Tisdagen den 13 maj 2008

EU-nämndens uppteckningar 2007/08:31

2007/08:31, Tisdagen den 13 maj

1 §  Ekofin

Finansminister Anders Borg

Återrapport från ministerrådsmöte den 4 mars 2008

Återrapport från informellt ministermöte den 4 och 5 april 2008

Information och samråd inför ministerrådsmöte den 14 maj 2008

Anf.  1  ORDFÖRANDEN:

Vi säger välkommen till finansministern, statssekreterare Ingemar Hansson, statssekreterare Per Jansson med flera från Finansdepartementet.

Vi börjar med återrapporten från rådsmötet den 4 mars. Den är utsänd skriftligen. Vi försöker behandla återrapporterna en i taget och börjar med denna. Kanske vill finansministern först säga någonting om den. Varsågod!

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m):

Tack så mycket! Låt mig börja med att nämna om en beklaglig nyordning vid detta Ekofinmöte. Jag kommer nämligen inte själv att ha möjlighet att delta, utan Per Jansson kommer att representera oss i de frågor som rör finansiell stabilitet, ekonomiskt läge och sådant som har behandlats i Ekonomiska och finansiella kommittén. Ingemar Hansson kommer att representera oss i de frågor som rör skatteärendena.

Det är första gången jag missar ett sammanträde. Det är naturligtvis beklagligt, men det måste tyvärr vara så, givet prioriteringarna.

När det gäller mötet den 4 mars var det en diskussion om stabilitets- och konvergensprogrammen. Det brukar inte bli mycket diskussioner om dem. Vi valde att gå in i detta sammanhang för att understryka betydelsen av att letterna fortsätter sitt reformarbete. Det finns en påtaglig instabilitet i det baltiska området som väl är allra mest tydlig i det lettiska fallet. Det handlar dels om att stötta dem i reformarbetet och om nödvändigheten av att vidta åtgärder som gör att man får en balans i den ekonomiska politiken, dels naturligtvis om att sätta tryck på dem.

Vi hade också en diskussion om interimsrapporten om finansiell stabilitet. Den återkommer i dag så jag kan utveckla det i det sammanhanget. Vidare hade vi en diskussion om sovereign wealth funds där de länder som är mer positiva, eller mer öppna och flexibla – Sverige, Storbritannien och andra – yttrade sig. Men några av de mer skeptiska – till exempel Frankrike – valde att vara väldigt försiktiga i denna diskussion.

Det som blev – jag ska inte säga det kanske mest animerade men ändå – lite hetare i diskussionen rörde detta med hur vi ska se på sparandedirektivsarbetet framåt. Egentligen var det inte en formell punkt, utan det rörde de diskussioner vi haft med Hongkong, Macao och Singapore. Men det blev nu en rätt tydlig diskussion där ett antal länder – Sverige, Tyskland, Storbritannien och Holland – försökte bidra till att sätta viss press på Österrike, Luxemburg och Belgien för att vi ska komma framåt i frågan. Det har ju varit en lång och infekterad diskussion, så det är kanske lite oklart när vi väl kommer framåt. Den kommer delvis också tillbaka i dag.

Detta kan väl vara en kort inledning.

Anf.  3  ORDFÖRANDEN:

Återrapporten från mötet den 4 mars läggs till handlingarna. Vi tackar för den informationen.

Vi går vidare till återrapporten från det informella Ekofinmötet den 4 och 5 april. Även här är en skriftlig rapport utsänd.

Anf.  4  Finansminister ANDERS BORG (m):

Låt mig något komplettera den skriftliga rapporten. Vi hade en rätt omfattande diskussion om det ekonomiska och finansiella läget som ju också präglas av att centralbankscheferna deltar i denna. Nu har det gått ett antal veckor sedan den 4 mars. Bland annat har vi haft det stora mötet i Washington med IMF där den här diskussionen också var väldigt aktuell.

Det är klart att den kännetecknades av att en fortsatt finansiell instabilitet har präglat situationen. I den europeiska kretsen tycks den allmänna bilden vara att det finansiella systemet inte är så hårt ansatt som det har varit i USA. Vi har ju inte haft tillnärmelsevis det hårda tryck på fastighetspriserna som de har upplevt.

Vi hade också en mer omfattande diskussion om kvaliteten i offentliga finanser och sociala utgifter där jag hade blivit ombedd att tillsammans med en professor Atkinson och ytterligare några personer göra inlägg om den reformpolitik som vi har gjort i Sverige.

Det jag där tryckte på och, kan man väl säga, försökte ge en liten bild av var hur man kan se på vad som varit och inte varit framgångsrikt i den så kallade svenska modellen.

Det man kan konstatera är att Sverige under en lång period hade en relativt sett jämnare inkomstfördelning än många andra länder. Redan 1950 hade vi det relativt de flesta andra länder – detta samtidigt som vi har haft en väldigt hög tillväxt baserad på att vi haft frihandel, lagstyre och en lång rad andra system.

Det som har varit lite speciellt med Sverige är att vi har klarat det höga arbetskraftsdeltagandet och den goda tillväxten inte så mycket, om man i ett historiskt perspektiv blickar långt bakåt, genom höga skatter och omfattande transfereringar utan snarare genom att vi tidigt, i mitten av 1800-talet, gjorde väldigt stora investeringar i högkvalitativ utbildning. Vi införde en grundläggande utbildning för alla i skolan, vilket naturligtvis pressar ihop produktiviteten. Det i sig gör att man minskar löneskillnaderna.

