundera på. Den svenska offentliga rymdsatsningen måste vara synlig för skattebetalarna och uppfattas som viktig för landet. Det ska alltså vara system inom nyttiga områden som klimatförändring och säkerhet. De ska befästa Sveriges roll som kunskapsnation genom forskning i världsklass och använda Internet för vetenskap och teknik. Det gäller att arbeta sig uppåt i kunskapskedjan till bättre och bättre kunskap och tekniskt mer komplicerade produkter. Vi kan göra det. Man kan göra mycket. Genom teknikdemonstrationssatelliten Prisma etablerar Sverige en specialitet, nämligen formationsflygning som gör att Europa kan bli först med att upptäcka spår av liv i andra solsystem. Vi kan ta ledningen i Europa för klimatsatellitprojektet Steam som använder unik teknologi och en lågkostnadsprofil utvecklad för den mycket framgångsrika svenska ozonforskningssatelliten Odin. Steam levererar unika data och ger därmed Sverige en tydlig röst i klimatdebatten. Det är inte minst viktigt nu. Svensk rymdforsknings traditionella styrkebälte, rymdfysik, kan väsentligt bidra till utforskning av planeternas hemligheter, främst på Mars, med en högteknologisk miniatyriserad subsatellit på andra rymdorganisationers sonder. Då kan vi arbeta i partnerskap med andra organisationer i Europa. Vi ska ge försvaret ett eget kraftfullt verktyg i sina internationella insatser genom att utveckla en liten extremt kostnadseffektiv spaningssatellit som bygger på den avancerade svenska rymdteknik som utvecklats i Prisma. En sådan satellit har stor kommersiell potential. Herr talman! Det är dags att vi sätter ned foten och kanske fastställer en ny rymdstrategi. Vi har alla möjligheter att bli en kraftigt växande industrination inom detta område. Det är glädjande att vi nu satsar 100 miljoner kronor mer inom detta område. Kunskapen finns, men är vi tillräckligt kraftfulla och förstår vi den snabba utveckling som är på gång internationellt? Ja, utan tvekan. Herr talman! Så till ett annat ämne. Jag vill passa på att ge en eloge till Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit för deras snabba och utmärkta arbete när det gäller att se till att exporten fungerar och blir finansierad under denna kris. Genom alliansregeringens och dessa organisationers snabba agerande kunde många exportaffärer slutföras och tiotusentals jobb räddas under den värsta finansiella härdsmältan. Det var verkligen ett utmärkt arbete. Yes, we can!

Herr talman! Tack, Staffan Anger, för ditt starka engagemang för rymdindustrin. Jag delar det. Jag tycker att det är oerhört viktigt. Vi är många som har jobbat hårt för att få regeringen att till slut begripa vikten av att man kan fullfölja Ariadneprojektet och göra andra viktiga insatser i svensk rymdindustri. Rymd- och flygindustrin är viktig för Sverige. Den ger viktiga spin off-effekter, viktig kunskap och viktig forskning för både dess egen verksamhet men också för annan viktig industriell verksamhet i Sverige. I Staffan Angers anförande tyckte jag mig höra tankar om att det behövs en nationell rymdstrategi. Låt mig då ställa en fråga. Vi har påpekat för alla företrädare för de borgerliga partierna att dessa branschprogram snart försvinner och att vi behöver en framtida strategi. Kan Staffan Anger här i dag ge besked om det blir någon flyg- och rymdstrategi? Jag talar ofta och återkommande med företrädare för både flygbranschen och rymdindustrin, och alla betonar vikten av att vi får en tydlig nationell strategi. Tänk om vi kunde få en bred strategi som vi över blockgränserna ställer oss bakom, så att vi kunde ge besked till denna viktiga del av svenskt näringsliv att oavsett hur det går i valet ska man veta att vi ser det nationella intresset av att utveckla verksamheten. Det skulle vara intressant om vi kunde få ett besked om det blir något branschprogram enskilt för rymdindustrin, men jag ser gärna en samlad flyg- och rymdstrategi eftersom de är så intimt förknippade med varandra. Kan vi få ett besked om det? I så fall vore jag tacksam.

