Stadsutveckling

Skriftlig fråga 2016/17:367 av Tuve Skånberg (KD)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2016-11-23
Överlämnad
2016-11-24
Anmäld
2016-11-25
Svarsdatum
2016-11-30
Sista svarsdatum
2016-11-30

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Peter Eriksson (MP)

 

Regeringen har tillsatt en statlig samordnare med uppgiften att identifiera kommuner där det finns framtagna planer för en större mängd bostäder som av något skäl inte kan genomföras. Samordnaren bär också uppgiften att identifiera områden för helt nya städer. Vägledande i arbetet är en storskalighet som förutsättning för produktionen av bostäder i en tid av akut bostadsbrist.

Risken med storskaliga projekt är emellertid stadsmiljöer som till utförandet präglas av monofunktionalitet, bristande skönhet och otillfredsställande hållbarhet. Den 8 november påtalade tre arkitekter från Okidoki arkitekter i SvD debatt behovet av en stadsplanering som i stället främjar hållbara och attraktiva stadsmiljöer där människor erhåller hög livskvalitet.

Arkitekterna efterlyste utarbetade detaljplaner som görs innan marktilldelning för att ge små aktörer bättre förutsättningar att delta i köpet av mindre enheter utifrån ett fast pris. Utgångspunkten för arkitekterna har varit erfarenheterna av Vallastaden i Linköpings kommun där man delat in marken i mindre fastigheter och sålt den med färdiga detaljplaner. I stället för pris har köpande företag preciserat erbjudanden baserade på kvalitativa idéer för de fastigheter man planerar uppföra. Linköpings kommun har under markförsäljningen styrt mot variation i lägenhetsstorlekar samt verksamheter i bottenvåningar. Med ett poängssystem premierade kommunen budgivare som med innovativa lösningar mötte kvalitetskraven.

Vallastaden har från idé till inflyttning under en femårsperiod attraherat 40 olika aktörer som nu uppför 1 000 bostäder. Vallastaden är nominerade till såväl Planpriset som Villapriset.

I artikeln ställde de tre arkitekterna tre frågor om framtidens stadsmiljöer till bostadsministern och miljöministern som sedan aldrig replikerades av regeringen. Frågorna efterlyste förändrade kommunala arbetsprocesser för att inkludera nya och innovativa aktörer, samt ett ansvarstagande för de samhällskostnader som dagens storskaliga och monofunktionella stadsmiljöer ger till framtiden.

I uppdraget till den statliga samordnaren ska exploateringarnas lämplighet och hållbarhet analyseras utifrån ett regionalt perspektiv och då avseende arbetsmarknad, befolkning, transportsystem och pendlingsmönster. I analysens beståndsdelar ingår alltså endast dessa funktionella aspekter, däremot saknas en uttryckt ambition att vilja att uppnå en småskalighet och variation för en diversifierad stadsdel.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:

 

Är statsrådet, med anledning av regeringens nyligen tillsatta uppdrag där större nybyggda stadsmiljöer utgör en målsättning, beredd att ta några initiativ för stadsmiljöer i enlighet med de som framförts av de tre arkitekterna? 

Svar på skriftlig fråga 2016/17:367 besvarad av Statsrådet Peter Eriksson (MP)

Dnr N2016/ 07318 /PBB

Näringsdepartementet

Bostads- och digitaliseringsministern

Till riksdagen

Svar på fråga 2016/17:367 av Tuve Skånberg (KD) Stadsutveckling

Tuve Skånberg har frågat om jag är beredd att ta några initiativ för att uppnå småskalighet och variation i stadsbyggandet med anledning av det nyligen beslutade uppdraget om större samlade exploateringar. Han hänvisar till en artikel i Svenska Dagbladet den 8 november då tre arkitekter skriver att samhället har ett demokratiskt ansvar att inte låta bostadsbristen ursäkta monofunktionella, fula och ohållbara stadsmiljöer.

Vi står i dag inför stora utmaningar inom bostadsbyggandet och stadsbyggandet. Men det stora behovet av bostäder är inte bara en utmaning utan också en stor möjlighet att bygga långsiktigt hållbara samhällen för kommande generationer och med hänsyn till såväl ekonomisk som social, miljömässig och kulturell hållbarhet. Jag vill därför börja med att säga att jag är positivt inställd till den typen av stadsbyggande som de tre arkitekterna talar om som eftersträvansvärd.

Precis som artikelförfattarna skriver finns det ingenting inom gällande regelverk som hindrar att mindre byggherrar släpps in. Det finns i dag flera kommuner i Sverige som genom kreativa lösningar utmanar storskaligt och likriktat stadsbyggande och bidrar till variation och regeringen följer detta arbete med intresse. Det är roligt att se att kommuner använder regelverken på bästa sätt och tar vara på de möjligheter som plan- och bygglagen ger.

Det faktum att många kommuner arbetar proaktivt med stadsplanering bör spridas och nyttjas kommuner emellan. Jag uppmanar därför kommuner att samverka och sprida de goda exempel och planeringsprocesser vi ser landet över för att fler ska våga gå före och testa nya modeller för hållbara och varierade stadsmiljöer. Boverket har också en viktig roll i att sprida både goda exempel och kompetens till kommuner, särskilt dess uppdrag att genomföra kompetensinsatser kring tillämpningen av plan- och bygglagen.

I sammanhanget är det också relevant att nämna det slutförda betänkandet ”Plats för fler som bygger mer” (SOU 2015:105), ett betänkande av Utredningen om bättre konkurrens för ökat bostadsbyggande, som just nu bereds inom Regeringskansliet. Utredningen hade i uppdrag att se över förutsättningarna för att främja konkurrensen på byggmarknaden och vid behov komma med förslag som kan förbättra situationen.

Regeringen avser att skapa förbättrade förutsättningar för en fortsatt utveckling av våra städer och tätorter och anser att gestaltnings- och hållbarhetsfrågor behöver lyftas och få en ökad roll i kommuner. Arbete pågår därför för närvarande inom Regeringskansliet med att utveckla en arkitekturpolicy för mer hållbara stadsmiljöer. Jag hoppas att en sådan policy tillsammans med den nya arkitekturpolitiken ska kunna bidra till att arkitektur- och stadsmiljöfrågorna ska komma att få en ökad tyngd i de kommunala planerings-, markanvisnings- och bygglovsprocesserna. Staten har en viktig roll som pådrivare, inspiratör och möjliggörare.

I dag försöker regeringen påverka att tillgången till mark för kommunerna blir bättre. Därför ska en förhandlingsperson tillsättas som ser över den statliga fastighetstillgången i relation till kommunernas behov av mer byggbar mark.

Det pågår alltså redan en hel del arbete inom regeringen som kan bidra till den utveckling som efterfrågas av artikelförfattarna.

Tuve Skånberg påpekar att ambitionen att vilja skapa en småskalighet och variation saknas i uppdraget till den nyligen tillsatte samordnaren för större samlade exploateringar. Huvudpoängen uppdraget är att identifiera var det kan vara lämpligt att exploatera genom en större mängd bostäder. Form och variation i det som uppförs är nästa steg – i genomförandet av exploateringen. Där vill jag gärna uppmuntra kommunerna att arbeta för variation och flexibilitet som bidrar till hållbara livsmiljöer och dynamiska städer.

Stockholm den 29 november 2016

Peter Eriksson

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.