Vi har också väldigt tydligt haft en arbetslinje i skattesystem och transfereringssystem som upprätthölls åtminstone fram till början av 70-talet. Vi har även haft starka fackföreningar och en arbetsmarknadsmodell som verkat för att man har flexibla kollektivavtal som i sig också pressar ihop lönestrukturen.

Sedan har det naturligtvis varit så att vi fick mer påtagliga problem under 70-, 80- och 90-talen i makroekonomisk instabilitet men också ett växande utanförskap. Delvis kan man säga att det här är kopplat till att vi har höga skatter och omfattande transfereringar.

Den poäng jag också hade var naturligtvis att det samtidigt finns en del motverkande faktorer i det som har varit den svenska modellen. En viktig sådan har varit att vi, i samband med att Gunnar Sträng så att säga höjde skattetrycket väldigt kraftigt mellan 1967 och 1971, också avskaffade sambeskattningen. Den effektiva tröskel- och marginaleffekten för kvinnor sjönk då väldigt kraftigt, vilket naturligtvis ökar arbetskraftsutbudet. Samtidigt byggde vi ut en relativt sett högkvalitativ barnomsorg som har effekter på kunskaper men också på kvinnors arbetskraftsdeltagande.

Därtill har vi valt att inte bygga vårt välfärdssystem i huvudsak på behovstestade stöd utan antingen på generella stöd eller också, i huvudsak, på en omfördelning byggd på att vi tillhandahåller tjänster som barnomsorg, sjukvård och äldreomsorg utan koppling till inkomst.

Sedan redogjorde jag för vad den här regeringen gör för att så att säga återupprätta arbetslinjen med jobbskatteavdrag och de stora effekter vi har sett av det: arbetslinjen i arbetslöshetsförsäkringen, förändringen av sjukförsäkringen, det vi gör för att förstärka arbetskraftsdeltagandet efter 65 års ålder och förändringar av skolsystem och sådant.

Jag gjorde också reflexionen att vi i Europa har både höger- och vänsterineffektiviteter. Sett till högerineffektiviteter är dessa högst påtagliga i termer till exempel av sambeskattning i en del av de kontinentaleuropeiska länderna. Tyskland är kanske det värsta exemplet. Man har ofta bristande kvalitet och utbyggnad när det gäller barnomsorg och också fattigdomsfällor i socialsystemen.

Å andra sidan har vi också en omfattande vad man lite politiskt skulle kunna beskriva som vänsterineffektivitet i termer av alltför höga reservationslöner, alltför höga skatter på låga inkomster samt en bristande konkurrens i tillhandahållandet av rätt många offentliga välfärdstjänster och till det förmodligen också en betydande brist i företagsklimatet.

Det här är de reflexioner som jag gjorde i samband med mötet. Jag redogör för dem utifrån den ”återskrift” som fanns. Jag noterar att den återrapport som fanns i papperen till er var relativt knapphändig. Det kan möjligtvis finnas en poäng i att det här talet distribueras till er också.

Anf.  5  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Finansministern var nu lite mer nyanserad. Men jag måste säga att jag häpnade när jag i återrapporten läste vad finansministern sade i debatten om kvaliteten i offentliga finanser på det informella Ekofinmötet.

För det första verkar finansministern ha svårt för att ta emot positiva synpunkter om Sverige.

För det andra tycker jag ändå att det är märkligt att dela in svensk ekonomisk historia i nämnda två perioder och med de argument som Anders Borg framförde samt att uppbyggnaden av den svenska välfärdsstaten till viss del grundlades före 1970. Men många av reformerna kom till senare, under 70-talet – till exempel barn- och äldreomsorgen och föräldraförsäkringen som varit en förutsättning för dagens höga kvinnliga sysselsättningsgrad.

Sedan tycker jag att man kanske också kan påpeka att Sverige styrts av borgerliga regeringar 1976–1982 och 1991–1994. Det gjorde att Socialdemokraterna både 1982 och 1994 fått sanera och sätta fart på ekonomin efter år av borgerlig misskötsel. Detta säger jag just för att få det fört till protokollet och få en nyansering och som ett komplement till vad finansministern sade på det informella Ekofinmötet.

Jag tycker också att finansministern glömde bort att svensk ekonomi självklart påverkades mycket av oljekrisen under 70-talet och att det påverkade tillväxten både i Sverige och i andra länder.

Anf.  6  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag blev i och för sig lite förvånad när jag lästa återrapporten. I det avseendet har Sonia Karlsson och jag samma utgångspunkt.

Jag vill påpeka att jag själv inledde mötet med att konstatera att den svenska modellen har varit framgångsrik i ett antal avseenden. Det gäller fattigdomsreduktion, begränsade inkomstskillnader och långtidsarbetslöshet – där Sverige har varit ett av de mer framgångsrika länderna. Men sedan fanns ett antal missförstånd om vad detta beror på. Den tes jag drev var att det sammanhänger med ett frihandelsorienterat marknadssystem kombinerat med en stark offentlig utbildningssatsning och en tydlig arbetslinje i socialförsäkringar och skatter fram till åtminstone 70-talet. Allra tydligast är att marginalskatter, skattetryck och ersättningar i de sociala försäkringarna fram till 1970 låg under eller i linje med OECD-genomsnittet.