Herr talman! Jag blev lite förvånad när jag hörde Karin Åströms synpunkter här. Vi har lagt fram en forskningsproposition som innebär 5 miljarder kronor mer. Det är den största forskningssatsning som någonsin har gjorts i Sverige. Vad vi tycker är riktigt att göra är att slopa branschprogrammen och i stället se till att det finns inriktning på olika verksamhetsområden. Det kan vara knepigt om man har branschprogram. Man får så att säga ett stuprörsseende på olika saker. Att lägga ut mer resurser på högskolorna, även på de mindre högskolorna, tycker vi också är riktigt. Jag vet att Mälardalens högskola, som är en liten högskola, har fått mer pengar. Det är alltså inte fråga om att vi inte lägger ut forskningsresurser. När det gäller rymdforskning vet jag att det finns diskussioner om hur man ska klara av detta. Det är en långsiktig satsning. Man måste inte bara klara av utbildningen under ett antal år. Man måste också se till att det finns privata investeringar, PPP, och att man också får med pengar i budgeten. Det är inte så lätt att i den krissituation som vi har just nu med en härdsmälta utan Guds like ta pengar till dessa områden. Jag konstaterar att vi har satsat 100 miljoner mer i år, och jag och mina kolleger kommer att kämpa för att få mer nästa år så att vi kan fortsätta att bygga upp denna så viktiga industri som ger pengar och sysselsättning.

Herr talman! Jag tackar Staffan Anger för det. Jag noterar att det finns en viss skillnad mellan din retorik och den praktik som regeringen utövar. Visst kan man tycka att forskningsprioriteringarna och forskningssatsningen var bra, även om jag kommer ihåg att Globaliseringsrådet och den dåvarande utbildningsministern och forskningsministern talade om 13 miljarder, och så blev det 5 miljarder. När vi ser de nationella forskningsprioriteringarna vet vi också att kritiken mot forskningspolitiken är att pengarna inte kommer näringslivet till del och att det inte blir någon företagsnära forskning eller några branschprogram. Det är det som har varit poängen med att se till att ge signaler om nya branschprogram. Vi ser behovet av att inte bara samverka om statliga forskningspengar utan faktiskt också samverka om det som är näringslivets egna bidrag till forskning. På läkemedelsområdet är den statliga kakan den lilla. Det är branschen och näringen själv som bidrar med de viktigaste insatserna. Det vet säkert Staffan Anger. Det är just därför som det är så viktigt att vi från svensk sida markerar det politiska intresset av life science och medicinteknikbranschen, rymd- och flygindustrin eller för den delen fordonsindustrin eller metallurgin. Staffan Anger säger - jag har svårt att tro att det är en hållbar argumentation - att det kan vara knepigt med branschprogram för att det sker inlåsningseffekter. Då skulle jag vilja be Staffan Anger att tala om på vilket sätt det sker inlåsningseffekter med en rymdstrategi, en flyg- och rymdstrategi eller för den delen ett life science-program. Tvärtom är det ett alldeles utmärkt sätt att tillgängliggöra mer resurser för forskning och utveckling, både för en stark utveckling av svenskt näringsliv och svenska forskningsmiljöer och naturligtvis för att öka den svenska konkurrenskraften och slåss om de internationella forskningsresurser som finns. Det kan annars vara svårt inom Astra Zeneca att motivera att de ska prioriteras i Sverige. Jag väntar ivrigt på svar. Vad är det som är så knepigt med branschprogrammen? Kan jag få några exempel på dessa inlåsningseffekter? Jag ser det som nödvändigt att vi får branschprogram och kan inte förstå Staffan Angers motstånd mot dem.

Herr talman! Jag har faktiskt arbetat en hel del i bilindustrin. Vi märkte också att det var snävt inom vissa funktioner av bilindustrin - vissa delar och funktioner av bilar eller lastbilar. Det var inte denna allmänna syn som man skulle ha till exempel på hybridtekniken. Det blev ingenting alls i Sverige. Varken Volvo eller Saab hade någonting. Nu börjar man tala om att man ska ha hybridteknik och att man ska ha elbilar och att det ska utvecklas. Det skulle ha förekommit för länge sedan om man hade haft en bred forskning på elbilssidan vid ett antal universitet och inte haft dessa branschprogram. Det är jag övertygad om. På lastbilssidan har man så stora resurser att man där slänger in mycket pengar för att kunna lösa detta. Men Volvo och Saab skulle ha kunnat se helt annorlunda ut om man inte hade haft dessa branschprogram utan haft breda och riktade forskningsprogram inom hybrid- och elområdet. Då hade det sett helt annorlunda ut.

