Till innehåll på sidan

dp 3 rådsPM klimat

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2007/08:6234 Till p. 1 Från Miljödepartementet

DOC
Bilaga 1

Rådspromemoria

2007-10-18

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

Enheten för Miljökvalitet

Rådets möte (miljö) den 30 oktober 2007

Dagordningspunkt 3

Rubrik: Klimatförändringar

Förberedelse inför det 13:e mötet (COP 13) i partskonferensen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) och det tredje mötet mellan parterna i Kyotoprotokollet (CMP 3)
(Bali den 3–14 december 2007)
– Antagande av rådets slutsatser

Dokument: 13582/07 LIMITE ENV 499 ENER 237 FISC 133 ONU 63

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: Rådslutsatser om EU:s position inför klimatförhandlingar inom UNFCCC behandlades senast på EU-nämndens sammanträde den 16 februari 2007.
Bakgrund
Den trettonde partskonferensen inom klimatkonventionen (UNFCCC) respektive det tredje partsmötet inom Kyotoprotokollet äger rum på Bali, Indonesien, den 3-14 December 2007. Inför detta möte kommer EU:s miljöministerråd att diskutera och anta slutsatser den 30 oktober.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Rådslutsatser antas med enhällighet.
Svensk ståndpunkt
Det utkast till rådslutsatser som nu föreligger speglar till stor del redan etablerade positioner inom EU som bl.a. fastslogs vid miljörådsmötet i februari 2007 samt vid det efterföljande mötet i Europeiska rådet i mars 2007. Regeringen anser att de utgör en bra bild och förteckning över aktuella frågeställningar inom klimatområdet och ser inga stora problem med nuvarande förslag. Vid rådsmötet väntas diskussion framförallt kring paragraferna 10 (utsläppsreduktioner för EU12/EU15/EU27) och 14 (finansieringsfrågor). Under rubriken ”Förslaget” kommenteras bl.a. dessa paragrafer. Regeringens generella ståndpunkter kan sammanfattas enligt nedan.

Det övergripande målet för Sverige och EU under denna höst är att på Bali få till stånd ett mandat för förhandlingar om framtidens klimatregim. I beslutet måste finnas en tidtabell för processen, med sikte på en uppgörelse i Köpenhamn hösten 2009, dvs under det svenska ordförandeskapet i EU.

Åtaganden om absoluta utsläppsminskningar utgör stommen i en global kolmarknad. De utvecklade länderna bör fortsatt ta ledningen och utifrån 2-gradersmålet kollektivt minska sina utsläpp i storleksordningen 30 procent till 2020 och med 60-80 procent till 2050.

EU beslutade att minska sina utsläpp av växthusgaser med 30 procent till 2020 under förutsättning att andra industriländer förbinder sig till jämförbara minskningar. Oaktat en internationell överenskommelse förbinder sig EU att minska utsläppen med minst 20 procent till 2020 jämfört med 1990 års nivåer.

En internationell överenskommelse om en framtida klimatregim ska enligt miljörådets slutsatser bygga på och bredda Kyotoprotokollets arkitektur, ge ett rättvist och flexibelt ramverk med brett deltagande och bygga på principen om ett gemensamt men differentierat ansvar.

Konkret ska andra industriländer göra motsvarande/jämförbara insatser (som EU). De avancerade utvecklingsländerna bör bidra på adekvat sätt och inbjuds att presentera förslag för sin medverkan. Inga insatser förväntas från de minst utvecklade ekonomierna.

Följande element – de åtta byggstenarna (”building blocks”) - understryks som centrala i en framtida klimatregim:

vidare utveckling av en gemensam vision för att nå klimatkonventionens långsiktiga mål (=att undvika farlig mänsklig klimatpåverkan förenat med hållbar utveckling)
enas om djupare absoluta minskningsåtaganden för de utvecklade länderna,
underlätta ytterligare rättvisa och effektiva bidrag genom andra länder, inklusive incitament genom nya och flexibla typer av åtaganden för att minska sambandet mellan ekonomisk tillväxt och klimatpåverkan,
utvidga växthusgasmarknaden, inklusive innovativa och förstärkta flexibla mekanismer,
utveckla samarbete om teknologi F&U, spridning och överföring,
förstärka åtgärder för anpassning, inklusive riskhanteringsinstrument, finansiering och teknologier för anpassning,
hantera utsläpp från internationellt flyg och internationell sjöfart med hjälp av relevanta internationella organisationer,
minska utsläpp från avskogning och förstärka sänkor genom hållbart skogsbruk.
Europaparlamentets inställning
-
Förslaget
Slutsatserna är i stort sett uppbyggda kring de byggstenar, sk ”building blocks” (se ovan), som EU har identifierat som centrala element i en framtida klimatregim. Nedan följer en beskrivning av paragrafernas innehåll. De paragrafer som fortfarande diskuteras följs av kommentar.