Det är knappast så att Socialdemokraterna bär ansvar för allt gott i Sverige, ej heller allt illa i Sverige. Naturligtvis är det så att de brister som fanns i svensk ekonomisk politik med makroekonomisk instabilitet under 70- och 80-talen har vi alla ett ansvar för.

Jag vill understryka att jag sade på mötet att det fanns ett antal faktorer i detta som motverkade den negativa effekten man annars skulle ha haft av höga skatter och höga offentliga utgifter. Det var ungefär de som Sonia Karlsson nämnde med utbyggd barnomsorg, sambeskattning, att vi undvikit behovstestade stöd och att vi därtill, åtminstone tidigare, huvudsakligen försökt att omfördela via välfärdstjänster snarare än transfereringar.

Men Sonia Karlsson och jag har naturligtvis inte riktigt samma syn på svensk ekonomisk historia. Vi representerar i allt väsentligt två skilda synsätt. Jag kan möjligtvis beklaga att det blev inte fullt så reflekterat som det borde ha varit i återrapporteringen.

Anf.  7  ORDFÖRANDEN:

Jag vill få fört till protokollet att det fattas inga beslut vid informella Ekofinmöten. Det vi diskuterar här är kortfattade referat av vad som har diskuterats vid mötet. Mot bakgrund av den här diskussionen är det dock välkommet, men inte alls nödvändigt, att skicka över talet i sin helhet för de ledamöter som vill titta närmare på vad som faktiskt har sagts.

Anf.  8  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag tycker att fru ordförandens förslag om att vi kan få talet är bra. Även om det inte fattades några beslut har det betydelse vilken bild man får av Sverige på internationella möten.

Anf.  9  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det var också det som framkom vid mötet. Ordföranden, och för den delen ECB:s president Jean-Claude Trichet, drog slutsatsen att Sverige, med de reformer regeringen har gjort – naturligtvis tror jag inte han exkluderade tidigare regeringar men ej heller den nuvarande – har varit ett framgångsrikt land. Han drog slutsatsen att de förändringar vi har gjort om något har haft tidigare och större effekter än vad man kunde ha trott. Det var den slutsats Trichet drog i samband med presskonferensen. Det är naturligtvis en fråga där vi också kan göra olika bedömningar. Det är klart att det är viktigt att vi ger en korrekt återrapportering.

Anf.  10  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i denna fråga.

Vi går vidare till information och samråd inför det närmast kommande Ekofinmötet den 14 maj. En preliminär dagordning är delad och utsänd. Vi brukar göra så att vi tar beslutspunkterna först med undantag av A-punktslistan, som vi brukar ta sist.

Jag brukar säga i början om det har varit någon generell rådsinformation i något av de berörda fackutskotten. Det har det i det här fallet inte varit. Däremot finns en uppsjö av noteringar av olika samråd och informationer i olika frågor och delfrågor. Det kommer jag att nämna när vi kommer dit så att det förs till protokollet.

Första beslutsfrågan på agendan är punkt 3, De offentliga finansernas kvalitet. Den frågan var senast i EU-nämnden den 5 oktober förra året då det fanns majoritet för regeringens ståndpunkt med avvikande mening från Vänsterpartiet. Nu föreligger det utkast till slutsatser. Dessa är utsända i utskick 1.

Anf.  11  Finansminister ANDERS BORG (m):

En av slutsatserna vi kunde dra vid informella Ekofin är att resultaten för offentliga utgifter, inte minst sociala utgifter, inte alltid är i överensstämmelse med hur omfattande de är. Vissa länder använder de offentliga medlen mer effektivt än andra. Jag är väl av uppfattningen att Sverige tillhör dem som är rätt effektiva i användningen av offentliga medel. Men det finns alltså en betydande förbättringspotential inom utbildning, sjukvård och en lång rad andra områden där vi kan uppnå mer välfärd för de insatta pengarna. Det är grunden för detta arbete.

Det handlar bland annat om att förbättra underlagen för diskussionerna. Samhällsekonomiska och budgetmässiga effekter ska tydliggöras. Det handlar om att analysera kvaliteten och hållbarheten i finansieringssystem, och det handlar om att koppla detta till det finanspolitiska ramverket.

Avsikten är att man ska återkomma under första halvåret 2009 med en ytterligare redovisning. Det är en del av diskussionerna som sedan förmodligen kommer att löpa in i vårt ordförandeskap. Det är en fråga som jag tror är inne på sitt fjärde eller femte ordförandeskap där man försöker att fortsätta att fördjupa diskussionen.

En av de saker vi har tryckt på har varit betydelsen av jobb och tillväxt, att man är noggrann med att göra förändringar som bidrar till att fler människor kommer i arbete och att det görs på ett sådant sätt att man också är försiktig med offentliga finanser och inte minst kvalitet på utbildning i alla delar. Vi har under våren i samband med vårtoppmötet haft en diskussion om kvaliteten på högre utbildning, forskning, men detta gäller naturligtvis också inom inte minst skola och förskola.

