Start för Europeiska försvarsfonden

Fru talman! Jag vill yrka bifall till vår reservation.

Det finns mycket bra i valda delar av utskottets ställningstagande. Men även här tycker vi att det finns en oro för vart det här kommer att ta vägen. Det är det som jag kommer att belysa lite grann.

I utlåtandet Start för Europeiska försvarsfonden skriver utskottet att "medlemsstaternas kompetens på området bör" - nu är man där igen, fru talman - "värnas och att det bör finnas handlingsfrihet". Men det finns inga skallkrav. Det är just den mjuka delen i försvarsutskottets utlåtande som är för svag.

Kommissionen, som inte är folkvald, har lagt grunden för en starkare europeisk försvarspolitik, vilket vi har talat om alldeles nyss. Men som en del av det övergripande försvarspaketet följer EU:s globala strategi på säkerhets- och försvarsområdet. Det tog kommissionen upp i den europeiska försvarshandlingsplanen. Den innehåller åtgärder för att åstadkomma mer europeisk försvarssamverkan. Man lägger fram ett förslag som mynnar ut i en europeisk försvarsfond, som det heter. Tanken är att den ska hjälpa medlemsstaterna att göra samverkan till en regel. Man tycker att det är brist på samverkan.

Utskottet skriver att "kommissionen anger att Europeiska försvarsfonden måste bli en central drivkraft för det kommande europeiska försvaret". Det är de skrivningarna som vi inte tycker är bra. Man borde ändra detta, sätta ned foten och säga nej till detta.

I utlåtandet står det också att kommissionen menar att "över 80 procent av försvarsupphandlingen och över 90 procent av forskningen och teknologin sköts på nationell nivå, vilket innebär att medlemsstaterna inte samverkar tillräckligt". Man lägger sig alltså i på vilket sätt medlemsstaterna bedriver sin forskning och sin militära utveckling och skriver dem på näsan genom att säga att det visar att de inte samverkar tillräckligt. Vi tycker att de skrivningarna är fel.

Vi har en motivering i vår reservation: "Ekonomiskt och funktionellt är det bättre att satsa helt på befintliga strukturer än att investera i två olika parallella samarbeten." Men det finns naturligtvis många områden där vi tycker att det är bra att samarbeta.

Fru talman! EU-alternativet lyfts delvis fram som mellanstatligt. Det är närmast en illusion. Man flyttar sig ständigt närmare en överstatlighet. Det tycker vi inte om. Men vi tycker om samarbete inom många områden. Och regeringen gör rätt i att satsa mycket på bilaterala samarbetsavtal, inom försvaret och andra områden. Det är bra. Forskning är ett område där det är mycket bra att samarbeta.

Om vi tittar på svensk försvarsindustri kan vi se att EU vill att länderna ska gå ihop för att gynna en gemensam försvarsindustri på sikt. Varför det? Det bästa är att varje land själv utvecklar. Vi har en fantastisk försvarsindustri i Sverige. Vi har spetskompetens i världen. Vi har radarsystem och andra system. Och vi har Gripenplan, som vi har gjort själva.

För ett antal år sedan sa EU att Sverige är för litet för att kunna utveckla ett eget stridsflygplan. Sådana uttalanden är ganska bra att läsa nu. Skriver man så i dag? Nej, det gör man inte. Sverige har nämligen ett av världens bästa stridsflygplan med jaktroboten Meteor, som är utvecklad i Sverige för Gripen. Det har inte kostat skattebetalarna en svensk krona egentligen, om vi ser på alla funktioner och industrier som har vuxit upp runt denna teknikutveckling.

Tänk om EU skulle stå som säljare i till exempel Gripenaffären med Indien; skulle de då vara någon sorts koncernledare för den svenska försvarsindustrin och andra? Vilka storordrar tror vi att de stora aktörerna i Europa skulle kamma hem? När det gäller Sveriges konkurrenskraft tror vi att det ligger en stor fara i att gå i den riktningen.

Om svensk försvarsindustri inte klarar sig, då ska den gå i konkurs. Man ska konkurrera. Det är alldeles utmärkt att konkurrera på det vis som vi har gjort och kommer att göra. Den framgångsrika industrin ska stöttas, den ska inte ledas.

