siastikåret 19181919 tillerkänts dem ett krigstidsunderstöd, som utgår
efter vissa bestämda grunder. Det är uppenbart, att den höjning av
levnadskostnaderna, som under år 1918 inträtt och som föranlett det
förslag till extra krigstidstillägg för statens befattningshavare i allmänhet,
vilket blivit av Kungl. Maj:t framlagt för nu pågående urtima riksdag,
drabbat och drabbar jämväl de befattningshavare, om vilka i förevarande
motioner är fråga. Samma skäl, som tala för ett extra krigstidstillägg
åt de förra, synas därför gälla även för de senare.
Med hänsyn till vad sålunda blivit anfört skulle utskottet ansett
sig böra tillstyrka ett extra krigstidstillägg för den senare hälften
av ecklesiastikåret 19181919, därest detta icke skulle medfört en
olägenhet, som utskottet icke kunnat lämna obeaktad. Enligt lagen den 30
augusti 1918 angående krigstidsunderstöd åt präster i nyreglerade pastorat
samt åt vissa extra ordinarie präster och innehavare av prästerliga emeritilöner
skola nämligen utgå krigstidstillägg och krigstidshjälp åt ifrågavarande
befattningshavare för ecklesiastikåret 19181919 jämlikt av
Konung, riksdag och kyrkomöte beslutade grunder. Ett extra krigstidsunderstöd
för den senare delen av nämnda år skulle således nödvändiggöra
ett särskilt kyrkomöte för frågans behandling. Detsamma gäller däremot
icke för följande ecklesiastikår, enär enligt samma lag för tiden efter
ecklesiastikåret 19181919 krigstidsunderstöd må utgå till ifrågavarande
befattningshavare enligt grunder, som beslutas av Konungen och riksdagen
allena.
Med hänsyn härtill har utskottet funnit det vara önskvärt, om
extra krigstidstillägg för det senare halvåret 19181919 skulle kunna
beredas ifrågavarande befattningshavare utan att ett särskilt kyrkomöte
därför behöver avhållas.
Enligt vad utskottet inhämtat av ett utav chefen för ecklesiastikdepartementet
i ämnet gjort uttalande har jämväl han behjärtat de svåra
ekonomiska bekymmer, som råda hos en del av prästerskapet, men har
även han huvudsakligen till följd av nödvändigheten att hålla ett kyrkomöte
för frågan övergivit tanken på att framlägga en proposition i
ärendet till den nu samlade riksdagen. Enligt berörda uttalande har
emellertid regeringen för avsikt att på annat sätt i allt väsentligt hålla
prästerna skadeslösa för den förlust de lida, om frågan ej kan lösas
vid den urtima riksdagen. Enligt vad departementschefen tänkt sig
skulle nämligen i en blivande proposition till nästa riksdag föreslås
sådana belopp för krigstidsunderstödet under ecklesiastikåret 19191920,
att detta innefattar även ersättning för det uteblivna extra krigstidsunderstödet
under nu pågående ecklesiastikår.