Vård av unga vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem

Anf. 32 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Socialutskottets betänkande 2020/21:33 från i våras handlar om utsatta barn och unga som inte kan bo hemma utan i stället behöver samhällets vård för en kortare eller längre tid. Det är ett ovanligt betänkande. Ett samlat utskott har på eget initiativ ställt krav på regeringen att skyndsamt återkomma med en redogörelse som beskriver vad som ska göras för att situationen på de särskilda ungdomshemmen ska bli bättre.

Socialutskottet har nåtts av återkommande berättelser om hot och våld mot och mellan de unga som är placerade men också mot personal på de särskilda ungdomshemmen. Utskottet har också nåtts av rapporter om brister gällande de ungas rättigheter, behandling och samverkan. Sammantaget är det en situation som inte på något vis kan anses acceptabel.

Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Nu behandlar vi regeringens svar på utskottets krav. Regeringens skrivelse bekräftar vår oro och våra farhågor om stora brister vid Sis särskilda ungdomshem. Skrivelsen tydliggör också att det kommer att krävas resursförstärkningar och ett stort engagemang under en lång tid framöver för att verksamheten vid Sis särskilda ungdomshem ska bli bra för de unga.

I en livssituation där man inte längre kan bo kvar hemma och det i stället blir aktuellt med en placering måste åtgärden leda till att det blir bättre för den unge. Att behöva lämna sitt hem och sin familj är en mycket ingripande händelse, och det ska endast ske om det krävs för att det ska bli bättre för den unge. När samhället gör en så ingripande insats är det nödvändigt att den plats som den unge får, det nya hemmet, uppfyller högt ställda krav på trygghet samt att personalen har ändamålsenlig kompetens och kunskap.

Fru talman! Visst finns det väl fungerande ungdomshem inom Sis, men sammantaget är bristerna betydande. Varje barn som placeras har rätt till bästa möjliga omhändertagande på det särskilda ungdomshemmet. Tiden på ungdomshemmet syftar till att ge bättre förutsättningar för livet och ska ge en chans till en vändpunkt för barnet. Livet ska bli bättre genom samhällsvården. Det är vårt uppdrag.

I regeringens svar till riksdagen beskrivs på ett ganska transparent sätt många olika områden där det finns utmaningar och problem. Situationen är bekymmersam. Samtidigt bör det betonas att ledningen för Sis under de senaste två åren har synliggjort brister, och de arbetar aktivt med att identifiera förbättringsåtgärder av olika slag. Det är också positivt att Sis självt ser behovet av samverkan med det civila samhället, inte minst barnrättsorganisationer, för att kunna reformera verksamheten på ett bra sätt. En framgångsrik reformering kräver uthålligt stöd av staten och reella förutsättningar att kunna genomföra de förändringar som krävs. Frågan är: Finns det stödet?

Fru talman! I skrivelsen redovisas också det arbete som pågår inom Sis med att minska behovet av avskiljningar och andra tvångsåtgärder. Kristdemokraterna menar att det krävs mer insatser inom detta område. Vikten av dokumentation kan inte nog understrykas, men målet bör vara att användning av tvångsmedel ska upphöra. Detta har även socialutskottet uttryckt i tillkännagivandet som föranledde den aktuella skrivelsen.

Kristdemokraterna vill betona att de åtgärder som regeringen beskriver i sin skrivelse till riksdagen inte är till fyllest i den här delen, för de stämmer inte med vad riksdagen vill, nämligen att målet är att tvångsåtgärderna ska upphöra. Regeringen bör i särskild ordning redovisa tillbaka vilka åtgärder som vidtas för att målet ska nås.

Därför yrkar Kristdemokraterna bifall till reservation 9, som handlar om detta. Det måste finnas ett beslut, en uttalad målsättning, att tvångsåtgärder ska upphöra så att man redan nu ser till att göra allt man kan för att inte hamna där. Jag vill också gärna säga att det inte är de unga männen med störst våldskapital som utsätts för flest tvångsåtgärder, utan det är flickorna - flickor som ofta har neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Där är det vanligt med tvång i form av avskiljning och andra åtgärder.

Vi kan bättre än så. Vi kan göra väldigt mycket bättre för att inte behöva använda detta.

Fru talman! Som slutsats vill Kristdemokraterna konstatera att det som görs på Sis är bra. Det är ett förbättringsarbete, och vissa delar får stöd av regeringen. Men för att vi ska vara säkra på att det faktiskt leder till en riktig förändring är det synnerligen nödvändigt att regeringen återkommer till riksdagen redan i vår. Då ska man återkomma och berätta hur det har gått. Har det blivit bättre kompetens? Hur har det gått med användning av tvångsåtgärder? Hur går det med samarbetet mellan kommuner så att man får en bra och fungerande vårdkedja?

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Den 19 april vill vi veta hur det har gått och om det har blivit en förbättring. Får vi inte då besked om att det faktiskt sker en förbättring tänker vi medverka till att riksdagen vidtar fler åtgärder. Det här handlar ju om barn och unga som just nu befinner sig på ett särskilt ungdomshem, ungdomar som inte får den vård de hade behövt när de kom i samhällets vård.

Jag yrkar alltså bifall till reservation 9 för Kristdemokraternas räkning. Jag är ändå väldigt glad för att utskottet på ett väl samlat sätt ser behovet av att regeringen återkommer.

Anf. 33 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Vi ska nu debattera socialutskottets betänkande 2021/22:SoU6 Vård av unga vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Det är en fråga av stor vikt som vi vid ett flertal tillfällen tidigare har debatterat här i kammaren.

Även om mycket redan har sagts i frågan är det av oerhört stor vikt att vi fortsätter att lyfta den, inte minst genom dagens debatt. Alldeles för länge har nämligen frågor som rör barns och ungas säkerhet, rättigheter, uppväxtvillkor och rätt att bli väl omhändertagna, alldeles oavsett om det är kommunen eller staten som har tagit över ansvaret, lämnats därhän. Alldeles för länge har vi politiker vilat oss mot att vi länge stod längst fram i kampen för barns rättigheter och därför inte tagit de nödvändiga stegen framåt för att bli bättre.

Därför är jag naturligtvis glad över att vi de senaste åren har vidtagit en rad åtgärder för att säkra barns rätt till en trygg och säker uppväxt. Vi har gjort barnkonventionen till svensk lag, och vi har genomfört en rad lagförändringar, uppdrag och utredningar inom ramen för barns rätt till en trygg och säker uppväxt. Barns och ungas rättigheter har fått en helt annan tyngd i den politiska debatten, inte minst i den här kammaren. Inte minst i socialutskottet har frågorna lyfts upp särskilt de senaste åren av samtliga partier. Det är bra och alldeles nödvändigt för ett väl fungerande samhälle. Barnen är naturligtvis vår framtid, men, fru talman, de är också här och nu.

Statens institutionsstyrelse, som jag hädanefter kommer att benämna Sis från talarstolen, är en oerhört viktig del i vårt samhälle. Det är den statliga myndighet som ansvarar för den individuellt anpassade tvångsvården i Sverige. Den som placeras på ett ungdomshem har oftast svåra problem med sig i bagaget. Det kan handla om missbruk, om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, utåtagerande beteende, våld, kriminalitet och så vidare.

Sis tar också emot ungdomar som har dömts till sluten ungdomsvård. När en ung person placeras på Sis har oftast alla andra stödåtgärder prövats. Det är ett sätt för vårt samhälle att säga: Stopp! Nu behövs det särskilda insatser för dig så att du inte skadar dig själv eller någon annan.

Men Sis är inte, och får aldrig ses som, en slutstation, utan Sis ska vara början på något bättre.