Gripen kostade exempelvis bara 7 ½ procent att utveckla jämfört med Eurofightern respektive Joint Strike Fighter, F-35:an. Ändå beskrivs Eurofightern i EU-sammanhang som en framgång. USA har en stridvagnsmodell. Europa har 17 olika stridsvagnsmodeller, men de är inte dyrare.

Europeiska försvarsfonden har en ambitionsnivå, och flera industrikonsortier ska bildas runt projekt som stridsflyg eller stridsvagnar. Varje projekt ska ha en ledande nation. Vad det innebär för dem som inte är en ledande nation? Det är oklart.

Därför tycker vi att vår motivreservation sätter ned foten tydligare. Men man ska inte tolka det som att vi är emot allt samarbete på olika områden såsom forskning och annat. Vi är för det samarbetet på en mellanstatlig nivå.

Fru talman! Vänsterpartiet motsätter sig den militarisering som just nu pågår i EU. Den är driven av federalister och vapenindustri som vill se ett Europas förenta stater. Vänsterpartiet varnade för denna utveckling redan vid folkomröstningen om EU-medlemskapet 1994. Det var något som svenska folket aldrig fick ta ställning till, om man ville vara med om en ökad militarisering av EU eller inte.

Genom att Sverige till skillnad från Danmark helt saknar undantag tvingas vi in på en EU-väg som vi inte vill gå. Med EU:s gemensamma försvars- och säkerhetspolitik tvingas vi gå med.

I stället för att ständigt bidra till ökad spänning skulle Europa och EU kunna fylla en viktig funktion och roll för avspänning. Vi skulle kunna arbeta för kärnvapennedrustning, skriva under FN:s avtal om kärnvapen och utropa Norden, Europa och Arktis till kärnvapenfria zoner. Vi skulle kunna vara en lugnande brygga mellan de två maktgalna presidenterna Trump och Putin.

På Nordiska rådets session i förra veckan antogs en rekommendation om att utveckla arbetet med Norden som fredsmäklare i världen. Det är i grunden en god tanke. Men om man samtidigt undergräver alliansfriheten, som i praktiken redan har upphört, och har en stor vapenexport, då kommer den målsättningen att bli svår att uppnå.

Vänsterpartiet motsätter sig de ständigt återkommande initiativen att militarisera EU-samarbetet. Sveriges säkerhet gagnas inte av ytterligare bidrag för att höja rustnings-, övnings- och spänningsnivån. Därför motsätter sig Vänsterpartiet EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik inklusive ett ökat samarbete på försvarsmaterielområdet. Europas säkerhetspolitiska utmaningar bör i stället mötas av en politik för att via förhandlingar och diplomati minska spänningsnivån.

Fru talman! Jag ska göra Hans Wallmark besviken. Det är inte jag som är Vänsterpartiets nya försvarspolitiska talesperson, Hans. Jag är bara ersättare som hoppar in i dag. I stället kommer Lotta Johnsson Fornarve att ta dessa debatter i framtiden.

Jag yrkar bifall till reservation 2.

Fru talman! Utskottet har prövat kommissionens meddelande om start för Europeiska försvarsfonden. Det här ärendet berördes också i den föregående debatten som handlade om Europas framtida försvarspolitik.

Låt mig inleda med att säga att meddelandet och Europeiska försvarsfonden i sig för svenskt vidkommande sannolikt innebär rätt stora, givna fördelar och möjligheter. Försvarsfonden är uppdelad i två olika delar. Den ena handlar om att stödja forskning på försvars- och säkerhetsområdet, och den andra delen handlar om att förbättra kapaciteten.

Det är inte små pengar som är involverade i sammanhanget. När det gäller forskningen aviserar EU ett anslag motsvarande ungefär 5 miljarder varje år. När det gäller kapacitetsdelen är det ca 50 miljarder om året som kan komma olika sökande till del.

Fru talman! Tittar man på försvarsmaterielproduktionskapaciteten i Europa är Sverige ett land som präglas av en mycket hög produktion i förhållande till vår storlek. Därmed finns det väl alla förutsättningar för att svenska företag och svensk industri ska kunna nå framgångar i de olika delarna.

Nu anför Sverigedemokraterna och Roger Richtoff ett antal olika argument för att vi skulle säga nej till dessa möjligheter och ställa oss vid sidan om. Han nämnde bland annat den nya radarjaktroboten Beyond Visual Range Meteor. Då kan det vara bra att veta att Meteor är en produkt av ett europeiskt försvarssamarbete där fem nationer tillsammans utvecklade detta vapen som i dag finns på den svenska Gripenflottan.

