Till innehåll på sidan

Sveriges och Finlands syn på solidaritet i händelse av konflikt

Skriftlig fråga 2015/16:948 av Hans Wallmark (M)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-03-09
Överlämnad
2016-03-09
Anmäld
2016-03-10
Svarsdatum
2016-03-16
Sista svarsdatum
2016-03-16
Besvarad
2016-03-16

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

 

Försvarsminister Peter Hultqvist har nyligen besökt Finland för att delta på Hanatinget, arrangerat av Hanaholmen, tillsammans med sin finska motpart. Detta sker bland annat som ett led i att stärka försvarssamarbetet mellan Sverige och Finland. Försvarssamarbetet mellan länderna har utökats och fördjupats under de senaste åren, såväl under alliansregeringen som under regeringen Löfven i Sverige. Det är positivt att vi stärker våra försvarssamarbeten med våra grannar och likasinnade länder.

Under Peter Hultqvists besök i Finland framkom dock att Sverige och Finland har olika syn när det gäller i vilken utsträckning länderna även i händelse av konflikt ska hjälpa andra, till exempel de baltiska länderna.

Från svensk sida har vi gjort ett åtagande via solidaritetsförklaringen att vi inte ska förhålla oss passiva om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-land eller ett nordiskt land. Sverige ska därför kunna ge och ta emot stöd, såväl civilt som militärt. Den svenska solidaritetsförklaringen utgör en av hörnstenarna i svensk säkerhetspolitik och återupprepades av den rödgröna regeringen i utrikesdeklarationen så sent som den 24 februari i år.

Från finsk sida har dock signalen varit att Finland i händelse av konflikt inte kommer att hjälpa något annat land. Den finske försvarsministern Jussi Niinistö sa i samband med Peter Hultqvists besök att Finland försvarar det egna landet och ger inte försvarsförpliktelser till någon annan.

Skillnaden mellan de svenska och finska positionerna väcker frågor om var gränsen för det svensk-finska försvarssamarbetet går och hur det skulle fungera i händelse av kris eller konflikt – detta särskilt i ljuset av att Peter Hultqvist betonat värdet av att Sverige och Finland nu ska genomföra en gemensam försvarsplanering som inte bara är begränsad till fredstida scenarier.

Med anledning av ovanstående skulle jag vilja fråga försvarsminister Peter Hultqvist följande:

 

Hur ser försvarsministern på att Sverige och Finland har olika positioner i frågan om att ge militärt stöd om ett grannland skulle angripas, och hur påverkas det svensk-finska försvarssamarbetet av de olika synsätten?

Svar på skriftlig fråga 2015/16:948 besvarad av Försvarsminister Peter Hultqvist (S)

Dnr Fö2016/00389/SI

Försvarsdepartementet

Försvarsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2015/16:948 av Hans Wallmark (M) Sveriges och Finlands syn på solidaritet i händelse av konflikt

Hans Wallmark har frågat mig hur jag ser på att Sverige och Finland har olika positioner i frågan om att ge militärt stöd om ett grannland skulle angripas, och hur påverkas det svensk-finska försvarssamarbetet av de olika synsätten?

Sverige och Finland har likartade säkerhets- och försvarspolitiska utgångspunkter. Vi är militärt alliansfria länder. Vi är båda medlemmar i EU, FN och OSSE och arbetar för ett utvecklat partnerskap med Nato samt lyfter fram betydelsen av en stark transatlantisk länk.

Den svenska solidaritetsförklaringen utgör, som Wallmark nämner, en viktig del i svensk säkerhetspolitik. Sverige kommer inte att förhålla sig passivt om en katastrof eller ett angrepp skulle drabba ett annat EU-medlemsland eller nordiskt land och vi förväntar oss att dessa länder agerar på samma sätt om Sverige drabbas.

Lissabonfördraget artikel 42.7 innebär ett åtagande för alla medlems-stater att lämna stöd och bistånd med alla till buds stående medel i enlighet med artikel 51 i FN-stadgan till en annan medlemsstat om den utsätts för ett väpnat angrepp på sitt territorium. I artikeln klargörs vidare att detta inte ska påverka den särskilda karaktären hos vissa medlemsstaters säkerhets- och försvarspolitik. Varje enskilt medlemsland väljer själv på vilket sätt det kan hjälpa ett annat medlemsland eller hur de vill ta emot eventuell hjälp. Stödet kan vara militärt, civilt eller politiskt. Sverige och andra medlemsstater, inklusive Finland, har gett Frankrike stöd utifrån åberopandet av artikel 42.7 efter terroristattentaten i Paris.

Under 2011 antog de nordiska länderna en solidaritetsförklaring

som omfattar bland annat katastrofer som orsakats av naturen eller människan, cyberattacker och terroraktioner. Om något nordiskt land utsätts för hot kommer enligt deklarationen de övriga nordiska länderna att bistå med relevanta medel.

Sveriges säkerhets- och försvarspolitiska samarbete med Finland är av stor betydelse och är redan idag omfattande. Regeringens bedömning är att ett fördjupat bilateralt försvarssamarbete har blivit än viktigare mot bakgrund av händelseutvecklingen i vårt närområde. Finland och Sverige har kommit överens om att det bilaterala försvarssamarbetet även ska omfatta operativ planering och förberedelser för ett gemensamt användande av civila och militära resurser i olika scenarier. Exempel på detta kan vara hävdandet av respektive lands territoriella integritet eller utövande av rätten till självförsvar enligt artikel 51 i FN:s stadga. Sådan planering bör vara ett komplement till, men skilt från, respektive lands nationella planering. Samarbetet innebär en möjlighet till gemensamt agerande, men inte några utfästelser. Endast under förutsättning att nödvändiga politiska beslut fattas kan länderna agera gemensamt.

Sverige och Finlands samarbete syftar ytterst till att upprätthålla säkerheten i Östersjöområdet. Genom att skapa en handlingsfrihet att agera gemensamt höjs tröskeln för incidenter och angrepp vilket i sin tur bidrar till en ökad stabilitet.

Stockholm den 16 mars

Peter Hultqvist

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.