Vi har ingen invändning mot de slutsatser som dras, och vi tycker att det har varit ett bra arbete inom Ekofinrådet.

Anf.  12  JACOB JOHNSON (v):

Vi kvarstår vid vår principiella avvikande mening. Vi anser bland annat att inriktningen är att begränsa den generella välfärdspolitiken, som vi menar är grundläggande. Jag kan hänvisa bland annat till en rapport som presenterades tidigare vid det informella rådet.

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m):

Detta är ett arbete som drivs av alla möjliga regeringar i Europa, inte minst Tyskland, England och Holland har varit aktiva. Jag uppfattar det inte riktigt som att diskussionspunkten är huruvida välfärdsstaten ska avskaffas, utan det är fråga om hur vi ska få ut mer av de offentliga utgifter vi har. Men jag har naturligtvis full respekt för Jacob Johnsons synpunkter.

Anf.  14  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende och noterar den avvikande meningen från v.

Vi går vidare till punkt 4, Investeringsram för västra Balkan. Balkanfrågan är inte ny för nämnden, men just den här punkten är ny som beslutspunkt. Den nämndes dock på informella Ekofin, som alldeles nyss är omnämnt. Utkast till slutsatser är utsänt i utskick 1.

Anf.  15  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag kan vara kort. Det här är en uppföljning på informella Ekofin. Det beror mycket på att våra vänner i Slovenien, finansminister Andrej Bajuk, har velat vara drivande med att förbättra och förstärka EU:s mycket omfattande insatser i västra Balkan. Jag minns att han använde en siffra för antalet EU–Europa-organ som var aktiva där. Jag tror att den var 50, men den kan vara helt fel. Det finns ett starkt behov.

Här är det lite grann så att ordförandeskapet har drivit på. Man har varit framgångsrik i så måtto att vi står här nu, men jag tror att man själv tycker att man skulle ha nått lite längre. Det är som det är. Det finns många europeiska institutioner som försvarar olika intressen i det här sammanhanget.

Anf.  16  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 5, Finansiella tjänster. Där ska jag först säga generellt att finansministern hade information i finansutskottet om finansiella tjänster den 4 mars. Därefter behandlar vi förslagsvis dessa en i taget eftersom 5.1, 5.2 och 5.3 är lite olika. Den första, Arrangemang för finansiell stabilitet, har varit uppe i EU-nämnden den 30 november då det fanns enhälligt stöd för regeringens ståndpunkt. Den har varit på informella Ekofin och ska nu upp till beslut. Utkast till slutsatser och underlag är utsända i utskick 1. Vi försöker hålla oss där, och sedan återkommer vi till 2 och 3.

Anf.  17  Finansminister ANDERS BORG (m):

Inför Ekofinmötet var min tro att det här skulle närmast bli en kort avstämning. Vi hade en mycket omfattande diskussion om alla de olika delarna på informella Ekofin. Vi har haft det ett antal gånger dessförinnan. Nu har frågan komplicerats lite grann, och jag ska komma in på det.

En del av detta har varit diskussioner om vilket ansvar de nationella tillsynsmyndigheterna ska ha för att beakta den europeiska dimensionen. Där har man landat i slutsatsen att det ligger på de nationella tillsynsmyndigheterna att beakta den europeiska dimensionen, och det är väl en bra lösning.

Sedan har det varit en lång diskussion om hur rollen för EU:s kommittéer, nivå 3-kommittéerna, ska förstärkas, den gränsöverskridande företagsövervakningen, tillsynskollegierna. En fråga har rört denna memorandum of understanding som togs fram inför informella Ekofin mellan centralbanker och finansdepartement vid särskild hantering av finansiell stabilitet och kriser.

Den sista punkten är en uppdatering av vägkartorna, som ni säkert minns kom från ett franskt initiativ våren för något år sedan. De har varit in och ut på Ekofinmötena i stort sett varje gång. Det som egentligen har tillkommit är väl att vi efter IMF-mötet har haft ett arbete inom finansiella stabilitets-forumet som nu drivs vidare. Huvudpunkten i detta är densamma som tidigare.

Vi har inga problem med att stödja de föreslagna tillsynsmyndigheterna. Vi har varit tydliga. Detta har noterats också av EFK i frågan om nivå 3-kommittéerna. Vi motsätter oss att de ska ha rätt att fatta bindande beslut om riktlinjer.

Det har varit en rätt omfattande diskussion om tillsynskollegierna. Där har vi en rätt god erfarenhet av dem. Nordea är stjärneleven i klassen. Vi har ett gott samarbete mellan de olika ländernas tillsynsmyndigheter, och det är ett väl skött kollegium. Detta är dock inte normen för alla tillsynskommittéer. En del av dem har närmast blivit skådeplatsen för maktutövning kontra dragkamp mellan olika länder och följaktligen inte fungerat precis lika väl.

Skälet till att det här har blivit kontroversiellt är att vi har en genuin intressekonflikt mellan EU:s nya länder och EU:s gamla länder. Mönstret är att EU:s gamla länder i rätt stor utsträckning har köpt in sig eller köpt upp banker i de nya länderna. De gamla länderna, inte minst länder som Sverige, Österrike, Danmark, Finland, Tyskland, har ett stort intresse av att få starkare grepp över tillsynen av dessa finansiella institutionerna. I praktiken handlar det om att banker tar en risk på vår balansräkning. I slutändan, när Turkiet får finansiella problem, och man får hantera de tyska bankerna i Turkiet, finns i förlängningen en risk att tyska skattebetalare får betala. Därför finns det ett starkt sådant intresse.

