Anf. 74 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Denna debatt handlar om ett ärende som EU beslutar om, och jag vill i dessa dagar betona hur viktigt EU är för freden och vår sammanhållning mot Putin.

Vi måste stå upp för EU. Vi har de senaste åren sett ett EU-motstånd växa i Sverige. Framför allt har det varit en nationalism kopplad till skogspolitiken.

Klimatpolitiken är en av EU:s viktiga uppgifter. När klimatförhandlingarna gick av stapeln i Glasgow företräddes Sverige av EU. Sverige står bakom den grundläggande klimatpolitiken i EU, och en prioriterad fråga där är att stoppa avskogningen och att göra det snabbt. Nu finns ett förslag till en lag som ska möjliggöra detta.

Miljöpartiet delar inte utskottets och regeringens bedömning om tillämpningen av subsidiaritetsprincipen i det förslag som debatteras här i kammaren i dag.

Miljöpartiet anser att regeringen och riksdagen ska välkomna lagförslaget och att EU ska kunna vara med och bidra till att avskogningen av regnskogar stoppas. Även om regeringen uttrycker vissa farhågor om brist på tydliga definitioner finns det ingen anledning att misstolka förslagets syfte så grovt att man tror att det är ett stort hinder för svenskt skogsbruk.

Ska vaga argument om svenskt skogsbruk få stå mot skyddet av regnskogarna?

Nu förekommer inte avskogning i Sverige. Regeringen själv brukar hävda att skogsbruket är hållbart, även om Miljöpartiet anser att det krävs mer för att skydda biologisk mångfald, klimatanpassa och utveckla mer hyggesfria skogsbruksmetoder i framtiden. Vi kan inte riktigt förstå regeringens politisering av detta subsidiaritetsärende.

Regeringen borde inte anse att skogsbruk som anses uppfylla svensk skogsvårdslag är ett problem i sammanhanget. Det är bara om regeringen antar att skogsbruket ska bryta mot rimliga regler för hållbarhet eller miljöregler i miljöbalken som det skulle finnas anledning att tro att definitioner om hållbar avverkning eller skogsdegradering skulle kunna bli ett problem för svenskt skogsbruk. Vi hoppas verkligen inte att den svenska regeringen utgår från att det är lagbrott som ska definiera svenskt skogsbruk.

Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och pro-dukter som är förknip-pade med avskogning och skogsförstörelse

Regeringen och majoriteten i utskottet poängterar särskilt att det i kommissionens förslag finns definitioner som "hållbar avverkning" och "skogsförstörelse", vilket inkluderar en inriktning att "stora kalavverkningar minimeras". Dessa exempel använder man som intäkt för slutsatsen att förslagets inriktning i dess nuvarande utformning kommer att medföra en detaljreglering av nationellt skogsbruk som inte är förenlig med subsidiaritetsprincipen.

I debatten om kommissionens förslag i dag bortser de partier som nu vill att Sverige ska lämna ett motiverat yttrande till kommissionen från en central punkt. Kommissionens förslag är ingen slutpunkt för behandlingen av förslaget. Det är inget färdigt lagförslag. Regeringen har all möjlighet att i förhandlingar i rådet påverka de exakta skrivningarna.

Däremot riskerar Sveriges agerande att allvarligt undergräva möjligheterna i EU att faktiskt göra något konkret åt problemen med regnskogsskövling. Om alla medlemsländer skulle agera som Sverige i detta läge skulle det undergräva möjligheterna att få en effektiv lagstiftning på plats - snabbt - som kan bidra till en reell lösning på ett akut problem.

Det är också av vikt att hanteringen sker skyndsamt därför att tidsfaktorn spelar roll här. Vi vet alla att världen inte har många år på sig att vända de parallella kriserna - klimatkrisen och naturkrisen. Och världens rika länder har ett särskilt ansvar att agera snabbt, resolut och samlat. Låt oss använda kraften i EU-ländernas samarbete på ett mer konstruktivt sätt.

Fru talman! Kommissionens förslag till förordning gäller verksamhetsutövare eller handlare som tillgängliggör kakao, kaffe, palmolja, soja, trä och nötkött med flera produkter som i stor utsträckning påverkar situationen med avskogning. Förslaget innebär att dessa produkter ska regleras så att de inte kommer till EU:s inre marknad eller exporteras från unionen. Vi i EU ska inte bidra till utarmning av regnskogar eller avskogning.

Det finns och har funnits en bred diskussion om dessa frågor i EUsammanhang i över tio år. Det finns en stor uppslutning från många olika företag, organisationer och medborgare kring att vi måste intensifiera arbetet för att stoppa skövlingen av regnskogarna.

Vi hade hellre sett en diskussion här i riksdagen som handlar om att utvidga lagförslaget. Rättvis klimatomställning måste innebära att urfolk respekteras och att småbrukares hållbara brukande värnas. Det gäller särskilt småskaliga ekologiska kaffe- och kakaobönder. Trädjordbruk borde utvecklas som en klimatåtgärd och finnas med på ett tydligt sätt.

Miljöpartiet anser också att reglerna borde gälla andra biotoper än regnskog, till exempel savanner och stäpper. Det finns många olika naturmiljöer som hotas av plantagedrift när det gäller till exempel jordbruksprodukter.

Kommissionens målsättning med förslaget är lovvärd och borde välkomnas. Det är också tydligt att det behövs ett förstärkt arbete på EU-nivå för att vi ska komma till rätta med problemen. Det här är inget som Sverige har förmåga att klara på egen hand.

Det är av avgörande betydelse för klimatet att avskogning och utarmning av skogar minskas, och här har EU både en stor möjlighet och ett stort ansvar att göra allt i sin makt för att minska den klimat- och miljöpåverkan som EU:s konsumtion och produktion orsakar. På så sätt kan de globala utsläppen av växthusgaser minska, och även förlusten av biologisk mångfald. IPCC-rapporten, som presenterades i måndags, visar tydligt på de samband som finns mellan klimat och skydd av natur.

EU:s klimatpolitik måste omfatta alla samhällssektorer: industrin, transporterna, jordbruket och skogsbruket med flera. Detta är något som vi borde bejaka, inte förkasta. Det är inte konstigt om EU:s klimatpolitik påverkar svenskt skogsbruk. EU:s klimatpolitik ska påverka svenskt skogsbruk. Den ska påverka hela samhället.

