Miljö 8 RådsPM IPPC

Bilaga till dokument från EU-nämnden 2008/09:9B34B

Bilaga 7

Rådspromemoria

2008-11-18

Miljö- och samhällsbyggnadsdepartementet

Internationella enheten

Rådets möte (miljö) 4-5 december

Dagordningspunkt: 8

Rubrik: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (Omarbetning) (R)

(ev.) Riktlinjedebatt/lägesrapport

Dokument: Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (Omarbetning) [KOM(2007) 843 slutlig] [SEK(2007) 1679] [SEK(2007) 1682] /* KOM/2007/0844 slutlig - COD 2007/0286 */

Tidigare dokument: Fakta-PM Miljödepartementet 2008/2009:FPM2

Direktivsförslaget har inte tidigare behandlats i EU-nämnden.
Bakgrund
I IPPC-direktivet (Europaparlamentets och rådets direktiv om samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) regleras tillståndsgivning för anläggningar som släpper ut miljöpåverkande ämnen. Kommissionen har i februari 2008 presenterat ett förslag till omarbetning av IPPC-direktivet och samtidigt föreslagit att IPPC direktivet slås ihop med flera sektorsdirektiv, bl.a om stora förbränningsanläggningar och avfallsförbränning. Kommissionens ändringsförslag syftar till att stärka principen om bästa möjliga teknik i tillståndsgivningen.
Rättslig grund och beslutsförfarande
Artikel 175.1 som innebär att direktivet avses bli ett minimidirektiv. Rådet fattar beslut med kvalificerad majoritet och Europaparlamentet deltar enligt det s.k. medbeslutandeförfarandet.

Förslaget är utformat som ett ändringsdirektiv (recast). Det betyder att medlemsstaterna endast kan påverka de förslag som innebär ändringar i sak.
Svensk ståndpunkt
Regeringen anser att en övergripande svensk strävan med hög prioritet ska vara att begränsa och om möjligt minska den administrativa belastningen på såväl företag som myndigheter. Kostnader för företag och myndigheter som uppkommer på grund av förslaget ska vägas mot nyttan för miljöarbetet.

Regeringen anser att det är positivt att vissa begrepp i EU-direktiven kan samordnas och att brister i överensstämmelse mellan olika direktiv kan tas bort.

Regeringen stödjer förslaget att tillämpningsområdet för förbränningsanläggningar utökas med sådana som ligger mellan 20 och 50 MW. Förslaget innebär för svenskt vidkommande ingen förändring vad gäller kraven på prövning eftersom dessa anläggningar redan är tillståndspliktiga vid 20 MW.

Regeringens anser att det är viktigt att det även i framtiden ska vara möjligt att genomföra en samordnad, individuell prövning av alla aspekter. Kommissionens förslag innebär att de övre utsläppsnivåer som motsvarar BAT enligt BREF i praktiken blir bindande gränsvärden. Någon ingående analys av kostnaden och nyttan av förslaget har inte gjorts.

En principiell synpunkt mot förslaget är, enligt regeringens uppfattning, att BREFs legala status ändras i efterhand eftersom det i dag uttryckligen står i BREF att de angivna BAT-värdena inte ska ses som villkorsvärden.

Regeringen är tveksam till att kommissionen ska få besluta om BREF om dessa dokument får en legalt bindande status. Frågan är horisontell och gäller de olika parternas kompetens samtidigt som det finns praktiska aspekter.

Regeringen anser att det är viktigt att verka för att en omprövning av gällande villkor, efter antagandet av en ny BREF eller ändring i en befintlig, inte ska krävas om det inte är kostnadseffektivt eller om nyttan är liten.

Regeringen anser att de föreslagna reglerna om markundersökningar inte bör få en utformning som innebär en oproportionerlig börda för verksamhetsutövarna.

Regeringen är positiv till kommissionen förslag till skärpningar av högsta tillåtna utsläpp av svavel- och kväveoxider i direktivet för stora förbränningsanläggningar, LCP-direktivet, från och med den 1 januari 2016. För Sverige är dessa skärpningar viktiga då de minskar långdistanstransporterna av föroreningar, vilket bidrar till att nå miljökvalitetsmålen Frisk luft och Bara naturlig försurning. Svenska anläggningar uppfyller redan i dag i allt väsentligt de skärpta kraven för befintliga anläggningar. Eventuell påverkan för svenska företag och kommuner kommer dock analyseras vidare.

Regeringen anser att det är positivt med de tillsynsinriktade bestämmelserna i förslaget eftersom kraven i det nuvarande direktivet ger stort utrymme för nationell tolkning av kraven på tillsyn och rapportering av efterlevnad.

