Åtgärder mot Sveriges rekordhöga narkotikadödlighet

Skriftlig fråga 2018/19:871 av Johan Hultberg (M)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

Sverige har näst efter Estland Europas högsta narkotikarelaterade dödlighet. I Sverige är dödligheten hela fyra gånger högre än genomsnittet i EU. Detta enligt den Europeiska unionens narkotikabyrå. Och utvecklingen pekar inte åt rätt håll. Tvärtom har de narkotikarelaterade dödsfallen fördubblats på tio år.

Dessa oerhört nedslående uppgifter bör få oss i Sverige att bli självkritiska. Vi måste fråga oss varför dödligheten är så väsentligt mycket högre i Sverige än i andra jämförbara länder. En förklaring är att svensk narkotikapolitik under decennier har varit fokuserad på att minska och begränsa användningen av narkotika. Gott så kan tyckas men dessvärre har det skadereducerande arbetet blivit lidande. Sverige ligger långt efter när det gäller olika skadereducerade åtgärder och program. Ett annat problem vi har i Sverige rör behandlingen av personer som både lider av beroendesjukdom och annan psykisk ohälsa. Det finns idag en patientgrupp med denna samsjuklighet som far väldigt illa. Patienter faller helt enkelt mellan stolarna när ingen har ett samlat ansvar för patienterna i fråga. Att detta problem måste lösas är vi glädjande nog helt överens om i socialutskottet och i våras gjorde riksdagen ett tillkännagivande om att regeringen måste se över frågan om hur ansvaret för vård vid samsjuklighet i form av psykisk ohälsa i kombination med en beroendesjukdom kan samlas hos en huvudman. Riksdagen gjorde också ett tillkännagivande om att regeringen bör se över hur det ska finnas tillgång till farmakologisk behandling i hela landet för personer med beroendesjukdom.

Det är nu regeringens ansvar att följa riksdagens uppmaningar. Regeringen behöver också, menar jag, i bred bemärkelse ta ett större ansvar för att minska de regionala skillnaderna inom beroendevården samt intensifiera arbetet med skadereduktion. Det sistnämnda handlar konkret bland annat om tillgång till sprututbytesprogram liksom om tillgången till opioidantagonisten Naloxon.

Med anledning av ovanstående vill jag fråga socialminister Lena Hallengren följande:

Vilka åtgärder har eller kommer ministern att vidta med anledning av nämnda tillkännagivanden samt för att intensifiera det skadereducerade arbetet i syfte att minska Sveriges rekordhöga narkotikarelaterade dödlighet?