Det är självklart att om vi ställer krav på omvärlden måste vi själva leva upp till motsvarande krav. Det är inte så svårt att motivera att om vi är med och räddar regnskogarna får vi samtidigt se till att de svenska skogsföretagen lever upp till den miljölagstiftning som vi har haft i Sverige i decennier.

EU och vi som lever i Europa är medansvariga för den avskogning som pågår i världens regnskogar, och för att ha en reell möjlighet att påverka utvecklingen på global nivå måste EU:s produktion av motsvarande produkter ha hög trovärdighet. EU kan inte be någon annan att agera om man själv inte gör det. Därför är det nödvändigt att föregå med gott exempel och arbeta systematiskt med frågorna. Det måste finnas en samverkan och en tydlig, gemensam riktning mellan EU-nivån och den nationella nivån.

Regeringens arbete och det arbete vi gör här i riksdagen bör i EU-samarbetet helhjärtat inriktas på att framställa konkreta synpunkter och verkligen bidra med kompetens och kunskap så att detaljerna i de regelverk som utformas blir väldigt bra i stället för att Sverige intar en position där man vill avfärda den förordning som faktiskt kan rädda regnskogarna.

Fru talman! Vi vet vilken oerhört stor betydelse EU har. Låt oss samverka i EU för att nå resultat för freden, klimatet och demokratin.

Jag yrkar bifall till Miljöpartiets reservation.

Anf. 75 Isak From (S)

Fru talman! Att vi engagerar oss i EU-frågorna och i större utsträckning lämnar motiverade yttranden tycker vi är ytterst rimligt. Det kanske också är vår skyldighet - vi har ju tagit ställning till medlemskapet i Europeiska unionen på vissa premisser, där några frågor är gemensamma men andra frågor tillhör det nationella självbestämmandet.

I just det här fallet har vi konstaterat att det finns skäl att ifrågasätta en del av förslaget till förordning. Sedan kan vi väldigt tydligt ta ställning för åtgärder för att minska avskogning och olaglig verksamhet, liksom åtgärder gällande handel på den europeiska marknaden. Men när det gäller det förslag som nu ligger på bordet menar vi att det är väldigt otydligt om det inte riskerar att gå in på flera områden med nationellt självbestämmande. Det menar vi i så fall strider mot subsidiaritetsprincipen. Nu är ju det här ärendet inte klart, och därför är det ytterst rimligt att lämna ett motiverat yttrande.

När det gäller just import anser vi att fattigdomsbekämpning och livsmedelsförsörjning i tredjeland måste beaktas. Fattigare länders tillgång till EU:s inre marknad ska inte i onödan begränsas. Det är viktigt att småbrukarnas förutsättningar beaktas, att vi kan säkerställa deras långsiktiga inköpsrelationer och att detta inkluderas i den handel vi har med dessa länder.

Precis som Miljöpartiet lyfte fram vill vi också ta upp betydelsen av trädjordbruk, där träd alltså odlas i kombination med jordbruk och på samma mark. Det ökar produktiviteten, säkerställer biomassa, säkerställer livsmedelsförsörjning, återställer jordarna och tillhandahåller ekosystemtjänster.

Det är rimligt att vi i den här frågan också lyfter in att vi behöver rikta biståndet. Vi behöver nyttja EU:s partnerskap, program och finansiella verktyg för att stärka småskaliga bönders möjlighet att uppfylla EU:s hållbarhetskrav. Det är rimligt att vi säkerställer återbeskogning på avskogade ytor, så att det går att leva på och bruka de ytorna långsiktigt hållbart.

Jag har själv besökt We Effects agroforestry-verksamheter i Tanzania, Kenya, Rwanda och Palestina. Jag har med egna ögon sett hur dessa projekt har gett kvinnor verktyg att försörja inte bara sig själva utan även sina familjer och hela byar samtidigt som man säkerställer att jorderosionen inte utökas och att de bidrar till en hållbar export. Jag tycker att det är onödigt att bygga ny byråkrati för att de ska kunna säkerställa sitt fortsatta leverne. Detta kommer vi och Sveriges regering att fortsätta driva.

När det kommer till det nationella självbestämmandet finns det flera frågor som vi menar lika mycket gäller vårt självbestämmande som Kenyas, Tanzanias och Rwandas självbestämmande. Vi värnar WTO:s handelsregelverk. Vi kan känna oro och i dagsläget fundera på om man inte borde kasta ut till exempel Ryssland ur WTO:s handelssystem helt och hållet. Vi kan se att Brasilien och Kina inte följer regelverket och att det behöver tas krafttag på flera olika områden.

Detta i kombination med att vi har ett hållbart jord- och skogsbruk i Sverige, som producerar många produkter som vi vill fortsätta kunna exportera, gör att vi anser att den delen ligger på det nationella självbestämmandet. Vi har ett nationellt ansvar att säkerställa att vi inte avskogar våra egna skogar - något vi har skött i över hundra år - och då måste vi också ge andra länder förtroendet att sköta det. Vi vill inte i onödan bygga på EU:s byråkrati på det området.

Därmed yrkar jag bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag i utlåtandet MJU19 Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse.

Anf. 76 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag är mycket glad att en socialdemokrat här i Sveriges riksdag nämner småbrukare och trädjordbruk, alltså agroforestry. Som vi har kämpat för att Socialdemokraterna ska se småjordbrukarna, trädjordbruk och annat i den jordbrukspolitik vi har här i Sverige! Jag hoppas att vi ska få se detta framöver. Det har funnits en viss brist där, kan jag säga.

Jag har en fråga till Isak From gällande den nya förordning vi nu diskuterar och hur man ska hantera den från svensk sida. I subsidiaritetsprövningen säger man nej med hänsyn just till det svenska skogsbruket. Anser Isak From att man kan frikoppla skogssektorn från klimatpolitiken i EU generellt? Gäller det också andra direktiv och förordningar? Jag tänker till exempel på RED II - tänker Socialdemokraterna resonera likadant där?

Anf. 77 Isak From (S)

Fru talman! Tack för frågorna, Maria Gardfjell!

Precis som jag inledde mitt anförande med tycker jag att det finns skäl för riksdag och regering att engagera sig mer i EU-frågorna. Vi har på ett antal områden som berör svenskt skogsbruk och jordbruk samt svensk export sett att EU vill ta över i frågor som faktiskt ligger på den nationella nivån och som vi har kommit överens om ligger inom det nationella självbestämmandet.

