Undantag i Dublinförordningen
Skriftlig fråga 2006/07:621 av Lundqvist-Brömster, Maria (fp)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2007-02-08
- Anmäld
- 2007-02-13
- Besvarad
- 2007-02-14
- Svar anmält
- 2007-02-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
den 8 februari
Fråga
2006/07:621 Undantag i Dublinförordningen
av Maria Lundqvist-Brömster (fp)
till statsrådet Tobias Billström (m)
Enligt Dublinförordningen ska asylsökandes rätt till asyl prövas i det första land som en asylsökande kommer till. Möjlighet till undantag finns dock. Det har visat sig att Sverige inte använder sig av denna rätt. Situationen för en familj i Skellefteå uppmärksammades i somras. Familjen hade då ett litet barn på ett och ett halvt år och en mamma som var och fortfarande är traumatiserad efter upplevelser både i hemlandet och i det land där de sökte asyl först, Cypern. Familjen håller sig nu gömd efter migrationsdomstolens beslut att återvisa familjen till Cypern.
Den 19 maj 2006 fattade riksdagen ett beslut om ett tillkännagivande till regeringen att möjligheten till undantag måste användas i större omfattning.
Följande reservationstext i socialförsäkringsutskottets betänkande 2005/06:SfU10 fick bifall av en majoritet i riksdagen:
Flyktingbegreppet tolkas olika av EU:s medlemsstater. Principen om non-refoulement och Dublinförordningen kan därvid hamna i konflikt med varandra. Sverige bör därför i högre grad utnyttja möjligheten till undantag och tillämpa en betydligt mer generös tolkning av Dublinförordningen, t.ex. vid sjukdom eller familjeanknytning och särskilt då det gäller barn, varvid prövningen bör ske i Sverige. Asylansökningar skall alltid prövas individuellt.
Vilka åtgärder kommer statsrådet att vidta för att uppfylla riksdagens tillkännagivande om Dublinförordningen?
Svar på skriftlig fråga 2006/07:621 besvarad av Statsrådet Tobias Billström
Svar på fråga
2006/07:621 Undantag i Dublinförordningen
Statsrådet Tobias Billström
Maria Lundqvist-Brömster har frågat mig vilka åtgärder jag avser att vidta för att uppfylla riksdagens tillkännagivande om Dublinförordningen.
Jag vill inledningsvis påminna om att enskilda ministrar, eller regeringen, inte får ingripa eller uttala sig i de enskilda ärenden som myndigheter handlägger.
EU:s medlemsstater är samtliga parter till 1951 års Genèvekonvention om flyktingars rättsliga ställning och är också bundna av internationella regler om mänskliga rättigheter. EU:s medlemsstater är alla rättsstater och har i princip samma förutsättningar att tillgodose asylsökandes rättigheter. Regeringen stöder EU:s strävan mot ett gemensamt asylsystem.
Dublinförordningens regler om vilken stat som ansvarar för prövningen av en asylansökan som lämnas in i någon av medlemsstaterna bygger på en vedertagen princip i den internationella asylrätten: att en person som flyr undan förföljelse i sitt hemland ska söka skydd i det första land där han eller hon har möjlighet att göra det.
Förordningen motverkar att personer söker asyl i flera stater i unionen, men garanterar samtidigt varje tredjelandsmedborgare som söker asyl i EU att få sin sak prövad i någon av medlemsstaterna. Av denna anledning anser jag att förordningen har ett stort värde och att ansvarsreglerna i den i princip ska upprätthållas.
Kommissionen har initierat en översyn av Dublinförordningen och som ett första steg i detta arbete avsåg kommissionen att presentera en utvärdering under hösten 2006. Utvärderingen har blivit fördröjd och förväntas i stället att presenteras under våren.
De åtgärder som kommer att bli nödvändiga att genomföra i anledning av kommissionens översyn bör ha sin utgångspunkt i riksdagens tillkännagivande.
Jag vill i sammanhanget framhålla att Migrationsverket, som är den beslutande myndighet som har att tolka Dublinförordningen, enligt de undantagsregler som finns i Dublinförordningen, redan i dag har ett betydande utrymme att låta asylprövning ske i Sverige. Det gäller till exempel när överföring till en annan medlemsstat inte bedöms kunna ske av praktiska skäl eller av skäl hänförliga till den sökandes personliga förhållanden.
Intressenter
Frågeställare
Besvarad av
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.