dp 21 Rådspm - Eurojust

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2007/08:8975 Till p. 1 och p. 3 (Rättsliga och inrikes frågor)Från Justitiedepartementet

Till p. 1 och p. 3 (Rättsliga och inrikes frågor)Från Justitiedepartementet
Promemoria

2007-11-26

Justitiedepartementet

Åklagarenheten

Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor)den 6-7 december 2007

Dagordningspunkt 21

Antagande av rådsslutsatser angående meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om Eurojusts och det europeiska nätverkets roll i bekämpningen av organiserad brottslighet och terrorism i EU

Dokument: har ännu inte presenterats något inför rådsbehandlingen.

Tidigare dokument:
15176/07 EUROJUST 61 EJN 36 COPEN 159 (bifogas)
14253/07 EUROJUST 56 EJN 30 COPEN 145 (Meddelande från kommissionen till rådet och Europaparlamentet om Eurojusts och det europeiska nätverkets roll i bekämpningen av organiserad brottslighet och terrorism i EU)

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Nej
Bakgrund
EU:s åklagarsamarbete, Eurojust, inrättades 2002. I Haagprogrammet uppmanade Europeiska rådet kommissionen att överväga en eventuell vidareutveckling av Eurojust. I rådets slutsatser från juni 2007 uppmanades kommissionen att lägga fram ett meddelande om framtiden för Eurojust och det europeiska rättsliga nätverket.

Kommissionen redovisar i sitt meddelande läget vad gäller införlivandet av Eurojustbeslutet samt lämnar förslag till möjliga förbättringar av Eurojustsamarbetet på kort och lång sikt.

Vid rådets möte i Bryssel den 6-7 december 2007 ska rådet anta slutsatser angående kommissionens meddelande. Utkastet till rådsslutsatser består av 11 punkter, i vilka bl.a. medlemsstaterna uppmanas att överväga hur Eurojust och de nationella medlemmarnas roller kan stärkas.
Närmare om kommissionens meddelande
Kommissionen uppger att en genomgång av medlemsstaternas införlivande av Eurojustbeslutet visar på skillnader mellan staterna när det gäller i vilka delar och hur man har implementerat beslutet. Av genomgången framgår att de nationella medlemmarna sällan har befogenheter gentemot myndigheterna i hemlandet. Som exempel anges att många nationella medlemmar saknar befogenhet att begära att den nationella myndigheten ska inleda en förundersökning. När det gäller rättsliga befogenheter, dvs. befogenheter att besluta om utredningsåtgärder, uppges att fler än hälften av de nationella medlemmarna har kvar sådana befogenheter i hemlandet, men att dessa utnyttjas i mycket begränsad utsträckning. Medlemsstaternas informationsutbyte med de nationella medlemmarna är enligt kommissionen också ett område som skulle kunna utvecklas ytterligare och där inte alla medlemsstater fullt ut fullgör sina skyldigheter.

Kommissionen lämnar bl.a. förslag på hur de nationella medlemmarnas befogenheter skulle kunna utökas. Kommissionen anser här att det är nödvändigt att fastställa en gemensam miniminivå och att det bör övervägas om den nationella medlemmen, tillsammans med den nationella rättsliga myndigheten, bör få befogenheter att vid behov eller i brådskande fall kunna ta emot och överlämna framställningar från nationella domstolar och se till att en sådan framställan genomförs. Det föreslås också bl.a.

att den nationella medlemmen bör kunna föreslå att den berörda åklagaren eller domaren vidtar särskilda undersökningsåtgärder beträffande specificerade gärningar.

Kommissionen uppger att den på längre sikt kommer att överväga hur man inom ramen för en ny rättslig grund kan ge de nationella medlemmarna större befogenheter och särskilt ge dem en ökad roll när det gäller att
- inleda brottsmålsförfaranden, särskilt mot överträdelser som skadar EU:s ekonomiska intressen,
- inrätta och delta i gemensamma utredningsgrupper samt
- vidta specifika undersökningsåtgärder.

Kommissionen anser att även kollegiet bör få större befogenheter och uppger att man på längre sikt, inom ramen för en ny rättslig grund, avser att överväga om kollegiet ska kunna
- avgöra kompetenskonflikter mellan medlemsstaterna och konflikter om tillämpningen av instrumenten för ömsesidigt erkännande,
- inleda undersökningar i en medlemsstat och föreslå att åtal väcks på dess territorium samt involveras i specifika undersökningsåtgärder samt
- inleda brottsundersökningar på europeisk nivå, särskilt om sakförhållandena i samband med överträdelser som skadar unionens ekonomiska intressen.