Paragraf 1
EU refererar och bekräftar innehållet i rådslutsatserna som antogs vid miljörådet i februari 2007 och sedan ytterligare fastslogs vid Europeiska rådets möte i mars 2007. Understryker EU:s beslut att ha en ledande roll i det internationella klimatarbetet.

Paragraf 2
Hänvisar med oro till IPCC:s fjärde utvärderingsrapport och dess slutsatser som ytterligare förstärker det hot som klimatförändringarna utgör. Understryker dess slutsats om att det är ekonomiskt och tekniskt möjligt att stabilisera växthusgasutsläppen i atmosfären på en nivå som är konsistent med 2-gradersmålet.

Paragraf 3
Uppmärksammar särskilt bidraget från IPCC:s arbetsgrupp 3 som uttrycker vad som krävs för att uppnå 2-gradersmålet i form av ppm-halter i atmosfären (450 ppmv CO2-ekv) och behov av utsläppsminskningar (minst 50 procent jmf med 1990-års nivå till 2050).

Paragraf 4
Betonar att UNFCCC är det rätta forumet att driva klimatprocessen inom men välkomnar andra, kompletterande, processer såsom G8-mötet i Heiligendamm, Riksgränsen mm.

Paragraf 5
Uppmuntras av Montrealprotokollets beslut om accelererad urfasning av den starka växthusgasen HCFC?.

Paragraf 6
Välkomnar rapporten från Dialogmötet i Wien i augusti (Dialogue on long-term cooperative action to adress climate change by enhancing implementation of the Convention) samt utfallet av ”pre-cop”-mötet i Bogor som äger rum i oktober.

Paragrafen är inom hakparantes eftersom rapporten inte har publicerats än och mötet i Bogor ännu inte ägt rum.

Paragraf 7
Erinrar om de åtta byggstenarna (de sk building blocks) som EU anser centrala i en framtida klimatregim.

Paragraf 8
Framhåller att IPCC:s slutsatser innebär att i-länderna som ett kollektiv bör minska sina utsläpp med 25-40 procent under 1990 års nivå till 2020. Framhåller att i-länderna, inom ramen för en internationell överenskommelse, bör enas om utsläppsminskningar om 30 procent till 2020 och att detta skall vara vägledande i arbetet inom Ad Hoc Working Group om framtida åtaganden för i-länderna.

Paragraf 9
Upprepar vårens EU-beslut om att minska utsläppen med 30 procent vid en internationell överenskommelse till 2020, samt 20 procent i avsaknaden av en sådan.

Paragraf 10
EU säger i denna paragraf att förutsatt att EU genomför samtliga planerade ytterligare styrmedel och åtgärder, uppnås vårt Kyotomål med 2 procent marginal för EU15 och med 11 procent marginal för EU27.

Kommentar: Det finns önskemål om separat redovisning av EU12 (dvs EU27 minus EU15), vilket flera medlemsländer motsätter sig. Det finns ingen rättslig grund för att klassificera EU12, eftersom dessa länder som grupp inte har något legalt åtagande. Vidare är det viktigt att vi presenterar oss som ett enat EU, då något annat vore att ge dåliga signaler.

Paragraf 11
Denna paragraf riktar sig mot u-länderna och vad vi förväntar oss av dem i olika avseenden.

Kommentar: Det är viktigt att EU lämnar tydliga budskap. Paragrafens formulering har diskuterats eftersom slutet på paragrafen innehåller dels områden vi anser att u-länderna borde ta hand om/redan ta ansvar för, dels områden som EU inte tagit ställning till ännu och som vi vill arbeta vidare med. Paragrafen kan komma att förtydligas ytterligare.

Paragraf 12
Välkomnar sekretariatets rapport om investeringar och finansiella flöden som visar att ytterligare behov av medel fram till 2030 är stort jämfört med nuvarande tillgängliga medel inom ramen för klimatkonventionen och Kyotoprotokollet, men litet i förhållande till global BNP. Betonar även vikten av de nationella regeringarnas roll.

Paragraf 13
Understryker att marknaden för utsläppsrätter är fundamental för att klimatvänliga investeringar ska komma till stånd. Betonar vikten av de flexibla mekanismerna i en framtida klimatregim.