Fru talman! Det har den senaste tiden uppmärksammats en rad brister inom Sis särskilda ungdomshem. Vid flera tillfällen har allvarliga brister påtalats. Det har rapporterats om våld och hot mot placerade unga, mellan placerade unga och mot personalen. Så ska det naturligtvis inte vara.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

När barn och unga placeras på Sis får de inte fara illa. Tvärtom ska placeringen leda till något bättre, att de får bättre förutsättningar i livet, att de får vård, att de får behandling och stöd.

I den här frågan är partierna i riksdagens socialutskott och regeringen i stort överens. Den slutna ungdomsvården och den sociala barn- och ungdomsvården måste förstärkas och förbättras. Därför är vi också tydliga. När man på ett eller annat sätt hamnar i samhällets vård ska det helt enkelt bli bättre. Kränkningar och övergrepp mot barn i samhällets vård får aldrig förekomma. Säkerheten inom Sis ungdomshem måste vara hög. Vården och stödet måste vara av god kvalitet, byggd på evidens och beprövad erfarenhet. Det måste vara en god arbetsmiljö för dem som arbetar inom Sis. Det är viktigt. Flickors situation vid placeringar måste särskilt beaktas och förbättras.

Fru talman! Jag vet att både myndigheten och regeringen sedan några år tillbaka arbetar hårt med att komma åt de problem som finns inom verksamheten. En ny generaldirektör och en ny säkerhetsdirektör har tillsatts. Samtidigt har den nya ledningen i tät dialog med Regeringskansliet sjösatt ett omfattande och viktigt förändringsarbete. Det pågår till exempel ett viktigt arbete inom myndigheten med kompetensutveckling, bland annat genom en myndighetsgemensam grundutbildning med målet ökad trygghet och rättssäkerhet och därmed naturligtvis högre kvalitet på vården och behandlingen.

Det satsas på säkerheten på olika sätt, och myndigheten har också beslutat att differentierade säkerhetsnivåer ska finnas på alla institutioner. Jag vet också att myndigheten arbetar aktivt och på flera sätt med att minska antalet avskiljningar. Jag kan inte nog betona hur oerhört viktigt det är att personalen inom Sis får grundläggande korrekt kompetens i konflikthantering och att personalsammansättning, gruppers storlek och annat som vi vet har betydelse för att minska antalet avskiljningar möjliggörs. Det pågår ett sådant arbete inom myndigheten redan i dag. Jag vet också att man arbetar med olika utbildningsinsatser i just konflikthantering, som vi vet är ett viktigt instrument i dessa situationer.

Låt mig nu vara tydlig, fru talman. Ambitionen måste vara att på sikt helt avskaffa avskiljningar. Det krävs för de flickor som oftast avskiljs, det krävs för vårt samhälle, det krävs också för verksamheten och myndigheten att det går att hitta andra tillvägagångssätt att hantera dessa situationer.

Regeringen har naturligtvis också vidtagit en rad andra åtgärder för att öka rättssäkerheten, delaktigheten, tryggheten och säkerheten inom Sis. Förutom stora anslag till myndigheten i budgetpropositionerna - det är 100 miljoner för 2022 och 140 miljoner för 2023 och framåt, nästan en dubblering från 2014, och vidare har äskandena från myndigheterna för att genomföra förändringsarbetet mötts - har man också gett en rad olika uppdrag. Det handlar om barnrätt i praktiken, integrerad vårdform, förstärkt tillsyn av Sis särskilda ungdomshem där flickor vårdas, stöd för avhoppare och så vidare.

Dessutom kan nämnas att regeringen har tillsatt en utredning som ska se över LSU, alltså den lag som rör särskild ungdomsvård, som bland annat ska titta på vårdtiderna - de ska motsvara brottens allvar - och den oerhört viktiga eftervården.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Regeringen tillsatte också, fru talman, i början av oktober en utredning som ska föreslå och se över åtgärder för hur kvaliteten i vården kan öka när barn och unga placeras utanför det egna hemmet, i familjehem, i jourhem, i stödboenden, hem för vård eller boende, HVB, inklusive Sis särskilda ungdomshem. Den leds av vår riksdagskollega Carina Ohlsson, och jag är övertygad om att en sådan utredning behövs - en bred översyn över hela sociala barn- och ungdomsvården som särskilt kommer att titta på flickors situation. Det gläder mig, fru talman, och jag ser fram emot resultatet av utredningen.

Jag vill med detta sagt avsluta med att säga att det finns problem. Vi är överens om att det måste göras mer, och jag är glad att vi är redo att ta tag i problemen. Jag vill också, fru talman, meddela att vi naturligtvis står bakom vår reservation 5, och därmed yrkar jag bifall till den reservationen.

(Applåder)

Anf. 34 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Jag gläds över att ledamoten Bladelius säger just det som utskottet tidigare har varit överens om, nämligen att målet bör vara att användning av tvångsåtgärder ska upphöra. Det är ett stort ställningstagande för utskottet. Det är efterlängtat, tycker jag, men det gäller också att vi lever upp till det. Därför blev jag besviken när jag läste regeringens svar på vårt betänkande.

Regeringen berättar att man gör mycket, men man svarar inte på vår huvudfråga: Tycker ni också att målet ska vara att tvångsåtgärder ska upphöra?

Jag vill gärna höra hur ledamoten Bladelius ser på det faktum att regeringen inte tar ställning till frågan. Hur går diskussionerna i den socialdemokratiska gruppen för att åstadkomma detta? Det räcker inte att säga att en mängd saker ska kontrolleras om man inte bestämmer att målet ska vara just där. Jag tror inte att arbetet sätter igång på riktigt om vi inte vet att tvångsåtgärder måste bort, att vi måste hitta andra sätt att möta unga som mår dåligt där beteende och aggression eskalerar. De startar ju inte på den höga nivån, utan de startar någon annanstans långt tidigare där vi hade kunnat bryta beteendet på annat sätt.

Jag vill gärna höra hur ledamoten Yasmine Bladelius ser på det faktum att regeringen inte säger ja till riksdagens önskemål utan avvaktar i frågan. Hur ser ledamoten på det?

Anf. 35 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Jag tackar ledamoten för frågan.

Jag vill börja med att understryka det faktum att jag är oerhört glad över att vi i socialutskottet är tämligen överens i de här frågorna, för det är viktigt att vi är det och att vi ser problematiken som finns så att vi är redo att göra något åt den. Det vill jag också tacka ordföranden i socialutskottet för.

Jag vill naturligtvis också beklaga att vi kanske inte varit så tydliga i frågan om just avskiljningar. Jag vet att den ansvariga ministern har varit tydlig med att man på sikt vill se att avskiljningar upphör. Jag tror också att man i det arbete som finns från både Regeringskansliet och myndigheten, i utbildningsinsatser och i de budgetar som ökar anslagen till det förändringsarbete som pågår inom verksamheten har ambitionen att avskiljningar på sikt ska upphöra och tycker att det är viktigt.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Men det är klart att när myndigheten så uttalat säger att man i dagsläget behöver de verktyg man har för att klara av situationerna, då måste vi någonstans lyssna på myndigheten och vad den säger i frågan. Med det sagt är jag tydlig, ledamoten Ankarberg: Avskiljningar ska på sikt upphöra. Det är inte värdigt ett land som Sverige att ha avskiljning som metod. Det finns andra metoder; de måste bara få lov och tid att implementeras.

Anf. 36 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Fru talman! Tack, ledamoten, för svaret!

Vi i utskottet måste ändå grunna på hur vi ska göra för att komma vidare. Det räcker ju inte att konstatera att man nog kanske skulle vilja det även från regeringens sida. Vi måste se till att möjliggöra det.

För mig har ett sätt att göra det varit att vi säger ja till den här reservationen, som talar om att nästa gång regeringen återkommer måste man också ha ett svar på hur man ska uppnå det här målet, för den delen har de förbisett i detta första svar.