Att vi har en gemensam miljö- och klimatpolitik i EU där vi sätter upp gemensamma mål som nationerna har att följa är en sak. Det är inte jämförbart, och det bör inte läggas in i EU:s kompetens att EU ska bygga upp en ny, stor byråkrati som ska styra svenskt skogsbruk. Det är en principfråga, och i den frågan tänker vi engagera oss mer.

Anf. 78 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Det råder inget tvivel om att EU har ansvar för klimatpolitiken. Det råder inget tvivel om att EU också ansvarar för frågor som rör biologisk mångfald. Inom de här politikområdena finns det en politik som påverkar hela samhället - alla samhällssektorer, även skogsbruket. Hur skulle det se ut om skogsbruket fick frisedel från att över huvud taget bry sig om klimatpolitiken? Skulle vi då klara av att nå Parisavtalen? Tveksamt!

I det här fallet handlar förordningen om en möjlighet att rädda världens regnskogar. Om jag hörde rätt tycker Isak From att vi ska engagera oss mer i att stoppa den här typen av förordningar, som faktiskt skulle kunna rädda världens regnskogar, med hänsyn till att vi vill exploatera svenskt skogsbruk och utveckla det i en mer miljövidrig riktning.

Anf. 79 Isak From (S)

Fru talman! Jag tror att vi i Sverige är ganska eniga om att skogen är av stor betydelse för att nå klimatmålen. En växande skog binder koldioxid. Sedan kan vi nyttja den till att producera klimatsmarta produkter. Vi kan bygga hus, göra biobränslen av restprodukterna och fortsätta att göra papper och kartong av gallringsvirket.

Jag tror att vi ser det här i Sverige. Vi har sett under väldigt lång tid vilken stor möjlighet svenskt skogsbruk har att faktiskt bidra i klimatomställningen. Det vill vi säkerställa. Vi tycker att det här är onödigt, och vi tycker att EU är inne och klampar på det nationella självbestämmandet. Precis som jag sa i mitt anförande riskerar den här prövningen att minska småbönders möjligheter att försörja sig själva.

Vi behöver prata betydligt mycket mer om beskogning. Sedan kommer inte Bolsonaros Brasilien att göra som EU vill eller som Sverige vill över huvud taget. Han stöttar ju dessutom Putin, vilket bara belyser frågan ännu mer. Där behövs det nog helt andra incitament.

För vår del är vi helt på det klara med var frågan bör hanteras. Frågan om svenskt skogsbruk hanteras bäst i Sverige.

Anf. 80 John Widegren (M)

Fru talman! Först av allt vill jag yrka bifall till utskottets förslag.

Det här är en subsidiaritetsprövning av ett ärende som jag inte tänker läsa upp namnet på, för det är så långt. Vi har tillsammans en majoritet i utskottet för förslaget som är likställt med vad regeringen tycker: Det här är ett förslag som inskränker på subsidiaritetsprincipen. Det inskränker det svenska självbestämmandet över skogen. Därför är det bra att en majoritet har landat som vi har gjort.

Det är inte det att vi inte tycker att frågan om global avskogning är en viktig fråga; det finns jättestora sådana bekymmer runt om i världen. Men detta förslag, precis som väldigt många andra förslag som kommer just nu från EU kopplade till skogen, är någon form av skogssocialism, som vi inte kan stå bakom från Moderaternas sida. Man vill gå in och inskränka brukanderätt, bestämmanderätt och äganderätt. Man vill detaljstyra hur enskilda skogsägare ska bedriva sitt skogsbruk. Det kan vi aldrig acceptera, fru talman.

I dokumentet finns uttryck som avskogningsfri, skogsförstörelse och diverse andra ord. Det är ord som rätt hanterade kan vara jätteviktiga i sammanhanget. Men fel hanterade på EU-nivå av till exempel EU-kommissionärer och kommissionen i stort kan de få helt motsatt effekt, särskilt när de är kopplade till det nationella självbestämmandet.

När vi hade miljökommissionären från EU, Sinkevicius, på besök berättade vi hur svenskt skogsbruk går till. Skogsnäringen själva berättade hur svenskt skogsbruk går till. De förklarade riksskogstaxeringen och hur vi under lång, lång tid i Sverige har jobbat med ett hållbart brukande av privatägda skogar och bolagsskogar. Kommissionären säger då helt frankt: Det här tror inte jag på.

Då är det klart att när den här typen av uttryck - avskogningsfri, skogsförstörelse och hållbar avverkning - tolkas på EU-kommissionsnivå kan det få helt motsatt effekt mot vad vi tycker och tänker om dem. Därför är det viktigt att markera att detta är något som i vissa delar strider mot subsidiaritetsprincipen.

I fördraget om Europeiska unionen finns ingen rättslig grund för en gemensam skogspolitik. Så är det absolut. Däremot finns klimatpolitik och miljöpolitik, där vi ska ha ett större och viktigare samarbete. Men det får inte leda till att vi ned på skogsägarnivå börjar detaljstyra, komma med pekpinnar och säga hur vi ska bruka våra svenska familjeskogar, som vi har brukat på ett förståndigt sätt i generationer.

Därför är det viktigt, fru talman, att vi, precis som Isak From från Socialdemokraterna framförde här tidigare, markerar att det är en styrka när vi kan enas och skicka detta tillbaka till EU, till kommission, råd och parlament: I Sverige vill vi inte att ni ska köra med oss, för vi har en lång och viktig historia om hur vi bäst brukar de svenska skogarna. Vi vill vara en del i och hjälpa till i klimatarbetet, och det gör vi absolut bäst genom att bruka skogen.

Anf. 81 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jag måste få ställa en fråga till John Widegren om några saker som framkom i hans anförande.

Miljökommissionären Virginijus Sinkevicius var i Sverige och träffade oss i miljö- och jordbruksutskottet. Jag skulle vilja säga att det som John Widegren påstår att Sinkevicius sa inte sas vid det möte som vi hade med honom i utskottet. Kommissionären lyssnade på oss när vi pratade om hur svenskt skogsbruk fungerar och var också väldigt intresserad av att höra med oss hur vi tyckte att de enskilda skogsägarna faktiskt kan hanteras bättre av EU. Behövs mer stöd? Behövs en utveckling på området? Han visade ett stort intresse för det som sas i miljö- och jordbruksutskottet och här i riksdagen.