Kommissionen lämnar också förslag vad gäller det europeiska rättsliga nätverket. Kommissionen ser här möjligheter till förbättringar genom att nätverkets nationella kontaktpunkter även ges ställning som nationella kontaktpersoner för den nationella medlemmen i Eurojust.

Kommissionen uppger slutligen att Eurojusts samarbete med Europol bör stärkas och informationsutbytet förbättras. Dessutom bör samarbetet med OLAF (Europeiska byrån för bedrägeribekämpning) och Frontex förstärkas.

Rättslig grund och beslutsförfarande
-------------------------
Svensk ståndpunkt
Sverige kan ställa sig bakom de av ordförandeskapet föreslagna rådsslutsatserna om kommissionens meddelande.

Eurojust, som tillkommit på initiativ av bl.a. Sverige, är en väl fungerande myndighet som har en mycket viktig roll i bekämpandet av grov och ofta organiserad internationell brottslighet. Det finns dock utrymme för att ytterligare effektivisera Eurojustsamarbetet. Sverige bör därför aktivt delta i det reformarbete beträffande Eurojust som nu påbörjas. Det är bl.a. angeläget att alla medlemsstater förser sina nationella medlemmar med sådan nationell behörighet att de kan utföra sina uppgifter vid Eurojust så effektivt som möjligt. Kommissionens meddelande är välkommet och utgör ett värdefullt bidrag till detta arbete.
Europaparlamentets inställning
Parlamentet har inte yttrat sig.
Förslaget
Utkastet till rådsslutsatser består av 11 punkter. Innehållet i dessa punkter är bl.a. följande.

Rådet välkomnar kommissionens meddelande och uttrycker uppskattning för den pragmatiska analys som gjorts på basis av den positiva inverkan som fem år med Eurojustbeslutet har haft på det rättsliga samarbetet inom Europa.

Rådet stödjer fullt ut kommissionens tillvägagångssätt för att utvärdera implementeringen av Eurojustbeslutet med avsikt att föreslå en framtida utveckling av Eurojust, vilket inkluderar förhållandet till EJN (Europeiska rättsliga nätverket) och andra aktörer inom och utanför EU.

Rådet understryker vikten av de praktiska och operativa erfarenheter som Eurojusts fem första år har gett. Rådet anser att det är värdefullt att dessa erfarenheter tas med i bedömningen av behovet av fortsatt utveckling och förbättring av Eurojust och EJN.

Rådet noterar att medlemsstater inte fullt ut och inte heller på ett likvärdigt sätt har implementerat Eurojustbeslutet, vilket leder till att det finns en obalans mellan medlemmarna när det gäller deras möjligheter att fullgöra sina uppgifter på ett effektivt sätt.

Rådet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheterna att överväga ytterligare sätt för att stärka Eurojust i syfte att göra de nationella medlemmarna och kollegiet mer operativa. Lösningar för att klargöra Eurojusts och EJN:s roller bör dras upp för att undvika överlappning och dubbelarbete och för att stärka banden mellan Eurojust, EJN och de nationella myndigheterna.

Rådet uppmanar medlemsstaterna att undersöka möjligheten att använda artikel 9 i Eurojustbeslutet så att nationella medlemmar kan inta en proaktiv och effektiv roll för att underlätta samarbete och samordning när det gäller gränsöverskridande undersökningar av grova brott samtidigt som de nationella systemen respekteras.

Rådet anser att man fortsatt bör fundera på att förstärka kollegiets operativa kapacitet i samarbetet med de nationella myndigheterna.

Rådet uppmärksammar vikten av att säkerställa ett mer effektivt informationsflöde från medlemsstaterna till Eurojust och efterlyser en analys av möjliga lösningar som skulle möjliggöra en förbättrad, systematisk, strukturerad och omfattande överföring av information.

Rådet delar kommissionens uppfattning att relationerna mellan Eurojust, Europol, OLAF och andra relevanta motsvarigheter på det straffrättsliga området bör förstärkas.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
De föreslagna rådsslutsatserna föranleder inte någon lagstiftning.
Ekonomiska konsekvenser
De föreslagna rådsslutsatserna medför inte några budgetära konsekvenser.
Övrigt
-----------------

Bilagor (51)