Erdoganregimens kvinnoförtryck i Turkiet

Skriftlig fråga 2019/20:1806 av Amineh Kakabaveh (-)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2020-07-13
Överlämnad
2020-07-14
Besvarad
2020-07-28
Sista svarsdatum
2020-07-28
Svarsdatum
2020-07-28
Anmäld
2020-08-20

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Utrikesminister Ann Linde (S)

 

I Turkiet likställs kritik av president Erdoğan och hans regim med terrorism. Arresteringar och fängslanden sker oavbrutet och har blivit ordningen för dagen och ett medel med vilket man försöker skrämma och trycka ned alla demokratiska rörelser och organisationer i landet. Den stad där oppositionen är starkast och där HDP har sitt starkaste stöd, Diyarbakir, är särskilt utsatt. Dock drabbas inte bara HDP.

Den 22 maj genomförde regeringens polisstyrkor en operation riktad mot olika hus i staden. 18 personer attackerades. Operationens huvudmål var kvinnliga kurdiska politiker – 13 kvinnor och 5 män – som representerade Rosa Kvinnoorganisationen (RKD), en organisation som bekämpar tortyr, Fria Kvinnorörelsen (TJA), Demokratiska Regionala Partiet (DBP) och HDP. Man attackerade även RKD:s kontor och beslagtog organisationens dokument, vilket skedde utan att man kontaktat organisationens advokat. RKD är en paraplyorganisation i vilken en lång rad organisationer ingår. RKD är en viktig organisation i staden, som bekämpar våld mot kvinnor och stöder våldsutsatta kvinnor.

Den 26 juni arresterade 42 personer i sju städer. Denna attack drabbade funktionärer tillhörande DTK, HDP, DBP, och RKD samt ledande personer i fackföreningar och olika frivilligorganisationer. Huvudmålet var även denna gång politiskt aktiva kvinnor. Arresteringarna var ytterst våldsamma.  En av dem som drabbades var Sevil Rojbin Cetin, medlem i HDP:s distriktsstyrelse och tidigare borgmästare i staden Edremit, som under tre och en halv timme utsattes för grym tortyr i sin lägenhet, där hon bodde ensam, av specialpolis.

Polisen släppte lös två hundar i hennes hem, som bet henne i båda benen så djupt att köttet höll på att lossna. Poliserna svor och förolämpade henne genom att överösa henne med sexistiska tillmälen samtidigt som de slog henne med gummibatonger, sparkade henne, stampade på hennes fötter och armar och slog sönder hennes läppar. De misshandlade praktiskt taget varje kroppsdel. De slet av henne kläderna och fotograferade henne halvnaken. Misshandeln av henne finns dokumenterad i en läkarrapport.

Den turkiska regimen beskyller falskeligen demokratiska organisationer och organisationer som försvarar kvinnors mänskliga rättigheter för terrorism. Själv begår den terrorbrott och grova brott mot mänskliga rättigheter och folkrätten. Den för ett ständigt pågående lågintensivt krig som med jämna mellanrum övergår i direkta krigshandlingar mot sina grannländer Kurdistan/Irak och Syrien. Nu utpekas kvinnorörelser och kvinnoorganisationer som regimens fiender. Det är hög tid att den svenska regeringen genom handling demonstrerar och agerar i den feministiska utrikespolitikens anda och det som den menar med feministisk utrikespolitik. Kvinnorörelsen i Turkiet har också förväntningar på den.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

 

Kommer Sverige att kräva omedelbar frigivning av de 18 MR- och kvinnorättsaktivister och politiska fångar som under mycket brutala former arresterades och fängslades?

Svar på skriftlig fråga 2019/20:1806 besvarad av Utrikesminister Ann Linde (S)



Utrikesdepartementet

Utrikesministern

Till riksdagen


Svar på fråga 2019/20:1806 av Amineh Kakabaveh (-)
Erdoğanregimens kvinnoförtryck i Turkiet

Amineh Kakabaveh har frågat mig om Sverige kommer att kräva omedelbar frigivning av de 18 MR- och kvinnorättsaktivister och politiska fångar som under mycket brutala former arresterats och fängslats.

Regeringen ser med allvar på utvecklingen i Turkiet. Det gäller inte minst den bristande respekten för mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer, vilket framgår av regeringens rapport för mänskliga rättigheter och rättsstatens principer i Turkiet. Det är inte acceptabelt att kvinnor eller män som är oppositionspolitiker, människorättsförsvarare och fackliga företrädare frihetsberövas på godtyckliga grunder. Avseende politiska partier är oppositionspartiet HDP särskilt drabbat.

Kvinnor som är politiskt aktiva inom frivilligorganisationer, kvinnoorganisationer och olika feministiska grupper spelar en avgörande roll för främjandet av jämställdhet samt kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Yttrande- och åsiktsfriheten samt fri opposition är en förutsättning för ett pluralistiskt och demokratiskt samhälle. Detta framför vi till turkiska företrädare vid varje tillfälle som ges. De svenska utlandsmyndigheterna i Turkiet bevakar också rättegångar, exempelvis mot fängslade oppositionella och folkvalda parlamentariker, som en viktig del av det diplomatiska uppdraget. Det gäller bland annat rättegångar som ägt rum mot de båda ledarna för HDP, Figen Yüksekdağ och Selahattin Demirtaş. Vi har i olika sammanhang krävt deras frigivning, och även tagit upp andra fall avseende frihetsberövade oppositionspolitiker och människorättsförsvarare som frihetsberövats.

Regeringen är pådrivande i internationella fora för att uppmärksamma kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inklusive kränkningar av kvinnors och flickors fulla åtnjutande av de mänskliga rättigheterna. Regeringen driver att EU:s medlemsstater fortsätter att agera samlat för att respekten för, skyddet och förverkligandet av mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstatens principer i Turkiet återupprättas. Inom ramen för Sveriges bilaterala reformstöd stödjer vi det civila samhället, media och andra förändringsaktörer, med särskilt fokus på kvinnors och flickors deltagande. Det innefattar bland annat insatser som syftar till att stödja kvinnor som är politiskt aktiva och att verka för ökad politisk representation av kvinnor i Turkiet.

Stockholm den 28 juli 2020

Ann Linde

Intressenter

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.