Dessa länder har ett starkt intresse av att värna sin egen nationella suveränitet över tillsynen, och allra helst vill de ha en uppgörelse över bördefördelningen vid en eventuell kris. Här är det dragkamp mellan ägarländer och gamla länder som vill undvika att man via irrationell överentusiasm bygger upp för stor exponering som i slutändan kan komma hem till hemländerna. Sedan finns länderna med de nya bankerna som naturligtvis gynnas av detta men som helst vill ha en tydlig bördefördelning där åliggandena på de gamla länderna görs tydliga.

Det här är en dragkamp. Vi kan leva med den kompromiss som nu finns. Det kan finnas en viss risk att den diskussionen fortsätter. Jag nämner detta eftersom inte minst ordförandeskapet driver frågan utifrån de nya ländernas intressen i detta.

För svensk del är detta mindre problematiskt än för till exempel Tyskland eller andra länder. Vi har tillsynskommittéer. Vi tycker att det är viktigt med en stringent översyn, men vi vill också ha bördefördelning. Vi anser att det är en fördel att man har förberett sig och tänkt igenom hur man ska hantera finansiella kriser. Detta har varit en stark svensk position. Det måste snart vara två decennier som svenska Riksbanken och Finansdepartementet har drivit detta mot de andra EU-länderna.

Detta kommer vi naturligtvis att understryka. Det finns en risk att de nya länderna vill villkora arbetet med tillsynskommittéerna och bördefördelningen. Det skulle med stor sannolikhet omöjliggöra framsteg. Vi har i det läget sagt att vi vill göra framsteg med tillsynskommittéerna, även om vi är av uppfattningen att det i grunden också borde göras framsteg med bördefördelningen.

Jag tror inte att jag säger så mycket mer. Den här frågan har varit hos er ett antal varv, och det som är nytt är egentligen dimensionen med tillsynskommittéerna kontra bördefördelningen.

Anf.  18  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt i punkt 5.1.

Vi går vidare till punkt 5.2, Finansiell utbildning. Där finns det ett utlåtande från finansutskottet angående finansiella tjänster till privatpersoner och småföretag. Det antogs i finansutskottet den 6 maj och ska till kammaren den 20 maj. Detta finns med i riksdagens behandling av frågan. Det berör också delvis punkt 5.3. I övrigt är frågan ny på rådet och i nämnden. Underlag är utsänt.

Anf.  19  Finansminister ANDERS BORG (m):

Tanken är att vi ska anta lite slutsatser om kommissionens meddelande om utbildning i finansiella frågor. Det ska understrykas hur viktigt detta är och att det inte är fråga om ett EU-åtagande. Tanken är att nationella åtgärder ska vidtas och att man ska förstärka samarbetet. Sverige är ett av de länder som verkligen ligger i framkant. Mats Odell hade en övning om dessa frågor här i fredags, tror jag att det var.

Vi har också anslagit pengar till Finansinspektionen för att jobba med åtgärder och information om finansiellt utanförskap och förståelse för att det till exempel kommer en hyresavi en gång i månaden och en del andra komplicerade frågor. Jag skojar lite.

Detta handlar i allt väsentligt om att stärka konsumentperspektivet och underlätta den finansiella marknadens funktionssätt genom att förbättra utbildningen i dessa frågor.

Vi har inga svårigheter att stötta kommissionens och rådets förslag till slutsatser här.

Anf.  20  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till 5.3, Marknaden för bostadskrediter. Finansutskottets arbete i frågan har jag redan nämnt. I övrigt är underlag utsänt.

Anf.  21  Finansminister ANDERS BORG (m):

Här är vi i ett mycket tidigt skede i en viktig process. Kommissionen har presenterat en vitbok för att få en bättre integration av bolånemarknaderna. Vi ska komma ihåg att de europeiska bolånemarknaderna är i allt väsentligt separerade från varandra och väsensskilda. Vi har länder som Sverige där man har en hög andel med rörliga räntor och där egeninsatserna i boende och sparande är relativt begränsade. Vi har andra länder som Tyskland där det är närmast omvänt med en mycket starkt sparandebaserad bolånemarknad med långa löptider. Vi har följaktligen väldigt olika funktionssätt på de europeiska bostadslånemarknaderna.

Här finns alltså ett genuint och påtagligt bekymmer. Målen är att underlätta för detta, men ni vet hur snabba de europeiska processerna kring svåra och komplicerade frågor brukar vara. Denna kommer troligen också att vara besvärlig och komplicerad. Det kommer nog att dröja många år innan vi är framme vid en integrerad europeisk effektiv bolånemarknad. Men det är ett prioriterat arbete som är viktigt för vår del och för integrationen av de europeiska finansiella marknaderna. Det är sannolikt rätt betydande samhällsvinster förknippade med att man skulle få ett bättre fungerande bolånesystem.

