Industrifisket i Östersjön

Skriftlig fråga 2019/20:1307 av Elin Segerlind (V)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-05-07
Överlämnad
2020-05-07
Anmäld
2020-05-12
Svarsdatum
2020-05-13
Sista svarsdatum
2020-05-13
Besvarad
2020-05-13

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Statsrådet Jennie Nilsson (S)

 

Det svenska fisket står inför stora utmaningar. Problemet med att överleva på sitt fiske är särskilt markant för de som fiskar kustnära och som landar i lokala hamnar där tillgången på goda bestånd är låg.

Orsakerna till obalansen i Östersjön och rubbningen i ekosystemet är många, men en är det storskaliga fiske med stora industritrålare som pågår utanför kusten. Det är ett fiske som man med svårighet kan kalla hållbart. Dels för att det sker med trål som riskerar att förstöra botten, dels för att det vid ett litet antal tillfällen tar upp stora mängder fisk, som då hindras från att leka och stärka beståndet och inte kan bli föda åt större fiskar.

I Stockholms skärgård har de stora trålarna i år tagit upp 370 gånger mer strömming än Stockholms kustfiskare. Det är ett scenario som rimmar illa med ett land som vill värna en lokal livsmedelsförsörjning. Den stora delen av det som fångas med industritrålarna går till Danmark, där det blir fiskmjöl som ges till bland annat fiskarna i de norska fiskodlingarna, vilka vi sedan köper för konsumtion. Det är en onödig omväg.

Vänsterpartiet har tidigare lyft fram att det behövs begränsningar i industrifisket i Östersjön, kopplat både till olika tidsperioder då fisken leker och till områden som är särskilt viktiga för fiskens utveckling. Detta har generellt sett möts med ljumt intresse från regeringen.

Just nu pågår en namninsamling för att stoppa industrifisket i Östersjön, då allt fler får upp ögonen för det ohållbara i dagens fiske. Med tanke på den ökade medvetenheten kring behovet av lokal mat och den ökade efterfrågan på det som finns nära bör det stora industrifisket, med all sin negativa miljöpåverkan i fisket, med transporter och beredning, bli ett minne blott.

Med anledning av detta vill jag ställa följande fråga till statsrådet Jennie Nilsson:

 

Avser statsrådet att vidta åtgärder, och i så fall vilka, för att begränsa industrifiskets negativa inverkan på det lokala fisket och Östersjöns ekosystem?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1307 besvarad av Statsrådet Jennie Nilsson (S)



N2020/01332/FJR

Näringsdepartementet

Landsbygdsministern


Svar på fråga 2019/20:1307 av Elin Segerlind (V) Industrifisket i Östersjön

Elin Segerlind har frågat mig om jag avser att vidta åtgärder, och i så fall vilka, för att begränsa industrifiskets negativa inverkan på det lokala fisket och Östersjöns ekosystem.

Inledningsvis vill jag säga att jag och regeringen delar Elin Segerlinds oro för det kustnära fisket överlevnad och för rubbningen av balansen i ekosystemen i Östersjön. Regeringens övergripande inställning är att arbeta för ett hållbart fiske och för mer hållbara fiskemetoder och redskap.

Det är rådets förordning (EU) nr 2019/1838 av den 30 oktober 2019 om fastställande för 2020 av fiskemöjligheter för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i Östersjön som reglerar fisket av sill eller strömming i Östersjön 2020, inklusive den svenska kvoten för sill i det havsområde som inkluderar vattnen inom Stockholms länsgränser. Vid det ministerrådsmöte som dessa kvoter förhandlades verkade jag för att fiskemöjligheterna skulle fastställas på hållbara nivåer, vilket uppnåddes ifråga om sillen eller strömmingen.

Fiskemöjligheterna för sill i detta område fastställdes liksom föregående år på långsiktigt hållbara nivåer, grundat på ICES vetenskapliga råd och i enlighet med målet om maximal hållbar avkastning (MSY). Beståndssituationen för den s.k. centrala sillen bedöms enligt ICES vara god. Ur ett ekosystemperspektiv är dock miljösituationen inte bra. Östersjön har inte god miljöstatus och därför vidtas åtgärder för att minska övergödningen och att återhämta bestånden av rovfisk.

Fisket efter sill eller strömming bedrivs idag utifrån flera fartygssegment, med olika redskap och fartygsstorlekar. Trålfiske efter sill bedrivs med flyttrål. Fiskemöjligheterna är fördelade på individuella fartyg, regionala kvoter eller allokerade som en kustkvot tillsammans med en införd trålgräns i Östersjön vid fyra nautiska mil från kusten i syfte att särskilt ta hänsyn till det kustnära fisket. Det är fiskeföretagen som avgör till vilka de ska sälja sin fångst och indirekt vad den ska användas till. Efterfrågan påverkar företagen i detta avseende. Svenska konsumenter kan således påverka genom att efterfråga sill och genom det använda sin konsumentmakt att påverka utbudet. Svenska fiskare har en viktig roll i Sveriges livsmedelsförsörjning.

Det är Havs- och vattenmyndigheten som fördelar de svenska kvoterna, inklusive för den sill eller strömming som finns i Stockholms län vatten. Myndigheten har i beslutet 2019 om att förnya de överförbara fiskerättigheterna för det pelagiska fisket höjt kustkvoterna för sill och skarpsill med avsikten att skapa flexibilitet, förutsättningar för en fortsatt utveckling av kustnära småskaliga fisket samt möjligheter till nyetablering. Havs- och vattenmyndigheten har i uppdrag att redovisa vilka kriterier myndigheten tillämpar vid fördelning av svenska fiskemöjligheter för att skapa incitament till fiskefartyg som använder selektiva fiskeredskap eller miljövänligare fiskemetoder, med bl.a. minskad energikonsumtion eller minskade skador på livsmiljöer. Detta är i enlighet med 2 kap. 7 § femte stycket förordningen (1994:1716) om fisket, vattenbruket och fiskerinäringen i enlighet med artikel 17 i Europaparlamentets och rådets förordning (1380/2013) av den 11 december 2019 om den gemensamma fiskeripolitiken. Uppdraget ska redovisas till regeringen (Näringsdepartementet) senast den 30 april 2021.

Jag följer utvecklingen av det svenska yrkesfisket, särskilt det småskaliga och kustnära fisket. En grundförutsättning för fiskets bedrivande är att det finns långsiktigt hållbara bestånd, vilket det enligt ICES gör vad gäller den centrala sillen. Jag förutsätter att de som fiskar sill inte överskrider den andel av den svenska kvoten som tilldelats dem och att vi har en fiskekontroll i Sverige som säkerställer detta.

Stockholm den 13 maj 2020

Jennie Nilsson

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.