Jag tänker också att om man har inställningen att först måste allt finnas på plats och vara perfekt och sedan kan vi ta itu med det här, då tror jag inte att det kommer att hända. Man måste först bestämma sig för att det är viktigt att vi tar bort avskiljningarna och andra befogenheter som inte är ändamålsenliga för att vi ska lyckas med vården. Jag tror att det är så. Vi kommer inte att lyckas bygga förtroende eller tillit om det hotet hela tiden finns där bakom. Många som har varit placerade berättar att när de så ofta får höra att det hotet finns, då blir det ingen bra relation. Det blir ingen bra vård och ingen bra behandling.

Vi måste nog ta steget själva och bestämma att om ett år eller två, vad vet jag, ska det här vara utfasat ur verksamheten och att vi därför måste fylla på med mer kompetens och utbildningar och kanske också andra lokaler och andra former för hur vi vårdar - inte så många i varje grupp eller något annat. Det behövs jättemycket som jag inte är kompetent nog att bedöma. Professionens kunskap behöver vara med. Men vi måste bestämma målet, tror jag.

Finns det intresse i den socialdemokratiska gruppen för att vi faktiskt går vidare i den här frågan och trycker på hårdare? Ni verkar inte instämma i själva reservationen, men kan utskottet göra det så att vi känner att vi återigen tar kraftfullare steg framåt? Jag tror att det behövs.

Anf. 37 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Ledamoten Ankarberg Johansson och jag är helt överens. Jag är också tämligen säker på att regeringen och myndigheten är överens om målet.

Med de åtgärder som nu har påbörjats, alltså det förändringsarbete som nu har påbörjats med bland annat utbildningsinsatser i konflikthantering men också de differentierade formerna och att man gör det möjligt med en grundutbildning när man börjar men också att ha en handledare på plats i myndigheten och så vidare - alla de steg man tar i det förändringsarbetet inom myndigheten har naturligtvis som mål att vi på sikt inte ska se några avskiljningar.

Fru talman! Vi är alltså överens i sakfrågan, jag och ledamoten Ankarberg. Jag tror att vi bara har olika sätt att se på vägen dit.

Anf. 38 Camilla Waltersson Grönvall (M)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Även om vi står bakom samtliga våra reservationer vill jag inledningsvis säga att vi särskilt står bakom reservation 2, som handlar om personalens utbildning och kompetens och behovet av det.

Fru talman! Barn och ungdomar i vårt land som har det tufft och som behöver samhällets stöd ska också få det. Om det ska det inte råda något tvivel, och det borde inte heller råda någon som helst politisk osämja.

Socialutskottets engagemang i frågor som rör utsatta barn och ungdomar torde vid det här laget vara välkänt. Under förra riksmötet, det vill säga hösten 2020 och våren 2021, resulterade vårt arbete i inte mindre än 27 tillkännagivanden gällande utsatta barn. Det gör att kraven på regeringen att arbeta för lagändringar och förbättringar växer.

De senaste två mandatperioderna har dock, måste jag tyvärr säga, på många sätt varit en förlorad tid för utsatta barn. Även om Socialdemokraternas ledamot och regeringens företrädare här i dag Yasmine Bladelius säger att man är redo att ta tag i problemen, vilket gläder mig, har det inte varit sanning när det gäller vår regering. Regeringens ointresse och brist på engagemang för dessa barn och ungdomar har varit närmast smärtsamt.

Fru talman! I dag debatterar vi vården av våra unga vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem. Dessa barn och ungdomar är ofta i en situation där vården vid Sis ungdomshem betraktas som en av samhällets sista åtgärder för att vända en många gånger negativ och destruktiv utveckling. Det gör att Sis måste hålla hög kompetens och hög kvalitet för att möta de här ungdomarna där de befinner sig.

De senaste åren har rapporterna från olika Sis-hem varit alarmerande. Medierna har också förmedlat bilder av en verksamhet som har stora brister och där barn och ungdomar rent av far illa trots att de ska vara i samhällets vård. Barnrättsbyråns rapport vittnar också om en verksamhet som uppvisar stora brister och rent av kränkningar.

Detta är tyvärr inga nyheter. Mina första och starkaste intryck från utskottssammanträden i socialutskottet för ett antal år sedan rörde just Sis. Barn och ungdomar med olika behov vägg i vägg med varandra, unga som redan var djupt insyltade i grav ungdomskriminalitet och gängkriminalitet vägg i vägg med ungdomar med drogmissbruk, ungdomar med svår psykisk ohälsa - inte sällan flickor med självskadebeteende - och ungdomar med neuropsykiatriska diagnoser. Därtill det som berörde mig särskilt illa: Alltför många av de placerade unga var så unga som i de yngre tonåren och i några fall ännu yngre därför att annan lämplig placering saknades.

Fru talman! Jag har gjort ett antal studiebesök på Sis-hem över hela vårt land. Alltför många av dem ser ut som kursgårdar från 50- eller 60-talet. Det är ju fullständigt självklart att om ska man klara av att möta ungdomar med så vitt skilda behov på ett professionellt sätt måste lokalerna vara utformade på ett ändamålsenligt sätt.

Därtill kämpar Sis med att kunna möta ökade hot och säkerhetskrav, till exempel att personer som är under tvångsvård avviker eller rent av fritas. Förra året var det hela 26 rymningar från Sis. Säkerhetsproblemen är därför både svåra och akuta.

Just därför är det så oroväckande att statens Specialfastigheter har svårt att prioritera behoven hos Statens institutionsstyrelse. Behoven hos Kriminalvården är nämligen också stora. Vi moderater är naturligtvis glada att man nu bygger ut bland annat antalet anstalter, men det är oerhört allvarligt att man inte klarar av att möta Sis behov. Det gör att det blir svårare att komma till rätta med problemen. Och detta ansvar faller tungt, oerhört tungt, på regeringen. Det faller tungt på Ibrahim Baylan, som varit ansvarig för Specialfastigheter, och på Lena Hallengren, som ansvarigt statsråd för Sis. De som betalar och fortsätter att fara illa är ungdomarna.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Det är viktigt att säga att Statens institutionsstyrelse påbörjat ett stort och omfattande förändringsarbete under sin nya generaldirektör Elisabet Åbjörnsson Hollmark. Detta har också mina kollegor på ett förtjänstfullt sätt beskrivit. Det handlar bland annat om att förbättra säkerheten, om kompetenshöjande insatser och om inrättandet av nya funktioner och kompetenser inom myndigheten, exempelvis säkerhetsspecialister.

De 27 tillkännagivandena till och kraven på regeringen utökas i dag med ytterligare två. Ett enigt utskott krävde att regeringen skulle inkomma med en skrivelse till riksdagen och socialutskottet med en bedömning av de insatser som behövs för att vården inom Sis ska vara säker såväl för de placerade unga som för personalen och för att en placering ska ge de unga den vård och behandling som krävs. Dagens debatt sker med utgångspunkt från regeringens svar.

Ett enigt socialutskott tänker inte släppa regeringen med detta. Bland annat Moderaternas yrkande om återkommande uppföljning och rapportering har bifallits, och regeringen anmodas inkomma med en sådan senast den 19 april nästa år.

Det andra tillkännagivandet har Socialdemokraterna och Miljöpartiet som enda partier i socialutskottet reserverat sig emot. Det är ett förslag från oss moderater och från Vänsterpartiet om att flickor ges helt andra möjligheter till placeringar inom Sis, då vi ser att flickor särskilt ofta, historiskt, farit illa inom Sis hägn.

Fru talman! Samhället har alltför länge svikit dessa utsatta barn och ungdomar. Det är dags för verklig förändring från politikens sida. Regeringens bristande intresse och engagemang för dessa barn måste nu följas av handlingskraft. Även dessa barn behöver en ny regering som helhjärtat och engagerat arbetar för att förbättra dessa barns och ungdomars situation och som förstår och respekterar barnrättsperspektivet och inte minst barns rätt att bli hörda.