John Widegren påstår att det som EU gör är skogssocialism. Han påstår också att när det handlar om klimatpolitik och miljöpolitik är det EU:s ansvar, men det får inte påverka svenskt skogsbruk.

Min fråga till John Widegren är: Hur kan det komma sig att Moderaterna godkänner EU:s inriktning att arbeta mot avskogning när ärenden om klimatpolitiken hanteras i andra utskott, till exempel utrikesutskottet, men inte godkänner den i miljö- och jordbruksutskottet?

Anf. 82 John Widegren (M)

Fru talman! Tack för frågorna! När det gäller miljökommissionären Sinkevicius sa han inte detta på utskottsmötet, utan det var vad han uttalade till skogsnäringen när han träffade dem efter mötet. Jag sa just i mitt anförande att både politiken och skogsnäringen hade träffat honom.

Att Miljöpartiet är så positiva till det här förstår jag, för Miljöpartiet är alltid positiva när det kommer till att inskränka ägande och brukande. Det har vi lärt oss nu. När det gäller den melodi som hörs från EU och kommissionen just nu och som handlar om att man vill gå in och detaljstyra och påverka hur vi brukar våra svenska skogar hejar Miljöpartiet på. För det är precis vad Miljöpartiet vill göra; man vill in och stöka i brukanderätt och äganderätt.

Jag är helt medveten om att skogen blir en viktig del i EU:s klimatarbete. Det är de facto så. Men vi vill inte ha pekpinnar om hur vi bäst brukar skogen här i Sverige, för det vet vi bäst här i Sverige. Det finns otroligt många exempel i EU på länder som inte alls vet hur man brukar skogen på ett hållbart och långsiktigt sätt. Därför vill jag återigen trycka på vikten av att vi själva får bestämma hur vi brukar och detaljstyr vårt skogsbruk.

Avskogning är en jätteviktig fråga globalt, men det är ju inte så att hela detta ärende handlar om huruvida vi ställer oss för eller emot avskogningen och vikten av att jobba aktivt i EU med det. Det här är en subsidiaritetsprövning, där vi anser att vissa delar är inne och petar i det svenska självbestämmandet. Den globala avskogningen är ett allvarligt problem, och det är vi Moderater beredda att jobba med på alla nivåer.

Anf. 83 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Förordningen handlar om jordbruksprodukter. Den handlar om soja, nötkött, kaffe, kakao och många olika typer av produkter som vi importerar till EU från andra länder. Produktionen av de här produkterna bidrar mycket starkt - allra starkast - till avskogningen. Förordningen handlar också om delar som rör den tidigare timmerförordningen. Därför har man slagit ihop det till en helhet.

Men varför har inte Moderaterna varit tydliga med att de delar som rör jordbruksproduktion inte borde vara ett problem för Sverige?

Anf. 84 John Widegren (M)

Fru talman! Jag tackar för frågan.

Detta är som sagt en subsidiaritetsprövning där vi har ansett att vissa delar bryter mot subsidiaritetsprincipen, precis som vi lyfter fram i utskottets ställningstagande. Detta är ett ärende som det kommer att jobbas vidare med, och vi kommer såklart att få ta ställning till det och grotta ned oss djupare i detalj i det vartefter.

När det kommer till jordbruksprodukter och annat i avskogningsområden måste det finnas en balans. Jag tyckte att Isak From lyfte fram det väldigt väl i sitt replikskifte tidigare. Det går inte att enkom säga att det här och det här är rätt men det här är fel när det kommer till avskogning och eventuell jordbruksmark. Vi kan ju också i Sverige ha exempel där vi väljer att ta ned vissa skogspartier för att bruka marken som jordbruksmark. Hur ska man då ställa sig till den? Det är en väldigt intressant fråga.

Jag tror att vi får anledning att återkomma till detta ärende vartefter. I dag var det subsidiaritetsprövningen som vi diskuterade. Jag står som sagt bakom utskottets ställningstagande.

Anf. 85 Mats Nordberg (SD)

Fru talman! Vi debatterar i dag miljö- och jordbruksutskottets förslag om en subsidiaritetsprövning av delar av ett förslag från EU-kommissionen. Det handlar om att begränsa försäljningen av råvaror och produkter som kan förknippas med avskogning och utarmning av världens skogar.

Bakgrunden är att skogar försvinner i oroande takt i många delar av världen. En del av virket exporteras, och skogarna ersätts ofta med odlingar vars produkter också ibland exporteras. Det pågår därför en rörelse internationellt sedan många år för att se till att produkter som saluförs inte kommer från eller leder till avskogning. Oljepalmsprodukter är ett känt exempel. Vi stöder i princip den rörelsen.

När nu EU-kommissionen tar initiativ för att hindra att skogar försvinner eller inte sköts uthålligt och inkluderar även Europas skogar i detta gör man det på ett sätt som oroar, för det ökar möjligheterna att detaljstyra medlemsstaternas skogsbruk och belägga det med betungande och onödig byråkrati. Vi har sett samma tendenser i flera år nu, och i tilltagande skala, trots att skogsbruk är medlemsländernas kompetens och inte EU:s. Vi anser att detta är allvarligt och onödigt.

Europas skogar utvecklas sedan lång tid i positiv riktning. I motsats till många områden på jorden ökar skogsarealen mycket snabbt inom EU. Omkring 11 miljoner hektar har tillkommit bara mellan 1990 och 2010, mest på grund av naturlig utbredning av skogar efter att betesbruket minskat men även på grund av medvetna insatser.

Samtidigt som skogsarealen ökar tas virket till vara alltmer råvarueffektivt. Vi gör alltså mer nyttiga produkter av mindre virke. Sverige och Finland har varit ledande i denna omställning och fortsätter att vara det.

Sveriges kraftigt minskade oljeförbrukning de senaste 50 åren beror visserligen främst på den snabba utbyggnaden av kärnkraften runt 1980 men i nästan lika hög grad på kraftigt ökad användning av biobränslen från skogsindustrin.

Enligt OECD:s internationellt vedertagna sätt att räkna var Sveriges koldioxidutsläpp 2019 lika med 4,19 ton koldioxidekvivalenter per capita. Världsgenomsnittet är högre, 4,93 ton. Tysklands är mer än dubbelt så stort, 8,52 ton. Inom EU är det egentligen bara Lettland som ligger lika lågt som Sverige. Även Lettland har en välutvecklad skogsindustri och använder mycket skogsbränsle.

