Epsco dp 03 RådsPM

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2007/08:E299

Rådspromemoria

2008-05-21

Arbetsmarknadsdepartementet
Enheten för arbetsrätt och arbetsmiljö

Rådets möte (EPSCO) den 9 juni 2008

Dagordningspunkt 3

Rubrik: (ev.) Ändrat förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv med ändringar i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.

Dokument:

- Inför Coreper har dok. 9699/08 presenterats. Dok. inför rådsmötet har ännu inte inkommit.

-9554/05 Kommissionens ändrade förslag

Tidigare dokument: Rådspromemoria av den 24 september 2004, Fakta-PM Näringsdepartementet 2004/05:FPM25, Rådspromemoria av den 26 november 2004, Rådspromemoria av den 19 maj 2005, Fakta-PM Näringsdepartementet 2004/05:FPM76, Rådspromemoria av den 25 november 2005, Rådspromemoria av den 22 maj 2006, Rådspromemoria av den 23 oktober 2006, Rådspromemoria av den 21 november 2007.

Tidigare behandlad vid samråd med EU-nämnden: den 1 mars 2004, den 1 oktober 2004, den 3 december 2004, den 25 februari 2005, den 2 december 2005, den 31 maj 2006, den 27 oktober 2006 samt den 30 november 2007.
Bakgrund
EG:s arbetstidsdirektiv antogs i november 1993. År 2000 antogs ett direktiv om ändringar i ursprungsdirektivet. Dessa båda direktiv ersattes senare av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden.

Direktivet innebär bl.a. att den genomsnittliga veckoarbetstiden inte får överstiga 48 timmar. För beräkning av den genomsnittliga veckoarbetstiden får medlemsstaterna föreskriva en beräkningsperiod om högst fyra månader. Beräkningsperioden kan dock utsträckas genom lag (till högst sex månader) eller kollektivavtal (till högst tolv månader).

En medlemsstat kan välja att tillåta enskilda arbetsgivare och arbetstagare att komma överens om längre genomsnittlig veckoarbetstid än 48 timmar. För att denna s.k. opt-out från direktivets begränsning av veckoarbetstiden krävs alltså arbetstagarens samtycke. Vidare krävs att medlemsstaten i sitt nationella system respekterar de allmänna principerna om skydd av arbetstagarnas hälsa och säkerhet och vidtar vissa angivna åtgärder som behövs för att se till att den enskilde ges ett visst skydd.

EG-domstolen har i ett antal domar uttalat sig om innebörden i direktivet i olika avseenden. I den så kallade Simap-domen C-303/98 som bl.a. rörde definitionen av arbetstid fann man att jourtid ska betraktas som arbetstid i direktivets mening. I målet Jaeger C-151/02 bekräftades Simap-domslutet och därtill förtydligades att jourtid ska betraktas som arbetstid även om arbetstagaren kan sova under jourtiden. Vidare har domstolen fastställt att kompensationsledighet vid avvikelse från direktivets viloregler ska läggas ut omedelbart efter det aktuella arbetspasset.

Rättsutvecklingen samt det förhållandet att direktivet anger att den s.k.

opt-out möjligheten och möjligheten att utsträcka genomsnittberäkningen av de 48 timmarna per vecka upp till högst tolv månader, föranledde kommissionen att 2004 presentera ett förslag till ändringar i arbetstidsdirektivet. Det kunde dock inte uppnås enighet i rådet avseende detta förslag.

Europaparlamentet antog den 11 maj 2005 en resolution rörande direktivet. Resolutionen innehåller förslag till förändringar i kommissionens förslag på en rad punkter. När det gäller frågan om opt-out innehåller resolutionen krav på utfasning inom tre år från direktivets ikraftträdandetidpunkt.

Kommissionen antog den 31 maj 2005 ett ändrat förslag till direktiv. Förslaget innebär jämfört med det tidigare förslaget förändringar på en rad punkter och tillmötesgår helt eller delvis ett antal av de förslag som Europaparlamentet lagt i sin resolution. Avseende nyckelfrågorna i förhandlingen innebär förslaget att

den tillåtna längsta period över vilken genomsnittsberäkning av veckoarbetstid kan tillåtas genom lagstiftning förlängs från maximalt sex till tolv månader,
det avseende frågan om jourtid förtydligas att inaktiv jourtid inte ska få betraktas som vilotid vid beräkning av vilotid enligt art 3 och 5,
det avseende frågan om kompensationsledighet införs en regel om att kompensationsledighet ska läggas ut inom en rimlig tid efter avslutat arbetspass vilken ska fastställas i kollektivavtal eller nationell lagstiftning,
det avseende frågan om möjligheten till s.k. opt-out införs en begränsning enligt vilken en medlemsstat enligt huvudregeln får använda sig av opt-out (med stöd av kollektivavtal eller lag) endast under en period om tre år efter det datum då direktivet ska vara genomfört, med vissa möjligheter till förlängning.

I förhandlingarna i rådet har kompromisslösningar uppnåtts gällande de flesta frågor förutom frågan om s.k. opt-out där blockerande minoriteter mot såväl bevarande som avskaffande av möjligheten fortfarande finns.

Inför EPSCO-mötet i december i fjol lade det portugisiska ordförandeskapet fram ett nytt kompromissförslag. Den största skillnaden mot tidigare kompromissförslag var att förslaget inte innehöll någon skrivning om utfasning av direktivets opt-out från begränsningen av veckoarbetstiden.