(Applåder)

Anf. 39 Linda Lindberg (SD)

Fru talman! Regeringen har i skrivelsen Vård av unga vid Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem redogjort för de insatser och åtgärder som görs, vidtas eller är initierade. Skrivelsen är ett resultat av ett tillkännagivande som riksdagen riktade i våras efter flera uppmärksammade fall av missförhållanden på ungdomshem.

Dock saknas fortfarande en hel del arbete för att nå en trygg boendeform med god vård och omsorg, och i dag riktar vi ytterligare två tillkännagivanden till regeringen. Det ena gäller, som precis nämndes här, att regeringen senast i april ska återkomma till riksdagen med en ny skrivelse om vad som görs på området. Det andra tillkännagivandet gäller att vi menar att det är väldigt angeläget att arbetet med att prioritera flickors trygghet och säkerhet stärks ytterligare.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Som jag sagt tidigare är det viktigt att vård och omsorg bedrivs med god kvalitet när staten och samhället går in, med ett förhållningssätt som präglas av hög etik och inte minst med god och adekvat kompetens.

Frågan är även fortsättningsvis högst aktuell. De rapporter som når oss visar på så grava problem att det inte går att bortse från dem, och vi ska heller inte bortse från dem. Det är bra att utskottet är så enigt i dessa frågor.

För att riksdagen på ett hyfsat överskådligt sätt ska kunna följa regeringens arbete i de här frågorna är det oerhört positivt att utskottet nu enats om ytterligare en skrivelse. Om vi kan se att arbetet inte fortskrider i den riktning som vi önskar är vi beredda att vidta ytterligare åtgärder för att komma till rätta med den här problematiken.

Förutom dessa två tillkännagivanden, som vi givetvis står bakom, vill vi sverigedemokrater öka antalet inspektioner och uppföljningar. I dag görs inspektioner främst då det finns indikationer om någon form av problem i en verksamhet och inte i huvudsak för att förebygga eventuella olägenheter i framtiden. Inspektionerna av HVB-hem, Sis-hem och LSS-boenden måste bli fler. I denna skrivelse hanterar vi främst Sis-hemmen, men vi vill ändå poängtera hur viktigt det är att det görs inspektioner av samtliga boendeformer.

Uppföljningen av påtalade brister ska vara konsekvent, och följderna av att inte åtgärda de brister som framkommit måste vara tydliga.

Vi vill också se att det sker en grundlig genomlysning av verksamheten i stort. Detta bör bland annat ske genom en intern revision, vilket är något som Statens institutionsstyrelse själv efterfrågar. Det behöver även göras en extern revision för att kvalitetssäkra ytterligare, eftersom det har konstaterats att Ivo har fallerat och brustit i sin tillsyn. Vi behöver med säkerhet veta att den vård som bedrivs är ändamålsenlig.

Utöver detta vill vi låta en kommission utreda verksamheten med uppdrag att granska och presentera åtgärder för att komma till rätta med alla de problem som i dag finns inom Sis verksamhet. Denna kommission, fru talman, bör även genomlysa och föreslå hur man effektivare kan tillgodose och möta de vårdbehov som finns och hur detta kan etableras.

Generaldirektören på Sis har exempelvis tidigare i år tydligt uttalat att Sis inte har uppdraget eller kompetensen att bedriva psykiatrisk vård. Ändå placeras unga felaktigt på Sis i stället för inom psykiatrin, där specialistkompetensen faktiskt finns, vilket drabbar de unga. Detta visar på brister, och det är riktigt dåligt.

Fru talman! Vården behöver kvalitetssäkras. Olika tvångsmetoder bör noga analyseras och följas upp vid ett sådant beslut. För oss är det därför mycket angeläget att kommissionen tittar på samtliga aspekter vad gäller vårdbehov och kvalitet.

Utöver detta vill vi också att man berör ekonomin och gör en ekonomisk granskning där statens och kommunernas satsade resurser beaktas, så att vi får reda på om de används på ett ändamålsenligt sätt. Det är inte rimligt att kostnaderna skenar iväg och att de ungas behov ändå inte tillgodoses. Vi kan exempelvis notera i regeringens skrivelse att miljontals kronor har tillförts under åren 2016-2020 för att stärka bemanningen. Ändå består en förhållandevis stor del av bemanningen av timanställda med vissa brister i kompetens.

Det behövs kontinuitet och kompetens i en så viktig verksamhet.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Statens institutionsstyrelse är ofta den instans som gäller när inget annat fungerar. Det är vår mening att denna inte bara bör utan ska hålla en mycket hög kvalitet vad gäller säkerhet, trygghet och vård. Till dess att vi får se en grundlig utredning genomföras är vi beredda att satsa de resurser som krävs. Vi kommer att fortsätta bevaka frågan noga.

Jag vill avslutningsvis yrka bifall till vår reservation 1, som särskilt tar upp frågan om en kommission.

Anf. 40 Sofia Nilsson (C)

Fru talman! Helst av allt skulle jag verkligen vilja stå här i dag och berätta om hur bra den ungdomsvård som vi bedriver i statlig regi är. Jag skulle också vilja berätta om hur rättssäker vår statliga vård för barn och ungdomar är, om hur trygga speciellt våra flickor känner sig och om hur goda resultat vi faktiskt har. Men faktum är, fru talman, att jag tyvärr i mångt och mycket kommer att prata om precis det motsatta.

Att barn och unga vittnar om missförhållanden på Sis är tyvärr ingen nyhet. Under en lång tid har vi fått rapporter i medier och vittnesmål från barn, anhöriga och yrkesverksamma om våld, isolering, kränkande behandling och övergrepp. Rader av åtgärdspaket från både regeringen och Sis har satts in, men problemen kvarstår ändå.

Ledamoten Yasmine Bladelius stod här för en stund sedan och berättade om hur kraftfullt regeringen faktiskt har agerat, att man har gjort stora satsningar. Jag delar absolut inte den bilden, skulle jag vilja säga. Och jag tycker att det är anmärkningsvärt att regeringen inte har agerat mer kraftfullt eller med större engagemang än så.

Det är också anmärkningsvärt att man inte har följt upp och krävt förändring. Visst finns det öar av fina verksamheter inom Sis, men problemen och allvaret inom myndigheten överskuggar det.

Fru talman! Just våldet och avskiljningarna som förekommer på Sis är något som jag reagerar väldigt starkt emot. Våld som riktas mot barn kan aldrig och ska aldrig accepteras. Det finns som sagt väldigt många vittnesmål och rapporter. Den senaste som jag läst från pärm till pärm, förutom skrivelsen som vi debatterar här i dag, är Barnrättsbyråns och Childhoods rapport som heter .och jag kunde inte andas. Innehållet i rapporten, som är en granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen, är otroligt allvarligt.

Fru talman! Tänk att det 2021 ska behöva göras en granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen i Sverige - i landet som 1979 var först i världen med att införa ett förbud mot barnaga, i landet som faktiskt tagit på sig rollen att som pathfinder-land hitta nya vägar i arbetet mot våld mot barn. Jag tycker att det är både anmärkningsvärt och skrämmande.

I rapporten från Childhood och Barnrättsbyrån kan vi läsa ett citat från Javiera Constanza som jag gärna skulle vilja återge här. "Jag har upplevt mycket våld från personalen. Under perioder var det avskiljningar varje dag. Det var kaos. Både våld i form av det jag kan tycka är psykiskt våld. Att dom skrattade åt mig eller la elaka kommentarer. Men också fysiskt, alla gånger jag blev nedbrottad. Jag kan inte med ord beskriva hur det känns när det kommer in tre till fyra personer i ens rum och brottar ner en, håller fast en mot golvet. Den totala paniken. Alla andra tjejer som står och tittar på en. Skammen. Det finns inte ord för vad det gör med ens psyke. Det är den värsta formen av våld, när de brottar ner en."

