dp 23 Rådspm - övervakningsorder

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2007/08:8977 Till p. 1 och p. 3 (Rättsliga och inrikes frågor)Från Justitiedepartementet

Till p. 1 och p. 3 (Rättsliga och inrikes frågor)Från Justitiedepartementet
Rådspromemoria

2007-11-22

Justitiedepartementet

Enheten för brottmålsärenden och

internationellt rättsligt samarbete (BIRS)

Rådets möte (rättsliga och inrikes frågor) den 6-7 december 2007

Dagordningspunkt 23

Rambeslut om en europeisk övervakningsorder

Dokument:
Något rådsdokument har inte presenterats.

Tidigare dokument:
- KOM (2006) 468 slutlig (KOM:s förslag)
- Fakta-PM 2006/07:FPM34 Justitiedepartementet
- 12494/07 COPEN 123 REV 1 (dok. i samband med riktlinjedebatt i rådet den 18 september)

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden:
Behandlad vid samråd med EU-nämnden den 14 september. Information har lämnats till justitieutskottet den 1 mars och den 13 september.
Bakgrund
Kommissionen lade i augusti 2006 fram ett förslag till rambeslut om en europeisk övervakningsorder. Syftet med rambeslutet är att EU-medborgare eller personer med hemvist i annat EU-land inte i lika stor utsträckning som i dag ska behöva sitta häktade i rättegångslandet i avvaktan på rättegång, utan kunna återvända till sitt hemland och där övervakas. Förslaget innebär att den misstänkte kan åläggas vissa skyldigheter i anslutning till verkställigheten i hemviststaten, t.ex. förbud mot vistelse på vissa platser, anmälningsskyldighet till en viss myndighet och inlämnande av pass och andra resedokument (reseförbud). Myndigheterna i den misstänktes hemviststat ansvarar för övervakningen av den misstänkte och är skyldig att rapportera eventuella överträdelser till den utfärdande myndigheten, som vid behov kan besluta att den misstänkte ska frihetsberövas och överföras till den utfärdande staten. Strikta tidsfrister för beslutsfattande gäller. Förslaget innebär i stort en skyldighet för den verkställande staten att erkänna och verkställa en övervakningsorder i enlighet med principen om ömsesidigt erkännande. Det föreslås emellertid vissa vägransgrunder.

Vid inledande förhandlingar under våren 2007 framkom att en majoritet av medlemsstaterna, däribland Sverige, ställde sig positiva till syftet med rambeslutet, även om man såg problem med det föreliggande förslaget. Förslaget var föremål för en riktlinjedebatt i rådet den 18 september. Medlemsstaterna gav då rådet i uppdrag att omarbeta förslaget till rambeslut med utgångspunkt i följande riktlinjer.

- En europeisk övervakningsorder ska bygga på principen om ömsesidigt erkännande. Särdragen i MS rättssystem ska tas i beaktande när det gäller förutsättningar och villkor för utfärdande av en europeisk övervakningsorder. Den utfärdande MS diskretion bör dock begränsas så att samarbetet mellan MS blir enkelt, snabbt och effektivt.

- Man bör skapa flexibla regler för erkännande och verkställighet av en europeisk övervakningsorder och därvid ta i beaktande det grepp och de lösningar som återfinns i rambeslutet om erkännande och övervakning av villkorliga och alternativa påföljder.

Dock bör de båda rambesluten hållas isär då de rör olika faser i rättegångsförfarandet och dessutom befinner sig på olika stadier i förhandlingarna.

Syftet med behandlingen är att ordförandeskapet vill informera om det pågående arbetet med förslaget.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Den rättsliga grunden för rambeslutet är artiklarna 31 och 34.2 b i fördraget om Europeiska unionen. Beslut fattas i rådet med enhällighet efter att ha konsulterat Europaparlamentet.
Svensk ståndpunkt
Sverige är fortsatt positivt till ett instrument på området och till syftet bakom detsamma. Detta är dock en ren informationspunkt som Sverige inte har någon anledning att ha någon synpunkt på.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet har inte yttrat sig än.
Förslaget
Se ovan under bakgrund.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Enligt 24 kap. 1 § rättegångsbalken får en person under vissa förutsättningar häktas om han eller hon på sannolika skäl är misstänkt för ett brott, för vilket är föreskrivet fängelse i ett år eller mer. En person som saknar hemvist inom riket får dock häktas oberoende av vilken påföljd som är föreskriven för brottet om det finns risk för att han genom att bege sig från riket undandrar sig lagföring eller straff (flyktfara), enligt 24 kap. 2 § andra punkten rättegångsbalken. I 25 kap. rättegångsbalken finns bestämmelser om icke frihetsberövande alternativ till häktning. De alternativa tvångsmedel som kan åläggas en person i Sverige är dels reseförbud (förbud att utan tillstånd lämna anvisad vistelseort), dels anmälningsskyldighet (skyldighet att under vissa tider anmäla sig hos polisen). Reseförbud och anmälningsskyldighet meddelas av åklagaren eller rätten. Dessa tvångsåtgärder får beslutas var för sig, men kan även kombineras. I sådana fall där rätten meddelat beslutet ska rätten utsätta den tid inom vilken åtal ska väckas och denna tid får inte bestämmas längre än vad som är oundgängligen erforderligt för förundersökningens slutförande. Har beslutet om tvångsmedlet meddelats av åklagare ska åtal väckas inom en månad. Rätten får besluta om förlängning av utsatt tid för väckande av åtal.

Det finns idag inte någon svensk lagstiftning angående övertagande och verkställighet av ett utländskt beslut om icke frihetsberövande alternativ till häktning och anhållande. Det finns inte heller några bestämmelser om att överföra ett svenskt beslut om reseförbud eller anmälningsskyldighet till ett annat land. Genomförande av rambeslutet kommer således att kräva ny lagstiftning.

Ekonomiska konsekvenser
Det är i dagsläget inte möjligt att närmare bedöma vilka budgetära konsekvenser förslaget kan få men det torde kunna konstateras att förfarandet inte kommer att användas ofta.

Eventuella budgetära konsekvenser, såväl nationella som inom EU, ska finansieras genom omprioriteringar inom befintlig budgetram.
Övrigt
-
_________________

Bilagor (51)