Organisationsbidrag

Skriftlig fråga 2015/16:617 av Cecilia Widegren (M)

till Statsrådet Gabriel Wikström (S)

Staten, via regeringen, beviljar årligen stöd till exempel patient-, forsknings- och diagnos-organisationer som fullgör ett viktigt engagemang för att driva frågor för att till exempel stärka patientens ställning, stärka empiri, beprövad erfarenhet och forskning samt intressefrågor. Nyligen uppmärksammades att vetenskap och forskning inte är ett av kriterierna för att vikta storleken på stödet. Detta gör att till exempel väl kända diagnoser och sjukdomar som organiseras i till exempel förbundet Riksförbundet för hivpositiva, Ung Cancer och Blodcancerförbundet, ges mindre stöd än exempelvis Elöverkänsligas riksförbund.

Trots att Socialstyrelsen anser att det saknas bevis för att de upplevda symtomen vid elöverkänslighet kan kallas för sjukdom och att det inte är en medicinsk diagnos fick Elöverkänsligas riksförbund, 2015, ta del av mer än till exempel cancer- och hiv-organisationer, drygt 1,7 miljoner kronor i bidrag.

Socialstyrelsen bedömer att Elöverkänsligas riksförbund uppfyller kraven för att få statsbidrag, för i kraven framgår inte att det måste finnas någon vetenskaplig bevisning, vilket regeringen skyndsamt bör se över för att kunna ändra i kravspecifikationen.

Det som benämns som elöverkänslighet, elkänslighet eller elallergi avser en upplevd extra känslighet för exponering av elektromagnetiska fält (EMF). Socialstyrelsen anser att det i dag, med hänvisning till forskningsläget, saknas bevis för att elöverkänslighet är en sjukdom. Enligt Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen finns det inte, trots omfattande forskning, vetenskapligt underlag som styrker att elöverkänsligas symtom kan kopplas till elektromagnetiska fält.

Folkhälsomyndigheten skriver i experimentella studier har varken friska eller elöverkänsliga personer kunnat avgöra bättre än slumpen om de varit exponerade för EMF eller inte. Det finns därför för närvarande inte något vetenskapligt stöd för att det föreligger något orsakssamband mellan exponering för EMF och symtom.

Vidare går det att läsa att Socialstyrelsens beslutsstöd, råd till läkare som medverkar i sjukskrivningsprocessen, innehåller inte råd om sjukskrivning på grund av upplevda symtom vid exponering för elektromagnetiska fält. Elöverkänslighet är därmed inte en medicinsk diagnos.

Så enligt Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen finns det inte, trots omfattande forskning, vetenskapligt underlag som styrker att elöverkänsligas symtom kan kopplas till elektromagnetiska fält. Trots detta ger regeringen större bidrag för ovetenskapliga symtom än för forskningsbaserade diagnoser som till exempel cancer.

Med anledning av det anförda vill jag därför fråga statsrådet Gabriel Wikström:

Avser regeringen och ansvarigt statsråd att se över en ändring i kravspecifikationen samt viktning till företräde för forskning och vetenskap, vid fördelning av statens bidrag till viktiga patient-, forsknings- och diagnos-organisationer?