Paragraf 14
Framhåller att ytterligare statligt stöd, styrmedel och åtgärder behövs vid sidan av marknaden för utsläppsrätter för att stimulera privata investeringar i teknologiutveckling och -överföring. Bekräftar EU:s medlemsstaters åtaganden inom ramen för klimatkonventionen och Kyotoprotokollet samt viljan att stärka dessa vid en global överenskommelse efter 2012.

Kommentar:

Slutet av paragrafen behandlar medlemsländernas vilja att stärka de finansiella åtagandena vid en överenskommelse om en framtida klimatregim. Även om skrivningen endast ska ses som ett principiellt uttalande, finns utrymme för olika tolkningar. Huruvida EU i detta skede behöver uttala sig om framtida finansiella åtaganden kan komma att diskuteras.

Paragraf 15
Understryker vikten av att integrera klimatarbetet i utvecklingssamarbetet och välkomnar i detta sammanhang kommissionens kommunikation ”Building a Global Climate Change Alliance”.

Paragraf 16
Bekräftar på nytt att anpassning ska integreras i alla relevanta beslutprocesser samt att det finns behov av ytterligare finansiella medel. Påpekar även att klimatkonventionens sekretariat och regim har en katalyserande roll i detta sammanhang, men att ansvaret ligger hos den privata sektorn, myndigheter samt aktörer inom u-landssamarbete.

Paragraf 17
Välkomnar kommissionens grönbok om anpassning.

Paragraf 18
Understryker vikten av att minska utsläppen från avskogning i u-länder, vars utsläpp utgör ca 20 procent av de globala utsläppen av koldioxid och ser fram emot ett beslut angående detta på Bali.

Paragraf 19
Paragrafen handlar om EU:s missnöje med bristen på framsteg inom ICAO och IMO för att inkludera luft- och sjöfart i en framtida klimatregim.

Kommentar: Utsläpp från internationell flyg- och sjöfart omfattas inte idag av Kyotoprotokollet, men är en prioriterad fråga för EU i förhandlingarna om en framtida klimatregim. Enligt Kyotoprotokollet ska parterna samarbeta med ICAO och IMO, men detta samarbete har fungerat bristfälligt och få framsteg har gjorts. Skrivningen i paragrafen bör spegla detta missnöje, men även beakta och balanseras av att ICAO och IMO är jämbördiga FN-organ (under Chicagokonventionen) och att ett samarbete är oundvikligt. Eventuellt kommer paragrafen att klargöras ytterligare.

Paragraf 20
Uppmanar andra parter att på Bali enas om en plan för förhandlingsprocessen som leder till att vi har en global överenskommelse om framtida klimatregim 2009.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
-
Ekonomiska konsekvenser
Dessa rådslutsatser bedöms inte påverka statens finanser, utan de förslag och bedömningar som presenteras syftar till att tydliggöra den klimatpolitiska inriktningen inför förhandlingarna vid COP13/CMP3 på Bali. Sveriges klimatpolitik utvärderas fortlöpande. Vid utvärderingarna prövas klimatpolitiken mot samhällsekonomiska konsekvenser samt hänsyn till omställningen av energisystemet, ekonomisk tillväxt, industrins konkurrenskraft och övriga samhällsmål. I den mån rådslutsatserna resulterar i tillkommande direktivförslag, lagförslag eller regeländringar kommer dessa att konsekvensanlyseras i respektive direktivförslag, proposition eller lagförslag.
Övrigt

Målet för EU under denna höst är att på Bali få till stånd ett mandat för förhandlingar om framtidens klimatregim, för att sedan nå en uppgörelse senast 2009.

Vid riksgränsen kunde deltagarna enas om att kalla detta en ”roadmap” (färdplan). I denna färdplan behöver man slå fast en tidtabell för processen, med delmoment och en slutpunkt. Man behöver också förtydliga hur de olika processer som just nu pågår med sikte på framtidens klimatregim skall relatera till varandra. Ingen tror idag att det är möjligt att redan under hösten smälta samman spåren under klimatkonventionen och spåren under Kyotoprotokollet. En idé, eller ännu bättre en plan, bör dock finnas om hur dessa spår skall samspela och slutligen konvergera. Av central betydelse för EU är att processerna avslutas med ett enda heltäckande beslut som i en eller annan form omfattar eller berör alla parter. Slutligen är det antagligen önskvärt - och kanske nödvändigt - att precisera grundläggande principer för framtidens klimatregim och precisera dess övergripande beståndsdelar.