Herr talman! Jag begärde ordet för att påminna majoriteten om det gemensamma tillkännagivandet i utskottet där vi uttalade att regeringen skulle återkomma till riksdagen med ett handlingsprogram för sociala företag. Utskottet var vid den tidpunkten helt enigt i den frågan. Programmet skulle redovisas senast i oktober detta år. Vi kan konstatera att det fortfarande inte finns något program. Jag och oppositionen kan bara konstatera att denna regering inte har några visioner över huvud taget vad gäller socialt företagande, vilket vi redan tidigare har kunnat konstatera när det gäller näringspolitiken generellt. De sociala företagen har en oerhört stor betydelse för människor som har hamnat i verkligt utanförskap, nämligen människor som har en komplicerad historia bakom sig, kanske med arbetslöshet, missbruk, kriminalitet, bostadslöshet med mera. Inte sällan har just sociala företag kunnat erbjuda dessa människor ett första steg in på arbetsmarknaden - kanske en anställning eller ett delägarskap - för att de ska kunna klara en liten enkel uppgift för att de sedan ska kunna utveckla sina färdigheter och gå vidare. Dessa människor kanske inledningsvis behöver någon form av anställningsstöd för att återkomma till arbetsmarknaden som anställd eller som företagare. De sociala företagen utgör därför ett värdefullt tillskott vid sidan om sedvanligt anställningsstöd för anställning i traditionella företag eller för någon form av sysselsättning inom olika former av vård. Oftast är dessa sociala företag drivna i kooperativ form. Så här långt är utskottet överens. Det finns dock ett problem med dessa företag som jag tror att majoriteten uppfattar, och det är att det egentligen inte finns något krav på att det måste vara just kooperativ. Det kan lika gärna vara aktiebolag eller handelsbolag. Men såvitt vi kan se passar uppenbarligen den kooperativa formen ofta dessa företag. Herr talman! Det kanske är där skon klämmer. Den kooperativa företagsformen är inget som man ser på med blida ögon från den sittande majoriteten. Tvärtom har man gjort sitt bästa med allehanda liberaliseringsprojekt när det gäller allt från små eller medelstora företag, mer eller mindre seriösa, till enorma vårdkoncerner med ett uttalat syfte att tjäna stora belopp av skattebetalarnas pengar. Varför skulle regeringen då vara intresserad av att arbeta för att dessa små kooperativ ska vara med i denna cirkus? Herr talman! Sanningen är att de ryms inom den ideologiska kontext som denna regering har. De är helt enkelt ointressanta för regeringen och följaktligen för den moderatledda majoriteten. Det är tråkigt, det är skamligt, och dessutom struntar regeringen i riksdagens beslut. Jag vill betona att det är regeringen som har meddelat att detta handlingsprogram skulle ha kommit i oktober. Jag är glad över att vi från oppositionens sida tydligt har lagt fast att vi vill utveckla de sociala företagen till att bli en viktig del för att utveckla inte minst hur man på ett positivt sätt kan slussa in människor i arbetslivet och/eller slussa över dem till att bli företagare. Vi tycker att man ska ta till vara denna kraft, inte strunta i den som majoriteten gör. Slutligen, herr talman, vill jag ta tillfället i akt och säga några ord om småföretagen. Vi har varit tydliga med att vi vill förbättra villkoren för de små företagen. När vi är ute och pratar med folk på de små företagen är det särskilt två saker som väldigt ofta tas upp. Det gäller då en sänkning av arbetsgivaravgiften och hur man ska kunna få en finansiering till sitt företag. Vad har då denna regering främst gjort? Ja, för det första höjde man arbetsgivaravgiften. För det andra har man ökat regelkrånglet för majoriteten av företagen. Det är inte särskilt imponerande handlat av en regering som ville prioritera företagens, främst de små företagens, villkor. Vi socialdemokrater vill så fort vi kommer till makten införa ett avdrag för riskkapital med upp till 100 000 kronor per person. Vi tycker att det är en viktig reform för att många människor med kapital ska kunna satsa på de små företagen. Allt det kapital som skulle flöda in till Sverige om förmögenhetsskatten avskaffades har som bekant uteblivit. Det måste ses som ett stort misslyckande för den här regeringen. Jag är därför glad över att vi socialdemokrater har kunnat presentera ett förslag som innebär tydliga satsningar på de små och medelstora företagen. Det är också viktigt att betona att det är betydelsefullt för de små företagen att få en ny, en rödgrön, regering.

