Utvisning av säkerhetsskäl

Skriftlig fråga 2020/21:1275 av Linda Westerlund Snecker (V)

Frågan är besvarad

Händelser

Inlämnad
2021-01-15
Överlämnad
2021-01-15
Anmäld
2021-01-19
Svarsdatum
2021-01-27
Sista svarsdatum
2021-01-27
Besvarad
2021-01-27

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.

PDF

till Justitie- och migrationsminister Morgan Johansson (S)

 

Personer som utgör en säkerhetsrisk ska inte få vistas i Sverige, om det inte föreligger förhinder för utvisning. Det är Säkerhetspolisen (Säpo) som bedömer om en person ska anses vara en säkerhetsrisk och ansöker om utvisning av personen hos Migrationsverket. Om Migrationsverkets beslut överklagas ska verket lämna över ärendet till Migrationsöverdomstolen. Det finns få möjligheter för den enskilde att överklaga. Migrationsverket och Migrationsöverdomstolen får inte ta del av allt underlag som Säpo har i ärendet. Det leder till ett underskott på information som kan vara mycket negativt för den utvisningshotade personen eftersom myndigheten och domstolen blir helt beroende av Säpos bedömning. Rättssäkerheten brister eftersom enskilda inte har rätt till ett tvåpartsförfarande med prövning av sitt utvisningsärende inför domstol.

Det saknas transparens kring vilka uppgifter Säpo baserar sina frågor på under förhör. Frågor om demokratiskt valda partier i andra länder och kopplingar till oppositionsorganisationer kan vara relevant för Säpo att ställa i enskilda fall. Detsamma gäller frågor om deltagande på demonstrationer med polistillstånd, vilka flaggor en demonstration innehöll, om personen är engagerad i kvinnors och barns rättigheter eller frågan om regioners självstyre. Detta väcker frågor kring vilket samarbete som Säpo har med den turkiska säkerhetstjänsten. Att ett lands säkerhetstjänst baserar sina frågor på aktiviteter som enskilda personer har rätt att utföra enligt svensk grundlag är ett problem. Det kan gälla sådant som att delta vid demonstrationer, uttrycka sin åsikt, och vara i opposition. Det är rimligt att Säpo inte delger allmänheten varför dessa frågor ställs, men myndigheten måste vara medveten om att stark kritik uppstår när enskilda personer ställs till svars för händelser som inte är kriminella och sedan blir utvisade.

Det finns ingen allmän definition av vilka organisationer som är terrororganisationer. Olika länder definierar terrorism på olika sätt. Ett exempel är att Turkiet definierar kurdernas organisering för rätten till sin frihet som ett hot mot landet. I Sverige är det inte olagligt eller kriminellt att stödja demokratiska partier eller organisationer som arbetar för demokrati och självstyre. Men auktoritära regimer fängslar oppositionsledare, förföljer människor och sprider felaktig information. Om Säpo baserar sina förhör av personer som misstänkts utgöra en säkerhetsrisk på felaktiga underrättelser får det förödande konsekvenser för dessa personer och deras familjer.

Mot bakgrund av ovanstående vill jag fråga justitie- och migrationsminister Morgan Johansson:

 

Hur ska ministern garantera att Säpos underrättelseinformation och frågor om säkerhetsrisker inte baserar sig på auktoritära länders enskilda uppfattning om politiska partier och organisationer?

Svar på skriftlig fråga 2020/21:1275 besvarad av Statsrådet Mikael Damberg (S)

Ju2021/00146 Till riksdagen

Svar på fråga 2020/21:1275 av Linda Westerlund Snecker (V)
Utvisning av säkerhetsskäl

Linda Westerlund Snecker har frågat justitie- och migrationsminister Morgan Johansson hur han ska garantera att Säkerhetspolisens underrättelseinformation och frågor om säkerhetsrisker inte baserar sig på auktoritära länders enskilda uppfattning om politiska partier och organisationer. Frågan har överlämnats till mig.

Vanligtvis aktualiseras säkerhetsärenden genom att Säkerhetspolisen är remissinstans till Migrationsverket i utlänningsärenden enligt utlänningslagen. Lagen om särskild utlänningskontroll är ett verktyg för att hantera utlänningar som bedöms utgöra kvalificerade säkerhetshot mot Sverige. Säkerhetspolisen kan för sådana utlänningar i vissa fall ansöka hos Migrationsverket om att hon eller han ska utvisas.

Om Säkerhetspolisen befarar att en utlänning kan utgöra ett säkerhetshot görs en utredning. Utifrån vad som är känt om personens bakgrund, kontakter eller egna aktiviteter i Sverige eller utomlands gör Säkerhetspolisen en bedömning av om personen kan komma att ägna sig åt säkerhetshotande verksamhet. Bedömningen kan vila på information som inhämtats såväl nationellt som internationellt och som därefter bearbetats och analyserats. I arbetet ingår att göra bedömningar av hur tillförlitliga källorna är och huruvida informationen är korrekt. Det är också viktigt att påpeka att det i slutändan inte är Säkerhetspolisen som avgör vilken information som ska ligga till grund för beslutet eller domen. De fall som inte överklagas avgörs av Migrationsverket och de fall som överklagas avgörs ytterst av domstol eller i vissa fall regeringen.

Säkerhetspolisen har ett omfattande nationellt och internationellt samarbete. I det internationella samarbetet är samverkan tätast med säkerhetstjänster i de nordiska länderna, inom EU och övriga västländer. En stor del av samarbetet handlar om utbyte av erfarenheter och information. I sammanhanget bör även framhållas att EU:s medlemstater har beslutat om en gemensam förteckning över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar.

Säkerhetspolisens operativa arbete måste präglas av omfattande sekretess för att kunna ge önskat resultat, och ytterst för att avvärja hot mot Sveriges säkerhet. Insynen i den typen av verksamhet är därför begränsad inte bara i förhållande till de berörda utlänningarna, utan också gentemot svenska medborgare och andra svenska myndigheter. Samtidigt är det viktigt att parten ändå som utgångspunkt ska få del av allt material i sitt ärende. Eventuella avsteg från detta tillämpas därför restriktivt så att inte uppgifter undanhålls annat än när detta är oundgängligen nödvändigt.

Det är av stor vikt att förhindra att personer som är eller kan bli ett säkerhetshot mot Sverige uppehåller sig eller etablerar sig i landet. Jag har stort förtroende för Säkerhetspolisens arbete med dessa ärenden.

Stockholm den 27 januari 2021

Mikael Damberg

Skriftliga frågor

Riksdagens ledamöter kan kontrollera regeringen genom att ställa skriftliga frågor till ministrarna. Ministrarna besvarar frågorna skriftligt.