Ändå har EU-kommissionen i sin taxonomi för hållbara produkter i det längsta försökt begränsa användningen av skogsbaserade bränslen. Med stöd av samma taxonomi för hållbara produkter försöker kommissionen även klassa svenskt skogsbruk som icke hållbart.

Vi vill från Sverigedemokraterna upprepa vad vi ofta sagt: Svenskt skogsbruk är sett till ekonomi, ekologi och sociala frågor ett av världens, om inte världens, mest hållbara. Dessutom blir det faktiskt hela tiden bättre.

Inom området LULUCF erbjöd denna riksdag häromåret EU-kommissionen mycket generösa referensvärden för hur mycket kol netto svenska skogar ska suga upp. Nu vill EU-kommissionen på eget initiativ öka kravet på svenska skogars nettoupptag mer än för andra länder, så kraftigt att det riskerar att leda till en minskning av svenska avverkningar med mer än 15 procent. Konsekvenserna för svensk landsbygd skulle bli oacceptabla. Dessutom skulle följden bli ett betydande minskat intresse av att investera i att Sverige ska fortsätta att leda utvecklingen av nya biobaserade produkter som kan ersätta fossilbaserade.

EU-kommissionen har vidare under 2021 lagt fram ett förslag till ny skogsstrategi för EU. Förslaget frångår självsvåldigt principerna för hur en sådan strategi ska tas fram i samverkan med medlemsländerna. Detta har påtalats flera gånger av ledande skogsländer inom EU, men vi ser väldigt få tecken på att kommissionen tar till sig protesterna.

Den 5 juli skrev Österrikes skogsminister ett klagobrev till EU-kommissionen om detta, underskrivet av elva skogsländer, inklusive Finland. Men Sverige skrev inte på. Sverigedemokraterna ville skapa ett utskottsinitiativ för att Sverige åtminstone i efterhand skulle instämma till fullo i brevet, men detta förslag fick inte majoritet i utskottet. Vi anser att regeringen hittills inte har agerat tillräckligt starkt för att försvara våra nationella intressen vad gäller skogsfrågor.

Skogssektorn är inte bara är en av våra viktigaste industrinäringar utan också den industrinäring som har störst betydelse för vår landsbygd. Därtill kommer att skogsbruket ju längre upp i landet man kommer spelar en allt viktigare roll för det kombinerade jord- och skogsbruket och dess ekonomi. Det är det som håller våra åkrar, ängar och gårdar öppna som vackra bygder mitt i de skogar som annars täcker nästan hela vårt land. Jordbrukens ekonomi behöver förstärkas för att öka vår självförsörjningsgrad på livsmedel men också för biodiversiteten.

Om och om igen dyker formuleringar från EU-kommissionen upp i olika sammanhang riktade mot det nordiska skogsbruket, som att inte använda plantering av träd som huvudsakligt sätt att förnya skog eller att övergå till så kallat kontinuitetsskogsbruk. Men med de trädslag som helt dominerar i Norden, fru talman, har vi vid det här laget en mycket lång erfarenhet av vad som fungerar väl och vad som inte gör det under våra förhållanden.

Kontinuitetsskogsbruket var till och med förbjudet ett tag, därför att det under lång tid hade visat sig utarma våra skogar. Det är tillåtet i dag, men det vore en onödig omväg till att öka biodiversiteten i svenska skogar att gå tillbaka till kontinuitetsskogsbruk över någon större del av vår skogsmark. Genom att i stället i högre grad lämna representanter för den förra generationen träd nås mycket bättre resultat snabbare.

Fru talman! EU-kommissionen beter sig inte neutralt i skogsfrågor och respekterar varken medlemsländernas rätt att själva besluta om sitt skogsbruk eller ens deras egna kunskaper och erfarenheter. Detta visar tydligt hur viktigt det är att skogsskötsel även i framtiden hålls som en nationell fråga inom EU.

Vad gäller det förslag som EU-kommissionen nu lämnat handlar det alltså om att be om en subsidiaritetsprövning i vissa delar. Man talar om avskogning och om utarmning av skogar.

Beträffande utarmning av skogar - jag tror att det på sina håll också har översatts med "förstörelse" - saknas en definition. Det är inte svårt att se, utifrån vad EU-kommissionen har gjort tidigare, att EU-kommissionen skulle kunna komma att skapa definitioner som innebär att när ett givet skogsparti avverkas anses det utarmat biologiskt, och produkter därifrån skulle sedan inte få säljas. Detta skulle vara ett absurt betraktelsesätt och omöjliggöra vår skogsskötsel och skogsindustri. Det viktigaste är att livsmiljöerna över ett större område inte minskar.

Gentemot EU är Sverige ansvarigt för att se till att de arter som lever i våra skogar också fortsätter att göra det. Vi klarar det bra i dag, och vi behöver inga nya byråkratiska pålagor för att klara det ännu bättre i framtiden. Därför måste inte bara förslaget som nu ligger på bordet utan också kommande liknande förslag från EU-kommissionen som kan användas mot vårt skogsbruk skickas tillbaka med en tydlig not om att de bryter mot subsidiaritetsprincipen - gärna i samverkan med andra skogsländer, inte minst de nordiska och baltiska.

Vi konstaterar att kommissionen nu åter skapar en öppning för att inom ramen för en mycket behjärtansvärd ansträngning, i detta fall att minska avskogningen i fattiga länder, samtidigt ge sig nya verktyg för att styra och byråkratisera hur EU:s medlemsländers skogsägare ska sköta sin skog. Det kan vi inte acceptera.

Om bara uttrycket avskogning lämnas kvar i kommissionens förslag, om avskogning tydligt definieras som att skog avverkas utan att föryngras tillräckligt och därmed övergår i annan markanvändning, eller tyvärr ingen markanvändning, samt om EU:s medlemsländer med nationell statistik får sköta detta gentemot EU och rapportera om hur det ser ut i respektive länder år från år, då skulle vi från Sverigedemokraternas sida kunna acceptera ett förslag till förordning. Men detta är bara början.