Herr talman! Sverige är ett av världens allra mest öppna och handelsinriktade länder och är helt beroende av sin exportindustri. Värdet av exporten motsvarade år 2008 hela 54 procent av Sveriges bnp och har härmed en mycket stor inverkan på vår ekonomi. Den svenska regeringen driver aktivt frihandelsfrågan både inom EU och inom Världshandelsorganisationen, WTO. Förhoppningsvis kommer ett nytt frihandelsavtal inom ramen för WTO att kunna avslutas nästa år och sätta punkt för Doharundan som pågått sedan år 2001 - en nödvändighet med tanke på att världshandeln gått in i en djup kris. Statistiken visar att handeln har minskat med 9 procent under år 2009. När villkoren för den globala handeln försämras eller snedvrids är det särskilt angeläget att insatserna för att stärka frihandeln kompletteras med ett effektivt handels- och investeringsfrämjande - detta för att stärka små och medelstora företags förmåga att ta sig ut på nya marknader. På så sätt tar vi vara på globaliseringens möjligheter. Regeringen valde att hösten 2008 möta den akuta finanskrisen med snabba åtgärder. Det var helt avgörande för näringslivet att kunna få möjligheter till finansiering när bankerna i fjol drog in krediterna. Riksdagen beslutade då att förstärka små och medelstora företags möjligheter till finansiering genom att ge Almi ett kapitaltillskott på 2 miljarder kronor. För att motverka finanskrisens effekter på företagens möjligheter att finansiera sina exportaffärer beslutade regering och riksdag i slutet av år 2008 att öka kapaciteten hos både Svensk Exportkredit och Exportkreditnämnden. Vidare höjdes Svensk Exportkredits kapacitet genom ett kapitaltillskott om 3 miljarder, vilket innebar en fördubbling av Svensk Exportkredits eget kapital. Via Riksgälden skapades en möjlighet att bevilja Svensk Exportkredit en låneram om 200 miljarder på marknadsmässiga villkor. När det stod klart att inga låntagare utan statsgaranti skulle ha möjlighet att låna på kapitalmarknaden gavs Svensk Exportkredit även möjligheten att på kommersiella villkor köpa statsgarantier för sin nyupplåning på upp till 400 miljarder kronor - ett beslut som riksdagen ställt sig bakom. Samtidigt höjdes ramen för de exportkreditgarantier som ställts ut av Exportkreditnämnden från 200 miljarder till 350 miljarder kronor. Aldrig förr har Exportkreditnämnden och Svensk Exportkredit så snabbt fått förstärkta möjligheter att bistå näringslivet med exportkrediter och exportgarantier. Aldrig förr har Exportrådet och Almi kunnat erbjuda små och medelstora företag en mer komplett service. Aldrig förr har ett så snabbt och ansvarstagande agerande från regeringens sida haft en sådan avgörande betydelse för så många företag. Detta gav svensk exportindustri goda möjligheter att öka sin försäljning och att ta marknadsandelar, inte minst på de snabbväxande tillväxtmarknaderna i utvecklingsländer som Brasilien, Indien och Kina. Fortsatt kommer en långfristig finansiering att behövas. Prognosen inför år 2010 är runt 500 miljarder kronor. Herr talman! Riksdagen ska ta ställning till regeringens skrivelse Sveriges handlingsprogram för tillväxt och sysselsättning - uppföljningsrapport 2009 där bland annat de åtgärder redovisas som regeringen vidtog för att möta finanskrisen. Majoriteten i utskottet står bakom skrivelsen och yrkar avslag på Miljöpartiets motion. Inre marknaden utgör kärnan i det europeiska samarbetet. Här spelar Lissabonstrategin - med ambitionen att göra EU till världens mest konkurrenskraftiga ekonomi år 2010 - en central roll. Det är en strategi som Sverige hittills under 2000-talet aktivt arbetat med. Nu pågår inom EU ett arbete med en uppföljningsstrategi som ska antas till våren under det spanska ordförandeskapet. Herr talman! Sverige ligger i framkanten när det gäller miljötekniklösningar. Alliansens mål är att underlätta för miljöteknikföretagen att expandera utanför den begränsade nationella marknaden. Svensk miljöteknik är ett område som alliansen är övertygad om bär på en stor potential. Världen behöver få tillgång till gröna lösningar från svenska företag. Det finns ett unikt svenskt kunnande på området - ett kunnande som efterfrågas världen över. Miljötekniken är ett område som bär på en stor potential att bli en stor exportsuccé. Om vi kan få till stånd klimatsmarta lösningar ute i världen kommer det att göra oss alla till