Orosanmälningar

Skriftlig fråga 2016/17:672 av Jenny Petersson (M)

till Statsrådet Åsa Regnér (S)

När vårdnadshavare inte kan ta ansvar för sina barn fullt ut behöver samhället stödja och skydda barn som annars riskerar att råka illa ut på olika sätt. Kommunen, genom socialtjänsten, har det yttersta ansvaret för att enskilda får det stöd och den hjälp de behöver. Vetskapen om ett barn som far illa måste nå socialtjänsten. Många yrkesgrupper är enligt lag skyldiga att genast anmäla till socialtjänsten om de misstänker att någon under 18 år far illa, till exempel personal i hälso- och sjukvården, tandvården, förskolan, skolan, socialtjänsten och kriminalvården. Den gäller också personal som arbetar med barn och unga i yrkesmässigt bedriven enskild verksamhet eller i annan sådan verksamhet på hälso- och sjukvårdens eller socialtjänstens område. Det är oerhört angeläget att anmäla om ett barn riskerar att fara illa. 

Då och då händer det att debatten om bristerna i den sociala barn- och ungdomsvården blossar upp. Dessvärre sker detta oftast i samband med att något tragiskt redan inträffat. År 2015 gjorde P4 Stockholm en undersökning som visar att antalet anmälningar om barn som riskerar fara illa ökar kraftigt i hela Sverige. Om det betyder att fler barn faktiskt råkar illa ut eller att personer har blivit bättre på att anmäla går inte riktigt att säga. Statistiken inom detta område är minst sagt bristfällig. 

Flera kommuner hinner inte ta hand om de orosanmälningar som görs vid misstanke om att barn far illa. Socialstyrelsen varnar för att det kan få allvarliga konsekvenser. Under januari 2016 tittade Socialstyrelsen närmare på 22 kommuner som angett att de verksamheter som hanterar anmälan om oro var kritiskt eller allvarligt påverkad. Av dessa uppgav fem att de inte klarar av att göra skyddsbedömningar. Skyddsbedömningar ska göras samma dag eller senast dagen efter att en orosanmälan kommit in. Detta är en stark indikation på att ett antal kommuner har svårt att leva upp till det yttersta skyddet för barnen. 

Med anledning av ovanstående vill jag fråga ansvarigt statsråd, Åsa Regnér:

Vad gör statsrådet och regeringen konkret för att ta reda på, utreda och följa upp statistik av anmälningar där barn riskerar att fara illa, för att på så vis stärka skyddet för barnen?