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Det som Javiera beskriver får mig verkligen att rysa. Det hon beskriver är hur en avskiljning ofta kan gå till. Är det verkligen så här som vi ska behandla våra barn? Är detta en vård och behandling eller omsorg av barn som vi tycker ska få förekomma i statlig regi? Det tycker inte jag, och det tycker inte heller Centerpartiet. Om vi ska få ett stopp på våldet måste vi få ett stopp på avskiljningarna, och vi måste utbilda vår personal på riktigt.

Det finns inte någon annan vård- och omsorgsverksamhet som använder sig av reglerade avskiljningar på det sätt som man gör på Sis. Kan ni tänka er rubrikerna som hade blivit om man använt sig av metoden inom exempelvis demensvården och med våld avskilt till exempel en äldre dement dam och sagt att anledningen var att hon var aggressiv eller utåtagerande? Inom demensvården är detta strängeligen förbjudet. Där använder man sig av andra metoder för att avleda, lugna ned och trösta. Hur kan det egentligen komma sig att vi accepterar att sådana här metoder används mot våra barn på Sis?

Avskiljningar handlar alltså inte bara om att en ungdom skiljs från övriga. När ett barn eller en ungdom som är upprörd, arg eller ångestfylld ska förflyttas från plats A till plats B, om han eller hon inte vill det för man vet att man kommer att bli avskild, krävs det ofta någon form av våld. Våldet kan bestå av nedläggning på golvet, benlås, fasthållning av armar och metoder och grepp som orsakar smärta.

Fru talman! År 2018 fick Sis ett uppdrag att presentera en plan för hur avskiljningarna ska minska och på sikt upphöra. Tyvärr kunde vi fram till 2020 se det motsatta, då avskiljningarna i stället ökade. Och de som drabbas mest är de yngsta barnen, flickor och barn med funktionsnedsättningar.

Av de avskiljningsbeslut som fattades under 2020 rörde 40 beslut barn placerade enligt lagen om sluten ungdomsvård och 1 500 beslut rörde barn placerade enligt lagen om vård av unga.

Om du är en tolvårig flicka med någon funktionsnedsättning är risken stor att du blir utsatt för avskiljning och utsätts för våld. Om du däremot är en 17-årig pojke, gängkriminell och dömd för ett grovt brott, är risken att bli utsatt för avskiljning försvinnande liten. Avskiljningar måste, som ni förstår, upphöra så fort som det bara går.

Den andra delen, fru talman, som jag vill ta upp i mitt anförande handlar om att vi vill ge barnen som vårdas inom Sis en fristående och oberoende klagomålsfunktion. I vanliga fall när du som vuxen har kontakt med en myndighet får du ofta en länk eller en upplysning som säger: Hit kan du vända dig om du har klagomål. Du klickar på länken, fyller i ditt ärende och väntar på svar. Men som barn på Sis är det inte lika enkelt. Där finns en rad olika delar som du måste hålla koll på. Om du vill anmäla våld ska du göra det till polisen. Har du klagomål kring isolering ska du vända dig till förvaltningsrätten. Om du vill anmäla kränkningar är det tillsynsmyndigheten som du ska vända dig till. Om du dessutom vänder dig till fel myndighet får du ingen prövning, utan då får du till svar att du måste vända dig till rätt instans.

För barn är detta ohållbart. Därför vill vi i Centerpartiet införa en fristående klagomålsfunktion som kan hjälpa våra barn och ungdomar att faktiskt framföra sin klagan och anmäla.

Som barn på Sis kan du inte ta en paus. Sis och verksamheten som bedrivs där är barnens vardag. De befinner sig där just i denna stund, när vi står och talar här i denna kammare. Det är deras trygghet som vi måste stärka, och vi måste göra det nu.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Naturligtvis står jag bakom alla Centerpartiets reservationer, men för tids vinnings skull vill jag yrka bifall bara till reservation nr 14 om att införa en fristående klagomålsfunktion.

(forts. § 14)

Anf. 42 Maj Karlsson (V)

Fru talman! För oss i Vänsterpartiet är det självklart att varje barn ska ha rätt till en fin uppväxt och att vi ska göra allt i vår makt för att det ska bli så bra som möjligt, oavsett barnets bakgrund. Vi som samhälle har avgivit ett löfte att vi, när barnets egna föräldrar inte kan, ska träda in och ta över detta ansvar och att vi ska ge barn och unga en bättre tillvaro. Men så ser det inte alltid ut i dag. Vivet att det finns barn som far riktigt illa i samhällets omsorg.

Trots att vi har lyft fram missförhållanden inom Sis under många år har bristerna inte åtgärdats. Konsekvenserna har alla de tjejer som varit placerade på Björkbacken fått betala, de som for så illa att hela institutionen fick stängas. Nästa gång var det de unga på Nerebys tur. Och bakom varje misslyckande är det barn som råkat fruktansvärt illa ut och kanske fått men för resten av livet. Det är barn och unga för vilka staten har blivit en orsak till deras trauman.

Ett enigt utskott krävde därför att regeringen skulle agera kraftfullt och redovisa vilka insatser man tänker vidta för att åtgärda bristerna. Tyvärr gav inte detta helt vad vi hade önskat, och därför har vi den här debatten i dag. Vi delar den bild som har getts här i dag om att visst förbättringsarbete har gjorts. Men vi är fortfarande mycket oroade.

Fru talman! Precis som vi har hört här i dag har vi en situation där avskiljningarna ökar för de yngsta flickorna, alltså barn så unga som tolv år som vi har lovat att hjälpa. Det är dem som vi hanterar med våld. Det handlar alltså inte om de äldre killarna. Trots att regeringen tidigare har aviserat att avskiljningarna måste minska avskildes de yngsta flickorna över 400 gånger förra året. När det gäller de betydligt äldre LSU-dömda pojkarna var antalet 42.

Regeringens skrivelse vittnar om en ansvarsförskjutning. Att barn utsätts för våld sägs bero på den svåra målgruppen och deras komplexa problematik. De barn som alltså har störst hjälpbehov och minst makt får bära skulden för att vi vuxna inte klarar av att hjälpa dem.

Att regeringen har med följande mening i skrivelsen är tyvärr talande: Det har framkommit vittnesmål om att barn och unga, både flickor och pojkar, som befinner sig på statliga ungdomshem har utsatts för sexuella övergrepp och trakasserier. Regeringen följer utvecklingen när det gäller dessa missförhållanden.

Regeringen säger att man ska följa utvecklingen. Vi menar att övergreppen måste stoppas. Vi kräver att regeringen i skarpa ordalag uttrycker att detta aldrig mer ska få hända. Alla annat är faktiskt helt oacceptabelt.

Fru talman! Förra månaden lanserade Childhood och Barnrättsbyrån rapporten .och jag kunde inte andas. Jag hoppas att ni som inte var med på lanseringen har fått den i dag. Det är en gedigen rapport där man har velat undersöka i vilken omfattning barn på Sis utsätts för våld i samband med avskiljning och hur detta våld ser ut. Resultatet är skrämmande. Placerade barn och unga utsätts för våld i samband med avskiljningar när personalen använder de metoder som de har utbildats i. Det är alltså en accepterad del av arbetet. Våldet - de nedläggningar som används - har ofta lett till andnöd, kroppsskada och traumatisering. Sis använder enligt rapporten alltså metoder vilkas syfte faktiskt är att åsamka smärta.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Därför blir jag bekymrad när regeringen lyfter fram dessa metoder som positiva. Det verkar som om regeringen saknar kunskap om vad dessa metoder faktiskt innebär. Flickor i Sis vård har ofta erfarenhet av sexuella övergrepp och våld. Att utsättas för våld av personal leder till att de får återuppleva trauman, men nu i stället i statlig regi. Det kan sällan vara en effektiv väg till läkning.