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp):

Fru ordförande! Man kan börja med den nordiska marknaden. Man kan fråga sig varför man i Malmö inte kan belåna sin fastighet i Köpenhamn – detsamma gäller för Sverige och Finland – särskilt som de nordiska bankerna ofta är närvarande i varandras länder. Man ska inte bara titta på EU-dimensionen utan även den nordiska. Det är ändå ett slags övningsbana.

Min fråga till finansministern är: Hur ska bankerna dras in i detta? Det finns ett moment av att de undviker konkurrens genom att inte ge sig in i det. Det är ingen slump att det inte fungerar mellan de nordiska länderna. Bankerna vill inte bli utsatta för konkurrens. Hur ska finansministern bryta de privata bankernas ointresse för detta? Det ligger ju i konsumenternas intresse.

Anf.  23  SVEN GUNNAR PERSSON (kd):

Fru ordförande! Jag förstår mycket väl Carl B Hamiltons frågeställning, inte minst utifrån den skånska situationen. Samtidigt skulle jag vilja att finansministern beskriver något mer – för oss som inte sitter i finansutskottet – vad det europeiska mervärdet av att samordna detta ytterligare är. Hur integrerade är dessa marknader? Vilket reellt behov finns det av att integrera på detta område? För mig är det inte alldeles uppenbart och självklart.

Anf.  24  ORDFÖRANDEN:

Jag sitter inte heller i finansutskottet, och jag är mycket nyfiken på svaret på båda frågorna. Jag vill dock bara påminna ledamöterna och även finansministern om att vi ska försöka respektera finansutskottets och kammarens hantering av själva sakfrågan och här hålla oss lite närmare det som ligger omedelbart till hands på rådet. Men jag är nyfiken i största allmänhet.

Anf.  25  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag börjar med Sven Gunnar Perssons fråga och närmar mig sedan Carl B Hamiltons. I allt väsentligt är det separata bolånemarknader. Det kan finnas en viss integration mellan enskilda länder. Jag föreställer mig att Beneluxländerna är i en lite annan sits än vad vi är. Men i allt väsentligt när man tittar på hur räntetransmissionsmekanismen ser ut, graden av rörliga kontra bundna lån, villkoren för lån, bostadsobligationsmarknaden etcetera är det mycket separata marknadsstrukturer i de enskilda länderna.

Den samhällsekonomiska vinsten av att integrera dem är rätt uppenbar på lång sikt. Det blir billigare för konsumenterna att finansiera sina bostadslån. De kommer att ha en större flexibilitet i sitt sätt att göra det.

Jag kanske ironiserade lite när jag sade att det skulle ta lång tid. Jag får nog också säga att jag är så pass konservativ att jag tycker att det är rätt bra om det tar ett visst mått av tid. Avregleringen av den finansiella marknaden i Sverige och för den delen i USA visar väl att det finns väldiga systemrisker kopplade till ansvarslös utlåning och ansvarslös upplåning i banksektorn, inte minst på detta område, och delar av den europeiska bostadsmarknaden är överhettad. Fördelen skulle vara riskspridning. Nackdelen med riskspridning är det vi ser med subprime-marknaderna. Till slut har man spridit riskerna så att alla är kontaminerade när man får obalanser.

Det här kommer från länder som Tyskland och Österrike. Stark stabilitetsorientering är deras ganska goda argument för att hålla emot. Det dåliga argumentet är att de vill skydda sina ineffektiva småbanker.

Det finns potentiellt en relativt stor vinst. Det bör göras – men med ett betydande mått av konservatism för att undvika att man på detta sätt skapar upplåningsbubblor.

Jag är inte finansmarknadsminister. Den nordiska frågan bör tas upp med Mats Odell. Men det kan säkert ligga något i det som Carl B Hamilton säger. Det är en uppenbar orimlighet att en villaägare som i princip bor vid den norska, finska eller danska gränsen inte har tillgång till ett integrerat lånesystem. Men det är inte min fråga.

Anf.  26  SONIA KARLSSON (s):

Fru ordförande! Jag vill bara kommentera detta. Finansutskottet har bland annat sagt att det är viktigt att sådan här harmonisering inte påverkar nationell skyddsnivå, exempelvis konsumentskydd, så att det försämras. Vi har också konstaterat att det är olika och att det måste gälla inom länderna hur situationen ser ut.

En viktig punkt som vi underströk är att vitbokens innehåll måste ses mot bakgrund av den rådande finansiella oron som är kopplad till värdering av finansiella instrument där värdepapperiserade hypotekslån utgjort en viktig komponent. Vi tyckte att det var viktigt att lyfta in från finansutskottets sida.

Anf.  27  ORDFÖRANDEN:

Detta material är också utsänt.

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende. Det var allt på punkt 5.

Punkt 6 är en riktlinjedebatt angående dialog med tredjeland i Ekofinfrågor. Till denna är underlag utsänt i utskick 1.

Anf.  28  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi kan vara relativt korta här. Vi är naturligtvis positiva till att tredjelandsdialogen förekommer. Vi är nöjda med den inriktning och de prioriteringar som lyfts fram av kommissionen.

Anf.  29  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i den frågan och går vidare till punkt 7, Beskattning. Även den är tredelad. Här har det varit en mer generell information. Finansministern lär ha varit i skatteutskottet och talat om skattebedrägerier den 29 januari. Det är lite olika behandling av de olika delarna.

