dp. 3 RådsPM arbetstid

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2007/08:8980 Till p. 2 och p. 5–7 (Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor)

Till p. 2 och p. 5–7 (Sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor)
Rådspromemoria

2007-11-21

Arbetsmarknadsdepartementet
Enheten för arbetsrätt och arbetsmiljö

Rådets möte (EPSCO) den 5 december 2007

Dagordningspunkt 3

Rubrik: Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv med ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.

Dokument:

- Inför Coreper har dok. 15358/07 presenterats. Dok. inför rådsmötet har ännu inte inkommit.

-9554/05 Kommissionens ändrade förslag

Tidigare dokument: Rådspromemoria av den 24 september 2004, Fakta-PM Näringsdepartementet 2004/05:FPM25, Rådspromemoria av den 26 november 2004, Rådspromemoria av den 19 maj 2005, Fakta-PM Näringsdepartementet 2004/05:FPM76, Rådspromemoria av den 25 november 2005, Rådspromemoria av den 22 maj 2006, Rådspromemoria av den 23 oktober 2006.

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: den 1 mars 2004, den 1 oktober 2004, den 3 december 2004, den 25 februari 2005, den 2 december 2005, den 31 maj 2006 samt den 27 oktober 2006.
Bakgrund

Direktivet om arbetstidens förläggning i vissa avseenden
Europeiska unionens råd antog den 23 november 1993 direktiv 93/104/EG om arbetstidens förläggning i vissa avseenden. Direktivet genomfördes i Sverige genom ändringar i arbetstidslagen vilka trädde i kraft den 23 november 1996. Direktivet omfattar bl.a. regler om dygnsvila, raster, veckovila och veckoarbetstidens längd. Den genomsnittliga veckoarbetstiden inklusive övertid får enligt direktivet uppgå till högst 48 timmar i veckan. Direktivet tillämpningsområde vidgades genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/34/EG om ändring av rådets direktiv 93/104/EG för att täcka sektorer och verksamheter som inte omfattas av det direktivet.

Direktiven ersattes den 2 augusti 2004 genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden. Artikelnumren kom därvid att ändras. Artiklar i denna promemoria hänför sig till det nya direktivet.

Enligt art. 6 b får den genomsnittliga veckoarbetstiden inte överstiga 48 timmar. Av art. 16 b framgår att medlemsstaterna får föreskriva en beräkningsperiod om högst fyra månader över vilken denna veckoarbetstid får genomsnittsberäknas. Beräkningsperioden kan dock utsträckas genom lag (till högst sex månader) eller kollektivavtal (till högst tolv månader).

Av art. 22.1 framgår att en medlemsstat kan välja att inte tillämpa art. 6 utan tillåta enskilda arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om längre genomsnittlig veckoarbetstid än 48 timmar, s.k. opt-out. För att längre genomsnittlig veckoarbetstid än 48 timmar ska vara tillåten krävs alltså arbetstagarens medgivande.

Vidare krävs att medlemsstaten respekterar de allmänna principerna om skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet och vidtar vissa i artikeln angivna åtgärder som behövs för att se till att den enskilde ges ett visst skydd.

Enligt direktivet 93/104/EG skulle två av direktivets regler utvärderas senast i november 2003. Reglerna avser dels en möjlighet att genom nationell lagstiftning tillåta individuella överenskommelser mellan enskilda arbetstagare och arbetsgivare om avvikelser från regeln om maximalt 48 timmars arbetsvecka, s.k. opt-out, dels en möjlighet att genom lagstiftning och kollektivavtal tillåta genomsnittberäkning av de 48 timmarna per vecka under en period av maximalt tolv månader.

EG-domstolen fann i den så kallade Simap-domen C-303/98 som bl.a. rörde definitionen av arbetstid att jourtid ska betraktas som arbetstid i direktivets mening. Sedermera har domstolen i målet Jaeger C-151/02 bl.a. bekräftat Simap-domslutet. Där förtydligades också rättsläget i det att domstolen fann att jour ska betraktas som arbetstid även om arbetstagaren kan sova under jourtiden. Det avgörande är enligt domstolen om arbetstagaren befinner sig på en av arbetsgivaren anvisad plats och står till arbetsgivarens förfogande. Domen innebär vidare att kompensationsledighet vid avvikelse från direktivets viloregler ska läggas ut omedelbart efter det aktuella arbetspasset.

Inför utvärderingen av de nyss nämnda två reglerna framkom det att de flesta medlemsstater ansåg att Simap-domen innebar allvarliga problem och att kommissionen borde behandla också denna fråga i samband med den översyn av direktivets utformning som skulle ske avseende de två regler som berörts ovan.

Kommissionen presenterade 2004 ett förslag till ändringar i arbetstidsdirektivet. Det kunde inte uppnås enighet i rådet avseende detta förslag.

Europaparlamentet antog den 11 maj 2005 en resolution rörande direktivet. Resolutionen innehåller förslag till förändringar i kommissionens förslag på en rad punkter. När det gäller frågan om opt-out innehåller resolutionen krav på utfasning inom tre år från direktivets ikraftträdandetidpunkt.

Kommissionen antog den 31 maj 2005 ett ändrat förslag till direktiv. Förslaget innebär jämfört med det tidigare förslaget förändringar på en rad punkter och tillmötesgår helt eller delvis ett antal av de förslag som Europaparlamentet lagt i sin resolution.

