Demokratistrategi för Burma
Skriftlig fråga 2006/07:615 av Ohlsson, Birgitta (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-02-08
- Anmäld
- 2007-02-13
- Besvarad
- 2007-02-14
- Svar anmält
- 2007-02-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 8 februari
Fråga
2006/07:615 Demokratistrategi för Burma
av Birgitta Ohlsson (fp)
till utrikesminister Carl Bildt (m)
Det politiska förtrycket och kränkningarna av de mänskliga rättigheterna ökar i militärdiktaturens Burma. Yttrandefriheten är minimal och oppositionella studenter trakasseras. Regimen visar inga tecken på att lätta på förtrycket och släppa politiska fångar som Nobelpristagaren och ledaren för National League for Democracy, Aung San Suu Kyi.
När FN:s säkerhetsråd för en tid sedan skulle anta en resolution angående situationen i landet lade två av rådets permanenta medlemmar, Ryssland och Kina, in sitt veto mot detta. Det är viktigt att frågan hålls levande i FN:s högsta organ. Sveriges regering har under hösten tydligt aviserat att man stöder en resolution för att sätta tryck på diktaturregimen. Utöver detta är det viktigt att såväl finansiellt som politiskt aktivt stödja de krafter som arbetar för mänskliga fri- och rättigheter inne i Burma. Det blir aldrig någon demokrati utan demokrater. Dessa behöver stöd utifrån för att kunna växa inifrån. En internationell strategi för att stärka de demokratiskt folkvalda krafter som kämpar fredligt för demokrati och mänskliga rättigheter mot den icke-folkvalda burmesiska regimen skulle stärka deras arbete.
Vad avser statsrådet att vidta för åtgärder för att arbetet med en demokratistrategi för Burma initieras inom EU och FN?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:615 besvarad av Utrikesminister Carl Bildt
Svar på fråga
2006/07:615 Demokratistrategi för Burma
Utrikesminister Carl Bildt
Birgitta Ohlsson har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att arbetet med en demokratistrategi för Burma initieras inom EU och FN.
Som meddelats i tidigare svar så delar jag Birgitta Ohlssons oro över situationen i Burma. Det internationella samfundet har under lång tid och på bred front sökt förmå militärjuntan i Burma att förändra sin politik och uppfylla löften om demokratiska reformer. Detta gäller såväl arbetet i Europeiska unionen, som styrs av en gemensam ståndpunkt, som i FN där arbete pågår i säkerhetsrådet, i MR-rådet och genom FN:s särskilda sändebud. Vid alla kontakter med företrädare för den burmesiska regimen framför EU sina krav på bland annat demokratisk utveckling, respekt för mänskliga rättigheter och frisläppande av politiska fångar.
Från svensk sida stöder vi bland annat exilbaserade oppositionella organisationer som arbetar för ett demokratiskt Burma. Exempel på detta är radiostation Democratic Voice of Burma i Oslo och Euro-Burma Office i Bryssel, som bland annat inofficiellt företräder exilregeringen i Europa. Härigenom förmedlas kontakter mellan människor i olika samhällssektorer i Burma och omvärlden. Sverige stöder också enskilda organisationer som verkar i Burmas närhet och riktar sig till såväl burmeser bosatta i Burma som burmeser i exil. Jag vill även erinra om att all verksamhet som Sverige och EU bedriver för det burmesiska folket styrs av EU:s gemensamma ståndpunkt. Denna föreskriver att insatser bör genomföras i nära samråd med den lokala civila administrationen och med demokratiska grupper, inklusive National League for Democracy.
Man kan därmed konstatera att det redan – och sedan länge – finns en strategi för demokratisering av Burma. Jag kan bara beklaga att den ännu inte givit önskvärt resultat. För att nå framgång är det angeläget med samverkan från fler aktörer. Sverige och EU håller nära kontakt med övriga Aseanländer i denna fråga liksom med de större länderna i regionen. Här tror vi att parlamentariker har en viktig roll att spela för att skapa opinion och sätta ökat tryck på sina egna regeringar.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.