Fiskerättsägares intrångsersättning

Skriftlig fråga 2018/19:729 av Linda Ylivainio (C)

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

Staten blev genom Högsta domstolens dom T5628-12 ersättningsskyldig gentemot sju fiskare i Haparanda skärgård för den ekonomiska förlust som kunde ha uppkommit till följd av de fiskerestriktioner som infördes genom en förordning som begränsade fisket i Torne älvs fiskeområde. Dessa fiskare är yrkesfiskare eller har fiske som binäring. Samtliga bedriver sitt fiske i Torne älvs havsfiskeområde. Rätten att fiska i fiskeområdet följer bland annat av äganderätten till fastigheterna. Fiskarna, eller deras dödsbon, nådde en förlikningsöverenskommelse för perioden 1997–2010 om ersättning för kompensation för intrånget och ombudsarvode med staten genom justitiekanslern den 27 augusti 2018.

Staten fortsätter bland annat genom Havs- och vattenmyndigheten att besluta om fiskerestriktioner.

Nu gällande regeringsformen 2:15 anger att det ska framgå av lag när ersättning för fall som detta ska utgå. I förarbetena till lagstiftningen angavs att en särskild utredning skulle ges i uppdrag att se över den underliggande lagstiftningen för att ringa in de fall där ersättning bör lämnas. Den särskilda utredningen SOU 2013:59 sa dock att det inte går att lagstifta om varje enskilt fall, och att man därför får lösa det genom en proportionalitetsavvägning i det enskilda fallet.

Fiskarna lider alltjämt skada efter 2010.

Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Jennie Nilsson_

Sker det sätt på vilket restriktioner av fisket i Torne älvs havsfiskeområde regleras från statens sida numera utifrån ett bemyndigande som är förenligt med grundlagen, och ersätter staten numera förluster som dessa restriktioner orsakar i den mån de innebär inskränkningar av fiskerättsägares rådighet till sina områden?