Sverigedemokraterna tar också upp förhållandet att Tyskland producerar billigare och kanske bättre stridsvagnar än vad amerikanerna gör - detta trots att det förekommer 17 olika tunga stridsvagnar som är utvecklade och producerade i Europa.

Det som i dag kännetecknar anskaffning av ny utvecklad försvarsmateriel är att serierna är väldigt korta. Men den avancerade teknologin gör att utvecklingskostnaderna är väldigt höga. Det är väl uppenbart för vem som helst att om vi har möjlighet att minska utvecklingskostnaderna och förlänga serierna kommer detta att leda till att vi för mindre pengar kan anskaffa mer försvarskapacitet än vad vi har möjlighet till i dag när var och en arbetar på sitt håll.

Det är Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna som förenar sig i sitt motstånd mot Europeiska försvarsfonden. Det bekräftar en gammal fransk politisk sanning: Les extrêmes se touchent, det vill säga att de politiska ytterligheterna nuddar vid varandra.

Fru talman! Med detta yrkar jag bifall till utskottets förslag i utlåtandet.

Fru talman! Under de senaste åren har vi fått vänja oss vid ett oroligare läge både i världen som helhet och i vår närmiljö. Det är dessutom ett nytt och mycket komplext säkerhetsläge där påverkansoperationer, cyberangrepp och klimatutmaningar är några av de nyare mer komplexa utmaningar som vi står inför.

Vi i Sverige har under de senaste åren därför gjort stora satsningar för att rusta upp det nationella försvaret. Samtidigt ser vi att säkerhetsfrågorna diskuteras alltmer runt om i Europa.

Samarbete är en av de absolut viktigaste ingredienserna när det kommer till att skapa säkerhet. Det är också själva idén som är den grund som EU står på, att genom ömsesidigt beroende och solidaritet mellan medlemsstaterna skapa säkerhet i Europa. Det måste vi ständigt värna och utveckla.

Från svensk sida vet vi att samarbete är en viktig nyckel för att skapa säkerhet. Samarbete och att finna gemensamma lösningar är viktigt såväl inom utrikespolitiken som inom försvarspolitiken.

Under de senaste åren har Sverige stärkt sitt samarbete med i stort sett alla grannländer genom olika former av samarbetsavtal. Bara häromveckan var det svenska försvarsutskottet i Helsingfors för det årliga mötet med finska försvarsutskottet. Numera är vi tydliga med att vi samarbetar med Finland, även bortom fredstida förhållanden. Vi samarbetar därför att det gynnar båda parter, var och en för sig och gemensamt.

Genom att dela med sig av kunskaper, erfarenheter och förmågor blir vi gemensamt starkare, för det är svårt att ensam vara bäst på allt. EU:s globala strategi bygger just på insikten om att inget av de europeiska länderna i dag på egen hand klarar och kan förebygga eller möta hoten mot vår gemensamma säkerhet, som exempelvis hotet från terrorism. Det krävs att medlemsstaterna samarbetar sinsemellan.

Fru talman! Med dagens tekniska utveckling är det dessutom särskilt svårt och kostsamt att själv ständigt vara i framkant. Vi har mycket att vinna på att samarbeta med varandra. Den europeiska försvarsfonden är tänkt att främja samarbete och att skapa incitament för EU:s medlemsstater att samarbeta om forskning och framtagande av nya materielprojekt. Vinsterna med att samarbeta om försvarsmaterielprojekt är flera. Lägre kostnader, motverkan av onödig överlappning och bättre insatsförmågor är några.

Försvarsfonden är indelad i två delar: en forskningsdel och en kapacitetsdel. Forskningsdelen syftar till att genom ekonomiska bidrag öka samarbetet om forskning på försvarsområdet. Kapacitetsdelen kommer att stödja gemensam utveckling och gemensamma förvärv av viktig försvarskapacitet. Den ska stämma överens med de prioriteringar som medlemsstaterna inom EU har enats om. Det är endast samarbetsprojekten som kan få stöd.