Vi börjar med 7.1, Kampen mot skattebedrägerier. Det är en beslutspunkt på rådet nu. Den var i nämnden den 29 februari då det fanns enhällig majoritet för regeringens ståndpunkt inför rådet den 4 mars. Det finns ett kommissionsmeddelande och lite mer underlag utsänt. Notera skillnaden mellan utskick 1 och 2. Slutsatser med anledning av revisionsrättens rapport lär ha utgått i det senare. Finansministern berättar säkert mer.

Anf.  30  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det här blir också en av de mer intensiva diskussionspunkterna på detta rådsmöte. Ni känner igen att det har funnits ett intresse från tysk sida att pröva omvänd momsföring. Det har vi i byggsektorn. Tyskarna har argumenterat att de har betydande bedrägerier på momssidan och därför skulle vilja göra detta. Österrike har samma problem och har bett att få vara det land där man prövar en omvänd skattskyldighet till att börja med.

Frågan är tillbaka, och diskussionsfrågan är huruvida rådet ska uppmana kommissionen att återkomma med ett förslag till ett sådant här pilotprojekt. Vi har inga invändningar mot det. Vi tycker i grunden att man ska en hög grad nationellt självbestämmande i frågor där det finns starka nationella intressen. Om detta är ett uppenbart tyskt och österrikiskt problem har vi ingen invändning mot att man vill pröva olika vägar framåt. Å andra sidan måste det ske på ett sådant sätt att det inte hindrar handeln mellan medlemsländerna.

De som är allra mest skeptiska till detta är Frankrike och Italien. Jag är inte riktigt på det klara med varför. >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen Vad som skulle vara det franska eller italienska reella problemet har jag inte lyckats utröna, alltså om det skulle finnas någon materiell grund för att de särskilt skulle drabbas av detta. Jag har inte kunnat finna några sådana argument. Jag kan bara spekulera i vilka motiven för olika ståndpunkter är, >>> Hemlig enligt 2 kap. 1 § sekretesslagen

Anf.  31  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns majoritet för regeringens ståndpunkt i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7.2, Skatt på sparande. Där är underlag utsänt i både utskick 1 och 2. Det har varit information i EU-nämnden den 29 februari. Slutsatserna ligger på bordet.

Anf.  32  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det var ett mycket omfattande och långt arbete som föregick att man fick fram detta sparandedirektiv för ett antal år sedan. I det ålades att man skulle göra en återrapportering i frågan. Den har dröjt. Nu är man framme vid att kommissionen har tagit fram en skiss för hur en sådan återrapportering ska kunna ske. Det har i kommittén för detta inte varit någon diskussion. Man inväntar nu att man ska få – givet de underlag som medlemsländerna ska lämna in – en utvärderingsrapport. I den mån det blir en diskussion kommer vi att understryka betydelsen av att man för arbetet framåt, men det mest sannolika är att detta blir en tom punkt och att man bara går förbi den i avvaktan på återrapporteringen.

Anf.  33  FREDRIK OLOVSSON (s):

Ordförande! Det är förstås jätteviktigt att vi har sparandedirektivet på plats och att vi ser till att det fungerar så bra som möjligt. Jag vill ändå fråga finansministern hur han ser på en utvidgning av direktivet till att också omfatta andra inkomster än räntor, till exempel utdelningar eller annat som kan komma i fråga.

Anf.  34  Finansminister ANDERS BORG (m):

Vi ska komma ihåg att detta är ett arbete som kommer att vara mycket komplicerat. Det är inte så att utvärderingsrapporten kommer att föranleda en enighet inom rådet för hur man ska gå vidare. Jag tycker generellt att den grundläggande hållningen ska vara att man ska ha bra och effektiv skattekonkurrens genom att ha väl fungerande skattesystem med, i min uppfattning, låga skattesatser och tydliga kontrollformer. Det ska vara en konkurrens som bygger på att man inte undandrar pengar från beskattning utan att man har lite olika värderingar på hur man vill ha sina skattesystem.

Jag är beredd att lyssna på olika sätt att utveckla det här direktivet och ta det hela framåt. Detta kommer inte att vara sista gången vi får diskutera frågan om sparandedirektiv.

Anf.  35  ORDFÖRANDEN:

Jag konstaterar att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 7.3, God förvaltning på skatteområdet. Enligt mina noteringar förväntas den bli en A-punkt, det vill säga inte diskuteras särskilt mycket på rådet. Finansministern nickar. Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi vänder på det blå bladet. Där står det: En strategi för vidareutveckling av tullunionen. Den fyller 40 i år, vilket ska firas och vidareutvecklas. Det finns beskrivet närmare i ett kommissionsmeddelande som är utsänt i utskick 1.

Anf.  36  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det här handlar om att vi vill se till att EU:s arbete på det här området blir effektivt, dels i termer av konkurrenskraftiga villkor för att driva handel, dels i kampen mot bedrägerier. Det är de två grundläggande inriktningarna på tullarbetet som vi har.

Vi har egentligen inte några avvikande synpunkter. Vi tycker att de här konklusionerna är rimliga.

