Vård av transpersoner

Skriftlig fråga 2019/20:263 av Clara Aranda (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

De senaste åren har vi sett en explosionsartad ökning av ungdomar som vill genomgå ett könsbyte, då de inte kan identifiera sig med sitt kön.

I dag går den könsbekräftande vården ut på att erbjuda medicinsk och kirurgisk behandling. Vård av transpersoner fokuseras därmed fullt ut på att anpassa kroppen till den upplevda könsidentiteten, helt utifrån osäkra metoder som saknar vetenskaplig evidens och beprövad erfarenhet.

Det är givetvis mycket problematiskt att oåterkalleliga ingrepp, som kirurgi och hormonbehandling, är primära behandlingsmetoder när det uppenbart inte finns fullgod evidens för varken risker eller biverkningar. Den könsbekräftande vården saknar i dag många vitala delar, och det är oroväckande att samtalsterapi inte är en standardiserad och obligatorisk behandlingsmetod inom den könsbekräftande vården.

Transvården ska vara likvärdig i hela landet och hålla god kvalitet, oavsett var i Sverige man söker vård. För att uppnå en jämlik och kunskapsstyrd vård och behandling av könsdysfori är det därför angeläget att ta fram nationella riktlinjer.

Med anledning av det ovanstående blir därför min fråga till socialministern:

Vad anser socialministern om behovet av nationella riktlinjer för att förbättra den könsbekräftande vården, med syftet att göra den mer jämlik och kunskapsstyrd?