Fru talman! Att länderna inom EU samarbetar om försvars- och säkerhetsfrågor tycker vi socialdemokrater är väldigt positivt. EU är en av våra absolut viktigaste plattformar för att skapa säkerhet. Då är det viktigt att det gynnar alla länder och att det sker på en mellanstatlig nivå. När EU nu tillsätter resurser för att främja samarbete om försvarsmateriel måste det gynna alla stater och industrier, oavsett storlek.

För oss socialdemokrater är det även viktigt att ett sådant samarbete inte motverkar samarbeten med länder som står utanför EU. Sveriges närmaste granne Norge är exempel på ett land utanför EU som är en viktig samarbetspartner för säkerhet i både Sverige och EU.

Med detta sagt ser vi positivt på den ökade försvars- och säkerhetspolitiska diskussion som förs inom EU. Jag yrkar därför bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Den 11/11 kl. 11 på förmiddagen 1918 tystnade vapnen på västfronten och stilleståndet trädde till. Av den anledningen firas i den brittisktalande världen dessa dagar Remembrance Day till minne av alla som i krigen offrat sina liv för fredens skull. Det gäller inte bara under första utan också andra världskriget och även andra krig. Med hjälp av vallmon - symbolen för det utgjutna blodet i Flandern - ihågkoms och visas respekt.

Vi borde alla komma ihåg hur vår kontinent, vårt Europa, under hundratals år har slitits sönder av krig och konflikter och hur jorden har färgats röd. Just därför ska vi också påminna oss om vilket genuint fredsprojekt det europeiska samarbetet är.

Fru talman! I den osäkra och oförutsägbara värld vi lever måste Sverige och EU vidta nödvändiga åtgärder för att på bästa sätt stärka säkerheten i stort. Detta innebär bland annat ett fördjupat försvarssamarbete. Vi moderater ser därför mycket positivt på att utskottet har gått på Alliansens linje vad gäller inställningen till att EU utvecklas inom försvars- och säkerhetsområdet i enlighet med utlåtandet om den europeiska försvarsfonden.

Det finns goda argument för att driva på samarbetet, där det tyngsta är att fortsatt säkra freden. Det gäller till exempel möjligheterna att gemensamt utveckla bättre förmågor till en billigare kostnad. Det faktum att EU:s sammanlagda försvarsbudget är mångdubbelt större än Rysslands avspeglas inte i den reella förmågan.

För oss moderater är det viktigt att vara tydliga med vad vi anser att ett fördjupat europeiskt försvarssamarbete innebär. Det finns mycket vi kan tänka oss att se på plats. Vi vill dock inte se en gemensam EU-armé, och vi vill inte att beslutsrätten över vårt nationella försvar flyttas. Vi vill i stället att samarbetet bland annat ska fördjupas på områden som cyber, underrättelsearbete och förbättrad insatsförmåga. Detta är områden där det utökade samarbetet skulle göra verklig nytta.

Fru talman! Sverige kan och ska vara drivande i att utveckla samarbetet på de områden där det finns uppenbara samarbets- och effektiviseringsvinster och där vi genom samarbete kan höja såväl våra enskilda förmågor som den EU-gemensamma förmågan.

Vad gäller den europeiska försvarsfonden är det positivt att det nu finns ett förslag till hur samarbetet om försvarsforskning och förmågeutveckling kan utvecklas. Det behövs mer resurser till forskningen, och det finns en potential och effektivitetsvinster i en större samordning av förmågeutvecklingen.

En del i arbetet bör vara att säkerställa mångfalden så att även små och medelstora länder, till exempel Sverige, och företag kan få möjlighet att delta i olika projekt på samma villkor som större länder och större företag. Sverige som har en högteknologisk försvarsindustri i framkant borde vara en uppskattad deltagare i innovationsprogrammen. Det är också viktigt att man ser till företagen i medlemsstaterna som sådana och inte var eventuella ägare finns. Utan den nationella identiteten på företag skulle exempelvis Bofors i Karlskoga och Hägglunds i Örnsköldsvik inte komma i fråga på grund av BAE:s ägande. Så kan vi inte ha det.

Det gäller att se till att detta inte blir förtäckt, förmultnad industripolitik. Låt oss i stället utveckla våra förmågor och produkter där det finns ett verkligt intresse och genuin vilja. När det gäller finansieringen vill Moderaterna inte att långtidsbudgeten ska utökas för att säkerställa tillräckligt med resurser i EU:s försvarssamarbete. I stället bör medel omfördelas på ett klokt sätt.