Vi i Vänsterpartiet har skrivit en omfattande motion som svar på regeringens skrivelse. Med våra förslag vill vi visa på de brister som vi ser och på det omtag som vi anser att regeringen måste göra.

Det ska vara ett minimikrav att varje barn ska få den vård och behandling som det har rätt till och att insatserna ska utgå från forskning och beprövad erfarenhet. De som arbetar med våra unga ska självklart också ha en trygg arbetsmiljö, som vi menar att de får om myndigheten ger dem rätt uppdrag, verktyg och förutsättningar.

Vår bestämda uppfattning är att om vården ska vara fri från våld måste nya arbetssätt utvecklas. Därför kräver vi att ett arbete påbörjas för att fasa ut avskiljningar och att metoder som riskerar att bidra till fysisk konfrontation och till våld ersätts med nya och mer moderna arbetssätt.

Med tanke på att vi under så lång tid har fått rapporter om allvarliga brister måste det finnas fungerande system när någonting går fel. Institutionerna behöver i högre grad granskas av en extern part. Barn som är placerade har en mycket begränsad möjlighet att få sin sak prövad. För oss i Vänsterpartiet är det av yttersta vikt att varje barn har en klagofunktion som är anpassad efter deras behov och som ger rättssäkerhet.

Fru talman! Ingen kommer någonsin att kunna säga att vi inom politiken inte visste och att vi som faktiskt har makten att förändra inte hade vetskap om vad unga i samhällets vård blev utsatta för. Vi vet. Vi har fått det rapporterat på längden och på tvären. År ut och år in har fall efter fall uppdagats. Tunga barnrättsorganisationer som Bris, Rädda Barnen, Childhood och Barnrättsbyrån har larmat. IVO har larmat, JO har larmat, FN-kommittén har larmat. Vi vet.

Det är därför som vi måste agera nu, så att vi i stället får en barn- och ungdomsvård som är i världsklass och som vi kan vara trygga med och som ger våra unga de bästa förutsättningarna. Därför kommer vi i Vänsterpartiet inte att ge oss innan vi får verklig förändring. För ingen ska kunna säga i mitt eller i mitt partis namn att vi inte försökte och att vi inte gjorde allt som stod i vår makt för att skapa en barn- och ungdomsvård som var den bästa tänkbara. Vi inom politiken, vi som har makten, är skyldiga att göra allt vi kan för att få ungdomarna på fötter igen.

Även om vi inte fick majoritet för alla våra förslag har vi i alla fall enats om två. Ett av dem är att regeringen ska återkomma med en ny skrivelse. Det har vi hört om här i dag. Jag tror och hoppas att vi i socialutskottet till dess kan hitta vägar att öka tempot för en bättre barn- och ungdomsvård. Låt oss påbörja arbetet nu, så att vi kan få igenom de förändringar som krävs för att få bukt med brister och missförhållanden och i stället ge våra barn och unga det stöd som de har rätt till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Jag yrkar bifall till reservation 9.

Anf. 43 Juno Blom (L)

Fru talman! Jag står bakom alla reservationer från Liberalerna men yrkar bifall endast till reservationerna 1 och 9.

Nu står jag här för tredje gången på ett år och upprepar samma saker. Men repetition är som bekant all kunskaps moder. Så nu säger jag det igen: Statens institutionsstyrelse är en myndighet som har havererat, och det är socialminister Lena Hallengren ytterst ansvarig för.

Nu ska jag på ett systematiskt och pedagogiskt sätt försöka gå igenom grunden för detta påstående.

För det första: Flera avdelningar på Statens institutionsstyrelses särskilda ungdomshem har stängts ned på grund av allvarliga missförhållanden, oprovocerat våld från personal, avskiljningar utan lagstöd och andra typer av kränkningar bara det senaste året.

För det andra: Inspektionen för vård och omsorg har riktat allvarlig kritik mot Sis, och Justitieombudsmannen levererade förra veckan svidande kritik mot Sis för oförsvarligt våld, vid sin föredragning av ämbetsberättelsen i konstitutionsutskottet.

För det tredje: FN:s kommitté mot tortyr och FN:s barnrättskommitté uppmanar Sverige att avskaffa avskiljningar. Lena Hallengren menar att det är naivt att tro att barnen kan vårdas utan avskiljning som metod.

För det fjärde: Alla stora barnrättsorganisationer kräver att avskiljningar ska avskaffas. Och de gör det med forskning och expertis i ryggen. Antagligen är det dem Lena Hallengren kallar naiva.

För det femte: Medierna har fortlöpande rapporterat om missförhållanden och kränkningar på ungdomshemmen. Skandalrubrikerna har varit otaliga.

För det sjätte: I barnrättsbyråns och Childhoods rapport .och jag kunde inte andas, en granskning av våld mot barn på de statliga ungdomshemmen, blir det tydligt att fyra av fem barn som avskiljs utsätts för våldsanvändning och att personalen i en betydande del av fallen provocerar fram de fysiska ingripandena - inte barnen själva. Avskiljning används på ett slentrianmässigt sätt som i stor utsträckning kan vara olagligt.

För det sjunde: En samlad expertis av läkare, jurister, forskare och professorer underkänner helt de förklaringsmodeller och arbetssätt som kopplas till våldet. Sis arbetar med utdaterade metoder som i stor utsträckning kan sakna lagstöd.

Till sist vill jag säga att om du är flicka, tolv år gammal och har ett autismspektrumtillstånd är risken att du ska utsättas för fysiska fasthållningar och isolering på Sis institutioner allra störst. Då är risken att du ska få blåmärken, panik över att inte kunna andas och trauman för livet allra störst. Låt det sjunka in! Det handlar inte om gängkriminella pojkar och unga män med stort våldskapital. De avskiljs i stort sett inte alls.

Fru talman! Repetition är all kunskaps moder. Jag säger det igen: De fysiska ingripandena inom Sis innebär kontroll med fysisk smärtpåverkan. Skaderisken är hög och lidandet stort. Och experter inom tvångsvård avfärdar metoden som såväl oetisk som ineffektiv.

Så här kan vi inte ha det. En myndighet som handskas så ovarsamt med tvångsmedel är en myndighet som har havererat. För det är Lena Hallengren ansvarig.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Barn är ingens ägodel, men de är allas ansvar, inte minst vårt ansvar här i kammaren. Jag vägrar att tro att vi i den här kammaren, som sitter på makt och mandat, ska tillåta att det pågår, rakt framför våra ögon. Jag vill tro bättre om Sveriges riksdag än att våldet mot de här barnen försvaras. I den här kammaren får vi aldrig låta det gå inflation i människovärdet. De barn vi pratar om i dag ska ha samma rättigheter och skydd mot våld som alla andra.

Jag uppskattar vårt samarbete i socialutskottet. Vi gör allt för att driva regeringen framför oss.

Barnrättsbyråns rapport visar att en ansenlig del av besluten om tvångsmedel kan sakna stöd i lag. Det är mycket allvarligt och borde leda till ramaskri men framför allt till ett tydligt agerande från det ansvariga statsrådet och regeringen. Föreställ er en liknande felmarginal inom Polis- eller Åklagarmyndigheten.

Det är hög tid att sluta legitimera avskiljningar, som leder till att barn får tänderna utslagna, frakturer, ledskador och psykiska trauman. Om en förälder agerar på samma sätt är det skäl för att förlora vårdnaden. Nu sker det i statens namn.

Avskiljningar är våld med lagligt stöd om rekvisiten är uppfyllda. Men hur lagligt det än är rimmar det illa med barnkonventionen och att "inget våld mot barn är motiverat." Hur är det möjligt att denna kammare inte med självklarhet avskaffar avskiljningar, för alla de ofria, maktlösa och utsatta barnens bästa?