vinnare i framtiden. Svensk styrka ligger inte minst i bredden på alla de företag som tillsammans kan bygga framtidens hållbara och miljövänliga städer. Men samtidigt som den globala potentialen för svensk miljöteknik är enorm har små och medelstora företag ofta svårt att ta sig an stora exportaffärer, många gånger på grund av deras egen litenhet med få anställda. Därför ligger en viktig politisk utmaning i att stärka de gröna företagens exportförmåga. I syfte att skapa en gemensam plattform för att stödja miljöteknikföretagen i deras internationalisering marknadsförs branschen runt om i världen under beteckningen Symbiocity där olika aktörer, såsom Exportrådet, Handelskammaren och svenska ambassader, framgångsrikt samarbetar. Arbetet med kommunikationsplattformen Symbiocity, som lanserades 2008, har under året vidareutvecklats i ett samarbete mellan Exportrådet samt Utrikes-, Miljö- och Näringsdepartementen. Konceptet är nu samlat under ett paraply för marknadsföring av svensk miljöteknik i utlandet tack vare statliga medel. Det innebär att marknadsföringen av svensk miljöteknik i utlandet på det här sättet har samordnats och blivit mycket tydligare. Miljöteknikföretag uppmuntras nu att delta på världsutställningen Expo 2010 i Shanghai, Kina. Den arrangeras på temat Better City, Better Life. En viktig anledning till att Sverige lyckats så bra inom miljötekniken är att vi har lång erfarenhet av en sund stadsplanering och av en hållbar samhällsutveckling. Många svenska företag verkar inom allt ifrån avfallshantering och klimatsmarta energilösningar till förnybar energi. Den kunskap och erfarenhet som företag inom såväl den offentliga sektorn som det privata näringslivet har samlat på sig under åren är värdefull, inte bara för framtida exportintäkter och jobb utan även för klimatet och miljön. Flera svenska stadsutvecklingsområden, exempelvis Hammarby Sjöstad här i Stockholm, agerar skyltfönster för ett ekologiskt hållbart bostadsområde och visar på svenskt kunnande inom energiåtervinning och sophantering. Inom kort påbörjas ett nytt miljöprofilområde i min hemstad Helsingborg. Det kommer att gå under namnet H+ och kommer att visa på det allra senaste inom miljötekniklösningar. Herr talman! Avslutningsvis kan jag konstatera att den näringspolitik som Moderaterna och alliansregeringen driver och som utskottet ställer sig bakom har helt rätt inriktning.

Herr talman! Det finns naturligtvis många saker man skulle kunna ta replik på när Marie beskriver insatserna som nästan historiskt unika, men vi struntar i det. Jag tänker hålla mig till två saker. För det första tycker jag också att exportsatsningarna EKN och SEK har varit viktiga. Samtidigt kan man konstatera att det har blivit ganska stora volymer, och vi hade en dragning på näringsutskottet nyligen där det konstaterades att det inte går att omedelbart backa tillbaka eftersom marknaden inte klarar det. Det som har skett på både riskkapitalsidan och exportstödssidan är ett formidabelt marknadsmisslyckande. Då infinner sig frågan: Tycker Marie att vi ska backa tillbaka och att staten ska dra tillbaka sitt ansvar när marknaden inte tar det? Vem ska i så fall stå för exportkrediterna? Vilket tidsperspektiv har majoritetens företrädare just när det gäller tillgång till exportstöd och exportkrediter eftersom vi vet hur viktigt och strategiskt det är? För det andra kan man konstatera att exportfrämjandet är oerhört viktigt. Jag vill påminna om att anslagen för exportfrämjande var 301 miljoner 2006, och sedan dess har den borgerliga regeringen minskat exportfrämjandet varje år. Nu är det nere på 208 miljoner. Ni satsar alltså mindre på exportstöd både regionalt och nationellt. Jag tycker att allt detta om hållbara städer är utmärkt, men vi ska komma ihåg att det som är avgörande för miljöteknikbranschens framgångar är de klimatinvesteringsprogram och olika investeringsprogram som vi har gjort i Sverige. De har skapat en stark hemmamarknad. Hållbara städer eller för den delen Klimpsatsningar eller utbyggnad av fjärrvärme har gett den kunskap och kompetens som gör att svenska miljöteknikföretag är starka på den internationella marknaden. Kommer regeringen att komma med något förslag som stärker miljöteknikbranschen framöver, eller är besparingar i exportstödet det enda besked regeringen har att ge när det gäller miljöteknikbranschen?