Fru talman! Till sist vill jag betona att regeringen i framtiden bör vara mer proaktiv i arbetet med det europeiska försvaret än vad som hittills varit fallet. Den svenska regeringen har varit sen in i processen i ett läge när arbetet med det europeiska försvaret har tagit fart på allvar. Det gäller såväl samarbetet inom det permanent strukturerade samarbetet, Pesco, som samarbetet om forskning och förmågor. Det räcker faktiskt inte att komma med faktapromemorior och därmed tillhörande oklara ståndpunkter till försvarsutskottet. Denna regering är i likhet med alla andra regeringar satt att styra och leda - gör det då!

Vi i Alliansen vill se möjligheterna och definiera hur Sverige kan bidra till ett bättre europeiskt försvarssamarbete. Det handlar om hur Sveriges intressen kan tillvaratas i ett tätare samarbete. Det finns i dag en vilja hos de flesta länder att fördjupa och förstärka samarbetet, och många av strukturerna finns nu på plats. Nu är det upp till de enskilda medlemsländerna att utnyttja den möjligheten.

Då måste Sverige, och ytterst den svenska regeringen, kunna identifiera relevanta prioriteringar för att kunna vara med och påverka. Det är viktigt att samarbetet inte utformas så att det missgynnar unionens små och medelstora länder eller så att den svenska försvarsindustrin missgynnas. Sverige måste därför vara aktivt i ett tidigt skede och kunna bidra med ett reellt mervärde för att i sin tur påverka utvecklingen i en önskvärd riktning.

Fru talman! Bakom alla teknikaliteter och fondstrukturer gäller det ändå att se det centrala. Med europeiskt samarbete inom alla områden försöker vi tillsammans inom EU att säkra freden och därmed se till att Flanderns fält inte åter färgas röda.

(Applåder)

Fru talman! Jag vill börja med att tacka Hans Wallmark för den lilla historielektionen. Jag instämmer i Alexandra Völkers anförande, och jag vill anknyta till det som Allan Widman var inne på om småserier och vad det får för effekter på kostnader för materielproduktion.

Det är svårt att förneka att Europa i dag har en överproduktion av vapensystem. Detta är kopplat till att det finns så många olika länder som vill ta fram sin egen materiel i stället för att samarbeta. Effekten av detta blir inte bara att det blir dyrt för olika stater och deras försvarsmakter. Det här ser vi också i Sverige. Vi vet att Sverige har varit ett av de länder i Europa som har lagt störst andel av bnp på materiel. Det leder dessutom till att vi får ett säkerhetspolitiskt problem. Om man överproducerar måste man naturligtvis exportera. Det skapar ett militärindustriellt komplex som riskerar att göda osäkerhet snarare än bygga säkerhet.

Ett europeiskt samarbete på materielsidan kan därför vara positivt och någonting vi utifrån ett grönt synsätt instämmer i som inriktning. Sedan måste det göras på rätt sätt, och där är det väldigt centralt att regeringen har markerat att detta självklart är på mellanstatlig grund. Vi ska också vara restriktiva med de budgetmedel som tillsätts, och vi hade gärna sett att det var ännu stramare där. Detta ska inte bli en ursäkt för att expandera några materielbudgetar.

Själva inriktningen att samarbete skapar möjlighet att dra ned på de totala materielanslagen i Europa och samtidigt få mer kvalitet och bättre försvarsmakter är dock något vi instämmer i. Vi ser fram emot att försvarsfonden förhoppningsvis kan bidra till detta.

Fru talman! När det handlar om denna viktiga, stora framtidsfråga är det viktigt att Sverige är aktivt i att påverka innehållet och vägvalen samt deltar aktivt i att påverka de förhandlingar som förs mellan EU:s länder och de olika organ som förbereder de nästa steg som kommer att tas - och behöver tas.

Detta är centrala frågor för vår gemensamma förmåga och för säkerheten i vårt område. För svensk del är de viktigaste och närmaste försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena de inom Norden, inom EU och med Nato. Det försämrade säkerhetsläget betyder dock att mer behöver göras för att utveckla och fördjupa de försvars- och säkerhetspolitiska samarbetena.

