Konsekvens av felaktig behandling och statens ansvar

Skriftlig fråga 2019/20:43 av Thomas Morell (SD)

till Socialminister Lena Hallengren (S)

För en tid sedan skadades en yrkesförare allvarligt i samband med en fallolycka. I fallet ådrog sig personen svåra skador såsom spräckt skalle och en stor inre blödning i hjärnan. Skador som naturligtvis ska behandlas och följas upp.

Läkaren på vårdavdelningen vid ett mindre sjukhus satte in en medicin som är avsedd för behandling av epilepsi, detta trots att ingen utredning utförts avseende den diagnosen. För en yrkesförare med högre behörigheter får en sådan felbehandling katastrofala följder då det omedelbart innebär att de högre körkortsbehörigheterna återkallas av Transportstyrelsen.

Enligt Transportstyrelsens tolkning av regelverket är medicinering för epilepsi grund för en så drastisk åtgärd. Därför är det av yttersta vikt att medicinering för epilepsi används restriktivt när det är fråga om yrkesförare. Naturligtvis ska nödvändig medicinsk behandling sättas in för att behandla en skada, men att använda en medicin slentrianmässigt kan inte accepteras.

Behandling för epilepsi när man inte lider av den diagnosen får dramatiska konsekvenser för en yrkesförare och ödelägger en yrkeskarriär omedelbart. Den aktuella personen besökte häromdagen sin läkare på neurologen vid Sahlgrenska sjukhuset och tog då upp den situation han försatts i. Läkaren på neurologen blev arg när denne förstod att personen blivit felaktigt behandlad av en medicin som inte var nödvändig för den skada som uppkom i samband med fallet.

När det kan konstateras att en patient/yrkesförare blivit felaktigt behandlad av sjukvården får det inte stanna vid ett konstaterande att det blev fel. Yrkesföraren måste få upprättelse och det bör givetvis innebära att ett beslut om återkallande av de högre körkortsbehörigheterna upphävs. En behandling som saknar medicinsk grund, det vill säga, personen lider inte av diagnosen epilepsi, kan rimligen inte vara skäl nog att återkalla de högre behörigheterna.

Härvidlag vilar ett stort ansvar på enskilda läkare och sjukvården i stort, att den enskilda människan inte drabbas av slentrianmässig behandling. Ett yrkesliv kan inte läggas i spillror utan att individen har ett rimligt skydd mot felaktiga beslut som berör körkortsinnehavet. Vid uppenbar felbehandling måste det finnas en möjlighet för körkortsmyndigheten att hantera ärendet utifrån det faktum att behandlingen är felaktig och att det medicinska tillståndet hos individen inte utgör ett hinder för innehav av de högre behörigheterna.

Med anledning av det ovan beskrivna vill jag fråga socialminister Lena Hallengren:

Vilka åtgärder avser ministern att vidta för att stärka skyddet för de yrkesförare som blivit felaktigt medicinerade för epilepsi?