Vi i denna kammare bär ett ansvar för att barn på Sis, statens, låsta boenden ska behandlas med respekt för människans inneboende värdighet och på ett sätt som beaktar behoven hos barnet. Ett frihetsberövat barns hälsa och grundläggande säkerhet får dessutom aldrig äventyras.

Nej, det som regeringen redovisar i sin skrivelse duger inte. Åtgärderna är långt ifrån tillräckliga. En myndighet som har havererat kräver betydligt mer än så. Liberalerna har varit tydliga med och krävt att en haverikommission ska tillsättas för att på djupet utreda missförhållanden och brister inom Sis verksamheter. Det går inte att lappa och laga ett totalt haveri. Handlingsförlamningen kan inte målas över. För lite, för sent kan inte heller målas över. Barns och ungas utsatthet i statens vård kan inte målas över.

Fru talman! Kampen för de utsatta finns i liberalismens dna. Barn och unga som för andra är osynliga görs synliga av liberaler. I Liberalernas Sverige finns inga privilegierade eller tillbakasatta, inga kelgrisar eller styvbarn. Liberaler kämpar för var och en. Där ofriheten finns, där finns vi.

Avskaffa avskiljningar! Tillsätt en haverikommission! Barns liv går inte i repris. Våld löser inget.

Jag blir lite förvirrad när ledamoten Yasmine Bladelius talar om att regeringen tycker att det här är viktigt. Det är ju under perioden efter att GD för myndigheten, som regeringen har utsett, som avskiljningarna har ökat. Ta bara det här som har framkommit i senaste rapporten som exempel när det gäller att det för en tredjedel saknas lagligt stöd.

I fråga om att vi vill göra mycket blir det svårt att beskriva för varje enskilt barn som just i dag utsätts för det här att vi förbereder för att barn i framtiden ska kunna få det skydd och stöd som de har behov av och rätt till.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Jag tror inte att någon tycker att det här känns okej. Men det är först när vi sätter ned foten och vågar agera som en skillnad kan komma till stånd. Flera har varit inne på det; det räcker inte att ha en viljeriktning. Det är ovärdigt hela vårt land att de allra mest utsatta barnen befinner sig i den situationen och med vår vetskap.

Anf. 44 Yasmine Bladelius (S)

Fru talman! Tack, ledamot Blom, för ditt anförande och för ditt engagemang för barns och ungas rätt till en trygg och säker uppväxt!

Jag ville vara tydlig i mitt anförande. Jag vill passa på att vara tydlig också nu, fru talman. Det är och måste vara vår, regeringens, den här riksdagens kammares och riksdagens socialutskotts ambition att få ett stopp på avskiljningar.

Precis som ledamoten Blom säger är det inte de utåtagerande pojkarna, de unga kriminella killarna inom Sis verksamhet, som avskiljs. Det är de unga flickorna som avskiljs. När jag pratar med anställda inom Sis verksamhet om det här och frågar varför man använder avskiljningar i de situationerna är svaret ganska entydigt. Det finns inget alternativ, enligt dem. De har inte verktyg och möjlighet att möta de intagna flickorna på något annat sätt. De vet inte hur de ska agera.

Fru talman! Där tycker jag att problematiken ligger. Där måste vi erkänna att vi inte har lyckats. Vi och myndigheten måste naturligtvis se till att de som arbetar inom verksamheten har andra metoder att använda och ta till i de situationerna. Det som görs nu är inte tillräckligt. Därför är vi också tydliga med att det måste få ett stopp på sikt. De som arbetar inom verksamheten måste få de verktyg som krävs för att hantera det på andra vis.

Anf. 45 Juno Blom (L)

Fru talman! Tack, ledamot Yasmine Bladelius! Jag tror på det du säger. Jag känner att det finns en äkthet i det du säger. Problemet är att statsrådet Lena Hallengren alltid lyser med sin frånvaro i kammaren när vi ska debattera de här frågorna. Då får andra föra talan.

Jag har själv haft samtal med statsrådet om olika frågor som gäller barn. Jag tänker att mycket hänger ihop. Även innan vi tog utskottsinitiativet för att se över lagstiftningen som rör LVU, för att stärka barnets bästa, var det i de samtal jag förde med statsrådet Lena Hallengren helt omöjligt. Jag hade verkligen en vädjan. Vi hade ju ett samarbete inom ramen för januariavtalet. Då handlade det mycket om att våga ifrågasätta föräldrarätten och koppla på både skyldigheter och ansvar men framför allt att stärka barnrättsperspektivet.

Även de pojkar, de unga killar, som är dömda för allvarlig brottslighet är ett uttryck för ett enormt misslyckande från samhällets sida. Det är barn vars drömmar släcks alldeles för tidigt, barn som växer upp med våld i hemmet och som inte får de insatser som krävs. Jag tror inte att något barn eller någon ung person kommer att ändra sitt beteende, om det är kanske just våld som är det stora problemet, om de sedan utsätts för våld från statens sida.

Ledamoten säger att det finns metoder som man kan pröva och som är beprövade på andra ställen, vilket forskare också ger uttryck för. Men så länge vi tillåter avskiljning tror jag inte att det blir nödvändigt att vidta de kraftiga åtgärder som krävs för att se till att den nödvändiga kompetensen verkligen finns. Det här är faktiskt en fråga om organisation, ledarskap och kultur men framför allt om vårt ställningstagande vi gör.

Anf. 46 Yasmine Bladelius (S)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Jag tackar Juno Blom för svaret på min replik.

Jag kan naturligtvis inte svara för ledamoten Bloms interna samtal med statsrådet. Jag kan dock försöka svara på varför statsrådet inte är här i dag. Det kan bero på att vi ännu inte har någon regering och att statsrådet därför inte kan vara här och ta debatten. Jag vet att statsrådet brinner för frågorna och gärna talar om dem. Hon har även uttalat sig för att avskiljningar på sikt ska upphöra.

Det socialdemokratiska arbetarepartiet är tydligt i dessa frågor. Vi vill att avskiljningar ska upphöra på sikt. Vi vill också se att de förändringar som nu har påbörjats och som pågår inom verksamheten leder till andra metoder som kan hantera dessa situationer och hjälpa dem som är anställda inom Sis att kunna hantera situationerna på annat sätt än att behöva ta till avskiljningar.

Precis som ledamoten Blom säger spelar det naturligtvis ingen roll om det handlar om unga flickor eller kriminella unga män som utsätts. Det är en traumatisk upplevelse. Jag tror att det är en traumatisk upplevelse för såväl de intagna som den anställde som tvingas ta till dessa åtgärder för att han eller hon känner att det kanske inte finns verktyg att hantera det hela på något annat vis.

Vi har ett omfattande arbete kvar att göra. Jag är övertygad om att vi är överens om att vi måste fortsätta arbeta aktivt med frågorna framöver.

Anf. 47 Juno Blom (L)

Fru talman! Jag misstror inte ledamotens intentioner. Att det är kaos i regeringen igen är däremot ett annat stort problem. För mycket kraft läggs på andra frågor än att lösa samhällsproblem. Men det har ju inte varit kaos hela tiden. Även om det framstår som att det har varit kaos hela tiden har statsrådet haft möjlighet att komma hit vid tidigare tillfällen. Det vore bra att ha ett samtal med den det berör.

Framför allt handlar det här om sättet att se på barn. Det gäller även barn med autismspektrumtillstånd som egentligen har rätt till LSS enligt personkrets 1. De placeras på statens låsta boenden eftersom man successivt har monterat ned LSS. Det gör att barnen inte får den hjälp de har rätt till och behov av. De får inte de insatser som krävs för att möta deras unika behov.

I dag diskuterar vi Sis. Flera har varit inne på att det är en sista anhalt. Men när alla andra anhalter totalt misslyckats placeras allt fler barn där.

