AIIB och OBOR
Skriftlig fråga 2019/20:39 av Ludvig Aspling (SD)
Frågan är besvarad
Händelser
- Inlämnad
- 2019-09-23
- Överlämnad
- 2019-09-24
- Anmäld
- 2019-09-26
- Svarsdatum
- 2019-10-02
- Sista svarsdatum
- 2019-10-02
- Besvarad
- 2019-10-02
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.
till Statsrådet Peter Eriksson (MP)
År 2013 lanserade Kina One Belt One Road-initiativet, vars uttalade syfte är en övergripande strategi för infrastrukturutveckling i Kinas närområde för att öka konnektiviteten mellan Kina och dess grannar och på så sätt underlätta handel och ekonomisk utveckling.
Inom strategin finansierar Kina ett antal stora infrastrukturprojekt genom olika instrument, bland annat China Development Bank och Exim Bank. Kinas policyer för utlåning har utsatts för kraftig kritik som fokuserar på frågan om så kallad skulddiplomati, det vill säga utlåning till villkor som inte står i paritet till vad låntagaren klarar; när låntagaren sedan inte kan betala kräver Kina återbetalning genom diplomatiska gentjänster, naturtillgångar eller till och med territorier. Det råder ingen tvekan om att en del av syftet med OBOR är att öka Kinas geopolitiska inflytande i bland annat Centralasien.
Malaysias premiärminister har exempelvis varnat för att Kina håller på att skapa en ny version av kolonialism.
Ytterligare ett instrument med nära band till OBOR-strategin är Asiatiska infrastrukturinvesteringsbanken. Banken kontrolleras till 26 procent av Kina, vilket ger denna vetorätt. Det är relativt uppenbart, sett till de projekt som banken finalserier, att dess syfte är att fungera som ett komplement till OBOR.
Sveriges kapitaltillskott till AIIB uppgår till 630 miljoner US-dollar, vilket motsvarar en ägarandel på ca 0,65 procent. OECD:s biståndskommitté Dac beslutade 2017 att kapitalinsatser i AIIB till 85 procent klassificeras som bistånd.
Med anledning av detta vill jag fråga statsrådet Peter Eriksson:
Varför anser regeringen att det är lämpligt att investera biståndspengar i ett instrument med så tydlig koppling till Kinas utrikespolitiska strategi?
Svar på skriftlig fråga 2019/20:39 besvarad av Finansminister Magdalena Andersson (S)
Fi2019/03262/I1
Finansdepartementet
Finansministern
Till riksdagen
Svar på fråga 2019/20:39 av Ludvig Aspling (SD) angående Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar och One Belt One Road
Ludvig Aspling har frågat statsrådet Peter Eriksson varför regeringen anser att det är lämpligt att investera biståndspengar i ett instrument (Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar, AIIB) med så tydlig koppling till Kinas utrikespolitiska strategi. Arbetet inom regeringen är så fördelat att det är jag som ska svara på frågan.
AIIB:s syfte är att främja hållbar ekonomisk utveckling, skapa välstånd och förbättra infrastrukturanslutningar i Asien, samt att bidra till regionalt samarbete och partnerskap för att möta utvecklingsutmaningar. Bankens utlåning ska vara finansiellt och miljömässigt hållbar, samt ta social hänsyn. En stor del av projekten har samfinansierats med andra internationella finansiella institutioner, såsom Världsbanken och Asiatiska utvecklingsbanken.
AIIB är en fullvärdig multilateral institution även om den bildades på kinesiskt initiativ. Banken har 74 medlemsländer och Kinas röstandel begränsar sig till 26 procent. Sverige och fler än 20 andra europeiska länder är med och påverkar besluten i styrelsen – inklusive i frågor som rör upprätthållande av höga standarder inom transparens och miljömässigt och socialt hållbara investeringar. De europeiska länderna och övriga medlemsländer utanför Asien har med andra ord ett betydande inflytande i banken.
Genom medlemskapet i AIIB kan Sverige bidra till att främja hållbar ekonomisk utveckling i Asien, en region med stora behov av infrastruktur för att stärka tillväxt och minska fattigdom.
Stockholm den 1 oktober 2019
Magdalena Andersson
Intressenter
Frågeställare
Ställd till
Skriftliga frågor
Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.