Centerpartiet tycker att EU ska ta sig an de stora, gränsöverskridande utmaningarna med tanke på att Europas närområde nu blir alltmer osäkert. Gränserna mellan fred och krig suddas ut, och tekniska system är sammankopplade mellan många länder. Frågan hur EU och medlemsländerna ska hantera sin försvars- och säkerhetspolitik är mer aktuell än någonsin. De flesta av länderna brottas med bristande tillgång till försvarsförmåga efter många år av inte bara besparingar utan även uteblivna satsningar, inte minst i materielprojekt.

Det är alltså läge att visa framåtanda och ledarskap i dessa frågor, men också att bygga samarbete, samordna och samverka - dels för att använda pengarna så effektivt som möjligt, så att vi får ut så mycket försvarsförmåga och försvarsnytta som möjligt, dels för att tydliggöra vår position i vår del av världen, bidra till fred och stabilitet samt öka vår militära förmåga.

Centerpartiet välkomnar den utveckling som sker på försvarsområdet inom EU, och vi anser att Europas länder behöver ta ett betydande ansvar - och ett större ansvar - för sin säkerhet. Att det europeiska försvarssamarbetet får vara mellanstatligt är också fortsatt viktigt för Centerpartiet. Vi vill inte ge upp vår nationella beslutanderätt här.

Vi ser också att EU och Nato kan komplettera varandra. Det är frågor som har tagits upp av olika partiföreträdare i det här ämnet. Nato ansvarar för det militära försvaret av den europeiska kontinenten medan EU kan bidra till att utveckla de nationella försvarsmakterna, inte minst genom forskning och stöd i utvecklingen av militära förmågor. Gemensamma inköp av försvarsmateriel i stor skala kan pressa kostnader, och på så sätt ökar vi våra nationella försvarsmakters möjligheter. Vi ökar också Natos samlade förmåga till försvar och till att genomföra insatser via unionen. Detta är särskilt viktigt i vårt absoluta närområde.

Det finns mycket som talar för att vi ska utveckla detta och för att vi kan jobba med strategisk försvarskapacitet. Vi har varit inne på effektivitet och samarbetsvinster, liksom på att stärka vårt oberoende och vår handlingsfrihet över tid. Vi behöver samverka på alla nivåer för att ha en öppenhet gentemot EU:s medborgare i våra olika länder. Detta är ett led i att hitta nya och fler projekt, samt involvera inte nödvändigtvis alla men fler länder i samma projekt. Det finns kriterier för det också, som nämns i underlag från EU.

Att inte gå in i detta kommer bara att innebära att vi måste lösa ännu mer själva. Med tanke på den utmaning vi redan står inför med ökande försvarsprisindex och begränsade resurser är frågan väldigt tydlig: Skulle vi klara att stärka vår förmåga utifrån egen kraft? Detta kommer att både gynna den långsiktiga förmågeutvecklingen och stärka företagsutvecklingen i våra områden. Som redan har nämnts är centrala frågor luftfartssystem, satellitkommunikation och it-försvar. Också övervakning, underrättelseverksamhet och spaning är aktuellt.

Fru talman! När man lyssnar på debattinläggen i detta ämne kan man dra slutsatser. Från Sverigedemokraternas sida har jag i dag tagit del av ett ganska tydligt erkännande av hur Natos roll i vårt närområde faktiskt ser ut. Sverigedemokraterna lyfter fram de olika säkerhetspolitiska alternativen och beskriver hur både USA och Nato balanserar stormakterna Kina och Ryssland. Det är för mig ett tydligt ställningstagande när det gäller vilken roll Nato har för svensk säkerhet.

Att befintliga strukturer skulle vara bättre än att satsa på två olika parallella samarbeten förtjänar ytterligare analys. Det förtjänar också en förklaring av vilka strukturer det är man hänvisar till från Sverigedemokraternas sida.

Det är steg i rätt riktning när det handlar om att erkänna såväl Natos förmåga som samarbetet mellan Nato och EU. Det är också ett steg i rätt riktning när det handlar om att lägga grunden för att Europeiska försvarsfonden ska få förutsättningar att genomföra bra projekt som har förankring i medlemsländerna och stöd för de viktiga steg som måste tas för att man ska kunna bidra till stabilitet och säkerhet.

Fru talman! Jag yrkar bifall till utskottets förslag.

