Rivalitet mellan olika grupper i Irak och Syrien

Skriftlig fråga 2016/17:1188 av Markus Wiechel (SD)

till Utrikesminister Margot Wallström (S)

Krigen i Irak och Syrien har nu pågått länge, och vi är många som väntar på den dag då Islamiska staten förintas. Misären i dessa länder kommer dock inte att upphöra med Islamiska statens fall eftersom det i Syrien finns ett hundratal olika stridande parter. En sak som inte alltför många känner till är att det även i Irak finns ett stort antal rivaliserande grupperingar.

För att ta ett exempel har en svensk volontär för Irakkurdiska och väststödda peshmerga (kurdiska regionens armé, som bland annat utbildas av svenska soldater) hamnat mitt emellan i en kamp med rivaliserande yazidiska gruppen YBS (Sinjar Resistance units) i Irak. Resultatet är att kurdiska peshmerga anklagar YBS för att ha kidnappat svensken samtidigt som YBS hävdar att han frivilligt gått till dem och nu får skydd.

YBS har nära band till den mäktiga YPG-milisen i Syrien som utgör huvuddelen av väststödda Syriska demokratiska styrkorna (Syrian Democratic Forces, SDF) samt med terrorklassade PKK i Turkiet. Trots att båda dessa grupper främst består av kurder och har en gemensam fiende i Islamiska staten händer det alltså att de också slåss.

Som om detta inte vore nog finns det shia- och sunnigrupper i dessa länder som gör anspråk på inflytande i det maktvakuum som kommer att uppstå efter att Islamiska staten drivits ut, och en rivalitet mellan kurder och araber har sedan länge också existerat.

För att lugn ska råda är det alltså av största vikt att de krafter som är emot extremism enas i kampen för att möjliggöra ett stabilt återuppbyggande av sina respektive länder.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Margot Wallström:

Arbetar ministern och regeringen genom Sveriges roll i FN:s säkerhetsråd för att minska rivaliteten mellan olika grupperingar som slåss mot islamism och om så är fallet vad gör Sverige?