Orättvisa villkor för tand- och sjukvård
Skriftlig fråga 2016/17:950 av Markus Wiechel (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2017-02-20
- Överlämnad
- 2017-03-01
- Anmäld
- 2017-03-02
- Svarsdatum
- 2017-03-08
- Sista svarsdatum
- 2017-03-08
- Besvarad
- 2017-03-08
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Vid riksdagens frågestund den 16 februari ställde undertecknad en relevant och mycket allvarlig fråga till statsrådet Mikael Damberg, som då var den minister som svarade på allmänpolitiska frågor. Att ministern saknade svar var tydligt, och av den anledningen väljer jag att lyfta frågan vidare till ansvarig minister.
Redan sedan tidigare befinner sig en hel del människor i Sverige illegalt och nu kommer rapporter om att uppemot 49 000 människor kan komma att stanna i Sverige utan tillstånd. Samtliga av dessa kommer att få möjlighet till förmåner som svenska medborgare bara kan drömma om, på grund av den så kallade lagen om vård som ej kan anstå.
Denna lag säkerställer att en tillståndslös migrant i Sverige enbart behöver betala 50 kronor för ett sjukhus- eller tandläkarbesök. Som exempel på hur orimligt detta är kan en svensk medborgare i värsta fall tvingas betala femsiffriga belopp för en tandbro – orimligheten i detta är uppenbar. Frågan är hur regeringen och statsrådet kan försvara det nuvarande regelverket.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Gabriel Wikström:
Är statsrådet beredd att vidta åtgärder för att förändra lagstiftningen på området, och om så inte är fallet, hur motiverar statsrådet att det nuvarande regelverket kan kvarstå?
Svar på skriftlig fråga 2016/17:950 besvarad av Statsrådet Gabriel Wikström (S)
Dnr S2017/01361/FS | ||
Socialdepartementet |
Folkhälso-, sjukvårds- och idrottsministern |
Till riksdagen
Svar på fråga 2016/17:950 Orättvisa villkor för tand- och sjukvård av markus Weichl (SD)
Markus Weichl har frågat mig om jag är beredd att vidta åtgärder för att förändra lagstiftningen på området, och om så inte är fallet, hur jag motiverar att det nuvarande regelverket kan kvarstå?
Inom ramen för det statliga tandvårdsstödet står tandvårdspatienterna i Sverige för cirka två tredjedelar av tandvårdskostnaderna. Alla vuxna ges ett allmänt tandvårdsbidrag och för grupper med högre kostnader finns olika högkostnadsskydd. Regeringen har genomfört flera satsningar för att underlätta för såväl yngre som äldre att regelbundet gå till tandläkaren.
I budgetpropositionen för 2017 aviserade regeringen en särskild satsning för de äldre. Eftersom just denna grupp ofta har ett större tandvårdsbehov är det motiverat med ett högre stöd för regelbunden tandvårdskontakt. Därför höjs den 1 juli 2017 det allmänna tandvårdsbidraget från 65 års ålder. På detta sätt får gruppen 65–74-åringar samma nivå på det allmänna tandvårdsbidraget som gruppen 75 år eller äldre.
Regeringen satsar även på de yngre genom att garantera fler unga en avgiftsfri tandvård. Åldersgränsen för den fria tandvården beräknas utökas successivt upp till och med det år man fyller 23. Genom att grundlägga en god tandhälsa i unga år hos fler än idag kan vi också på sikt minska skillnaderna i tandhälsa, och därmed hälsoklyftorna i befolkningen.
Regeringens långsiktiga mål är att sluta de påverkbara hälsoklyftorna inom en generation. När det gäller tandhälsan vet vi att det finns skillnader mellan olika socioekonomiska grupper, såväl avseende förebyggande vård som behandling. Tandvården är ett prioriterat område för regeringen och som har meddelats riksdagen avser regeringen att återkomma under riksdagsåret med en proposition om det statliga tandvårdsstödet.
Regeringen avser också att tillsätta en utredning som bland annat ska ges i uppdrag att analysera och föreslå åtgärder som kan bidra till att minska de socioeknomiska skillnaderna i tandhälsa till exempel genom att fler regelbundet och i förebyggande syfte söker tandvård.
Sedan den 1 juli 2013 gäller lagen som reglerar landstingens skyldighet att erbjuda personer som vistas i Sverige utan tillstånd hälso- och sjukvård inklusive tandvård. Lagen innebär att landstingen ska vara skyldiga att erbjuda vuxna personer som vistas i landet utan tillstånd samma subventionerade hälso- och sjukvård som vuxna asylsökande. Det är viktigt att poängtera att detta gäller vård som inte kan anstå, dvs. behandling av sjukdomar och skador som skulle kunna medföra allvarliga följder för patienten om inte behandling skulle ges. Annan typ av behandling omfattas inte av denna lag.
Regeringen får med stöd av denna lag meddela föreskrifter om vårdavgifter och avgifter för läkemedel. Lagen är också i linje med de konventioner Sverige har ratificerat när det gäller mänskliga rättigheter. Regeringen har inte för avsikt att förändra gällande lagstiftning.
Stockholm den 8 mars 2017
Gabriel Wikström
Intressenter
Frågeställare
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.