Fru talman! Det finns mycket i detta som jag tidigare har sagt är bra, Daniel Bäckström. Det gäller till exempel forskning, och du har räknat upp en hel del. Vi har absolut inga problem med att samverka på dessa områden. Men svensk försvarsindustri är väldigt stark - vi har ledande utveckling på vissa områden - och vi tror att försvarsindustrin konkurreras ut om man går in i ett samarbete med EU som EU ska driva. Vad har man för kompetens där för att driva det? Det är inga företagsledare.

När det gäller Natos förmåga är den stor. Sedan de fick en ny president började de europeiska Natoländerna rusta upp kraftigt. Vi vill också rusta upp kraftigt - ja, inte alla partier, men Sverigedemokraterna och Liberalerna vill rusta upp kraftigt. Jag tror att även Moderaterna ligger på 9 miljarder, alltså en rejäl upprustning i förhållande till regeringen. Vår roll är dock att vara militärt alliansfritt, gärna i förbund med Finland. Detta arbetas fram, och det tycker vi att regeringen och försvarsministern jobbar med på ett bra sätt.

Vi tror på militär alliansfrihet. Vi tror att det stärker och bidrar till säkerheten i Östersjöområdet. Skulle det öka eller minska säkerheten i vår del av Europa om Östersjön omslöts av Natoländer - om man gjorde Östersjön till ett Natoinnanhav? Där har vi olika uppfattningar.

Fru talman! Jag delar inte Roger Richtoffs beskrivning av att EU-länderna ska ha börjat rusta upp sedan Nato fick en ny president.

Vi får gå ännu längre tillbaka i tiden än till när USA fick ny president, om det var det som åsyftades. Det säkerhetspolitiska läget har gradvis försämrats men också drastiskt försämrats efter flera aktuella händelser och också pågående skeenden i vårt närområde. Vi har Ukraina, Georgien, annekteringen av Krim, underrättelseverksamhet och hybridhot mot vårt område och vårt land men också mot EU och EU:s länder. Den försämrade säkerhetsbilden handlar inte om Natos ageranden utan om andra länders ageranden, vilket jag antar att Roger Richtoff är mycket väl medveten om.

Vi har allt att vinna på att utveckla det europeiska samarbetet och att fortsätta att bygga ett fungerande samverkansarbete inom de områdena för att utveckla företagandet både i Sverige och i övriga länder. Det ger möjligheter till fler projekt och utvecklingsprojekt för framtiden. Det är grundläggande, och vi behöver det. Några av kriterierna är att minst tre företag i minst två länder ska delta för att man ska kunna få till projekt i den riktningen. Jag ser en möjlighet för svenska företag att kunna vara med i utvecklingsprojekten och också kunna ta del av finansiering gemensamt inom Europeiska unionen.

Vi måste givetvis vara vaksamma och se till att det går i den riktning som Sverige önskar. Vi måste få en gemensam bild över vad vår försvarsförmåga kräver långsiktigt och också i relation till vad övriga länder har för ambitioner.

Fru talman! Vi har uttryckt en oro för den skrivning som finns. Det har jag tidigare redogjort för. Den oron står kvar. Men jag vill understryka att det finns samarbetsområden som vi tycker är riktigt bra.

Jag har en fråga. Alliansen och alla partier, också Centerpartiet, säger här: Vi ska inte gå in i en gemensam försvarsstruktur, en försvarsmakt i EU. Då är min fråga: Stämmer det, eller stämmer det inte, att ni i Europaparlamentet har röstat för ett gemensamt EU-försvar med siffrorna 369 för och 255 emot? Ledamöterna från de svenska allianspartierna röstade i den omröstningen för ett gemensamt EU-försvar inklusive ett militärt EU-högkvarter och fasta militära EU-strukturer. Stämmer det, eller stämmer det inte? Det är den ena frågan.

Den andra frågan som jag skulle vilja få belyst är att ni talar om att Europa skulle kunna göra en insats. Är det en militär insats? Hur ska den byggas upp? Hur ska den övas? Hur stor är den kostnaden? Är det en insats i form av en stående brigad, eller vad menar centerpartisten Daniel Bäckström med det? Vad är insatsen för någonting? Jag vill samtidigt få svar på frågan: Stämmer det att ni har röstat på ett sätt i EU och står här i kammaren säger att ni inte ska ha ett gemensamt försvar?