Låt mig avslutningsvis säga att vi lever i en tid när enighet inom EU är viktigare än någonsin. För att EU:s länder ska ha en möjlighet att komma igenom den här svåra perioden tillsammans är det nödvändigt att EU-kommissionen börjar respektera maktdelningen bättre mellan medlemsstaternas nivå och den gemensamma på ett helt annat sätt än den visat hittills i skogs- och bioenergifrågor.

En EU-samverkan som nonchalerar medlemsstaternas erfarenheter och kunskaper har inte förutsättningar att lösa de problem vi står inför. Därför anser vi att det är viktigt att säkerställa att det här förslaget omarbetas så att det inte tillåts leda till ökad styrning och byråkratisering av vårt skogsbruk.

Anf. 86 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! I dag debatterar vi subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse.

Fru talman! Jag vill börja med att yrka bifall till utskottets förslag i utlåtandet.

Skogen blir alldeles för polariserad, vilket är något jag brukar återkomma till och kommer att göra även i dag. I tv-programmet Svenska nyheter i fredags lyfte programledaren Kristoffer problematiken gällande artskyddet och talade om att man antingen ska rädda alla kråkor eller utrota alla kråkor, och sedan utbrast han: Kan vi inte bara ha det som vanligt i skogsfrågorna!

Fru talman! Det är en ambition som vi i Liberalerna strävar efter. Kan vi inte bara få ha det som vanligt?

Syftet med förslaget är att minimera EU:s bidrag till avskogning och utarmning av skogar över världen. Vi pratar självklart om virke i världen, i tredjeland, men vi pratar även om kakao, kaffe, palmolja och soja. Sådana produkter har vi inte i Sverige. Det är inte den problematiken man vill åt.

Självklart ska Sverige ha hållbara avverkningar, verka för ett mer varierat skogsbruk och minimera stora kalavverkningar. Men det här är någonting som vi ska klara av på nationell nivå. Varför? Jo, därför att vi har en väldigt bra skogsvårdslag som är anpassad till vår typ av skog. Vi kan lösa och arbeta för de här frågorna på ett mycket gott sätt i Sverige.

Det skulle kunna uppstå problematik, fru talman, med att vi i dag har åkrar som en gång planterades igen. Vi har många igenplanterade åkrar i Småland. En dag kanske vi vill öppna de åkrarna igen, men det står ju skog på dem, så det skulle innebära avskogning om vi behöver mer produktiv jordbruksmark i Småland. I de här tiderna, då vi behöver höja vår livsmedelsberedskap och inte sänka den, måste vi ha det i bakhuvudet.

Vi har även en stor bostadsbrist i vårt land, och frågan kommer upp om var vi ska bygga nya bostadsområden. Många kommuner är inte villiga att bygga på jordbruksmark, vilket är bra, men då behöver vi avskoga för att kunna bygga många bostäder. Också där kan det bli problem.

Vi har ett väldigt gott exempel i Habo hemma i Jönköpings län. Där avskogade man ett område för bostadsbyggande, men man byggde inte bostäder där, utan man flyttade åkerjorden till den avskogade marken och byggde en ny åker där och kunde bygga bostäder där det tidigare var åker. Man gjorde ett byte. Men hur blir det då om vi inte får avskoga vår mark?

Vi behöver även binda mer kol i marken, och även där kan det dyka upp problem när vi vill återväta.

Vi har absolut skyddsvärda skogar som ska bevaras. Vi har våra fjällnära skogar. Vi har vårt Amazonas som vi ska ta hand om. Men jag tror att vi är kloka om vi hanterar de här frågorna nationellt. Därför behöver vi skicka en tydlig signal tillbaka till kommissionen. Det handlar inte om att de ska kasta det här förslaget i papperskorgen, inte alls. Det är ett oerhört bra förslag som gör att vi kan påverka hela vår produktion i världen och specifikt i tredjeland där stor avskogning är ett reellt problem. Det är inte det vi pratar om i dag, utan vi pratar om det svenska skogsbruket som är en nationell angelägenhet.

Vi behöver putta på kommissionen här mot att justera sitt förslag och uppmana dem att tänka lite längre och göra skillnad på regnskog och en liten planterad åker i Småland. Syftet med förslaget är att minimera EU:s bidrag till avskogning och utarmning av skogar i länder där det verkligen är akut. När det gäller Sverige vill jag uttrycka: Kan vi inte bara få ha det som vanligt?

Anf. 87 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Jakob Olofsgård säger: Kan vi inte bara ha det som vanligt? Då tänker jag att det som har varit vanligt alldeles för länge är att regnskogarna utarmas, avverkas och avskogas. Det har varit vanligt. Jag vill inte, och Miljöpartiet vill inte, att det ska vara som vanligt. Vi vill ha förändring och förbättring.

Att vi måste sluta avverka regnskogarna är inte bara för att vi tycker att det är fint med regnskogsarter, djur och växter, utan det här är en av de mest avgörande frågorna för klimatet. Det kom också IPCC med i sin rapport nyligen, alltså att skydd av skogar mot avskogning är en oerhört viktig sak.

Kan man inte bara ha det som vanligt? Jag vill fråga Jakob Olofsgård: Är det möjligt med business as usual om vi ska klara klimatkrisen? Är det möjligt att inte påverka svenskt skogsbruk alls om vi ska klara klimatpolitikens mål?

Anf. 88 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Tack, Maria Gardfjell, för frågan!

Jag vill tydliggöra vad debatten i dag handlar om. Den handlar inte om regnskogarna primärt, utan den handlar om de svenska skogarna. Svaret är självklart att våra svenska skogar är en del av klimatet och påverkar detta.

Jag greppar inte riktigt frågeställningen, för jag tyckte att jag var tydlig i mitt anförande med att vi måste skilja på de här två sakerna. Den ena är att vi i Sverige har ett skogsbruk och en skogsvårdslag som jag tror att ledamoten också tycker är väldigt bra och god - delar av den i alla fall, hoppas jag - som vi behöver jobba med och säkert kan förbättra i mångt och mycket och därmed göra gott för klimatet i Sverige. Den andra är att den här frågan handlar om att man vill rikta sig till tredjeland när det gäller produkterna som tillverkas där och det som vi importerar till vårt land.

Det är det som det här handlar om och inte om våra småländska igenväxta åkrar som vi kan behöva öppna igen för att producera mer mat till vårt land.