Både statsrådet och generaldirektören borde älska oss som kämpar för att ge dessa barn andra möjligheter. Om jag hade varit generaldirektör på Statens institutionsstyrelse hade jag stått med plakat utanför och frågat vad ni gör för att jag ska kunna driva en verksamhet i den linje som verkligen respekterar det enskilda barnet i dess utsatthet.

Barns liv går inte i repris. Det sa jag också tidigare. De barn som just nu befinner sig i denna utsatthet blir inte glada över att vi förbereder oss och letar efter metoder, utan här krävs ett tydligt ställningstagande. Jag hoppas att du, Yasmine Bladelius, skickar med det till det ansvariga statsrådet, som inte dök upp här.

Anf. 48 Nicklas Attefjord (MP)

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Ibland går hjärtat sönder när man tar del av de vittnesmål från barn som har omhändertagits av staten. Det handlar om barn och ungdomar som ofta hör till samhällets allra sköraste och som många gånger sedan tidig ålder har blivit svikna av vuxenvärlden.

Jag vill börja mitt anförande med att läsa upp ett stycke ur en berättelse från ett av dessa barn. Den återfinns i den rapport från Barnrättsbyrån som nämnts tidigare, .och jag kunde inte andas.

"När jag kom dit var alla jätteglada, de välkomnade mig fast jag varit på rymmen i tre veckor. Personalen var inte auktoritära personer som satte sig över mig, de gav mig en chans att göra mig delaktig i alla beslut som togs. De lät mig behålla min kontroll. Det gjorde jätteskillnad i hur jag bemötte dem. Det sätt jag tidigare blivit behandlad gjorde att jag inte hade några spärrar, att jag fick utbrott. De hade makt och jag hade ingen kontroll, och de brottade ner och höll fast mig. På det här ungdomshemmet frågade de mig 'får jag ge dig en kram?'. Det var personer som ville ha mig där, som tyckte om mig och hade längtat efter mig. Det gör stor skillnad. När jag fick en panikattack där en gång och slog sönder saker på mitt rum så tittade en personal på mig och frågade 'kommer du göra dig illa?', 'Nej' svarade jag. 'OK, då låter jag dig vara i fred'. När paniken lagt sig kom hon in, tröstade mig och satt vid min sida. Det var första gången jag fick uppleva att jag fick utrymme att bara vara. Utan att bli straffad. Har man inte upplevt det förut, att bli förstådd och omfamnad, då betyder det allt. Efter det fick jag inga utbrott. Jag hade ingen avskiljning där på ett år. De gjorde ett val att inte utsätta oss barn för det."

Fru talman! Jag önskar att denna berättelse var en berättelse som vi fick höra från alla barn som omhändertagits av staten. Den visar vikten av att bemöta barn med respekt och inte kränka dem. Men så är det inte. Berättelsen är lite av ett unikum i rapporten. I stället finns redogörelser om övergrepp, som tagits upp här i debatten. Det har funnits övergrepp inom Statens institutionsstyrelse under många år.

Listan över områden som behöver förbättras inom Sis är lång. Listan över förslag och initiativ från socialutskottet, riksdagen och regeringen är också lång. Där finns efterlängtade initiativ som ska höja kvaliteten och inte minst leda till en kompetensutveckling för dem som jobbar inom Sis.

Sis skapades i början av 1940-talet. Vissa saker är sig lika sedan den tiden. Andra saker är sig inte alls lika. En grupp som inte fanns eller inte var lika vanlig i början av 1900-talet är flickor med svårt självskadebeteende, som tagits upp tidigare i debatten. De fanns säkert men de togs i alla fall inte om hand av statens låsta institutioner.

Det här är en grupp som rimligen borde få sitt stöd och sin behandling och vård inom regionens barn- och ungdomspsykiatri. Jag är, fru talman, en varm anhängare av det kommunala och regionala självstyret, men det innebär inte att det inte ska kritiseras när det finns fog för det. I detta fall finns det skäl till väldigt hård kritik. Regionerna tar inte sitt ansvar för denna patientgrupp.

STYLEREF Kantrubrik \* MERGEFORMAT Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

I viss mån kan det handla om politiska prioriteringar, men jag tror inte att det gör det här. Jag tror att det delvis handlar om ett tjänstemannavälde och om ryggradslösa direktörer.

År 2018 tog Västra Götalandsregionens hälso- och sjukvårdsdirektör ett initiativ för att tillskapa en nationell högspecialiserad enhet för personer, framför allt flickor, med självskadebeteende.

Frågan hanterades och stämdes av på SKR:s hälso- och sjukvårdsdirektörsnätverk. En del regioner tyckte att det här var en lämplig åtgärd, bland annat Halland. Stort tack till dem! Men majoriteten av regionerna tackade nej, och den här enigheten tillskapades inte. Här är pudelns kärna lite grann. Varje region har inte tillräckligt stort underlag för att ha de här enheterna, utan det här är nationellt. Regionerna behöver ta hand om det. Jag hoppas att utskottet i sin framtida hantering av detta poängterar vikten av att Sveriges regioner tar hand om de här barnen och tillgodoser deras vårdbehov.

Fru talman! Jag besökte ett av de här hemmen före debatten och möttes av väldigt engagerad personal. Det värmde mig, för mycket av nyckeln till hur barn lyckas tillgodogöra sig den behandling och den vård de erbjuds på de här hemmen ligger i personalens kompetens. Därför är det angeläget och viktigt att utbildningen och insatserna för att höja utbildningen har påbörjats, att nyanställda till exempel får handledare som hjälper dem och att man har ett ordentligt introduktionspaket.

Det har varit lite turbulenta dagar i svensk politik. Miljöpartiet meddelade i går att vi lämnar regeringen. Som ett resultat av det håller jag just nu troligen mitt sista anförande i den här talarstolen för den här mandatperioden. Jag är ju ersättare för en statssekreterare. Det har varit en ynnest att få representera mina väljare här och att få jobba med er i utskottet och ta del av ert engagemang och er kunskap. Jag hoppas verkligen att ni fortsätter i samma anda och att ni tar emot den som ersätter mig lika varmt som jag själv blev mottagen.

Även om det står i justeringen från utskottet att jag och Miljöpartiet inte står bakom reservation 9 vill jag här i talarstolen i kammaren säga att vi har för avsikt att ställa oss bakom reservation 9, vilket innebär att vi vill att avskiljningar upphör så fort som möjligt inom Statens institutionsstyrelse.

(Applåder)

(ANDRE VICE TALMANNEN: Tack för din period här i Sveriges riksdag!)

Anf. 49 Acko Ankarberg Johansson (KD)

Vård av unga vid Statens institutions-styrelses särskilda ungdomshem

Fru talman! Jag vill framför allt vända mig till ledamoten Attefjord, som på ett utomordentligt sätt kom in i utskottet i våras. Att börja arbetet när allt är digitalt är verkligen inte enkelt. Vi är glada att vi har fått lära känna dig. Du har inte minst tagit med alla de kunskaper du har från ditt arbete och allt ditt engagemang från Västra Götalandsregionen. Det har gjort att vi har lärt oss mer.

Låt mig också personligen få tacka för det besked du gav alldeles i slutet av ditt anförande. Det värmer extra att du gav detta besked gällande avskiljningar och de åtgärder vi vill vidta framöver.

Varmt tack för det du har gjort i utskottet! Vi önskar dig allt gott framöver. Vi vet nu också att vi har en bundsförvant i Västra Götalandsregionen. Det känns bra.

Anf. 50 Nicklas Attefjord (MP)

Fru talman! Jag tackar för de varma orden. Jag kommer i framtiden att sitta klistrad framför Forum på SVT och följa debatterna som ni har framgent. Vi får se vad som händer efter valet. Jag kanske kommer tillbaka. Vi är ju bra på återvinning i vårt parti.

(Applåder)

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut skulle fattas den 1 december.)