Ofredanden av unga kvinnor i skolmiljö
Skriftlig fråga 2016/17:1507 av Markus Wiechel (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-06-01
- Överlämnad
- 2017-06-01
- Anmäld
- 2017-06-02
- Svarsdatum
- 2017-06-14
- Sista svarsdatum
- 2017-06-14
- Besvarad
- 2017-06-14
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Anders Ygeman (S)
Att sexuella trakasserier förekommer på svenska skolor är inget nytt. Många hävdar också att detta fenomen har blivit vanligare, och det finns såväl statistik som vittnesmål som pekar på att så också är fallet. När en flicka ofredas i skolmiljö förväntas skolledningen agera för att förhindra detta; det är helt enkelt skolans uppgift. När så inte sker vet vi att skolledningen inte har lyckats göra sitt jobb, vilket kan ha med flera saker att göra. Klart är att det är ett svek från samhället, och yttersta ansvaret för att åtgärda detta problem ligger på ansvariga politiker.
I en ny offentlig video från samhällsdebattören Joakim Lamotte blir vi påminda om detta fenomen, som tyvärr har blivit vanligt förekommande i skolor över hela landet. Lamotte och många andra vittnar om att flera av de unga flickor som berättar om problemet blir kallade rasister, då förövarna i stor utsträckning råkar vara nyanlända elever. Flickorna får därför ingen hjälp, och flertalet offer sägs inte ens våga ta upp problemet av rädsla för att bli kallade rasister.
Med hänvisning till ovanstående önskar jag att statsrådet svarar på följande fråga:
Är det statsrådets uppfattning att antalet fall av sexuella ofredanden och trakasserier utförda av nyanlända elever har ökat, och vilka åtgärder avser statsrådet att vidta för att utsatta kvinnor ska kunna vittna och för att få skolan att sätta stopp för detta?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:1507 besvarad av Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP)
Dnr U2017/02620/S | ||
Utbildningsdepartementet |
Utbildningsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:1507 av Markus Wiechel (SD) Ofredande av unga kvinnor i skolmiljö
Markus Wiechel har frågat inrikesminister Anders Ygeman om det är hans uppfattning att antalet fall av sexuella ofredanden och trakasserier utförda av nyanlända elever har ökat, och vilka åtgärder som statsrådet avser att vidta för att utsatta kvinnor ska kunna vittna och för att få skolan att sätta stopp för detta? Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
Sexuella ofredanden är en kriminell handling och ska hanteras och bestraffas i enlighet med 6 kap. brottsbalken, oavsett var brottet fysiskt begås. Det är naturligtvis särskilt allvarligt när den här typen av brott begås i skolan. När en ung person misstänks för att ha begått ett brott måste polis och åklagare snabbt utreda brottet. Det är av stor vikt att skolan har rutiner för att anmäla brott som begås i skolan och att de drabbade får den hjälp och det stöd de behöver.
I samband med att Polismyndigheten ombildades till en myndighet togs ett helhetsgrepp om arbetet med brottsoffer och personsäkerhets-verksamheten. I början av 2017 beslutade Polismyndigheten om ett metodstöd som vänder sig till alla inom Polismyndigheten som arbetar med frågor som rör brottsoffer och personsäkerhet.
Brottsofferperspektivet är en viktig aspekt i Åklagarmyndighetens tillsyns- och metodutvecklingsarbete. Inom ramen för myndighetens arbete med jämställdhetsintegrering har ett samarbete med Nationellt centrum för kvinnofrid inletts som syftar till att stötta kvinnor i rättsprocessen och därigenom få fler att anmäla brott.
När det gäller utveckling av antalet fall av sexuella ofredanden så kan jag konstatera att den senaste nationella trygghetsundersökningen från Brottsförebyggande rådet (Brå) visar en ökning av sexualbrott under de senaste åren (rapport 2017:1). Av Brå:s skolundersökning om brott 2015 (rapport 2016:21) framgår att 14,2 procent av de tillfrågade eleverna i åk 9 hade utsatts för sexuellt ofredande i skolan, hemmet eller på annan plats. Det finns inga uppgifter av sådan karaktär att det går att dra några slutsatser om gärningspersonernas härkomst.
Sexuella ofredanden och trakasserier måste bekämpas med samhällets fulla kraft. Utöver åtgärder för att identifiera, gripa och bestraffa förövare är det angeläget med förebyggande åtgärder och aktivt motarbetande av attityder och beteenden som normaliserar olika former av sexuella ofredanden och övergrepp.
Diskrimineringsombudsmannen utövar tillsyn i skolan utifrån diskrimineringslagen och utreder anmälningar om sexuella trakasserier. Skolinspektionen utövar tillsyn över att bestämmelserna om kränkande behandling och trygghet och studiero i skollagen efterlevs i skolorna. I Betänkandet Bättre skydd mot diskriminering (SOU 2016:87) föreslås att tillsynsansvaret för arbetet med åtgärder mot diskriminering i skollagsreglerad verksamhet ska övergå till Skolinspektionen. Betänkandet har skickats ut på remiss och kommer därefter att beredas vidare inom Regeringenskansliet.
Regeringen gav i juli 2015 Statens skolverk i uppdrag att ta fram och genomföra nationella skolutvecklingsprogram som bl.a. innefattar kompetensutvecklings- och stödinsatser för att utveckla arbetet med skolans värdegrund, t.ex. avseende trygghet, studiero, jämställdhet och normkritik, arbetet mot diskriminering och kränkande behandling.
Regeringen har vidare beslutat om en nationell strategi för att förebygga och bekämpa mäns våld mot kvinnor. Strategin löper över 10 år och började gälla 1 januari 2017. Strategins politiska målsättningar är ett utökat och verkningsfullt förebyggande arbete mot våld, förbättrad upptäckt av våld och starkare skydd och stöd för våldsutsatta kvinnor och barn, en effektivare brottsbekämpning samt förbättrad kunskap och metodutveckling.
Som framgår har regeringen vidtagit en rad åtgärder för att förebygga och hantera sexuella trakasserier och ofredande i skolan. Vårt arbete med denna viktiga fråga fortsätter.
Stockholm den 14 juni 2017
Gustav Fridolin
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.