Regeringen kan acceptera att det bildas en teknisk kommitté, men anser att de punkter där kommissionen vill ha ett kommittéförfarande bör studeras ytterligare eftersom kommittéförfaranden kan innebära mycket arbete och kravnivån kan påverkas. Helst ska punkterna i direktivet vara så klara att behovet av kommittéförfarande blir begränsat.
Europaparlamentets inställning
Parlamentet röstar i plenum i januari 2009.
Förslaget
För alla de sektorer som inte har egna direktiv innebär förslaget att minimikrav på utsläppsvillkor införs som är lika med de högre nivåerna i de spann för bästa tillgängliga teknik som anges i kommissionens referensdokument (BREF). Enligt förslaget ska tillstånd till miljöfarlig verksamhet omprövas fyra år efter att ett nytt referensdokument antagits. Förslaget innebär dessutom att fler anläggningar, bl.a. impregneringsanläggningar, blir tillståndspliktiga.

Kommissionen föreslår bestämmelser om bättre tillsyn. Förslaget innebär att en samordning sker med Europaparlamentets och rådets rekommendation om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (Tillsynsrekommendationen) varvid IPPC-direktivets tillsynsinriktade bestämmelser ska fokusera på sakfrågor under IPPC medan Tillsynsrekommendationen ska fungera som en ramverk.

Vidare föreslås förenklingar och förtydliganden av vissa bestämmelser om tillstånd, kontroll och rapportering.

Förslaget innehåller ett krav på verksamhetsutövare som bedriver verksamhet som kan leda till föroreningar ska att upprätta en så kallad statusrapport innan en verksamhet påbörjas och om tillståndet omprövas. När verksamheten avslutas ska marken återställas till det skick som beskrivits i statusrapporten.

Kommissionen föreslår att utsläppskraven för stora förbränningsanläggningar skärps till att ungefär motsvara de övre värdena i BREFs BAT-intervall.
Gällande svenska regler och förslagets effekter på dessa
De rättsakter som påverkas har införts i svensk lagstiftning på följande sätt:

Direktiv Rekommendation
Infört huvudsakligen genom
IPPC (2008/1/EG, f.d. 1996/61/ EG)
Miljöbalken, förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd
Stora förbränningsanläggningar (2001/80/EG)
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:26) om utsläpp till luft av svaveldioxid, kväveoxider och stoft från förbränningsanläggningar med en installerad tillförd effekt på 50 MW eller mer
Avfallsförbränning (2000/76/EG)
Förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning,, Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2002:28) om avfallsförbränning
VOC (1999/13/EG)
Naturvårdsverkets föreskrifter (NFS 2001:11) om begränsning av flyktiga organiska föreningar förorsakade av användning av organiska lösningsmedel i vissa verksamheter och anläggningar
Avfall från TiO2-industrin (1978/176/EEG)
Avfallsförordningen ( 2001:1063)
Kontroll av TiO2-industrin (1982/883/EEG)
Avfallsförordningen ( 2001:1063)
Eliminera avfall från TiO2-industrin (1992/112/EEG)
Avfallsförordningen ( 2001:1063)
Rekommendation om minimikriterier för miljötillsyn (2001/331/EG)
Miljöbalken, förordningen (1998:900) om tillsyn enligt miljöbalken

Sverige har ingen tillverkning av titandioxid (TiO2) varför vi inte är berörda av dessa delar av förslagen. Förslagen i övrigt behöver införas som ändringar i miljöbalken samt i förordningar och föreskrifter. Ändringarna i miljöbalken kan bli betydande både i sak och till omfattning. Ändringen i Naturvårdsverkets föreskrifter, NFS 2002:26; är stor i sak men inte så omfattande textmässigt. Erforderliga ändringar i regelverket om avfallsförbränning och VOC-direktivet är inte så omfattande.
Ekonomiska konsekvenser
Förslagen om stora förbränningsanläggningar och anläggningar för avfallsförbränning är statsfinansiellt neutrala.

Ökade krav på omprövning kan innebära ökade kostnader för myndigheter, domstolar och verksamhetsutövare. Om det uppstår ökade kostnader för myndigheter ska en utgångspunkt vara att detta finansieras inom befintliga anslagsramar. För de anläggningar som kommer att bli tillståndspliktiga kommer tillståndsförfarandet bli en kostnad. Det är svårt att beräkna hur stor kostnaden är eftersom det beror på omständigheterna i det enskilda fallet.

Utökningen av tillämpningsområdet kommer att innebära kostnader för ansökan om tillstånd m.m. för de anläggningar som genom ändringsdirektivet görs tillståndspliktiga.

Förslaget till nya regler om förorenade områden kommer att medföra kostnader för verksamhetsutövare i form av kostnader för mark- och vattenundersökningar.

Förslagen om stora förbränningsanläggningar och anläggningar för avfallsförbränning betyder att anläggningarnas ägare kan behöva uppgradera anläggningarnas reningsutrustning. Kostnaderna bedöms dock i de flesta fall vara marginella i förhållande till de totala kostnaderna för anläggningarna.

Förslagen kommer att bidra till en viss regional förbättring av luftkvaliteten. För Sveriges del kommer det även att bli påtagligt att importen av gränsöverskridande luftföroreningar minskar. Sammantaget ger det minskad hälsopåverkan och minskat nedfall av försurande och övergödande luftföroreningar.
Övrigt

Bilagor (51)