Avseende nyckelfrågorna i förhandlingen innebär förslaget att

den tillåtna längsta period över vilken genomsnittsberäkning av veckoarbetstid kan tillåtas genom lagstiftning förlängs från maximalt sex till tolv månader,
det avseende frågan om jourtid förtydligas att inaktiv jourtid inte ska få betraktas som vilotid vid beräkning av vilotid enligt art 3 och 5,
det avseende frågan om kompensationsledighet införs en regel om att kompensationsledighet ska läggas ut inom en rimlig tid efter avslutat arbetspass vilken ska fastställas i kollektivavtal eller nationell lagstiftning,
det avseende frågan om möjligheten till s.k. opt-out införs en begränsning enligt vilken en medlemsstat enligt huvudregeln får använda sig av opt-out (med stöd av kollektivavtal eller lag) endast under en period om tre år efter det datum då direktivet ska vara genomfört, med vissa möjligheter till förlängning.

I förhandlingarna i rådet har kompromisslösningar uppnåtts gällande de flesta frågor förutom frågan om s.k. opt-out där blockerande minoriteter mot såväl bevarande som avskaffande av möjligheten fortfarande finns. Vissa andra, mindre, utestående frågor finns också kvar.

Med utgångspunkt i det kompromissförslag som lades fram av det finska ordförandeskapet har det nuvarande ordförandeskapet inför EPSCO den 5 december återupptagit förhandlingarna på basis av ett något justerat kompromissförslag. Den mest betydande skillnaden är att det nu aktuella förslaget inte innehåller någon skrivning om utfasning av direktivets s.k. opt-out från begränsningen av veckoarbetstiden (se vidare nedan under Förslaget).
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 137 (2) – Kvalificerad majoritet, medbeslutande.
Svensk ståndpunkt
Det är mycket angeläget att de problem som uppstått som en följd av Simap- och Jaeger-fallen kan lösas. Regeringen stödjer ordförandelandets försök att nå en politisk överenskommelse vid EPSCO på basis av det presenterade kompromissförslaget 15358/07.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet antog den 11 maj 2005 en resolution (P6_TA-PROV(2005)0175) om förslaget till direktiv avseende vissa aspekter av organisering av arbetstid. Resolutionen innehåller på en rad punkter förslag till lösningar som avviker från kommissionens förslag. Här kan främst nämnas att möjligheten till opt-out från 48-timmarsregeln enligt resolutionen skall avskaffas med viss övergångsperiod på upp till 36 månader.
Förslaget
Det förslag som är aktuellt inför EPSCO bygger som nämnts på det kompromissförslag som det finska ordförandeskapet lade fram för ett år sedan. Skillnaden är att det nu aktuella förslaget inte innehåller någon skrivning om utfasning av direktivets s.k. opt-out från begränsningen av veckoarbetstiden. Huvuddelarna av det nu aktuella förslaget i övrigt är som följer:

- Inaktiv del av jourtid ska inte räknas som arbetstid, om inte annat bestäms i lag eller kollektivavtal. Inaktiv del av jourtid får inte inräknas i vila, om inte annat bestäms i lag eller kollektivavtal.

- Kompensationsledighet för avbruten vila ska förläggas inom en rimlig tid efter avslutat arbetspass. Vad rimlig tid innebär bestäms nationellt, i lag eller kollektivavtal.

- Beräkningsperioden för maximal veckoarbetstid kan även i lag förlängas till tolv månader, efter hörande av arbetsmarknadens parter.

- Det fastslås att begränsningen av veckoarbetstid till 48 timmar är huvudregeln och att möjligheten för medlemsländer att avvika från denna huvudregel (opt-out) ska följa av de ländernas särskilda behov.

- Om medlemsländerna använder sig av denna opt-out, ska man inte ha möjlighet att i lag förlänga beräkningsperioden för genomsnittlig maximal veckoarbetstid till tolv månader. Då är gränsen sex månader.

- Inom tre år efter genomförandetidpunkten för det nya direktivet ska de länder som använder opt-out informera kommissionen om skälen för detta, vilka sektorer som berörs m.m. De länder som använder möjligheten att i lag förlänga beräkningsperioden till tolv månader ska också informera kommissionen, bl.a. med avseende på effekterna på berörda arbetstagares hälsa.

- Inom fyra år efter genomförandetidpunkten ska kommissionen lämna en rapport till rådet och Europaparlamentet om användningen av opt-out och möjligheten att förlänga beräkningsperioden till tolv månader. Efter ytterligare ett år kan kommissionen, om lämpligt, lämna ett förslag till ändringar av direktivet, baserat på rådets utvärdering av kommissionens rapport.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förslaget har konsekvenser för den svenska arbetstidsregleringen. Effekterna är beskrivna i i FaktaPM 2004/05:FPM25 respektive FaktaPM 2004/05:FPM76 om kommissionens ursprungsförslag (KOM [2004] 607) och ändrade förslag (KOM [2005] 246).
Ekonomiska konsekvenser
Förslagets ekonomiska konsekvenser finns beskrivna i ovan nämnda FaktaPM.

Bakgrunden samt kommissionens förslag och dess effekter på svensk rätt har beskrivits i Rådspromemoria av den 24 september 2004 upprättad inför samrådet med EU-nämnden den 1 oktober 2004 samt Rådspromemoria av den 26 november upprättad inför samrådet med EU-nämnden den 3 december 2004.
Se FaktaPM 2004/05:FPM25
Se FaktaPM 2004/05:FPM76

Bilagor (51)