Reformering och konkurrensutsättning av Arbetsförmedlingen

Skriftlig fråga 2015/16:270 av Lars-Arne Staxäng (M)

till Arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S)

För mer än ett år sedan tillsatte alliansregeringen en bred översyn av Arbetsförmedlingen – den första större översynen på 20 år. Dessvärre har inte mycket skett sedan dess, och den nuvarande regeringen verkar ha slängt det viktiga arbetet i papperskorgen.

Vi menar att utan en rejäl översyn av arbetsmetoder och organisering är det inte bara slöseri med skattepengar att bara tillföra mer pengar utan också ett slöseri med människor som inget hellre vill än att få hjälp med att få ett jobb.

I en granskning från Riksrevisionen visade det sig att huvuddelen av Arbetsförmedlingens insatser sker först när en ungdom varit arbetslös i tre till fyra månader samt att Arbetsförmedlingens stöd inte leder till att ungdomarna kan vara tillräckligt aktiva med att söka arbete eller delta i planerade aktiviteter. 75 procent av arbetsförmedlarna anser att de inte har tillräcklig tid för arbetsgivarkontakter.

Riksrevisionen rekommenderar därför regeringen att Arbetsförmedlingen ska prioritera resurser och organisera det lokala arbetet för att underlätta arbetsförmedlarnas möjlighet att göra en tidig bedömning och förstärka möjligheten till matchning mot arbetsgivare. Detta är en av många vederhäftiga analyser av Arbetsförmedlingens tillkortakommande med att hantera den viktiga uppgiften att leda ungdomar in på arbetsmarknaden.

Riksrevisionen konstaterar också att det råder stora skillnader mellan Arbetsförmedlingens olika kontor runt om i landet. Den genomsnittlige förmedlaren förmedlar två jobb i månaden. Om alla kontor varit lika effektiva som de mest välfungerande hade ytterligare 17 000 jobb förmedlats under 2011.

Det är väl bekant att många företag väljer bort Arbetsförmedlingen när de ska rekrytera personal. Det är framför allt informella kontakter, spontanansökningar, rekryteringsföretag och bemanningsföretag som vinner terräng som rekryteringsväg på Arbetsförmedlingens bekostnad. En förklaring är att företagens rekryteringsbehov har ändrats sedan Arbetsförmedlingen bildades. Arbetsförmedlingen har traditionellt varit inriktad på att ge service till stora arbetsgivare och offentlig sektor. I dag är arbetsmarknaden mer mångfasetterad, och Arbetsförmedlingen har inte kunnat följa med i denna rörelse. Arbetsförmedlingens verksamhet är inte fullt ut anpassad efter dagens arbetsmarknad, där det inte går att använda en och samma väg för alla arbetslösa.

Arbetsförmedlingen bör öppnas upp för konkurrens på lika villkor, där en mångfald av fristående aktörer kan bidra i förmedlingsverksamheten. Kombinationen av valfrihet för den enskilde med resultatinriktade och specialiserade aktörer kan göra den offentligt finansierade arbetsförmedlingen betydligt mer effektiv. Genom att konkurrensutsätta den arbetsförmedlande delen av Arbetsförmedlingens verksamhet ökar också möjligheten för varje arbetssökande att själv kunna välja förmedlare när verksamheten blir mer specialiserad.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga arbetsmarknadsminister Ylva Johansson:

Avser regeringen att återkomma med besked om hur man avser att hantera den utredning som Alliansen initierade och om hur man avser utveckla eller avveckla Arbetsförmedlingen framgent?