Fru talman! För Centerpartiets del välkomnar vi utvecklingen som sker inom försvarsområdet i EU. Vi ser att Europas länder behöver ta ett större gemensamt ansvar. Vi arbetar i den riktningen såväl i Sverige som i det arbetsområde som EU har. Vi ser att det är betydelsefullt också för att stärka vår nationella förmågeutveckling. Det ska bygga på mellanstatlighet, och det ska fortsatt vara viktigt att inte ge upp den nationella beslutanderätten. Det är vår position. Det är också utgångspunkten när vi röstar i EU.

Roger Richtoff har flera delar i Sverigedemokraternas avvikande mening utifrån utskottsbehandlingen. Att hänvisa till befintliga strukturer som alternativ till fördjupat EU-samarbete väcker frågan: Vilka är det då man talar om? Vilka strukturer är det man hänvisar till för att kunna ha ett stabilt och bra läge i Östersjöområdet?

Jag ser att det i så fall antingen är Nato, Norden eller Finland, som Roger Richtoff nämner. Om det är otillräckligt eller tillräckligt får framtiden utvisa. Eller är det andra strukturer åt öster som Roger Richtoff menar är det som är alternativet till att gå vidare inom ramen för EU?

Jag har också hört att Sverige, som Roger Richtoff nämner, har mycket att vinna inom ramen för EU-samarbetet. Vi får hoppas att det leder rätt. För Centerpartiets del står vi bakom det. Vi kommer också att följa utvecklingen.

Vi ser dessutom att det går att förena en utvecklad försvarsforskning och samarbete inom ramen för EU plus att Sverige går med och blir fullvärdig medlem i Nato. Vi tror att det är nödvändigt för att säkra vårt närområde men också för att bygga fred och säkerhet i Europa.

Fru talman! Låt mig börja med att yrka bifall till försvarsutskottets förslag i utlåtandet i dess helhet.

Vi befinner oss i ett allt tuffare säkerhetspolitiskt läge. Det har varit en utveckling under ett antal år. Medan vi talar har vi ett krig som pågår i östra Ukraina. Flera har också varit inne på och påmint om den olagliga annektering som Ryssland har gjort av Krim. Det finns anledning för oss i Sverige och i Sveriges riksdag att på olika sätt stärka vår förmåga.

Här tas det steg i det svenska försvaret där vi på olika sätt stärker det militära och civila försvaret. Det är viktigt. Det är en plikt vi har att se till att stärka skyddet mot yttre hot. Men vi vet alla här i kammaren att vi bygger säkerhet gemensamt med andra länder.

Nu är inte detta en Natodebatt. Jag vill ändå flika in att vi i dag är nära partner med Nato, vilket är väldigt bra och viktigt. Men vi behöver också i förlängningen bli en fullvärdig medlem av Nato för att kunna bidra till försvaret, till den gemensamma säkerheten och också stärka skyddet för Sverige.

I dag diskuterar vi det samarbete som är under utveckling för EU och ett ökat europeiskt samarbete på försvarsmaterielområdet. Det är någonting som Kristdemokraterna välkomnar. Sverige bör vara drivande i att utveckla samarbetet där man ser att det finns bra möjligheter för samarbete och effektivitetsvinster för att höja såväl enskilda försvarsförmågor som gemensamma försvarsförmågor.

Samtidigt är vi inte inne på, som flera har sagt, att göra någon gemensam EU-armé. Det handlar i stället om att fördjupa samarbetet, underrättelsearbetet och cybersäkerheten, vilket är någonting som jag personligen är väldigt engagerad i. Det handlar om att på olika sätt stärka den bristande cybersäkerhet som finns i vårt land och runt om i Europa. Där är vi väldigt sårbara mot attacker. Det är något som vi alla har varit varse senaste tiden. Vi behöver öka och stärka vår förmåga såväl nationellt som inom EU där vi kan samarbeta.

När det gäller frågan om Europeiska försvarsfonden anser vi i likhet med majoriteten i utskottet att EU:s medel ska ge likvärdiga möjligheter till industrin i alla europeiska länder. Det är också viktigt, som vi påpekar, att det inte på något sätt ska dubblera sådant som Nato redan gör. Det är någonting som man kom överens om på Natotoppmötet i Warszawa 2016. Det finns en gemensam deklaration från Nato och EU hur de två organisationerna ömsesidigt ska stärka sina strategiska partnerskap och inte dubbelarbeta på något sätt.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 15.)