Anf. 89 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Först vill jag ändå hävda att om man i dag avverkar en granskog som planterades på en åker på 50-talet för att göra ett trädjordbruk, nya betesmarker eller liknande skulle det inte betraktas som avskogning över huvud taget. Men det kan ju vara en fråga att sätta sig in i lite mer.

Jag skulle vilja säga att om vi ska kräva av andra länder att de ska leva upp till krav som vi vill se i EU måste vi naturligtvis själva kunna leva upp till de kraven. Det handlar om rim och reson i handel och politik i världen. Vi kan inte ställa högre krav på andra än de vi själva lever upp till.

Samtidigt kan man fråga sig om inte vi i Sverige tror att vi ska kunna leva upp till krav om att inte ägna oss åt storskalig avskogning och om att bedriva hållbart skogsbruk. Tror vi inte att vi kan anpassa våra skogsvårdslagar och regler så att vi kan klara av att sköta vårt skogsbruk på ett sätt som är rimligt och jämförbart med de krav vi ställer på Brasilien och andra länder om att inte skövla sina regnskogar?

Anf. 90 Jakob Olofsgård (L)

Fru talman! Tack, ledamoten, för ett återupprepande av samma fråga!

Vi har bra möjligheter att jobba och arbeta med skogen i vårt land. Vi är inte i samma situation som när det gäller regnskogarna.

Att jag uttrycker mig som att vi bara skulle vilja ha det som vanligt igen har nog mycket att göra med den polarisering som Miljöpartiet har varit med och skapat. Man har under den här mandatperioden och mandatperioden före skapat en osäkerhet i skogsfrågorna, vilket har lett till den här polariseringen. Av just den anledningen, att Miljöpartiet är en del av den polarisering vi ser i just skogsfrågorna och som vi inte önskar, använder jag det uttrycket. Det är därför vi liberaler nu är i en väldigt smal mitt, och det blåser väldigt i den skogen just nu. Men vi är tydliga med att vi inte vill ha mer polarisering i frågan, utan vi vill sunt kunna resonera tillsammans.

Anf. 91 Kjell-Arne Ottosson (KD)

Fru talman! Jag har hastigt och lustigt blivit inkastad i debatten i stället för min kollega Magnus Oscarsson. Jag har dessutom suttit ute i kammarfoajén i ett digitalt möte med Miljömålsberedningen och har därför inte hört vad som har sagts i debatten.

Det här handlar om en subsidiaritetsprövning. EU-fördraget är väldigt tydligt; det innehåller ingenting om våra skogar. Alltså ska EU inte hålla på och bry sig om och detaljreglera när det gäller våra skogar. Skogen är nationell kompetens och ska så vara.

Den detaljreglering som vi noterar att EU gång på gång försöker implementera måste vi stoppa. Därmed har vi varit väldigt tydliga gentemot regeringen. Varenda gång vi har överläggning om skogsfrågor vill vi få in ståndpunkten att skogen är nationell kompetens. Vi vill ha in det varenda gång, för att verkligen ha hängslen och livrem. Vi har nämligen sett att regeringen inte alltid har levererat. Vi har noterat att regeringen har uteblivit från möten med likasinnade skogsländer inom EU. Vi har också noterat att man har låtit bli att skriva under brev som likasinnade länder inom EU har skrivit. Det gör mig lite bekymrad. Därför måste vi markera.

Fru talman! Som jag sa i en debatt före jul är avskogning verkligen inget problem i svensk kontext. Vårt stora problem på landsbygden är att den håller på och växer igen. Det är vår utmaning.

Det här gäller som sagt en subsidiaritetsprövning. Det är det som vi ska diskutera. Vi står bakom att vi ska lämna ett motiverat yttrande, eftersom det här är att gå för långt. Det är inte förenligt med subsidiaritetsprincipen.

Anf. 92 Peter Helander (C)

Fru talman! Jag yrkar bifall till miljö- och jordbruksutskottets förslag i utlåtandet.

Normalt skulle vi kanske inte ens ha en debatt om det här ämnet. Men det är ändå ett viktigt ämne att diskutera. Det beror på att många av oss anser att kommissionen tar sig för stora friheter gentemot den svenska skogspolitiken och sättet på vilket vi sköter vår skog. Vi har sett att det under hösten har kommit och att det kommer att komma ett stort antal förslag som gäller vår skogspolitik.

Alla håller med om att skogspolitiken är en nationell angelägenhet. Men kommissionen och EU går omvägen via klimatpolitiken för att påverka svensk skogspolitik. Det är det som är problemet.

Man skulle kunna tänka sig att det är bra att ha en gemensam syn på hur vi ska sköta skogen. Problemet är att vi inte har en gemensam skog. Skogen ser inte likadan ut i Europa. Den ser inte likadan ut i Italien, Spanien, Tyskland eller Frankrike som den gör i Sverige och Finland. 70 procent av Sveriges markyta är skog. Kommissionären som handlägger de här frågorna kommer från ett land där man har 17 procent skog. Borde inte den kommissionären först se till att hans eget land återskapar skogarna innan han kräver att vi i Sverige inte ska få bruka våra skogar?

På hundra år har vi fördubblat skogen i Sverige. Vilket annat land har gjort det? Vi har bra koll. Vi har skogstaxering på våra skogar, vi sköter våra skogar och vi återplanterar.

Just det här förslaget handlar om avskogning. Jag tror inte att någon av oss här i kammaren tycker att det är fel att stoppa avskogningen i Sydamerika och Sydostasien. Men visa av erfarenhet när det gäller hur kommissionen tolkar sina egna förslag är vi många som tror att det här kommer att bli ett slag mot svenskt skogsbruk.

Kanske inte i den här texten men i andra texter som gäller avskogning kan vi läsa att man kommer att lägga energi på att vi inte ska få avverka skogen på det sätt som vi gör i dag. Det är klart att kalavverkning påverkar skogen. Ingen säger att den inte gör det. Men man måste se till helheten, se det i ett hundraårsperspektiv och se på det på landskapsnivå.

Vi avverkar mindre än 1 procent av den svenska skogen per år. Vi som vistas i skogen ser också att det inte är kalhyggen överallt. Kalhyggena i Sverige ligger generellt sett på 4-5 hektar. Det kan vara svårt att veta hur stort 4-5 hektar är. Det är mindre än Kungsträdgården. Sedan säger till exempel Sveaskog att de har enstaka avverkningar uppe i Norrland på 20 hektar. Men det är inte den bilden som målas upp. Det målas upp en bild av att vi i Sverige också kalhugger våra skogar, vilket inte är sant.