Herr talman! Jag kan konstatera att alliansregeringen satsar på miljötekniken, även om inte Tomas Eneroth ser att exporten faktiskt ökar. Jag gav en siffra i mitt anförande: Exportens värdeandel av Sveriges bnp har nått den historiska nivån 54 procent. Då måste det ju gå i rätt riktning - eller hur, Tomas Eneroth? Allt är inte pengar. Det är viktigt att satsa statliga medel på detta, men vi ser också Exportrådets förmåga att omorganisera sig. Trots att Exportrådet precis som Tomas Eneroth konstaterar har fått ett lägre anslag har man öppnat nya kontor. Det tycker jag är rätt fantastiskt. Allt är alltså inte statiskt. När man har en effektiv och dynamisk organisation har man förmåga att fortfarande ha 66 kontor. Det finns 66 kontor ute i 50 länder, och man öppnar nya, Tomas Eneroth. Man öppnar nya kontor i Pakistan, Egypten och Angola. Man samarbetar med Brasilien och Colombia och med Argentina och Chile. Det händer saker där ute, Tomas Eneroth!

Herr talman! Det är intressant. Jag är en stor fan av Exportrådets verksamhet och just därför så bekymrad över att regeringen gör återkommande besparingar på verksamheten. Vi vet nämligen vilken utväxling resurserna ger inte minst i det konjunkturläge vi nu befinner oss i. I det kompetensläge som just miljöteknikbranschen befinner sig i vore det verkligen rätt läge att göra stora satsningar. Exportrådet har dock tvärtom fått dra ned på sina egna ambitioner. De skulle vilja göra mer, och de skulle behöva vara mer synliga och tydliga. De skulle dessutom kunna se till att regionalt ge ett ökat exportstöd för de olika kluster som finns runt omkring. Men det kan de inte göra eftersom ni har valt att lägga de resurserna på skattesänkningar i stället, vilket knappast har gett några nya jobb. Det har ni gjort i stället för att just nu satsa på ett exportstöd. Låt mig sedan komma till hållbara städer. Jag tycker att Hammarby Sjöstad är ett alldeles utmärkt exempel. Låt oss se till att inte bara i Helsingborg utan också på andra ställen bygga nya lösningar som är både ekologiskt och socialt hållbara. Att ha det som en viktig exportnäring vore en utmaning för Sveriges arkitekter och stadsplanerare, men om det ska vara möjligt krävs också att vi skapar förutsättningar för att göra dessa satsningar i Sverige. Det är därför vi konsekvent följer upp med miljardprogram för miljonprogramsområdet. Regeringen gör ingenting. Det är inga investeringsprogram i bostadsbyggande, utan bostadsbyggandet har tvärtom minskat kraftigt. Vill vi att denna bransch ska kunna växa behövs det i den ena delen exportstöd, och där drar ni ned resurserna. I den andra delen behövs en stark hemmamarknad, och där minskar insatserna. Det hjälper inte att göra små skyltfönster om man inte gör ordentliga investeringar på hemmaplan. Det skulle ge både goda bostäder, jobb här hemma och framför allt en stark hemmamarknad för export inte minst inom både arkitektområdet och miljöteknikområdet. Varför tvekar ni? Varför vill ni inte lägga resurser på detta när ni kan lägga 100 miljarder kronor på skattesänkningar som inte har gett några nya jobb?

