Erdoganregimens kvinnoförtryck i Turkiet

Skriftlig fråga 2019/20:1806 av Amineh Kakabaveh (-)

till Utrikesminister Ann Linde (S)

I Turkiet likställs kritik av president Erdoğan och hans regim med terrorism. Arresteringar och fängslanden sker oavbrutet och har blivit ordningen för dagen och ett medel med vilket man försöker skrämma och trycka ned alla demokratiska rörelser och organisationer i landet. Den stad där oppositionen är starkast och där HDP har sitt starkaste stöd, Diyarbakir, är särskilt utsatt. Dock drabbas inte bara HDP.

Den 22 maj genomförde regeringens polisstyrkor en operation riktad mot olika hus i staden. 18 personer attackerades. Operationens huvudmål var kvinnliga kurdiska politiker – 13 kvinnor och 5 män – som representerade Rosa Kvinnoorganisationen (RKD), en organisation som bekämpar tortyr, Fria Kvinnorörelsen (TJA), Demokratiska Regionala Partiet (DBP) och HDP. Man attackerade även RKD:s kontor och beslagtog organisationens dokument, vilket skedde utan att man kontaktat organisationens advokat. RKD är en paraplyorganisation i vilken en lång rad organisationer ingår. RKD är en viktig organisation i staden, som bekämpar våld mot kvinnor och stöder våldsutsatta kvinnor.

Den 26 juni arresterade 42 personer i sju städer. Denna attack drabbade funktionärer tillhörande DTK, HDP, DBP, och RKD samt ledande personer i fackföreningar och olika frivilligorganisationer. Huvudmålet var även denna gång politiskt aktiva kvinnor. Arresteringarna var ytterst våldsamma.  En av dem som drabbades var Sevil Rojbin Cetin, medlem i HDP:s distriktsstyrelse och tidigare borgmästare i staden Edremit, som under tre och en halv timme utsattes för grym tortyr i sin lägenhet, där hon bodde ensam, av specialpolis.

Polisen släppte lös två hundar i hennes hem, som bet henne i båda benen så djupt att köttet höll på att lossna. Poliserna svor och förolämpade henne genom att överösa henne med sexistiska tillmälen samtidigt som de slog henne med gummibatonger, sparkade henne, stampade på hennes fötter och armar och slog sönder hennes läppar. De misshandlade praktiskt taget varje kroppsdel. De slet av henne kläderna och fotograferade henne halvnaken. Misshandeln av henne finns dokumenterad i en läkarrapport.

Den turkiska regimen beskyller falskeligen demokratiska organisationer och organisationer som försvarar kvinnors mänskliga rättigheter för terrorism. Själv begår den terrorbrott och grova brott mot mänskliga rättigheter och folkrätten. Den för ett ständigt pågående lågintensivt krig som med jämna mellanrum övergår i direkta krigshandlingar mot sina grannländer Kurdistan/Irak och Syrien. Nu utpekas kvinnorörelser och kvinnoorganisationer som regimens fiender. Det är hög tid att den svenska regeringen genom handling demonstrerar och agerar i den feministiska utrikespolitikens anda och det som den menar med feministisk utrikespolitik. Kvinnorörelsen i Turkiet har också förväntningar på den.

Med anledning av detta vill jag fråga utrikesminister Ann Linde:

Kommer Sverige att kräva omedelbar frigivning av de 18 MR- och kvinnorättsaktivister och politiska fångar som under mycket brutala former arresterades och fängslades?