Inför EPSCO den 9 juni har det nuvarande ordförandeskapet lagt fram ett nytt kompromissförslag som i huvudsak är det samma som nämnda portugisiska förslag. Vissa justeringar föreslås dock jämfört med den texten (se vidare nedan under Förslaget).
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 137 (2) – Kvalificerad majoritet, medbeslutande.
Svensk ståndpunkt
Det är mycket angeläget att de problem som uppstått som en följd av Simap- och Jaeger-fallen kan lösas.

Regeringen stödjer ordförandelandets försök att nå en politisk överenskommelse vid EPSCO på basis av det presenterade kompromissförslaget 15358/07. Bestämmelser som genererar mer administration hos företag och verksamheter, utan att motsvaras av en reell rätt eller fördel för arbetstagarparten, bör så långt möjligt undvikas.
Europaparlamentets inställning
Europaparlamentet antog den 11 maj 2005 en resolution (P6_TA-PROV(2005)0175) om förslaget till direktiv avseende vissa aspekter av organisering av arbetstid. Resolutionen innehåller på en rad punkter förslag till lösningar som avviker från kommissionens förslag. Här kan främst nämnas att möjligheten till opt-out från 48-timmarsregeln enligt resolutionen skall avskaffas med viss övergångsperiod på upp till 36 månader.
Förslaget
Det förslag som är aktuellt inför EPSCO den 9 juni bygger som nämnts på det kompromissförslag som var aktuellt inför EPSCO den 5 december 2007. Det nu aktuella förslaget innehåller således inte heller någon skrivning om utfasning av direktivets s.k. opt-out från begränsningen av veckoarbetstiden. Huvuddelarna av det nu aktuella förslaget i övrigt är som följer:

- Inaktiv del av jourtid ska inte räknas som arbetstid, om inte annat bestäms i lag eller kollektivavtal. Inaktiv del av jourtid får inte inräknas i vila, om inte annat bestäms i lag eller kollektivavtal.

- Kompensationsledighet för avbruten vila ska förläggas inom en rimlig tid efter avslutat arbetspass. Vad rimlig tid innebär bestäms nationellt, i lag eller kollektivavtal.

- Beräkningsperioden för maximal veckoarbetstid kan även i lag förlängas till tolv månader, efter hörande av arbetsmarknadens parter.

- Det fastslås att begränsningen av veckoarbetstid till 48 timmar är huvudregeln och att möjligheten för medlemsländer att avvika från denna huvudregel (opt-out) är ett undantag.

- Om medlemsländerna använder sig av denna opt-out, ska man inte ha möjlighet att i lag förlänga beräkningsperioden för genomsnittlig maximal veckoarbetstid till tolv månader. Då är gränsen sex månader.

- Om medlemsländerna använder sig av möjligheten till opt-out, måste ett antal kompletterande skyddsregler iakttas. Det handlar bl.a. om att berörda arbetstagare måste samtycka till att arbeta mer än 48 timmar, att samtycket inte blir giltigt om det lämnas vid anställningens ingående eller under de fyra första veckorna av anställningen, att ett högsta tillåtna tak på 60 timmar per vecka i genomsnitt över tre månader ska gälla istället för taket om 48 timmar (om inte annat överenskoms i kollektivavtal), m.m.

- Inom tre år efter genomförandetidpunkten för det nya direktivet ska de länder som använder opt-out informera kommissionen om skälen för detta, vilka sektorer som berörs m.m. De länder som använder möjligheten att i lag förlänga beräkningsperioden till tolv månader ska också informera kommissionen, bl.a. med avseende på effekterna på berörda arbetstagares hälsa.

- Inom fyra år efter genomförandetidpunkten ska kommissionen lämna en rapport till rådet och Europaparlamentet om användningen av opt-out och möjligheten att förlänga beräkningsperioden till tolv månader. Efter ytterligare ett år kan kommissionen, om lämpligt, lämna ett förslag till ändringar av direktivet, baserat på rådets utvärdering av kommissionens rapport.

Skillnaderna mellan det nu aktuella förslaget och det förslag som lades fram inför rådsmötet i december i fjol är främst att fler regler föreslås beträffande arbetstagares möjligheter att förena arbete och familjeliv (bl.a. ska medlemsländerna se till att arbetstagare ges rätt att föra fram och få sina arbetstidsönskemål prövade av arbetsgivaren), och att vissa justeringar görs i de ovan nämnda skyddsregler som ska gälla för de länder som väljer att använda opt-out möjligheten.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
Förslaget har konsekvenser för den svenska arbetstidsregleringen. Effekterna är beskrivna i FaktaPM 2004/05:FPM25 respektive FaktaPM 2004/05:FPM76 om kommissionens ursprungsförslag (KOM [2004] 607) och ändrade förslag (KOM [2005] 246).
Ekonomiska konsekvenser
Förslagets ekonomiska konsekvenser finns beskrivna i ovan nämnda FaktaPM.

Bakgrunden samt kommissionens förslag och dess effekter på svensk rätt har beskrivits i tidigare fakta- och rådspromemorior.
Se FaktaPM 2004/05:FPM25
Se FaktaPM 2004/05:FPM76