Herr talman! Jag delar inte riktigt Tomas Eneroths ensidigt negativa bild av den rådande situationen. Du efterlyser intresse från arkitekter att bygga hållbart ute i världen. Det är ju precis vad som händer. Det händer väldigt mycket i alla olika delar. Jag ser med stor tillförsikt fram emot hur detta kommer att utvecklas. Det viktiga är att tillgången till kapital finns där för att finansiera exportsatsningar i den här klassen. Det senaste året har visat den beredskap som har funnits inom exempelvis svensk kreditnämnd och så vidare.

Herr talman! Jag vill börja med att tacka Marie Weibull Kornias för hennes lovsång till den rödgröna energipolitik som fördes under den förra mandatperioden och som nu regeringen Reinfeldt tar åt sig äran för. Vi kan även höra hur man här i riksdagen tar åt sig äran för en politik man faktiskt har röstat emot. Herr talman! Jag tänkte prata om entreprenörernas idéer, kreativitet, vilja och envishet. Det skapar framtidstro och nya jobb. Vår politik ska underlätta för entreprenörer att starta och få tag i kapital och att anställa, expandera och exportera. Vi vill också att det ska vara enklare och tryggare än i dag att röra sig mellan företagande och lönearbetande. Sverige behöver fler kvinnor och män som vågar vara företagare. Med vårt företagarprogram vill vi stimulera fler att starta företag, få fler småföretag att anställa och stärka innovationskraften i mindre företag. Sverige behöver ett innovationslyft. Vi socialdemokrater är övertygade om att vägen framåt för Sverige är att hela tiden röra sig uppåt i värdekedjan. Vi avvisar Moderaternas idé om att Sverige ska konkurrera med låga löner. Det är genom att investera i starkare innovationsmiljö och kunskapsmiljö som vi kan behålla och utveckla Sveriges topposition som ett produktivt och kreativt land. Vi vill investera i ett brett innovationslyft med särskilt fokus på att främja innovationskraften i små och medelstora företag. Herr talman! Vi vill införa ett riskkapitalavdrag för den som investerar i ett nystartat företag. Avdraget innebär att den som investerar i ett nystartat företag kan få dra av 20 procent av det investerade beloppet, dock max 100 000 kronor. Totalt avsätter vi 500 miljoner kronor för ett temporärt stöd under 2010. Om avdraget skulle visa sig vara lyckosamt är vi beredda att införa avdraget permanent. Företagens möjligheter att få tillgång till kapital har allvarligt försämrats. Vi vill därför genomföra en extra utdelning från Vattenfall med 5 miljarder kronor för att skapa en ny riskkapitalfond. Den nya riskkapitalfonden ska agera marknadskompletterande. Fonden ska aktivt stimulera det breda näringslivets kapitalbehov men med särskilt fokus på innovativa små och medelstora industrier och tjänsteföretag. Insatser som stärker det svenska näringslivets långsiktiga konkurrenskraft ska särskilt prioriteras. Detta kan till exempel användas för satsningar på företag som verkar i branschen för miljöteknik, det vill säga vi pratar inte bara, utan vi tillför också pengar. Herr talman! Förra veckan besökte tio uppfinnare riksdagen för att presentera sina uppfinningar. Bland annat presenterade man hjälpmedel för domare vid bedömningssporter, miljövänligt starkt papper, foton i glas och mobil blästring med torris. Dessa uppfinnare representerade både forskarvärlden, kultursektorn och traditionella företag. De var stolta med flera idéer om hur man kan skapa nya innovativa företag. En sak som förenade dem förutom deras kreativitet var en önskan om tydliga spelregler, långsiktighet i beslut och kapital. Framför allt efterfrågades en offensiv innovationspolitik. Det är något, herr talman, som både regeringen och den borgerliga riksdagsmajoriteten dess värre saknar. Vi vill därför tillvarata den kreativitet som finns bland landets små och medelstora företag. Därför innehåller vår budget bland annat en offensiv satsning på just branschprogram, trygghetssystem för företagare och riskkapitalfond på 5 miljarder kronor för att stärka företagen. Trots många talare i kväll har vi inte hört en enda borgerlig företrädare precisera varför man yrkar avslag på vårt förslag om riskkapital, till exempel för miljöföretag. Det vore roligt att få reda på i den här debatten. Tycker ni att det finns för mycket pengar i riskkapitalfonder i dag? Tycker ni att det finns för mycket pengar till nya företag?