Vilka tolkningar som går igenom kommer att få stor betydelse för det svenska skogsbruket framöver. Ingen av oss tycker som sagt att det är märkligt att vi stoppar avverkning av regnskogarna eller åtminstone kräver att man återförskogar regnskogarna. Men det har ingenting med svenskt skogsbruk att göra.

Anf. 93 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Peter Helander säger att kommissionen går omvägen över klimatpolitiken för att komma åt Sveriges skogar, eller något liknande.

I själva verket är arbetet med avskogning en viktig del i klimatpolitiken. I Glasgow lovade över 100 länder att stoppa avskogningen före 2030. EU finns med i den gruppen. Många av EU:s medlemsländer, däribland Sverige, har också skrivit under det avtal som slöts vid klimattoppmötet i Glasgow.

Om jag känner Centerpartiet rätt är det ett parti som ändå står relativt nära Miljöpartiet när det kommer till vikten av att uppnå det vi kommit överens om i Parisavtalet och i fråga om klimatmålen. Menar Peter Helander på allvar att klimatpolitiken i EU och globalt inte på något sätt får påverka svenskt skogsbruk?

Anf. 94 Peter Helander (C)

Fru talman! Tack, ledamoten Gardfjell, för frågan! Jag svarar nej. Problemet är att kommissionen har gått vilse i hur man bäst tar hand om klimatet. Vi använder vår skog för att ersätta fossila produkter och processer. Varför tar kommissionen inte hänsyn till det? Om man ska ta klimathotet på allvar måste man ha ett helhetsperspektiv och se vad hela outputen är.

Att Sverige och EU inte står bakom avskogning i Sydamerika och Sydostasien är en självklarhet. Men i Sverige har vi inget problem med avskogning. Vi återplanterar och sköter våra skogar, och vi har dubbelt så mycket skog i dag som för hundra år sedan. Jag kan hålla med ledamoten Gardfjell om att det är viktigt att vi klarar av Parisavtalet. Men här tar kommissionen inte hänsyn till alla parametrar, och jag tycker att det är otroligt synd att man inte gör det. Man glömmer bort den ena delen när det gäller att bekämpa klimathotet.

Jag vet inte riktigt vad det beror på, men kommissionen har ett beslutsunderlag. När jag har talat med WWF, vilket även ledamoten Gardfjell gjort, har de sagt att de inte driver sin politiska kampanj i Sverige längre, utan de driver den på EU-nivå. Det är så de kan komma åt Sveriges skogspolitik. Det här säger WWF öppet till mig. De har stor makt och kan säkert påverka kommissionen.

En annan sak handlar om hur Sverige rapporterar hur mycket skog vi skyddar. Ledamoten Gardfjell och jag har ofta pratat om att Sverige inte rapporterar på samma sätt som andra EU-länder. Om vi gjorde det skulle vi gå från att skydda minst skog i EU till att kanske skydda mest. Denna parameter har kommissionen inte tagit till sig. När vi har träffat kommissionärerna har vi märkt att de inte förstår detta.

Anf. 95 Maria Gardfjell (MP)

Fru talman! Peter Helander säger att vi inte har någon avskogning i Sverige och att vi i Sverige inte har de problem som finns i regnskogarna. Vad en förordning som denna säger, som ju är ett slags due diligence-princip, är att de krav som vi ställer på till exempel Brasilien om att de inte får avskoga regnskogarna ska vi själva också leva upp till.

Men om vi inte har problem med avskogning eller allvarliga deforestations, som anges här, undrar jag varför det är ett problem för Sverige. Varför kan inte Centerpartiet säga att man inte ska överdriva hur regelverket kommer att påverka Sverige? Hur kan det komma sig att Centerpartiet hävdar att vi måste säga nej till detta med hänvisning till svenskt skogsbruk om vi nu inte har dessa problem? Jag får inte denna matematik att gå ihop, fru talman.

Jag tycker att det här med svenskt skogsbruk börjar likna överdriven nationalism. Vi är ett land i EU. Vi måste leva upp till EU:s klimat- och miljölagstiftning. Vi måste på ett seriöst sätt lyfta fram kunskap och synpunkter för att förbättra lagstiftningen i EU. Men om man står här och bara säger nej kommer det bara att leda till att andra länder definierar åt oss hur lagstiftningen ska se ut. Det blir inte bättre, fru talman.

Anf. 96 Peter Helander (C)

Fru talman! Tack för synpunkterna, ledamoten Gardfjell!

Subsidiaritetsprövning av kommissionens förslag till förordning om utsläppande på unionens marknad och export från unionen av vissa råvaror och pro-dukter som är förknip-pade med avskogning och skogsförstörelse

Jag hävdar att EU gör fel. Om vi ska bekämpa klimathotet måste vi se det här som en helhet. Ledamoten Gardfjell vet precis som jag att EU har synpunkter på hur vi i Sverige brukar vår skog. Det kommer att innebära en begränsning. Det gäller inte bara detta förslag, utan det blir konsekvensen av många andra förslag där de har synpunkter på hur vi ska bruka vår skog. Det gör att vi inte kan använda skogen för att bekämpa klimathotet. EU missar hela poängen.

Andra länder ska inte bestämma det här. Visst kan man sätta nivåer, men man ska inte detaljreglera på det sätt som EU nu gör. Att detaljreglera länderna är EU mästare på. Vi kan inte ha det så.

När Skogsstyrelsen för ett tag sedan höll sin årskonferens för skogsprogrammet talade en tjänsteman om att hela EU måste ha samma ordning. Han var från Portugal. Jag förstår att han har en annan syn på skogen. Det går inte att jämföra skogen i Portugal med skogen i Sverige och Finland. Vi kan inte ha en gemensam detaljreglering som styr över alla länder. Om vi ska reglera detta måste det göras på ett övergripande plan, och länderna själva måste få sköta den egna skogspolitiken.

Anf. 97 Mats Nordberg (SD)

Fru talman! Jag ber om ursäkt, men jag glömde att yrka bifall till utskottets förslag. Jag vill gärna göra det eftersom det var så stor enighet bakom förslaget.

Överläggningen var härmed avslutad.

(Beslut fattades under § 17.)