Anf.  37  JACOB JOHNSON (v):

Det pratas i underlaget, i en kommenterad dagordning, om att regeringen är positiv till slutsatserna som betonar vikten av förenkling och modernisering av tullprocedurerna. Finns det risk att denna förenkling leder till sämre möjligheter att bekämpa internationell brottslighet?

Anf.  38  Finansminister ANDERS BORG (m):

Det är en av de frågor som vi anser är viktiga att bevaka, att den inte gör det. Det är två olika mål som vi hela tiden måste försöka föra framåt båda två. Det är en av de positioner som Sverige har försökt bevaka i detta arbete, att det inte leder till detta.

Anf.  39  ORDFÖRANDEN:

Jag finner sammanfattningsvis att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i detta ärende.

Vi går vidare till punkt 9, Preliminärt förslag till allmän budget för 2009. Här planeras en överläggning i finansutskottet den 20 maj. Riksdagens arbete med detta har bara börjat, rådets också, om jag har förstått det rätt. Nämnden har fått ett presentationsmaterial.

Anf.  40  Finansminister ANDERS BORG (m):

Jag har egentligen ingenting att tillägga. Det här är bara en första informationspunkt. Det blir med stor sannolikhet inte någon som helst diskussion om detta.

Anf.  41  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar för informationen i den frågan.

Vi går vidare till punkt 10, Övriga frågor. Jag har inga sådana i mina noteringar alls. Finansministern skakar på huvudet. Då tackar vi för informationen även i den frågan.

Vi har A-punktslistefrågan kvar.

Anf.  42  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND:

Vi har information om A-punkter specifikt inför Ekofinmötet. Det finns i utskick 1. Där finns det också en notering om ett samarbete på statistikens område. Det har med EES-avtalet att göra.

Det finns dessutom två samlingslistor från Statsrådsberedningen som gäller A-punkter inför kommande rådsmöten. Det har ni fått också i utskick 1, Coreper från den 30 april. Ni har också fått per mejl i går eller i förrgår, och som ligger på bordet, från Coreper den 7 maj.

Vi har också fiskat upp kommande A-punktslistor, ytterligare tillägg, specifikt för Ekofin. Men alla dem tror vi att vi hittar i Statsrådsberedningslistorna.

Det är alltså tre listor som vi har att laborera med nu.

Anf.  43  ORDFÖRANDEN:

Jag finner att det finns en majoritet för regeringens ståndpunkt även i dessa ärenden.

Då är vi klara med själva rådsagendan. Jag ska bara fråga om det var något annat som finansministern ville ta upp med nämnden innan vi skiljs åt för dagen.

Anf.  44  Finansminister ANDERS BORG (m):

Nej, jag vill bara tacka för ett trevligt sammanträde och önska alla en god vår.

Anf.  45  ORDFÖRANDEN:

Vi tackar detsamma.

Innehållsförteckning

1 §  Ekofin 1

Anf.  1  ORDFÖRANDEN 1

Anf.  2  Finansminister ANDERS BORG (m) 1

Anf.  3  ORDFÖRANDEN 2

Anf.  4  Finansminister ANDERS BORG (m) 2

Anf.  5  SONIA KARLSSON (s) 3

Anf.  6  Finansminister ANDERS BORG (m) 4

Anf.  7  ORDFÖRANDEN 4

Anf.  8  SONIA KARLSSON (s) 5

Anf.  9  Finansminister ANDERS BORG (m) 5

Anf.  10  ORDFÖRANDEN 5

Anf.  11  Finansminister ANDERS BORG (m) 5

Anf.  12  JACOB JOHNSON (v) 6

Anf.  13  Finansminister ANDERS BORG (m) 6

Anf.  14  ORDFÖRANDEN 6

Anf.  15  Finansminister ANDERS BORG (m) 6

Anf.  16  ORDFÖRANDEN 7

Anf.  17  Finansminister ANDERS BORG (m) 7

Anf.  18  ORDFÖRANDEN 8

Anf.  19  Finansminister ANDERS BORG (m) 8

Anf.  20  ORDFÖRANDEN 9

Anf.  21  Finansminister ANDERS BORG (m) 9

Anf.  22  CARL B HAMILTON (fp) 9

Anf.  23  SVEN GUNNAR PERSSON (kd) 10

Anf.  24  ORDFÖRANDEN 10

Anf.  25  Finansminister ANDERS BORG (m) 10

Anf.  26  SONIA KARLSSON (s) 11

Anf.  27  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  28  Finansminister ANDERS BORG (m) 11

Anf.  29  ORDFÖRANDEN 11

Anf.  30  Finansminister ANDERS BORG (m) 11

Anf.  31  ORDFÖRANDEN 12

Anf.  32  Finansminister ANDERS BORG (m) 12

Anf.  33  FREDRIK OLOVSSON (s) 12

Anf.  34  Finansminister ANDERS BORG (m) 12

Anf.  35  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  36  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  37  JACOB JOHNSON (v) 13

Anf.  38  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  39  ORDFÖRANDEN 13

Anf.  40  Finansminister ANDERS BORG (m) 13

Anf.  41  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  42  Kanslichefen INGRID LARÉN MARKLUND 14

Anf.  43  ORDFÖRANDEN 14

Anf.  44  Finansminister ANDERS BORG (m) 14

Anf.  45  ORDFÖRANDEN 14